Vi gav bort allt - nu tar vi tillbaka det!

AIK gick in i säsongen med löftet att man skulle ge allt. "Nu ger vi allt", sa Dicken, Fish och Blomdahl. Sen gick de sönder. "Nu ger vi allt", sa Viklund och Sandberg. Sen gav de bort allt. "Nu ger vi allt", sa Nordström. Sen gav han allt men fick inget igen. Och på Hovet gapade sektionerna halvtomma. Och i båset var det ingen ordning alls. Och Perra blev ifrågasatt och Gozzi likaså och laget blev utbuat och själv hävdade jag bestämt att årets upplaga av Gnaget var den sämsta jag sett sedan 2001/02.

Men det var då det. Och nu är det nu. Nu är det ett annat AIK än det var för ett par veckor sedan.

Förutsättningarna inför kvällens match i Gävle var dessa: Seriens bästa hemmalag skulle ta emot seriens sämsta bortalag. Serieettan mot serietian. Regerande svenska mästarlaget Brynäs mot ett skadedrabbat AIK. Ändå hade jag på känn att det skulle bli en bra kväll ikväll. Och det blev det ju. AIK har haft relativt lätt i Gävle de senaste säsongerna, vunnit mer än man förlorat i Läkerolen och kanske satt griller i huvet på Jonsson & Co. Helt klart har Brynäs problem med AIK. Att Brynäs dessutom kom till spel med en färsk tripp till Finland i benen gjorde inte förutsättningarna sämre; det fanns faktiskt en hel del som talade för att AIK skulle ta höstens första bortaseger ikväll.

* * *

Det var mycket som var vackert ur gnagisk synvinkel i Gävle. Känner att jag måste nämna några av alla avgörande sekvenser som etsade sig fast:

Fredrik Hynnings fräcka och läckra mål fram till 1-2, då han först lurar klumpedunsen Sundqvist och sen sätter full fart mot kassen, fintar upp Rahm på läktaren och lägger in pucken.

Tobias Viklunds uppoffrande spel framför egen kasse, då han i mitten av tredje perioden täcker skott med ansiktet före.

Samme Viklunds sargpass till Hynning, Hynnings skridskoåkning och framspelning till Jocke Nordström och Nordströms avslutning fram till 1-4 i spel fyra mot fem.

Daniel Larssons räddning på Widings skott vid ställningen 1-3 (eller om det var 1-4).

Esa Pirnes två tacklingar i ett och samma byte, som på sätt och vis blir startsignalen på AIK:s resning ur den djupa svacka som man dessförinnan försatt sig i under inledningen av andra perioden.

Perra Johnssons ärliga och öppenhjärtiga sätt att svara på svåra frågor efter matchen.

* * *

Det finns mycket att lyfta fram efter en seger som den ikväll. AIK är helt klart på rätt väg men vi ska inte sväva iväg för den sakens skull.

Vid enstaka tillfällen gjorde sig tidigare synder påminda. Det både duttades och pluttades ett par gånger för mycket i egen zon. Svackan i inledningen av andra perioden hade kunnat kosta segern. Vi drar på oss flera onödiga utvisningar i offensiv zon... Men i stort så gör AIK en riktigt bra och gedigen match. Som supporter blir man stolt över laget. Man blir stolt över den moral och krigarmentalitet som finns bland både spelare och ledare. Och man blir stolt över att höra alla gnagare på plats, som sjunger och stöttar laget matchen igenom.

* * *

Fram till för inte så länge sedan var det AIK som bjöd på chanser och motståndarna som tackade och tog för sig. Sedan andra perioden i Linköping är det nästan tvärtom.

AIK jobbar hårdare, smartare och bättre än man gjorde före LHC borta. De individuella misstagen blir färre i takt med att spelarna ligger närmare varandra och ser till att hjälpa varandra ur trängda lägen. Passningarna sitter, farten är högre. AIK skjuter mer, driver bättre och hårdare på mål. Dåliga lag får studsarna emot sig, låter motståndarna ta hand om returer och femti-femti-puckar. Bra lag däremot har flyt, får studsarna med sig och tar saken i egna händer. Det är inte en fråga om tur, det är en fråga om skicklighet och hårt, smart jobb.

AIK:s vinster över Luleå och Brynäs har varit välförtjänta. De sex senaste poängen är kvitton på att Perra och pöjkera gör saker och ting rätt. Vi gav bort allt - nu tar vi tillbaka det!

AIK - Sara Grahn 1-3 (0-1, 1-2, 0-0)

Efter min andra match och min andra dag som trogen supporter och säsongskortsinnehavare är jag med säkerhet torsk. Torsk på AIK Dam, torsk på Riksserien. Trots torsk mot Sara Grahn.

Ja, trots torsk mot den fruktansvärt skickliga Brynäs-keepern Sara Grahn är jag fast. Jag kan inte se vad som ska kunna slita mig från det här laget. Det är Gnaget när det är som bäst. I en match som spelmässigt var betydligt bättre än lördagsfajten mot Leksand blev det ett betydligt sämre slutresultat. AIK dominerade faktiskt spelet i stort sett genom hela matchen. Men Brynäs kontrade effektivt och i kassen hade de ett monster. Sällan har jag sett en målvakt dominera så stort. AIK vann skotten med 47-28. Av de 47 skotten avlossades säkerligen ett tiotal ur riktigt bra lägen. AIK skapade men Sara Grahn lapade. Sög åt sig varenda puck. Allt ljus på Sara Grahn.

Och jag som var så himla rolig. Inför matchen klottrade den okunnige nybörjaren i sitt matchprogram: Sara Julgrahn, höhö.

* * *

AIK kom till spel utan ordinarie lagkapten. Gizela Blom klev av mot Leksand och klev på igen. Men idag saknades hennes namn i laguppställningen. I Bloms ställe fick Helene Martinsen bära kaptenens C på bröstet och hon ledde laget med den äran. Det kunde och borde ha blivit minst ett mål från Martinsens klubba. Om det nu inte varit för Sara Grahn. AIK:s förstakedja skapade farligheter varje gång de var på isen. Nästan varje gång stod Sara Grahn i vägen. Martinsen, Hedengren och Bialik Øien var dock inne när Gnagets enda mål i matchen föll. Det var den snabba och underbart tekniska Bialik Øien som på egen hand snurrade upp Brynäs-försvaret och satte reduceringen fram till 1-3 sju minuter in i andra perioden. Men därefter var det stopp. Väggen Sara Grahn såg gnagarna stånga sig blodiga. Väggen Sara Grahn fixade segern åt Brynäs nästan på egen hand. Väggen Sara Grahn, med 91 A-landskamper för Sverige på meritlistan. Vad vet en nyligen torskad oskuld om hockey?

* * *

Jag vet inte när jag senast såg två hockeymatcher LIVE med AIK på två dagar. Jag undrar om det ens har hänt tidigare. Å andra sidan hade jag heller inte sett AIK:s damer in action före denna häpnadsväckande helg. Att det skulle ta nästan trettiotre år av mitt liv att inse vad som så länge gått mig förbi. Det är inte fråga om skandal, men näst intill. Missförstå mig nu inte. Det här inlägget skall inte läsas med ironikerns glasögon på nästippen. För en gångs skull är jag dödligt seriös rakt igenom. Jag är frälst, jag är kär i AIK Dam. Om förälskelsen sedan är en frukt av min egen inställning får andra bedöma. Min självinsikt räcker inte till. Och ärligt talat så spelar det ingen roll. Jag hade ställt in mig på kärlek och kärlek blev det. Vid första ögonkastet.

* * *

Söndagens bästa gnagare var i mina ögon Line Bialik Øien. Tätt följd av 91:an Bäckman. Linnéa Bäckman har på två matcher blivit en så pass stor favorit att jag helt sonika bestämt mig för att ändra i min bloggarbeskrivning. Det finns inte längre plats för Bellman. Boris beundrar hädanefter Bång, BÄCKMAN och Bengt Bolero.

* * *

Att AIK Herrs Björn Melin ens får bära samma nummer som Bäckman är för övrigt en gåta. Linnéa Bäckman är lika sevärd som en gång i tiden Morgan Samuelsson var. Björn Melin är än så länge varken sevärd eller synbar. Boris beundrar inte Björn. Boris blott besviken.

* * *

That thunder in your heart
At night when you're kneeling in the dark
It says you're never gonna leave her

Today's another day to find you

Gårdagen gav AHA-upplevelser for life. Idag räknar jag med nya. Inte minst är jag spänd på vad AIK:s norska stjärntrio kan hitta på.

Vi snackar tre norska landslagsspelare som värvats till Gnaget inför denna säsong. Vore det inte för Holøs backposition så hade vi kunnat slå ihop dem till The Red Line. Alla som minns Pavel Patera, Martin Procházka och Otakar Vejvoda fattar prylen. Redan igår visade Helene Martinsen, Line Bialik Øien och Silje Holøs prov på klass. Martinsen och Bialik utgjorde två tredjedelar av förstakedjan. Med Lisa Hedengren som center mellan sig skapade norskorna chans på chans i Leksands zon. Kedjan stod för två mål i första perioden, då Bialik och Hedengren satte 1-0 respektive 3-0.

Silje Holøs har ett så vackert förnamn att jag redan börjat bearbeta min gravida sambo. Om det blir en dotter förordar jag numera Silje.

* * *

AIK möter Brynäs idag och det är inte kattskit som kommer på besök. Trots att jag nyss förlorat oskulden, och är allt annat än särskilt insatt i sakernas tillstånd, så har jag läst på tillräckligt för att fatta att dagens motståndare blir en svår nöt att knäcka. Brynäs tog sig till final i våras men föll snöpligt med 0-1. Modos kunniga kvinnor visade i finalen att The heart of hockey nuförtiden utgörs av dem och inte av herrarnas kärringlika sopgäng.

Brynäs har för övrigt spelat SM-final tre år i rad men väntar fortfarande på sitt första guld. För min del får de gärna fortsätta att vänta. Men att målet är högt satt står uttalat och klart. Liksom AIK inledde Brynäs igår Riksserien med en seger, 3-0 borta mot Segeltorp. Laget kommer till Ritorp med minst lika gott hopp om pinnar som Gnaget. Förhoppningsvis blir det den förre brynäsaren Silje Holøs som avgör till AIK:s favör.

* * *

Today's another day to find you
Shying away
I'll be coming for your love, OK?

AIK-Brynäs 3-4 (1-2, 1-1, 1-0, 0-1)

AIK förlorar ännu en gång efter att ha dragit på sig en onödig utvisning i sudden. Mönstret är tydligt, så tydligt. Vi får ingenting gratis med oss men ger bort varenda mål.

Daniel Larsson suger ikväll. Varvar fina räddningar med rena tavlor. Suger således. För en keeper finns det ingen mellanmjök. Antingen är det fett eller lätt. Larsson var fett bra mot både Timrå och La Familia. Ikväll var han lätt sämst i Gnaget. Lätt sämst på isen. Det var emellanåt så lätt för Brynäs att göra mål på Larsson att jag kom på mig själv med att jämföra honom med ett durkslag. Perra kunde lätt ha bytt ut Larsson vid 1-3. Men det gjorde han inte. Vilket kanske var klokt. Men jag blir inte förvånad om Lundström står uppe i Luleå på lördag. Oavsett vem som vaktar kassen blir det en svår match.

Jag är försiktig pessimist och tippar torsk i sudden. Sannolikt avgör Kuleå i spel fyra mot tre. Minst lika sannolikt blir jag då Greken och får ett barnsligt vredesutbrott.

* * *

När gick Johan Holmqvist från att vara Lill-Honken till bara Honken? Den frågan har sysselsatt mig i ett par timmar nu.

* * *

Kvällen publiksiffra blev som väntat usel. Jag är inte ett dugg förvånad. Så här har det sett ut varenda höst de senaste hundra åren. Vad som däremot förvånar mig är att AIK Hockey inte verkar göra särskilt mycket för att locka folk till matcherna. Reklamfilmer hit och uppmaningar på Twitter och Facebook dit. Kom igen AIK, det finns bara ett sätt att få folk att vallfärda till Hovet:

SÄNK BILJETTPRISERNA - NU!

Som säsongskortsinnehavare tänker man kanske inte alltid på det, men faktum är att det är dyrt att gå på hockey. Det blir inte billigare av att man - som många AIK:are med mig gör - även gärna går på fotboll. Det är i första hand på Råsunda som hockeyn har att hämta.

Prisexempel: AIK-Linköping (27/9)

* * *

Som vanligt när AIK tar emot Brynäs hade jag i kväll en massa bortasupportrar omkring mig på A9. Alltid lika livat och glatt. Just denna afton på Hovet förgylldes min kväll av två medelålders damer med tvivelaktiga lagsympatier. Varje gång Brynäs skapade något som liknade en målchans skrek de i falsett. Varje gång en svart spelare tacklade en vit skrek de ännu högre. Lustigt nog var de långt ifrån ensamma. För tänk, när tredje perioden började närma sig sitt slut, och AIK hunnit med att kvittera till 3-3, då fick damerna på läktaren sällskap av ett helt spelarbås. Sällan har jag sett ett gäng vältränade herrar, så unisont och taktfast, gå i förvandling som jag såg Brynäs göra ikväll. Anförda av Jonathan Grinström - vem annars - gick de regerande svenska mästarna från att vara en respekterad och i smyg beundrad motståndare, till att bli en klubbdunkande närmast föraktad kastratkör. Gunnar Persson måtte ha rodnat.

* * *

Och ja, jag är bitter.

Klapp! Klapp! Klapp! Klapp! Klapp! Klapp!

Den som anklagar Brynäs och dess stjärnor för att filma har ju inte fattat någonting om klapporna och dess inverkan på skådespelet.











Klappa klapporna när du är riktigt glad!

Klappa klapporna när du är riktigt glad!
Du kan också andra smitta som på TV4 titta
Klappa klapporna när du är riktigt glad!

Viva Las Vegas

Brynäs spelare och ledare är nu bara ett skär ifrån sina drömmars mål. Järnkrok och Silfverberg är värda sin vikt i guldhjälmar.

Dusty Hill och Billy Gibbons har visat Sundqvist och Granström var skägget ska stå. Snart är det slutspelat och klart. Om Brynäs tappar det här ska jag åka loserbuss till Byske och erkänna mina fel. Det händer inte. De vänder inte. Brynäs är för tajta, för vassa, för bra. Dessutom har de det lilla flytet som behövs. Och Svedberg befinner sig mittoppi den berömda zonen. Snart sitter de alla på planet till USA. Jag unnar dem semester från och med i morgon.

Skellefteå utan Goren är som Södergren utan håren va. Mycket snack och lite verkstad va. Hjälper inte ens med en stilla bön va.

Jag vet en glennifierad grek som skulle bada naken i Akallas fontän för att få vara i brynäsarnas skridskor. Tänk att få fira ett fett efterlängtat och välförtjänt guld med att spela bort allt man äger i de galna gamblarnas förlovade stad. Dessutom samma år som man fyller 100! Greken skulle gladeligen lämna Vegas med bara suspen på. Blottad, barskrapad och berusad som få. Det finns bara en Greken. Precis som det bara finns ett AIK. Inga ödds i världen kan ta den verkligheten ifrån oss. Bright light city gonna set my soul!

Och Eilert Pilarm som var inbokad till Sollefteås guldfest i Byske! Tur att det finns många andra spräckliga kopior att välja mellan.

Det finns en morgondag

Christian Sandberg var så bra ikväll att jag nästan känner mig sugen att börja blogga igen.

Bulldozer

Det är kanske inte så konstigt att hockeyn alldeles för ofta ser ut som den gör numera. Jag menar småtrist, halvfeg och försiktig och med första-handsfokus på försvarsspel.

För när ett hockeylag av idag spelar friskt och frejdigt och på ett framgångsrikt sätt maler ner sin motståndare så fokuseras det nästan alltid först och främst på laget som går på pumpen. Laget som ligger under och släpper till. Vad gör de för fel? Varför låter de sig stressas och pressas? Det går inte en periodpaus utan att expertpennorna dras fram för att i detalj avslöja defensiva brister och tillkortakommanden.

Det är som att man från hockeytyckarhåll förutsätter att en lyckad offensiv alltid och i första hand måste bero på motståndarens svaga försvarsspel. Istället för tvärtom. Tränarhockey lika med tråkhockey?

Det är rätt märkligt kan jag tycka. Och faktiskt ganska irriterande. Särskilt irriterande blir det när jag inser hur detta i grunden trista och destruktiva tänk påverkat mitt eget sätt att se på det underbara spelet kallat hockey: I samband med att min hjärna registrerar ett snyggt mål aktiveras numera per automatik fel-sökar-funktionen. Hockeypuckot letar brister i det försvarande lagets uppträdande, istället för tvärtom. Det är alltså inte längre någons förtjänst att det blir mål, det är snarare någons fel.

Måhända överdriver jag en smula med flit. Men jag tror nog att det ligger något i min iakttagelse.

* * *

Som supporter utgår man naturligtvis alltid ifrån det egna lagets insats. När Brynäs dundrar på och kör över oss i två dryga perioder ser jag således inte i första hand ett snabbt, spelskickligt lag med mästarambitioner. Jag ser ett vilset, yrvaket Gnaget med snurriga skallar i hönsgården. Det tror jag alla gnagare gör som ser matchen, såväl på plats som på teve. Men så här ett par timmar efter att den feta ladyn ylat försöker jag lyfta blicken en aning. Vad var det för match jag såg, egentligen?

Jag tror att jag såg en match mellan ett hemmalag som trampade järnet från första nedsläpp och ett bortalag som närmast hopplöst försökte freda sig från baklängesmål. Brynäs spelade med fart och finess och skapade chans på chans på chans genom ett ruggigt vasst anfallsspel. De visade klass i nästan två hela perioder. AIK å sin sida hade minst sagt svårt att hänga med i svängarna. Laget blev fast i egen zon, lyckades inte knäcka Brynäs överlägsna offensiv. I slutet av andra perioden fick Gnaget emellertid kontakt. Och i tredje kom man nära, riktigt nära en kvittering.

Men Lill-Honken var grym idag. Nästan som i gammalt gott slag. Hans lag vann välförtjänt, om än till sist med ett nödrop.

* * *

Med risk för att verka inkonsekvent i mitt eget resonerande ska jag nu blunda för våra motståndares offensiva kvaliteter för en stund och istället kortfattat gnälla på AIK:s defensiv och dåliga starter.

AIK har emellanåt stora problem i egen zon. Vi såg det i Linköping, vi såg det i Gävle. Man har fruktansvärt svårt att på ett enkelt och effektivt sätt få med sig pucken över egen blå. Särskilt svårt har AIK i början av perioderna mot lag som anfaller med hög fart. Då hamnar man på hälarna, ser närmast oförberedda och rädda ut. Vad detta beror på - mer än att laget på andra sidan är friskusflinka och bra - kan antagligen inte ens Melin svara på. Han har ju praktiserat tidiga timeouts i ett par års tid nu.

Roger Melin är känd för sitt lugn och låga tonläge. Sympatiska drag hos en försiktig general. Kanske bör han ändå fundera på att tjacka megafon. Eller en blåslampa för trögstartade rövar. För någonstans verkar det som att det brister i uppladdningen. Frågan är var?

* * *

Den tunga torsken till trots; jag vill avsluta kvällens inlägg med att lyfta fram en särskild AIK-spelare som utmärkte sig positivt idag. Alla som såg matchen torde veta vem jag syftar på. Han inledde med tre feta tacklingar i första perioden och följde upp med ett kanonläge framför mål. I slutet av andra dundrade han in trean som gav oss svartgula hoppet tillbaka.

Från kall som is till het som spis. Som Boork eller vem det var sa under tevesändningen: Bulldozern Bång!

Brynäs Tigers

Mormors favoriter kan man inte tycka illa om. För Boris är Brynäs lite grann som en släktklenod i porslin. En kitschig tiger i ett vardagsrumshörn. Något som man bryr sig lagom mycket om, vårdar så smått och håller ett öga på i smyg. Man vill inte gärna att den ska gå sönder, dyrgripen. Om en barnslig gäst på tre-fyra år sådär råkar sätta sig på den går man i spinn. Om en vuxen får för sig att kalla den ful knyter man näven i fickan och spänner blicken. Kom inte här och snacka, liksom. Tigern är en vän, ett minne ifrån länge sen. Jag är inte jätteförtjust i den men om någon jävel fick för sig att ta klenoden ifrån mig skulle jag bli galen som Greken. Ja, det skulle kännas tomt och konstigt att leva utan tigern.

Jag putsar upp den lagom till jul. Därefter får den vila, samla damm och grina illa. Sedan i somras kallar vi den Mysnäs, lillgrabben och jag. Vi diggar ränderna och stajlen, tänderna, emaljen. Färgerna, öronen, morrhåren, svansen. Det är något visst med en tiger som visar tänderna men tiger. På något suspekt sätt inger den respekt.

I familjen Boris lär man sig att vårda mormors favoriter. Ett tag tänkte vi ta bilen upp till Gävle och se Mysnäs sättas på plats på plats. Men saker kom emellan, en 40-årsfest, en massa måsten. Men det går fler tåg och säsongen är lång. Fastän jag fantiserar om att ta porslinstigern till antikrundan, få den värderad och såld en gång för alla, håller jag fast vid den som ett barn håller fast vid sin första nallebjörn. Även om det en dag som denna tar emot att säga det, så är minnet av Mysnäs en del av mitt liv. Ibland håller jag en tumme för Tigers. Ibland unnar jag dem ett trettonde guld.

Men idag får Mysnäs stryk. När kattens lek med råttan blir råttans lek med katten känner Boris ingen som helst sympati. Och mormor har sedan länge lärt sig att halvhålla på Gnaget.

BB:s elitserietips 2011/2012

För ett år sedan toktippade jag Elitserien och lät hjärtat vara med. Samtliga lag fick ett varsitt skojfriskt inlägg tillägnat sig. Denna höst är jag inte i närheten av att överprestera på samma sätt. Det känns förstås lite trist. Men som alla vet är andra säsongen i eliten den svåraste och det gäller naturligtvis inte bara AIK utan även mig. Därför blir det bara ett endaste fjuttigt litet tipsinlägg från mitt håll i år - det här. Elitserien enligt Boris 2011/2012:

1. Luleå
Har fortsatt bygga på sitt framgångsrecept. Wallin är ett grymt förvärv. Liksom Harju. Kommer att vara urtrista att se mot AIK, desto roligare mot Dif. Rautio en nyckel till framgång.
BB gillar: Lasse Persson samt lagets nya dräkter.
BB ogillar: Osten ger en besk eftersmak.
 
2. Djurgården
Blir bättre än i fjol. Stark backuppsättning, något tunnare framåt. Wesslau kanonkeeper. Tyvärr ser Dif ut som en het guldkandidat. Förhoppningsvis har jag fel.
BB gillar: Kristofer Ottosson är sympatisk.
BB ogillar: Det mesta.

3. Färjestad
Har som vanligt fyllt på där det uppstått luckor. Både i truppen och på tröjan. Kommer antagligen att sakna Sjögren men kompenserar med Sjöström. Three is the magic number.
BB gillar: Patrik Lundh och Mikael Johansson.
BB ogillar: Att förlora mot dem. En seger skulle sitta fint efter alla dessa år.

4. Brynäs
En av säsongens överraskningar. Silfverberg och Järnkrok leder Brynäs till en topplacering. Svedberg tar förstaspaden.  Unge Johan Larsson ett av säsongens stora utropstecken! Brynäs går till semi.
BB gillar: Ganska mycket faktiskt. Klubben, laget, märket, tröjorna, traditionen och Tigger Tom.
BB ogillar: Egentligen ingenting. Jag gillar ju Brynäs.

5. Linköping
Kommer som vanligt att blanda och ge. Tjeckerna gör dock LHC till ett topplag och Magnus Johansson fortsätter att imponera. Jämtin utmärker sig offensivt.
BB gillar: Hans Särkijärvi. En riktig karl.
BB ogillar: Carl Söderbergs dialekt.

6. HV71
Nä, här ser det inte så spännande ut. Går mot en mellansäsong, som trots det kan räcka ända fram till guld. Kamil Piros kommer att ösa in poäng. Till skillnad från Bremberg.
BB gillar: Per Ledin. När han är i utvisningsbåset. Och HV-bloggen.
BB ogillar: Per Ledin. När han är på isen.

7. AIK
Kommer att få kämpa och slita för att återupprepa succén. Med Fasth i kassen, ett stabilt försvar och en poängkung i Videll blir det slutspel igen. Väl där går vi som tåget mot guld och gröna skogar. Bång avgör finalserien med att trycka in både Wesslau och puck i mål. Efter videogranskning, läktarkaos och ett par hundra barnsliga vredesutbrott från Greken döms pucken inne. Min glennifierade vän och jag firar med att bada i Akallas fontän.
BB älskar: Gnaget!
BB ogillar: Att David Engblom inte fick nytt kontrakt.

8. Skellefteå
Har tappat en hel förstafemma och mer därtill. Pikkarainen blir en nyckelspelare, särkilt i PP. Även Styrman får mycket ansvar. Möller spännande att följa.
BB gillar: Färgerna. Plissken samt supportrarna. Skellefteås klack är den enda i landet som sjunger hejaramsor tillägnade bortalaget.
BB ogillar: Anders Forsberg är väl muppig för min smak.

9. Frölunda
Kommer att se bättre ut i spelet än förra säsongen. Men fortfarande lite ojämna. Fredrik Pettersson och Mika Pyörälä imponerar men Frölunda missar ändå slutspel - igen.
BB gillar: Lugna puckar.
BB ogillar: Indians. Fruktansvärt töntigt namn.
 
10. Timrå
Ett anonymt gäng som får mycket däng. Inte ens Hagos och Johan
"Gnagarn" Andersson lyckas lyfta Timrå över slutspelsstrecket. Avsågade med tre omgångar kvar, men slipper kvala.
BB gillar: Johan Andersson.
BB ogillar: Johan Andersson.

11. Växjö
Börjar bra och är på slutspelsplats efter halva serien. Sedan rasar det. Mycket mål i baken, allt färre framåt. Janne Karlsson får ett par patenterade psykbryt men Växjö kvalar sig kvar till slut.
BB gillar: Janne Karlsson och Lakersbloggen.
BB ogillar: Det nya märket. För tankarna till boooring Baloos Arsenal.

12. Modo
Får en usel start och hämtar sig aldrig. Hopplöst sist redan vid jul. Tellqvist målar tavlor, Freddy Meyer floppar och Dick Axelsson längtar bort. Tuffe Uffe avgår samma dag som Leksand går upp.
BB gillar: Foppa.
BB ogillar: Sundström.

Lynx Lynx

Ilves betyder lodjur på finska. Vad Ilves klubbmärke betyder vete katten. Luleås supportrar må vara upprörda över sin nya björn som ser ut som en varg som ser ut som jag vet inte vad. Då skulle de se Ilves lodjur. Ilves lodjur ser inte ut som ett lodjur för fem öre. Det ser ut som ett odjur, ett fult gult tofsmonster ritat av någon finsk karikatyrtecknare på fyllan.

Jag måste säga att Ilves klubbmärke är ett av de absolut fulaste jag sett. Och då har jag ändå sett rätt många.

* * *

Det fula märket till trots, igår vann Ilves över AIK i Tammerfors. Det blev 4-2 till slut och enligt svartgult folk på plats såg det, precis som mot Timrå, segt ut. Robert Rosén gjorde två mål, vilket är positivt. Bång vilade efter stjänsmällen i Sollentuna. I hans frånvaro passade Melin och Persson på att fixa och trixa med formationerna. Rudslätt, Rosén, Videll bildade kedja och den konstellationen kan kanske vara ett alternativ framöver. Nordström åter mellan bröderna Ahlström, där tror jag vi har ett vinnande koncept. Hursomhelst är det bra att man prövar sig fram. Det är ju liksom en av försäsongens grejer, att man testar olika formationer och därigenom ser vilka spelare som faktiskt synkar.

Jämför man AIK:s situation idag med hur den såg ut vid samma tidpunkt för ett år sedan så ser det betydligt ljusare ut nu. Då var ju mer eller mindre hälften av spelarna antingen febriga och förkylda eller skadade. Nu är det bara Salmonsson som saknas på grund av skada. (McDonell ansluter i oktober medan MacNevin medverkar i två matcher i Finland för att därefter inleda säsongen i HPK.) Förutsättningarna att få ihop ett slagkraftigt lag till premiären är med andra ord godare i år än vad de var i fjol. Lägg därtill att AIK denna höst har ett på pappret bättre och mer rutinerat lag än i fjol, kryddat med en potentiell poängkung i Videll. Som hockeypuckad gnagare har man anledning att se fram emot hösten med tillförsikt.

Så här tror jag (med reservation för eventuella sjukdomar/skador) att AIK:s anfallskedjor kommer att se ut en bit in i serielunken:

Bång - Sandberg - Videll

Rudslätt - Steen - Gynge

Salmonsson - Rosén - McDonell

Ahlström - Nordström - Ahlström

Backparen tar jag helst en annan dag. Bortsett från den givna duon Carlsson & Johansson känns det än så länge ovisst. Uppställningarna hittills under försäsongen ger så klart en fingervisning, men ändå. Ännu vet vi till exempel inte om Aspeqvist blir kvar i truppen. Om han blir kvar så går AIK in i säsongen med nio backar i truppen (MacNevin inräknad). Frågan är om Melin/Persson tänker fortsätta på den sedan i vintras inslagna vägen och spela med fyra backpar i matcherna. Om inte så kan konkurrensen bli minst sagt hård om den sjunde backplatsen.

Glädjande förresten att läsa om Josh MacNevin igår.

* * *

Jag ämnar nu lämna träningsmatchen mot Ilves och AIK:s försäsong för att istället ta mig tillbaka till kärnan och själva huvudspåret i detta djuplodande och mångfacetterande inlägg. Således snackar vi nu enbart om klubbmärken som är fula.

(Jag har naturligtvis skrivit om ämnet förut men eftersom jag älskar att älta gamla lustigheter och eftersom jag är en sån som mer än gärna drar samma tokroliga skämt om och om och om igen så tänkte jag: Varför inte? Läsare som besöker bloggen enkom för att ta del av mina tankar om spelet på isen kan med fördel scrolla förbi återstoden av detta inlägg.)

Ilves odjur till lodjur väcker frågan som så många gånger förr har snurrat i mitt huvud: Vad är det egentligen med nordiska klubbar och kattdjur? Ibland verkar det som att de gör allt för att överträffa varandra i dålig smak. Se på Linköpings Hockey Club till exempel. Och se på Sundsvall. Se på Bofors. Se på Borås. Borås!! Kanske var det just den katastrofala gemensamma nämnaren som en gång i tiden fick Djurgårdens IF IF att på allvar börja spela apa och klä ut sig till lejon? Inflik apropå kattlik: En svensk tiger. Och en till!

Nåja. Det är ju faktiskt inte bara lagen med spinn som ser ut som nåt katten släpat in. Ta alla dessa fåglar bara: Det är rödhökar här och rödörnar där. I SM-liiga finns det en pelikan! Den är förvisso inte lika ful som den svenska rödhöken, men fett disneyfierad får den åtminstone mig att brista ut i kvack. (Snart ringer de från Canal Plus och erbjuder mig tjänst som stand in för Arne.) Skabbigast av alla nordiska fjäderfän måste nog ändå vara den stackars sjöfågel som Hudiksvalls HC envisas med att bära på bringan. Man tappar andan.

Tacka vet jag Mariestad BOIS. Vi AIK:are stötte ju på Mariestad BOIS flera gånger för ett par år sedan. Då lärde vi oss, förutom att de är bättre på öl än backcheck, att i Mariestad BOIS, där har di känsla för det här med hockeykultur och klubbmärken. Visserligen envisas de som så många andra med att smycka sina tröjor med ett djur. Men det är inte vilket djur som helst - det är en tjur! Dessutom med koppling till kommunvapnet. Så HV71 f.d. Blue Bulls, släng er i väggen! Här snackar vi Nordens fulaste klubbmärke - alla kategorier.

* * *

Ett lag som verkligen inte har något fult djur i märket är Leksand. Med det finns det människor som tycker att de ska ha. Eftersom min blogg har fått en del nya besökare sedan december 2009, tycker jag att det kan vara på sin plats med en efterlängtad repris. Således...

Läs även: Replik till Ragnar

AIK:s försäsong 2011: Läget i laget

Jag har sett två utav AIK:s hittills tre spelade träningsmatcher. Brynäs i Märsta gjorde mig positiv och glad. Timrå i Sollentuna gjorde mig negativ och sur. Det är svårt att dra några slutsatser utifrån det lilla som hittills hänt men man kan förstås få tycka till lite ändå. Så här tycker jag om våra spelares insatser hittills:

MÅLVAKTER

30. Viktor Fasth
Hade en svår match mot Brynäs. Fick tämligen lite att göra och såg inte helt övertygande ut i rörelserna. De nya skydden bidrog kanske till att Fasth såg lite stel ut. Släppte en puck som han normalt ska ta. Sin vana trogen vägrade han att släppa in mer än två. Skadefri startar han garanterat säsongen som ohotad förstemålvakt.

35. Markus Svensson
Gjorde sin första hela match i AIK-dräkten mot Timrå igår. Såg nervös och ringrostig ut och släppte in ett par-tre billiga mål, varav det ena föregicks av en bjudning som hette duga. Kommer att ges fler chanser under försäsongen men så länge Fasth förblir frisk lär Svensson få finna sig i att vakta båsdörren i eliten. Kommer att spela i tröja nummer 29 i Elitserien.

BACKAR

4. Fredrik Svensson
Såg rätt risig ut mot Brynäs då han gjorde flera konstiga misstag i egen zon. Inte riktigt vän med pucken mot Timrå heller. Minst sagt stabbig. Möjligen är defensivspecialisten Svensson trögstartad, vilket inte är ovanligt när det gäller spelare av den lite äldre sorten. Har spelat i par med offensive Aspeqvist i båda matcherna.

6. Dick Tärnström
Har sett helt okej ut. Gör det han ska och gör det ganska bra. Mot Timrå såg han, precis som de flesta av sina lagkamrater, seg och disträ ut. Har inlett försäsongen som han avslutade i vintervåras: i backpar med Liwing. Skadefri blir Dicken en av AIK:s viktigaste spelare även denna säsong.

7. Tobias Viklund
Mycket bra mot Brynäs. Ville ha och fick mycket puck, följde med i offensiven och fick äran att avgöra matchen. Betydligt sämre mot Timrå. Särskilt i egen zon såg han virrig ut. Rejält uppsnurrad vid ett tillfälle då han tittade för mycket på pucken. Viklund kommer att spela i tröja nummer 16 i Elitserien.

12. Patrik Nemeth
Svårbedömd. Såg stark ut mot Brynäs om än lite ivrig in i närkamperna emellanåt. Har spelat båda matcherna ihop med Vikllund. Personligen hoppas jag att Nemeth får ett A på bröstet lagom till premiären. Jag tror att han skulle växa med ansvaret. Tänk Ekman-Larsson i Leksand för två år sedan.

17. Fredrik Carlsson
Har som alltid nuförtiden spelat i backpar med Stefan Johansson. Stabil mot Brynäs, mindre bra mot Timrå. Var faktiskt nära att bli målskytt igår, vilket om det hade inträffat hade varit lika med en mindre sensation. Går mot en fin säsong som en av seriens bästa defensiva backar.

23. Jonas Liwing
Blandar och ger. Emellanåt riktigt vass i passningsspelet. Såg spelsugen ut mot Brynäs men trött ut mot Timrå. Trivs ihop med Dicken, då han ges utrymme till offensiva framstötar. Kan få det tufft denna säsong, då konkurrensen är något hårdare än i fjol.

24. Christopher Aspeqvist
Huddingespelare på try-out. Frejdig bekantskap som har gett ett inspirerat och spännande intryck. Trivs med puck och visar att han vill vara med i spelet. Kan mycket väl bli kvar i AIK. Aspeqvist är en offensivt lagd rightskytt som kan komma att ge främst Liwing och Viklund men även Svensson en match om speltid i Elitserien.

37. Stefan Johansson
Precis som Carlsson bra mot Brynäs. Stark offensivt och skicklig på att komma till skott. Mot Timrå gick däremot det mesta snett. Slarvig i passningsspelet, slafsig i  närkamperna och rent av klumpig i sina offensiva utflykter. Men Johansson har hög potential och utgör ihop med Carlsson normalt AIK:s mest pålitliga backpar.

 CENTRAR / FORWARDS

10. Richard Gynge
Söker alltid skott, precis som han ska. Har haft en del lägen, både mot Brynäs och Timrå, men inte lyckats förvalta dem. Spelat båda matcherna med Steen och Rudslätt. Kedjan var framgångsrik i vintras och lär förbli intakt. Satte faktiskt en patenterad handledare i krysset mot Brynäs. Spelet dock avblåst halvsekunden innan.

13. Joakim Nordström
Den enskilde spelare som imponerat mest hittills. Till och med bra mot Timrå, vilket säger en hel del med tanke på hur kasst större delen av  laget uppträdde. Spelade mot Brynäs mellan tvillingarna Ahlström och var bäst på plan. Mot Timrå tog han plats mellan David Lillieström-Karlsson och Patric Blomdahl. Med den äran. Nordström går med stor sannolikhet mot ett rejält genombrott denna säsong. Stark, spelskicklig, vass på grillorna och lagom målkåt. Har troligen alla verktyg som behövs för att lyckas.

14. Daniel Rudslätt
Såg pigg ut mot Brynäs, bra fart på rören. Är vältränad och tycks inte alls ha samma problem med ryggen nu än ifjol vid samma tidpunkt. Trivs bra ihop med Steen och samarbetet kan nog bli än mer framgångsrikt denna säsong. Mer eller mindre osynlig mot Timrå dock.

20. Daniel Bång
Gjorde en bra match mot Brynäs, som den tunga tredje länken i förstakedjan. Tacklade, åkte skridskor, sköt och borde ha blivit målskytt. Betydligt sämre mot Timrå, så länge det varade. Fick dyngspö av Halonen efter en het närkamp. Går som alltid mot en spännande säsong, som kan bära ända fram till en plats i Tre Kronor.

21. Christian Sandberg
AIK:s kanske enskilt viktigaste kugge? Kombinerar ett enormt krigarhjärta med spelförståelse och målfarlighet. Liksom Bång bra mot Brynäs om än lite ojämn. Kämpade på även mot Timrå men utan att få särskilt mycket uträttat. Går mot sitt STORA genombrott i Elitserien i vinter. Tror jag.

22. David Lillieström-Karlsson
Junior kallad DK som  i Salmonssons frånvaro fått chansen i A-laget. Spelade mot Brynäs ihop med Rosén och Blomdahl. Konstellationen klickade inte alls. Mot Timrå kom Nordström in i kedjan istället för Rosén. Huruvida DK fick ett lyft av bytet vete katten. Hursomhelst en ung spelare som det blir spännande att följa framöver.

33. Linus Videll
Här har vi killen som verkar tycka att försäsong är lika med glida runt och finta. Videll blixtrar till ibland och visar vilken hög potential han har. Men det går ju alldeles för ofta alldeles för segt. Jag har en känsla av att vi inte får se den riktige Videll förrän seriespelet drar igång. Möjligen att han slår till redan mot SSK på Hovet (31/8). Videll kommer att spela i tröja nummer 55 i Elitserien.

45. Oscar Steen
Förra säsongens kanske bästa och nyttigaste spelare i AIK har börjat försäsongen okej. Bra fart på grillerna och ser ut att fortsatt trivas mellan Gynge och Rudslätt. En av få som jag tycker gjorde hyfsat ifrån sig även i matchen mot Timrå. Går nästan garanterat mot en ny stark säsong. Eventuellt som nybliven assisterande kapten?

68. Victor Ahlström & 86. Oscar Ahlström
Det säger antagligen en del om mina bristande hockeykunskaper men jag kan faktiskt fortfarande inte med säkerhet skilja dessa båda spelare åt. Om tvillingarna bytte tröja med varandra skulle jag aldrig märka det. De följer varandras utvecklingskurvor. Det som för ett år sedan var mycket snurr i hörnen har under försäsongen så här långt varit mer snurr i slotten. Det är naturligtvis positivt. Med Nordström mellan sig briljerade bröderna mot Brynäs. Mot Timrå hjälpte de Rosén in i laget och matchen. Jag tror att Ahlströmmarna går mot en ännu bättre säsong än i fjol. Båda har potential att nå upp i 30-35-poängsklassen.

70. Robert Rosén
Riktigt blek mot Brynäs då han i många byten såg alldeles vilsen ut på isen. Kom mer till sin rätt mellan tvillingarna igår. Delvis med tanke på hur het Nordström sett ut så undrar jag hur det kommer att gå för Rosén. Bevisligen bra i PP men det är i spel fem mot fem som han måste visa att han är elitseriemässig. Än så länge ett stort frågetecken. Rosén kommer att spela i tröja nummer 87 i Elitserien.

84. Patric Blomdahl
Närmast osynlig mot Brynäs. Aningen synligare mot Timrå, kanske främst för att han lyckades trycka in ett mål i matchens första PP. Jag tror att Blomdahl går mot en relativt undanskymd tillvaro denna säsong. Med Salmonsson tillbaka från sin skada och med McDonell tillbaka som artist lär Blomdahl få nöta bänk. Men sjukdomar och skador kommer och går, Blomdahls höga klubbor i anfallszon består.

* * *

Om jag som avslutning på detta inlägg ska dra till med ett samlat omdöme efter hela två (!) sedda matcher får det bli: So far sådär.

Mysnäs i Märsta

Mysnäs ja. Just precis Mysnäs. Brynäs heter nuförtiden exakt just så här hemma där jag bor. Mysnäs.

Det är inte jag som har bestämt det. Det har min lille grabb som är två och ett halvt och redan hockeyfantast gjort alldeles själv. Ajkå Mysnäs, säger han och pekar på min biljett från igår. Ajkå Mysnäs. Vi har en lediga fridens fredag idag, grabben min och jag, och vi ägnar morgonen åt att läsa matchprogrammet till frukost. Sen leker vi med hockeyspelsgubbar och gör tusen miljoner mål. Vi bloggar oss ett inlägg och har det bra. AIK vann över Brynäs igår, säger vi. Ajkå vann! Ajkå Mysnäs.

* * *

Men det blev inte bara Mysnäs i Märsta igår. Det blev J18 på Ritorp också. Tillsammans med mina vänner Eddie och Mary värmde jag upp med 9-2 på Västerås. Därefter körde vi till Märsta och körde över Mysnäs. Det regnade när vi kom fram men solen sken i våra hjärtan och det blev en lyckad kväll på många sätt. AIK imponerade, det mesta var faktiskt över förväntan. Det var försäsongens första riktiga träningsmatch, mot ett Brynäs som fått beröm för att ha mosat Almtuna. Nu gick de på pumpen mot ett spelsuget Gnaget. Skottstatistiken säger en del om inte allt. 43-14 till AIK. Vi kunde ha gjort fler mål än fyra men Svedberg var bra och avsluten var sådär. Brynäs stack upp ibland men sett till hela matchen så var segern odiskutabel. Stundtals var det bara AIK, AIK, AIK. Och i högtalarna spelade de Springsteens Born to run. (Enligt Prozacs blogg spelades även Rosa helikopter i ett avbrott men det måste jag ha missat. Antagligen för att jag just då var fullt upptagen med att uppdatera min senaste spellista med The Pinks-hits.)

Viklund var mycket bra och fick kröna sin kväll med ett härligt skott i mål. Min vän Mary påtalade hur lik han är Oscar Steen i åkningen. Efter att ha kollat in stajlen noga nickade jag instämmande.

Videll såg ut att trivas ihop med Sandberg och Bång. Många sköna dragningar, ett antal fina framspelningar. Samtliga i kedjan kunde ha blivit målskyttar. Bång och Videll borde nog ha blivit det.

Aspeqvist är en rolig och ny bekantskap. Jag tror att han har goda chanser att få bli kvar. Offensiv och frejdig back som inte tvekar att fullfölja när möjligheten dyker upp.

Fasth hade en svår kväll på jobbet. Sällan testad och när det väl hettade till så hettade det till. Andra målet slank in under armen. Därefter stod han pall. Fasth släpper nästan aldrig mer än två puckar. Sedan spelar det ingen roll om motståndarna skjuter 43 skott eller 14. Det känns alltid lika tryggt.

David... Lillieström-Karlsson. Jag lär mig aldrig hans namn. Varje gång jag ska säga det blir det en ofrivillig paus. Men igår lärde jag mig att David... Lillieström-Karlsson är en jättetalang. Väldigt roligt att se honom på isen.

Joakim Nordström. Vilken match han gör! Ser betydligt starkare ut än för ett år sen. Jag tror att han går mot ett stort genombrott. Bäst på plan igår och ett varningens finger i luften: Se upp för nummer 13 i vinter!

Ja, det var en härlig hockeykväll i Märsta. Men mysnäsfaktorn till trots, det finns alltid något att gnälla över: Det är härligt att se Videll tillbaka i AIK. Men varför i tröja nummer 33? Jag förstår det inte. Om det nu är så att AIK måste spela i fjolårets tröjor under försäsongen så kan man väl åtminstone se till att tejpa över den ena trean på Engbloms tröja? Namnet är ju redan struket så det kan knappast vara ett problem att göra detsamma med en siffra. Jag stör mig på riktigt på det där och jag är inte ensam.

* * *

Ajkå Timjå säger grabben i knät. Ajkå Timjå. Vi är klara med Mysnäs i Märsta och det är dags att dra vidare. Hockeyspelet väntar. Ajkå-gubbar och Timjå-gubbar. Det är Christian Sandberg och Dick Tärnström och David Engblom och Fredrik Carlsson. Och det är en målvakt med nummer 35 men vi låtsas att det är Viktor Fasth. Och när vi gör mål gör vi high five och sen gör vi mål igen. Och igen och igen och igen. Och jag är Daniel Bång.

Serielunken är en snårig stig

I nästan tre hela perioder satt jag och ondgjorde mig över det svarta supporterlivets gävlighet. Jag tänkte: Detta är skräckens boning och jag är en skeppsbruten fisherman på de dömdas ö.

AIK:s insats var så klen. Den luktade svettig suspensoar och föredetting Dick. Den stank av bottenskrap och träsk. Inte ens femtusen friska läkerolister förmådde blåsa bort kvalmig-heten och dimman. Gnaget spelade som skit. Trots att Brynäs uppträdde ungefär lika blekt som senast jag såg dem i Gävle så tilläts de skapa tryck. Melins mannar misslyckades med det mesta. Gång på gång spelade man fast sig själva i egen zon. Endast Viktor var vaken.

Backar med fritt fält borde kunna hitta sina medspelare. Man måste ju inte alltid spela sarg ut.

Jag fick se säsongens kanske allra sämsta hockeymatch och med två minuter kvar funderade jag på att gå. Det är inte kul att sitta i bilkö från parkering med noll poäng i bagaget. För en mätt och belåten segrare kan Sportradion smaka mumma och härliga deserten men för en loser som tvångsmatats med fryst torsk är det bara surt att höra eftersnack. Tabellvetet vill man i det läget inte veta av.

Men man går inte förrän fettladyn har ylat. Inte vid ställningen 2-1. Åtminstone gör man det inte om man är Boris och gnagiskt trogen.

Zednik och Pavlikovsky hade sett sömniga ut sedan matchens första byte. Självklart fick de chansen att styra upp spelet i sex mot fem. Det är slovakerna som ska ta tag i sakerna, så är det sagt och så blev det gjort. 18.55 stod klockan på när Pavlikovsky lyfte in pucken till 2-2. Jag trodde knappt det var sant. AIK gjorde hyfsade matcher mot Frölunda, Skellefteå och Södertälje utan att vinna. Mot Brynäs gör man en otroligt dålig match men lyckas ändå ta den till straffar.

Och så Jonas Liwing.

Jaha, tänkte jag. Jonas Liwing.

Bättre än att skicka fram Dicken eller nån som suttit bänkad hela matchen i alla fall.

Men ändå.

Jonas Liwing!

Richard Zednik har så här långt inte visat mycket mer än att han har hockeyn i blodet. Farten och frenesin är det sisådär med. Fräckheten och fantasin däremot skymtar fram med jämna mellanrum. Zednik och Pavlikovsky känner varandra, finner varandra men emellanåt ser det slött och oengagerat ut. Det kan förstås vara en synvilla, kanske blir slovakernas samarbete det som till sist räddar oss kvar i eliten.

Men Zednik måste börja leverera. Mål, mål, mål. Det är dags att kliva fram nu. Vi är många vars hjärtan bultar och bankar.

Öppna dörren, Richard!

When the seagulls follow the trawler

Det bor en fisherman i oss alla och särskilt i mig. En gång fick jag en hornsimpa på metspö. En hornsimpa! Det ni kära vänner som Boris knappt ens känner. Om ni inte redan visste det så kan jag härmed meddela att hornsimpan är fiskeriets svar på hockeyns Borås. Ful och smaklös men rätt kul att skrämmas med. Se här bara: Borås!!

Ja, är det inte läskigt så säg. Man får ju för faan ont i magen av skräck. Borås!!

Inte hade väl jag tänkt åka till Gävle heller. Särskilt inte efter att ha smakat sjögräs i Södertälje. Men besvikelsen gick över. Tiderna förändras och beslut mognar fram. På bara ett par dagar har jag hunnit växa som människa. Jag känner mig starkare och stoltare än på mycket länge. Gnagisk och grann. Klart att man vill se AIK käka puck i Läkerolen. Klart man vill det.

Men innan jag sätter mig i bilen så tänkte jag bjuda på en liten lustighet eller två.

Jag är en sån där supporter som gillar matchprogram. Utan program ingen match brukar jag säga. I förrgår köpte jag således, min vana trogen, ett litet matchprogram. Det var som vanligt ett mycket bra program. AIK:s tränare Gunnar Persson intervjuades inför matchen. Han sa en del kloka saker. Om att inte tveka och om att visa lite jävlar anamma. Och så på det en mening som fick mig att haja till. Så här sa Persson:

"Nu gäller det att visa bröst

och fortsätta gå på."

Jag vet inte om det där är nåt manligt uttryck som Gunnar lärde sig under sin tid i Brynäs men jag tror mig förstå vad han menar. AIK:s spelare måste börja ta för sig. Visa var skåpet ska stå.

Det är förstås inte bara AIK som har bra matchprogram. I Tälje till exempel har man finfina program. Där är de dessutom gratis, om än väldigt tunna. Senast bjöd den anrika sportklubben på en krönika signerad "Robban - SSK:are sedan 1947". Han avslutade sin text på ett effektfullt och ganska proffsigt sätt. Så här skrev han: "SSK is best - may the best team win".

Nåja. Som Greken sa när han inte fick napp: Nu har jag inte tid med det här längre. Trunken är packad och Boris är full av hopp. Hostigt ger jag mig av igen - naturligtvis utrustad med de rätta tabletterna. Räkna med ett jävla drag när Brynäs får spö. Visa pattarna, Persson!

"When the seagulls follow the trawler, it's because they think sardines will be thrown into the sea." (Eric Cantona)

Tokiga huliganer

Oj oj oj, här kommer man hem från Hovet, salig som en nyfrälst hockeyfan. Man dansar upp för trapporna, man lovsjunger livet och kärleken. Man kliver in genom dörren, lyfter upp Lillkisen i famnen, snurrar ett par varv, skrattar och trudeluttar. Man pussar gumman och har det bra. "Vi vann!" säger man och strålar som en sol. "Vann vi?" svarar gumman så där storsint som anstår en ointresserad men lojal kvinna. Min Lovis, min Lovis.

Man tar med sig grabben in i vardagsrummet, dricker saft och käkar druvor, man slår på teven och kollar lite hockey i förbifarten. Lillkisen pekar och säger "Kååå" som i AIK. Det är Brynäs och Luleå som lirar men det är sak samma. AIK är hockey - hockey är AIK, som  Prozac brukar säga. Prozac med powerbreaksen ni vet. Nåväl. Man busar med Lillkisen, bläddrar i pekböcker, lattjar med pappas keps, studsar boll och pruttar magen. Man leker och lever livet.

PANG! säger det på teven. PANG! PANG! Nämen...? Vad är det som händer? Vad är det frågan om nu då?

Jo men visst. Ser man på. Vad var det jag sa? Är det inte de där jävla norrlänningarna nu igen? Fi fan alltså. De skjuter raketer och knallskott! De pissar i bussar! De bränner kläder! Det är ju helt otrooligt alltså! Snacka om tokiga huliganer. Här har man suttit och funderat på att ta flyget upp till Skoterland någon gång framöver men nu börjar man ju bli skakis alltså. Nog för att man sett Jägarna och nog för att man hört om hembrännare med älgstuds och hojt men detta? Detta?!

De är ju farliga där uppe. De slåss med polisen. De skrämmer slag på vanligt folk. Fan vet om de inte äter barn också! Oj oj oj. Jag är chockad. Jag får ont i magen. Jag tror jag kissar på mig. Oooh, jag ser krigsrubrikerna på nätet. Nu jävlar är det på allvar. Vad blir det härnäst? Inkastade tomtebloss på isen? Bajs i blöja i Burträsk? Jag säger då det. Det bästa för Elitserien vore att ett av raggarlagen åkte ur. Så här kan vi inte ha det. Så här får det inte gå till. Lasse Anrell, hör du mig nu? Vill du fortfarande se raggarna i final?

Tänk att man ska behöva få sin lördagskväll förstörd av ett gäng skoterraggande ligister. Tänk att man ska behöva vara rädd för att gå på hockey i Norrland.

Det är allt bra tur man bor här nere i trygga storstan i alla fall. Här kan man i lugn och ro promenera till och från matcherna. Här kan man dansa vals i svartgul klädedräkt mitt i grönvita Bajenland. Här kan man gå på Skansen med gnagissmyckad barnvagn. Här kan man köpa souvenirer i Derbybutiken, oavsett vilket stockholmslag man hejar på. Här kan man ta en öl och skaka tass med en knutte bland segersugna kringlor.

Annat är det i Norrland.

Där är de heta på gröten. Fulla som fan och läskiga hela bunten. Det har man ju alltid hört. Inte konstigt att brudarna flyttar söderut.

Kaffe, hjältar och ett sällsynt exemplar

Det blev en lyckad kväll i Läkerolen. Tre friska pinnar, trevligt sällskap, en Bång på språng. Och gott kaffe kom...

Man vet att man börjar bli gammal och kanske en aning för snäll när man tycker synd om en motståndarkeeper som springer läck. Man vet det men man tar det för vad det är. Även en hårdkokt gnagare med vässade klor kan väl få bli blödig? Jag tyckte faktiskt lite synd om Greiss igår. Samtidigt gladde jag mig naturligtvis åt McDonells turliga mål. Även om det tog en stund innan jag fattade att pucken hade gått in. Jag blev så paff att jag knappt kom mig för att jubla.

Greiss spelade upp sig efter tavlan och jag slutade tycka synd om honom. Brynäs däremot vek ned sig. Jag kände ingen sympati med utespelarna. Däremot led jag med Tomas, vars kärlek till laget är minst lika stor som min till Gnaget. I första periodpausen kunde vi konstatera att 0-2 var ett slumpresultat. Att båda lagen duttade och pluttade och att första målet fick Brynäs ur balans. I andra pausen var vi överens om att AIK ledde rättvist.

Efter matchen kände jag mig upprymd som efter en lyckad dejt. Tomas var mindre nöjd, även om kaffet värmde hans sargade själ.

Daniel Bång är tillbaka och som han är det! Jag såg tendenser redan mot Luleå hemma. Bång, Sandberg och Tobbe Ericsson var bra då och mot Brynäs bildar de AIK:s bästa kedja. Det kan nog börja smälla till ordentligt i den linan framöver. Sandberg går stadigt framåt, tar för sig mer och mer och det är egentligen bara poängen som saknas. Tobbe visar varför han får förtroende av lagledningen. Han jobbar på, kommer till lägen, kompletterar sina kedjekamrater på ett utmärkt sätt. 19-20-21 är en sifferkombination att lägga på minnet.

¤ ¤ ¤

Tillbaka till mina sympatier för Greiss: Jag såg nog den första perioden genom ett väl ödmjukt filter. Jag får skylla på den, före matchstart, storstilade hyllningen av Lennart "Tigern" Johansson. Den både rörde och berörde. Jag gillar att man tänder ljus på isen och håller ett långt, fint tal. Till och med nationalsången, som jag vanligtvis brukar tycka känns sådär i samband med elitseriematcher, satt som en smäck.

Jag har ju läst en del om "Tigern" genom åren, minns bland annat Börje Salmings självbiografi som jag slukade som hockeytokig tonåring. "Tigern" var uppenbarligen en man och spelare som på många sätt personifierade vad den här sporten handlar om, eller borde handla om. En kämpe som aldrig vek ned sig. En vinnarnas vinnare med humor och humör. En tiger som hatade att förlora men som älskade att vinna.

Man ska vårda sina minnen och man ska vörda sina hjältar. Man ska hylla den som hyllas bör. Vila i frid, "Tigern".

Läs även:
"Tigern" Johansson död

Brynäs borta...

Eller borta och borta. Så himla borta är de kanske inte. Brynäs öser ju in mål framåt. Det är bara det att de släpper in ännu fler bakåt.

Det råder sedan en tid nåt slags keeperkaos i tigerklubben. Inför säsongen tappade Brynäs Markström och sprang Läck. En djärv värvning från Luleå följde men så plötsligt tog Modig mod till sig och for som en fartfylld fjärt över Atlanten han med. Björn Bjudning blev en flopp, trots nykläckt hopp och balla initialer. Svedberg fick chansen men tog den väl  bara sådär. Brynäs behövde en pålitlig furstemålvakt. En tysk mur. Greissen i säcken så...

Det kan inte vara lätt att kliva in i hetluften efter endast en träning och noll tävlingsmatcher på ett halvår. Inte konstigt att det gick åt helvete mot SSK senast. Kanske borde Brynäs ha väntat, gett Greiss lite tid. Kanske borde Pekka ha anat en viss rinkrostighet. Nu gjorde SSK det enda rätta; chockade Brynäs och öste på med skott från första början. Och många mål blev det. Scheisse, suckade Greiss. Schwein, stönade Boris. Schön, smilade Kringelknutten.

Nu ska Greiss stå kväll igen och det kan sluta precis hur som helst. Risken finns att Czarnecki får rätt. Greiss kanske gör en bra match. Chansen finns att Czarnecki  får fel. Greiss kanske gör en dålig match. Katastroflarm är redan utfärdat. Sundlöv får väl dra på sig prylarna själv om det kniper.

¤ ¤ ¤

AIK ska så klart göra som SSK, dvs ösa på med skott. Men inte bara det. Man ska in på kassen, offra en tand, fajtas om varenda retur. Störa Greiss, förstöra för Greiss, göra det jobbigt för honom och hans lagkamrater. Framförallt ska man göra mål, mål, MÅL!  Bång ska mosa. Rudslätt ska måla. Själv ska jag nosa, strosa och stråla.

Jag ska bekanta mig med tablettasken och dess kaffesörplande besökare på mitt eget vis. Gnagisk och grann! Den som ser nummer 80 med BORIS på ryggen ska veta att där går en fridens gnagare. En gnagare som inget hellre vill än att AIK ska vinna, både på och vid sidan av isen. Inget bök, inget stök. Kaffe, kaka, muntergök.

¤ ¤

Usch! jag är trött på förluster. Jag är trött på AIK 2TORSK10. Men jag kan ta det. Jag kan acceptera att AIK är ett bottenlag i eliten. Det är en omställning som tar lite tid. En annan är liksom inte van vid att se AIK gå på pumpen i match efter match. Vi har ju varit ett topplag i AS de senaste åren. Vi har ju dominerat för faan. Nu håller man på ett lag som tragglar i botten. Klart man känner sig vilsen.

Om AIK:s spelare jobbar hårt för att växa i elitseriekostymen så är det ingenting mot vad jag, och skulle jag tro, majoriteten av alla trogna hockeygnagare gör. Vi kämpar med oss själva dag som natt. Vi våndas och mår pyton. En del letar syndabockar, andra lägger sig platt. Några kräver folks avgång hit och dit medan andra har varit inställda på kvalserien ända sedan premiären. Klart det är tufft.

Själv befinner jag mig som vanligt i något slags mellanläge. Jag är orolig men tror fortfarande att AIK har goda möjligheter att klara sig kvar utan kval. Men det är fortfarande en lång väg hem.

Den enes nöd, den andres glöd

Eller hur är det man brukar säga? Tio omgångar spelade och AIK har fått en hyfsad start på smörsäsongen. Smörsäsongen?, undrar en rögleit utan humor. Jo, men så här: Vi spelar i smöret och det här är en säsong. Alltså är det en smörsäsong. Logik enligt Långstrump som räcker hela vägen ned till Ängelholm.

Nästan i alla fall.

I alla fall. Tio omgångar spelade och AIK ligger tia i tabellen. Tio poäng har laget skrapat ihop. Lika många som SSK och Frölunda. Till skillnad från AIK kan SSK och Frölunda inte ens vara halvnöjda med inledningen av säsongen. Där AIK, trots stundtals impotent offensiv, har gått stadigt framåt, har Frölunda gått ostadigt bakåt. SSK å sin sida har gått... tja, jag vet inte om de har gått bakåt direkt men de har i alla fall inte blivit bättre än i fjol. De står liksom still. De rör sig knappast alls.

Som gnagare är det förstås rätt skönt att, en bit in i säsongen, ha två lag efter sig i tabellen. Särskilt som båda verka ha problem.

Frölunda får ingenting att stämma. Något som blir nästan smärtsamt tydligt för en utomstående som tar del av den utmärkta bloggen FHC-snacket. Varför fick inte den bloggaren plats i KFIB Alls stars? Härmed säger jag upp mig från keeperämbetet och lämnar över plocken till FHC-snackaren. Den är han värd. Å andra sidan kanske han behövs mer i Scandinavium. Frölunda verkar vara i visst behov av en förstemålvakt med känsla för spelet.

SSK går det upp och ner med och det enda som i dagsläget känns stabilt är bottenplaceringen. Det är rätt mycket som talar för att Kringelknutten tvingas utstå ännu en kvalserie. Det unnar jag honom verkligen inte. Men om alternativet stavas AIK så är det naturligtvis en smäll Kent får ta. Precis som i indianlägret är det sura miner och deppigt värre bland de anrika. Läget är med andra ord som vanligt. SSK får återigen sikta på att hålla sig kvar.

För AIK ser det för närvarande ljust ut. Framtiden är förhoppningsvis vår. Än så länge rör sig laget i rätt riktning. Framåt, uppåt.

Som supporter känner jag en tilltagande tillfredsställande tillförsikt inför fortsättningen. Jag är inte orolig. Nästan alla som inte håller på Gnaget är fortfarande övertygade om att vi egentligen är sämst i serien. Det tror inte jag. Det trodde jag inte inför säsongen heller. Jag tror att AIK kommer fortsätta på den inslagna vägen, bli bättre och bättre dag för dag. Särskilt hemma på Hovet förväntar jag mig nya trepoängare.

Som bottentippad nykomling har man inte råd att känna medlidande med sina konkurrenter. Självklart är det bra för AIK att Frölunda krisar. Jag lider inte med SSK. Efter 55 omgångar ska vi ha två lag bakom oss och vilka det i slutändan blir är verkligen skit samma. Jag hoppas förstås att ett av lagen blir Dif. Modo lär inte bli det andra, vad hjärtat än säger. Just nu tror jag att det blir SSK och Brynäs.

Tämj en tiger!

Under en kort men förvirrad tid som sökande tonåring funderade jag allvarligt på att bli buddhistisk munk.

Mina planer lades emellertid på is. Hastigt och lustigt skulle man
kunna säga. Det var nämligen mitt första möte med det motsatta könets aktiva sexuality som gav upphov till en uppgiven dröm om Nirvana. Jag insåg att livet var mer än lidande. Därmed bestämde jag mig för att hädanefter hänge mig åt köttets lustar, gnagiska under och rock n roll. Jag har ännu inte funnit några som helst goda skäl till att ändra mig gällande mitt andliga livs outgrundliga vägval.

* * *

I kväll kommer Brynäs f.d. Tigers till stan och det tycker jag känns spännande. Det kan bli en rivig afton på Hovet. Jag förväntar mig två lag som vill ha en liknande matchbild, med ett hemmalag som ligger i, laddar på och skjuter skarpt.

AIK vill naturligtvis skapa tryck och målchanser. Brynäs vill troligtvis annorlunda. De kommer att göra sitt bästa för att ta emot oss med öppna armar, omsluta våra mest målkåta spjutspetsar, för att sedan avväpna dessa med med ett tjut. Brynäs vill spela sig ur press och skapa sylvassa kontringar. Alltid bakifrån. Väl nere i Gnagets erogena zon blir det överlämningar i hörnen och hopp om fritt fält i slottet.

Boork skulle sagt att det handlar om att skaffa sig momentum. Den som får övertaget och kan utnyttja det vinner matchen. Jag skulle föredra att prata om hur man bäst tämjer en tiger. Skjut den i sank!