AIK - Linköping 2-1 (1-0, 1-1, 0-0)

AIK besegrade Linköping på Hovet igår och som vanligt gick det lugnt och städat till vid sidan av isen. Hela 3153 åskådare såg Gnaget ta sin andra raka seger.

Även på isen gick det lugnt och städat till. Clubens väluppfostrade, genomtrevliga och snälla pojkar ställde varken till med bök eller stök. Även om exgnagaren tillika LHC:s lilla svin, Andreas Jämtin, gjorde sitt bästa för att grisa till ställningen och tillställningen. Först körde han över AIK:s utmärkte målvakt i målgården. Sen blev han härligt förnedrad av Christian Sandberg och svarade med att lägga sig ner på isen och lipa, samtidigt som han slet och drog i Sandberg som den hungrigaste stackars kulting.

Jämtin fann varken tröst eller bröst. Istället för di fick han tji. Två minuter i grisboxen och spridda burop från läktarplats.

¤ ¤ ¤

Det har gnällts en del på Daniel Rudslätt på sistone. Kritiken har delvis varit berättigad. Rudslätt har gjort alldeles för lite poäng. Det har inte blivit ett enda mål så här långt och det är naturligtvis icke godkänt. Samtidigt vill jag påstå att Rudslätt gjort och gör väldigt mycket nytta på isen. Han är lagets kanske enskilt bäste forward när det gäller att ta defensivt ansvar, över hela banan. Han jobbar hårt i varje byte och han gör i princip inga misstag.

Igår låg han bakom båda AIK:s mål. Det syns inte i statistiken men den som tittar på målen förstår vad jag menar. Vem är det som "tar bort" sin motståndare efter Pavlikovskys tekning och därmed ger Stefan Johansson läge att skjuta? Vem är det som driver ned djupt i Linköpings zon och ger McDonell möjlighet att ta köksvägen?

Jag är överlag väldigt nöjd med AIK:s insats. Laget har hittat tillbaka till det försvarsspel som gav segrar mot Frölunda och Timrå tidigare på säsongen. Fasth är hur bra som helst i kassen och nu får han den hjälp han så väl behöver. Utespelarna rensar i slottet, håller ut motståndarna och ser till att Fasth ser skotten när de kommer. Backar och forwards ser till att få ut pucken ur zon, hittar kreativa lösningar ur trängda lägen och sätter på så vis upp egna anfall.

McDonell och Pavlikovsky har verkligen kommit in i laget. McDonell blir allt hetare i anfallszon. I tredje perioden mot Luleå bytte Pavlikovsky kedja med Oscar Steen och sedan dess återfinns Pavlikovsky mellan Rudslätt och McDonell. Ett lyckat byte. Steen å sin sida har gått in mellan bröderna Ahlström och den intensiva trion är rätt kul att skåda. Garanterat väldigt jobbiga att möta. En gnagisk variant av lulekedja anno 2010.

Bång - Sandberg - Tobbe Ericsson fortsätter att hitta rätt. Salmonsson - Andersson - Gynge däremot går väl sådär. Igår kom Blomdahl in efter en välbehövlig time out och därefter gick AIK på 13 anfallare. Gynge gick in i Sandberglinan medan Blomdahl tog Gynges plats i Anderssonlinan. Tobbe Ericsson fick sparsamt med speltid i tredje. Lite synd kan jag tycka då han faktiskt gör det väldigt bra ihop med Sandberg/Bång. Man vill ha igång Gynge men när han inte ens får spela i PP så blir jag osäker. Blir det bänken snart?

David Engblom spelar back igen och gör det med den äran. I dagsläget ser jag ingen anledning till att peta Engblom från den positionen. Han är exempelvis betydligt bättre än Dicken.

Tärnström, ja. Jag vill inte klaga efter en härlig seger men ärligt talat: Vad är det med karln? Vad håller han på med? Han framstår allt mer som en konstant säkerhetsrisk. I andra perioden gör han ett par helt galna misstag, ser närmast ut som en vilsen junior. I ett läge chansdriver han framåt när Johan Andersson står och bökar vid sargen utan att ha kontroll på pucken. Resultatet blir en kontring, två målkåta tjecker mot en Nemeth.

LHC:s kvitteringsmål kommer för övrigt i direkt anslutning till ett tärnströmskt mardrömsbyte.

Dicken spelade upp sig i tredje och i sina bästa stunder är han sig lik. Men fortsätter han blanda och ge som igår och som i Södertälje förra veckan så finns det anledning till oro. Melins recept för att få igång sin kapten har hittills varit att matcha honom hårt. Mycket speltid ska visst göra Dicken gott. Men jag vet inte. Igår stod han som ensam back i första PP-uppställningen. Han gör inte många rätt. Står mest och måttar, skjuter sällan och ser allmänt begränsad ut i sitt spel.

Dicken är inte vår bäste back. Offensivt heter han Josh. Defensivt heter han Patrik Nemeth.

¤ ¤

Men det här skulle bli ett glatt inlägg med minst tre poänger. Den första poängen avklarades med Jämtin. Den andra med Rudslätt. Den tredje kommer här: AIK är för närvarande tre pinnar efter Dif i tabellen. Seger mot Frölunda i morgon och allt talar för att vi passerar Herr Nilssons gäng senast på torsdag. Det finns anledning att le en söndag som denna. Åtminstone om man är AIK:are.

Nu krossar vi Elfsborg!

Tokiga huliganer

Oj oj oj, här kommer man hem från Hovet, salig som en nyfrälst hockeyfan. Man dansar upp för trapporna, man lovsjunger livet och kärleken. Man kliver in genom dörren, lyfter upp Lillkisen i famnen, snurrar ett par varv, skrattar och trudeluttar. Man pussar gumman och har det bra. "Vi vann!" säger man och strålar som en sol. "Vann vi?" svarar gumman så där storsint som anstår en ointresserad men lojal kvinna. Min Lovis, min Lovis.

Man tar med sig grabben in i vardagsrummet, dricker saft och käkar druvor, man slår på teven och kollar lite hockey i förbifarten. Lillkisen pekar och säger "Kååå" som i AIK. Det är Brynäs och Luleå som lirar men det är sak samma. AIK är hockey - hockey är AIK, som  Prozac brukar säga. Prozac med powerbreaksen ni vet. Nåväl. Man busar med Lillkisen, bläddrar i pekböcker, lattjar med pappas keps, studsar boll och pruttar magen. Man leker och lever livet.

PANG! säger det på teven. PANG! PANG! Nämen...? Vad är det som händer? Vad är det frågan om nu då?

Jo men visst. Ser man på. Vad var det jag sa? Är det inte de där jävla norrlänningarna nu igen? Fi fan alltså. De skjuter raketer och knallskott! De pissar i bussar! De bränner kläder! Det är ju helt otrooligt alltså! Snacka om tokiga huliganer. Här har man suttit och funderat på att ta flyget upp till Skoterland någon gång framöver men nu börjar man ju bli skakis alltså. Nog för att man sett Jägarna och nog för att man hört om hembrännare med älgstuds och hojt men detta? Detta?!

De är ju farliga där uppe. De slåss med polisen. De skrämmer slag på vanligt folk. Fan vet om de inte äter barn också! Oj oj oj. Jag är chockad. Jag får ont i magen. Jag tror jag kissar på mig. Oooh, jag ser krigsrubrikerna på nätet. Nu jävlar är det på allvar. Vad blir det härnäst? Inkastade tomtebloss på isen? Bajs i blöja i Burträsk? Jag säger då det. Det bästa för Elitserien vore att ett av raggarlagen åkte ur. Så här kan vi inte ha det. Så här får det inte gå till. Lasse Anrell, hör du mig nu? Vill du fortfarande se raggarna i final?

Tänk att man ska behöva få sin lördagskväll förstörd av ett gäng skoterraggande ligister. Tänk att man ska behöva vara rädd för att gå på hockey i Norrland.

Det är allt bra tur man bor här nere i trygga storstan i alla fall. Här kan man i lugn och ro promenera till och från matcherna. Här kan man dansa vals i svartgul klädedräkt mitt i grönvita Bajenland. Här kan man gå på Skansen med gnagissmyckad barnvagn. Här kan man köpa souvenirer i Derbybutiken, oavsett vilket stockholmslag man hejar på. Här kan man ta en öl och skaka tass med en knutte bland segersugna kringlor.

Annat är det i Norrland.

Där är de heta på gröten. Fulla som fan och läskiga hela bunten. Det har man ju alltid hört. Inte konstigt att brudarna flyttar söderut.

Ett sällsynt exemplar

Dagen till ära känner jag verkligen för att håna Linköpings Hockey Club men till min stora besvikelse är det som förgjort. Jag kommer inte på något kul att skriva.

Culture Club känns verkligen uttjatat och passé. Det finns en gräns för hur många gånger man kan plocka pinnar på samma tokroliga tema utan att framstå som en självgod tråkmåns utan fantasi. Dessutom är det faktiskt så att Linköpings Hockey Club har kultur. För länge sedan hette klubben Kenty. Bara en sån sak.

På Linköpings Hockey Clubs hemsida läser jag bland annat följande rader:

När det gäller Linköpings Hockey Clubs stil, eller själ om man så vill, är traditionens inverkan helt avgörande. Från den gamla Kentytiden och bildandet av LHC 1976 har vi i alla tider haft en viss profil.

Väluppfostrade, genomtrevliga, "snälla" pojkar har efter den aktiva tiden blivit lika omtyckta ungdomsledare i generation efter generation som själva fostrats i en positiv miljö med bilder och händelser från träning, matcher, resor och inte minst i omklädningsrummet i tugget med varandra.

I kväll ska de väluppostrade, genomtrevliga och "snälla" pojkarnas lag spela match mot AIK på Hovet. Jag hoppas att de lever upp till bilden av sig själva. Jag hoppas att de kommer hit och spelar trevligt och snällt. Busungen Jämtin får de väl lämna i bussen. Inget lördagsgodis for you my friend. Mr Bång får slåss med zebran och målprotokollet.

När ouppfostrade, otrevliga och elaka Gnaget gör slarvsylta av LHC:s glada gossar finns det bara ett lag på isen. Gästerna är med största sannolikhet redan halvvägs till söndagsskolan...

Kaffe, hjältar och ett sällsynt exemplar

Det blev en lyckad kväll i Läkerolen. Tre friska pinnar, trevligt sällskap, en Bång på språng. Och gott kaffe kom...

Man vet att man börjar bli gammal och kanske en aning för snäll när man tycker synd om en motståndarkeeper som springer läck. Man vet det men man tar det för vad det är. Även en hårdkokt gnagare med vässade klor kan väl få bli blödig? Jag tyckte faktiskt lite synd om Greiss igår. Samtidigt gladde jag mig naturligtvis åt McDonells turliga mål. Även om det tog en stund innan jag fattade att pucken hade gått in. Jag blev så paff att jag knappt kom mig för att jubla.

Greiss spelade upp sig efter tavlan och jag slutade tycka synd om honom. Brynäs däremot vek ned sig. Jag kände ingen sympati med utespelarna. Däremot led jag med Tomas, vars kärlek till laget är minst lika stor som min till Gnaget. I första periodpausen kunde vi konstatera att 0-2 var ett slumpresultat. Att båda lagen duttade och pluttade och att första målet fick Brynäs ur balans. I andra pausen var vi överens om att AIK ledde rättvist.

Efter matchen kände jag mig upprymd som efter en lyckad dejt. Tomas var mindre nöjd, även om kaffet värmde hans sargade själ.

Daniel Bång är tillbaka och som han är det! Jag såg tendenser redan mot Luleå hemma. Bång, Sandberg och Tobbe Ericsson var bra då och mot Brynäs bildar de AIK:s bästa kedja. Det kan nog börja smälla till ordentligt i den linan framöver. Sandberg går stadigt framåt, tar för sig mer och mer och det är egentligen bara poängen som saknas. Tobbe visar varför han får förtroende av lagledningen. Han jobbar på, kommer till lägen, kompletterar sina kedjekamrater på ett utmärkt sätt. 19-20-21 är en sifferkombination att lägga på minnet.

¤ ¤ ¤

Tillbaka till mina sympatier för Greiss: Jag såg nog den första perioden genom ett väl ödmjukt filter. Jag får skylla på den, före matchstart, storstilade hyllningen av Lennart "Tigern" Johansson. Den både rörde och berörde. Jag gillar att man tänder ljus på isen och håller ett långt, fint tal. Till och med nationalsången, som jag vanligtvis brukar tycka känns sådär i samband med elitseriematcher, satt som en smäck.

Jag har ju läst en del om "Tigern" genom åren, minns bland annat Börje Salmings självbiografi som jag slukade som hockeytokig tonåring. "Tigern" var uppenbarligen en man och spelare som på många sätt personifierade vad den här sporten handlar om, eller borde handla om. En kämpe som aldrig vek ned sig. En vinnarnas vinnare med humor och humör. En tiger som hatade att förlora men som älskade att vinna.

Man ska vårda sina minnen och man ska vörda sina hjältar. Man ska hylla den som hyllas bör. Vila i frid, "Tigern".

Läs även:
"Tigern" Johansson död

Brynäs borta...

Eller borta och borta. Så himla borta är de kanske inte. Brynäs öser ju in mål framåt. Det är bara det att de släpper in ännu fler bakåt.

Det råder sedan en tid nåt slags keeperkaos i tigerklubben. Inför säsongen tappade Brynäs Markström och sprang Läck. En djärv värvning från Luleå följde men så plötsligt tog Modig mod till sig och for som en fartfylld fjärt över Atlanten han med. Björn Bjudning blev en flopp, trots nykläckt hopp och balla initialer. Svedberg fick chansen men tog den väl  bara sådär. Brynäs behövde en pålitlig furstemålvakt. En tysk mur. Greissen i säcken så...

Det kan inte vara lätt att kliva in i hetluften efter endast en träning och noll tävlingsmatcher på ett halvår. Inte konstigt att det gick åt helvete mot SSK senast. Kanske borde Brynäs ha väntat, gett Greiss lite tid. Kanske borde Pekka ha anat en viss rinkrostighet. Nu gjorde SSK det enda rätta; chockade Brynäs och öste på med skott från första början. Och många mål blev det. Scheisse, suckade Greiss. Schwein, stönade Boris. Schön, smilade Kringelknutten.

Nu ska Greiss stå kväll igen och det kan sluta precis hur som helst. Risken finns att Czarnecki får rätt. Greiss kanske gör en bra match. Chansen finns att Czarnecki  får fel. Greiss kanske gör en dålig match. Katastroflarm är redan utfärdat. Sundlöv får väl dra på sig prylarna själv om det kniper.

¤ ¤ ¤

AIK ska så klart göra som SSK, dvs ösa på med skott. Men inte bara det. Man ska in på kassen, offra en tand, fajtas om varenda retur. Störa Greiss, förstöra för Greiss, göra det jobbigt för honom och hans lagkamrater. Framförallt ska man göra mål, mål, MÅL!  Bång ska mosa. Rudslätt ska måla. Själv ska jag nosa, strosa och stråla.

Jag ska bekanta mig med tablettasken och dess kaffesörplande besökare på mitt eget vis. Gnagisk och grann! Den som ser nummer 80 med BORIS på ryggen ska veta att där går en fridens gnagare. En gnagare som inget hellre vill än att AIK ska vinna, både på och vid sidan av isen. Inget bök, inget stök. Kaffe, kaka, muntergök.

¤ ¤

Usch! jag är trött på förluster. Jag är trött på AIK 2TORSK10. Men jag kan ta det. Jag kan acceptera att AIK är ett bottenlag i eliten. Det är en omställning som tar lite tid. En annan är liksom inte van vid att se AIK gå på pumpen i match efter match. Vi har ju varit ett topplag i AS de senaste åren. Vi har ju dominerat för faan. Nu håller man på ett lag som tragglar i botten. Klart man känner sig vilsen.

Om AIK:s spelare jobbar hårt för att växa i elitseriekostymen så är det ingenting mot vad jag, och skulle jag tro, majoriteten av alla trogna hockeygnagare gör. Vi kämpar med oss själva dag som natt. Vi våndas och mår pyton. En del letar syndabockar, andra lägger sig platt. Några kräver folks avgång hit och dit medan andra har varit inställda på kvalserien ända sedan premiären. Klart det är tufft.

Själv befinner jag mig som vanligt i något slags mellanläge. Jag är orolig men tror fortfarande att AIK har goda möjligheter att klara sig kvar utan kval. Men det är fortfarande en lång väg hem.

AIK - Luleå: reflektion

Ikväll är jag besviken. AIK gör ingen vidare match. Å andra sidan möter vi seriens för närvarande i särklass bästa lag.

Det är lätt att glömma bort det när man sitter och suckar och stönar över AIK:s fruktansvärda impotens framåt. Luleå styr och ställer från början till slut. De gör vad de ska och det gör det bra. Varken mer eller mindre. De litar på sin spelidé, sin målvakt, sitt försvarsspel, sin fantastiskt sammansvetsade lagmaskin som bara nöter, nöter och nöter. Och så är de bra i power play. AIK var, precis som i mötet på bortaplan, aldrig riktigt nära.

Att som vissa skribenter på Golden Hill påstå att AIK:s spelare inte kämpar, inte försöker, tycker jag är helt fel. Visst kämpar de och sliter. De jobbar ju hårt i vartenda byte! Problemet är att de inte kommer någonstans. Luleå styr undan i princip samtliga försök till anfall. Enda gångerna AIK är nära att göra mål är när två man går på kassen och Josh eller annan back lyckas lägga pucken mot mål. Men det sker alldeles för sällan. Alltför ofta tar det stopp redan i mittzon.

Luleås backar hjälper sin keeper, hela laget hjälper till i defensiven. De jobbar samman i slottet, trycker ut AIK mot sarghörnen. De spelar säkert och stabilt i alla lägen. Äckligt disciplinerat som Lahtinen skulle ha sagt. De tar inga onödiga risker, inga onödiga utvisningar, de håller pucken framför sig, lägger sarg ut, slår icing när så krävs. Luleå vinner nästan varenda tekning av betydelse. AIK försöker och försöker men räcker helt enkelt inte till.

¤ ¤ ¤

Det finns inte mycket positivt att lyfta fram efter en sån här match. Men Bång är tillbaka och det är i alla fall något. Men i övrigt?

Publiken?
Box play?
Kaffet i pausen?
Nationalsången?

Nä, det var mest skit med alltihop tycker jag.

¤ ¤

Vad ska jag intala mig själv för att orka tro på mer än en enda lång väntan på kvalserien?

Det är inte mot serieledarna som AIK ska vinna. Närmast väntar Brynäs borta på torsdag. Jag åker till Gävle med hopp om tre poäng.

Sämre Hockey 0.3

Hockey detta oroliga otroliga rännande spel som så många tycker om och så många tycker om...



Tabellen ljuger inte. Fy fan vad dåligt jag mår.

Daniel Bång

På hockeyligan.se läser jag att Danny Boy är tillbaka i kväll. Som jag saknat honom. Som jag längtat. Jag firar hans återkomst med att messa Greken och balla ur.

* * *

Åh Daniel Bång, ett pip, ett pip i luren
från vän till vän, ett SMS jag sänt
Väntan var lång, men du klarade kuren
så till Greken, jag ställer dörr'n på glänt

Så ta tillbaks till Hovet mångkulturen
låt Greken stå på tå med hoppet tänt
Låt skeppet gå, ge fan i självcensuren
Åh Daniel Bång, säg att det äntligen har vänt

Läs även:
Bång Bång (Svarte Boris fanfar)

Halmstad-AIK 1-2

Next go round: AIK - Luleå

Jag känner mig ur form. Inte slagen på något sätt men ur form, ur slag. Hela hösten har det varit förkylt och täppt i borisskallen och nu börjar det bli störigt.

Jag vet inte om det är åldern som börjar ta ut sin rätt, om den här tröttheten i ryggen, nacken och skallen är ett resultat av slarvigt leverne. Det kanske inte är så himla bra att käka bacon, bara bacon. Kanske får man  sig inte den där nödvändiga dosen motion av att konsumera hockey dagligen som jag tidigare trott. Jag kanske måste börja röra på mig. Tänk om det är där suspen klämmer. Tänk om jag gått och blivit en soffpotatis?

Jag kommer inte ifrån den barnsliga tanken: Tänk om min segdragna förkylning är kopplad till AIK:s insatser på isen?

Helt klart är att jag alltid känner mig friskare och fräschare efter en seger. På väg hem från Södertälje senast kände jag mig närmast knäckt och nedslagen. Visserligen hade jag då fått ett kok stryk av Kringelknutten i tredje ronden men ändå. Ska man behöva känna sig som en gammal gubbe varje gång klockan ringer för en ny dag? Ska man ägna betydande delar av dygnet åt att gå och snörvla? Jag, som är en man i mina bästa år!

Ska det vara så här? Jag blir inte klok på't. Är det så här den ter sig, trettiårskrisen?

Rent objektivt kan jag konstatera att det hela är lite patetiskt. Men som den man med bländande insikt jag är, såväl i mig själv som min gnagiska själ, vet jag hur det ligger till. Om AIK vinner i morgon kväll kommer jag känna mig on top of the wörld. Jag kommer att dansa hela vägen hem från Hovet. Jag kommer att känna mig frisk ock kry och jag kommer varken gnälla eller gny. Livet blir vad man gör det till. Vad AIK gör det till.

Om AIK förlorar i morgon kväll kommer jag hosta, snora och tycka synd om mig själv. Jag kommer gå in på Facebook och kräva allas avgång. Jag kommer logga in på Golden Hill och kräva allas avgång. Jag kommer twittra ett idiotiskt inlägg om hur jävla dålig Dicken är. Jag kommer att göra allt ovan nämnda men bara i min galna fantasi. I verkligheten kommer jag bara att gå hem och lägga mig. Eventuellt blogga ett par rader. Snyta mig och ta en kopp kaffe.

Livet är mer än hockey och hockey är inte hela världen. Inte desto mindre skulle en seger över serieledarna pigga upp i ett krassligt höstmörker. Sedan gör det förstås inget om fotbollslaget vinner redan ikväll. Krossa Halmstad!

En man ifrån norr...

Luleå leder serien och igår drygade de ut i toppen. Sex pinnar ner till tvåan nu och det börjar likna knallskott i lingonskogen.

Lasse Björn är glad förstår jag. Han är en man ifrån norr och han vet vad som gäller. Snart förvandlas hela Norrbotten till ett enda skoter-plogat vinterland.  Lasse och hans gäng gör naturligtvis rätt i att äta sig fett mätt i väntan på Kung Bore. Ty snart väntar iskalla dagar och läskiga nätter. Bädda idet torrt, bundis! Bryn ditt bacon, baxa en bädd - det är bara en fråga om när. Boris säger: Låt det snöa!

Samtidigt går en annan mot bättre tider i fjollträsk. Från botten finns nämligen bara en väg, och det är opp!

Närmast väntar en tuff match på tisdag. Självaste serieledarna kommer till Hovet och AIK har allt att vinna. Är det något lag som borde kunna det där med Rönnken och hans hockeyfilosofi så är det väl vi? Melin har en uppgift framför sig. Här uppenbarar sig en chans till revansch för oss AIK:are, stora som små. Lilla aik fick ju stryk igår och jag är säker på att vi har Chrille på vår sida på tisdag.

Vi ska göra vad vi kan för att fälla den bryska björnen. Själv ligger jag i hårdträning sedan i fredags. Kalla mig gärna Boris Balboa.

Knockad i tredje ronden...

Jag hade bestämt mig för att ge Knutten en ärlig chans. Jag tänkte; låt gubben dunka på lite i början, låt han veva sig trött.

Och som han vevade. Kringelknutten kom ut som en vild, frustande tjur. Halva första ronden fick jag ägna åt att parera, ducka och akta mig för att få stryk. Knutten hade emellertid sina knep. Ju mer jag parerade, desto hårdare slog han. Ju mer jag rörde mig, desto snabbare förde han. För det var så det var. Knutten förde, jag följde.

Ett tag trodde jag att han skulle slå mig sönder och samman. Rätt så tidigt fick han in ett praktslag i solar plexus, varpå jag tappade luften och gick ner. Jag låg en stund, tagen med ont i magen. Sen reste jag mig på nio och bestämde mig för att slå tillbaka. Det var dags för Boris att börja boxas.

Smått chockad över min förvandling gick Knutten till reträtt. Snart hade jag honom mot repen. Jag fick in en fin slagserie och avslutade med en klockren uppercut. Knutten såg skärrad ut men räddades av gong-gongen. Mens jag satt i min ringhörna, drack och torkade svett såg jag honom slicka såren. Gubben verka trött.

Andra ronden gick till Boris. Jag fortsatte på den inslagna vägen. Rörde mig som en fjäril, stack som ett bi. Knutten kunde egentligen bara försvara sig. Han försökte förstås med en och annan jabb men det var jag som dominerade fighten. I mitten av ronden fick jag in mitt specialslag. En rak höger rätt i nyllet.

"Josh", sa Knutten och tog stående räkning. Jag tror att han försökte säga "gosh", som han Goofy. Uttalet blir som ni vet lätt lite sluddrigt när man just fått sig en borisk box i bollen.

Zebran lät dock Knutten fortsätta. Zebran tyckte tydligen inte att det var nog som det var. Knuttens tränare däremot tänkte kasta in handduken, men den hade han glömt hemma. Knuttens fans satt tysta och bleka. Med smulor av kringlor kring öppna munnar. De gapade men de gapade inte. Låt det få ett slut, muttrade någon vid ringside.

Jag sa till mig själv: Finish it, Boris. Finish it in the third round. Låt honom inte få en chans att komma tillbaka.

* * *

Ding Dong.

Jag minns ljudet av en ny rond. Jag minns att jag går ut segerviss och stark. Jag minns att jag får in ett par fina serier.

Ding Dong.

Ljudet ekar i skallen. Vad är det som händer? PANG! Jag går ner. PANG! igen. Jag ligger pladask. Det är som att befinna sig i en jävla cowboyfilm. Jag ser stjärnor som snurrar i skallen, runt skallen.

Ding Dong.

Zebran står bredbent snett över mig. Han lägger en hand på min panna. Frågar visst något. Nä, jag är inte okej. Jag är körd. Uträknad. Knutten står och jublar på repen i periferin. Sträcker sina röda handskar mot taket. Publiken är i extas, de sjunger hans namn.

Pling Plong.

Det plingar i ena ringhörnan. Jag kryper dit på alla fyra. Letar fram mobilen. SMS från Greken: Vad fan är det med nummer 6 den här säsongen?

Ja, inte faan vet jag.

* *

Och idag? Tja, det är kallt i Borishov. Snön faller och vi med den. Men skam den som ger sig...

Sarg ut vs Black Boris

I morgon kväll är det äntligen dags. Returmatch mellan två ärrade antagonister. Plats: AXA Sports Center. Tid: 19.00.

I röd ringhörna har vi, med håriga bröst och målkåt blick. Känd för sin stenhårda höger, mosiga mage och gosiga nos. Laddad och tänd. Anrik på gränsen till antik. Vi snackar mannen, myten, medelåldern:

Knutten Fredriksson

I vit ringhörna men med svart bälte kring livet har vi, med fjuniga kinder och Bång i kalsong. Ökänd för sin oförmåga att ta sig själv eller andra på fullaste allvar. Gnagaren, gnuggaren, gnolaren:

Boris Svartenbrandt

Låt det bli en schysst fight två hederliga hårdingar emellan. Låt det bli en bloggbundisarnas kamp på liv och mjöd. Låt de bli härligt härligt men farligt farligt. Ingen flyr fältet när båda slår under bältet.

Let's get ready to rumble!

Troll spelar roll

Ett inlägg tillägnat Johan Ryno

Inför förra säsongen toktippade jag HÄR, halvt på skoj halvt på allvar, Johan Ryno som vinnare av poängligan i HockeyAllsvenskan.

Vid tiden för mitt tips befann sig Ryno på andra sidan Atlanten. Han skulle spela till sig en plats i Detroit var det tänkt men med den platsen bidde ingenting. Ryno vände som väntat hem och jag och många med mig såg fram emot att se honom lira skjortan av allsvenska motståndarbackar. Förra säsongen blev dock inte vad vi gnagare, inklusive Ryno själv, hade hoppats på. Långe man blandade och gav, visade emellanåt att han hade hockeyn i blodet, men var alldeles för ojämn. Alldeles för opåltlig.

Det blev en halvdan säsong för Ryno; 20 poäng på 47 matcher. Stundtals briljerade han i spelet. Allt för ofta såg det slafsigt och slarvigt ut. Inte sällan var Ryno osynlig på isen, ibland av förklarliga skäl - de gånger han satt bänkad. Johan Ryno slog många fina mackor men minst lika många tokiga felpass. Han sköt för sällan, han tacklade inte för fullt. Han kunde se loj och sävlig ut. Ändå kunde jag inte låta bli att se potentialen. Jag såg ju och förstod varför han fick speltid och förtroende från lagledningen.

På senare år finns det ingen annan gnagare som jag har haft en så ambivalent inställning till som Johan Ryno. Jag blev inte förvånad när det stod klart att han inte skulle få följa med AIK upp till eliten. Det kändes som ett korrekt beslut, välgrundat, ganska självklart egentligen. Samtidigt kändes det sorgligt på något sätt. Jag hade verkligen hoppats på Ryno. Att han skulle ta steget fullt ut och äntligen bli den där storspelaren. Att han skulle bli det i AIK, med AIK. En säsong med Gnaget i eliten och sedan ut i vida världen, typ.

Det är kanske inte så konstigt att en annan nu gläds över att se hur bra det går för Ryno i Allsvenskan. Oskarshamn har inlett serien oväntat bra. Laget ligger fyra i tabellen, är faktiskt med och nosar på topplagen. Johan Ryno ligger trea i den totala poängligan. Han har så här långt gjort sju mål och åtta assist, fördelade på tio matcher. Han vinner fler tekningar än han förlorar, han har +7 i plus/minus. Som center i förstalinan anför Ryno sitt lags offensiv.

I går kväll blev det två nya mål borta mot Almtuna. Tyvärr missade Ryno sin straff när AIS tog hand om bonuspoängen. Jag hoppas att det fortsätter lika bra för Ryno. Jag unnar honom all lycka på isen. Kanske har han en framtid i Elitserien. Kanske till och med i AIK. På Oskarshamns hemsida räknar man i alla fall med Ryno. Tydligen ska det bli 78 poäng i vinter, om han håller sig skadefri. 36 mål! Det vore något det. Bara han nu inte värvas av Frölunda.

Om Johan Ryno mot förmodan skulle googla sig själv och hitta hit vill jag att han ska veta en sak.

Jag längtar inte längre efter att ha dig här men jag saknar dig...

Svansfans

Jag ska ställa mig i klacken
bland randiga babianer
Jag ska dra mitt strå till stacken
och överkonsumera bananer
Sen ska jag kasta skal på isen
och slåss med grispolisen
Jag ska ta min chans
leka dvärgschimpans
för då kostar det ingenting

Har du hört om apattacken
hur dom svinga sig fram i lianer
De ville visst slå nån till backen
men de ändrade sina planer
Nu till den jättestora surprisen
Nämnden tittar inte på reprisen
Därför apans svans

tillhör Skansens fans

och då kostar det ingenting

Bakgrund:
"Ett beslut i Svenska Ishockeyförbundets disciplinnämnd"

Upp som en sol, ner som en pannkaka

Att det blev en konstig match på Hovet i kväll var kanske inte så konstigt. Konstigare saker har väl hänt än att en färsk nykomling med nyvunnet självförtroende går på pumpen mot ett famlande mästarlag. Någon gång måste det ju bli ett bottennapp.

Inledningen lovade annars gott. AIK tryckte på från start. HV drog på sig tre raka tvåor. AIK tog ledningen och hade bud på mer. Sen åkte McDonell ut för boarding. Och därefter blev det pannkaka av alltihop.

I andra perioden såg samtliga AIK:s utespelare ut som statister av den sämre sorten. Ni vet, sådana där som bara står och glor rakt in i kameran. Spelet i egen zon var inte direkt dåligt. Det var bedrövligt.

¤ ¤ ¤

Jag drar inga större växlar av kvällens debacle. Jorden anropade Gnaget och Gnaget svarade med en kraschlandning. Inte mer än så.

Jo, förresten, en sak bara. Eller rättare sagt en spelare och kapten. Dick Tärnström. Han ser inte särskilt fräsch ut. Det går trögt med det mesta. Benen, blicken, puckbehandlingen. Jag börjar faktiskt bli lite orolig. Har Dicken ont i foten? Är han på deken? Blir det inte roligare än så här? I kväll är Tärnström inne på jag vet inte hur många mål bakåt. I power play är han omständig och seg. Står och tittar sig omkring istället för att skjuta eller spela pucken vidare. Saktar ned den fart som MacNevin och grabbarna söker sätta upp.

¤ ¤

På torsdag väntar SSK borta och jag ser redan fram emot matchen. Inte bara för att jag räknar med ett taggat och revanschsuget AIK, som förhoppningsvis kommer att göra livet surt för hemmalaget. Nästan lika mycket ser jag fram emot att munhuggas med Kent. Boxningshandskarna lämnar jag hemma. Det är liksom inte Lance Ward jag ska sörpla kaffe och snacka skit med.

Sistnämnde dåre lyckades för övrigt bli förbannad på en zebra även i kväll. Helt utan anledning. Googla "idiot" och du förstår varför Lance behöver vård.

"An idiot, dolt, or dullard is a mentally deficient person, or someone who acts in a self-defeating or significantly counter-productive way."

Visst är det bätter men int' är de bra

Det går bra nu men det kan alltid gå bättre. Ett par detaljer i spelet som AIK har att jobba på:

Power Play
Verkligen överraskande! Det ska till en riktig expert för att lista ut att AIK:s spel i numerärt överläge måste bli bättre.

Fyra mål på 39 försök ger en utdelning på 10,26 %. Mot Timrå blev det förvisso två kassar på kort tid men dessförinnan har Gnagets PP varit om inte dåligt så rent av kasst. Med Josh i laget har det äntligen börjat hända grejer och det verkar som man nu bestämt sig för att sluta lira runt. In med puck och folk på mål. Låt Josh sköta "inläggen". Skym, styr och fäktas framför kassen. En och annan retur torde snart börja trilla in. Personligen ser jag gärna Salmonsson på isen så mycket som möjligt i denna spelform. Och så Gynge i slottet.

Tekningarna
Här ser det inte särskilt bra ut, vare sig i statistiken eller praktiken. AIK förlorar helt enkelt fler tekningar än man vinner.

Efter elva spelade matcher har AIK vunit 296 tekningar och förlorat 352. Samtliga centrar utom Sandberg har minusstatistik och det är förstås inte bra. Bland seriens 25 bästa tekare återfinns inte en enda AIK:are. (Även om nämnde Sandberg sånär tar sig in på listan.) Procentuellt bäst i Gnaget är Daniel Rudslätt på 67 % vunna. Han har å andra sidan tekat vid tre tillfällen så den siffran säger inte ett smack. Sandberg däremot har varit inblandad i 108 tekningar. Av dessa har han vunnit 55 och förlorat 53. Därmed ligger han på 51 %. Andersson, Steen och Engblom ligger för närvarande på 46, 45 respektive 41 % vunna tekningar. Nyförvärvet Pavlikovsky ligger efter två spelade matcher på 47 %.

Tekningarna är viktiga, särskilt i försvars- och anfallszon. Här måste AIK:s centrar bli bättre. Och hur blir man det då? Tja, man tränar.

¤ ¤ ¤

Det finns så klart en massa fler detaljer att lyfta fram och fundera över. Men det får de riktiga experterna ta hand om. Jag nöjer mig med det mest uppenbara. Det som jag rimligtvis kan tänkas tänka och tycka något om.

De statistiska uppgifterna i inlägget är hämtade från förbundssajten http://stats.swehockey.se/ Det är för övrigt en sida som man lätt kan fastna på lite för länge. I alla fall om man är statistikbög som Boris. Där kan man också ta del av Elitseriens maratontabell och förundras äver hur någon som gör tabeller tänker. Ledtråd: AIK IF.

Språkvård

Googla eller få en smäll
gapar gubbe som är hård
Googla eller ta duell
gal en tupp i galen gård
Googla, grabben, är du snäll
Lance behöver guide till vård

Alternativ karamell:
Lance behöver guide till vård

Läs även:
"Fucking google me"

Det går bra nu

Poängen rullar in som de ska (det går bra nu)
Salmonsson är bra som Boris sa (det går bra nu)
Bröderna med samma DNA (de går bra nu)
Det går bra nu, kompis, det går bra nu

¤ ¤ ¤

Det finns inget svårare än att leda med 3-0 inför sista perioden men i kväll var jag aldrig orolig. Med Fasth i kassen och Gnaget på G kunde det ju inte sluta med annat än seger.

Vilken match de gör, AIK! Vilken insats! Jag är imponerad. Glad och tacksam och fan vet om jag inte blev lite kåt på slutet också. Gnaget dominerar andra perioden på ett sätt som jag på förhand inte trodde skulle vara möjligt. Timrå är ju helt bortspelade. Hönsgård i hemma-zonen och tuppkam på var och varannan gnagare. Och två mål i pp. Bara sådär. Josh är kanon på blå. Dicken är tillbaka. AIK har ett eget spel, ett anfallsspel.

AIK vinner skotten med 36-26. Laget gör fyra mål och de vinner fullständigt rättvist. Per-Erik Johnsson såg ut att vilja strypa någon efter slutsignalen.

Det finns ingenting att klaga på i kväll. AIK får matchen precis dit de vill. Pressen fungerar. Timrås backar blir stressade, de tappar puck, slänger och flänger och hänger faktiskt emellanåt inte alls med i svängarna. AIK vinner puck i mittzon, ställer om, kontrar och straffar hemmalaget gång på gång. Det är ingen slump att Salmonsson kan servera Gynge öppet mål efter ett tre (eller var det fyra) mot en läge. Det är ingen slump att Timrå tappar farten och blir frustrerade.

AIK är riktigt bra idag och gör Timrå dåliga. Poängen i Kinnarps och segern mot Modo har gett råg i ryggen. Självförtroendet växer i truppen. Det går bra nu.

¤ ¤ ¤

Poängen rullar in som de ska (det går bra nu)
Gnagarna är grymma, man blir glad (för det går bra nu)
Släng upp en hand om du känner det (går bra nu)
Det går bra nu, kompis, det går bra nu

Boris Svartenbrandt

Småfåglar kvittrar i mitt öra. Var kommer de ifrån, hur hittar de till vrån? Förser mig med ännu en trudelutt att göra våld på. Sorry Shane.



Det var fredag kväll, en mysig kväll
jag låg i sängen, snygg och sensuell
En fågel satt på mitt nattduksbord
och den kvittra till mig sina fågelord

Trudeluttili
Trudeluttilej
Trudeluttili
Trudeluttilej

En fågel satt på mitt nattduksbord
och den kvittra till mig sina fågelord

Jag är vacker, svart och gul
och jag drar en och annan vals
Jag lånar och spånar mest på kul
och sen dånar jag för full hals

Kalla mig Boris Svartenbrandt
när jag tar mig ett nytt snedsprång
Kalla mig Boris Svartenbrandt
när jag snor ihop en rövarsång
Kalla mig Boris Svartenbrandt
när jag lovsjunger än en gång
Kalla mig Boris Svartenbrandt
när jag hovsjunger natten lång

Har borstat tänder, tvättat mig
rakat av mig mitt glesa skägg
När en kvittrande fågel visar sig
och säger: "Sno ihop ett nytt inlägg!"
Jag är svartgul i min själ
ja, det kan ni nog förstå
Jag har mina skäl och alla sånger jag stjäl
är för Gnaget, AIK

Kalla mig Boris Svartenbrandt
när jag tar mig ett nytt snedsprång
Kalla mig Boris Svartenbrandt
när jag snor ihop en rövarsång
Kalla mig Boris Svartenbrandt
när jag lovsjunger än en gång
Kalla mig Boris Svartenbrandt
när jag hovsjunger natten lång

Och när jag dör så gräv en grop
i svarta skogens famn
Hör en härlig kör, en gnagarhop
skandera mitt rövarnamn

Kalla mig Boris Svartenbrandt
när jag tar mig ett nytt snedsprång
Kalla mig Boris Svartenbrandt
när jag snor ihop en rövarsång
Kalla mig Boris Svartenbrandt
när jag lovsjunger än en gång
Kalla mig Boris Svartenbrandt
när jag hovsjunger natten lång

Den enes nöd, den andres glöd

Eller hur är det man brukar säga? Tio omgångar spelade och AIK har fått en hyfsad start på smörsäsongen. Smörsäsongen?, undrar en rögleit utan humor. Jo, men så här: Vi spelar i smöret och det här är en säsong. Alltså är det en smörsäsong. Logik enligt Långstrump som räcker hela vägen ned till Ängelholm.

Nästan i alla fall.

I alla fall. Tio omgångar spelade och AIK ligger tia i tabellen. Tio poäng har laget skrapat ihop. Lika många som SSK och Frölunda. Till skillnad från AIK kan SSK och Frölunda inte ens vara halvnöjda med inledningen av säsongen. Där AIK, trots stundtals impotent offensiv, har gått stadigt framåt, har Frölunda gått ostadigt bakåt. SSK å sin sida har gått... tja, jag vet inte om de har gått bakåt direkt men de har i alla fall inte blivit bättre än i fjol. De står liksom still. De rör sig knappast alls.

Som gnagare är det förstås rätt skönt att, en bit in i säsongen, ha två lag efter sig i tabellen. Särskilt som båda verka ha problem.

Frölunda får ingenting att stämma. Något som blir nästan smärtsamt tydligt för en utomstående som tar del av den utmärkta bloggen FHC-snacket. Varför fick inte den bloggaren plats i KFIB Alls stars? Härmed säger jag upp mig från keeperämbetet och lämnar över plocken till FHC-snackaren. Den är han värd. Å andra sidan kanske han behövs mer i Scandinavium. Frölunda verkar vara i visst behov av en förstemålvakt med känsla för spelet.

SSK går det upp och ner med och det enda som i dagsläget känns stabilt är bottenplaceringen. Det är rätt mycket som talar för att Kringelknutten tvingas utstå ännu en kvalserie. Det unnar jag honom verkligen inte. Men om alternativet stavas AIK så är det naturligtvis en smäll Kent får ta. Precis som i indianlägret är det sura miner och deppigt värre bland de anrika. Läget är med andra ord som vanligt. SSK får återigen sikta på att hålla sig kvar.

För AIK ser det för närvarande ljust ut. Framtiden är förhoppningsvis vår. Än så länge rör sig laget i rätt riktning. Framåt, uppåt.

Som supporter känner jag en tilltagande tillfredsställande tillförsikt inför fortsättningen. Jag är inte orolig. Nästan alla som inte håller på Gnaget är fortfarande övertygade om att vi egentligen är sämst i serien. Det tror inte jag. Det trodde jag inte inför säsongen heller. Jag tror att AIK kommer fortsätta på den inslagna vägen, bli bättre och bättre dag för dag. Särskilt hemma på Hovet förväntar jag mig nya trepoängare.

Som bottentippad nykomling har man inte råd att känna medlidande med sina konkurrenter. Självklart är det bra för AIK att Frölunda krisar. Jag lider inte med SSK. Efter 55 omgångar ska vi ha två lag bakom oss och vilka det i slutändan blir är verkligen skit samma. Jag hoppas förstås att ett av lagen blir Dif. Modo lär inte bli det andra, vad hjärtat än säger. Just nu tror jag att det blir SSK och Brynäs.

Homage to

Med anledning av gårdagens tråkiga nyhet så samplar jag mig själv. Jag klär av mig näck, visar min häck och hyllar helt hämningslöst Mattias Beck.

(Boris goes hiphop. Feel the beat, feel the heat!)

Vem är det som är så frän och fräck
som kontrar snabbt och sprider skräck
som norpar pucken och gör sin grej
i motståndarnas powerplay
som sätter fart
så underbart
kolla in, kolla in vad som händer snart

Han sätter trissan som en smäck
i nätet bakom bortakeeperns häck
vi snackar om en snubbe som kan föra sig
en atlet
som är het
som fetvet
att om man vore tjej
eller en smula gay
då skulle man bjuda ut sig näck
då skulle man va en chick så käck
då skulle man säkert springa läck
framkalla fuktig fläck - för Mattias Beck

Men jag är förstås ingen fjantig fjolla
bara är en enkel man som råkar hålla
på laget som aldrig tappar taget
som vinner slaget
och kallas Gnaget
jag rap-rap-rappar i min vrå
jag hiphop-hyllar nummer tjuogotvå
alla har hört talas om och diggat till Dogge
men bättre blir beatsen med Boris Blogge

(Tidigare publicerad 091212)

Mmm...Moodoo!

Trudeluttan, rasta muttan
shoobidoo app app app app appaeeej

Nej, det är ingen ny låt jag sitter och fnular på. Det är bara mitt gnagiska glädjerus som sjunger i kroppen och letar sig ut genom fingertopparna med känsla och darr... Det finns inget bättre än när det vänder. Hooah!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; det är härligt med promenadavstånd till och från Hovet. Man går som på moln. Man trudeluttar sig hela vägen hem. En torsdagskväll som i kväll kommer man hem lagom till sista kvarten av Hockeykväll. Man brer ett par mackor, lattjar Josh med smörkniven. Man tar sig en kopp. Man sörplar lite extra för det smakar bättre då.

Man snackar med Greken i telefon, man snackar med Eddie. Man känner att man lever och att Gnaget är i eliten för att stanna. Man tillåter sig drabbas av hybris för en kväll och glömmer allt vad kval och helveten heter. Man spontanskriver ett blogginlägg och låter det bli vad det blir. Man unnar sig ett ogentänkt ordflöde, ett svamlande sammelsurium. Och man ser fram emot att läsa kvällspressen och särskilt Tomas Ros.

Ros, ja... Idag tyckte jag Vild-i-Väsby hade en poäng. Han bloggade om Canal+ Hockey och menade att det är dåligt att de visar repriser i nåt slags small-format. Helt rätt, Ros!

Snart ska jag ta reda på vad Ros skriver om kvällens match men först ska jag se klart reprisen på teve. I just det där small-formatet eller vad man nu ska kalla det. En sak är förstås bra med formatet. Åtminstone i kväll. Nämligen tabellen som ligger stor och blaffig i högerkant. Man ser tydligt att AIK är tia. Tabellen ljuger inte. Vi är en ynka pinne efter Djurgården. Brynäs ska inte heller känna sig säkra. Gnaget är på G! Laddade och tända!

Några fler utropstecken!!!

Johannes Salmonsson - Vilken skridskoåkning!
Josh MacNevin - Vilken lirare!
Christian Sandberg - Vilken kämpe!
Dicken - Vilken tavla!
McDonell - Vilken ribba!
Johan Andersson - Vilken matchvinnare!
Prozac - Vilka power breaks!

Sistnämnde AIK-hjälte fick med sig Boris på andra sidan isen i afton. Tyvärr glömde jag bort mig i andra perioden. Snacka om orutinerad. Missa ett power break. Man får ju skämmas.

Moodoo Voodoo

Skott på mål

å pinnar plocka

Säck med kol

utdelad smocka

Gnagarvrål:

Nu ska vi knocka

Stick en nål

i moodoodocka!

Anrell vs Häglund

På dagensmedia.se spinner man idag vidare på Häglunds krönika i Journalisten.

Häglund gick i sin text till häftigt angrepp mot en av landets mest inflytelserika sportjournalister, Lasse Anrell. I en artikel publicerad på dagensmedia.se i förmiddags svarar Lasse Anrell på kritiken. Inte utan att gå till frän motattack. Anrell kallar Häglund för "en dålig journalist" och avfärdar kritiken och kritikern med följande försök till komisk svada:

"Han är bara lite bitter eftersom att den här säsongen har infriat allt det jag förutsagt om AIK. Det märks i det han skriver."

Häglund har som sig bör fått chansen att replikera, vilket han också har gjort. Jag uppmanar samtliga läsare och bloggbundisar som är intresserade av sport och sportjournalistik att ta del av replikskiftet.

Dagens länktips:

Anrell: Kjell Häglund är en dålig journalist
”Lasse Anrell ljuger”

Kiss and tell

Well, well, well
Jag är så trött på gnäll
från forumtroll
som har noll koll
They can all go to hell

Well, well, well
Jag öppnar mina spjäll
Från boriskt håll
kommer paroll
I always kiss and tell

Well, well, well
Vi ses i morgon kväll
Glöm allt groll
gör dur av moll
Make way for McDonell

Troll & Människor

Det råder trolltider på Golden Hill. När man talar om dem kryper de fram ur sina gömslen. De gör vad de kan för att ta över folkets forum. Dödar människans lust att beblanda sig.

Jag har bestämt mig för att gå till motangrepp mot trollen. Inte genom att ge svar på tal utan genom att ignorera dem eller i viss mån tala om dem. Aldrig med dem. Jag inser att min taktik indirekt uppmuntrar dem till fortsatt aktivitet. När man talar om trollen står de som bekant i farstun. Å andra sidan är jag övertygad om att om alla människor gjorde som jag så skulle trollen snart tröttna och dra sig tillbaka. Med svansen mellan benen, till gömslen och skrymslen.

Troll är som dynghögar. De sprider stank. Trampar man i skiten så blir man lortig själv. Den som beblandar sig med troll riskerar att själv bli ett troll. Man ska därför akta sig för att trampa i skit, likväl som man ska undvika att mata sagofigurer. Att munhuggas med troll är som att kasta pärlor till svin. Trollen blir aldrig mätta. Svinen tar pärlorna för harpluttar. Du kan aldrig vinna över ett troll, inte så länge du uppmuntrar det att fortsätta spela roll.

Troll kan bara besegras med sunt förnuft och konsekvent ignorans. Troll finns inte i verkligheten. Alltså talar man inte med dem.

¤ ¤ ¤

Som tur är finns det fortfarande människor att tala med. En av dessa människor ska jag nu tala om. Han har en tolvsträngad lyra som lirar skjortan av de flesta. På senare tid har han och jag börjat bygga en vänskap bortom bloggosfären. Vi har träffats i verkligheten. Bytt nummer och tagit en öl. Jag tror att jag talar för oss båda när jag säger att vi numera hyser en ömsesidig respekt gentemot varandra.

Sedan flera månader besöker jag Sarg ut dagligen. Ofta gillar jag det jag läser. Ibland hänger jag inte riktigt med. Det händer att jag tror att Kent är ute och cyklar. Det är med andra ord som det ska vara. Vi gillar olika helt enkelt. Det är i mötet mellan olika uppfattningar, erfarenheter och sanningar som möjligheter uppstår. Nya sanningar, nya sätt att se på saker.

Jag talar om en dialog. Om samtal som leder framåt. Mot vidgade vyer och fördjupade relationer.

Konstruktiva samtal människor emellan utgör motsatsen till destruktiva diskussioner som innefattar troll. Människor möts på öppna vägar. Troll går i klinch i en återvändsgränd.

Dagens länktips:

Sportjäv är inte en bagatell
av Kjell Häglund

Boris & Bellman: Så lunka vi så småningom

Jag drömmer så konstiga drömmar. På dagarna dagdrömmer jag om guld och gröna skogar. På nätterna drömmer jag om märkliga möten med cyniska domedagsprofeter. Natten till idag var jag på vippen att vika ned mig men så lade jag till en extra vers och reste mig på nio.



Så lunka vi så småningom
från bakrus, buller och tumult
när döden ropar: "Gnager, kom
ditt timglas är nu fullt!"
Herr Gnager, fäll din krycka ner
och du, nykomling, blek och svag
den värsta skymf man åt dig ger
du har ett allsvenskt lag

Tycker du att graven är för djup
nå, välan så tag dig då en sup
tag dig sen dito en, dito två, dito tre
så dör du nöjdare

Du med ditt snack om sätta press
som planer om succéer smed
snart skrider fram din likprocess
i några svarta led
Och du som bloggat här så stort
och tecknat ned i dina block
mens snickarn kistan färdig gjort
och hyvlat på dess lock

Tycker du att graven är för djup
nå, välan så tag dig då en sup
tag dig sen dito en, dito två, dito tre
så dör du nöjdare

Och du som med en trumpen min
intar försvarsställning och pose
dig ger vi blott ett hånfullt flin
snart gråter du i Borås
Och du som svartsjuk slår i kras
buteljer, speglar och pokal
bjud nu godnatt, drick ur ditt glas
och bered dig för kval

Tycker du att graven är för djup
nå, välan så tag dig då en sup
tag dig sen dito en, dito två, dito tre
så dör du nöjdare

Och du som under årens gång
har slickat sår och slitit hår
men aldrig har lagt ned din sång
får bäras ut på bår
Och du som viftat bort allt prat
om Gnaget som ett sopigt gäng
en given bottenkandidat
mest här för att få däng

Tycker du att graven är för djup
nå, välan så tag dig då en sup
tag dig sen dito en, dito två, dito tre
så dör du nöjdare

Du som med kinden len av fjun
i svartgul tröja sträckt ditt steg
och du som bröt emot tabun
som aldrig någonsin teg
Och du som med din svarta blogg
vid Håkans port tog mod till dig
som drack en liten styrkegrogg
och rustade dig för krig

Tycker du att graven är för djup
nå, välan så tag dig då en sup
tag dig sen dito en, dito två, dito tre
så dör du nöjdare

Och du som med förfärlig min
är oförskämd mot Greken jämt
och han förtalar vid ditt vin
och det liksom på skämt
Och du som ej försvarar dem
som hatar, hotar och tänder bloss
du väl kan lägga på en rem
spring snabbt om du ej vill slåss

Tycker du att graven är för djup
nå, välan så tag dig då en sup
tag dig sen dito en, dito två, dito tre
så dör du nöjdare

Och du som till din återfärd
ifrån eliten som du fick
en plats i fast du ej var värd
håll hårt i kapten Dick
Bjud sådan man på mat och vin
men följ sedan med honom ut
ur serien med en vänlig min
hör klang, jubel och aptjut

Tycker du att graven är för djup
nå, välan så tag dig då en sup
tag dig sen dito en, dito två, dito tre
så dör du nöjdare

Säg är du nöjd, min gnager säg?
NEJ!, skrålar Boris för full hals
Jag har brokig väg framför mig
men gett upp? Nä, det har jag inte alls
Och jag ska aldrig tappa tron
mitt hjärta skall för evigt slå
jag hör ej på den bistra ton
för min själ tillhör AIK

Tycker jag att graven är för djup
nä, den ser mer ut som låtsasstup
ge mig en fin poäng, dito två, dito tre
så blir jag nöjdare

Originalet

Vråla, skråla - va som Carola!

Inte för att jag är någon klackmänniska direkt. Inte alls faktiskt. Men jag gillar att stå på tå. Och som Greken brukar säga: Det är härligt att vråla och skråla.

Man känner att man lever när man får gå på hockey och släppa loss. När Bång presenteras i line up vrålar man JAAA! När Nemeth presenteras i line up vrålar man också JAAA! När Bång inte är i line up vrålar man "DET SKA VA BÅNG I LINE UP!" Och så vidare. Det gäller att hitta finfina tillfällen för vrål och skrål. Det gäller att göra't med finess. Alla kan vråla och skråla, men alla är inte Carola.

Lär av Carola! Hon väljer sina tillfällen. Hon har tajming. En del tycker illa om henne men de allra flesta fattar faktiskt grejen. Carola kan verkligen det där med att vråla och skråla. Till andras förtjusning. Till min förtjusning är hon lagom läskig, samtidigt som hon har ett namn som rimmar väl i sammanhanget. Carola är schlager, Boris är gnager. Jämförelsen skaver men man tager vad man haver.

Till min stringenta förvåning märker jag att inlägget nu börjar spåra ur. Plötsligt befinner vi oss - du som läser och jag som skriver - mitt i ett äventyr. Tillbaka till essensen...

Jag har mina funderingar på hur man livar upp på läktaren, utan att för den sakens skull hata, hata, hata och därmed mata, mata, mata pressens hyenor (läs JB och LA) med trycksvärtsnäring. Uppenbarligen finns det andra som också har sina idéer. Prozacs inlägg om Power Break tillhör definitivt kategorin älskvärda och bör därför uppmärksammas. Jag tycker det är ett briljant initiativ och på torsdag planerar jag att stämma in i jubelkören.

¤ ¤ ¤

Själv har jag sedan i somras funderat på hur man på ett lustigt och mustigt sätt skulle kunna håna motståndarlagens bråkstakar när de åker ut. Ut med packet! är en uttjatad och tråkig sak som varken livar upp eller skapar stämning. Här måste det till något fräscht och innovativt. En kort men slagfärdig ramsa som riktas direkt till grabben i grisboxen bredvid.

Ett tag tänkte jag mig en barnvisa från en platta som snurrat friskt på stereon sedan i somras. Surlåten heter den. Men jag har insett att den kanske är i töntigaste laget. Hålla på sjunga om hur sur någon är? Nja. AIK är ju en tuff klubb med hårda supportrar. Alltså måste det till något lite tyngre, lite taskigare. I natt låg jag således sömnlös och fnulade på en travesti. Till slut fick jag tummen ur.

Originalet är Carolas Tommy tycker om mig men texten är alltså något modifierad. Nästa gång en gris åker ut på Hovet föreslår jag följande lilla ramsa:

Ingen tycker om dig, åh du vet att det är sant
Ah ah ah
Det finns ingen annan som får oss känna likadant
Ingen tycker om dig, fast du tror du är charmant
Ah ah ah
Grisa lite mera, fläskiga och fula fjant
Jävla klant!

Niklas Sundström, som med största sannolikhet läser denna gigantiska blogg, är härmed förvarnad. Om han mot förmodan inte skulle bli utvisad på torsdag så lovar jag att ändå sjunga ramsan. Eller lovar och lovar. Jag ska i alla fall göra ett försök. Risken finns att någon hård och tuff gnagare finner ramsan för gullig och trycker ned den i halsen på mig. Men det är i så fall en smäll jag får ta. Jag står upp för Gnaget och min rätt att vråla och skråla. Ingen främling ska få tyst på Boris. Nu är det jag och Carola.

¤ ¤

Apropå Carola. Vi har faktiskt en sak till gemensamt, hon och jag. Förutom kärleken till vrål och skrål tycker vi båda om att kasta skit på Skansen. Carola kastar blommor. Jag ger dem bananer.

Poängen är att vi är på gång

Jag var i Jönköping igår och såg AIK göra säsongens, så här långt, klart bästa match på bortaplan. Det höll på att bli ännu en snöplig uddamålsförlust men vi fick med oss pinne hem till slut.

Det blev ännu ett fall framåt fast den här gången landade Gnaget mjukt. Det hade så klart suttit fint med en bonuspoäng men vad fan. AIK gör en gedigen laginsats. AIK spelar jämnt med mästarna. AIK visar återigen prov på högst elitseriemässigt försvarsspel. Fasth är Fasth. Och framåt skapar laget en hel mängd vassa chanser. Johannes Salmonsson är ju helt otroligt bra. Becks mål gör mig lycklig. MacNevin spelar mer än halva matchen och är sånär att göra sitt första mål för Gnaget. Lyfter återigen lagets PP i tredje perioden. Nemeth fortsätter att imponera. Sandberg börjar få till det. Steen jobbar på.

Det finns många spelare att lyfta fram i AIK. Alla gör det bra i Kinnarps. En som sällan får stå i rampljuset är Fredrik Carlsson.

Jag är förtjust i honom. Blir mer och mer förtjust i honom faktiskt. Han är en back som presterar i det tysta. Han gör sitt jobb och han gör det  bra. Blir bara bättre och bättre. Precis som andra orutinerade ynglingar gör han misstag. Det fina med Carlsson är att han hela tiden lär sig av dem. Precis som 18-årige Nemeth. Carlsson går stadigt framåt. För mig och många andra gnagare, som följt laget under åren i källaren, är det förstås extra kul att ta del av utvecklingen. Att se en spelare ta för sig, växa med uppgiften och överraska alla tvivlare.

Precis som mot Brynäs hemma skjuter AIK mycket. Man driver på mål. Äntligen har spelarna börjat släppa loss. Kan man bara få ordning på spelet i PP så kommer segrarna att komma.

Två som definitivt kommer att komma är Kent McDonell och Rastislav Pavlikovsky. Ingen är väl egentligen överraskad. Jag skrev själv för ett par dagar sedan att det inte var en fråga om utan när värvningarna skulle bli verklighet. Nu blev de det. Det säger sig självt att laget behöver mer tyngd framåt, mer rutin och mer bredd. AIK gick in i säsongen med en tunn trupp och det har aldrig varit någon hemlighet att Gozzi och lagledningen haft ögonen öppna. För eventuella förändringar, för förstärkningar. Jag har hittills inte klagat på lagbygget och jag tänker inte börja göra det nu heller.

Jag tycker fortfarande att AIK jobbar efter en klok modell. Ekonomin är som den är och risker ska fördelas klokt. Allt annat än en säsongsavslutning i kvalserien vore en gnagisk succé.

AIK bygger ett lag på sikt, har gjort så i flera år. Förhoppningen är att flertalet av de spelare som tog Gnaget upp i smöret nu också ska hålla oss kvar där. Gnagetlaget består till stora delar av  unga, utvecklingsbara stockholmare, med hjärta för laget och klubben. Det är bra. Naturligtvis behöver truppen kryddas med spelare utifrån men grunden ligger fast. Forumtroll och annat löst folk som, med säsongsinledningen skrala poängskörd som skäl, har mage att ifrågasätta Gozzis kompetens och som i vissa extremfall till och med kräver sportchefens avgång, borde se sig i spegeln en gång för alla.

Vad vet dessa anonyma forumfjantar om hur man bygger ett hockeylag? Egentligen?

Till sist. HV71 har en fantastiskt fin arena. Jag trivdes i Kinnarps. Mycket sånger om solnatattare förstås men det får man ta. Jag hade förmånen att sitta bredvid en far och son från Jönköping. Självklart bekantade vi oss så smått, snackade hockey i pauserna och gratulerade varandra till poängen. Kvällens sociala höjdpunkt var när de i andra pausen bjöd mig på baconchips. Baconchips! Varför har vi inte sådana på Hovet?

Black Boris Jukebox: Borta med Bluebird

Subtil berättarkonst i modernistisk tradition

När jag slog upp SvD:s kulturdel i morse höll jag på att sätta kaffet i vrångstrupen. Årets nobelpristagare i litteratur är uppenbarligen en borisk själsfrände och potentiell förebild. Kaj Schueler, kolumnist på tidningen, skriver:

Vargas Llosa är en bred och variationsrik författare, episk och experimentell i en och samma person. I sina verk använder han  sig såväl av satiriska infall, humor och humör som subtil berättarkonst i modernistisk tradition.

Personligen hade jag naturligtvis aldrig hört talas om Mario Vargas Llosa innan han presenterades som nobelpristagare. Ärligt talat hade jag lika dålig koll på Vargas som forumtrollet Bulan Knäpp verkar ha på Patrik Nemeth m.fl. gnagare i AIK:s hockeylag. Till skillnad från BK ska BB emellertid göra en djupdykning i det som han har fått upp ögonen för. Jag ska köpa en bok av Vargas, läsa den noga och bilda mig en egen uppfattning om såväl verket som författaren. Jag ska INTE läsa ett halvt kapitel, klia mig på hakan, och sedan fälla ett omdöme grundat på okunskap och dumhet.

* * *

"Det är roligt med akademival som tvingar fram läsning," skriver Schueler i SvD. Det vet jag inte riktigt om jag håller med om. Men jag  får lov att erkänna att Svenska Akademiens motivering har ett visst infytande på min läslust:

Nobelpriset i litteratur år 2010 tilldelas den peruanske författaren Mario Vargas Llosa för hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag.

Man kanske skulle unna sig en liten roman till helgen i alla fall. Individens motstånd. Humor och humör. Subtil berättarkonst. Allt det där låter, om jag får säga det själv, som en bättre version av en blogg jag känner.

Bulan Knäpp gör emellertid bäst i att akta sig för Vargas. Ska man tro Schueler så är ju författaren en stor berättare som avvisar fanatism. Tänk om fanatikern skulle känna sig träffad. Tänk om han skulle bli ledsen och börja ropa på saxen. Det är inga klippböcker vi snackar om här. För oss läskunniga kan dock Bockfesten visa sig vara rena bokfesten. Med eller utan sax.

* *

Även Boris har fläckar och i går kväll gick jag själv i den knäppa fällan. Jag sågade MacNevin efter två perioder. Hävdade i ett svagt ögonblick att han var värdelös. Visserligen gjorde jag det inte på något nätforum eller per blogg men ändå. Baloo och Bluebird reagerade och tyckte att jag överdrev. De hade förstås rätt.

Nu har jag bestämt mig för att bruka sågen på en som verkligen förtjänar den. Nämligen Storsågen himself, alias Bulan Knäpp.

Den mannen tycks sakna all form av självkritik. Jag misstänker att han lever för att såga allt och alla som inte tycker som han. BK kallar sig AIK:are och det är mycket möjligt att han är det också. Någon vidare supporter är han däremot inte. Med vänner som BK behöver man inga fiender.

BK är en sån som på egen hand kan fylla ett forum med gnäll, gnäll och åter gnäll. Får han svar på tal så uppmuntrar detta honom bara till att fortsätta spy galla. Därför har jag hittills aldrig kommenterat något av BK:s alla ogentänkta utspel. Men nu är jag trött på trollet. Nu låter även jag käften glappa.

Bulan Knäpp och alla andra surskallar som bara letar fel: Kan ni inte bara ta allt gnäll och stoppa upp i en fåtölj eller två? Eller åtminstone börja gå på matcherna...

*

Till skillnad från Bulan Knäpp är Josh MacNevin en ny bekantskap. Han förtjänar därmed allt stöd han kan få. Redan i morgon hejar jag fram honom på plats i Kinnarps Arena. Kom igen Josh! Kom igen Gnaget! Mot nya mål!

(Även en fotbollslåt från 1986 kan fungera som humörhöjare. Om inte annat för att den är så härligt pretentiös.)

Ficus religiosa

 Ge mig ett bodhiträd, en plats där jag kan komma till ro. aLåt mig sitta där ett tag och meditera över meningen med livet som gnager. iTänd ett ljus och låt det brinna i natten. För Boris wanna be Buddha tycks vägen oändligt lång till Nirvana...

Tämj en tiger!

Under en kort men förvirrad tid som sökande tonåring funderade jag allvarligt på att bli buddhistisk munk.

Mina planer lades emellertid på is. Hastigt och lustigt skulle man
kunna säga. Det var nämligen mitt första möte med det motsatta könets aktiva sexuality som gav upphov till en uppgiven dröm om Nirvana. Jag insåg att livet var mer än lidande. Därmed bestämde jag mig för att hädanefter hänge mig åt köttets lustar, gnagiska under och rock n roll. Jag har ännu inte funnit några som helst goda skäl till att ändra mig gällande mitt andliga livs outgrundliga vägval.

* * *

I kväll kommer Brynäs f.d. Tigers till stan och det tycker jag känns spännande. Det kan bli en rivig afton på Hovet. Jag förväntar mig två lag som vill ha en liknande matchbild, med ett hemmalag som ligger i, laddar på och skjuter skarpt.

AIK vill naturligtvis skapa tryck och målchanser. Brynäs vill troligtvis annorlunda. De kommer att göra sitt bästa för att ta emot oss med öppna armar, omsluta våra mest målkåta spjutspetsar, för att sedan avväpna dessa med med ett tjut. Brynäs vill spela sig ur press och skapa sylvassa kontringar. Alltid bakifrån. Väl nere i Gnagets erogena zon blir det överlämningar i hörnen och hopp om fritt fält i slottet.

Boork skulle sagt att det handlar om att skaffa sig momentum. Den som får övertaget och kan utnyttja det vinner matchen. Jag skulle föredra att prata om hur man bäst tämjer en tiger. Skjut den i sank!

Mod är att våga fastän man är rädd

Jag har ägnat delar av dagen åt att fundera på vad det är som saknas i AIK. Varför kommer man inte till skott? Varför har man så svårt att etablera ett fungerande anfallsspel? Är vi verkligen så här dåliga?

Jag tänker inte sluta tro på AIK bara för att nästan alla tippat oss toksist. Jag tänker inte ge upp den här säsongen. Målet är att etablera sig i eliten. Ingen har sagt att det ska gå enkelt. AIK har blandat och gett hittills. Förvisso vunnit alldeles för lite men mycket har varit bra. Det finns något att bygga vidare på. AIK har en tunn trupp. Det är ingen nyhet. Men vi har fortfarande ett lag som kan spela hockey. Kunde man göra det mot Djurgården så vore det väl själva fan om man inte skulle kunna det även mot Luleå m.fl.

Jag vill tro att AIK:s problem först och främst sitter i skallen på många av spelarna. De verkar inte våga. Det är som att man inte riktigt litar på att offensiven ska ge utdelning, som att varje försök till anfall ska gå åt helvete och leda till mål i baken via en läskig kontring. Så kan man naturligtvis inte tänka. Man kan inte åka omkring och spela fegt i elitserien. Klokt ska man spela men inte fegt. Man måste våga tro på sitt spelarmaterial, sin spelidé, sin förmåga att styra och ställa på isen. Om man inte tror, om man inte vågar, så är varje försök att segra dömt att misslyckas.

Jag tror och hoppas att Melin och Persson nu ägnar tid åt att prata mod med spelarna. Det kan knappast ha gått lagledningen förbi att betydande delar av truppen för närvarande åker omkring och fegspelar. Man bromsar sig själva. Man driver inte på mål. Man skjuter inte för man är rädd att pucken ska studsa fel. Man är livrädd för kontringar, snabba spelvändningar och mål i baken. Därför gör man inga mål. Därför vinner man inga matcher. Därför ligger man sist i serien. Det måste inte förbli så. Men AIK måste börja våga.

¤ ¤ ¤

Det ena hänger alltid ihop med det andra. Åtminstone i min gränslösa värld av tankar och kopplingsscheman.

Ett av mina starkare barndomsminnen hämtar jag från en sagostund på åttiotalet. Farsan läste Bröderna Lejonhjärta för brorsan och mig och jag minns att det var olidligt spännande från början till slut. Skorpan blev en tidig litterär hjälte för lillebror Boris och än idag får han personifiera modet att våga fastän man är rädd.

¤ ¤

Jag söker på "mod" på Wikipedia och finner bland annat följande mening: "En modig person handlar i överensstämmelse med sina övertygelser och önskningar, även vid risk för negativa konsekvenser mot det egna jaget." Jag skulle vilja ändra lite i den där texten och byta ut jaget mot laget. Då handlar det plötsligt om AIK. Om vikten av att våga för att viljan är att vinna.

En fråga om heder

Vad är en hedersam förlust? Är det en match som man förlorat med hedern i behåll? I så fall tycker jag inte att gårdagens förlust var särskilt hedersam.

Det finns ingen heder i att förlora med "bara" 1-0. Det AIK visade upp igår var inte mycket att vara stolt över. Laget försvarade sig i 60 minuter. Anfallsspelet var så genomgående uselt att jag sånär stängde av teven i tredje perioden. Endast Fasth och försvaret höll oss kvar i matchen. Oförmågan att ta sig in i anfallszon på ett vettigt sätt, oförmågan att komma till avslut, oförmågan att skapa ett rejält tryck. Oförmågan att spela ishockey blev AIK:s fall. Igen.

Det duger inte att skylla på skador och sjukdomar. Alla lag drabbas av avbräck, mer eller mindre. Det ingår i spelet. Om AIK:s trupp är för tunn så är den för tunn. Gozzi har tidigare hintat om nyförvärv och frågan är väl inte om utan när värvningarna blir verklighet.

Hursomhelst. Det duger inte att skjuta tolv skott på mål. Det duger inte att dra på sig utvisningar i anfallszon i parti och minut. Det duger inte att bromsa sig till segrar.

¤ ¤ ¤

Gillar man att bli frustrerad ska man bli gnagare. Gå på fotboll, gå
på hockey. Passa på så länge det varar. Snart har vi väl bara ett plastbandylag i högsta serien.

Jag är inte bitter. Bara frustrerad, irriterad och lite lagom sur. Jag hoppas att spelarna i hockeylaget känner likadant. Jag hoppas att de knyter sina nävar och börjar slåss för sin och AIK:s existens i eliten. Helst innan det är för sent. Igår kväll, liksom mot Skellefteå borta i förra veckan, vaknade Gnaget till liv sista tio. Det räcker inte. I morgon väntar Brynäs på Hovet och då gäller det att man är på tå från första nedsläpp.

Det är faktiskt inte bara en fråga om överlevnad. Det är lika mycket en fråga om heder.