Efter en fantastisk AIK-helg med idel svartgula segrar - såväl dam som herr som junisar och bollsparkare vann sina matcher - anropade jorden Boris.
Jag fällde ut pungen och landade med ett brak. Ja jävlar vad det sög att se Gnaget gå på pumpen i förrgår. HV71 behövde ju knappast anstränga sig, målen bara trillade in. Flickorna från Småland. Ett bra lag, helt klart. Med en brutal men bananskalande keeper i buren. Gustaf Wesslau har ett bagage som luktar. Jag mår alltid lite dåligt av att se honom i motståndarkassen. Jag får ångest och kramp i kranen. Vad är det som stinker så jävligt? Usch! Kunde han inte bara skrivit på för nåt schweiziskt gäng eller nåt, så man slapp se honom in action menar jag.
Efter ett par formidabla insatser mot i tur och ordning Luleå, Brynäs och Färjestad var Daniel Larsson tillbaka på ruta ett igen mot HV71. Jag vet inte vad man ska skylla på. Benskydden kanske? För stor suspensoar? Björn Melin?! Äsch, glömma och gå vidare är nog bra ibland. Spikar Larsson igen mot Modo i kväll så är insatsen mot HV glömd och förlåten. Jag förväntar mig inga stordåd men klubban i isen tack. Herr Larsson kan inte reglementet... Jag vill ha jämnhet och stabilitet. Jag vill se säkerheten själv och lugn bara lugn. Inget fladder, inga galna returer åt höger och vänster. Upp med pucken i nätet vetja. Gör som Wesslau!
Duktiga målvakter är så duktiga numera att de med flit styr upp skott över plexit. Det är nästan så man borde börja visa ut dem för avsiktligt fördröjande av spelet. Eller inte. Puck out eller pucko ut, det är frågan.
* * *
I senaste avsnittet av Magasin 33 avslöjar Jocke Nordström att Daniel Josefsson och Björn Melin är bäst klädda utanför isen. Det förvånar mig inte. På något sätt måste de ju kompensera sina klena insatser på isen. Ingen gnagare har varit ostiligare än Josefsson. Det vill säga innan han blev skadad, för sen dess är han faktiskt felfri. Ingen har burit upp den vackra AIK-skölden mer hållningslöst än Björn Melin. Jag är fett besviken på karln. Oerhört dålig har han varit i höst. Oerhört! Om inte Björn skärper sig så kan han gött nöta bänk eller se sig om efter en ny arbetsgivare. Tycker jag. Men vem är undergångsgnagaren i mig att döma? In Gozzi We Trust... eller nåt.
Perra däremot går från klarhet till klarhet. "Nu är brandmästaren trött igen", tänkte jag många gånger i fjol. I år utstrålar han energi och jävlar anamma. Jag älskar hans sätt att hantera intervjuer efter match. Han tar sig ti å tänke te innan en svarer och ibland tänker en te medan en svarer. Han är ärlig och öppen, Perra. Han vet hur en ska skjute sine skött. Jag mår gött av att se Perra i båset och jag blir mer och mer övertygad om att han är helt rätt man för AIK. Är det någon som ska kunna få eld i arslet på Björn Melin så är det väl Perra. En brandmästare borde veta vad som krävs, och inte bara hur en eld kvävs. Lallaren Björn Melin är än så länge isens motsvarighet till läktarens krönikör.
* * *
Fredrik Hynning bör nämnas i inlägget. Fredrik Hynning, som på sistone fått ordentlig fart på rören. Jag var skeptisk till värvningen och jag förblev skeptiskt fram till för ett par omgångar sedan. Men nu har en kommit på andre tanker. Inte bara för att Hynning tryckt in ett par mål. Jag tycker att han bidrar mycket i spelet, inte minst genom sin fart. Hynning är en av många AIK:are som får mig att tänka och tro att det här laget är ett av seriens tempostarkaste. Att AIK håller ett högt tempo och åker mycket skridskor och därigenom nöter ner sina motståndare märks inte minst i tredjeperioderna, som AIK allt som oftast vinner. Faktum är att AIK är seriens bästa lag i tredje perren. Tyvärr är vi seriens näst sämsta lag i både första och andra perren. Perra hem perra. Vad är det för snack?
* * *
Odd Swarting heter AIK Ishockey AB:s nya ordförande. Valdes näst intill enhälligt. Endast Bosse Hansson spjärnade emot.
För er som mot förmodan inte läst Prozacs rapport från årsstämman rekommenderas denna länk!
* * *
Modo i kväll och det blir tufft, så tufft. Tuffe Uffes hårda killar har imponerat och spelat Elitseriens, i mitt tycke, mest underhållande ishockey så här långt. Alexander Steen har natrurligtvis betytt mycket. Men att Modo har fått ihop sitt spretiga lagbygge på så förhållandevis kort tid vittnar om mer än en Steen-effekt. Modo är ett bra lag helt enkelt, i år både på pappret och isen. Markus Näslund har gjort jobbet bra och Uffe tycks ha fått spelarna med sig.
Jag tror vi har att se fram emot en fysisk och fartfylld match med mycket feelings. Öööövik-lurkarna är ju inte direkt känd för att hålla inne med sina känslor. Heart of hockey. Hjärta och smärta. Finns väl ingen annan publik i landet som så konstant upplever sig förfördelad? Ja, det skulle väl vara delar av AIK:s då. Passande nog företräds Modo-supparna av sin lagkapten på isen. Surpuppan Susse vet hur en zebra ska tas.
När Niklas Sundström gråter tröstar man. Gammalt domarordspråk.
Visar inlägg med etikett Modo. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Modo. Visa alla inlägg
torsdag 25 oktober 2012
söndag 2 september 2012
Att skapa en vana att vinna
SCA-cupen blev verkligen ingen succé - men vem hade räknat med det? Tre matcher på tre dagar, klart som korvspad att Perra & Co då väljer att lufta ivriga juniorer framför rinkrostiga rävar.
AIK såg pigga ut inledningsvis mot Modo men mattades ju längre matchen led. Naturligt just med tanke på det minst sagt intensiva matchandet. När man tittar på resultaten i cupen bör man nog ha i åtanke att Timrå och Modo tjuvstartade turneringen redan den 22 augusti. Allt annat än en svartgul tredjeplats hade således varit över förväntan. Eller kanske inte. Man vill ju alltid se AIK vinna. Men ändå. Försäsong är försäsong och en floskel blir inte mindre sann bara för att man upprepar den likt ett mantra. Resultaten på försäsongen bör alltid tas med en hink salt.
Låt oss istället fokusera på vad som faktiskt varit bra, samt vad som behöver bli bättre.
Igår mönstrade AIK för första gången denna hockeyhöst en närmast komplett forwardsuppställning. Endast David Lillieström-Karlsson saknades. Det kommer såklart att laboreras en del med kedjorna framöver, sannolikt en bit in i seriespelet. Så är det alltid. Kedjan med Pirnes som center mellan bröderna Ahlström känns emellertid klockren redan nu. Jensen och Little kan nog också komma att trivas ihop. Frågan är vem som ska centra mellan dem. Sandberg? Janmark? Steen? Kanske Jocke Nordström? Den som lever får se.
Sistnämnde Nordström var stundtals riktigt bra igår - i en inte helt ovan högerforwardsposition. Där får han gärna förbli.
Den enskilde spelare som glatt mig mest i helgen är Broc Little. Killen hade inte spelat en match sen i april inför SCA. Ändå kommer han ut med fart och frenesi som få. Nu blev det inte mer än ett turmål (mot Sundsvall) den här gången, inte desto mindre har Little visat klass. Hans förmåga att ta in pucken i anfallszon, närmast på egen hand skapa oro runt motståndarkassen, hitta mål och sina medspelare... Broc kommer GARANTERAT att bli en ny publikfavorit på Hovet i vinter.
"Det finns lite att jobba med", sa Fredrik Carlsson till Marie Hallman efter 1-4 igår. Det är en sanning med modofikation.
Det finns i själva verket ganska mycket att jobba med. Spelet i egen zon till exempel. Där såg det emellanåt riktigt dåligt ut i Sundsvall. Virrigt, segt. Dålig kommunikation? Man ska naturligtvis inte lasta juniorerna för detta. Men självklart uppstår det missförstånd när oprövade kort kastas in i leken på detta sätt. Den som i mina ögon sett allra segast ut har faktiskt varit Fredrik Carlsson, inte minst i början av matcherna. Dick Tärnström hade också kunnat växla upp ett par snäpp. Återvändaren och blivande elitseriedebutanten Andreas Frisk tror jag kommer att få slåss för sin plats framöver.
Den junior som imponerat mest på mig är Jonathan Andersson. Konkurrensen om backplatserna har knappast mjuknat efter helgen.
Målproduktionen kunde och borde naturligtvis ha varit bätte. Sedan AIK smällde in fyra mål i tredje perioden mot Leksand (vinst 5-4 den 18 augusti) har det blivit blott sju mål på fem matcher. Varav alltså två mot division 1-laget Sundsvall. Här är jag dock inte särskilt orolig. Snarare övertygad om att det kommer lossna rätt snart, förhoppningsvis redan i samband med veckans dubbelmöte med SSK. Det måste få ta lite tid att hitta rätt med formationerna. För övrigt är det nog inte formationerna som varit problemet på sistone, snarare bristen på vilja att driva hårt och tillräckligt uppoffrande på mål.
Något som däremot oroar mig är målvaktsspelet. Daniel Larssons ok kommer att bli tungt att bära och det vill till att han får riktigt bra hjälp av sina utespelare. Jag hoppas, hoppas på Larsson och tänker absolut inte döma ut hans chanser att återta en landslagsplats. Men av vad jag sett hittills så vete fan. När Viktor Fasth kom till AIK imponerade han stort redan på försäsongen. Jämförelsen är kanske orättvis men det är lika bra att vänja sig. Larsson kommer säsongen igenom att jämföras med Fasth, oavsett vad han, jag eller bragdens mammas moster fasters bror tycker om saken.
Det sitter en plansch på väggen i AIK:s omklädningsrum med texten "Create winning habits - to create a habit to win". På onsdag och fredag står Södertälje Sportklubb för motståndet. Det är dags att börja vänja sig vid att vinna nu, Gnaget.
AIK såg pigga ut inledningsvis mot Modo men mattades ju längre matchen led. Naturligt just med tanke på det minst sagt intensiva matchandet. När man tittar på resultaten i cupen bör man nog ha i åtanke att Timrå och Modo tjuvstartade turneringen redan den 22 augusti. Allt annat än en svartgul tredjeplats hade således varit över förväntan. Eller kanske inte. Man vill ju alltid se AIK vinna. Men ändå. Försäsong är försäsong och en floskel blir inte mindre sann bara för att man upprepar den likt ett mantra. Resultaten på försäsongen bör alltid tas med en hink salt.
Låt oss istället fokusera på vad som faktiskt varit bra, samt vad som behöver bli bättre.
Igår mönstrade AIK för första gången denna hockeyhöst en närmast komplett forwardsuppställning. Endast David Lillieström-Karlsson saknades. Det kommer såklart att laboreras en del med kedjorna framöver, sannolikt en bit in i seriespelet. Så är det alltid. Kedjan med Pirnes som center mellan bröderna Ahlström känns emellertid klockren redan nu. Jensen och Little kan nog också komma att trivas ihop. Frågan är vem som ska centra mellan dem. Sandberg? Janmark? Steen? Kanske Jocke Nordström? Den som lever får se.
Sistnämnde Nordström var stundtals riktigt bra igår - i en inte helt ovan högerforwardsposition. Där får han gärna förbli.
Den enskilde spelare som glatt mig mest i helgen är Broc Little. Killen hade inte spelat en match sen i april inför SCA. Ändå kommer han ut med fart och frenesi som få. Nu blev det inte mer än ett turmål (mot Sundsvall) den här gången, inte desto mindre har Little visat klass. Hans förmåga att ta in pucken i anfallszon, närmast på egen hand skapa oro runt motståndarkassen, hitta mål och sina medspelare... Broc kommer GARANTERAT att bli en ny publikfavorit på Hovet i vinter.
"Det finns lite att jobba med", sa Fredrik Carlsson till Marie Hallman efter 1-4 igår. Det är en sanning med modofikation.
Det finns i själva verket ganska mycket att jobba med. Spelet i egen zon till exempel. Där såg det emellanåt riktigt dåligt ut i Sundsvall. Virrigt, segt. Dålig kommunikation? Man ska naturligtvis inte lasta juniorerna för detta. Men självklart uppstår det missförstånd när oprövade kort kastas in i leken på detta sätt. Den som i mina ögon sett allra segast ut har faktiskt varit Fredrik Carlsson, inte minst i början av matcherna. Dick Tärnström hade också kunnat växla upp ett par snäpp. Återvändaren och blivande elitseriedebutanten Andreas Frisk tror jag kommer att få slåss för sin plats framöver.
Den junior som imponerat mest på mig är Jonathan Andersson. Konkurrensen om backplatserna har knappast mjuknat efter helgen.
Målproduktionen kunde och borde naturligtvis ha varit bätte. Sedan AIK smällde in fyra mål i tredje perioden mot Leksand (vinst 5-4 den 18 augusti) har det blivit blott sju mål på fem matcher. Varav alltså två mot division 1-laget Sundsvall. Här är jag dock inte särskilt orolig. Snarare övertygad om att det kommer lossna rätt snart, förhoppningsvis redan i samband med veckans dubbelmöte med SSK. Det måste få ta lite tid att hitta rätt med formationerna. För övrigt är det nog inte formationerna som varit problemet på sistone, snarare bristen på vilja att driva hårt och tillräckligt uppoffrande på mål.
Något som däremot oroar mig är målvaktsspelet. Daniel Larssons ok kommer att bli tungt att bära och det vill till att han får riktigt bra hjälp av sina utespelare. Jag hoppas, hoppas på Larsson och tänker absolut inte döma ut hans chanser att återta en landslagsplats. Men av vad jag sett hittills så vete fan. När Viktor Fasth kom till AIK imponerade han stort redan på försäsongen. Jämförelsen är kanske orättvis men det är lika bra att vänja sig. Larsson kommer säsongen igenom att jämföras med Fasth, oavsett vad han, jag eller bragdens mammas moster fasters bror tycker om saken.
Det sitter en plansch på väggen i AIK:s omklädningsrum med texten "Create winning habits - to create a habit to win". På onsdag och fredag står Södertälje Sportklubb för motståndet. Det är dags att börja vänja sig vid att vinna nu, Gnaget.
lördag 1 september 2012
Both sides of the story
Efter regn kommer sol och efter sol kommer regn. Bragdens mamma följs inte sällan av hennes fasters mosters bror; en lätt bakfull karl med rumpan bar.
Så blev det igår. Efter den bragdartade insatsen mot Sundsvall - AIK vann borta och höll dessutom nollan mot ett erkänt svårspelat brunkargäng - blev det platt fall mot det, med europeiska mått mätt, toppenbraiga laget Timrå IK Red Eagles. AIK började förvisso hyfsat, ledde till och med med 2-0 en bit in i andra akten. Men sen gick det alltså åt skogen. Misstag straffades brutalt. Utvisningar blev dyrbara. Ju längre matchen led, desto hårdare pressade Timrå på. Monténs mannar vann rättvist. AIK förlorade i en, som Jimmy Hamrin skrev på sin blogg, "elitseriemässig match".
Men ingen fara på taket. Det är traditon att torska mot Timrå på försäsongen. Det gjorde vi även i fjol. Och alla som var med då vet hur det gick sen.
Än så länge ser jag inga skäl till oro: Timrå kommer att spela i kvalserien till våren. Förhoppningsvis i sällskap med Växjö, troligtvis i sällskap med Rögle. AIK däremot kommer att växa så det knakar. Igår gjorde Broc Little sin blott andra match i Gnaget. Nicklas Jensen likaså. Bröderna Ahlström stod för båda målen och fortsatte därmed att leda lagets offensiv. AIK mönstrade än en gång ett gäng lovande juniorer. Och Fredrik Hynning noterades för en assist! Det gjorde däremot inte Björn Melin, som uppenbarligen sparar sig till Elitserien. Det gör även Fredrik "Fish" Carlsson - som dock var ytterst nära att göra mål igår. Tur att han missade. Jag vill också vara med när han mister oskulden.
Hockey handlar om att scora. Framifrån, bakifrån, alla sätt är bra utom de dåliga. Det vet Modo. Igår kvitterade de sent mot Sundsvall - det från allsvenskan degraderade division 1-laget - med ett, enligt uppgift, regelvidrigt mål. Pucken ska visst ha letat sig in efter det att buren blivit flyttad. Fuskare. Idag blir det andra bullar, då ett revanschsuget AIK står för motståndet. Lustigt nog kommer även Modo revanschsuget till match. Senast lagen möttes - i klassiska Pinbackshallen, Märsta - vann AIK med 6-1. Den gången var Modo heta i tre och en halv minut. Därefter blev det överkörning och lattjolajban. Jag räknar med en jämnare drabbning i eftermiddag.
Nedsläpp 13.30. Matchen kan ses på http://st.nu/scacupen/aikmodo Kostnad: 69 kr, inkl. moms!
* * *
Respekt till min vän Eddie som bilar allena till Sundsvall idag. En riktig AIK-hjälte!
* * *
Som supporter är man sällan objektiv. Cykloperna dominerar i leden. I år räknar Synsam i Ängelholm med att försäljningen av monoklar kommer att stiga med upp emot tvåhundra procent. Detta med anledning av Rögle Bandyklubbs oväntade återkomst i eliten. Även i Örnsköldsvik, Jönsköping och Byske förväntas intäkterna öka. I Göteborg däremot är man innovativa. Fansen kommer att kunna välja när de köper matchprogram; klappa på köpet - eller monokel!
Då jag inte bara hara två ögon utan även är lite eljest överlag gör jag mitt bästa för att (ibland) se båda sidorna av saken. Denna min objektiva egenhet skyller jag på Phil Collins, vars musik en gång i tiden inspirerade mig stort. Medan AIK spelade mot Timrå igår noterade jag gladeligen hur olika man kan uppfatta saker och ting, utifrån klubbfärger på glasögonen. Så här såg det ut på twitter i samband med att AIK:s Esa Pirnes drabbades av en utvisning:
Both sides of the story. Men som jag brukar säga: Världen är inte svart och vit. Den är svart och gul.
Så blev det igår. Efter den bragdartade insatsen mot Sundsvall - AIK vann borta och höll dessutom nollan mot ett erkänt svårspelat brunkargäng - blev det platt fall mot det, med europeiska mått mätt, toppenbraiga laget Timrå IK Red Eagles. AIK började förvisso hyfsat, ledde till och med med 2-0 en bit in i andra akten. Men sen gick det alltså åt skogen. Misstag straffades brutalt. Utvisningar blev dyrbara. Ju längre matchen led, desto hårdare pressade Timrå på. Monténs mannar vann rättvist. AIK förlorade i en, som Jimmy Hamrin skrev på sin blogg, "elitseriemässig match".
Men ingen fara på taket. Det är traditon att torska mot Timrå på försäsongen. Det gjorde vi även i fjol. Och alla som var med då vet hur det gick sen.
Än så länge ser jag inga skäl till oro: Timrå kommer att spela i kvalserien till våren. Förhoppningsvis i sällskap med Växjö, troligtvis i sällskap med Rögle. AIK däremot kommer att växa så det knakar. Igår gjorde Broc Little sin blott andra match i Gnaget. Nicklas Jensen likaså. Bröderna Ahlström stod för båda målen och fortsatte därmed att leda lagets offensiv. AIK mönstrade än en gång ett gäng lovande juniorer. Och Fredrik Hynning noterades för en assist! Det gjorde däremot inte Björn Melin, som uppenbarligen sparar sig till Elitserien. Det gör även Fredrik "Fish" Carlsson - som dock var ytterst nära att göra mål igår. Tur att han missade. Jag vill också vara med när han mister oskulden.
Hockey handlar om att scora. Framifrån, bakifrån, alla sätt är bra utom de dåliga. Det vet Modo. Igår kvitterade de sent mot Sundsvall - det från allsvenskan degraderade division 1-laget - med ett, enligt uppgift, regelvidrigt mål. Pucken ska visst ha letat sig in efter det att buren blivit flyttad. Fuskare. Idag blir det andra bullar, då ett revanschsuget AIK står för motståndet. Lustigt nog kommer även Modo revanschsuget till match. Senast lagen möttes - i klassiska Pinbackshallen, Märsta - vann AIK med 6-1. Den gången var Modo heta i tre och en halv minut. Därefter blev det överkörning och lattjolajban. Jag räknar med en jämnare drabbning i eftermiddag.
Nedsläpp 13.30. Matchen kan ses på http://st.nu/scacupen/aikmodo Kostnad: 69 kr, inkl. moms!
* * *
Respekt till min vän Eddie som bilar allena till Sundsvall idag. En riktig AIK-hjälte!
* * *
Som supporter är man sällan objektiv. Cykloperna dominerar i leden. I år räknar Synsam i Ängelholm med att försäljningen av monoklar kommer att stiga med upp emot tvåhundra procent. Detta med anledning av Rögle Bandyklubbs oväntade återkomst i eliten. Även i Örnsköldsvik, Jönsköping och Byske förväntas intäkterna öka. I Göteborg däremot är man innovativa. Fansen kommer att kunna välja när de köper matchprogram; klappa på köpet - eller monokel!
Då jag inte bara hara två ögon utan även är lite eljest överlag gör jag mitt bästa för att (ibland) se båda sidorna av saken. Denna min objektiva egenhet skyller jag på Phil Collins, vars musik en gång i tiden inspirerade mig stort. Medan AIK spelade mot Timrå igår noterade jag gladeligen hur olika man kan uppfatta saker och ting, utifrån klubbfärger på glasögonen. Så här såg det ut på twitter i samband med att AIK:s Esa Pirnes drabbades av en utvisning:
Both sides of the story. Men som jag brukar säga: Världen är inte svart och vit. Den är svart och gul.
måndag 13 augusti 2012
Pöjkera på Pinbackshalla
Livet återvände i Märsta. Eller åtminstone hockeyn. När AIK mosade Modo i Pinbackshallen var det som att komma hem.
Att komma hem ska inte vara en schlager. Den som tror det tror fel. Att komma hem ska vara en bilfärd med lycklig treåring, ett par kära återseenden, en kaffe och en mazarin, en korv med bröd, Festis, matchprogram och Pöjkera på Pinbackshalla. The Pinks i bilen hela vägen hem. Vilken fest, vilken fest, vilken underbar fest.
Jag vet inte vad publiksiffran landade på till slut men att den var pinsam står klart. Tänk att folk föredrar att se handboll framför Gnaget. Det stör mig. Här har man chansen att se Sandberg in action, Pirnes centra mellan bröderna A och Jonas Liwing the new ass. Och så kommer man inte. Vad är det för hjärta? Va?! Kom nu inte dragandes med att AIK spelade fotboll på Råsunda samtidigt. Who cares liksom. Här snackar vi försäsongshockey mot Modo. Modo! Detta världslag till främlingslegion, kryddat med en målvakt som heter Wunderbaum! Bara en sån sak.
Det tog AIK tre och en halv minut att ta sig in i Modos zon. Men väl där levererade man, som det så fint heter i sportsverige nuförtiden. AIK levererade. Sexfalt. Det var klapp-klapp och rajtantajtan, sexy hockey när den är som bäst. Om Ruud Gullit vore det minsta intresserad av vintersport hade han garanterat fått fjong i kalsong. I brist på Gullit fick nu Prozac stå för erektionen. Vid ett tillfälle kallade han självaste Peter Forsberg, som satt på raden nedanför, för "modoröv". Moget.
Jag blev nöjd med vad jag såg. AIK var förvånansvärt pigga i benen. Modo var som väntat värdelösa.
Till min stora besvikelse valde Pinbackshallens discjockey att dissa Rosa helikopter i år. Det kompenserade vi som sagt med The Pinks hela vägen hem. I det stora hela lirades det alldeles för mycket bra musik i Märsta. Man fick nästan känslan av att det var en riktig match som spelades på isen och inte en träningsdito. Frågar ni mig så ska arrangemangen inte vara för proffsiga i små islador på vischan. Det ska va lite B, lite bonnatwist och Absolute Hits of the 90's. Dr Alban.
* * *
Häromdagen stillade jag min hockeyabstinens med en öppen träning på Hovet. Laget såg för jävla dåligt ut. Kan berott på att det var det allsvenska laget Djurgården jag såg träna.
* * *
AIK höll sig för fina för att hålla öppet på Hovet i veckan. Som en markering och liten pik valde jag att se Dif istället.
* * *
När Grönan håller stängt dansar gnagarna på Skansen.
* * *
Inser att jag inte nämnt Ulf Lundell en enda gång i detta inlägg. Snart har jag gjort det två gånger. Ulf Lundell.
* * *
Det har blivit lite blogga sen Bång sa adjöss. Får se hur det blir i höst och vinter. Lite kul är det ju trots allt.
* * *
Leksand på lördag i Norrtälje. Skrattmatch och fler kära återseenden? Den som lever får glo, den som slocknar får ro.
Att komma hem ska inte vara en schlager. Den som tror det tror fel. Att komma hem ska vara en bilfärd med lycklig treåring, ett par kära återseenden, en kaffe och en mazarin, en korv med bröd, Festis, matchprogram och Pöjkera på Pinbackshalla. The Pinks i bilen hela vägen hem. Vilken fest, vilken fest, vilken underbar fest.
Jag vet inte vad publiksiffran landade på till slut men att den var pinsam står klart. Tänk att folk föredrar att se handboll framför Gnaget. Det stör mig. Här har man chansen att se Sandberg in action, Pirnes centra mellan bröderna A och Jonas Liwing the new ass. Och så kommer man inte. Vad är det för hjärta? Va?! Kom nu inte dragandes med att AIK spelade fotboll på Råsunda samtidigt. Who cares liksom. Här snackar vi försäsongshockey mot Modo. Modo! Detta världslag till främlingslegion, kryddat med en målvakt som heter Wunderbaum! Bara en sån sak.
Det tog AIK tre och en halv minut att ta sig in i Modos zon. Men väl där levererade man, som det så fint heter i sportsverige nuförtiden. AIK levererade. Sexfalt. Det var klapp-klapp och rajtantajtan, sexy hockey när den är som bäst. Om Ruud Gullit vore det minsta intresserad av vintersport hade han garanterat fått fjong i kalsong. I brist på Gullit fick nu Prozac stå för erektionen. Vid ett tillfälle kallade han självaste Peter Forsberg, som satt på raden nedanför, för "modoröv". Moget.
Jag blev nöjd med vad jag såg. AIK var förvånansvärt pigga i benen. Modo var som väntat värdelösa.
Till min stora besvikelse valde Pinbackshallens discjockey att dissa Rosa helikopter i år. Det kompenserade vi som sagt med The Pinks hela vägen hem. I det stora hela lirades det alldeles för mycket bra musik i Märsta. Man fick nästan känslan av att det var en riktig match som spelades på isen och inte en träningsdito. Frågar ni mig så ska arrangemangen inte vara för proffsiga i små islador på vischan. Det ska va lite B, lite bonnatwist och Absolute Hits of the 90's. Dr Alban.
* * *
Häromdagen stillade jag min hockeyabstinens med en öppen träning på Hovet. Laget såg för jävla dåligt ut. Kan berott på att det var det allsvenska laget Djurgården jag såg träna.
* * *
AIK höll sig för fina för att hålla öppet på Hovet i veckan. Som en markering och liten pik valde jag att se Dif istället.
* * *
När Grönan håller stängt dansar gnagarna på Skansen.
* * *
Inser att jag inte nämnt Ulf Lundell en enda gång i detta inlägg. Snart har jag gjort det två gånger. Ulf Lundell.
* * *
Det har blivit lite blogga sen Bång sa adjöss. Får se hur det blir i höst och vinter. Lite kul är det ju trots allt.
* * *
Leksand på lördag i Norrtälje. Skrattmatch och fler kära återseenden? Den som lever får glo, den som slocknar får ro.
lördag 25 februari 2012
Hit med lite farligheter - det är på tiden!
Titta bara lite, viskar det till mig. Titta liiite bara. I bakhuvudet hör jag min hemlige bundis Birk Borkason vädja och be. "Boris, Boris, om du låter dig lockas av tabellvetet är du förlorad, det vet du". Han sliter och drar i livremmen som jag slängt åt honom, för han hittar inte så bra här i svartskogen. Men jag skiter i Birk. Tabellvetet har en ljuv och sexig röst som lockar mig till sitt bröst. Titta bara liiite. Och jag tittar. Klart som fan jag tittar. Tabellvetet har mig fast i sitt skruvade grepp. Jag är tabellvetets kuvade slav och jag vet att jag kommer förbli det, ända tills Cyndee Peters återigen vaggar mig till sömns med sin efterlängtade so-long-säsong-slutsång.
Tänk att få ligga på en schäslong hela veckan lång och bara tänka på tabellvetet och Daniel Bång. Vilket liv. Vilket liv!
AIK är fortfarande sjua och efter dagens matcher ser läget ljust ut. En seger i morgon mot Timrå och slutspelsplatsen blir nästan svår att tappa. En förlust i morgon och Gnaget har fortfarande saken i egna händer. Jag tittar på det återstående schemat, spekulerar och kalkylerar. Tyvärr inser jag att det mesta talar för att Linköping kommer att spela kval. Jag tror nämligen att de torskar på Hovet på tisdag. Men jag hoppas att mitt tips slår fel. Jag hoppas att AIK tar sig till slutspel samtidigt som Djurgården får lida helvetes kval. Ja, jag till och med drömmer om det på nätterna.
Natten till idag drömde jag min hittills skönaste dröm. Det var en dröm så ljuv att den kräver bearbetning per blogg:
Det var kvalseriens sista omgång, Djurgården-Leksand på Hovet. Dif var redan avsågade, Lif var redan klara för Elitserien. Hovet var smockfullt, mest av tokiga masar men även en och annan stackars gårdare som plikttroget gått dit för att bevittna den slutgiltiga och fullbordande förnedringen. På bästa plats satt jag, med Gnagis i fickan och AIK-hjärtat i handen. Det jublade i kroppen. Och ju mer gårdarna tjöt över sitt nederlag, desto mer njöt jag av välbehag.
Så mycket kan jag ärligt säga att det tog bra mycket längre tid än vanligt att jaga bort det morgonståndet.
Det är några omgångar kvar av seriespelet och än kan alldeles för mycket hända. Vissa dagar dagmardrömmer jag om att AIK ska rasa ihop fullständigt. Tänk om, tänker jag. Men sen tänker jag om och tar mig samman. Det finns ingen anledning till oro. Inte än. Fredrik Carlssons skada har visserligen ställt till det för mig, och frågan är om det inte snart är dags att ta Birk Borkason på orden och börja lyda hans goda råd. Låter man sig lockas av tabellvetet är man förlorad. Men samtidigt: Det känns så fett rätt och gött att tänka på alla stackars hockeypuckade gårdare där ute, som garanterat ägnar mer tid åt tabellvetet än vad en annan ens kommer i närheten av.
Det kan de gott ha, gårdarna. Och de skulle bara veta vad som väntar i en eventuell kvalserie. You ain't seen nothing yet.
lördag 4 februari 2012
Långt härifrån (där lever våra drömmar)
Kort sammanfattning av lördagens viktigaste händelser: Voodoo works och Luleå kan man lita på. Schlagerfestivalen kan vänta.
AIK var naturligtvis inte ett dugg bättre än Modo. Vi hade lite flyt bara. Och så var zebran på vår sida. Den där kapningen av Liwings ena ben var enbart självförvållad. Alla hakningar och fasthållningar som Modo-spelarna sysslade med var helt enligt reglementet. Bång och Blomdahl däremot, de drumlarna. De borde ha åkt på minst tre-fyra tvåor vardera med tanke på alla tacklingar som de satte in.
Kvällens vanligaste kommentar i Fjällräven Center: Hur fan kunde de släppa den där Rosén?
Robert Rosén och AIK gick liksom hand i hand mot Modo. Tre pinnar till Robban och tre pinnar till Gnaget. Därmed tog både laget och jaget ett kliv uppåt i vardera tabell. AIK passerade Modo i Elitserien och Rosén gick förbi Danielsson i poängligan. När sen #87 satte spiken i kistan och gick upp i fyra individuella poäng så var kvällen fulländad. Möjligen hade jag mått bra av en nolla också men man kan inte få allt som man pekar på.
Tuffe Uffe blev visst lite sur efter matchen. Det kan man förstå. Jag gillar Samuelsson och tycker att han förtjänar respekt.
Jag värmde upp inför Modo-matchen med att se konståkning från Hovet och tuggummitugget herr Zabel. Djurgården vann efter att Zabel pratat och tjatat om energi i två pauser och en timeout. Om AIK hade en tränare som snackade och smackade på det där viset och lät som nån jävla managementkonsult som gått på tre dagars chefskurs hade jag fått spader. Vem tror han att han är, Sir Alex?
Tony "Smatterbandet" Gustafsson, släng dig i väggen. Säg hej och halloj till Hubba Bubba Toy!
När Brynäs viker ned sig och när Stingheads spelar skit. När Hubba Bubbas Toyboys och Löjliga Familjen får plocka trepoängare som vore de gnuggande gnagare i Öööhvik. När man som svarthjärtad hockeyhäcklare börjar drömma mardrömmar om tabellvetet och kommande nagelbitare. Då är det bra med kuliga Luleå. Luleå kan man lita på. Luleå gör en lycklig. För inte fan släpper Luleå några fispellar från Linköping över bron.
3-2 till Kuleå och därmed sju pinnar ner till kvalplatsen. Och så ett extremt lägligt uppehåll på det. Känns onödigt att klaga.
Uppehållet kommer lägligt därför att:
Djurgården får tid på sig att släppa segerruset och tappa den där så omtalade och framjobbade energin.
Timrå får tid på sig att samla ihop styrkorna - om det finns några sådan kvar - inför mötet med Modo.
Växjö får tid på sig att bli nervösa och kissnödiga inför den kittlande avslutningen.
Färjestad får tid på sig att träna med Leif-Jürgens inför det tuffa bortamötet med Linköpings Hockey Club.
AIK får tid på sig att läka ihop Sandbergs ben. Det tycks behövas en Sandberg på isen för att Bång ska va sig själv.
Tyvärr missade jag kvällens spännande melodifestivaldeltävling. För att kompensera den nödvändiga men enorma förlust som vår viktiga vinst i Öööhvik förde med sig väljer jag att avsluta kvällen med en riktig klassiker. När oron i mitt hjärta gnager, flyr jag till en värld av schlager. Långt, långt härifrån...
AIK var naturligtvis inte ett dugg bättre än Modo. Vi hade lite flyt bara. Och så var zebran på vår sida. Den där kapningen av Liwings ena ben var enbart självförvållad. Alla hakningar och fasthållningar som Modo-spelarna sysslade med var helt enligt reglementet. Bång och Blomdahl däremot, de drumlarna. De borde ha åkt på minst tre-fyra tvåor vardera med tanke på alla tacklingar som de satte in.
Kvällens vanligaste kommentar i Fjällräven Center: Hur fan kunde de släppa den där Rosén?
Robert Rosén och AIK gick liksom hand i hand mot Modo. Tre pinnar till Robban och tre pinnar till Gnaget. Därmed tog både laget och jaget ett kliv uppåt i vardera tabell. AIK passerade Modo i Elitserien och Rosén gick förbi Danielsson i poängligan. När sen #87 satte spiken i kistan och gick upp i fyra individuella poäng så var kvällen fulländad. Möjligen hade jag mått bra av en nolla också men man kan inte få allt som man pekar på.
Tuffe Uffe blev visst lite sur efter matchen. Det kan man förstå. Jag gillar Samuelsson och tycker att han förtjänar respekt.
Jag värmde upp inför Modo-matchen med att se konståkning från Hovet och tuggummitugget herr Zabel. Djurgården vann efter att Zabel pratat och tjatat om energi i två pauser och en timeout. Om AIK hade en tränare som snackade och smackade på det där viset och lät som nån jävla managementkonsult som gått på tre dagars chefskurs hade jag fått spader. Vem tror han att han är, Sir Alex?
Tony "Smatterbandet" Gustafsson, släng dig i väggen. Säg hej och halloj till Hubba Bubba Toy!
När Brynäs viker ned sig och när Stingheads spelar skit. När Hubba Bubbas Toyboys och Löjliga Familjen får plocka trepoängare som vore de gnuggande gnagare i Öööhvik. När man som svarthjärtad hockeyhäcklare börjar drömma mardrömmar om tabellvetet och kommande nagelbitare. Då är det bra med kuliga Luleå. Luleå kan man lita på. Luleå gör en lycklig. För inte fan släpper Luleå några fispellar från Linköping över bron.
3-2 till Kuleå och därmed sju pinnar ner till kvalplatsen. Och så ett extremt lägligt uppehåll på det. Känns onödigt att klaga.
Uppehållet kommer lägligt därför att:
Djurgården får tid på sig att släppa segerruset och tappa den där så omtalade och framjobbade energin.
Timrå får tid på sig att samla ihop styrkorna - om det finns några sådan kvar - inför mötet med Modo.
Växjö får tid på sig att bli nervösa och kissnödiga inför den kittlande avslutningen.
Färjestad får tid på sig att träna med Leif-Jürgens inför det tuffa bortamötet med Linköpings Hockey Club.
AIK får tid på sig att läka ihop Sandbergs ben. Det tycks behövas en Sandberg på isen för att Bång ska va sig själv.
Tyvärr missade jag kvällens spännande melodifestivaldeltävling. För att kompensera den nödvändiga men enorma förlust som vår viktiga vinst i Öööhvik förde med sig väljer jag att avsluta kvällen med en riktig klassiker. När oron i mitt hjärta gnager, flyr jag till en värld av schlager. Långt, långt härifrån...
fredag 3 februari 2012
Next stop: Öööhvik
I hård konkurrens med delar av AIK:s fans på Hovet utses härmed modoiterna i Fjällrävslyan till Sveriges mest zebrafientliga publik.
Modoiten är per definition en gnällspik. Det är nästan vetenskapligt bevisat. En match i Öööhvik vore inte en match i Öööhvik om det inte gnylades, gnälldes, grinades och skälldes i parti och minut. I Öööhvik är det förbjudet att tacklas, så länge man inte har röd tröja på sig. Från hemmaspelarnas håll får det naturligtvis både tacklas, kacklas, knuffas, puffas, brottas, blottas, fajtas och filmas. Men är man gäst gör man bäst i att uppträda modest. Heter man däremot Sussie och har en alldeles egen orkester på läktaren så kan man gråta ut hos fabbro domarn minst tre-fyra-fem gånger per period utan att skämas det minsta. Adjektivet patetisk har fortfarande en postiv innebörd i Öööhvik.
Men eftersom vi är Gnaget och eftersom Gnaget skiter i vad folk och fä och modoiter och sodomiter tycker och tänker så intar vi Öööhvik med storm. Vi värmde upp så smått med en mesig torsk i Skellefteå. Nu går vi på huvudrätten och sexpoängsmötet. Modo borta passar oss utmärkt. Vi vet hur man vinner däruppe, vi vet vad som krävs. Så låt modorövarna och -rävarna gnyla och gnälla! Låt dem lipa, låt dem skälla, låt dem pipa: Kriminella! Vi har tre poäng att hämta hem. Allt annat än seger är ett fiasko. Jag vänder mig till Gynge och alla hans gnagiska lagkamrater: VINN FÖR HELVETE, VINN!
Och om vi mot förmodan skulle torska och om det därmed går fett mycket åt skogen så vet vi alla vem/vad det beror på:
Modoiten är per definition en gnällspik. Det är nästan vetenskapligt bevisat. En match i Öööhvik vore inte en match i Öööhvik om det inte gnylades, gnälldes, grinades och skälldes i parti och minut. I Öööhvik är det förbjudet att tacklas, så länge man inte har röd tröja på sig. Från hemmaspelarnas håll får det naturligtvis både tacklas, kacklas, knuffas, puffas, brottas, blottas, fajtas och filmas. Men är man gäst gör man bäst i att uppträda modest. Heter man däremot Sussie och har en alldeles egen orkester på läktaren så kan man gråta ut hos fabbro domarn minst tre-fyra-fem gånger per period utan att skämas det minsta. Adjektivet patetisk har fortfarande en postiv innebörd i Öööhvik.
Men eftersom vi är Gnaget och eftersom Gnaget skiter i vad folk och fä och modoiter och sodomiter tycker och tänker så intar vi Öööhvik med storm. Vi värmde upp så smått med en mesig torsk i Skellefteå. Nu går vi på huvudrätten och sexpoängsmötet. Modo borta passar oss utmärkt. Vi vet hur man vinner däruppe, vi vet vad som krävs. Så låt modorövarna och -rävarna gnyla och gnälla! Låt dem lipa, låt dem skälla, låt dem pipa: Kriminella! Vi har tre poäng att hämta hem. Allt annat än seger är ett fiasko. Jag vänder mig till Gynge och alla hans gnagiska lagkamrater: VINN FÖR HELVETE, VINN!
Och om vi mot förmodan skulle torska och om det därmed går fett mycket åt skogen så vet vi alla vem/vad det beror på:
Alldeles för många ser världen i svart och vitt.
Jag tycker man ska se den i svart och gult.
söndag 15 januari 2012
Bara bacon
Jag tror att de allra flesta - spelare, ledare, reportrar och supportrar - var överens om att den här sjukt jämna serien skulle bli mindre sjukt jämn med tiden. Men det verkar inte sämre än att det blir precis tvärtom. Hastigt och lustigt är Färjestad indragna i striden kring strecken och det är naturligtvis både välförtjänt och underbart. Med Timrå avsågade står det nu mellan hela sju lag. Och i morgon möts Frölunda-AIK och Linköping-Modo. Rafflande är bara förnamnet.
Det är förstås en aning frustrerande när ens eget lag inte förmår skapa trygghetsavstånd neråt i tabellen. Å andra sidan; det är ju så här man vill att det ska vara! Varenda match är av betydelse. Alla vill till slutspel men få inser att det redan har börjat. AIK har rutin på detta sedan i fjol och förhoppningsvis vet alla i laget vad som gäller. Matcher som den igår är bara att dra lärdom av. In i skiten igen och vinn för helvete VINN! Vi har Frölunda i morgon, måndag och Färjestad på torsdag. På torsdag kväll kan AIK vara femma i tabellen. På torsdag kväll kan AIK vara i elva i tabellen.
Trots att det kändes piss efter matchen i går så var det befriande att ta del av eftersnacket. Bång, Carlsson, Gynge och Melin sa alla vad såna som jag ville höra: att insatsen sög flaggstång, om än uttyckt i andra ord.
Bång "Sämsta matchen för säsongen"
Carlsson: "Jag skäms just nu"
Gynge: "Vi spelar skit - riktigt dåligt"
Melin: "Lite oväntat"
Jag är inte orolig, ännu. En och annan plattmatch kan jag stå ut med. Jobbigare då med skador som de på Sandberg och Viklund. Skador tycker jag kan få drabba andra lag. Typ Växjö och Dif if. Skämt åsido så var det bara en tidsfråga innan även AIK skulle åka på sin beskärda del. Med skadeläget är det som med tabellvetet. Det är bara att gilla läget, ta en match i taget och fortsätta ösa på med klyschor. För övrigt skulle jag oerhört gärna vilja spontandra till Göteborg och Scandinavium i morgon men det får tyvärr bli en annan gång.
Livet är fullt av måsten och det gäller att tänka på kosten. Nu ska Boris bryna bacon och bli glad igen.
Det är förstås en aning frustrerande när ens eget lag inte förmår skapa trygghetsavstånd neråt i tabellen. Å andra sidan; det är ju så här man vill att det ska vara! Varenda match är av betydelse. Alla vill till slutspel men få inser att det redan har börjat. AIK har rutin på detta sedan i fjol och förhoppningsvis vet alla i laget vad som gäller. Matcher som den igår är bara att dra lärdom av. In i skiten igen och vinn för helvete VINN! Vi har Frölunda i morgon, måndag och Färjestad på torsdag. På torsdag kväll kan AIK vara femma i tabellen. På torsdag kväll kan AIK vara i elva i tabellen.
Trots att det kändes piss efter matchen i går så var det befriande att ta del av eftersnacket. Bång, Carlsson, Gynge och Melin sa alla vad såna som jag ville höra: att insatsen sög flaggstång, om än uttyckt i andra ord.
Bång "Sämsta matchen för säsongen"
Carlsson: "Jag skäms just nu"
Gynge: "Vi spelar skit - riktigt dåligt"
Melin: "Lite oväntat"
Jag är inte orolig, ännu. En och annan plattmatch kan jag stå ut med. Jobbigare då med skador som de på Sandberg och Viklund. Skador tycker jag kan få drabba andra lag. Typ Växjö och Dif if. Skämt åsido så var det bara en tidsfråga innan även AIK skulle åka på sin beskärda del. Med skadeläget är det som med tabellvetet. Det är bara att gilla läget, ta en match i taget och fortsätta ösa på med klyschor. För övrigt skulle jag oerhört gärna vilja spontandra till Göteborg och Scandinavium i morgon men det får tyvärr bli en annan gång.
Livet är fullt av måsten och det gäller att tänka på kosten. Nu ska Boris bryna bacon och bli glad igen.
lördag 14 januari 2012
Under isen
Hemmamatcher mot Modo verkar inte vara AIK:s melodi den här säsongen. När jag efter fiaskoinsatsen i mitten av november trodde att det inte kunde bli sämre trodde jag uppenbarligen åt skogen fel. Dagens prestation är det sämsta jag sett i år. Modo var förvisso bra och det ska de ha cred för men deras match ursäktar inte Gnagets bedrövliga dito. De två första perioderna genomfördes på ett så uselt sätt att spelarna borde skämmas. Än en gång lyckades de spela som sämst när publiken var som, nåja, nästan bäst.
Man blir less och förbannad. Var är inställningen? Var är glöden?
Ibland tror jag att AIK:s hockeylag anno 2011/2012 har anammat den moderna AIK-stilen; ett par bra matcher, några vinster, en massa mål - plötsligt tror man att man är ett topplag! Det stinker hybris om AIK. Jag hoppas att jag har fel men från mitt håll på läktaren ser det ut som att många spelare tror att de är bättre än vad de är. Det slafsas och slarvas och begås misstag stup i ett. Modos 0-1 efter 26 sekunder är typiskt för hela matchen. Medan modoiterna driver på och sköljer över AIK i byte efter byte efter byte, ägnar sig gnagarna mest åt att stå still och titta på. Patetisk insats, logiskt resultat.
* * *
Mot Frölunda på måndag vill jag se ett AIK som går tillbaka till att spela på sex backar. Det funkar inte att lira med åtta, särskilt inte när Viklund saknas. Materialet räcker inte till.
Jag vill se Stefan Johansson på bänken som sjunde back. Jag vill se Salmonsson skjuta ett skott som har chans att gå i mål. Jag vill se Fasth fokuserad från start.
Jag vill INTE se ännu en tidig timeout.
Jag vill se ett lag som vågar spela hockey, även på bortaplan. Ett lag som tar för sig från första nedsläpp, som ger fan i att slänga ifrån sig puckar hit och dit och som visar att de har i ett slutspel att göra.
* * *
Om man vill ha lite perspektiv på tillvaron så kan man alltid kolla in resultaten i HockeyAllsvenskan. Jag säger bara Borås. Borås!!
Man blir less och förbannad. Var är inställningen? Var är glöden?
Ibland tror jag att AIK:s hockeylag anno 2011/2012 har anammat den moderna AIK-stilen; ett par bra matcher, några vinster, en massa mål - plötsligt tror man att man är ett topplag! Det stinker hybris om AIK. Jag hoppas att jag har fel men från mitt håll på läktaren ser det ut som att många spelare tror att de är bättre än vad de är. Det slafsas och slarvas och begås misstag stup i ett. Modos 0-1 efter 26 sekunder är typiskt för hela matchen. Medan modoiterna driver på och sköljer över AIK i byte efter byte efter byte, ägnar sig gnagarna mest åt att stå still och titta på. Patetisk insats, logiskt resultat.
* * *
Mot Frölunda på måndag vill jag se ett AIK som går tillbaka till att spela på sex backar. Det funkar inte att lira med åtta, särskilt inte när Viklund saknas. Materialet räcker inte till.
Jag vill se Stefan Johansson på bänken som sjunde back. Jag vill se Salmonsson skjuta ett skott som har chans att gå i mål. Jag vill se Fasth fokuserad från start.
Jag vill INTE se ännu en tidig timeout.
Jag vill se ett lag som vågar spela hockey, även på bortaplan. Ett lag som tar för sig från första nedsläpp, som ger fan i att slänga ifrån sig puckar hit och dit och som visar att de har i ett slutspel att göra.
* * *
Om man vill ha lite perspektiv på tillvaron så kan man alltid kolla in resultaten i HockeyAllsvenskan. Jag säger bara Borås. Borås!!
fredag 13 januari 2012
Klapp & klang - lavemang!
Till att börja med måste jag återigen klargöra att det bästa med att AIK vann i Kinnarps Arena i går var att det fick tyst på de där jävla klapporna. HV:s sittplatsklappor måste vara det töntigaste och mest skitnödiga Elitserien har att erbjuda just nu. Möjligen i konkurrens med Fakers-lakejernas ramsa "Vi är bästa brandgula laget".
AIK gjorde en bra bortamatch, en av de bättre den här säsongen faktiskt. Första perioden började visserligen sådär men Gnaget spelade upp sig. Samtidigt som HV, som så många gånger förr den här säsongen (dock ej så ofta mot AIK) såg bleka och halvsega ut, ångade AIK på och gick rättvist upp i tvåmålsledning i andra. Trots HV:s reducering såg det ganska tryggt ut i tredje. Men HV gör ett snyggt mål efter att ha tagit ut keepern och det är inte mycket att säga om det. När Josh avgjorde i förlängningen kändes det som den seger det var. Två poäng är förvisso färre än tre, men två poäng är fler än en så man får vara nöjd och tillfreds trots allt.
Fast det var lite synd att Per Ledin saknades skadad. Det blir ju så mycket roligare att vinna när grisen är på isen.
Stefan Johansson fick äntligen göra mål i går och det var verkligen på tiden. Vi satt och skojade om det under senaste hemmamatchen mot Linköping, att Johansson p.g.a. sin egen måltorka vägrade att passa Carlsson som vid ett par tillfällen stod skjutsugen på blå. Johansson var förstås rädd för att Fish skulle komma ikapp honom i skytteligan. Nu, med två kassar på kontot, kan Johansson vara lugn och det skulle inte förvåna ett dugg om han, förutom att trycka in sitt tredje och kanske fjärde mål för säsongen i morgon mot Modo, även serverar Carlsson till hans första strut i A-laget. Fish har ju sett hetare ut än någonsin på sistone och var nära både mot Brynäs och Linköping. Kommer det i morgon så vet jag minst en gnagare på läktaren som kommer att få ett barnsligt glädjefnatt.
I morgon ser jag, som vanligt när det vankas helghockey nuförtiden, matchen från kortsidan och AIK:s Kids Zone.
* * *
Baloo har gnällt och klagat oroväckande lite på sista tiden. Ett tecken så gott som något på att AIK spelar hyfsad hockey. Men samtidigt lite oroväckande. Vanligtvis är det nämligen så att ju mer Baloo gnäller och klagar - över uppspelen, tempot, McDonell, det dåliga powerplayspelet och så vidare - desto bättre brukar Gnaget börja prestera. Nu sitter han mest och småmyser under matcherna på Hovet och det kan aldrig vara bra i längden. Har AIK månne nått sin peak?
Som tur är kommer Sussie med lillsuspens orkester till stan i morgon och det brukar få fart på gubben. Baloo har sina hatobjekt precis som alla andra. Särskilt smått åldrade gnällspikar från landsortslagen brukar kunna få sin beskärda del av glåpord muttrade efter sig. Jag är inte helt säker men jag tror faktiskt att Niklas Sundström placerar sig tämligen tätt intill Pelle Prestberg i toppen av Baloos lista över bespottningsvärda bonnlurkar.
Återstår att se om Baloo behagar bidra med ett uttömmande svar på detta. Kommentarsfältet är öppet für alle.
* * *
Till sist: Som stenhård stockholmare med stake och stajl har jag så oerhört svårt att ta HV71:s klapp- och klanghörna på allvar när den i unison målbrottskör ägnar delar av matchen åt att skandera "Solna-tattare". Störtlöjligt. Jönsköpings gosskör borde kunna bättre.
AIK gjorde en bra bortamatch, en av de bättre den här säsongen faktiskt. Första perioden började visserligen sådär men Gnaget spelade upp sig. Samtidigt som HV, som så många gånger förr den här säsongen (dock ej så ofta mot AIK) såg bleka och halvsega ut, ångade AIK på och gick rättvist upp i tvåmålsledning i andra. Trots HV:s reducering såg det ganska tryggt ut i tredje. Men HV gör ett snyggt mål efter att ha tagit ut keepern och det är inte mycket att säga om det. När Josh avgjorde i förlängningen kändes det som den seger det var. Två poäng är förvisso färre än tre, men två poäng är fler än en så man får vara nöjd och tillfreds trots allt.
Fast det var lite synd att Per Ledin saknades skadad. Det blir ju så mycket roligare att vinna när grisen är på isen.
Stefan Johansson fick äntligen göra mål i går och det var verkligen på tiden. Vi satt och skojade om det under senaste hemmamatchen mot Linköping, att Johansson p.g.a. sin egen måltorka vägrade att passa Carlsson som vid ett par tillfällen stod skjutsugen på blå. Johansson var förstås rädd för att Fish skulle komma ikapp honom i skytteligan. Nu, med två kassar på kontot, kan Johansson vara lugn och det skulle inte förvåna ett dugg om han, förutom att trycka in sitt tredje och kanske fjärde mål för säsongen i morgon mot Modo, även serverar Carlsson till hans första strut i A-laget. Fish har ju sett hetare ut än någonsin på sistone och var nära både mot Brynäs och Linköping. Kommer det i morgon så vet jag minst en gnagare på läktaren som kommer att få ett barnsligt glädjefnatt.
I morgon ser jag, som vanligt när det vankas helghockey nuförtiden, matchen från kortsidan och AIK:s Kids Zone.
* * *
Baloo har gnällt och klagat oroväckande lite på sista tiden. Ett tecken så gott som något på att AIK spelar hyfsad hockey. Men samtidigt lite oroväckande. Vanligtvis är det nämligen så att ju mer Baloo gnäller och klagar - över uppspelen, tempot, McDonell, det dåliga powerplayspelet och så vidare - desto bättre brukar Gnaget börja prestera. Nu sitter han mest och småmyser under matcherna på Hovet och det kan aldrig vara bra i längden. Har AIK månne nått sin peak?
Som tur är kommer Sussie med lillsuspens orkester till stan i morgon och det brukar få fart på gubben. Baloo har sina hatobjekt precis som alla andra. Särskilt smått åldrade gnällspikar från landsortslagen brukar kunna få sin beskärda del av glåpord muttrade efter sig. Jag är inte helt säker men jag tror faktiskt att Niklas Sundström placerar sig tämligen tätt intill Pelle Prestberg i toppen av Baloos lista över bespottningsvärda bonnlurkar.
Återstår att se om Baloo behagar bidra med ett uttömmande svar på detta. Kommentarsfältet är öppet für alle.
* * *
Till sist: Som stenhård stockholmare med stake och stajl har jag så oerhört svårt att ta HV71:s klapp- och klanghörna på allvar när den i unison målbrottskör ägnar delar av matchen åt att skandera "Solna-tattare". Störtlöjligt. Jönsköpings gosskör borde kunna bättre.
onsdag 21 september 2011
Dag efter dag
Jag har varit på oväntat gott humör idag. Två derbytorskar till trots; Boris mötte onsdagen med ett leende på läpparna. I morse åkte jag kommunalt, som alltid stolt flashandes med min snyggaste AIK-väska över axeln. Jag mötte gårdare på tuben, finniga rookies med de senaste halsdukarna. Blåränderna går alltid ur och måste ständigt förnyas. En äldre man på sätet mittemot checkade min stil. Han sa inte: Vad är väl en derbyförlust eller två? Själv håller jag på Bajen. Men jag tänkte att han nog gärna hade velat säga ungefär så. Han såg så fruktansvärt sliten och trött ut. Just idag var han svag.
Mellan tio och tolv skrev jag en inte särskilt efterlängtad tenta. Det kändes som att det gick hyfsat. Med tanke på den något miserabla uppladdningen så får jag vara nöjd med prestationen. Två förlorade kvällar kan annars få den mest motiverade att tappa gnistan.
Eftermiddagen gick åt till jag vet inte vad. Jag plågade mig igenom ett par artiklar om gårdagens match. Det gav inte ett skit att läsa. Som rutinerad kvällstidningskonsument kan man nästan alltid lista ut på förhand hur rubrikerna kommer att se ut. Så också idag. Men man får ta det för vad det är. Och man måste ju inte köpa skräpet, om man inte vill. Trots de ständiga överdrifterna händer det att jag vill. Det är underhållningen och tidsfördrivet som lockar. Och så gillar jag att ta del av andras versioner av sanningen. Såg de där nissarna och proffstyckarna verkligen samma match som jag? Jaså, nähä, inte den här gången heller.
Modo borta i morgon och jag laddar redan för fulla muggar. Kaffe och kvällsinlägg kryddat med ett klassiskt tonartsbyte efter den boriska devisen: När oron i mitt hjärta gnager flyr jag till en värld av schlager. Alltid roar det någon, om inte andra mig.
Mellan tio och tolv skrev jag en inte särskilt efterlängtad tenta. Det kändes som att det gick hyfsat. Med tanke på den något miserabla uppladdningen så får jag vara nöjd med prestationen. Två förlorade kvällar kan annars få den mest motiverade att tappa gnistan.
Eftermiddagen gick åt till jag vet inte vad. Jag plågade mig igenom ett par artiklar om gårdagens match. Det gav inte ett skit att läsa. Som rutinerad kvällstidningskonsument kan man nästan alltid lista ut på förhand hur rubrikerna kommer att se ut. Så också idag. Men man får ta det för vad det är. Och man måste ju inte köpa skräpet, om man inte vill. Trots de ständiga överdrifterna händer det att jag vill. Det är underhållningen och tidsfördrivet som lockar. Och så gillar jag att ta del av andras versioner av sanningen. Såg de där nissarna och proffstyckarna verkligen samma match som jag? Jaså, nähä, inte den här gången heller.
Modo borta i morgon och jag laddar redan för fulla muggar. Kaffe och kvällsinlägg kryddat med ett klassiskt tonartsbyte efter den boriska devisen: När oron i mitt hjärta gnager flyr jag till en värld av schlager. Alltid roar det någon, om inte andra mig.
tisdag 13 september 2011
BB:s elitserietips 2011/2012
För ett år sedan toktippade jag Elitserien och lät hjärtat vara med. Samtliga lag fick ett varsitt skojfriskt inlägg tillägnat sig. Denna höst är jag inte i närheten av att överprestera på samma sätt. Det känns förstås lite trist. Men som alla vet är andra säsongen i eliten den svåraste och det gäller naturligtvis inte bara AIK utan även mig. Därför blir det bara ett endaste fjuttigt litet tipsinlägg från mitt håll i år - det här. Elitserien enligt Boris 2011/2012:
1. Luleå
Har fortsatt bygga på sitt framgångsrecept. Wallin är ett grymt förvärv. Liksom Harju. Kommer att vara urtrista att se mot AIK, desto roligare mot Dif. Rautio en nyckel till framgång.
BB gillar: Lasse Persson samt lagets nya dräkter.
BB ogillar: Osten ger en besk eftersmak.
2. Djurgården
Blir bättre än i fjol. Stark backuppsättning, något tunnare framåt. Wesslau kanonkeeper. Tyvärr ser Dif ut som en het guldkandidat. Förhoppningsvis har jag fel.
BB gillar: Kristofer Ottosson är sympatisk.
BB ogillar: Det mesta.
3. Färjestad
Har som vanligt fyllt på där det uppstått luckor. Både i truppen och på tröjan. Kommer antagligen att sakna Sjögren men kompenserar med Sjöström. Three is the magic number.
BB gillar: Patrik Lundh och Mikael Johansson.
BB ogillar: Att förlora mot dem. En seger skulle sitta fint efter alla dessa år.
4. Brynäs
En av säsongens överraskningar. Silfverberg och Järnkrok leder Brynäs till en topplacering. Svedberg tar förstaspaden. Unge Johan Larsson ett av säsongens stora utropstecken! Brynäs går till semi.
BB gillar: Ganska mycket faktiskt. Klubben, laget, märket, tröjorna, traditionen och Tigger Tom.
BB ogillar: Egentligen ingenting. Jag gillar ju Brynäs.
5. Linköping
Kommer som vanligt att blanda och ge. Tjeckerna gör dock LHC till ett topplag och Magnus Johansson fortsätter att imponera. Jämtin utmärker sig offensivt.
BB gillar: Hans Särkijärvi. En riktig karl.
BB ogillar: Carl Söderbergs dialekt.
6. HV71
Nä, här ser det inte så spännande ut. Går mot en mellansäsong, som trots det kan räcka ända fram till guld. Kamil Piros kommer att ösa in poäng. Till skillnad från Bremberg.
BB gillar: Per Ledin. När han är i utvisningsbåset. Och HV-bloggen.
BB ogillar: Per Ledin. När han är på isen.
7. AIK
Kommer att få kämpa och slita för att återupprepa succén. Med Fasth i kassen, ett stabilt försvar och en poängkung i Videll blir det slutspel igen. Väl där går vi som tåget mot guld och gröna skogar. Bång avgör finalserien med att trycka in både Wesslau och puck i mål. Efter videogranskning, läktarkaos och ett par hundra barnsliga vredesutbrott från Greken döms pucken inne. Min glennifierade vän och jag firar med att bada i Akallas fontän.
BB älskar: Gnaget!
BB ogillar: Att David Engblom inte fick nytt kontrakt.
8. Skellefteå
Har tappat en hel förstafemma och mer därtill. Pikkarainen blir en nyckelspelare, särkilt i PP. Även Styrman får mycket ansvar. Möller spännande att följa.
BB gillar: Färgerna. Plissken samt supportrarna. Skellefteås klack är den enda i landet som sjunger hejaramsor tillägnade bortalaget.
BB ogillar: Anders Forsberg är väl muppig för min smak.
9. Frölunda
Kommer att se bättre ut i spelet än förra säsongen. Men fortfarande lite ojämna. Fredrik Pettersson och Mika Pyörälä imponerar men Frölunda missar ändå slutspel - igen.
BB gillar: Lugna puckar.
BB ogillar: Indians. Fruktansvärt töntigt namn.
10. Timrå
Ett anonymt gäng som får mycket däng. Inte ens Hagos och Johan
"Gnagarn" Andersson lyckas lyfta Timrå över slutspelsstrecket. Avsågade med tre omgångar kvar, men slipper kvala.
BB gillar: Johan Andersson.
BB ogillar: Johan Andersson.
11. Växjö
Börjar bra och är på slutspelsplats efter halva serien. Sedan rasar det. Mycket mål i baken, allt färre framåt. Janne Karlsson får ett par patenterade psykbryt men Växjö kvalar sig kvar till slut.
BB gillar: Janne Karlsson och Lakersbloggen.
BB ogillar: Det nya märket. För tankarna till boooring Baloos Arsenal.
12. Modo
Får en usel start och hämtar sig aldrig. Hopplöst sist redan vid jul. Tellqvist målar tavlor, Freddy Meyer floppar och Dick Axelsson längtar bort. Tuffe Uffe avgår samma dag som Leksand går upp.
BB gillar: Foppa.
BB ogillar: Sundström.
1. Luleå
Har fortsatt bygga på sitt framgångsrecept. Wallin är ett grymt förvärv. Liksom Harju. Kommer att vara urtrista att se mot AIK, desto roligare mot Dif. Rautio en nyckel till framgång.
BB gillar: Lasse Persson samt lagets nya dräkter.
BB ogillar: Osten ger en besk eftersmak.
2. Djurgården
Blir bättre än i fjol. Stark backuppsättning, något tunnare framåt. Wesslau kanonkeeper. Tyvärr ser Dif ut som en het guldkandidat. Förhoppningsvis har jag fel.
BB gillar: Kristofer Ottosson är sympatisk.
BB ogillar: Det mesta.
3. Färjestad
Har som vanligt fyllt på där det uppstått luckor. Både i truppen och på tröjan. Kommer antagligen att sakna Sjögren men kompenserar med Sjöström. Three is the magic number.
BB gillar: Patrik Lundh och Mikael Johansson.
BB ogillar: Att förlora mot dem. En seger skulle sitta fint efter alla dessa år.
4. Brynäs
En av säsongens överraskningar. Silfverberg och Järnkrok leder Brynäs till en topplacering. Svedberg tar förstaspaden. Unge Johan Larsson ett av säsongens stora utropstecken! Brynäs går till semi.
BB gillar: Ganska mycket faktiskt. Klubben, laget, märket, tröjorna, traditionen och Tigger Tom.
BB ogillar: Egentligen ingenting. Jag gillar ju Brynäs.
5. Linköping
Kommer som vanligt att blanda och ge. Tjeckerna gör dock LHC till ett topplag och Magnus Johansson fortsätter att imponera. Jämtin utmärker sig offensivt.
BB gillar: Hans Särkijärvi. En riktig karl.
BB ogillar: Carl Söderbergs dialekt.
6. HV71
Nä, här ser det inte så spännande ut. Går mot en mellansäsong, som trots det kan räcka ända fram till guld. Kamil Piros kommer att ösa in poäng. Till skillnad från Bremberg.
BB gillar: Per Ledin. När han är i utvisningsbåset. Och HV-bloggen.
BB ogillar: Per Ledin. När han är på isen.
7. AIK
Kommer att få kämpa och slita för att återupprepa succén. Med Fasth i kassen, ett stabilt försvar och en poängkung i Videll blir det slutspel igen. Väl där går vi som tåget mot guld och gröna skogar. Bång avgör finalserien med att trycka in både Wesslau och puck i mål. Efter videogranskning, läktarkaos och ett par hundra barnsliga vredesutbrott från Greken döms pucken inne. Min glennifierade vän och jag firar med att bada i Akallas fontän.
BB älskar: Gnaget!
BB ogillar: Att David Engblom inte fick nytt kontrakt.
8. Skellefteå
Har tappat en hel förstafemma och mer därtill. Pikkarainen blir en nyckelspelare, särkilt i PP. Även Styrman får mycket ansvar. Möller spännande att följa.
BB gillar: Färgerna. Plissken samt supportrarna. Skellefteås klack är den enda i landet som sjunger hejaramsor tillägnade bortalaget.
BB ogillar: Anders Forsberg är väl muppig för min smak.
9. Frölunda
Kommer att se bättre ut i spelet än förra säsongen. Men fortfarande lite ojämna. Fredrik Pettersson och Mika Pyörälä imponerar men Frölunda missar ändå slutspel - igen.
BB gillar: Lugna puckar.
BB ogillar: Indians. Fruktansvärt töntigt namn.
10. Timrå
Ett anonymt gäng som får mycket däng. Inte ens Hagos och Johan
"Gnagarn" Andersson lyckas lyfta Timrå över slutspelsstrecket. Avsågade med tre omgångar kvar, men slipper kvala.
BB gillar: Johan Andersson.
BB ogillar: Johan Andersson.
11. Växjö
Börjar bra och är på slutspelsplats efter halva serien. Sedan rasar det. Mycket mål i baken, allt färre framåt. Janne Karlsson får ett par patenterade psykbryt men Växjö kvalar sig kvar till slut.
BB gillar: Janne Karlsson och Lakersbloggen.
BB ogillar: Det nya märket. För tankarna till boooring Baloos Arsenal.
12. Modo
Får en usel start och hämtar sig aldrig. Hopplöst sist redan vid jul. Tellqvist målar tavlor, Freddy Meyer floppar och Dick Axelsson längtar bort. Tuffe Uffe avgår samma dag som Leksand går upp.
BB gillar: Foppa.
BB ogillar: Sundström.
lördag 10 september 2011
Uppvärmning och nedräkning
Jag har högst ofrivilligt lagt mitt bloggande på hyllan i veckan. Mina studier kräver tid och energi och utöver pluggande och gnuggande har jag en familj och ett någotsånär socialt liv att ta hand om. Idag har jag emellertid lyckats klämma in en halvtimmes baconbryneri på mitt i övrigt fett späckade schema.
Och idag möter vi Modo, sopgänget som borde åkt ur redan i våras. Det mest positiva med Modo är att om man skriver Modo i ett inlägg så får man många besökare till bloggen. De trivs nämligen på nätet, modoiterna. Via Dagens Hockey (som för övrigt är en kanonsida) hittar de hit. Varmt välkomna, säger Boris med en blinkning.
* * *
Än en gång
Hör min sång
Gnaget går mot ny säsong
Dicken står
Åh, det går
Fasth har fitta lår
Blomdahl stekhet
Boris alltmer blekfet
Bångus brunkar
Lilla Greken gal!
Melodi
Ni vet väl att bacon kan ha olika betydelser? Bacon kan vara ätbart rimmat sidfläsk, men det kan också vara nätrart rimmat sidfläsk.
* * *
* * *
Det är bara fem dagar kvar till premiären. Tiden går fort när man har roligt. AIK har i veckan hunnit med att straffa Sollefteå inför ett gäng gapande bönder. Hemmapubliken gjorde sitt bästa för att upprätthålla vår bild av dem som inavlade och lite efterblivna. I en hel period höll klacken igång med sång - till stöd för AIK.
Och idag möter vi Modo, sopgänget som borde åkt ur redan i våras. Det mest positiva med Modo är att om man skriver Modo i ett inlägg så får man många besökare till bloggen. De trivs nämligen på nätet, modoiterna. Via Dagens Hockey (som för övrigt är en kanonsida) hittar de hit. Varmt välkomna, säger Boris med en blinkning.
* * *
Jag avslutar veckans (hittills) enda inägg med en sexig och spexig trudelutt.
Än en gång
Hör min sång
Gnaget går mot ny säsong
Dicken står
Åh, det går
Fasth har fitta lår
Blomdahl stekhet
Boris alltmer blekfet
Bångus brunkar
Lilla Greken gal!
Melodi
tisdag 7 juni 2011
På värvningsfronten intet nytt
Så är det och så ska det nog vara och förbli. Om Fasth mot förmodan blir kvar så kommer AIK:s trupp att se likadan ut när det är dags för elitseriepremiär som den gör idag.
Jag tycker det ser stabilt ut. Gozzi & gubbarna har fått behålla samtliga spelare som man velat behålla. Ett par nya namn har kommit till, däribland Linus Videll, som väl alla gnagare tror och hoppas mycket på. Personligen är jag särskilt nöjd med värvningen av Robert Rosén. Elitseriesäsongen i Modo var sådär, Rosén fick sparsamt med speltid och bidrog egentligen bara i power play. I kvalseriens slutskede visade han emellertid klass och det är lätt att förstå varför AIK länge velat ha honom. Rosén var riktigt bra i allsvenskan och Växjö och jag minns att jag under säsongen 2009/10 ofta satt och jämförde honom med Christian Sandberg.
De är inte riktigt samma spelartyp men det finns (och fanns) en del slående likheter: Storleken, spelsinnet, positionen och fattningen. Lägg därtill att båda är födda 1987, samt att båda debuterade i allsvenskan säsongen 2005/06. I Växjö bar Rosén samma nummer på tröjan som Sandberg i AIK (21).
Men det är alltså ingen Sandberg-kopia som AIK värvat. (Om det hade funnits en sådan hade han antagligen spelat i Skellefteå.) Sandberg uppfattar jag som en mer fysisk spelare än Rosén; han är tuffare, hårdare och bättre defensivt. Rosén är å andra sidan en mer utpräglad offensiv kraft; han är en vass målskytt och särskilt farlig i power play. Av Roséns elva mål i Elitserien den gångna säsongen kom tio i spel i numerärt överläge. Under sin sista säsong i Växjö gjorde han tolv mål i PP. Roséns målfarlighet var naturligtvis en viktig faktor bakom AIK:s stora intresse för honom. Gnagets offensiv var tunn i vintras.
Vad gäller övriga nyförvärv så ber jag att få återkomma. Kanske redan i morgon, kanske först i samband med försäsongen.
Jag tycker det ser stabilt ut. Gozzi & gubbarna har fått behålla samtliga spelare som man velat behålla. Ett par nya namn har kommit till, däribland Linus Videll, som väl alla gnagare tror och hoppas mycket på. Personligen är jag särskilt nöjd med värvningen av Robert Rosén. Elitseriesäsongen i Modo var sådär, Rosén fick sparsamt med speltid och bidrog egentligen bara i power play. I kvalseriens slutskede visade han emellertid klass och det är lätt att förstå varför AIK länge velat ha honom. Rosén var riktigt bra i allsvenskan och Växjö och jag minns att jag under säsongen 2009/10 ofta satt och jämförde honom med Christian Sandberg.
De är inte riktigt samma spelartyp men det finns (och fanns) en del slående likheter: Storleken, spelsinnet, positionen och fattningen. Lägg därtill att båda är födda 1987, samt att båda debuterade i allsvenskan säsongen 2005/06. I Växjö bar Rosén samma nummer på tröjan som Sandberg i AIK (21).
Men det är alltså ingen Sandberg-kopia som AIK värvat. (Om det hade funnits en sådan hade han antagligen spelat i Skellefteå.) Sandberg uppfattar jag som en mer fysisk spelare än Rosén; han är tuffare, hårdare och bättre defensivt. Rosén är å andra sidan en mer utpräglad offensiv kraft; han är en vass målskytt och särskilt farlig i power play. Av Roséns elva mål i Elitserien den gångna säsongen kom tio i spel i numerärt överläge. Under sin sista säsong i Växjö gjorde han tolv mål i PP. Roséns målfarlighet var naturligtvis en viktig faktor bakom AIK:s stora intresse för honom. Gnagets offensiv var tunn i vintras.
Vad gäller övriga nyförvärv så ber jag att få återkomma. Kanske redan i morgon, kanske först i samband med försäsongen.
fredag 4 mars 2011
måndag 14 februari 2011
Alla hjärtans lag
Idag är det alla hjärtans lag. Det är en lag som har sitt ursprung i att alla lag har sin egen lag. Skulle man kunna säga.
Även de sämsta, tråkigaste och konstigaste lagen har fans med hjärtan som slår för just deras färger och märkliga märken. Således är alla hjärtans lag även Borås lag. En del fans har röda, nästan döda hjärtan. De kallar sig modoiter och tror att de håller på "The heart of hockey". Andra fans har gröna hjärtan men det där med färgen liksom skiftar. Först var de gröna och vita och sen blev de lite röda och sen blev de lila och gula och faktiskt ganska fula men nu är de alltså gröna och sköna igen. Kanske var de lila och gula en gång till däremellan men det är inte så noga räknat.
Ingen är fullständigt hjärtlös men det är skillnad på folk och folk. I staden där jag bor till exempel. Här finns det människor vars hjärtan ser ut som babianrumpor. Och så finns det människor vars hjärtan färgats av svärtan. Till sistnämnda kolsäckar hör jag. Jag har ett hjärta som är svart som synden men kantat av guld. Hej, vad det går när gnagarhjärtat slår! Det är ett prövat hjärta som dunkar i mitt bröst. Prövat som bara den. Ibland har jag fruktat det värsta; att mitt hjärta skulle bli laglöst och tvingas ut på vägarna som ett annat vandringspris. Tur att det alltid reder sig.
Så här lagen till ära tänker jag på alla stackars bajare. Det är synd om den som är fattig och inte har något riktigt lag att helhjärtat heja på. Och jag tänker på di där tokiga masarna vars hjärtans lag verkar befinna sig långt ifrån trygga famnar och hamnar. Sjömän som de är tror jag de simmar i land till slut. Kommunens fattigvård verkar vara barmhärtigheten själv. Men att det går utför med dalalaget kan vi konstatera. Snart tvingas de spela derby utomhus till och med. Jag sär, jag sär. Jag vet nog hur det kan vara. Rätt vad det är sitter man där i lifbåten med ett sketet öskar som enda åra.
Det är inte lätt inte. Men den som föjer sitt hjärta hittar vägar hem. Det har man ju alltid hört.
Även de sämsta, tråkigaste och konstigaste lagen har fans med hjärtan som slår för just deras färger och märkliga märken. Således är alla hjärtans lag även Borås lag. En del fans har röda, nästan döda hjärtan. De kallar sig modoiter och tror att de håller på "The heart of hockey". Andra fans har gröna hjärtan men det där med färgen liksom skiftar. Först var de gröna och vita och sen blev de lite röda och sen blev de lila och gula och faktiskt ganska fula men nu är de alltså gröna och sköna igen. Kanske var de lila och gula en gång till däremellan men det är inte så noga räknat.
Ingen är fullständigt hjärtlös men det är skillnad på folk och folk. I staden där jag bor till exempel. Här finns det människor vars hjärtan ser ut som babianrumpor. Och så finns det människor vars hjärtan färgats av svärtan. Till sistnämnda kolsäckar hör jag. Jag har ett hjärta som är svart som synden men kantat av guld. Hej, vad det går när gnagarhjärtat slår! Det är ett prövat hjärta som dunkar i mitt bröst. Prövat som bara den. Ibland har jag fruktat det värsta; att mitt hjärta skulle bli laglöst och tvingas ut på vägarna som ett annat vandringspris. Tur att det alltid reder sig.
Så här lagen till ära tänker jag på alla stackars bajare. Det är synd om den som är fattig och inte har något riktigt lag att helhjärtat heja på. Och jag tänker på di där tokiga masarna vars hjärtans lag verkar befinna sig långt ifrån trygga famnar och hamnar. Sjömän som de är tror jag de simmar i land till slut. Kommunens fattigvård verkar vara barmhärtigheten själv. Men att det går utför med dalalaget kan vi konstatera. Snart tvingas de spela derby utomhus till och med. Jag sär, jag sär. Jag vet nog hur det kan vara. Rätt vad det är sitter man där i lifbåten med ett sketet öskar som enda åra.
Det är inte lätt inte. Men den som föjer sitt hjärta hittar vägar hem. Det har man ju alltid hört.
lördag 29 januari 2011
Striden kring strecken
Den blir allt mer spännande, allt mindre förutsägbar. Vem hade väl kunnat ana? Själv kände jag mig tämligen säker för bara någon vecka sedan; AIK, SSK och Timrå skulle göra upp om den åtråvärda tionde-platsen. Frölunda, Modo och Brynäs skulle slåss om plats sju till nio.
Ibland är det skönt att erkänna det alla vet. Att det enda man vet är att man ingenting vet.
Det är tur man inte jobbar som krönikör på någon kvällsblaska. Där får man visserligen pröjs för att sticka ut hakan och måla världen i zebrarandigt men så får man också finna sig att bli idiotförklarad med jämna mellanrum. Här på BB behöver man sällan eller aldrig stå till svars för alla tokigheter man krystar fram.
Det är förstås irriterande att SSK fortsätter att vinna. För att inte tala om Timrå. Jag menar, nu när vi kör över Modo och allt.
Men det är samtidigt lite roligt. Serien lever liksom liken och striden kring strecken är stenhård. Inget lag från plats sex och neråt går säkert. Inte ens Djurgården kan ta någonting för givet. Slutspel? Kvalserien? Finns det någon som kan sia om vartåt det lutar? Själv skakar jag på skallen och säger det igen: Det enda man vet är man ingenting vet.
AIK-Modo 5-3.
En härlig tillställning där Modo börjar bäst men där AIK så sakteliga gnager sig in i matchen. Vi tar över mer och mer i andra perioden, vi gör mål och vi har Fasth i kassen. I tredje är det inget snack om saken. AIK kunde ha vunnit med 7-2, borde ha vunnit med minst 6-2. Men skit samma. Gunnar Persson fick som han ville. Spelarna visade bröst - igen! Elva pinnar av tolv möjliga sedan Persson bad om tits.
Den ende som såg såg direkt blek ut var Zednik. Han får vi skicka på kvinnokampskurs eller nåt. Bränn behån, Richard!
Ibland är det skönt att erkänna det alla vet. Att det enda man vet är att man ingenting vet.
Det är tur man inte jobbar som krönikör på någon kvällsblaska. Där får man visserligen pröjs för att sticka ut hakan och måla världen i zebrarandigt men så får man också finna sig att bli idiotförklarad med jämna mellanrum. Här på BB behöver man sällan eller aldrig stå till svars för alla tokigheter man krystar fram.
Det är förstås irriterande att SSK fortsätter att vinna. För att inte tala om Timrå. Jag menar, nu när vi kör över Modo och allt.
Men det är samtidigt lite roligt. Serien lever liksom liken och striden kring strecken är stenhård. Inget lag från plats sex och neråt går säkert. Inte ens Djurgården kan ta någonting för givet. Slutspel? Kvalserien? Finns det någon som kan sia om vartåt det lutar? Själv skakar jag på skallen och säger det igen: Det enda man vet är man ingenting vet.
AIK-Modo 5-3.
En härlig tillställning där Modo börjar bäst men där AIK så sakteliga gnager sig in i matchen. Vi tar över mer och mer i andra perioden, vi gör mål och vi har Fasth i kassen. I tredje är det inget snack om saken. AIK kunde ha vunnit med 7-2, borde ha vunnit med minst 6-2. Men skit samma. Gunnar Persson fick som han ville. Spelarna visade bröst - igen! Elva pinnar av tolv möjliga sedan Persson bad om tits.
Den ende som såg såg direkt blek ut var Zednik. Han får vi skicka på kvinnokampskurs eller nåt. Bränn behån, Richard!
Inför AIK - Modo
Liken lever, stod i det Expressen häromkvällen. Liken lever. Som om Modo någonsin varit döda. Eller som om klubben under sin levnads tid existerat i något slags pluralistiskt förhållande till sig själv.
Liket lever borde det naturligtvis ha stått. Ty liket lever onekligen. Sedan Modo slog på stora trumman och värvade ihop en hel kvartett klasspelare så har laget vaknat till liv. Från värdelösa till... tja, hyfsade får man väl lov att säga. Herrarna Eriksson, Pikkarainen, Bartecko och Nagy har alla starkt bidragit till uppståndelsen. Särskilt Nagy har visat toppklass med 10 mål på 14 matcher. Det är ett målfacit som tål att jämföras med exempelvis Richard Gynges. Vår sniper har ju också gjort 10 mål, fast på betydligt fler matcher (38).
Liket lever borde det naturligtvis ha stått. Ty liket lever onekligen. Sedan Modo slog på stora trumman och värvade ihop en hel kvartett klasspelare så har laget vaknat till liv. Från värdelösa till... tja, hyfsade får man väl lov att säga. Herrarna Eriksson, Pikkarainen, Bartecko och Nagy har alla starkt bidragit till uppståndelsen. Särskilt Nagy har visat toppklass med 10 mål på 14 matcher. Det är ett målfacit som tål att jämföras med exempelvis Richard Gynges. Vår sniper har ju också gjort 10 mål, fast på betydligt fler matcher (38).Så Gnaget får se upp. Modo är vassa framåt och det är minsann inte bara Nagy som vet var målet ligger. Hela sju gubbar har gjort 10 mål eller fler. Byron Ritchie är värst med 17 fullträffar.
Man kan förstås fråga sig vad det är för mening med att fokusera så mycket på Modo och deras målerier. Jag har inget bra svar på den frågan. Kanske vill jag med detta anspråkslösa lilla inlägg bara visa klubben ett uns av respekt. Jag har varit elak mot Modo förut och nu när det börjat gå bra för dem - de levande liken - så kan det vara på sin plats med ett litet erkännande. Bra värvat, Modo.
Dagens tips: AIK-Modo 4-2.
måndag 3 januari 2011
En gång jag seglar i hamn
Häromdagen såg jag för femtielfte gången om filmen S.O.S. En segelsällskapsresa. Efter ett par nätters reflekterande har jag kommit fram till att filmen egentligen handlar om hockey och oss puckade fans. Här kommer ett par vågade exempel...
~ ~ ~
Bara titeln för ju osökt tankarna till hockey. Eller hockey och hockey. Jag kommer i alla fall att tänka på Leksand och dess anhang. Ni vet väl att leksingarna åker båt en gång om året numera? Det är ju bl.a. därför som de sedan en tid går under samlingsnamnet sailors i respektabla sammanhang. Det sägs att leksingarna tröttnade på att missa tåget år efter år. Man får lov att förstå dem. Tänk er själva att stå där på perrongen och vinka säsong efter säsong efter säsong. Det kan inte vara lätt. Men numera seglar de alltså.
Och Kanal 5 planerar en ny realityserie. Färjan 4: Lifbåten.
~ ~ ~
Ett annat gäng snedseglare hittar vi i botten av Elitserien. År efter år. Jag talar naturligtvis om Södertälje Sportklubb. SSK symboliseras i S.O.S. av den där segelbåten som, om man bara lutar den, kommer under bron. Klubbledningen har inte tid att vänta på några tåg men när de väl panikvärvar visar det sig alltid vara för sent. Först blir det platt fall och pladask men sedan löser sig allting ändå.
Den kvalfyllda väntan på livstecken slutar alltid lika lyckligt. En luttrad kringelknutte kikar ut ur ruffen och frågar ansvariga filurer vid rodret: Vad håller ni påå meeed?
~ ~ ~
Har ni liksom jag någon gång funderat på hur det kan gå till när representanter från de olika klubbarna i Hockeyligan sammanstrålar? Jaså, inte det. Det har i alla fall jag gjort. När exempelvis AIK:s Peter Mellqvist diskuterar resurser med någon gubbe från Karlstad kan jag tänka mig att det låter ungefär så här.
(Det är alltså Mellqvist som har den modifierade vegan.)
~ ~ ~
Det finns förstås fler exempel som stärker min tes om att S.O.S. egentligen handlar om hockey. Men jag nöjer mig så länge och avslutar med han som aldrig kommer iväg: malmöiten med snurran.
 |
| Perra & Challe: "Sa de inte att den var osänkbar?" |
tisdag 28 december 2010
Var är tvålen, Bjurling?
Oj så fort det går att bli bortskämd. Med Fasth i kassen vet man att AIK alltid kan vinna - oavsett hur dåligt laget försvarar sig. Fasth är en matchvinnare som alltid ger laget chansen. Han gör minst ett par omöjliga räddningar per match, inte sällan i samband med att det står och väger. Utan Fasth har AIK fortfarande inte tagit tre poäng.
I Kinnarps visade Bjurling att även en närvarande keeper kan vara frånvarande. Tre mål i baken på 12.40, varav BB får ta på sig minst två. Vid förspelet till 1-0 förvandlades visst pucken till en tvål. Sleepy Björn stod för en närmast makalös Bjudning. Tänk att den där stora plocken kan va så svår att få ordning på. Tvålen bara gled ur håven.
AIK hade behövt en målvakt på G. Istället fick vi se en som var B.
Men det var alltså inte Bjurlings fel att Gnaget torskade. Det var hela kollektivet som klickade. Det var alla frånvarande spelare. Det var bristen på kampvilja, självförtroende och elitseriemässigt försvars-spel som gjorde matchen till en enda lång plåga att bevittna. Det enda positiva var väl att Gynge gjorde mål igen. Och så möjligen då att vi ett tag ledde med 2-0 - i den tredje perioden.
Skönt i alla fall att sopiga Modo åkte på däng igen. Skönt att SSK, Timrå och Brynäs kammade noll. Det är nog de fyra lagen som AIK har att tampas med framöver. Dif och Frölunda är för bra. Linköping likaså. Slutspelsplatsen är bäst att glömma för närvarande. Det enda som gäller nu är att inte halka neråt i tabellen. En seger mot Cluben är att önska.
* *
I Kinnarps visade Bjurling att även en närvarande keeper kan vara frånvarande. Tre mål i baken på 12.40, varav BB får ta på sig minst två. Vid förspelet till 1-0 förvandlades visst pucken till en tvål. Sleepy Björn stod för en närmast makalös Bjudning. Tänk att den där stora plocken kan va så svår att få ordning på. Tvålen bara gled ur håven.
AIK hade behövt en målvakt på G. Istället fick vi se en som var B.
Men det var alltså inte Bjurlings fel att Gnaget torskade. Det var hela kollektivet som klickade. Det var alla frånvarande spelare. Det var bristen på kampvilja, självförtroende och elitseriemässigt försvars-spel som gjorde matchen till en enda lång plåga att bevittna. Det enda positiva var väl att Gynge gjorde mål igen. Och så möjligen då att vi ett tag ledde med 2-0 - i den tredje perioden.
* * *
Skönt i alla fall att sopiga Modo åkte på däng igen. Skönt att SSK, Timrå och Brynäs kammade noll. Det är nog de fyra lagen som AIK har att tampas med framöver. Dif och Frölunda är för bra. Linköping likaså. Slutspelsplatsen är bäst att glömma för närvarande. Det enda som gäller nu är att inte halka neråt i tabellen. En seger mot Cluben är att önska.
* *
Med Fasth, Dicken, Sandberg och ett par ytterligare spelare tillbaka så är jag fortfarande övertygad om att AIK är bättre än minst två andra lag i serien. Utan Fasth, Dicken, Sandberg och ett par spelare till så är jag rädd att vi nästan är sämre än Modo. Hemska tanke.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)