SHL har en bruttolista. Detta upprepade Jörgen Lindgren på närmast Bosse Ringholmskt manér i Sveriges Radios direktsända debatt igår kväll. SHL har en bruttolista.
SHL har en bruttolista och Jörgen Lindgren säger att han och hans bundisar vill utveckla svensk ishockey. Att de i själva verket bara är intresserade av en sak - nämligen att säkra önskvärda SHL-klubbars ekonomi - låtsas man inte riktigt om. Istället påstår man sig värna om svensk ishockey i stort. Men SHL och dess representanter brinner inte för svensk ishockey i stort. SHL brinner för SHL-klubbarnas särställning och privilegier. Varken mer eller mindre.
De brinner för TV-avtal. TV-avtal och TV-pengar är vad den här soppan mer än någonting annat handlar om. De miljoner som TV-avtalen genererar och som SHL så solidariskt och fint portionerar ut till sina medlemmar betyder ofantligt mycket mer än faktiska publiksiffror och eventuell läktarglöd. Det krävs ingen välmeriterad räknenisse för att räkna ut att "produkten", dvs. TV-tablån, blir betydligt mer attraktiv och dyr om den innehåller MIF och DIF än t.ex. BIK Karlskoga och Karlskrona. Allt handlar om pengar.
* * *
Vi som faktiskt går på matcherna ska helst bara sitta ned och hålla käften. Vi ska vårda vårt språk. Om vi nödvändigtvis känner att vi måste göra oss hörda bör vi göra det medelst klappor.
* * *
Det mest störande med Jörgen Lindgrens svammel om SHL:s bruttolista är den totala avsaknaden av uppriktighet och självkritik. SHL har uppenbarligen inga som helst problem med att föra spelare, tränare, småsponsorer och supportrar bakom ljuset. Öppenhet och dialog ligger inte för Jörgen Lindgren och hans bundisar. Det är maktens arrogans klätt i upprepningar om en bruttolista. Det är maktens arrogans klätt i bullshit "för våra supportrars skull".
Tacka ett hockeyfan för att någon kände sig manad att läcka denna bruttolista till pressen. Wild Card min röv.
* * *
Läs även:
SSK Överallt Alltid: Det handlar om ett nytt TV-avtal - pengar alltså!
tisdag 17 december 2013
måndag 16 december 2013
Bloggupprop!
De senaste förslaget om förändringar runt upp- och nedflyttning till SHL som avslöjats är djupt oroande och är inget vi hockeyfans kan ställa oss bakom. I praktiken eftersträvar SHL en stängd liga. För svensk hockeys framtid startar vi nu bloggupproret. Här är våra krav:
*Nej till wild cards till SHL - Upp- och nedflyttning till SHL ska ske på sportsliga grunder och det gäller även en eventuell utökning (om villkor för elitlicens är uppfyllda). Detta är själen och hjärtat inom all idrott. SHL:s ledare kan inte heller tillåtas att ha makt över upp- och nedflyttning. Ledarna i SHL är avlönade av sina respektive klubbar och kan därmed inte ta ansvar för vad som är långsiktigt bäst för svensk hockey som helhet i en sådan viktig fråga som upp- och nedflyttning.
*Kvalserien ersatt av slutspelsserie i bäst av 7 matcher mellan två lag som det skiljer 50-80 miljoner emellan i omsättning. - Kvalserien är en av svensk ishockeys absoluta höjdpunkter och skapar stort intresse runt såväl Hockeyallsvenskan och som streckstriderna i SHL. Den är dessutom absolut vital som inkomstkälla för klubbarna i Hockeyallsvenskan (genom bland annat TV-avtal, sponsoravtal och publikintäkter) och därmed det som möjliggör att svensk hockeys andraliga håller en hög sportslig nivå och ofta nämns som Europas starkaste andraliga. Riskerna för kraftigt försämrade ekonomiska villkor i Hockeyallsvenskan är överhängande och är därmed en risk för svensk hockey som helhet ifrån ett sportsligt perspektiv.
*Fallskärmar för de SHL-klubbar som åker ur - Pengar för eventuella fallskärmar till de klubbar som åker ur SHL skall betalas solidariskt av samtliga SHL-klubbar, ej endast av nykomlingar som tidigare föreslagits. Det får inte skapas inbyggda finansiella orättvisor för nykomlingar i SHL.
Länk till namninsamlingen
http://namninsamling.com/site/get.asp?riktighockey
afterice.se
battrehockey.wordpress.com
blackboris.blogspot.com
dragskott.nu
gurkolle.blogspot.com
hockeynonsens.se
lifnews.se
sskoveralltalltid.se
uppdragsport.se
vikfancentral.se
*Nej till wild cards till SHL - Upp- och nedflyttning till SHL ska ske på sportsliga grunder och det gäller även en eventuell utökning (om villkor för elitlicens är uppfyllda). Detta är själen och hjärtat inom all idrott. SHL:s ledare kan inte heller tillåtas att ha makt över upp- och nedflyttning. Ledarna i SHL är avlönade av sina respektive klubbar och kan därmed inte ta ansvar för vad som är långsiktigt bäst för svensk hockey som helhet i en sådan viktig fråga som upp- och nedflyttning.
*Kvalserien ersatt av slutspelsserie i bäst av 7 matcher mellan två lag som det skiljer 50-80 miljoner emellan i omsättning. - Kvalserien är en av svensk ishockeys absoluta höjdpunkter och skapar stort intresse runt såväl Hockeyallsvenskan och som streckstriderna i SHL. Den är dessutom absolut vital som inkomstkälla för klubbarna i Hockeyallsvenskan (genom bland annat TV-avtal, sponsoravtal och publikintäkter) och därmed det som möjliggör att svensk hockeys andraliga håller en hög sportslig nivå och ofta nämns som Europas starkaste andraliga. Riskerna för kraftigt försämrade ekonomiska villkor i Hockeyallsvenskan är överhängande och är därmed en risk för svensk hockey som helhet ifrån ett sportsligt perspektiv.
*Fallskärmar för de SHL-klubbar som åker ur - Pengar för eventuella fallskärmar till de klubbar som åker ur SHL skall betalas solidariskt av samtliga SHL-klubbar, ej endast av nykomlingar som tidigare föreslagits. Det får inte skapas inbyggda finansiella orättvisor för nykomlingar i SHL.
Länk till namninsamlingen
http://namninsamling.com/site/get.asp?riktighockey
afterice.se
battrehockey.wordpress.com
blackboris.blogspot.com
dragskott.nu
gurkolle.blogspot.com
hockeynonsens.se
lifnews.se
sskoveralltalltid.se
uppdragsport.se
vikfancentral.se
onsdag 2 oktober 2013
Summa summarum
Brynäs-AIK 2-6 (0-2, 1-2, 1-2)
Färjestad-AIK Herr 3-1 (1-0, 2-1, 0-0)
* * *
AIK vinner som väntat mot silverspecialisterna från Gävle. Silverspecialisterna blir sanning att säga utskåpade i sin egen tablettask. Line Bialik, Lisa Hedengren och Fanny Rask alla tvåmålsskyttar. AIK vinner skotten med förkrossande 34-14.
Eftersom Modo samtidigt, med lite skicklighet och mycket tur, lyckas besegra Munksund-Skuthamn på bortaplan med 7-0 tappar AIK serieledningen. Detta trots att man alltså ikväll tar sin femte raka trepoängare. Ibland är det inte rättvist.
* * *
AIK Herr förlorar i den lila lilla kaffeburken. Allt är domarnas fel.
Färjestad-AIK Herr 3-1 (1-0, 2-1, 0-0)
* * *
AIK vinner som väntat mot silverspecialisterna från Gävle. Silverspecialisterna blir sanning att säga utskåpade i sin egen tablettask. Line Bialik, Lisa Hedengren och Fanny Rask alla tvåmålsskyttar. AIK vinner skotten med förkrossande 34-14.
Eftersom Modo samtidigt, med lite skicklighet och mycket tur, lyckas besegra Munksund-Skuthamn på bortaplan med 7-0 tappar AIK serieledningen. Detta trots att man alltså ikväll tar sin femte raka trepoängare. Ibland är det inte rättvist.
* * *
AIK Herr förlorar i den lila lilla kaffeburken. Allt är domarnas fel.
tisdag 1 oktober 2013
Ingen kan slå vårt svartgula lag
För lite mer än ett år sedan såg jag AIK:s hockeydamer in action för första gången. Jag hade bestämt mig för att förälska mig i ett lag och förälskad blev jag.
Skillnaden mellan en tjejkväll på Ritorp och en tjejkväll på Hovet är som skillnaden mellan husmanskost och snittar. Husman is for real, snittar en del av en deal. Jag hade bestämt mig för att älska AIK, precis som jag alltid älskat AIK, och AIK svarade upp med att frälsa min fördomsfulla själ. Förtappad och en smula stollig stapplade jag in på Ritorp en höstlördag 2012, med stukat förtroende och tvivel i blick. Men med beslutsamheten som ledstjärna och kamrat, med Prozac som ett livs levande lyckopiller vid min sida.
Sedan fick jag se Linnéa Bäckman täcka skott i ett slott.
Sedan fick jag se Michelle Löwenhielm göra mål framspelad av Lisa Johansson.
Resten är modern historia.
Fångad, frälst och fast besluten om att låta förälskelsens frö få fäste i min jordnära personality lämnade jag Ritorp den 22 september 2012. Jag anade där och då att det hela bara var början på en lång kärlekshistoria. Idag vet jag att det var just så.
* * *
I helgen fördjupades kärleken och respekten. AIK mötte Sundsvall på lördagen och Leksand på söndagen. Sveriges bästa hockeylag gjorde precis vad som förväntades: Vann gånger två. Höll nollan gånger två. Visade mästarklass och gick upp i serieledning.
Lille C och jag såg matcherna på plats, som alltid numera från fiket och fönstret. Vi kallar det AIK Kids Zone, eller för att vara sådana, The Real AIK Kids Zone. På The Real AIK Kids Zone finns det plats för alla som vet hur man stavar till kärleken till spelet. På The Real AIK Kids Zone regerar AIK-stilen.
* * *
Inför Sundsvall hemma träffade vi @PerNilsson_ med dotter. Läs Pers text om att upptäcka #AIKdam här:
Min första damhockeymatch
Eddie, Tompa och Klabbe var naturligtvis där med. Samt förstås ett helt gäng andra underbara gnagare (plus några närmast sörjande Wild Cats-fans). Prozac saknades tyvärr men vi som var där gjorde vårt bästa för att hålla ställningarna. AIK dominerade som väntat på isen och om det inte varit för Sundsvalls duktiga keeper, Maria Omberg, hade segermarginalen blivit betydligt större än 2-0. Det ska dock sägas att AIK knappast gjorde någon toppmatch. Laget gjorde vad som behövdes, varken mer eller mindre. Segern odiskutabel.
* * *
Mot Leksand på söndagen bjöds det bättre fart och fläkt, både på isen och vid sidan av. På isen visade AIK stil och klass och vann med klara 3-0. I Kids Zone umgicks Lille C med Lille T över laggränserna. Sund antagonism och delad glädje. Hockey, Stor och Liten och Barnvakts-Boris i en salig blandning. Jag har nog aldrig haft roligare på en hockeymatch!
Det syntes att det var två bra lag som gjorde upp om serieledningen. AIK imponerade, fick ett gratismål efter en praktmålvaktstavla som hade gjort Ulf Lundell grön av avund och segrade stabilt. Ändå visade Leksand att de antagligen blir att räkna med i Riksserien 2013/14. Det ska nämnas att Linnéa Bäckman stod över matchen. Med #91 på isen hade AIK garanterat vunnit med minst det dubbla.
Minatsu Murase visade varför hon redan förra säsongen fick pris som Riksseriens bästa målvakt. Säkrare sista utpost får man leta efter.
* * *
Utan att vara någon som helst expert vågar jag påstå att AIK anno 2013/14 är minst lika bra som det lag som vann SM-guld i våras.
Laget har fått en betydligt bättre start än i fjol, sannolikt tack vare att man i dag är betydligt mer samspelt än vid samma tidpunkt i fjol. I spelare som Helene Martinsen, Line Bialik, Lisa Hedengren och Lisa Johansson har man spets framåt så det förslår. På backsidan har man bl.a. Linnéa Bäckman och Emmy Alasalmi som håller högsta inhemska klass. Några spelare har lämnat, några spelare har kommit in. I stort ser det riktigt bra ut, åtminstone från min nyfrälsta utsiktspost. Det ska bli mycket spännande att följa AIK i höst och vinter.
* * *
I morgon, onsdag, spelar AIK säsongens femte riksseriematch. Silverspecialisterna Brynäs tar emot mästarna i Läkerol Arena.
Brynäs som igår kväll, efter en tung start med tre raka förluster, tog säsongens första efterlängtade trea genom att besegra Sundsvall hemma (4-1). Återstår att se om de kan mäta sig med serieledarna från Solna. Jag tvivlar.
För som var man och woman brukar sjunga: Ingen kan slå vårt svartgula lag!
* * *
Modern historia för oinvigda:
Mitt hjärta följer varje steg (2012-09-21)
Ståfräs och kullor omkull (2012-09-22)
Skillnaden mellan en tjejkväll på Ritorp och en tjejkväll på Hovet är som skillnaden mellan husmanskost och snittar. Husman is for real, snittar en del av en deal. Jag hade bestämt mig för att älska AIK, precis som jag alltid älskat AIK, och AIK svarade upp med att frälsa min fördomsfulla själ. Förtappad och en smula stollig stapplade jag in på Ritorp en höstlördag 2012, med stukat förtroende och tvivel i blick. Men med beslutsamheten som ledstjärna och kamrat, med Prozac som ett livs levande lyckopiller vid min sida.
Sedan fick jag se Linnéa Bäckman täcka skott i ett slott.
Sedan fick jag se Michelle Löwenhielm göra mål framspelad av Lisa Johansson.
Resten är modern historia.
Fångad, frälst och fast besluten om att låta förälskelsens frö få fäste i min jordnära personality lämnade jag Ritorp den 22 september 2012. Jag anade där och då att det hela bara var början på en lång kärlekshistoria. Idag vet jag att det var just så.
* * *
I helgen fördjupades kärleken och respekten. AIK mötte Sundsvall på lördagen och Leksand på söndagen. Sveriges bästa hockeylag gjorde precis vad som förväntades: Vann gånger två. Höll nollan gånger två. Visade mästarklass och gick upp i serieledning.
Lille C och jag såg matcherna på plats, som alltid numera från fiket och fönstret. Vi kallar det AIK Kids Zone, eller för att vara sådana, The Real AIK Kids Zone. På The Real AIK Kids Zone finns det plats för alla som vet hur man stavar till kärleken till spelet. På The Real AIK Kids Zone regerar AIK-stilen.
* * *
Inför Sundsvall hemma träffade vi @PerNilsson_ med dotter. Läs Pers text om att upptäcka #AIKdam här:
Min första damhockeymatch
Eddie, Tompa och Klabbe var naturligtvis där med. Samt förstås ett helt gäng andra underbara gnagare (plus några närmast sörjande Wild Cats-fans). Prozac saknades tyvärr men vi som var där gjorde vårt bästa för att hålla ställningarna. AIK dominerade som väntat på isen och om det inte varit för Sundsvalls duktiga keeper, Maria Omberg, hade segermarginalen blivit betydligt större än 2-0. Det ska dock sägas att AIK knappast gjorde någon toppmatch. Laget gjorde vad som behövdes, varken mer eller mindre. Segern odiskutabel.
* * *
Mot Leksand på söndagen bjöds det bättre fart och fläkt, både på isen och vid sidan av. På isen visade AIK stil och klass och vann med klara 3-0. I Kids Zone umgicks Lille C med Lille T över laggränserna. Sund antagonism och delad glädje. Hockey, Stor och Liten och Barnvakts-Boris i en salig blandning. Jag har nog aldrig haft roligare på en hockeymatch!
Det syntes att det var två bra lag som gjorde upp om serieledningen. AIK imponerade, fick ett gratismål efter en praktmålvaktstavla som hade gjort Ulf Lundell grön av avund och segrade stabilt. Ändå visade Leksand att de antagligen blir att räkna med i Riksserien 2013/14. Det ska nämnas att Linnéa Bäckman stod över matchen. Med #91 på isen hade AIK garanterat vunnit med minst det dubbla.
Minatsu Murase visade varför hon redan förra säsongen fick pris som Riksseriens bästa målvakt. Säkrare sista utpost får man leta efter.
* * *
Utan att vara någon som helst expert vågar jag påstå att AIK anno 2013/14 är minst lika bra som det lag som vann SM-guld i våras.
Laget har fått en betydligt bättre start än i fjol, sannolikt tack vare att man i dag är betydligt mer samspelt än vid samma tidpunkt i fjol. I spelare som Helene Martinsen, Line Bialik, Lisa Hedengren och Lisa Johansson har man spets framåt så det förslår. På backsidan har man bl.a. Linnéa Bäckman och Emmy Alasalmi som håller högsta inhemska klass. Några spelare har lämnat, några spelare har kommit in. I stort ser det riktigt bra ut, åtminstone från min nyfrälsta utsiktspost. Det ska bli mycket spännande att följa AIK i höst och vinter.
* * *
I morgon, onsdag, spelar AIK säsongens femte riksseriematch. Silverspecialisterna Brynäs tar emot mästarna i Läkerol Arena.
Brynäs som igår kväll, efter en tung start med tre raka förluster, tog säsongens första efterlängtade trea genom att besegra Sundsvall hemma (4-1). Återstår att se om de kan mäta sig med serieledarna från Solna. Jag tvivlar.
För som var man och woman brukar sjunga: Ingen kan slå vårt svartgula lag!
* * *
Modern historia för oinvigda:
Mitt hjärta följer varje steg (2012-09-21)
Ståfräs och kullor omkull (2012-09-22)
lördag 28 september 2013
Vi är AIK-supportrar
AIK besegrade Sundsvall i hemmapremiären och naturligtvis var vi på plats. Så klart att vi var på plats.
* * *
Egentligen skulle jag inte sitta här och blogga om hockey ikväll. Egentligen skulle jag packa och jobba och städa och gud vet allt vad en man måste göra. Men ni vet vad man brukar säga: A man's gotta do what a man's gotta do.
* * *
Jag vet att jag så sent som i morse skrev att jag med största sannolikhet skulle missa lördagskvällens match mot Sundsvall på Ritorp. Man skriver så mycket. Klart som fan att grabben och jag drog till Ritorp redan ikväll. Klart som korvspad att vi laddade inför söndagens toppmatch mot Leksand med att se två härliga perioder hemmapremiär i Riksserien mellan Svenska Mästarna AIK och nykomlingarna från Sundsvall. För som Lille C sa till mig i bilen strax efter att vi lämnat Blåsut omkring 18: "Vi är AIK-supportrar, pappa."
Vi är AIK-supportrar. Vi håller på AIK. Linnéa Bäckman är vår hjälte nummer 1 och på Ritorp är vi hemma. Punkt.
Vi fick se ett AIK som var överlägset. Spelmässigt var det egentligen bara ett lag på isen. Men Sundsvall hade en keeper av klass. Maria Ormberg heter hon. Ormberg gjorde det mesta rätt i matchen. Hon såg på egen hand till att Lisa Johansson m.fl. förblev mållösa långt in i andra perioden. Just som jag satt och tänkte på Ormen av Stig Dagerman och den primitiva urångesten som uppstår när en målvakt i motståndarlaget förvandlar sig själv till en vägg blev Ormberg mänsklig. Lisa Johansson - vem annars - gjorde det förlösande första målet i PP. Därefter blev det paus och vi åkte hem.
Because a boy's gotta do what a boy's gotta do. Det gick lätt att somna efter två perioder kvällshockey. I morgon tar vi nya tag.
* * *
Jag kan ärligt säga att jag aldrig känt större glädje som AIK-supporter än jag känner sedan jag började följa AIK:s hockeydamer.
Den uppskattning som spelare och ledare visar oss supportrar gör mig närmast generad. Linnéa Bäckman gav oss signerade klubbor och handskar från guldsäsongen 2012/13. Spelare och ledare skickar uppskattande kommentarer på Twitter. Jag har följt laget i lite mer än en säsong men bemöts som en trogen och viktig supporter. Det är jag som ska tacka för underhållningen, inte AIK:s spelare och ledare.
Ni gav mig och min son ett SM-guld på Hovet. Det kommer vi aldrig att glömma.
* * *
Vi ger AIK det stöd vi mäktar med, en bråkdel av vad damhockeyn förtjänar. Vi ser de matcher vi kan se och vi samlar på drömmar av guld. Jag tänker att en dag ska damhockeyn och dess utövare mötas av lika stor respekt som de ger sina supportrar.
Jag önskar att fler upptäckte det Prozac fick mig att upptäcka för lite drygt ett år sedan. Jag önskar att fler gnagare skulle ta med sig ungarna till Ritorp och låta dem uppleva AIK. Riksserien och Sveriges bästa hockeylag. Fördomsfritt och förutsättningslöst.
* * *
För Lille C finns det bara AIK.
Inte AIK Herr eller AIK Dam.
Bara Allmänna Idrottsklubben.
Det är förresten inte så bara.
Edit:
Mats Bekkevold uppmärksammade mig på att Maria Ormberg inte alls heter Ormberg utan Omberg. Min långsökta koppling till ett litterärt verk (som jag i ärlighetens namn inte ens har läst) ter sig därmed inte bara långsökt utan dessutom fullständigt absurd. Det kan även tyckas en smula komiskt att jag i en text där jag önskar att damhockeyspelare ska bemötas med respekt inte har vett nog att benämna en duktig motståndarmålvakt vid hennes riktiga namn. Jag ber naturligtvis om ursäkt för denna klantighet och konstaterar, som så många gånger förr, ödmjukt att: Även Boris har fläckar.
* * *
Egentligen skulle jag inte sitta här och blogga om hockey ikväll. Egentligen skulle jag packa och jobba och städa och gud vet allt vad en man måste göra. Men ni vet vad man brukar säga: A man's gotta do what a man's gotta do.
* * *
Jag vet att jag så sent som i morse skrev att jag med största sannolikhet skulle missa lördagskvällens match mot Sundsvall på Ritorp. Man skriver så mycket. Klart som fan att grabben och jag drog till Ritorp redan ikväll. Klart som korvspad att vi laddade inför söndagens toppmatch mot Leksand med att se två härliga perioder hemmapremiär i Riksserien mellan Svenska Mästarna AIK och nykomlingarna från Sundsvall. För som Lille C sa till mig i bilen strax efter att vi lämnat Blåsut omkring 18: "Vi är AIK-supportrar, pappa."
Vi är AIK-supportrar. Vi håller på AIK. Linnéa Bäckman är vår hjälte nummer 1 och på Ritorp är vi hemma. Punkt.
Vi fick se ett AIK som var överlägset. Spelmässigt var det egentligen bara ett lag på isen. Men Sundsvall hade en keeper av klass. Maria Ormberg heter hon. Ormberg gjorde det mesta rätt i matchen. Hon såg på egen hand till att Lisa Johansson m.fl. förblev mållösa långt in i andra perioden. Just som jag satt och tänkte på Ormen av Stig Dagerman och den primitiva urångesten som uppstår när en målvakt i motståndarlaget förvandlar sig själv till en vägg blev Ormberg mänsklig. Lisa Johansson - vem annars - gjorde det förlösande första målet i PP. Därefter blev det paus och vi åkte hem.
Because a boy's gotta do what a boy's gotta do. Det gick lätt att somna efter två perioder kvällshockey. I morgon tar vi nya tag.
* * *
Jag kan ärligt säga att jag aldrig känt större glädje som AIK-supporter än jag känner sedan jag började följa AIK:s hockeydamer.
Den uppskattning som spelare och ledare visar oss supportrar gör mig närmast generad. Linnéa Bäckman gav oss signerade klubbor och handskar från guldsäsongen 2012/13. Spelare och ledare skickar uppskattande kommentarer på Twitter. Jag har följt laget i lite mer än en säsong men bemöts som en trogen och viktig supporter. Det är jag som ska tacka för underhållningen, inte AIK:s spelare och ledare.
Ni gav mig och min son ett SM-guld på Hovet. Det kommer vi aldrig att glömma.
* * *
Vi ger AIK det stöd vi mäktar med, en bråkdel av vad damhockeyn förtjänar. Vi ser de matcher vi kan se och vi samlar på drömmar av guld. Jag tänker att en dag ska damhockeyn och dess utövare mötas av lika stor respekt som de ger sina supportrar.
Jag önskar att fler upptäckte det Prozac fick mig att upptäcka för lite drygt ett år sedan. Jag önskar att fler gnagare skulle ta med sig ungarna till Ritorp och låta dem uppleva AIK. Riksserien och Sveriges bästa hockeylag. Fördomsfritt och förutsättningslöst.
* * *
För Lille C finns det bara AIK.
Inte AIK Herr eller AIK Dam.
Bara Allmänna Idrottsklubben.
Det är förresten inte så bara.
Edit:
Mats Bekkevold uppmärksammade mig på att Maria Ormberg inte alls heter Ormberg utan Omberg. Min långsökta koppling till ett litterärt verk (som jag i ärlighetens namn inte ens har läst) ter sig därmed inte bara långsökt utan dessutom fullständigt absurd. Det kan även tyckas en smula komiskt att jag i en text där jag önskar att damhockeyspelare ska bemötas med respekt inte har vett nog att benämna en duktig motståndarmålvakt vid hennes riktiga namn. Jag ber naturligtvis om ursäkt för denna klantighet och konstaterar, som så många gånger förr, ödmjukt att: Även Boris har fläckar.
Ännu en vandring in i förvandling
AIK blandar och ger men så sakteliga går det framåt. Gårdagens match mot Örebro var långt ifrån kanon men ännu längre ifrån TV4.
Mot Brynäs borta i onsdags såg jag en enda linje i spelet och det var det briljanta målvaktsspelet. I övrigt var det mest snubblande nära fiasko. Inte ens efter straffläggningen var jag glad. Snarare sur och tvär. Hur faan kan man INTE skicka fram Janmark att slå en av de ordinarie straffarna?! Jag tänkte och kände samma sak hemma mot kulturella Cluben. Är det Jante som styr i båset eller? Jag föredrar Janislagen alla dagar i veckan.
Daniel Larsson räddade oss i Gävle. Han var fullständigt fenomenal. Igår på Hovet var han minst lika bra. Han tycks ha funnit sig själv. Det tog lite tid men med Perssons hjälp och Hambergs sparring verkar det ha vänt. Larsson utstrålar plötsligt ett lugn som jag sällan såg i fjol. Fortsätter han som i de senaste två matcherna har vi en matchvinnare att luta oss mot mellan stolparna. Klippan Larsson!
En annan som tycks ha hittat sig själv är Fredrik Carlsson. Jag älskar att se Carlsson när han är redig och rekorderlig.
Brett Carson och Derek Joslin börjar ta för sig. Efter en trevande start, inte minst av Joslin, tycker jag mig nu se två stora backar som är på väg att lära sig vad det innebär att spela på gigantisk is. Spelet framför den egna målburen har överlag inte varit bra i början av säsongen, men igår såg det bättre ut. AIK försvarar sig bättre i egen zon. Det är rejälare tag, mindre pucktittande och mer sortering. Vem gör vad och när? Mot Örebro synkade man med varandra.
Fortfarande kladdas det för mycket i uppspelen. Det petas och tvekas och är allmänt sisådär med att sätta en ordentlig förstapassning. Delvis tror jag detta beror på bristen på spelskickliga backar. Man blir lite för lätt stressade i pressade situationer. Men det har så klart även med självförtroende att göra. Märker man att besluten man tar leder rätt så stärks man i självtilliten och vågar spela ut. Märker man att besluten man tar leder till misslyckanden och gratischanser för motståndaren är det lätt hänt att man krymper och blir rädd. Det handlar om att tillåtas få växa, sakta men säkert på svajiga ben.
AIK måste våga misslyckas för att i slutändan lyckas. Och jag måste sluta använda mig av klyschor och floskler. Eller inte.
* * *
Jag missade matchen igår. Det vill säga, jag såg den inte på plats. För närvarande får andra saker tillåtas gå före AIK.
Detta innebär tyvärr att jag med största sannolikhet även missar kvällens efterlängtade hemmapremiär på Ritorp. AIK tar emot nykomlingen Sundsvall i Riksserien (matchstart 18.30) och det kan naturligtvis bara sluta med slakt. Själv kommer jag ägna dagen och sannolikt kvällen åt att packa. Flyttlasset går om en vecka och jag är en smula stressad. Morgondagens match mot Leksand ska jag dock bevittna. Grabben och jag har bokat bord! Det blir AIK och hockey, kaffe och mazarin, korv med bröd och träffa svartgula ekvilibrister och blåvita antagonister. En skön söndag på Ritorp helt enkelt.
Stöd AIK Dam, för bövelen!
* * *
Det är mycket nu, by the way. Så här har det, om vi bortser från övriga måsten, sett ut i kalendern sedan förra lördagen:
Lördag 21/9: MSSK (borta)
Söndag 22/9: MSSK (borta)
Måndag 23/9: Linköping (hemma) och IFK Göteborg (borta)
Tisdag 24/9: Almtuna (hähä)
Onsdag 25/9: Brynäs (borta)
Torsdag 26/9: Djurgården (borta)
Fredag 27/9: Örebro (hemma)
Lördag 28/9: Sundsvall (hemma)
Söndag 29/9: Leksand (hemma)
* * *
Sist men inte minst:
Sam Hallam tycker att Växjö Lakers måste "stå upp för sin identitet". Identi...vadå?
Mot Brynäs borta i onsdags såg jag en enda linje i spelet och det var det briljanta målvaktsspelet. I övrigt var det mest snubblande nära fiasko. Inte ens efter straffläggningen var jag glad. Snarare sur och tvär. Hur faan kan man INTE skicka fram Janmark att slå en av de ordinarie straffarna?! Jag tänkte och kände samma sak hemma mot kulturella Cluben. Är det Jante som styr i båset eller? Jag föredrar Janislagen alla dagar i veckan.
Daniel Larsson räddade oss i Gävle. Han var fullständigt fenomenal. Igår på Hovet var han minst lika bra. Han tycks ha funnit sig själv. Det tog lite tid men med Perssons hjälp och Hambergs sparring verkar det ha vänt. Larsson utstrålar plötsligt ett lugn som jag sällan såg i fjol. Fortsätter han som i de senaste två matcherna har vi en matchvinnare att luta oss mot mellan stolparna. Klippan Larsson!
En annan som tycks ha hittat sig själv är Fredrik Carlsson. Jag älskar att se Carlsson när han är redig och rekorderlig.
Brett Carson och Derek Joslin börjar ta för sig. Efter en trevande start, inte minst av Joslin, tycker jag mig nu se två stora backar som är på väg att lära sig vad det innebär att spela på gigantisk is. Spelet framför den egna målburen har överlag inte varit bra i början av säsongen, men igår såg det bättre ut. AIK försvarar sig bättre i egen zon. Det är rejälare tag, mindre pucktittande och mer sortering. Vem gör vad och när? Mot Örebro synkade man med varandra.
Fortfarande kladdas det för mycket i uppspelen. Det petas och tvekas och är allmänt sisådär med att sätta en ordentlig förstapassning. Delvis tror jag detta beror på bristen på spelskickliga backar. Man blir lite för lätt stressade i pressade situationer. Men det har så klart även med självförtroende att göra. Märker man att besluten man tar leder rätt så stärks man i självtilliten och vågar spela ut. Märker man att besluten man tar leder till misslyckanden och gratischanser för motståndaren är det lätt hänt att man krymper och blir rädd. Det handlar om att tillåtas få växa, sakta men säkert på svajiga ben.
AIK måste våga misslyckas för att i slutändan lyckas. Och jag måste sluta använda mig av klyschor och floskler. Eller inte.
* * *
Jag missade matchen igår. Det vill säga, jag såg den inte på plats. För närvarande får andra saker tillåtas gå före AIK.
Detta innebär tyvärr att jag med största sannolikhet även missar kvällens efterlängtade hemmapremiär på Ritorp. AIK tar emot nykomlingen Sundsvall i Riksserien (matchstart 18.30) och det kan naturligtvis bara sluta med slakt. Själv kommer jag ägna dagen och sannolikt kvällen åt att packa. Flyttlasset går om en vecka och jag är en smula stressad. Morgondagens match mot Leksand ska jag dock bevittna. Grabben och jag har bokat bord! Det blir AIK och hockey, kaffe och mazarin, korv med bröd och träffa svartgula ekvilibrister och blåvita antagonister. En skön söndag på Ritorp helt enkelt.
Stöd AIK Dam, för bövelen!
* * *
Det är mycket nu, by the way. Så här har det, om vi bortser från övriga måsten, sett ut i kalendern sedan förra lördagen:
Lördag 21/9: MSSK (borta)
Söndag 22/9: MSSK (borta)
Måndag 23/9: Linköping (hemma) och IFK Göteborg (borta)
Tisdag 24/9: Almtuna (hähä)
Onsdag 25/9: Brynäs (borta)
Torsdag 26/9: Djurgården (borta)
Fredag 27/9: Örebro (hemma)
Lördag 28/9: Sundsvall (hemma)
Söndag 29/9: Leksand (hemma)
* * *
Sist men inte minst:
Sam Hallam tycker att Växjö Lakers måste "stå upp för sin identitet". Identi...vadå?
söndag 22 september 2013
Så serielunka vi så småningom
AIK har inlett som förväntat. Efter en bra om än försvarsmässigt vinglig premiär på Hovet har man följt upp med två ganska dåliga matcher på bortaplan.
Modo-matchen har jag inte ens sett så den ska jag passa mig för att uttala mig om. Av de rapporter som nått mig konstaterar jag dock att det är svårt att vinna matcher i bussen. Modo borta brukar annars vara en match som AIK har stor chans att vinna. I tisdags tycks man överhuvudtaget inte ha befunnit sig på isen. Närvarande men frånvarande. Typ. Sådant som händer innan det vänder. Äh! Floskler och tomma ord är vad det blir när man, som en annan, försöker skriva om något man vet alldeles för lite om. Modo-matchen läggs till handlingarna. Även en inställd spolning är en spolning.
Gårdagens torsk i Skellefteå var ungefär lika väntad som Robert Roséns upprepade poängtorka i Växjö. Inget nytt under solen. Vi vet hur det brukar se ut i det västerbottniska trollträsket. Det börjar med att man möts av en skylt som det står AIK på. Det fortsätter med att en sexfingrad speaker, bara för att retas och göra sig ofantligt töntig, envisas med att benämna bortalaget "Gnaget" och hemmalaget AIK. Sedan får man höra en genuint vidrig sång om Sveriges bästa AIK. Det är folkfest i Byskebygd. Buskis, Snuskis och en flinande Jimmie Ericsson.
Skellefteå Allmänna Idrottsklubb är Eilert Pilarm på farliga droger. Skellefteå-Eilert har glömt bort att han bara är Elvis på låtsas. Han tror på fullaste allvar att han är alive and kicking. High six!
* * *
Jag har spått en höst och vinter där AIK blandar och ger men där man efterhand visar att Gnaget 2013/14 är betydligt bättre rustat än laget 2012/13. Återstår att se om Saida går igen i Black Boris.
* * *
Någon frågade mig var nyckeln till framgång ligger. Jag svarade: På Hovet där gnagarna bor ligger nyckeln. Sök i slottet framför det egna målet. Ni ska leta ordentligt. Ni ska hindra alla obehöriga från att inta slottet. Tryck bort dem, tackla dem, slå dem. Tryck era svettiga handskar så långt upp i snoken på de jävlarna att de aldrig mer törs visa sig framför Larsson. Mangla. Om en kille som heter Jimmie försöker göra samma sak som han gjorde igår ska ni låta honom veta att han lever. Han ska döden dö (vilket i praktiken innebär att hans ballar ska bli blå).
Ett av många problem igår var att när AIK verkligen försökte hålla rent i slottet så straffades man orättfärdigt av de långrandiga.
* * *
Rikard Franzén inledde presskonferensen efter gårdagens debacle med att prata om domarna. Han visade sig vara rörande överens med det svartgula twitteretablissemanget, som under matchen tävlade om vem som kunde såga zebror på fräckaste sätt. Jag vann inte, men det viktigaste var att delta. Kort sammanfattat menade Franzén att domarnas insats vid Skellefteås 2-1-mål var kass. Lite längre sammanfattat menade Franzén att domarnivån överlag är för låg i SHL. Vi har hört den förut. Jag lägger en värdering i detta och konstaterar att Franzén sa ungefär precis vad jag och många med mig tänkt, tyckt och uttryckt under relativt lång tid. Zebrorna suger.
* * *
Men man får de domare man förtjänar. Om SHL ägnade mer tid åt att säkerställa en jämnhög domar- och bedömningsnivå istället för att hitta på listiga förslag på hur man effektivast håller de allsvenska lagen utanför finrummet så hade vi kanske sluppit det här problemet.
* * *
Hockeyligan gör allt de kan för att stänga serien. Själv tycker jag att den ska öppnas upp.
Alternativt förordar jag tvångsnedflyttning av Färjestad och ett par till. Så de får uppleva hur det är att kämpa i källaren.
* * *
Apropå Skellefteås 2-1-mål igår: En märklig grej med hockey är att man är ansvarig för sin egen klubba men tydligen inte för sin egen kropp.
* * *
Säga vad man vill om Leksand men en del av mitt hjärta jublar över att nykomlingen gav Färjestad på nöten. Samma sak med Örebro vs HV71.
Leksand och Örebro visade igår varför nålsögat till SHL bör utvidgas snarare än tvärtom. Skillnaden mellan SHL-lagen och deras allsvenska konkurrenter är mindre än Håkan och många med honom vill tro.
* * *
På måndag tar AIK emot Linköping på Hovet. Jag blickar framåt med oro. Gnagarhjärtat bultar och slår och allt är precis som vanligt.
Det finns ingen serielunk för oss gnagare. Den som hävdar att hen inte går på hockey för att matcherna saknar betydelse lurar sig själv. Det är inte sen vi ska vara som bäst. Det är på måndag, på onsdag, på fredag och hela serien ut. Vi AIK:are har varken tid eller råd att serielunka oss genom en hockeyhöst och vinter. Vår viktigaste tid är nu, imorgon och resten av denna säsong.
* * *
Samtidigt som AIK Herr fäktades med zebror och väderkvarnar i Skellefteå begick Svenska Mästarna riksseriepremiär i Piteå. AIK vann (så klart) med 5-3 efter att förra säsongens guldhjälte Line Bialik punkterat matchen med mindre än tre minuter kvar. Tack vare AIK:s hockeydamer gick jag och la mig med ett leende på läpparna igår kväll. Tack vare Linnéa Bäckman, Lisa Johansson, Michelle Yucel och de andra svartgula hockeyhjältarna orkade jag stiga upp även denna molniga söndagsmorgon och författa ett genomtänkt och välformulerat blogginlägg tillägnat klubben och lagen i mitt hjärta.
Framåt stolta AIK!
* * *
Så serielunka vi så småningom men inte än på länge.
Modo-matchen har jag inte ens sett så den ska jag passa mig för att uttala mig om. Av de rapporter som nått mig konstaterar jag dock att det är svårt att vinna matcher i bussen. Modo borta brukar annars vara en match som AIK har stor chans att vinna. I tisdags tycks man överhuvudtaget inte ha befunnit sig på isen. Närvarande men frånvarande. Typ. Sådant som händer innan det vänder. Äh! Floskler och tomma ord är vad det blir när man, som en annan, försöker skriva om något man vet alldeles för lite om. Modo-matchen läggs till handlingarna. Även en inställd spolning är en spolning.
Gårdagens torsk i Skellefteå var ungefär lika väntad som Robert Roséns upprepade poängtorka i Växjö. Inget nytt under solen. Vi vet hur det brukar se ut i det västerbottniska trollträsket. Det börjar med att man möts av en skylt som det står AIK på. Det fortsätter med att en sexfingrad speaker, bara för att retas och göra sig ofantligt töntig, envisas med att benämna bortalaget "Gnaget" och hemmalaget AIK. Sedan får man höra en genuint vidrig sång om Sveriges bästa AIK. Det är folkfest i Byskebygd. Buskis, Snuskis och en flinande Jimmie Ericsson.
Skellefteå Allmänna Idrottsklubb är Eilert Pilarm på farliga droger. Skellefteå-Eilert har glömt bort att han bara är Elvis på låtsas. Han tror på fullaste allvar att han är alive and kicking. High six!
* * *
Jag har spått en höst och vinter där AIK blandar och ger men där man efterhand visar att Gnaget 2013/14 är betydligt bättre rustat än laget 2012/13. Återstår att se om Saida går igen i Black Boris.
* * *
Någon frågade mig var nyckeln till framgång ligger. Jag svarade: På Hovet där gnagarna bor ligger nyckeln. Sök i slottet framför det egna målet. Ni ska leta ordentligt. Ni ska hindra alla obehöriga från att inta slottet. Tryck bort dem, tackla dem, slå dem. Tryck era svettiga handskar så långt upp i snoken på de jävlarna att de aldrig mer törs visa sig framför Larsson. Mangla. Om en kille som heter Jimmie försöker göra samma sak som han gjorde igår ska ni låta honom veta att han lever. Han ska döden dö (vilket i praktiken innebär att hans ballar ska bli blå).
Ett av många problem igår var att när AIK verkligen försökte hålla rent i slottet så straffades man orättfärdigt av de långrandiga.
* * *
Rikard Franzén inledde presskonferensen efter gårdagens debacle med att prata om domarna. Han visade sig vara rörande överens med det svartgula twitteretablissemanget, som under matchen tävlade om vem som kunde såga zebror på fräckaste sätt. Jag vann inte, men det viktigaste var att delta. Kort sammanfattat menade Franzén att domarnas insats vid Skellefteås 2-1-mål var kass. Lite längre sammanfattat menade Franzén att domarnivån överlag är för låg i SHL. Vi har hört den förut. Jag lägger en värdering i detta och konstaterar att Franzén sa ungefär precis vad jag och många med mig tänkt, tyckt och uttryckt under relativt lång tid. Zebrorna suger.
* * *
Men man får de domare man förtjänar. Om SHL ägnade mer tid åt att säkerställa en jämnhög domar- och bedömningsnivå istället för att hitta på listiga förslag på hur man effektivast håller de allsvenska lagen utanför finrummet så hade vi kanske sluppit det här problemet.
* * *
Hockeyligan gör allt de kan för att stänga serien. Själv tycker jag att den ska öppnas upp.
Alternativt förordar jag tvångsnedflyttning av Färjestad och ett par till. Så de får uppleva hur det är att kämpa i källaren.
* * *
Apropå Skellefteås 2-1-mål igår: En märklig grej med hockey är att man är ansvarig för sin egen klubba men tydligen inte för sin egen kropp.
* * *
Säga vad man vill om Leksand men en del av mitt hjärta jublar över att nykomlingen gav Färjestad på nöten. Samma sak med Örebro vs HV71.
Leksand och Örebro visade igår varför nålsögat till SHL bör utvidgas snarare än tvärtom. Skillnaden mellan SHL-lagen och deras allsvenska konkurrenter är mindre än Håkan och många med honom vill tro.
* * *
På måndag tar AIK emot Linköping på Hovet. Jag blickar framåt med oro. Gnagarhjärtat bultar och slår och allt är precis som vanligt.
Det finns ingen serielunk för oss gnagare. Den som hävdar att hen inte går på hockey för att matcherna saknar betydelse lurar sig själv. Det är inte sen vi ska vara som bäst. Det är på måndag, på onsdag, på fredag och hela serien ut. Vi AIK:are har varken tid eller råd att serielunka oss genom en hockeyhöst och vinter. Vår viktigaste tid är nu, imorgon och resten av denna säsong.
* * *
Samtidigt som AIK Herr fäktades med zebror och väderkvarnar i Skellefteå begick Svenska Mästarna riksseriepremiär i Piteå. AIK vann (så klart) med 5-3 efter att förra säsongens guldhjälte Line Bialik punkterat matchen med mindre än tre minuter kvar. Tack vare AIK:s hockeydamer gick jag och la mig med ett leende på läpparna igår kväll. Tack vare Linnéa Bäckman, Lisa Johansson, Michelle Yucel och de andra svartgula hockeyhjältarna orkade jag stiga upp även denna molniga söndagsmorgon och författa ett genomtänkt och välformulerat blogginlägg tillägnat klubben och lagen i mitt hjärta.
Framåt stolta AIK!
* * *
Så serielunka vi så småningom men inte än på länge.
söndag 15 september 2013
Alice Timander äntrade aldrig Hovets is
Premiärer håller sällan vad de lovar. Man förväntar sig röda mattan och snitsiga snittar men får allt som oftast nöja sig med ett par salta pinnar och halvdant mingel med nån b-känd twittrare.
Jag har varit på många premiärer. Bollpremiärer, puckpremiärer. En gång i tiden kunde man med lite tur få se en skymt av Tomas Brolin eller Dr Alban i vimlet. Numera får man på sin höjd nöja sig med en lagom läcker Agneta Sjödin. Det var sämre förr. På Hovet idag kände jag mig hemma som gammelgäddan i vassen, som sångfågeln i skogen. Som en segerrusig gnagare mitt i natten på krogen. Det var lättöl och dunka dunka. Det var en ny mobil AIK-shop utanför A9. Det var Hovets betong och vitmålade trappor och 6000 svartgula hjärtan som klappade i takt.
HV-fansen sjöng Bajen-ramsor (som alla bönder gör nuförtiden) och klargjorde på alla sätt och vis att det var de som var från Jönköping.
* * *
Premiären bjöd inledningsvis på en patetisk lineup. Berit the speaker började med att presentera nummer 31 Daniel Larsson bara för att strax därpå bli avbruten av Joe Labero av alla trollkarlar. "Lookie! Lookie!" liksom. Joe äntrade isen och trollade fram en puck. Oerhört fängslande med sprakande eld, ljudeffekter och extra allt. Skulle man skratta eller gråta? På grund av Joe Labero kom jag alldeles av mig i mina egna förberedelser. Därför glömde jag bort att ropa "DET SKA VARA BÅNG I LINEUP!" före nedsläpp. Jävla Joe. Vad skulle han in på isen att göra? Det var säkert hans fel att Larsson blev skadad i slutet av matchen.
* * *
AIK började matchen bra. En bit in i första perioden tog dock HV över taktpinnen. Därefter svängde det som sig bör.
* * *
Leif Boorch är min idol och av honom har jag bland annat lärt mig vad det innebär att ha momentum. AIK hade momentum oftare än HV71 i premiären. Därför kändes det också rättvist att AIK efter mycket om och men fick med sig en salt pinne mer än gästerna.
* * *
I första periodpausen blev det fiasko de luxe. Inte ens Joe Labero kunde mäta sig. Det var Dogge Doggelito och sambaorkester-klass anno 2009 på debaclet. Om lineup-försöket var patetiskt så var mazarinen från kiosken utanför A9 rent löjeväckande. Glasyren hade fastnat i omslagspappret varför min mazarin mest liknande en misslyckad ihopsjunken sockerkaka. Eddie (som står för bildbeviset) menade att "så där blir de i värmen, mazarinerna". Men jag var skeptisk. Än ikväll tror jag att min mazarin var en överlevare från förra säsongen. En slags mazarinernas svar på Fredrik Carlsson. Jag tänker naturligtvis mejla in klagomål till arrangören. Så här får det inte gå till. Kaffe och kaka eller pengarna tillbaka! Ropen skalla, mazariner åt alla!
* * *
Skit samma. AIK gjorde en bra match. Frånsett fyra billiga mål i baken, varav alla berodde på mer eller mindre misslyckade försvarsinsatser, fanns det mycket gott att ta med sig från Hovet (dock inte mazariner). Förstakedjan med Janmark, Ramstedt och Melin dominerade. Anfallsspelet var överlag riktigt bra. AIK skapade mängder av bra målchanser och kunde (och borde) ha avgjort matchen vid ställningen 4-2. Men en premiär är en premiär och den vore inte en premiär om den inte innehöll vissa felskär och brister. På sätt och vis var det kanske bra att AIK straffades för sina misstag i egen zon. Nu vet alla - spelare, ledare och inte minst hybrisladdade supportrar - att det finns saker och ting som måste bli bättre.
* * *
När klacken började sjunga om SM-guld vid ställningen 4-2 visste jag att det skulle gå åt helvete. Ty högmod går före fall.
* * *
Trots att AIK bjöd in HV71 i slutet av den tredje perioden gav insatsen som helhet mersmak. I huvudsak är jag nöjd med vad AIK visade upp. Janmarks tre mål, Hambergs revansch i straffläggningen och Björn Melins pånyttfödelse som hockeyspelare är nog de saker som gläder mig allra mest så här på lördagskvällen.
AIK har ett betydligt bättre lag än många tror. Inte minst har vi fler och vassare spetsspelare än flera av våra konkurrenter. Ramstedt, Janmark och Joslin är spelare som Leksand och Örebro bara kan drömma om. Om AIK framöver fortsätter att visa upp samma fart, fantasi och förmåga som i premiären mot HV71 finns det ingen anledning till oro.
Det här laget ska inte behöva slåss för att undvika kvalserien. AIK ska på sin höjd behöva slåss för att undvika playoff till slutspel. Det är så sant som att hybris är mitt mellannamn.
* * *
Den som äger insikt har en källa till liv,
men dårens straff är hans dårskap.
(Ordspråksboken 16:22)
Jag har varit på många premiärer. Bollpremiärer, puckpremiärer. En gång i tiden kunde man med lite tur få se en skymt av Tomas Brolin eller Dr Alban i vimlet. Numera får man på sin höjd nöja sig med en lagom läcker Agneta Sjödin. Det var sämre förr. På Hovet idag kände jag mig hemma som gammelgäddan i vassen, som sångfågeln i skogen. Som en segerrusig gnagare mitt i natten på krogen. Det var lättöl och dunka dunka. Det var en ny mobil AIK-shop utanför A9. Det var Hovets betong och vitmålade trappor och 6000 svartgula hjärtan som klappade i takt.
HV-fansen sjöng Bajen-ramsor (som alla bönder gör nuförtiden) och klargjorde på alla sätt och vis att det var de som var från Jönköping.
* * *
Premiären bjöd inledningsvis på en patetisk lineup. Berit the speaker började med att presentera nummer 31 Daniel Larsson bara för att strax därpå bli avbruten av Joe Labero av alla trollkarlar. "Lookie! Lookie!" liksom. Joe äntrade isen och trollade fram en puck. Oerhört fängslande med sprakande eld, ljudeffekter och extra allt. Skulle man skratta eller gråta? På grund av Joe Labero kom jag alldeles av mig i mina egna förberedelser. Därför glömde jag bort att ropa "DET SKA VARA BÅNG I LINEUP!" före nedsläpp. Jävla Joe. Vad skulle han in på isen att göra? Det var säkert hans fel att Larsson blev skadad i slutet av matchen.
* * *
AIK började matchen bra. En bit in i första perioden tog dock HV över taktpinnen. Därefter svängde det som sig bör.
* * *
Leif Boorch är min idol och av honom har jag bland annat lärt mig vad det innebär att ha momentum. AIK hade momentum oftare än HV71 i premiären. Därför kändes det också rättvist att AIK efter mycket om och men fick med sig en salt pinne mer än gästerna.
* * *
I första periodpausen blev det fiasko de luxe. Inte ens Joe Labero kunde mäta sig. Det var Dogge Doggelito och sambaorkester-klass anno 2009 på debaclet. Om lineup-försöket var patetiskt så var mazarinen från kiosken utanför A9 rent löjeväckande. Glasyren hade fastnat i omslagspappret varför min mazarin mest liknande en misslyckad ihopsjunken sockerkaka. Eddie (som står för bildbeviset) menade att "så där blir de i värmen, mazarinerna". Men jag var skeptisk. Än ikväll tror jag att min mazarin var en överlevare från förra säsongen. En slags mazarinernas svar på Fredrik Carlsson. Jag tänker naturligtvis mejla in klagomål till arrangören. Så här får det inte gå till. Kaffe och kaka eller pengarna tillbaka! Ropen skalla, mazariner åt alla!
* * *
Skit samma. AIK gjorde en bra match. Frånsett fyra billiga mål i baken, varav alla berodde på mer eller mindre misslyckade försvarsinsatser, fanns det mycket gott att ta med sig från Hovet (dock inte mazariner). Förstakedjan med Janmark, Ramstedt och Melin dominerade. Anfallsspelet var överlag riktigt bra. AIK skapade mängder av bra målchanser och kunde (och borde) ha avgjort matchen vid ställningen 4-2. Men en premiär är en premiär och den vore inte en premiär om den inte innehöll vissa felskär och brister. På sätt och vis var det kanske bra att AIK straffades för sina misstag i egen zon. Nu vet alla - spelare, ledare och inte minst hybrisladdade supportrar - att det finns saker och ting som måste bli bättre.
* * *
När klacken började sjunga om SM-guld vid ställningen 4-2 visste jag att det skulle gå åt helvete. Ty högmod går före fall.
* * *
Trots att AIK bjöd in HV71 i slutet av den tredje perioden gav insatsen som helhet mersmak. I huvudsak är jag nöjd med vad AIK visade upp. Janmarks tre mål, Hambergs revansch i straffläggningen och Björn Melins pånyttfödelse som hockeyspelare är nog de saker som gläder mig allra mest så här på lördagskvällen.
AIK har ett betydligt bättre lag än många tror. Inte minst har vi fler och vassare spetsspelare än flera av våra konkurrenter. Ramstedt, Janmark och Joslin är spelare som Leksand och Örebro bara kan drömma om. Om AIK framöver fortsätter att visa upp samma fart, fantasi och förmåga som i premiären mot HV71 finns det ingen anledning till oro.
Det här laget ska inte behöva slåss för att undvika kvalserien. AIK ska på sin höjd behöva slåss för att undvika playoff till slutspel. Det är så sant som att hybris är mitt mellannamn.
* * *
Den som äger insikt har en källa till liv,
men dårens straff är hans dårskap.
(Ordspråksboken 16:22)
lördag 14 september 2013
Äntligen på väg
Du älskar henne ända till september. Sedan vinkar du sommaren farväl, sjunger so long, farewell, auf Wiedersehen, adieu och gör dig redo för en ny höst och vinter med AIK, Hovet och hockey.
* * *
Det är den 14:e september. Höst. Ändå smakar luften som en jordgubbspaj, en solig dag i maj. Träden står förvisso inte i blom. Marken täcks inte av jungfrudom. Det hänger inte alls på varje kvist en solskensoptimist. De gula löven vittnar om något helt annat. Om oro och väntans tider. Om mörker eller ljus i mörker. Inte desto mindre: Om ett par timmar går jag på promenaden och väntar på att det ska ringa in. Med sol i sinne och tro på finne. Ramstedt är mitt stora hopp. AIK begår SHL-premiär klockan 16. Mot HV71. På Hovet.
Allmänna Idrottsklubben. AIK. Vi är överallt. Från norr till Södertörn, till jordens alla hörn, så leder vägen hem till dig.
* * *
Igår kväll ägnade jag ett par timmar åt att läsa Sportbladets rosa hockeybibel. Mats "Det känns som" Wennerholm har fått breda ut sig på ett närmast vulgärt sätt. Det känns som ett par av Mats alla rader om AIK summerar hans insats under försäsongen: "[...] backsidan känns tung och stabbig och här känns det som att allt hänger på nye kanadensaren Derek Joslin, 26." Själv tycker jag det känns som att Mats åtminstone lite grann vet vad han pratar om. Men det känns också som att Mats skulle behöva utöka sin vokabulär. Vidare känns det som att Mats har fastnat i gamla hjulspår. Känns det som.
* * *
Medan en annan haft fullt upp har gärdsgårdsserien, also known as HockeyAllsvenskan, hunnit tjuvstarta. De så kallade "experterna" tror naturligtvis på Djurgården. Tillåt mig att hånle. Önsketänkandet på de stockholmsbaserade sportredaktionerna saknar som vanligt gränser. Om Djurgården går upp lovar jag att bjussa Sir Charles på chokladimpregnerad banan.
* * *
Själv är jag varken expert eller önsketänkare. Därför ska mina säsongstips, till skillnad från Mats & Ros med fleras, tas på fullaste allvar. Black Boris siar enligt följande:
SHL-tabellen efter 55 omgångar:
1. Skellefteå
2. Luleå
3. Linköping
4. HV71
5. Frölunda
6. Färjestad
7. AIK
8. Växjö
9. Modo
10. Leksand
11. Brynäs
12. Örebro
Allsvenskan efter 52 omgångar:
1. BIK Karlskoga
2. Rögle
3. Malmö
4. Västerås
5. Södertälje
6. Djurgården
7. Oskarshamn
8. Mora
9. Timrå
10. Björklöven
11. Troja/Ljungby
12. Asplöven
13. Karlskrona
14. Almtuna
Årets flopp alla kategorier:
Tomas Ros.
* * *
Vad gäller AIK:s säsong tror jag, kort och gott, att:
* * *
Den här hösten har så här långt varit en av de mest krävande i mitt liv. Jag har aldrig haft så mycket att göra, aldrig haft så lite tid över för sådant jag allra helst vill göra. Just därför känns det (just det Mats) så oerhört skönt att få vandra upp till Hovet igen. Idag ska jag bara njuta. Jag ska stå i trappan och vara mig själv för en stund. Jag ska sjunga hjärtat ur bröstet och tillsammans med mina svartgula bundsförvanter bära fram Gnaget. Från och med början av oktober bor jag en bra bit ifrån Blåsut men jag kommer alltid att vara hemma i Johanneshov.
* * *
Längtan bor i mina steg. Jag har lämnat allt som tynger mig, på vägen hem till dig.
* * *
Det är den 14:e september. Höst. Ändå smakar luften som en jordgubbspaj, en solig dag i maj. Träden står förvisso inte i blom. Marken täcks inte av jungfrudom. Det hänger inte alls på varje kvist en solskensoptimist. De gula löven vittnar om något helt annat. Om oro och väntans tider. Om mörker eller ljus i mörker. Inte desto mindre: Om ett par timmar går jag på promenaden och väntar på att det ska ringa in. Med sol i sinne och tro på finne. Ramstedt är mitt stora hopp. AIK begår SHL-premiär klockan 16. Mot HV71. På Hovet.
Allmänna Idrottsklubben. AIK. Vi är överallt. Från norr till Södertörn, till jordens alla hörn, så leder vägen hem till dig.
* * *
Igår kväll ägnade jag ett par timmar åt att läsa Sportbladets rosa hockeybibel. Mats "Det känns som" Wennerholm har fått breda ut sig på ett närmast vulgärt sätt. Det känns som ett par av Mats alla rader om AIK summerar hans insats under försäsongen: "[...] backsidan känns tung och stabbig och här känns det som att allt hänger på nye kanadensaren Derek Joslin, 26." Själv tycker jag det känns som att Mats åtminstone lite grann vet vad han pratar om. Men det känns också som att Mats skulle behöva utöka sin vokabulär. Vidare känns det som att Mats har fastnat i gamla hjulspår. Känns det som.
* * *
Medan en annan haft fullt upp har gärdsgårdsserien, also known as HockeyAllsvenskan, hunnit tjuvstarta. De så kallade "experterna" tror naturligtvis på Djurgården. Tillåt mig att hånle. Önsketänkandet på de stockholmsbaserade sportredaktionerna saknar som vanligt gränser. Om Djurgården går upp lovar jag att bjussa Sir Charles på chokladimpregnerad banan.
* * *
Själv är jag varken expert eller önsketänkare. Därför ska mina säsongstips, till skillnad från Mats & Ros med fleras, tas på fullaste allvar. Black Boris siar enligt följande:
SHL-tabellen efter 55 omgångar:
1. Skellefteå
2. Luleå
3. Linköping
4. HV71
5. Frölunda
6. Färjestad
7. AIK
8. Växjö
9. Modo
10. Leksand
11. Brynäs
12. Örebro
Allsvenskan efter 52 omgångar:
1. BIK Karlskoga
2. Rögle
3. Malmö
4. Västerås
5. Södertälje
6. Djurgården
7. Oskarshamn
8. Mora
9. Timrå
10. Björklöven
11. Troja/Ljungby
12. Asplöven
13. Karlskrona
14. Almtuna
Årets flopp alla kategorier:
Tomas Ros.
* * *
Vad gäller AIK:s säsong tror jag, kort och gott, att:
- Teemu Ramstedt blir nyckeln till framgång.
- Mattias Janmark-Nylén tar ännu ett steg och blir en av seriens bästa offensiva spelare.
- Alexander Hamberg blir exakt den blåslampa i baken som Daniel Larsson så väl behöver.
- Vi som följer laget kommer att få se ett AIK som blandar och ger men som i slutändan är betydligt bättre rustat än förra säsongens lag.
- Det blir minst kvartsfinal.
* * *
Den här hösten har så här långt varit en av de mest krävande i mitt liv. Jag har aldrig haft så mycket att göra, aldrig haft så lite tid över för sådant jag allra helst vill göra. Just därför känns det (just det Mats) så oerhört skönt att få vandra upp till Hovet igen. Idag ska jag bara njuta. Jag ska stå i trappan och vara mig själv för en stund. Jag ska sjunga hjärtat ur bröstet och tillsammans med mina svartgula bundsförvanter bära fram Gnaget. Från och med början av oktober bor jag en bra bit ifrån Blåsut men jag kommer alltid att vara hemma i Johanneshov.
* * *
Längtan bor i mina steg. Jag har lämnat allt som tynger mig, på vägen hem till dig.
lördag 7 september 2013
När jag kysser Hovet
Det är lördag morgon, den 7:e september 2013. Jag sitter vid köksbordet och stirrar ut i dimman. Den är vacker och grå, dimman, men tjockan till trots lyser Teletubbies-skylten igenom. Jag är så trött på den där skylten. Jag är så trött på att se det där förbannade rymdskeppet som förstör utsikten från lägenheten. Ulf Lundell klagar på sitt konstiga torn på Österlen. Han skulle bara veta hur det blivit i Blåsut. Det ska bli skönt att flytta. Så befriande härligt.
Vi ska flytta och jag ska bli av med gångavståndet till Hovet. Det blir närmare till jobbet men längre till AIK. Jag står ut.
* * *
Om en vecka släpps pucken på riktigt. Då är försäsongen historia. Då är det som var nu igår kväll i Scaniarinken förbi. Då betyder 11-1 på två matcher varken mer eller mindre än 11-1 i en semifinal 1984. Ingen spelare, ingen ledare och inget lag kan leva på gamla meriter. Endast nostalgiska supportrar tillåts leva på gamla minnen. För Björn Melin, Mattias Janmark, Teemu Ramstedt och de andra är det ruta ett som gäller. Nollställda.
Detta vet vi om lördagen den 14:e september 2013: Hovets is kommer att ligga blank och klar. I första pausen kommer det att serveras kaffe & mazarin. Eddie kommer att presentera minst en genomtänkt teori. En och annan kommer att vara nervös.
Resten har vi ingen aning om. Det är det som är tjusningen med sport.
En hockeymatch är ett underbart skådespel. Ett drama utan manus. Aktörerna är många, ingen vet på förhand vem som ska inta huvudrollen. Ingen vet på förhand vem som ska hålla i taktpinnen när orkestern brakar lös. Jag älskar det här spelet, skådespelet. På A9 är jag lika hemma som fågeln på sin gren. Där står jag i trappan och håller den ofri och sjunger ut. Där är jag nervig och dan och har ont i magen i tredje perioden. Äntligen är det dags igen. Äntligen!
* * *
Jag har på sistone missat ett antal matcher men följt dem på avstånd. Rapporteringen har funkat. Folk med koll har uppdaterat och delat med sig. I onsdags satt jag dock intill Kringelknutten på Hovet och såg AIK manövrera ut SSK. Min gode vän var inte nöjd med sitt allsvenska lag. SSK imponerade föga. AIK såg däremot stabila ut. Teemu Ramstedt debuterade, visade klass och blev tvåmålsskytt. Igår kväll följde han upp succén med 2+3. AIK har hastigt och lustigt fått in en center som har potential att bära en förstakedja.
Det finns människor som med envis svenskhet hävdar att "en spelare gör ju ingen skillnad". Säg det till gnagarna som sett Ramstedt.
* * *
Min fyraåring ser också fram emot säsongen. Häromdagen lät han mig förstå att det här med färglära är en enkel match:
- Du Pappa...
- Ja?
- Om man tar blått och gult, då blir det grönt.
- Mm.
- Om man tar rött och gult, då blir det orange.
- Jajamen.
- Om man tar rött och vitt, då blir det rosa.
- Yes box. Vad du kan!
- Ja, men du pappa...
- Mm?
- Om man tar svart och gult, då blir det AIK.
Vi ska flytta och jag ska bli av med gångavståndet till Hovet. Det blir närmare till jobbet men längre till AIK. Jag står ut.
* * *
Om en vecka släpps pucken på riktigt. Då är försäsongen historia. Då är det som var nu igår kväll i Scaniarinken förbi. Då betyder 11-1 på två matcher varken mer eller mindre än 11-1 i en semifinal 1984. Ingen spelare, ingen ledare och inget lag kan leva på gamla meriter. Endast nostalgiska supportrar tillåts leva på gamla minnen. För Björn Melin, Mattias Janmark, Teemu Ramstedt och de andra är det ruta ett som gäller. Nollställda.
Detta vet vi om lördagen den 14:e september 2013: Hovets is kommer att ligga blank och klar. I första pausen kommer det att serveras kaffe & mazarin. Eddie kommer att presentera minst en genomtänkt teori. En och annan kommer att vara nervös.
Resten har vi ingen aning om. Det är det som är tjusningen med sport.
En hockeymatch är ett underbart skådespel. Ett drama utan manus. Aktörerna är många, ingen vet på förhand vem som ska inta huvudrollen. Ingen vet på förhand vem som ska hålla i taktpinnen när orkestern brakar lös. Jag älskar det här spelet, skådespelet. På A9 är jag lika hemma som fågeln på sin gren. Där står jag i trappan och håller den ofri och sjunger ut. Där är jag nervig och dan och har ont i magen i tredje perioden. Äntligen är det dags igen. Äntligen!
* * *
Jag har på sistone missat ett antal matcher men följt dem på avstånd. Rapporteringen har funkat. Folk med koll har uppdaterat och delat med sig. I onsdags satt jag dock intill Kringelknutten på Hovet och såg AIK manövrera ut SSK. Min gode vän var inte nöjd med sitt allsvenska lag. SSK imponerade föga. AIK såg däremot stabila ut. Teemu Ramstedt debuterade, visade klass och blev tvåmålsskytt. Igår kväll följde han upp succén med 2+3. AIK har hastigt och lustigt fått in en center som har potential att bära en förstakedja.
Det finns människor som med envis svenskhet hävdar att "en spelare gör ju ingen skillnad". Säg det till gnagarna som sett Ramstedt.
* * *
Min fyraåring ser också fram emot säsongen. Häromdagen lät han mig förstå att det här med färglära är en enkel match:
- Du Pappa...
- Ja?
- Om man tar blått och gult, då blir det grönt.
- Mm.
- Om man tar rött och gult, då blir det orange.
- Jajamen.
- Om man tar rött och vitt, då blir det rosa.
- Yes box. Vad du kan!
- Ja, men du pappa...
- Mm?
- Om man tar svart och gult, då blir det AIK.
söndag 18 augusti 2013
Kurragömma med Puh
Vi fick se ett AIK som höll Ryno-klass med undantag för Hamberg som var bra. Vi sket i korven men kompenserade med Kent McDonell's på vägen hem istället. Masmos blev det inte tal om. Vi socialiserade så gott vi kunde. I en tid då alltfler supportrar ägnar matcherna åt twitter och andra asociala medier får man nöja sig med det lilla. I första pausen läste vi "Kurragömma med Puh".
* * *
Det slog mig inte förrän på vägen hem att "Kurragömma med Puh" kan läsas som en allegori. Vid första läsningen kan det verka som att berättelsen handlar om en björn med mycket liten hjärna som leker kurragömma med sina vänner i Sjumilaskogen. Men i själva verket handlar det om den naiva och lite puckade supportern som använder försäsongen åt att leta reda på sina gamla favoriter. I boken tror Puh först att han ska hitta Nasse, Ior och de andra på sina favoritställen. Efterhand inser han dock att om han vill hitta sina vänner måste han leta på deras favoritställen. Således hittar han t.ex. Nasse i en ihålig stock.
Själv hade jag inför gårdagens mästarmöte (?) ägnat två hela matcher åt att leta efter mina gamla favoriter. Jag hade letat efter Daniel Josefsson, Fredrik Carlsson, Patric Blomdahl och Björn Melin.
Inte förrän en bit in i tredje perioden mot Leksand igår insåg jag mitt misstag. Jag hade letat på fel ställen. Jag hade letat på mina favoritställen. Jag hade letat efter Carlsson framför AIK:s mål, jag hade letat efter Josefsson mitt i banan, jag hade letat efter Blomdahl i nyllet på motståndarnas keeper och jag hade letat efter Melin i matchvinnarrollen. Mot slutet av matchen mot Leksand förstod jag att om jag ville hitta mina gamla favoriter måste jag leta på deras favoritställen. Således hittade jag Josefsson med backhandfattning längs sargen bakom egen bur. Jag fann Carlsson vinglades i sarghörnen med flackande blick. Jag hittade Blomdahl (tre gånger) i utvisningsbåset. Björn Melin fann jag just som han var i färd med att stoppfinta utanför offensiv blå (vilket naturligtvis resulterade i att hans två kedjekamrater åkte offside). Kära dumma gamla Björn.
* * *
Mannen på trottoaren är ett uttryck för en slumpmässigt vald person i Leksand. En s.k. medelmas. Används ofta retoriskt.
Enligt mannen på trottoaren imponerade Leksand igår. Särskilt Salo såg fräsch och fit ut. Ryno var lång.
* * *
Bakom Leksands bås gjorde Frasse reklam för hamburgare.
* * *
AIK såg oerhört sega och tunga ut igår. Man får hoppas att det berodde på träningslägret. Jämfört med matcherna mot Örebro och Västerås var tempot lågt. Leksand hade högre fart men imponerade inte spelmässigt. De vann rättvist men kammade liksom AIK noll. Poäng utdelas först den 14:e september.
Christian Sandberg saknades återigen. Vi behöver Sampa och jag tycker fortfarande att han ska vara lagkapten i det här laget.
Hamberg var bäst i AIK. I första perioden gav han mig Fasth-vibbar. Stor, tät och följsam. Kommer säkerligen att ge Larsson en match om förstaspaden i höst/vinter.
Marcus "Lilliz" Nilsson är en härlig lirare. Stora förhoppningar på honom. Kommer, om inget oförutsett inträffar, tillsammans med Pirnes och Janmark att utgöra AIK:s förstakedja mot HV på Hovet.
* * *
Den hängivne leksingen Kung Kenta häcklade mig i pausen mellan andra och tredje perioden. Det gjorde han naturligtvis helt rätt i. Glimten i ögat är det bästa jag vet, näst efter bacon.
* * *
Enligt mannen på trottoaren är Leksand i SHL för att stanna. Det har mannen på trottoaren läst i Expressen och då måste det ju vara sant.
* * *
Derek Joslin debuterade för AIK igår. Han inledde med att gå bort sig i första bytet. Därefter spelade han upp sig. Joslin har ett bra skott, hårt och snabbt. Dessutom tycks han veta var målet ligger. Igår var han ett stolpskott ifrån att göra 1-0. Han är stor och stark och av vad jag såg igår tycks han ha bra fart på rören. Jag tror att Joslin har alla förutsättningar att bli en publikfavorit på Hovet. Nyckelspelare som måste lyckas om AIK ska lyckas. Hoppas fortfarande på ytterligare en back in.
* * *
I andra pausen kom AIK:s landslagsback Linnéa Bäckman fram och sa hej. Lillgrabben blev blyg men i smyg och med ett leende sa han till mig: "Pappa, snart ska vi se tjejerna igen." Jag svarade med stoiskt lugn: "Ja, det ska vi göra. Och då blir det lite klass på grejerna."
Stöd AIK Damhockey!
* * *
Det bästa med att Leksand är tillbaka i finrummet är att det innebär kosing till Gnaget. Det näst bästa med att Leksand är tillbaka är att Jämtleksing får blogga om AIK igen. Black Boris gillar Jämtleksing. Black Boris känner intellektuell gemenskap över laggränserna. Black Boris är liksom Jämtleksing stolt travestit och ser mycket fram emot subtila hån, sund antagonism och poetry slam 2013/14.
* * *
Inatt drömde jag om Bång. Han sa han var på gång.
lördag 10 augusti 2013
Pinbackshallen revisited
AIK besegrade VIK Västerås HK i Pinbackshallen utan att övertyga. De allsvenska gästerna från Gurkmänistan stod upp oväntat bra och var minst lika mediokra som AIK.
Om själva matchen föreslår jag att du som läser även läser någon annanstans. Jag har nämligen inte så mycket vettigt att säga. Inte desto mindre ska jag försöka sammanfatta mina intryck på ett i huvudsak seriöst och genomtänkt sätt.
Det fanns kaffe & mazarin i Pinbackshallen. Medan jag stod i kön i första periodpausen hann jag med att fråga Fredrik Svensson hur det stod till med kroppen. Först i efterhand insåg jag hur fånigt det måste sett ut när jag, samtidigt som jag frågade om hans kropp, med händerna i luften liksom vägde mina egna chipstuttar. Fråga inte varför jag gjorde det. Just där och då föll det sig naturligt att kombinera en relevant fråga med irrelevant kroppsspråk. Svensson skrattade hursomhelst och sa att det kändes bra. Han är på gång.
Att jag har en vän som heter Mary är i sig nästan för bra för att vara sant. Mary får mig alltid att tänka på Bruce Springsteen. Det är Mary Queen of Arkansas, det är Mary vars "dress waves" i Thunder Road. Det är Mary som berättaren i The River "met in highschool when she was just seventeen". Det är Mary Lou. Det är Mary "in the garden of a thousand sighs" i The Rising. Och det är naturligtvis Mary's Place.
GurkOlle (som tyvärr missade matchen på grund av jobb) ska veta att det är en ynnest att vara gnagare. Det är en lika stor ynnest att få dela detta brinnande intresse för AIK och hockey med ett helt gäng sköna dårar som liksom en annan längtat hela sommaren efter att få se AIK träningsspela i Pinbackshallen. Pinbackshallen som för denna eftermiddag på sätt och vis blev ett gnagarnas och hockeyns Mary's Place:
Familiar faces around me
Laughter fills the air
Your loving grace surrounds me
Everybody's here
Alla utom några som inte kunde komma. En del var på Skytteholm och såg AIK:s fotbollsdamer mosa Bajen. Andra grillade utanför Pinbackshallen, tror jag.
Om en vecka är det dags igen: AIK vs Leksand i Norrtälje. Dessförinnan åker AIK:s hockeyherrar till Dömle Herrgård i Värmland för ett välbehövligt träningsläger.
Själv börjar jag, efter lång och trogen sommarledighet, jobba på måndag. Återstår att se hur mycket tid och energi som blir över för att blogga, twittra och surra i telefon med GurkOlle. Sistnämnde missade förresten, enligt uppgift, inte alls AIK-Västerås på grund av arbete. I själva verket mådde han gott på en kurort i Belgien.
Om själva matchen föreslår jag att du som läser även läser någon annanstans. Jag har nämligen inte så mycket vettigt att säga. Inte desto mindre ska jag försöka sammanfatta mina intryck på ett i huvudsak seriöst och genomtänkt sätt.
- Alexander Hamberg stod för en stabil insats i målet. Betydligt bättre än senast i Örebro. Kan nog komma att ge Larsson en match om förstaspaden.
- Fredrik Carlsson hade uppenbara problem att kontrollera både sin egen och sina motståndares kroppar.
- Daniel Josefsson drog sin patenterade backhand längs sargen minst tre gånger.
- Andreas Frisk var en av Västerås bättre backar. Spelade en hel del power play, men just i den spelformen utan skärpa. Kommer garanterat att göra stor nytta i VIK 2013/14.
- Esa Pirnes och Christian Sandberg saknades, vilket märktes. Dessa två centrar tillhör lagets viktigaste kuggar.
- Dennis Nordström fick obegripligt mycket tid på sig att med ett klassiskt dragskott göra 2-0 till AIK. Snyggt!
- Dan Dolme gav upphov till het debatt på bästa plats. Prozac utnämnde (med min support) VIK:s Viktor Mårtensson till kung. Mariga Mary hävdade motsatsen, d.v.s. att Dan Dolme snarare är att likna vid en prinskorv. (Sistnämnda liknelse kom egentligen aldrig ur Marys mun men innebörden av vad hon faktiskt sa var på ett ungefär just denna. Jag kan emellertid ha feltolkat grovt eller till och med, i detta inlägg, ägnat mig åt en smula hittepå.)
- Björn Melin sköt 4-5 skott på mål under matchens första fem minuter, alla i power play. Ett av dem gick i mål, kom i spel 5 mot 3 och var mycket vackert. Efter sitt mål gick Melin ned sig. Han avslutade sin insats i Märsta med att snacka till sig ett matchstraff. Rutinerat.
- Oscar Ahlström avgjorde matchen.
Det fanns kaffe & mazarin i Pinbackshallen. Medan jag stod i kön i första periodpausen hann jag med att fråga Fredrik Svensson hur det stod till med kroppen. Först i efterhand insåg jag hur fånigt det måste sett ut när jag, samtidigt som jag frågade om hans kropp, med händerna i luften liksom vägde mina egna chipstuttar. Fråga inte varför jag gjorde det. Just där och då föll det sig naturligt att kombinera en relevant fråga med irrelevant kroppsspråk. Svensson skrattade hursomhelst och sa att det kändes bra. Han är på gång.
Att jag har en vän som heter Mary är i sig nästan för bra för att vara sant. Mary får mig alltid att tänka på Bruce Springsteen. Det är Mary Queen of Arkansas, det är Mary vars "dress waves" i Thunder Road. Det är Mary som berättaren i The River "met in highschool when she was just seventeen". Det är Mary Lou. Det är Mary "in the garden of a thousand sighs" i The Rising. Och det är naturligtvis Mary's Place.
GurkOlle (som tyvärr missade matchen på grund av jobb) ska veta att det är en ynnest att vara gnagare. Det är en lika stor ynnest att få dela detta brinnande intresse för AIK och hockey med ett helt gäng sköna dårar som liksom en annan längtat hela sommaren efter att få se AIK träningsspela i Pinbackshallen. Pinbackshallen som för denna eftermiddag på sätt och vis blev ett gnagarnas och hockeyns Mary's Place:
Familiar faces around me
Laughter fills the air
Your loving grace surrounds me
Everybody's here
Alla utom några som inte kunde komma. En del var på Skytteholm och såg AIK:s fotbollsdamer mosa Bajen. Andra grillade utanför Pinbackshallen, tror jag.
Om en vecka är det dags igen: AIK vs Leksand i Norrtälje. Dessförinnan åker AIK:s hockeyherrar till Dömle Herrgård i Värmland för ett välbehövligt träningsläger.
Själv börjar jag, efter lång och trogen sommarledighet, jobba på måndag. Återstår att se hur mycket tid och energi som blir över för att blogga, twittra och surra i telefon med GurkOlle. Sistnämnde missade förresten, enligt uppgift, inte alls AIK-Västerås på grund av arbete. I själva verket mådde han gott på en kurort i Belgien.
 |
| @GurkOlle |
Mot den moderna ishockeyn!
Jag återkommer till kaffe & mazarin. Livets goda, ett måste i första periodpausen. Det som håller oss vid liv.
Det fanns kvällar på Hovet, säsongen 12/13, då mazarinerna var utbytta mot punschrullar. Punschrullar! Vilket skämt! Någon drev med oss där vi stod i kön utanför A9, farsan och jag. För oss finns det inga alternativ. Vi är vardagskonservativa. Vi har integritet. Varje människa har en gräns för vad hen står ut med. Vår gräns går vid kaffe & mazarin. Vi har alltid ätit mazarin till kaffet. Alltid! Att byta ut mazariner mot punschrullar är mer än en simpel handling - det är en symbolhandling. Det är ett uttryck för den moderna ishockeyn. Den som vi tycker så ofantligt illa om. First they take our mazarin, then they give us klappor.
I Örebro i onsdags fick jag se AIK förlora. Det var en världslig sak. Vad värre var: i första periodpausen fick jag punschrulle till kaffet igen. Jag trodde jag skulle spy. Missförstå mig rätt, jag har verkligen inget emot punschrullar överlag. Punschrullar kan till och med vara riktigt goda - men inte i första periodpausen! I första periodpausen ska det vara kaffe & mazarin. Punkt slut. Att Behrn Arena inte serverar mazariner till kaffet är en skandal. Det går att jämföra med Cloetta Centers (och andra lantisladors för den delen) förbannade klappor. Allt hänger ihop. Inget sker av en slump. First they take our mazarin, then they give us klappor.
Om ett par timmar sätter jag mig i bilen och åker till Märsta. I Pinbackshallen kräver jag kaffe & mazarin. Jag kräver det! Får jag inte kaffe & mazarin vete fan vad som sker. Kanske går jag bärsärk, tänder en bengal och slåss med polisen. Kanske ber jag någon av mina smartphoneutrustade vänner att lägga upp en obehaglig bild på twitter. För att visa missnöje och protestera. Mot den förbannade utvecklingen. Mot den moderna ishockeyn. Mot att ingenting längre tillåts vara heligt. Mot punschrullar, chokladbollar, grillkorv (den ska vara kokt!), klappor, Håkan Loob och hans moster. First they take our mazarin, then they give us klappor.
Det fanns kvällar på Hovet, säsongen 12/13, då mazarinerna var utbytta mot punschrullar. Punschrullar! Vilket skämt! Någon drev med oss där vi stod i kön utanför A9, farsan och jag. För oss finns det inga alternativ. Vi är vardagskonservativa. Vi har integritet. Varje människa har en gräns för vad hen står ut med. Vår gräns går vid kaffe & mazarin. Vi har alltid ätit mazarin till kaffet. Alltid! Att byta ut mazariner mot punschrullar är mer än en simpel handling - det är en symbolhandling. Det är ett uttryck för den moderna ishockeyn. Den som vi tycker så ofantligt illa om. First they take our mazarin, then they give us klappor.
I Örebro i onsdags fick jag se AIK förlora. Det var en världslig sak. Vad värre var: i första periodpausen fick jag punschrulle till kaffet igen. Jag trodde jag skulle spy. Missförstå mig rätt, jag har verkligen inget emot punschrullar överlag. Punschrullar kan till och med vara riktigt goda - men inte i första periodpausen! I första periodpausen ska det vara kaffe & mazarin. Punkt slut. Att Behrn Arena inte serverar mazariner till kaffet är en skandal. Det går att jämföra med Cloetta Centers (och andra lantisladors för den delen) förbannade klappor. Allt hänger ihop. Inget sker av en slump. First they take our mazarin, then they give us klappor.
Om ett par timmar sätter jag mig i bilen och åker till Märsta. I Pinbackshallen kräver jag kaffe & mazarin. Jag kräver det! Får jag inte kaffe & mazarin vete fan vad som sker. Kanske går jag bärsärk, tänder en bengal och slåss med polisen. Kanske ber jag någon av mina smartphoneutrustade vänner att lägga upp en obehaglig bild på twitter. För att visa missnöje och protestera. Mot den förbannade utvecklingen. Mot den moderna ishockeyn. Mot att ingenting längre tillåts vara heligt. Mot punschrullar, chokladbollar, grillkorv (den ska vara kokt!), klappor, Håkan Loob och hans moster. First they take our mazarin, then they give us klappor.
fredag 9 augusti 2013
AIK lanserar familjekort och familjepaket
Idag presenterade AIK ett par mycket fina erbjudanden riktade till barnfamiljer. Detta är något som många med mig efterfrågat.
Det är uppenbart att AIK Hockey och inte minst biljett- och säsongskortsansvarige Sevve Saberi lyssnat på oss medlemmar, supportrar och AIK-familjer. För detta ska man ha uppmuntran och beröm. För likväl som vi engagerade gnagare bör protestera när AIK gör fel bör vi applådera när AIK gör rätt. De nya familjekorten och familjepaketen är ett stort steg i rätt riktning.
AIK Hockey måste försöka hitta "nya" supportrar. Fotbollen har föregått med synnerligen gott exempel då man på senare år lockat fler och fler barnfamiljer till Råsunda och Friends Arena. Många av de barn och ungdomar som idag fyller familjeläktaren kommer imorgon att utgöra kärnan av AIK:s stå- och sittplatspublik. Långsiktighet är A och O i arbetet med att sälja fler biljetter och locka nya supportrar.
Läs mer om och beställ AIK:s familjekort och familjepaket HÄR!
* * *
Inför morgondagens träningsmatch mellan AIK Herr och Västerås har den beryktade bloggaren GurkOlle klivit ut ur garderoben och en gång för alla visat sitt stöd för AIK. Lästips: Inför AIK!
* * *
Glöm inte bort att stötta AIK Dam. Sveriges bästa hockeylag har inte bara ett SM-guld att försvara. De ska bli bäst i Europa också!
Det är uppenbart att AIK Hockey och inte minst biljett- och säsongskortsansvarige Sevve Saberi lyssnat på oss medlemmar, supportrar och AIK-familjer. För detta ska man ha uppmuntran och beröm. För likväl som vi engagerade gnagare bör protestera när AIK gör fel bör vi applådera när AIK gör rätt. De nya familjekorten och familjepaketen är ett stort steg i rätt riktning.
AIK Hockey måste försöka hitta "nya" supportrar. Fotbollen har föregått med synnerligen gott exempel då man på senare år lockat fler och fler barnfamiljer till Råsunda och Friends Arena. Många av de barn och ungdomar som idag fyller familjeläktaren kommer imorgon att utgöra kärnan av AIK:s stå- och sittplatspublik. Långsiktighet är A och O i arbetet med att sälja fler biljetter och locka nya supportrar.
Läs mer om och beställ AIK:s familjekort och familjepaket HÄR!
* * *
Inför morgondagens träningsmatch mellan AIK Herr och Västerås har den beryktade bloggaren GurkOlle klivit ut ur garderoben och en gång för alla visat sitt stöd för AIK. Lästips: Inför AIK!
* * *
Glöm inte bort att stötta AIK Dam. Sveriges bästa hockeylag har inte bara ett SM-guld att försvara. De ska bli bäst i Europa också!
 |
| STÖD AIK DAM! |
torsdag 8 augusti 2013
Does this bus stop in Örebro?
Efter en lång sommar av avhållsamhet och förstulna blickar var det äntligen dags för helfjong och hålligång.
Åh, Örebro
där isades mitt blo'
Vi laddade som sig bör med att öla. Min vän Eddie, även kallad Raggarkungen, Mariga Mary och jag skålade in den nya säsongen. Ding, klocka, dong, proklamerade vi och höjde våra glas. Sen drack vi högtidligt och ägnade oss åt initierat hockeysnack. Eddie sa att det här är livet. Jag höll med men flikade in för att balansera upp: "Döden, döden." Är man undergångsgnagare så är man. Mariga Mary kontrade med myndig min: "Var inte så negativ, Boris. Josefsson blir konungarnas konung i år." Det hänger på håret, tänkte jag.
Raggarkungen drog en vals och jag likaså. Vi blev laddade och tända. Vi äntrade supporterbussen med lika glatt humör som vår chaufför.
* * *
Det som händer i bussen stannar i bussen, som man brukar säga. Vi gör därför ett hopp i historien samtidigt som vi nynnar denna sång:
Åh, Örebro
där var du jävligt go'
Åh, Örebrohoho
där isades mitt blo'
Ja, jag hade tur
jag blev din tjur
och du, du blev min ko
Ja, det kan ingen tro
nåt sånt om Örebro
* * *
Matchen var inte mycket att skriva hem om. En ganska typisk första träningsmatch. Halvknackigt spel om än hyfsat tempo, dråpliga misstag, emellanåt en och annan fin individuell prestation. Daniel Larsson var bäst i AIK. Hade han stått hela matchen vete fan om vi inte vunnit. Ändå: Örebro vann rättvist. Sett till tre perioder var de snäppet hetare. Inte minst i power play.
Man ska inte dra några stora växlar men väl ett par små. Min oro för våra backar stillades tyvärr inte ett dugg.
Vem/vilka ska sköta uppspelen, undrar jag till exempel. Jag är rädd för att AIK ska bli ett lag som i höst/vinter tappar puck i uppspelsfas alldeles för ofta och därmed bjuder motståndarna på otaliga farliga spelvändningar och enkla mål. Det har vi inte råd med. Jag oroar mig över om Fredrik Svensson kommer att vara lika skadebenägen som för två år sedan. Jag nojar mig över vad som händer om vi inte får in den där offensiva, spelskickliga AHL-backen.
Och hur bra är egentligen Derek Joslin? Frågorna är många, svaren står skrivna i rymden.
* * *
Apropå Joslin så twittrade han att han var på väg till Sverige igår. Det vore kul att se honom redan på lördag, mot Västerås i Märsta.
* * *
Christian Sandberg och Esa Pirnes (lagets i mina ögon två viktigaste centrar) klev av igår. Franzén sa något om försiktighetsåtgärder men nämnde även de hemska orden "ljumskar" och "höftböjare". Då blev jag ännu mer orolig, ja, till och med nervös.
* * *
Mattias Janmark och Marcus Nilsson kommer att bli AIK:s viktigaste offensiva vapen 2013/14.
* * *
Det var underbart att se AIK spela hockey igen. Det var lika underbart att träffa alla tillresta hockeygnagare. Min vän Prozac (som förstås åkte tåg till och från Örebro) var liksom en annan uppklädd och fin. I Johanna Lagus och Linnéa Bäckmans bortatröjor från guldsäsongen 2012/13 sken vi ikapp med både solen och en glad örebroare. På lördag gör vi det igen, i Pinbackshallen, i Märsta. Mot Västerås.
Framåt stolta AIK!
Åh, Örebro
där isades mitt blo'
Vi laddade som sig bör med att öla. Min vän Eddie, även kallad Raggarkungen, Mariga Mary och jag skålade in den nya säsongen. Ding, klocka, dong, proklamerade vi och höjde våra glas. Sen drack vi högtidligt och ägnade oss åt initierat hockeysnack. Eddie sa att det här är livet. Jag höll med men flikade in för att balansera upp: "Döden, döden." Är man undergångsgnagare så är man. Mariga Mary kontrade med myndig min: "Var inte så negativ, Boris. Josefsson blir konungarnas konung i år." Det hänger på håret, tänkte jag.
Raggarkungen drog en vals och jag likaså. Vi blev laddade och tända. Vi äntrade supporterbussen med lika glatt humör som vår chaufför.
* * *
Det som händer i bussen stannar i bussen, som man brukar säga. Vi gör därför ett hopp i historien samtidigt som vi nynnar denna sång:
Åh, Örebro
där var du jävligt go'
Åh, Örebrohoho
där isades mitt blo'
Ja, jag hade tur
jag blev din tjur
och du, du blev min ko
Ja, det kan ingen tro
nåt sånt om Örebro
* * *
Matchen var inte mycket att skriva hem om. En ganska typisk första träningsmatch. Halvknackigt spel om än hyfsat tempo, dråpliga misstag, emellanåt en och annan fin individuell prestation. Daniel Larsson var bäst i AIK. Hade han stått hela matchen vete fan om vi inte vunnit. Ändå: Örebro vann rättvist. Sett till tre perioder var de snäppet hetare. Inte minst i power play.
Man ska inte dra några stora växlar men väl ett par små. Min oro för våra backar stillades tyvärr inte ett dugg.
Vem/vilka ska sköta uppspelen, undrar jag till exempel. Jag är rädd för att AIK ska bli ett lag som i höst/vinter tappar puck i uppspelsfas alldeles för ofta och därmed bjuder motståndarna på otaliga farliga spelvändningar och enkla mål. Det har vi inte råd med. Jag oroar mig över om Fredrik Svensson kommer att vara lika skadebenägen som för två år sedan. Jag nojar mig över vad som händer om vi inte får in den där offensiva, spelskickliga AHL-backen.
Och hur bra är egentligen Derek Joslin? Frågorna är många, svaren står skrivna i rymden.
* * *
Apropå Joslin så twittrade han att han var på väg till Sverige igår. Det vore kul att se honom redan på lördag, mot Västerås i Märsta.
* * *
Christian Sandberg och Esa Pirnes (lagets i mina ögon två viktigaste centrar) klev av igår. Franzén sa något om försiktighetsåtgärder men nämnde även de hemska orden "ljumskar" och "höftböjare". Då blev jag ännu mer orolig, ja, till och med nervös.
* * *
Mattias Janmark och Marcus Nilsson kommer att bli AIK:s viktigaste offensiva vapen 2013/14.
* * *
Det var underbart att se AIK spela hockey igen. Det var lika underbart att träffa alla tillresta hockeygnagare. Min vän Prozac (som förstås åkte tåg till och från Örebro) var liksom en annan uppklädd och fin. I Johanna Lagus och Linnéa Bäckmans bortatröjor från guldsäsongen 2012/13 sken vi ikapp med både solen och en glad örebroare. På lördag gör vi det igen, i Pinbackshallen, i Märsta. Mot Västerås.
Framåt stolta AIK!
måndag 5 augusti 2013
Sommaren är kort
På onsdag inleds försäsongen på riktigt. AIK åker till Örebro för träningsmatch och självklart följer undertecknad i Gnagets spår.
Det kommer att rulla ett antal svartgula bussar och bilar mot Behrn Arena på onsdag. Från Solna, Stockholm och överallt. Allmänna Idrottsklubben kallar. Marcus Nilsson ska göra sin första match i AIK-tröjan. Mark Hurtubise likaså. I Örebro debuterar Tina Thörner som mental tränare.
Onsdagens match följs upp på lördag med AIK-Västerås i Märsta. Min vän GurkOlle har tyvärr fått förhinder men han har lovat att stötta Dan Dolme och de andra via twitter. Återstår att se huruvida GurkOlles stöd kan förhindra en svartgul överkörning av de gulsvarta.
Ni vet väl förresten att Västerås egentligen alltid velat vara som AIK?
Apropå wannabes. Skellefteå har gjort klart med den förre djurgårdscentern John Norman. Det är bara att gratulera SAIK. Redan nu spår jag att Norman blir ett av säsongens bästa nyförvärv. En flytt till Byske är nog precis vad både spelaren och klubben behöver. Tyvärr.
AIK har förhoppningsvis inte spikat truppen än. En offensiv back av klass behövs in och utöver detta finns det plats för nummer 20. Varje morgon vaknar jag av en väckarklocka som slår Ding Ding Ding, Ding Ding Dong. Jag är på gång, är Bång? Endast hockeygudarna vet. Så låt oss därför be:
Ulf (Isaksson) som haver gnagaren kär
se till mig som liten är
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Ulfs händer
Lyckan kommer, lyckan går
Den Ulf älskar Daniel Bång får
GurkOlle hörde förresten av sig häromdagen. Han ville intervjua mig. Tydligen har han fått för sig att jag har koll på Gnaget. Eftersom jag är en hyvens kille svarade jag efter bästa förmåga. För att medverka på GurkOlles blogg ställde jag emellertid vissa krav. Han lovade att tillmötesgå dessa. Inom en snar framtid ska det gå att ta del av både intervjun och kraven. Redan nu vill jag dock bestämt avsvära mig allt eventuellt ansvar. Om någonting jag sagt verkar skumt eller rentav dumt så skyll inte på mig. Jag har blivit felciterad. Saker och ting har ryckts ur sitt sammanhang. Jag har inte gjort något. GurkOlle har klippt och klistrat. Det får stå för honom. Jag är inte medietränad.
För övrigt har jag övertalat Prozac att klä upp sig till AIK-Västerås i Märsta. Tillsammans ska vi göra reklam för AIK Damhockey. Han har förvisso låtit mig förstå att tröjan hans sitter en smula tajt:
Som om det skulle vara annat än smickrande. Pondus kallas det, har jag hört. Själv trivs jag utmärkt i min tröja #91, den sitter faktiskt som en smäck. Men så är jag också lite mer vältränad en vissa andra bacon- och mazarinmumsande sittplatsfetton. En sund själ i en sund kropp. Chipstuttarna skyller jag på åldern.
Nåväl. Var det något mer jag hade på hjärtat? Ja, faktiskt. Ett par saker:
1. Stöd AIK! Köp säsongskort, för bövelen!
2. Skratta åt Växjö Lakers. De är redo.
Det kommer att rulla ett antal svartgula bussar och bilar mot Behrn Arena på onsdag. Från Solna, Stockholm och överallt. Allmänna Idrottsklubben kallar. Marcus Nilsson ska göra sin första match i AIK-tröjan. Mark Hurtubise likaså. I Örebro debuterar Tina Thörner som mental tränare.
Onsdagens match följs upp på lördag med AIK-Västerås i Märsta. Min vän GurkOlle har tyvärr fått förhinder men han har lovat att stötta Dan Dolme och de andra via twitter. Återstår att se huruvida GurkOlles stöd kan förhindra en svartgul överkörning av de gulsvarta.
Ni vet väl förresten att Västerås egentligen alltid velat vara som AIK?
AIK har förhoppningsvis inte spikat truppen än. En offensiv back av klass behövs in och utöver detta finns det plats för nummer 20. Varje morgon vaknar jag av en väckarklocka som slår Ding Ding Ding, Ding Ding Dong. Jag är på gång, är Bång? Endast hockeygudarna vet. Så låt oss därför be:
Ulf (Isaksson) som haver gnagaren kär
se till mig som liten är
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Ulfs händer
Lyckan kommer, lyckan går
Den Ulf älskar Daniel Bång får
GurkOlle hörde förresten av sig häromdagen. Han ville intervjua mig. Tydligen har han fått för sig att jag har koll på Gnaget. Eftersom jag är en hyvens kille svarade jag efter bästa förmåga. För att medverka på GurkOlles blogg ställde jag emellertid vissa krav. Han lovade att tillmötesgå dessa. Inom en snar framtid ska det gå att ta del av både intervjun och kraven. Redan nu vill jag dock bestämt avsvära mig allt eventuellt ansvar. Om någonting jag sagt verkar skumt eller rentav dumt så skyll inte på mig. Jag har blivit felciterad. Saker och ting har ryckts ur sitt sammanhang. Jag har inte gjort något. GurkOlle har klippt och klistrat. Det får stå för honom. Jag är inte medietränad.
För övrigt har jag övertalat Prozac att klä upp sig till AIK-Västerås i Märsta. Tillsammans ska vi göra reklam för AIK Damhockey. Han har förvisso låtit mig förstå att tröjan hans sitter en smula tajt:
Nåväl. Var det något mer jag hade på hjärtat? Ja, faktiskt. Ett par saker:
1. Stöd AIK! Köp säsongskort, för bövelen!
2. Skratta åt Växjö Lakers. De är redo.
tisdag 30 juli 2013
#91 Linnéa Bäckman
Det är inte varje dag som man får ta emot signerade klubbor och handskar från sin favoritspelare i AIK. Tack Linnéa Bäckman!
söndag 28 juli 2013
Boris Zabka var inte som de andra
Det är försäsongstider. Härligt. Efterlängtat. Det enda man verkligen vet om SHL-lagen och dess trupper är att man ingenting vet. Men det går an att spekulera. Ana, spana, banana... Nä, förlåt och förresten, Djurgården är ju fortfarande inte ett SHL-lag.
Hursomhaver barnen kär. Trupperna är på väg att spikas. Det betyder att lagen som ska göra upp om de tio slutspelsplatserna börjar ta form. Nu ska pusselbitarna bara trimmas i form också. De kallas ju så numera, spelarna. Pusselbitarna. Pusselbitarna ska matchas ihop till ett pussel. Det är allmänt känt. Det är också allmänt känt att SHL-klubbarnas sportchefer kämpar med att få ihop vardagspusslet. Dessa ensamstående män har det inte så lätt. Alla bara kräver och begär att de ska leverera. De ska pussla och foga samman. En del är duktiga pusselbyggare, ty de fick produkter från Ravensburger med modersmjölken. Andra, som herr Evertsson i Växjö (för att ta ett slående exempel), har för vana att med våld försöka trycka ihop bitarna till ett sammanhållande mönster. Det brukar gå sådär.
"Allt ska ske med list, sa farfar och tog lössen med tårna."
Så sa alltid Pippi när jag var liten.
Enligt uppgift identifierade sig Evertsson alltid mer med Tommy.
Men det här inlägget ska inte handla om Lökers och deras oförmåga att investera sina stålar. Inte bara. Det ska inte heller handla om AIK och mitt hjärtas klubbs oförmåga att dra in stålar. Sanning att säga vet jag inte riktigt vad det här inlägget ska handla om. Men det ger sig. Jag spontanskriver ett litet inlägg och hoppas på det bästa. Kanske leder det till rena fullträffen, kanske inte alls. Det är som med AIK:s senaste tillskott. Kanske blir Derek Joslin en succé eller åtminstone svindlande nära. Kanske blir han en dunderflopp. Den som lever får se. Den som besöker Hovet i höst/vinter får se.
Som alltid när det handlar om en (åtminstone för min del) okänd spelare som ansluter så är det omöjligt att på förhand dra några slutsatser. Man kan läsa på, man kan youtubba och så vidare. Men till syvende och sist är det först sedan man sett honom spela som man kan säga något om spelarens potential. Jag hoppas att Rudslätt hittat rätt. Jag hoppas verkligen det. Backsidan är och förblir ett orosmoln. Först i oktober-november någon gång går det rimligtvis att säga något om huruvida Rudslätt lyckats med pusslandet eller ej.
En back till ska in är det sagt. Jag hoppas på en offensiv, spelskicklig back med sinne för liret. En yngre version av Josh MacNevin, med mer än styrfart.
* * *
Apropå pusselbitar. Brynäs gjorde i början av juli klart med den amerikanske vänsterforwarden Bill Sweatt. Just ikväll är jag lite nyfiken på hur han luktar.
* * *
Ser redan fram emot att se Derek Joslin sänka Växjös senaste floppvärvning.
* * *
Angående Nyman som kommer till Dif som en ny man. Ge honom bananer!
* * *
Vore det inte väldigt kul, innovativt och fräscht om HV71 helt sonika bestämde sig för att börja kalla sig Blue Bulls igen?
* * *
Ja, herregud. Tänk så mycket dumheter en kan bajsa ur sig en klar och nykter söndagskväll. Sommar, semester och solsting är en härlig kombination. I morgon ses vi på Ritorp klockan 11.00. Sen ses vi på Ritorp igen klockan 18.30. Vilka då, undrar GurkOlle och andra vänner av ordning. Tja, vad sägs om AIK, lillgrabben och jag. Och så några hockeypuckade gnagare därtill förstås. Väl mött!
Hursomhaver barnen kär. Trupperna är på väg att spikas. Det betyder att lagen som ska göra upp om de tio slutspelsplatserna börjar ta form. Nu ska pusselbitarna bara trimmas i form också. De kallas ju så numera, spelarna. Pusselbitarna. Pusselbitarna ska matchas ihop till ett pussel. Det är allmänt känt. Det är också allmänt känt att SHL-klubbarnas sportchefer kämpar med att få ihop vardagspusslet. Dessa ensamstående män har det inte så lätt. Alla bara kräver och begär att de ska leverera. De ska pussla och foga samman. En del är duktiga pusselbyggare, ty de fick produkter från Ravensburger med modersmjölken. Andra, som herr Evertsson i Växjö (för att ta ett slående exempel), har för vana att med våld försöka trycka ihop bitarna till ett sammanhållande mönster. Det brukar gå sådär.
"Allt ska ske med list, sa farfar och tog lössen med tårna."
Så sa alltid Pippi när jag var liten.
Enligt uppgift identifierade sig Evertsson alltid mer med Tommy.
Men det här inlägget ska inte handla om Lökers och deras oförmåga att investera sina stålar. Inte bara. Det ska inte heller handla om AIK och mitt hjärtas klubbs oförmåga att dra in stålar. Sanning att säga vet jag inte riktigt vad det här inlägget ska handla om. Men det ger sig. Jag spontanskriver ett litet inlägg och hoppas på det bästa. Kanske leder det till rena fullträffen, kanske inte alls. Det är som med AIK:s senaste tillskott. Kanske blir Derek Joslin en succé eller åtminstone svindlande nära. Kanske blir han en dunderflopp. Den som lever får se. Den som besöker Hovet i höst/vinter får se.
Som alltid när det handlar om en (åtminstone för min del) okänd spelare som ansluter så är det omöjligt att på förhand dra några slutsatser. Man kan läsa på, man kan youtubba och så vidare. Men till syvende och sist är det först sedan man sett honom spela som man kan säga något om spelarens potential. Jag hoppas att Rudslätt hittat rätt. Jag hoppas verkligen det. Backsidan är och förblir ett orosmoln. Först i oktober-november någon gång går det rimligtvis att säga något om huruvida Rudslätt lyckats med pusslandet eller ej.
En back till ska in är det sagt. Jag hoppas på en offensiv, spelskicklig back med sinne för liret. En yngre version av Josh MacNevin, med mer än styrfart.
* * *
Apropå pusselbitar. Brynäs gjorde i början av juli klart med den amerikanske vänsterforwarden Bill Sweatt. Just ikväll är jag lite nyfiken på hur han luktar.
* * *
Ser redan fram emot att se Derek Joslin sänka Växjös senaste floppvärvning.
* * *
Angående Nyman som kommer till Dif som en ny man. Ge honom bananer!
* * *
Vore det inte väldigt kul, innovativt och fräscht om HV71 helt sonika bestämde sig för att börja kalla sig Blue Bulls igen?
* * *
Ja, herregud. Tänk så mycket dumheter en kan bajsa ur sig en klar och nykter söndagskväll. Sommar, semester och solsting är en härlig kombination. I morgon ses vi på Ritorp klockan 11.00. Sen ses vi på Ritorp igen klockan 18.30. Vilka då, undrar GurkOlle och andra vänner av ordning. Tja, vad sägs om AIK, lillgrabben och jag. Och så några hockeypuckade gnagare därtill förstås. Väl mött!
fredag 26 juli 2013
Jesus gick på vattnet, Gnaget går på is
På måndag (29/7) går AIK på is. På Ritorp. På riktigt. Herrarna gör entré redan klockan 11.00, vilket är en perfekt tid för semesterfirare och arbetslösa. Själv räknar jag med att vara på plats.
Min abstinens är stor, så stor, min längtan efter att se Björn Melin i slow motion är enorm. Mitt mazarinbegär saknar gränser. Jag ser fram emot försäsongens första ispass som ett barn ser fram emot julafton. Hårda paket under granen. Inga jävla strumpor. Inga slipsnissar. Men väl AIK Kids Zone i fiket, kaffe, korv och rin rin rin rin rin rin... Inbitna gnagare på läktaren. Förmiddagens träning blir en perfekt uppladdning inför kvällens höjdpunkt: klockan 18.30 går Svenska Mästarna på fruset vatten. Det vill man inte missa.
AIK herr har i dagsläget en backuppsättning som man inte ens kan skrämma leksingar med. Två pjäser ska in och Rudan säger att han har läget under kontroll. Men det börjar vankas nerver banne mej. Jag är som vanligt orolig. Hur ska det gå? Hur fan ska det gå? Som försiktig optimist räknar jag kallt med att AIK kniper tiondeplatsen i sista omgången. Sedan Bröderna Defensivspecialister skolats om till backar! I så fall blir AIK första SHL-lag någonsin att nå slutspel som SHL:s tredje sämsta lag. Vi kommer att skriva SHL-historia.
AIK dam har i dagsläget ett lag som ska gå för guld. Leksingarna har anledning att bajsa på sig. Kung Kenta, Backeman och de andra knätofsprydda superstjärnorna (som det alltid är lika lustfyllt att munhuggas med på Ritorp) ska dock inte hänga läpp. De ska vara glada över att få se ett klasslag emellanåt. De ska inte sitta på en subventionerad trottoarkant och deppa. Som gnagare med hybris räknar jag kallt med ett nytt SM-guld. Allt annat än succé vore fusk och domarskandal. Anförda av Gizela Blom, Linnéa Bäckman och Helene Martinsen kommer AIK dam även säsongen 2013/14 att utgöra ljuset i den svartgula, tunnelseende tillvaron.
* * *
Flikar in ett par tänkvärda rader, signerade Björn Afzélius:
Jesus gick på vattnet
jag är inte han
Jag fick min första kallsup
två meter ifrån land
Själv så stod du torrskodd
på andra sidan ån
Och när jag börja' sjunka
så gick du därifrån.
* * *
Stöd AIK Hockey, i med- och motgång!
Min abstinens är stor, så stor, min längtan efter att se Björn Melin i slow motion är enorm. Mitt mazarinbegär saknar gränser. Jag ser fram emot försäsongens första ispass som ett barn ser fram emot julafton. Hårda paket under granen. Inga jävla strumpor. Inga slipsnissar. Men väl AIK Kids Zone i fiket, kaffe, korv och rin rin rin rin rin rin... Inbitna gnagare på läktaren. Förmiddagens träning blir en perfekt uppladdning inför kvällens höjdpunkt: klockan 18.30 går Svenska Mästarna på fruset vatten. Det vill man inte missa.
AIK herr har i dagsläget en backuppsättning som man inte ens kan skrämma leksingar med. Två pjäser ska in och Rudan säger att han har läget under kontroll. Men det börjar vankas nerver banne mej. Jag är som vanligt orolig. Hur ska det gå? Hur fan ska det gå? Som försiktig optimist räknar jag kallt med att AIK kniper tiondeplatsen i sista omgången. Sedan Bröderna Defensivspecialister skolats om till backar! I så fall blir AIK första SHL-lag någonsin att nå slutspel som SHL:s tredje sämsta lag. Vi kommer att skriva SHL-historia.
AIK dam har i dagsläget ett lag som ska gå för guld. Leksingarna har anledning att bajsa på sig. Kung Kenta, Backeman och de andra knätofsprydda superstjärnorna (som det alltid är lika lustfyllt att munhuggas med på Ritorp) ska dock inte hänga läpp. De ska vara glada över att få se ett klasslag emellanåt. De ska inte sitta på en subventionerad trottoarkant och deppa. Som gnagare med hybris räknar jag kallt med ett nytt SM-guld. Allt annat än succé vore fusk och domarskandal. Anförda av Gizela Blom, Linnéa Bäckman och Helene Martinsen kommer AIK dam även säsongen 2013/14 att utgöra ljuset i den svartgula, tunnelseende tillvaron.
* * *
Flikar in ett par tänkvärda rader, signerade Björn Afzélius:
Jesus gick på vattnet
jag är inte han
Jag fick min första kallsup
två meter ifrån land
Själv så stod du torrskodd
på andra sidan ån
Och när jag börja' sjunka
så gick du därifrån.
* * *
Stöd AIK Hockey, i med- och motgång!
fredag 14 juni 2013
Heart of gold
Kampanjen Paint it black bidrog i allra högsta grad till att AIK Fotboll lyckades sälja över 13 000 säsongskort. Till hemmapremiären mot Syrianska såldes hela 44 882 biljetter. Tänk om det gick att skapa ett liknande drag kring AIK Hockey säsongen 2013/14. Tänk om det gick.
Tänk om det gick att återskapa samma stämning som i klippet nedan en tisdagskväll i oktober mot fucking Frölunda Indians...
Jag drömmer om ett fullsatt Hovet match efter match efter match. Jag drömmer om ett kokande publikhav mot Modo, HV71 och Örebro. Tänk er 8000 gnagarhjärtan som med gemensam kraft bär fram AIK, som tillsammans förvandlar Hovet till en svartgul borg.
Vem är inte trött på 4000 pers och avslagen serielunk? Själv är jag trött på att dela bästa bänkraden på A9 med horder av wanna-be-AIK-byskebonnatwist och wanna-be-AIK-sixfingerfist. Jag är trött på ödsliga sektioner och uteblivna erektioner. Jag vill som alla andra ha tryck från början till slut. Stil och feeling och stämning de luxe.
Vi är ett par tusen gnagare som bidrar genom att alltid vara på plats där trapporna aldrig är fria. Men om AIK ska bli mer än en ständig kvalseriekandidat måste vi bli fler. Många fler.
* * *
Säsongen börjar i september.
KÖP SÄSONGSKORT HÄR!
I've been a miner for a #heartofgold
Tänk om det gick att återskapa samma stämning som i klippet nedan en tisdagskväll i oktober mot fucking Frölunda Indians...
Jag drömmer om ett fullsatt Hovet match efter match efter match. Jag drömmer om ett kokande publikhav mot Modo, HV71 och Örebro. Tänk er 8000 gnagarhjärtan som med gemensam kraft bär fram AIK, som tillsammans förvandlar Hovet till en svartgul borg.
Vem är inte trött på 4000 pers och avslagen serielunk? Själv är jag trött på att dela bästa bänkraden på A9 med horder av wanna-be-AIK-byskebonnatwist och wanna-be-AIK-sixfingerfist. Jag är trött på ödsliga sektioner och uteblivna erektioner. Jag vill som alla andra ha tryck från början till slut. Stil och feeling och stämning de luxe.
Vi är ett par tusen gnagare som bidrar genom att alltid vara på plats där trapporna aldrig är fria. Men om AIK ska bli mer än en ständig kvalseriekandidat måste vi bli fler. Många fler.
* * *
Säsongen börjar i september.
KÖP SÄSONGSKORT HÄR!
I've been a miner for a #heartofgold
söndag 2 juni 2013
Ska det va, ska det va 100 %
Ja, så har det ändå äntligen hänt. AIK har fått en tränartrio.
Exakt hur ansvarsfördelningen ska se ut vete fan men om jag fattat saken rätt är det alltså Frazze Tyson som ska vara någon slags huvudtränare. Frazze som lyfte på målburen -94 mot Boden. Frazze som täckte slagskott med munnen en gång och fick sörpla soppa genom sugrör i jag vet inte hur många veckor. Jag minns ännu ljudet av puck som mötte käke och tänder. "Klonk", lät det ända opp på dåvarande etage 4 i Globen. Jag var där. Glömmer det aldrig.
Frazze var en av min barndoms hockeyhjältar. Sen skrev han på för Djurgården och blev ingenting. För många är och förblir han förrädaren som sålde sig för trettio silverpenningar. Själv har jag faktiskt kommit över det där. När Frazze tillsammans med Melin ledde AIK tillbaka till Elitserien våren 2010 bestämde jag mig för att en gång för alla förlåta. Jag har för övrigt sedan länge förlikat mig med jag inte är rätt man att kasta första stenen.
Vad jag däremot inte riktigt förlikat mig med än är att det tog så lång tid för Sportchef Rudslätt att komma på att han hade sin eftertraktade man praktiskt taget i rummet intill på kansliet. Frågan är om inte Frazze själv var med och tog fram den berömda kravprofilen. Jag undrar, jag undrar... Känner en pikant doft av paniklösning. Men det kanske bara är jag. Jag har bergis fel, precis som jag brukar ha lite då och då.
* * *
Bäcklin då? Tja, jag visste knappt vem det var för ett par dagar sedan. Att han var med och bidrog till ett och annat hähä förra säsongen visste jag förstås.
Men att han varit huvudansvarig för Brynäs J20 åren 2005-2012 visste jag inte. Inte heller visste jag att han under dessa år varit med och fostrat blivande stjärnor som Nicklas Bäckström, Anders Lindbäck, Jakob Markström, Jakob Silfverberg, Johan Larsson och Calle Järnkrok. För att nämna de mest kända. Eller att han 2008/09 ledde Brynäs J20-lag till SM-guld med bl.a. Jocke Eriksson, Järnkrok och Silfverberg i laget.
Det surras om Bäcklins säsong i Dif. Det surras så klart än mer om Bäcklins ständiga medlemskap i Dif. Jag orkar inte riktigt bry mig.
I mina ögon är det inte en djurgårdare som kommer till AIK. Det är något mycket bättre än så.
* * *
Men som vanligt när det äntligen händer något kring AIK är det mesta svart och vitt. Varför kan inte bara fler se allting i svart och gult?
* * *
Allvarligt talat så är jag mest orolig för tredjelänken i tränartrojkan. Mats Lindgren gav inte något direkt övertygande intryck i fjol. Men han hade ju en jävla karisma! Eller inte. Hur som helst är han kvar och man får hoppas att samarbetet i båset fungerar bättre den här gången. AIK sparkade två tränare förra säsongen. Något liknande har man naturligtvis inte råd att göra 13/14. In Lindgren we trust. Eller nåt.
* * *
Det finns faktiskt något så ovanligt som nyanserade, passionerade supportrar. De växer inte på träd men man känner igen dem på stilen.
* * *
Det sägs att AIK ska värva klassbackar från AHL.
* * *
Stil och feeling. Det är det som är grejen.
* * *
Förlåt, men jag leker Mats Olsson här. Bara sådär. Den stofilen!
* * *
Det har blivit lite blogga sen twitter kom in i mitt liv. Det är på gott och ont. Mest gott om jag får säga det själv. Twitter är överlägset när det gäller att få spridning och respons. Dessutom är det betydligt roligare att ägna sig åt. Jag kommer naturligtvis att uppdatera bloggen med jämna mellanrum även hockeysäsongen 13/14. Inte minst ser jag fram emot att skriva djuplodande inlägg tillägnade AIK:s mästerliga damlag. Men det återstår att se hur mycket blogga det verkligen blir. Man måste ju leva också. Och twittra, som sagt.
* * *
Jag vill avsluta kvällens inlägg med en uppmaning: Svenska mästarna 2013 ska inte behöva avstå Europacupen av ekonomiska skäl.
Stöd AIK Damhockey!
Vill du göra det enkelt?
För att skänka pengar till AIK Damhockey kan du skicka ett SMS med texten AIKDAM 50 till 72550.
Kostnaden för SMS är 50 kronor (+ ev. operatörskostnad) varav ca. 80% går direkt till AIK Damhockey.
Tjänsteleverantör är MOSMS AB Tel. 08-669 33 00
* * *
Ska det va, ska det va 100 %.
Exakt hur ansvarsfördelningen ska se ut vete fan men om jag fattat saken rätt är det alltså Frazze Tyson som ska vara någon slags huvudtränare. Frazze som lyfte på målburen -94 mot Boden. Frazze som täckte slagskott med munnen en gång och fick sörpla soppa genom sugrör i jag vet inte hur många veckor. Jag minns ännu ljudet av puck som mötte käke och tänder. "Klonk", lät det ända opp på dåvarande etage 4 i Globen. Jag var där. Glömmer det aldrig.
Frazze var en av min barndoms hockeyhjältar. Sen skrev han på för Djurgården och blev ingenting. För många är och förblir han förrädaren som sålde sig för trettio silverpenningar. Själv har jag faktiskt kommit över det där. När Frazze tillsammans med Melin ledde AIK tillbaka till Elitserien våren 2010 bestämde jag mig för att en gång för alla förlåta. Jag har för övrigt sedan länge förlikat mig med jag inte är rätt man att kasta första stenen.
Vad jag däremot inte riktigt förlikat mig med än är att det tog så lång tid för Sportchef Rudslätt att komma på att han hade sin eftertraktade man praktiskt taget i rummet intill på kansliet. Frågan är om inte Frazze själv var med och tog fram den berömda kravprofilen. Jag undrar, jag undrar... Känner en pikant doft av paniklösning. Men det kanske bara är jag. Jag har bergis fel, precis som jag brukar ha lite då och då.
* * *
Bäcklin då? Tja, jag visste knappt vem det var för ett par dagar sedan. Att han var med och bidrog till ett och annat hähä förra säsongen visste jag förstås.
Men att han varit huvudansvarig för Brynäs J20 åren 2005-2012 visste jag inte. Inte heller visste jag att han under dessa år varit med och fostrat blivande stjärnor som Nicklas Bäckström, Anders Lindbäck, Jakob Markström, Jakob Silfverberg, Johan Larsson och Calle Järnkrok. För att nämna de mest kända. Eller att han 2008/09 ledde Brynäs J20-lag till SM-guld med bl.a. Jocke Eriksson, Järnkrok och Silfverberg i laget.
Det surras om Bäcklins säsong i Dif. Det surras så klart än mer om Bäcklins ständiga medlemskap i Dif. Jag orkar inte riktigt bry mig.
I mina ögon är det inte en djurgårdare som kommer till AIK. Det är något mycket bättre än så.
* * *
Men som vanligt när det äntligen händer något kring AIK är det mesta svart och vitt. Varför kan inte bara fler se allting i svart och gult?
* * *
Allvarligt talat så är jag mest orolig för tredjelänken i tränartrojkan. Mats Lindgren gav inte något direkt övertygande intryck i fjol. Men han hade ju en jävla karisma! Eller inte. Hur som helst är han kvar och man får hoppas att samarbetet i båset fungerar bättre den här gången. AIK sparkade två tränare förra säsongen. Något liknande har man naturligtvis inte råd att göra 13/14. In Lindgren we trust. Eller nåt.
* * *
Det finns faktiskt något så ovanligt som nyanserade, passionerade supportrar. De växer inte på träd men man känner igen dem på stilen.
* * *
Det sägs att AIK ska värva klassbackar från AHL.
* * *
Stil och feeling. Det är det som är grejen.
* * *
Förlåt, men jag leker Mats Olsson här. Bara sådär. Den stofilen!
* * *
Det har blivit lite blogga sen twitter kom in i mitt liv. Det är på gott och ont. Mest gott om jag får säga det själv. Twitter är överlägset när det gäller att få spridning och respons. Dessutom är det betydligt roligare att ägna sig åt. Jag kommer naturligtvis att uppdatera bloggen med jämna mellanrum även hockeysäsongen 13/14. Inte minst ser jag fram emot att skriva djuplodande inlägg tillägnade AIK:s mästerliga damlag. Men det återstår att se hur mycket blogga det verkligen blir. Man måste ju leva också. Och twittra, som sagt.
* * *
Jag vill avsluta kvällens inlägg med en uppmaning: Svenska mästarna 2013 ska inte behöva avstå Europacupen av ekonomiska skäl.
Stöd AIK Damhockey!
Vill du göra det enkelt?
För att skänka pengar till AIK Damhockey kan du skicka ett SMS med texten AIKDAM 50 till 72550.
Kostnaden för SMS är 50 kronor (+ ev. operatörskostnad) varav ca. 80% går direkt till AIK Damhockey.
Tjänsteleverantör är MOSMS AB Tel. 08-669 33 00
* * *
Ska det va, ska det va 100 %.
måndag 20 maj 2013
Stöd AIK Damhockey!
Hösten 2012 såg jag min första match med AIK:s damlag. Alldeles för sent, naturligtvis. Men sen dess är jag fast och förälskad. Jag är en nyfrälst dåre med allt vad det innebär.
I dagsläget står AIK Ishockey inför stora ekonomiska utmaningar. Ekonomin är inte bra, minst sagt. Exakt hur dålig den är vete fan. Men en sak är säker och det är att klubben inför säsongen 2013/14 gör nedskärningar både här och där. Enligt AIK Ishockeys vd Peter Birath handlar det om proportionerliga nedskärningar som drabbar "så gott som samtliga avdelningar och lag". Källa Jag har själv varit i telefonkontakt med Birath och fått berättat för mig att det handlar om tjugofemprocentiga nedskärningar, överlag.
Att jag hörde av mig till Birath berodde på de uppgifter som bland annat figurerat i UNT och Norrtelje Tidning. Enligt dessa artiklar skulle AIK:s damlag få ett kraftigt nedskuret bidrag inför säsongen 2013/14, vilket i värsta fall skulle kunna resultera i att damerna varken har råd att ställa upp i Riksserien eller Europacupen (som man genom SM-guldet 2013 kvalificerat sig till). Enligt Birath är siffrorna som nämns i artiklarna felaktiga.
Utan att veta exakt hur AIK:s besparingsåtgärder ser ut samt hur dessa slår mot föreningens olika avdelningar och lag konstaterar jag att damlaget är i stort behov av ekonomiskt stöd.
För mig är det en självklarhet att bidra så gott jag kan. Ekonomiskt tillhör jag knappast eliten av potentiella bidragsgivare. Det är baklagligt men sant. Ett par säsongskort samt mindre ekonomiska bidrag då och då har jag råd med men i första hand försöker jag hjälpa till genom att uppmärksamma #AIKdam samt via olika kanaler sprida en uppmaning till alla gnagare: Stöd AIK Damhockey! Alla kan vi bidra på ett eller annat sätt.
Mer information om hur just Du kan hjälpa AIK:s damer finns på Facebook-sidan Stöd AIK Damhockey.
På AIK Dams hemsida kan Du beställa säsongskort till 2013/14.
Där kan du även vara med och buda på damernas tröjor från guldsäsongen 2012/13.
Här hittar Du AIK Dams officiella sponsorinformation.
Följ @AIKHockeyDam på Twitter!
* * *
Läs även: AIK är hockey - hockey är AIK: Med anledning av sparåtgärder och Black Indeed: Kampanjen - Stöd AIK Damhockey
I dagsläget står AIK Ishockey inför stora ekonomiska utmaningar. Ekonomin är inte bra, minst sagt. Exakt hur dålig den är vete fan. Men en sak är säker och det är att klubben inför säsongen 2013/14 gör nedskärningar både här och där. Enligt AIK Ishockeys vd Peter Birath handlar det om proportionerliga nedskärningar som drabbar "så gott som samtliga avdelningar och lag". Källa Jag har själv varit i telefonkontakt med Birath och fått berättat för mig att det handlar om tjugofemprocentiga nedskärningar, överlag.
Att jag hörde av mig till Birath berodde på de uppgifter som bland annat figurerat i UNT och Norrtelje Tidning. Enligt dessa artiklar skulle AIK:s damlag få ett kraftigt nedskuret bidrag inför säsongen 2013/14, vilket i värsta fall skulle kunna resultera i att damerna varken har råd att ställa upp i Riksserien eller Europacupen (som man genom SM-guldet 2013 kvalificerat sig till). Enligt Birath är siffrorna som nämns i artiklarna felaktiga.
Utan att veta exakt hur AIK:s besparingsåtgärder ser ut samt hur dessa slår mot föreningens olika avdelningar och lag konstaterar jag att damlaget är i stort behov av ekonomiskt stöd.
För mig är det en självklarhet att bidra så gott jag kan. Ekonomiskt tillhör jag knappast eliten av potentiella bidragsgivare. Det är baklagligt men sant. Ett par säsongskort samt mindre ekonomiska bidrag då och då har jag råd med men i första hand försöker jag hjälpa till genom att uppmärksamma #AIKdam samt via olika kanaler sprida en uppmaning till alla gnagare: Stöd AIK Damhockey! Alla kan vi bidra på ett eller annat sätt.
Mer information om hur just Du kan hjälpa AIK:s damer finns på Facebook-sidan Stöd AIK Damhockey.
På AIK Dams hemsida kan Du beställa säsongskort till 2013/14.
Där kan du även vara med och buda på damernas tröjor från guldsäsongen 2012/13.
Här hittar Du AIK Dams officiella sponsorinformation.
Följ @AIKHockeyDam på Twitter!
* * *
Läs även: AIK är hockey - hockey är AIK: Med anledning av sparåtgärder och Black Indeed: Kampanjen - Stöd AIK Damhockey
måndag 1 april 2013
Like a rolling stone
Den galna säsongen har den kallats, säsongen 2012/13. Jag vet inte jag. Var den verkligen så galen?
Mycket gick precis som förväntat. AIK tog inte nästa steg. Det gjorde inte Djurgården heller. Växjö Lakers stod och stampade. Rosén blev klen. Det mest spännande som hände från Lakers-håll var att Anders Öman bestämde sig för att blocka Black Boris på twitter. Det mest spännande som hände i övrigt i den fula lilla ankdammen var allt som hände i och omkring Leksands IF.
Säga vad man vill om Leksand. Säga vad man vill. Jag säger bara detta: Nästa säsong blir det fullsatt på Hovet vid minst två tillfällen. (Om nu inte AIK bestämmer sig för att flytta hemmamatcherna till Globen förstås. Då blir det fullt där istället, bevare mig väl.)
* * *
Säga vad man vill om Djurgårdens IF. Bob Dylan sa det bäst redan på HockeyAllsvenskan 2013 revisited:
Once upon a time you dressed so fine
You threw the bums a dime in your prime, didn’t you?
People’d call, say, “Beware doll, you’re bound to fall”
You thought they were all kiddin’ you
You used to laugh about
Everybody that was hangin’ out
Now you don’t talk so loud
Now you don’t seem so proud
About having to be scrounging for your next meal
* * *
AIK:s säsong var så långt ifrån Bång i kalsong man kan tänka sig. Det blev en liten resning på slutet förvisso men knappast den spurt och sprutt man drömt om. Dicken kaputt. Sista omgången mot Brynäs sammanfattade säsongen. Impotent. Tråkigt och trist. Noll-ett. Vad är det för resultat egentligen? va, va, VA? Underhållningsbranschen min röv.
* * *
Nä, den här galna säsongen kommer jag huvudsakligen minnas för två saker: Klapp-klapp-klubbar och #hähä. Det ena fenomenet gör mig ilsken och tvär. Det andra berikar min vokabulär.
* * *
Sir Charles är en underbar människa.
* * *
Liksom Janne Bengtsson för övrigt. Oerhört underskattad stilist och politisk aktivist.
* * *
How does it feel
How does it feel
To be on your own
With no direction home
Like a complete unknown
Like a rolling stone?
Mycket gick precis som förväntat. AIK tog inte nästa steg. Det gjorde inte Djurgården heller. Växjö Lakers stod och stampade. Rosén blev klen. Det mest spännande som hände från Lakers-håll var att Anders Öman bestämde sig för att blocka Black Boris på twitter. Det mest spännande som hände i övrigt i den fula lilla ankdammen var allt som hände i och omkring Leksands IF.
Säga vad man vill om Leksand. Säga vad man vill. Jag säger bara detta: Nästa säsong blir det fullsatt på Hovet vid minst två tillfällen. (Om nu inte AIK bestämmer sig för att flytta hemmamatcherna till Globen förstås. Då blir det fullt där istället, bevare mig väl.)
* * *
Säga vad man vill om Djurgårdens IF. Bob Dylan sa det bäst redan på HockeyAllsvenskan 2013 revisited:
Once upon a time you dressed so fine
You threw the bums a dime in your prime, didn’t you?
People’d call, say, “Beware doll, you’re bound to fall”
You thought they were all kiddin’ you
You used to laugh about
Everybody that was hangin’ out
Now you don’t talk so loud
Now you don’t seem so proud
About having to be scrounging for your next meal
* * *
AIK:s säsong var så långt ifrån Bång i kalsong man kan tänka sig. Det blev en liten resning på slutet förvisso men knappast den spurt och sprutt man drömt om. Dicken kaputt. Sista omgången mot Brynäs sammanfattade säsongen. Impotent. Tråkigt och trist. Noll-ett. Vad är det för resultat egentligen? va, va, VA? Underhållningsbranschen min röv.
* * *
Nä, den här galna säsongen kommer jag huvudsakligen minnas för två saker: Klapp-klapp-klubbar och #hähä. Det ena fenomenet gör mig ilsken och tvär. Det andra berikar min vokabulär.
* * *
Sir Charles är en underbar människa.
* * *
Liksom Janne Bengtsson för övrigt. Oerhört underskattad stilist och politisk aktivist.
* * *
How does it feel
How does it feel
To be on your own
With no direction home
Like a complete unknown
Like a rolling stone?
söndag 24 mars 2013
Allmänna Idrottsklubben
För mig började det på Hovet, någon gång på 1980-talet. Farsan gav mig AIK och hockeyn.
Jag minns inte min första match, men jag minns min största idol. Han heter fortfarande Per-Erik Eklund. Jag såg honom aldrig live i AIK men fick honom i mittuppslaget i ett första Panini-album. Det var säsongen 1985/86. Per-Erik Eklund som ett dubbelklistermärke. I texten under bilden stod att läsa: Klubb: Philadelphia Flyers. Så fick jag mitt andra favoritlag.
På klisterbilden stod Per-Erik i Pioneer-smyckad AIK-dress från 1984. Guldåret. Jag fyllde fyra ett par månader efter att tecknet bärgades.
* * *
Från Hovet till Globen och Råsunda och vidare. Etage 4 och Östra nedre. Som fotbollsspelare i S:t Erikscupen fick man gratiskort och klisterboll. Tonårsstegen styrde mot Norra stå. Vi knöt näven och vi sjöng. Vi målade hjärtat svart. Vi bar AIK. Vi var AIK. Och så rullade det vidare. Östra övre. Västra. Ytterligare några säsonger senare flyttade vi till Södra och familjeläktaren.
Varvet runt. Cirkeln som slöts och öppnade sig igen.
* * *
Vi växte upp med AIK. Vi andades och levde AIK. Hjärtat slog för AIK och det gör det fortfarande.
* * *
För en hockeyfrälst fyraåring är ett SM-guld ett SM-guld. Oavsett om idolen heter Per-Erik Eklund eller Linnéa Bäckman.
Prozac gav oss AIK:s hockeydamer och AIK:s hockeydamer gav oss en säsong att minnas för alltid. På Ritorp gjorde vi fiket till Kids Zone. Vi gick på så många matcher vi kunde. Igår fick vi se AIK vinna SM-guld på Hovet. Line Bialik Øien satte avgörande målet och Minatsu Murase storspelade i kassen. Linnéa Bäckman sköt i stolpen. Min son följde matchen från början till slut. Med stora ögon och svartgul flagga i hand. Hemkommen från Hovet somnade han till berättelsen om allt magiskt gnagiskt vi fått vara med om.
* * *
Vi tittar på bilder och klipp från gårdagen.
"Det där är AIK", säger han.
"Ja, det där är AIK", säger jag.
Och det där är AIK. Och det här. Och det här. Och det här.
* * *
AIK är så mycket mer än allt tidningarna skriver. AIK är så mycket mer än allt tyckarna tycker. AIK är bowling och boule. AIK är bandy och bengaler. AIK är Bosse Hansson. AIK är Quaison och Martin Mutumba. AIK är förortsgnagare, bondegnagare, storstadsgnagare, exilgnagare. AIK är Allmänna Idrottsklubben. Idag, igår, imorgon, för alltid. Och alltid är vi med er. Och alltid ska vi se er ta poäng.
* * *
För blott några månader sedan förstod jag överhuvudtaget inte tjusningen med damhockey. Idag vet jag att det blir säsongskort på Ritorp även 2013/14.
För allting är förändrat. Allting är som förr.
Vi bär AIK. Vi är AIK.
Jag minns inte min första match, men jag minns min största idol. Han heter fortfarande Per-Erik Eklund. Jag såg honom aldrig live i AIK men fick honom i mittuppslaget i ett första Panini-album. Det var säsongen 1985/86. Per-Erik Eklund som ett dubbelklistermärke. I texten under bilden stod att läsa: Klubb: Philadelphia Flyers. Så fick jag mitt andra favoritlag.
På klisterbilden stod Per-Erik i Pioneer-smyckad AIK-dress från 1984. Guldåret. Jag fyllde fyra ett par månader efter att tecknet bärgades.
* * *
Från Hovet till Globen och Råsunda och vidare. Etage 4 och Östra nedre. Som fotbollsspelare i S:t Erikscupen fick man gratiskort och klisterboll. Tonårsstegen styrde mot Norra stå. Vi knöt näven och vi sjöng. Vi målade hjärtat svart. Vi bar AIK. Vi var AIK. Och så rullade det vidare. Östra övre. Västra. Ytterligare några säsonger senare flyttade vi till Södra och familjeläktaren.
Varvet runt. Cirkeln som slöts och öppnade sig igen.
* * *
Vi växte upp med AIK. Vi andades och levde AIK. Hjärtat slog för AIK och det gör det fortfarande.
* * *
För en hockeyfrälst fyraåring är ett SM-guld ett SM-guld. Oavsett om idolen heter Per-Erik Eklund eller Linnéa Bäckman.
Prozac gav oss AIK:s hockeydamer och AIK:s hockeydamer gav oss en säsong att minnas för alltid. På Ritorp gjorde vi fiket till Kids Zone. Vi gick på så många matcher vi kunde. Igår fick vi se AIK vinna SM-guld på Hovet. Line Bialik Øien satte avgörande målet och Minatsu Murase storspelade i kassen. Linnéa Bäckman sköt i stolpen. Min son följde matchen från början till slut. Med stora ögon och svartgul flagga i hand. Hemkommen från Hovet somnade han till berättelsen om allt magiskt gnagiskt vi fått vara med om.
* * *
Vi tittar på bilder och klipp från gårdagen.
"Det där är AIK", säger han.
"Ja, det där är AIK", säger jag.
Och det där är AIK. Och det här. Och det här. Och det här.
* * *
AIK är så mycket mer än allt tidningarna skriver. AIK är så mycket mer än allt tyckarna tycker. AIK är bowling och boule. AIK är bandy och bengaler. AIK är Bosse Hansson. AIK är Quaison och Martin Mutumba. AIK är förortsgnagare, bondegnagare, storstadsgnagare, exilgnagare. AIK är Allmänna Idrottsklubben. Idag, igår, imorgon, för alltid. Och alltid är vi med er. Och alltid ska vi se er ta poäng.
* * *
För blott några månader sedan förstod jag överhuvudtaget inte tjusningen med damhockey. Idag vet jag att det blir säsongskort på Ritorp även 2013/14.
För allting är förändrat. Allting är som förr.
Vi bär AIK. Vi är AIK.
torsdag 21 mars 2013
tisdag 12 mars 2013
Insamling till Djurgården!
Om Djurgården förlorar mot Örebro i sista omgången kan de glömma kvalserien. Hjälp dem med motivationen! Det är ganska enkelt. Om Djurgården förlorar mot Örebro kan de inte ta sig vidare till kvalserien. Förlorar Dif är det kört.
Därför har alla AIK:are nu möjligheten att hjälpa Djurgården på traven med motivationen. Hur? Med en insamling, så klart!
Om Djurgården förlorar mot Örebro (noll eller en poäng) och det gör så att de inte tar sig till kvalserien får de hela klasen. I annat fall går bananerna i stället till Fredrik Bremberg.
Så här går du tillväga:
Lämna MINST 10 bananer på Lindetorpsvägen 25, 2 tr, Stockholm. Märk bananerna #hähä
Högre banantal uppskattas!
När du är klar – sprid ordet! Facebook, Twitter, forum, sms. Ju fler som skänker desto fler bananer och mer motivation för Djurgården.
GE DOM BANANER!
Därför har alla AIK:are nu möjligheten att hjälpa Djurgården på traven med motivationen. Hur? Med en insamling, så klart!
Om Djurgården förlorar mot Örebro (noll eller en poäng) och det gör så att de inte tar sig till kvalserien får de hela klasen. I annat fall går bananerna i stället till Fredrik Bremberg.
Så här går du tillväga:
Lämna MINST 10 bananer på Lindetorpsvägen 25, 2 tr, Stockholm. Märk bananerna #hähä
Högre banantal uppskattas!
När du är klar – sprid ordet! Facebook, Twitter, forum, sms. Ju fler som skänker desto fler bananer och mer motivation för Djurgården.
GE DOM BANANER!
måndag 4 mars 2013
söndag 3 mars 2013
Johan Olsson
Vad många inte vet är att Johan Olsson lirat med både Börje Salming och Dick Tärnström samt att hans allra största bedrift begicks redan säsongen 2004/05.
onsdag 2 januari 2013
"Det finns absolut ingen anledning till oro..."
Det är ett nytt år med allt vad det innebär! Nya förhoppningar, nya drömmar, nya möjliga omöjliga mål. Som en hyllning till alla lallare och obotliga optimister blir jag Bagdad-Boris för en kväll.
Bröderna Ahlström har haft en fett jobbig säsong. Men de har haft lite otur bara. Det var dessutom Perras fel att de var så värdelösa. Med Anders Eldebrink vid rodret har Oscar och Victor genomgått en förvandling utan dess like. De är sedan ett par matcher tillbaka AIK:s defensivspecialister. De släpper inte till en endaste målchans i egen zon. De äger motståndarnas anfallsess. Förvisso har de fått mindre och mindre speltid för var match som Eldebrink coachat dem, men hallå. Hallå! De är inte inne på några mål bakåt.
Sämst plus/minus i Gnaget? En poäng vardera de senaste 19 (!) matcherna? Äsch, det där är småsaker. Inget att haka upp sig på eller bekymra sig om. Det finns absolut ingen anledning till oro. Bröderna Ahlström spelar numera i en "defensivfemma", det har jag läst på ett nätforum och då måste det stämma. De är defensiva föredömen.
* * *
Vi har häng på slutspelslagen, bara 13 (!) poäng upp till Frölunda på åttondeplatsen. Överkomligt. Ett litet glapp som vi lätt käkar upp. Vi har t.ex. två matcher kvar att spela mot just Frölunda. Finns absolut ingenting som talar emot att vi vinner de matcherna. Målskillnaden ska man inte haka upp sig på. AIK har -22 men vadå. Vad är 25 mål upp till Frölunda att bry sig om?
* * *
En oerhört stark insats gjorde AIK by the way borta mot HV71. Vi knep en pinne. Visserligen efter att ha släppt in en kvittering med en sekund kvar men ändå. Vi knep den! Utan Perra hade vi vunnit, lätt.
Inför morgondagens match mot Skellefteå har vi gjort ett så kallat slutspelsdrag. Efter morgondagens match funderar vi på att låta en av våra krönikörer skriva en slutspelskrönika på hemsidan.
* * *
Det finns som sagt absolut ingen anledning till oro. De som oroar sig är såna där undergångsgnagare. Såna där dönickar som gapar på förstärkningar och förändringar bara för att det går lite emot. Med Kristian Huselius och Kris Beech i laget och med Eldebrink i båset är Gnaget på rätt väg. Nu tar vi nästa steg! Med Dicken och de andra skadade nyckelspelarna tillbaka, med de nya defensivspecialisterna i toppform (vem vet, kanske spelar de hela 11 minuter var i morgon?) och med Bagdad-Boris vid tangentbordet kan det inte gå fel.
Det finns absolut ingen anledning till oro. Har jag sagt det? Jaså inte. Nåväl. Nu kör vi! Nu ger vi allt! Nu kryper vi närmare slutspel!
* * *
LÄS MER HÄR!
Bröderna Ahlström har haft en fett jobbig säsong. Men de har haft lite otur bara. Det var dessutom Perras fel att de var så värdelösa. Med Anders Eldebrink vid rodret har Oscar och Victor genomgått en förvandling utan dess like. De är sedan ett par matcher tillbaka AIK:s defensivspecialister. De släpper inte till en endaste målchans i egen zon. De äger motståndarnas anfallsess. Förvisso har de fått mindre och mindre speltid för var match som Eldebrink coachat dem, men hallå. Hallå! De är inte inne på några mål bakåt.
Sämst plus/minus i Gnaget? En poäng vardera de senaste 19 (!) matcherna? Äsch, det där är småsaker. Inget att haka upp sig på eller bekymra sig om. Det finns absolut ingen anledning till oro. Bröderna Ahlström spelar numera i en "defensivfemma", det har jag läst på ett nätforum och då måste det stämma. De är defensiva föredömen.
* * *
Vi har häng på slutspelslagen, bara 13 (!) poäng upp till Frölunda på åttondeplatsen. Överkomligt. Ett litet glapp som vi lätt käkar upp. Vi har t.ex. två matcher kvar att spela mot just Frölunda. Finns absolut ingenting som talar emot att vi vinner de matcherna. Målskillnaden ska man inte haka upp sig på. AIK har -22 men vadå. Vad är 25 mål upp till Frölunda att bry sig om?
* * *
En oerhört stark insats gjorde AIK by the way borta mot HV71. Vi knep en pinne. Visserligen efter att ha släppt in en kvittering med en sekund kvar men ändå. Vi knep den! Utan Perra hade vi vunnit, lätt.
Inför morgondagens match mot Skellefteå har vi gjort ett så kallat slutspelsdrag. Efter morgondagens match funderar vi på att låta en av våra krönikörer skriva en slutspelskrönika på hemsidan.
* * *
Det finns som sagt absolut ingen anledning till oro. De som oroar sig är såna där undergångsgnagare. Såna där dönickar som gapar på förstärkningar och förändringar bara för att det går lite emot. Med Kristian Huselius och Kris Beech i laget och med Eldebrink i båset är Gnaget på rätt väg. Nu tar vi nästa steg! Med Dicken och de andra skadade nyckelspelarna tillbaka, med de nya defensivspecialisterna i toppform (vem vet, kanske spelar de hela 11 minuter var i morgon?) och med Bagdad-Boris vid tangentbordet kan det inte gå fel.
Det finns absolut ingen anledning till oro. Har jag sagt det? Jaså inte. Nåväl. Nu kör vi! Nu ger vi allt! Nu kryper vi närmare slutspel!
* * *
LÄS MER HÄR!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)