Kampanjen Paint it black bidrog i allra högsta grad till att AIK Fotboll lyckades sälja över 13 000 säsongskort. Till hemmapremiären mot Syrianska såldes hela 44 882 biljetter. Tänk om det gick att skapa ett liknande drag kring AIK Hockey säsongen 2013/14. Tänk om det gick.
Tänk om det gick att återskapa samma stämning som i klippet nedan en tisdagskväll i oktober mot fucking Frölunda Indians...
Jag drömmer om ett fullsatt Hovet match efter match efter match. Jag drömmer om ett kokande publikhav mot Modo, HV71 och Örebro. Tänk er 8000 gnagarhjärtan som med gemensam kraft bär fram AIK, som tillsammans förvandlar Hovet till en svartgul borg.
Vem är inte trött på 4000 pers och avslagen serielunk? Själv är jag trött på att dela bästa bänkraden på A9 med horder av wanna-be-AIK-byskebonnatwist och wanna-be-AIK-sixfingerfist. Jag är trött på ödsliga sektioner och uteblivna erektioner. Jag vill som alla andra ha tryck från början till slut. Stil och feeling och stämning de luxe.
Vi är ett par tusen gnagare som bidrar genom att alltid vara på plats där trapporna aldrig är fria. Men om AIK ska bli mer än en ständig kvalseriekandidat måste vi bli fler. Många fler.
* * *
Säsongen börjar i september.
KÖP SÄSONGSKORT HÄR!
I've been a miner for a #heartofgold
Visar inlägg med etikett AIK Hockey. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett AIK Hockey. Visa alla inlägg
fredag 14 juni 2013
lördag 29 september 2012
Draken lyfter i motvind
Frölunda - AIK 4-2 (2-1, 1-1, 1-0)
Det blev ännu en tung torsk att lägga till samlingen och mörkret har obönhörligen lagt sig över AIK:s säsongsinledning. Svart himmel blues. Bitterhet och aska. Den som vill grina och tycka synd om sig själv rekommenderas en rosa blaska. Själv snöt jag mig redan i morse i Wennerholms senaste dumheter. Sedan dess går jag all in for the rising. Det är inte värdigt en gnagare att vika ner sig efter sju omgångar. Det är inte färdigt bara för att hela hockeysverige tror att vi är finito.
I Scandinavium föll AIK återigen på individuella misstag. Inte desto mindre föll man som ett lag.
Det är inte tid för att peka syndabockar och kräva avgångar. Det är tid för samling, svartgul enighet och AIK mot hela jävla världen. Är det någonting den här klubben är världsmästare på så är det just detta. Det finns ingen annan klubb i det här landet som har samma förmåga att resa sig på nio. Vi är inte Bajen. En stående räkning har mig veterligen ingen dött av. Om draken ska lyfta så vill det till att laget växer samman och att alla vi som står bakom och bredvid gör allt vi kan för att stötta och blåsa liv i det.
För det är laget som ska göra det. Inte Gozzi eller Perra. Inte Pirnes eller ens Viktor Fasth. Det är laget - Gnaget.
* * *
Det var mycket som var sig likt mot Frölunda. Ännu en gång spelar AIK stundtals bra framåt. Effektiviteten är dock dålig. Istället för att ta ledningen i matchen hamnar vi, till följd av individuella klantigheter, i jobbiga underlägen och uppförsbackar. Inte bara två gånger, utan tre. När Frölunda sen får 4-2 i present är det tack och godnatt. Ett nytt tungt fall, men som jag ser det, ändå ett fall framåt. Spelare som tidigare mest sett vilsna och förvirrade ut klev idag fram och visade att de kan mer än bara lyfta lön.
Björn Melin var AIK:s bäste forward, och belönades med ett enkelt mål. Den skadebenägne Pirnes visade sisu när han tryckte in kvitteringen till 1-1. Sandberg gjorde bra ifrån sig både på isen och vid sidan om. Sa rätt saker i en intervju och visade för första gången på länge varför jag tidigare trott så mycket på honom som Dickens efterträdare på kaptensposten. Att mycket såg illa ut, för att inte säga skitdåligt, även idag tänker jag inte älta i. Det handlar om att gå vidare. Det handlar om att resa sig.
* * *
AIK-Rögle på tisdag. AIK-Växjö på lördag. Ska man som gnagare som sällan går på hockey bara gå på två hemmamatcher i år så är det dessa. Låt inte Hovet gapa ilsket tomt och öde! Stöd AIK när AIK behöver det som mest! Visa att Du bryr dig om AIK Hockey!
* * *
Den svartgula hockeylördagen började annars bra. AIK J20 mosade Luleå på bortaplan i Superelit Norra. Det var 0-5 redan i första pausen, 2-6 i andra och efter tre spelade perioder stod det 3-8 på resultattavlan. En överkörning lika efterlängtad som nödvändig. Efter en riktigt dålig start på säsongen, med bara en seger på fem försök, tre ynka pinnar och en jumboplats i tabellen, reste sig Gnaget och lyfte.
AIK:s bäste poängplockare så här långt, Christoffer Gozzi, visade vägen. Med två mål och en assist klättrade han i poängligan och överglänste Luleås och hela seriens poängkung, Johan Porsberger. Sistnämnde scorade blott en gång. Noterbart även att Kukan stod för en ass i hemmalaget. AIK:s kasse vaktades för övrigt av Osten, son till den gamle landslagsmålvakten med samma smeknamn.
* * *
Även mitt nya favoritlag, AIK Dam, var i farten idag. I en vad jag förstått jämn match drog hemmalaget Munksund-Skuthamn till slut längsta strået. AIK vann skotten med 27-35, tryckte på mot slutet och reducerade till 3-4 med fem och en halv minut kvar. Line Bialik Öien gjorde två mål och Sabina Küller 1+1. Men Munksund-Skuthamn vann matchen med 5-3 och toppar därmed Riksserien efter tre spelade omgångar. Laget har förkrossande 19-8 i målskillnad.
Noterbart är att poängligan toppas av fyra munksundare. Rebecca Stenberg för närvarande poängdrottning med hela 1+8 på tre spelade matcher. Bäst i AIK är Bialik Öien, med 4+0. Målvaktsligan toppas föga överraskande av Sara Grahn. Med tre segrar av tre möjliga, tre insläppta mål och oerhörda 97.14 i räddningsprocent är hon överlägset bäst i serien. Idag stod Grahn för 33 räddningar när hennes Brynäs sudden-besegrade Linköping med 3-2 hemma i Gävle.
* * *
Jag har typ 57 sportkanaler på teven men inte en enda av dem visade AIK:s match i Piteå. Skandal och AVGÅ ALLA!
Det blev ännu en tung torsk att lägga till samlingen och mörkret har obönhörligen lagt sig över AIK:s säsongsinledning. Svart himmel blues. Bitterhet och aska. Den som vill grina och tycka synd om sig själv rekommenderas en rosa blaska. Själv snöt jag mig redan i morse i Wennerholms senaste dumheter. Sedan dess går jag all in for the rising. Det är inte värdigt en gnagare att vika ner sig efter sju omgångar. Det är inte färdigt bara för att hela hockeysverige tror att vi är finito.
I Scandinavium föll AIK återigen på individuella misstag. Inte desto mindre föll man som ett lag.
Det är inte tid för att peka syndabockar och kräva avgångar. Det är tid för samling, svartgul enighet och AIK mot hela jävla världen. Är det någonting den här klubben är världsmästare på så är det just detta. Det finns ingen annan klubb i det här landet som har samma förmåga att resa sig på nio. Vi är inte Bajen. En stående räkning har mig veterligen ingen dött av. Om draken ska lyfta så vill det till att laget växer samman och att alla vi som står bakom och bredvid gör allt vi kan för att stötta och blåsa liv i det.
För det är laget som ska göra det. Inte Gozzi eller Perra. Inte Pirnes eller ens Viktor Fasth. Det är laget - Gnaget.
* * *
Det var mycket som var sig likt mot Frölunda. Ännu en gång spelar AIK stundtals bra framåt. Effektiviteten är dock dålig. Istället för att ta ledningen i matchen hamnar vi, till följd av individuella klantigheter, i jobbiga underlägen och uppförsbackar. Inte bara två gånger, utan tre. När Frölunda sen får 4-2 i present är det tack och godnatt. Ett nytt tungt fall, men som jag ser det, ändå ett fall framåt. Spelare som tidigare mest sett vilsna och förvirrade ut klev idag fram och visade att de kan mer än bara lyfta lön.
Björn Melin var AIK:s bäste forward, och belönades med ett enkelt mål. Den skadebenägne Pirnes visade sisu när han tryckte in kvitteringen till 1-1. Sandberg gjorde bra ifrån sig både på isen och vid sidan om. Sa rätt saker i en intervju och visade för första gången på länge varför jag tidigare trott så mycket på honom som Dickens efterträdare på kaptensposten. Att mycket såg illa ut, för att inte säga skitdåligt, även idag tänker jag inte älta i. Det handlar om att gå vidare. Det handlar om att resa sig.
* * *
AIK-Rögle på tisdag. AIK-Växjö på lördag. Ska man som gnagare som sällan går på hockey bara gå på två hemmamatcher i år så är det dessa. Låt inte Hovet gapa ilsket tomt och öde! Stöd AIK när AIK behöver det som mest! Visa att Du bryr dig om AIK Hockey!
* * *
Den svartgula hockeylördagen började annars bra. AIK J20 mosade Luleå på bortaplan i Superelit Norra. Det var 0-5 redan i första pausen, 2-6 i andra och efter tre spelade perioder stod det 3-8 på resultattavlan. En överkörning lika efterlängtad som nödvändig. Efter en riktigt dålig start på säsongen, med bara en seger på fem försök, tre ynka pinnar och en jumboplats i tabellen, reste sig Gnaget och lyfte.
AIK:s bäste poängplockare så här långt, Christoffer Gozzi, visade vägen. Med två mål och en assist klättrade han i poängligan och överglänste Luleås och hela seriens poängkung, Johan Porsberger. Sistnämnde scorade blott en gång. Noterbart även att Kukan stod för en ass i hemmalaget. AIK:s kasse vaktades för övrigt av Osten, son till den gamle landslagsmålvakten med samma smeknamn.
* * *
Även mitt nya favoritlag, AIK Dam, var i farten idag. I en vad jag förstått jämn match drog hemmalaget Munksund-Skuthamn till slut längsta strået. AIK vann skotten med 27-35, tryckte på mot slutet och reducerade till 3-4 med fem och en halv minut kvar. Line Bialik Öien gjorde två mål och Sabina Küller 1+1. Men Munksund-Skuthamn vann matchen med 5-3 och toppar därmed Riksserien efter tre spelade omgångar. Laget har förkrossande 19-8 i målskillnad.
Noterbart är att poängligan toppas av fyra munksundare. Rebecca Stenberg för närvarande poängdrottning med hela 1+8 på tre spelade matcher. Bäst i AIK är Bialik Öien, med 4+0. Målvaktsligan toppas föga överraskande av Sara Grahn. Med tre segrar av tre möjliga, tre insläppta mål och oerhörda 97.14 i räddningsprocent är hon överlägset bäst i serien. Idag stod Grahn för 33 räddningar när hennes Brynäs sudden-besegrade Linköping med 3-2 hemma i Gävle.
* * *
Jag har typ 57 sportkanaler på teven men inte en enda av dem visade AIK:s match i Piteå. Skandal och AVGÅ ALLA!
onsdag 9 mars 2011
Vad är hemligheten, mamma?
Det är lite gulligt med alla kiss- och bajsnödiga experter. De var ju så säkra på sin sak. De hade pottränat en hel sommar. De hade fått nya kalsonger med bilar på. Kalsonger för stora pojkar. Och det började ju så bra. Varje gång det pirrade så där lustigt i magen sprang de in i badrummet, drog ner kalsongerna och satte sig på pottan. Sedan klämde de ur sig sina lustigheter varpå de ropade glatt: MAAAMMA, FÄÄRDIG! De var så duktiga så. Och de belönades med uppmuntrande tillrop, applåder och varma leenden.
Inte hade väl de kiss- och bajsnödiga experterna räknat med bakslag. De var ju stora pojkar nu.
Men så började magarna krångla. Blåsorna tryckte på och experterna blev fisigare och fisigare. "Vad är det som händer?", frågade de i kör. Ja, vad var det egentligen som hände? Plötsligt blev det blött både här och där, det bildades pölar på golven, det kliade på benen. Det luktade ganska illa och på en tidningsredaktion bakom rosa dörrar stank det värre än någon annanstans. Liten Lasse satt tyst i ett hörn och gömde sig för huliganer. Liten Ros hade låst in sig på toaletten med gamla tabeller från 1987. Liten Mats försökte se positivt på saken trots att det sved i baken. Det är härligt med överraskningar, mumlade han och passade samtidigt på att lufta kalsongerna. Där i låg både det ena och det andra. Plötsligt händer det, tänkte Mats och bestämde sig för att gilla läget. Precis som han alltid hade gjort. Ty Mats var en man av sin tid och visste att vända kappan efter vinden.
Om de kiss- och bajsnödiga experterna bara hade vetat. Om de bara hade varit lite mer experter än vad de egentligen var. Då hade de nog förberett sig bättre. Det hade inte behövt bli så himla smutsigt. Blöjorna hade varit på från början, ingen hade behövt kissa på sig. Det kallas att gardera sig. Riktiga experter vet nämligen att det enda man egentligen vet om framtiden är att man ingenting vet. Jag tror det brukar kallas ödmjukhet. Lasse, Ros och Mats med flera hade förstås på förhand bättre kunnat sätta sig in i läget. De hade kunnat ställa frågan: Vad är hemligheten, mamma? Och de hade kunnat lyssna på svaret. Men det gjorde de inte. Istället pottränade de i lugn och ro. De tog sedan för givet att allting skulle gå bra. Det löser sig, sa de och citerade han som bajsade i baljan.
Det är förstås inte bara de självutnämnda experterna som ska ha sig en känga. Även en viss elitserietränare har gjort sig förtjänt av dumstruten och blöjan. Inte bara för att han fånigt och fjantigt har envisats med att kalla oss Solna och AIK IF i direktsänd TV under hela säsongen, utan först och främst för att han trodde sig ha (anal)yserat sönder vår spelidé. Så Anders Forsberg; den här sången är till dig...
Läs även:
Häglunds krönika: Många är yrvakna
Inte hade väl de kiss- och bajsnödiga experterna räknat med bakslag. De var ju stora pojkar nu.
Men så började magarna krångla. Blåsorna tryckte på och experterna blev fisigare och fisigare. "Vad är det som händer?", frågade de i kör. Ja, vad var det egentligen som hände? Plötsligt blev det blött både här och där, det bildades pölar på golven, det kliade på benen. Det luktade ganska illa och på en tidningsredaktion bakom rosa dörrar stank det värre än någon annanstans. Liten Lasse satt tyst i ett hörn och gömde sig för huliganer. Liten Ros hade låst in sig på toaletten med gamla tabeller från 1987. Liten Mats försökte se positivt på saken trots att det sved i baken. Det är härligt med överraskningar, mumlade han och passade samtidigt på att lufta kalsongerna. Där i låg både det ena och det andra. Plötsligt händer det, tänkte Mats och bestämde sig för att gilla läget. Precis som han alltid hade gjort. Ty Mats var en man av sin tid och visste att vända kappan efter vinden.
Om de kiss- och bajsnödiga experterna bara hade vetat. Om de bara hade varit lite mer experter än vad de egentligen var. Då hade de nog förberett sig bättre. Det hade inte behövt bli så himla smutsigt. Blöjorna hade varit på från början, ingen hade behövt kissa på sig. Det kallas att gardera sig. Riktiga experter vet nämligen att det enda man egentligen vet om framtiden är att man ingenting vet. Jag tror det brukar kallas ödmjukhet. Lasse, Ros och Mats med flera hade förstås på förhand bättre kunnat sätta sig in i läget. De hade kunnat ställa frågan: Vad är hemligheten, mamma? Och de hade kunnat lyssna på svaret. Men det gjorde de inte. Istället pottränade de i lugn och ro. De tog sedan för givet att allting skulle gå bra. Det löser sig, sa de och citerade han som bajsade i baljan.
Det är förstås inte bara de självutnämnda experterna som ska ha sig en känga. Även en viss elitserietränare har gjort sig förtjänt av dumstruten och blöjan. Inte bara för att han fånigt och fjantigt har envisats med att kalla oss Solna och AIK IF i direktsänd TV under hela säsongen, utan först och främst för att han trodde sig ha (anal)yserat sönder vår spelidé. Så Anders Forsberg; den här sången är till dig...
Läs även:
Häglunds krönika: Många är yrvakna
lördag 5 februari 2011
Club Zebra
Jag läser för närvarande en kurs i litteraturvetenskaplig teori och metod. Jag kan ärligt säga att det är den värsta skitkurs jag läst hittills under mina år som lärarstudent.
Det är en kurs som går ut på att läsa en massa texter skrivna av skäggiga farbröder med höga pretentioner. Fikonspråkets okrönta konungar. Texternas huvudsakliga syfte tycks vara att så svårt och snårigt som möjligt beskriva så svåra och snåriga snurrigheter som möjligt. De skäggiga farbröderna analyserar poesi, tolkar och söker förstå poesi utifrån olika litteraturvetenskapliga teorier. Resultaten är lika svårtolkade som dikterna de söker förklara. Man blir matt.
* * *
Till skillnad från nämnda grubbelgubbar, som uppenbarligen tycker om att tänka stora tankar men som saknar förmåga att göra dessa tankar tillgängliga för andra än sina ryggdunkande kolleger, äger eder ödmjuke bloggare förmågan att både tänka klart och uttrycka sig begripligt för en ickeskäggig publik. Inbillar han sig åtminstone. Därför ska jag här och nu presentera en högst ovetenskaplig men förhoppningsvis lustig och mustig analys. En analys som förvisso inte fokuserar på traditionell poesi eller prosa, utan på modern musik och lundellska låttexter. Och som i all sin anspråkslöshet riktar sig till läsare med humor och humör.
Tesen är följande: Ulf Lundells dubbelabum Club Zebra handlar om AIK:s hockeylag och dess spel i elitserien säsongen 2010/11.
* *
Låt mig, för att bevisa min tes, börja med det mest uppenbara, det första man möts av som betraktare, lyssnare och fan, nämligen titeln (Club Zebra) och öppningsspåret (Fem minuter).
Club Zebra syftar naturligtvis på Gnagets och lagets fiende nummer ett, två, tre och ibland fyra: de förbannade djävla domarna. Dessa långrandiga typer som under hela säsongen har gjort sitt bästa för att förstöra för oss gnagare, som väcker sådan ilska och vanmakt, som får en i normala fall filbunkslugn Boris att brista ut i barnsliga vredesutbrott i stil med den gamle Greken. Det är nästan bevisat att domarna hatar AIK. Fråga bara vissa forumskribenter på Golden Hill.
Club Zebra är emellertid en titel med dubbla bottnar. Den syftar inte enbart på domarkåren i sig. Om så vore fallet skulle ju albumet lika gärna kunnat heta bara "Zebra". Nu har zebran dock fått ett förnamn (Club) vilket onekligen leder tankarna till olika lag. Till exempel LHC. Club Zebra kan alltså förstås som en slags symbolisk omskrivning med betydelsen "samtliga våra motståndare i serien". Titeln avser Modo, Brynäs, Djurgården och de andra elitserielagen samt hur dessa lag är i maskopi med domarkåren. Club Zebra kan därmed förstås som ett samlingsnamn för en samling lag. Kort sagt: namnet på ett samlag.
Öppningsspåret "Fem minuter" så. Man behöver inte vara skäggig och hermeneutisk för att förstå vad det handlar om: Matchstraff! Eller... vänta nu. Tänk om det inte är så enkelt. Tänk om det handlar om något helt annat. Vi måste akta oss för att falla i enkelhetens och banalitetens fällor. Allting är inte vad det vid första anblicken ser ut att vara. Kom ihåg att "Fem minuter" är skivans första spår. Kan det handla om en slags invit, en uppvärmning av subtilt slag? Tänk om "Fem minuter" i själva verket syftar på de fem sista minuterna innan Gnaget äntrar Hovets is. Låt oss syna låttextens sista rader:
Tamburinen rasslar och Elvis ber:
”Gud Fader som i himmelen är
Fyll salen till brädden nere vid vattnet där”
Tåget tjuter i dalens djup
Fångarna i fängelset bryter sej ut
Johnny och Ramona på Heartbreak Hotel
Det är fem minuter kvar innan vi går på ikväll
Vi tar oss nu an textpartiet rad för rad. Det börjar med "Elvis". Vem är Elvis om inte kungen själv (läs: David Engblom)? Han som dog (åkte ur och tvångsdegraderades) men som i själva verket "is alive" och som sig bör spelar hemma på Hovet. Denne kung ber "Gud Fader som i himmelen är" att se till att Hovet skall fyllas till bredden med publik. "Tåget tjuter i dalens djup" handlar om tåget som tog oss med från kvalserien och allsvenskan. "Fångarna i fängelset bryter sig ut" är i sjäva verket AIK:arna som är tillbaka efter år av fångenskap i de nedre regionerna.
"Johnny och Ramona på Heartbreak Hotel" - det är inga mindre än vi supportrar. Greken, Boris och alla andra hockeygnagare vars hjärtan krossats gång på gång på gång men som trots alla missöden aldrig gett upp. Sista raden bekräftar min tes: "Det är fem minuter kvar innan vi går på ikväll". Här, om inte tidigare, blir det uppenbart för läsaren/lyssnaren vad låten verkligen handlar om. Mörkret som lägger sig över Hovet. Borgen som glöder. Laget som väntar på att göra entré. It's all about the A.I.K.
*
Och så här fortsätter det. Hela dubbelalbumet är en enda hyllning till Bång och kompani.
För att inte tråka ut er, kära läsare, och för att jag vet att ni redan nu har förstått min poäng så håller jag resten av analysen kort och koncis. Låtlistan i urval således, med korta kommentarer utifrån borisk förklaringsmodell. Preparerat med en nypa salt.
CD1
1. Fem minuter - Se ovan genomtänkta, djuplodande analys.
2. Dicks Spitfire - En låt om att vara högt flygande Dicken med målkåt blick.
4. Vackra Anita - Handlar om en snygg vakt som (enligt Prozac) jobbar matchdagar på Hovet.
5. Senare år - Om att bli gammal och seg (Dick Tärnström igen).
6. Orkney - Subtil titel som i sång blir "Orkar ni?" och riktar sig till de hårt forecheckande gnagarna Steen och Ahlström x2.
8. Levande igen - Tillbaka i smöret. Kom håg Elvis i "Fem minuter". Alive and kickin'.
9. Fyra hjul som rullar - Handlar om oss supportrar som tar bilen till Jönköping, Gävle och andra hålor för att se vårt älskade AIK.
10. Kvar där för gott - Vi är tillbaka och vi är här för att stanna. Borås däremot blir kvar i källaren - för alltid.
14. Farligt farligt, härligt härligt - Sammanfattar serielunken, striden kring strecken och livet som hockeygnagare säsongen 2010/11.
CD2
2. På den andra sidan - Står en keeper och väntar. Honom ska vi skjuta hål på.
3. Röd klänning - En sång tillägnad Niklas Sundström - Modos egen lady in red.
6. Coco - Öh, ingen aning vad den här låten handlar om faktiskt.
7. Älska med främlingen - En låt som är lite gay och som får en att vilja krama livet ur Kringelknutten.
9. Jag har jobbat för hårt - Ironisk passning till Zednik som inte heller den resulterar i mål.
10. Vi som är kvar - En sentimental sång som dels behandlar de spelare som är kvar i laget från säsongen i allsvenskan, dels de spelare som fick lämna laget men som blev kvar i allsvenskan (till exempel Ryno, Bergström och Jungbeck).
11. Club Zebra - Titelspåret. Se stycke 5-7 tidigare i inlägget.
* *
Om det efter detta mastiga mastodontinlägg mot förmodan skulle finnas någon därute som fortfarande tvivlar på att Club Zebra handlar om AIK:s hockeylag och dess spel i elitserien säsongen 2010/11 så ber jag vederbörande kontakta mig via mejl. Det går även bra att kommentera inlägget här på bloggen. Vem vet? Kanske har jag fullständigt missförstått Lundells mästerverk. Kanske handlar Club Zebra om någonting helt annat.
En källarklubb där man kan se Jolly Roger vaja, där en man kliver genom spegeln och försvinner, byter namn och slutligen träder fram, svart och rosa på en alldeles egen scen.
Fan vet.
* * *
Det här inlägget tillägnas Baloo. Han som lärt mig allt han kan om hockey och som en gång fick mig att börja lyssna på Lundell.
onsdag 6 oktober 2010
Mod är att våga fastän man är rädd
Jag har ägnat delar av dagen åt att fundera på vad det är som saknas i AIK. Varför kommer man inte till skott? Varför har man så svårt att etablera ett fungerande anfallsspel? Är vi verkligen så här dåliga?
Jag tänker inte sluta tro på AIK bara för att nästan alla tippat oss toksist. Jag tänker inte ge upp den här säsongen. Målet är att etablera sig i eliten. Ingen har sagt att det ska gå enkelt. AIK har blandat och gett hittills. Förvisso vunnit alldeles för lite men mycket har varit bra. Det finns något att bygga vidare på. AIK har en tunn trupp. Det är ingen nyhet. Men vi har fortfarande ett lag som kan spela hockey. Kunde man göra det mot Djurgården så vore det väl själva fan om man inte skulle kunna det även mot Luleå m.fl.
Jag vill tro att AIK:s problem först och främst sitter i skallen på många av spelarna. De verkar inte våga. Det är som att man inte riktigt litar på att offensiven ska ge utdelning, som att varje försök till anfall ska gå åt helvete och leda till mål i baken via en läskig kontring. Så kan man naturligtvis inte tänka. Man kan inte åka omkring och spela fegt i elitserien. Klokt ska man spela men inte fegt. Man måste våga tro på sitt spelarmaterial, sin spelidé, sin förmåga att styra och ställa på isen. Om man inte tror, om man inte vågar, så är varje försök att segra dömt att misslyckas.
Jag tror och hoppas att Melin och Persson nu ägnar tid åt att prata mod med spelarna. Det kan knappast ha gått lagledningen förbi att betydande delar av truppen för närvarande åker omkring och fegspelar. Man bromsar sig själva. Man driver inte på mål. Man skjuter inte för man är rädd att pucken ska studsa fel. Man är livrädd för kontringar, snabba spelvändningar och mål i baken. Därför gör man inga mål. Därför vinner man inga matcher. Därför ligger man sist i serien. Det måste inte förbli så. Men AIK måste börja våga.
¤ ¤ ¤
Det ena hänger alltid ihop med det andra. Åtminstone i min gränslösa värld av tankar och kopplingsscheman.
Ett av mina starkare barndomsminnen hämtar jag från en sagostund på åttiotalet. Farsan läste Bröderna Lejonhjärta för brorsan och mig och jag minns att det var olidligt spännande från början till slut. Skorpan blev en tidig litterär hjälte för lillebror Boris och än idag får han personifiera modet att våga fastän man är rädd.
¤ ¤
Jag söker på "mod" på Wikipedia och finner bland annat följande mening: "En modig person handlar i överensstämmelse med sina övertygelser och önskningar, även vid risk för negativa konsekvenser mot det egna jaget." Jag skulle vilja ändra lite i den där texten och byta ut jaget mot laget. Då handlar det plötsligt om AIK. Om vikten av att våga för att viljan är att vinna.
fredag 17 september 2010
Det kom ett mail från AIK Hockey...
Idag fick jag ett nytt mail från Peter Linder.
Till det första derbyt har jag och mitt sällskap nu fått de platser vi betalat för och vill ha. Om det andra derbyt ber Linder att få återkomma
Jag är både glad och tacksam över att Peter Linder och AIK Hockey så snabbt tagit till sig av kritiken och gjort något åt saken.
Samtidigt hoppas jag att fler än jag, närmare bestämt samtliga säsongskortsinnehavare, som fått sämre platser i Globen än de betalat för på Hovet, får samma goda bemötande och service som en annan.
¤ ¤ ¤
Man kan påverka på olika sätt. En del kastar sten. Andra skriver mail. Pennan är, åtminstone i mitt fall, vassare än svärdet.
lördag 11 september 2010
fredag 10 september 2010
AIK Hockey ÄR Eddie Meduza
För boriska bloggbundisar har det varit bekant sedan länge. Det är liksom inte för inte som jag ALLTID nynnar en viss modifierad meduzavisa på stigen upp till Hovet. När nu till och med Djurgårdens VD förstått hur det ligger till så kan i alla fall jag tycka att det vore på sin plats med ett officiellt tillkännagivande: AIK Hockey ÄR Eddie Meduza.
Hur ska man annars tolka det här med säsongskorten? Jag och många med mig har för länge sedan reserverat säsongskort på BÄSTA PLATS. Idag fick jag, äntligen, mina kort med posten. (Detta efter att igår ha ringt till marknadsansvarige och frågat var de beställda och förbetalda korten hade tagit vägen. De reserverades för övrigt den 19:e april.)
BÄSTA PLATS innebär just BÄSTA PLATS på Hovet. Det vill säga långsidan, lagom högt upp, nära mitten.
Derbyna mellan AIK-DIF kommer emellertid inte att spelas på Hovet, utan i Globen. Då kunde man förstås tänka sig att vi med säsongs-kort på BÄSTA PLATS också i Globen fick de BÄSTA PLATSERNA. Så blev det nu inte. Precis som många andra trogna AIK:are, har nämligen jag och mina närmaste fått allt annat än BÄSTA PLATS i Globen. Vid första hemmaderbyt ska vi sitta på rad 4! Alla som någon gång varit i Globen och suttit på rad 4 vet hur långt ned det är. Alla som någon gång varit i Globen och suttit på rad 4 vet att därifrån ser man inte hockey. Därifrån ser man... ja, sargen kanske.
Vid andra hammaderbyt får vi sitta en aning bättre till, nämligen på rad 6. Det är fortfarande allt annat än BÄSTA PLATS. Vid tredje hemmaderbyt hamnar vi på rad 9. Det är okej men fortfarande inte BÄSTA PLATS. Uppenbarligen har AIK Hockey gjort bort sig fullständigt. Inte nog med att de väntat in i det sista med att skicka ut säsongskorten. Dessutom tackar de sina mest trogna supportrar med att, ursäkta det strömbergska uttrycket, rövk*****a oss.
Det är mycket möjligt att hela den här soppan beror på någon slags kommunikationsmiss mellan AIK och Globen. Inte desto mindre är det AIK:s ansvar att se till att deras supportrar, eller ska vi säga kunder, får vad vi betalar för. Jag har ikväll mejlat både AIK Hockey och Peter Mellqvist för att få svar på vad klubben tänker göra åt den uppkomna situationen. Det är inte acceptabelt att vi, AIK:s mest trogna supportrar, inte får det vi faktiskt betalat för. Frågan är om det ens är tillåtet att behandla sina kunder på detta vis.
¤ ¤ ¤
Jan Ednertz hade rätt. AIK Hockey ÄR Eddie Meduza. Och jag och alla andra trogna gnagare är Eddie Meduzas största groupies.
Hur ska man annars tolka det här med säsongskorten? Jag och många med mig har för länge sedan reserverat säsongskort på BÄSTA PLATS. Idag fick jag, äntligen, mina kort med posten. (Detta efter att igår ha ringt till marknadsansvarige och frågat var de beställda och förbetalda korten hade tagit vägen. De reserverades för övrigt den 19:e april.)
BÄSTA PLATS innebär just BÄSTA PLATS på Hovet. Det vill säga långsidan, lagom högt upp, nära mitten.
Derbyna mellan AIK-DIF kommer emellertid inte att spelas på Hovet, utan i Globen. Då kunde man förstås tänka sig att vi med säsongs-kort på BÄSTA PLATS också i Globen fick de BÄSTA PLATSERNA. Så blev det nu inte. Precis som många andra trogna AIK:are, har nämligen jag och mina närmaste fått allt annat än BÄSTA PLATS i Globen. Vid första hemmaderbyt ska vi sitta på rad 4! Alla som någon gång varit i Globen och suttit på rad 4 vet hur långt ned det är. Alla som någon gång varit i Globen och suttit på rad 4 vet att därifrån ser man inte hockey. Därifrån ser man... ja, sargen kanske.
Vid andra hammaderbyt får vi sitta en aning bättre till, nämligen på rad 6. Det är fortfarande allt annat än BÄSTA PLATS. Vid tredje hemmaderbyt hamnar vi på rad 9. Det är okej men fortfarande inte BÄSTA PLATS. Uppenbarligen har AIK Hockey gjort bort sig fullständigt. Inte nog med att de väntat in i det sista med att skicka ut säsongskorten. Dessutom tackar de sina mest trogna supportrar med att, ursäkta det strömbergska uttrycket, rövk*****a oss.
Det är mycket möjligt att hela den här soppan beror på någon slags kommunikationsmiss mellan AIK och Globen. Inte desto mindre är det AIK:s ansvar att se till att deras supportrar, eller ska vi säga kunder, får vad vi betalar för. Jag har ikväll mejlat både AIK Hockey och Peter Mellqvist för att få svar på vad klubben tänker göra åt den uppkomna situationen. Det är inte acceptabelt att vi, AIK:s mest trogna supportrar, inte får det vi faktiskt betalat för. Frågan är om det ens är tillåtet att behandla sina kunder på detta vis.
¤ ¤ ¤
Jan Ednertz hade rätt. AIK Hockey ÄR Eddie Meduza. Och jag och alla andra trogna gnagare är Eddie Meduzas största groupies.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)