"Vill man se bra hockey så får man välja AIK", sa Anders Gozzi i matchprogrammet. Sen ställde han sig i Leksands utvisningbås och såg AIK spela bra hockey.
Det stod 0-4 till Leksand efter första perioden. Inte särskilt rättvist alls. Leksand kunde lätt ha lett med det dubbla. AIK:s första tjugo minuter kan ha varit de sämsta jag sett laget göra sedan HV71 hemma den 4 oktober 2011. Vi var sämre än Ore. Sämre än Ore! Stackars Lundström i kassen fick ingen som helst hjälp av sina utespelare. Medan leksingarna gjorde som de ville på isen satt gnagarna kvar i bussen och jämförde suspstorlekar. Eller nåt.
Då var det bättre drag på läktarna. Bakom AIK:s utvisningbås satt t.ex. ett helt gäng svartgula hjältar. Däribland Klabbarparn i högform och den beryktade Street Fighting Mary. Prozacs twittertummar gick som på värsta fjortisbruttan. Eddies basröst skrämde livet ur Ryno, som ändå hann med att göra mål. Trots AIK:s miserabla förstaperiod var det hyfsat livat och glatt på vår sektion. På motsatta långsidan höll Dalagnagarna hov. Och det blev dans...
För till skillnad från i Märsta har man i Norrtälje förstått vad försäsong bör bära med sig: Ljuva toner och fett sköna versioner. I ett improviserat powerbreak bjöds jag upp av den gladlynte Prozac, min bänkgranne för dagen, och vi dansade och pausade, dansade och pausade. Dansade och pausade. Och vi enades om att till denna säsong göra dansandet och pausandet till vår nya powerbreakritual. A9 och A24 i gnagisk symbios. Dansa. Pausa. Bra grejer.
Att påstå att AIK kom ut som ett nytt lag till den andra perioden vore att överdriva. Men de kom åtminstone ut som ett lag. Och det räckte ju en bit på vägen. Esa Pirnes visade kyla och klass när han la in sin straff till 1-4. Hoppet återvände och på läktarna sjöng vi om SM-guld.
inför tredje träffade jag leksingen Kung Kenta på läktaren. Trevligt.
Och därefter vände matchen. AIK gjorde fyra mål på mindre än sex minuter. Leksand var sämre än Ore. Och vi dansade och vi pausade. Och sen var det över. Besvikna leksingar skakade på sina huvuden. Lyckliga gnagare drömde om guld och gröna skogar. Klabbarparn flinade, Mary räknade skott på mål, Prozac twittrade och Eddie sa att Janmark kommer att bli kanon. På andra sidan rinken hängde en till synes berusad dalagnagare på plexit (samma plexi som han tidigare under matchen lyckats ramla in på isen över). En fröjd för ögat.
Själv dansade jag hela vägen ut till parkeringen. Satt en stund i bilen och tänkte på Pirnes och bröderna Ahlström. Sen pausade jag och körde hem. På radion spelade de inte Panetoz.
EDIT: Enligt en betrodd dalagnagare var mannen som ramlade över plexit inte en dalagnagare. Snarare var han, citat: "en sånnadäringa stockholmare". Således verkar det inte bättre än att BB har gått i AB-fällan och ägnat sig åt grovt förtal! För detta ber jag förstås om ursäkt. Hoppas ni kan förlåta mig, DG. Och att vi kan enas om att mannen på plexit i alla fall var gnagare och full som en finsk silverhjälm från 1996. Kompenserar med lite reklam.
Visar inlägg med etikett Johan Ryno. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Johan Ryno. Visa alla inlägg
lördag 18 augusti 2012
söndag 2 oktober 2011
En jävla massa bönder
Och Charles håller blott allsvensk klass.
Är man hockepuckad så är man. I kväll fastnade jag framför Viasat Hockey och matchen mellan bondefraktionerna Leksand och Tingsryd.
Bara det där att jag "fastnar" framför en sådan dyngmatch säger en del om mitt skruvade hockeyintresse. För en dyngmatch var det verkligen. Leksand såg förtvivlat dåliga ut i två perioder. I tredje skärpte de till sig tillräckligt för att vinna. Men inte mer. Bottenlaget Tingsryd kämpade och försökte utan att komma riktigt nära. Det är svårt att göra mål när varenda skott går en halv meter över ribban. Ett tag trodde jag att smålänningarna kommit på ett sniket sätt att massklona Johan Åkerman.
Jag glömmer aldrig den en gång i tiden upphausade ex-bajarens legendariska dumpning i en match 1995: Åkerman skulle lägga ner pucken i zon för sina svartgula lagkompisar att åka på. Tajmingen var perfekt. Det var läge för att skapa tryck. Tyvärr blev puckträffen inte lika bra. Åkerman drog upp trissan högt upp i nätet över ena sarghörnan. Det postiva med aktionen var att han åtminstone inte tappade pucken på blå och orsakade en farlig kontring, vilket han annars normalt brukade göra under sina tre säsonger i AIK.
18.00 satt jag i soffan och tänkte: Det kan väl vara kul att se hur det går för Ryno, den gamle gnagaren.
Kul...? Inte så himla visade det sig. Ryno var sig nämligen lik. I tredje perioden slafsade han bort en straff på ett sätt som fick mig att minnas alla de gånger som jag suttit på Hovet och suckat över Långe man. Till synes oinspirerad och loj gled han fram med pucken och vispade iväg ett skott med ärtbössan. Challe Berglund tyckte att Ryno visat dålig attityd under andra halva av matchen och att han därför inte borde ha fått lägga straffen. För en gångs skull höll jag med den störiga och stockholmsdryga urdjurgårdaren Charles.
Viasat Hockeys laguppställning är i sig en anledning till att aldrig aldrig vilja se AIK i HockeyAllsvenskan igen. (Jo, jag vet, det finns en del andra, tyngre vägande skäl därutöver.) Kanalen mönstrar en i mina ögon och framförallt öron ovanligt muppig expertpanel. Jag menar, Håkan Södergren, Challe Berglund, Andreas Johansson och Johan Tornberg. Vad är det för jävla skit? Fyra smatterband med mundiarré och taskiga tränarmeriter. Ge mig ett powerbreak.
Det roligaste med kvällens match var att se den unge talangen Filip Forsberg. Han kan nog bli ungefär hur bra som helst. Det tråkigaste var att höra Challe Berglund raljera över Leksands keeper, Jens Holmström. Samme målvakt som med kvällens nolla alltså har hållit tätt i två raka matcher.
* * *
En snubbe i Johanneshov
satt vaken mens lillgrabben sov
och lyssna på Challe
och tänkte: Tjockskalle!
Han harvar i dyn, tack och lov
Är man hockepuckad så är man. I kväll fastnade jag framför Viasat Hockey och matchen mellan bondefraktionerna Leksand och Tingsryd.
Bara det där att jag "fastnar" framför en sådan dyngmatch säger en del om mitt skruvade hockeyintresse. För en dyngmatch var det verkligen. Leksand såg förtvivlat dåliga ut i två perioder. I tredje skärpte de till sig tillräckligt för att vinna. Men inte mer. Bottenlaget Tingsryd kämpade och försökte utan att komma riktigt nära. Det är svårt att göra mål när varenda skott går en halv meter över ribban. Ett tag trodde jag att smålänningarna kommit på ett sniket sätt att massklona Johan Åkerman.
Jag glömmer aldrig den en gång i tiden upphausade ex-bajarens legendariska dumpning i en match 1995: Åkerman skulle lägga ner pucken i zon för sina svartgula lagkompisar att åka på. Tajmingen var perfekt. Det var läge för att skapa tryck. Tyvärr blev puckträffen inte lika bra. Åkerman drog upp trissan högt upp i nätet över ena sarghörnan. Det postiva med aktionen var att han åtminstone inte tappade pucken på blå och orsakade en farlig kontring, vilket han annars normalt brukade göra under sina tre säsonger i AIK.
18.00 satt jag i soffan och tänkte: Det kan väl vara kul att se hur det går för Ryno, den gamle gnagaren.
Kul...? Inte så himla visade det sig. Ryno var sig nämligen lik. I tredje perioden slafsade han bort en straff på ett sätt som fick mig att minnas alla de gånger som jag suttit på Hovet och suckat över Långe man. Till synes oinspirerad och loj gled han fram med pucken och vispade iväg ett skott med ärtbössan. Challe Berglund tyckte att Ryno visat dålig attityd under andra halva av matchen och att han därför inte borde ha fått lägga straffen. För en gångs skull höll jag med den störiga och stockholmsdryga urdjurgårdaren Charles.
Viasat Hockeys laguppställning är i sig en anledning till att aldrig aldrig vilja se AIK i HockeyAllsvenskan igen. (Jo, jag vet, det finns en del andra, tyngre vägande skäl därutöver.) Kanalen mönstrar en i mina ögon och framförallt öron ovanligt muppig expertpanel. Jag menar, Håkan Södergren, Challe Berglund, Andreas Johansson och Johan Tornberg. Vad är det för jävla skit? Fyra smatterband med mundiarré och taskiga tränarmeriter. Ge mig ett powerbreak.
Det roligaste med kvällens match var att se den unge talangen Filip Forsberg. Han kan nog bli ungefär hur bra som helst. Det tråkigaste var att höra Challe Berglund raljera över Leksands keeper, Jens Holmström. Samme målvakt som med kvällens nolla alltså har hållit tätt i två raka matcher.
* * *
En snubbe i Johanneshov
satt vaken mens lillgrabben sov
och lyssna på Challe
och tänkte: Tjockskalle!
Han harvar i dyn, tack och lov
tisdag 19 oktober 2010
Ett inlägg tillägnat Johan Ryno
Inför förra säsongen toktippade jag HÄR, halvt på skoj halvt på allvar, Johan Ryno som vinnare av poängligan i HockeyAllsvenskan.
Vid tiden för mitt tips befann sig Ryno på andra sidan Atlanten. Han skulle spela till sig en plats i Detroit var det tänkt men med den platsen bidde ingenting. Ryno vände som väntat hem och jag och många med mig såg fram emot att se honom lira skjortan av allsvenska motståndarbackar. Förra säsongen blev dock inte vad vi gnagare, inklusive Ryno själv, hade hoppats på. Långe man blandade och gav, visade emellanåt att han hade hockeyn i blodet, men var alldeles för ojämn. Alldeles för opåltlig.
Det blev en halvdan säsong för Ryno; 20 poäng på 47 matcher. Stundtals briljerade han i spelet. Allt för ofta såg det slafsigt och slarvigt ut. Inte sällan var Ryno osynlig på isen, ibland av förklarliga skäl - de gånger han satt bänkad. Johan Ryno slog många fina mackor men minst lika många tokiga felpass. Han sköt för sällan, han tacklade inte för fullt. Han kunde se loj och sävlig ut. Ändå kunde jag inte låta bli att se potentialen. Jag såg ju och förstod varför han fick speltid och förtroende från lagledningen.
På senare år finns det ingen annan gnagare som jag har haft en så ambivalent inställning till som Johan Ryno. Jag blev inte förvånad när det stod klart att han inte skulle få följa med AIK upp till eliten. Det kändes som ett korrekt beslut, välgrundat, ganska självklart egentligen. Samtidigt kändes det sorgligt på något sätt. Jag hade verkligen hoppats på Ryno. Att han skulle ta steget fullt ut och äntligen bli den där storspelaren. Att han skulle bli det i AIK, med AIK. En säsong med Gnaget i eliten och sedan ut i vida världen, typ.
Det är kanske inte så konstigt att en annan nu gläds över att se hur bra det går för Ryno i Allsvenskan. Oskarshamn har inlett serien oväntat bra. Laget ligger fyra i tabellen, är faktiskt med och nosar på topplagen. Johan Ryno ligger trea i den totala poängligan. Han har så här långt gjort sju mål och åtta assist, fördelade på tio matcher. Han vinner fler tekningar än han förlorar, han har +7 i plus/minus. Som center i förstalinan anför Ryno sitt lags offensiv.
I går kväll blev det två nya mål borta mot Almtuna. Tyvärr missade Ryno sin straff när AIS tog hand om bonuspoängen. Jag hoppas att det fortsätter lika bra för Ryno. Jag unnar honom all lycka på isen. Kanske har han en framtid i Elitserien. Kanske till och med i AIK. På Oskarshamns hemsida räknar man i alla fall med Ryno. Tydligen ska det bli 78 poäng i vinter, om han håller sig skadefri. 36 mål! Det vore något det. Bara han nu inte värvas av Frölunda.
Om Johan Ryno mot förmodan skulle googla sig själv och hitta hit vill jag att han ska veta en sak.
Vid tiden för mitt tips befann sig Ryno på andra sidan Atlanten. Han skulle spela till sig en plats i Detroit var det tänkt men med den platsen bidde ingenting. Ryno vände som väntat hem och jag och många med mig såg fram emot att se honom lira skjortan av allsvenska motståndarbackar. Förra säsongen blev dock inte vad vi gnagare, inklusive Ryno själv, hade hoppats på. Långe man blandade och gav, visade emellanåt att han hade hockeyn i blodet, men var alldeles för ojämn. Alldeles för opåltlig.
Det blev en halvdan säsong för Ryno; 20 poäng på 47 matcher. Stundtals briljerade han i spelet. Allt för ofta såg det slafsigt och slarvigt ut. Inte sällan var Ryno osynlig på isen, ibland av förklarliga skäl - de gånger han satt bänkad. Johan Ryno slog många fina mackor men minst lika många tokiga felpass. Han sköt för sällan, han tacklade inte för fullt. Han kunde se loj och sävlig ut. Ändå kunde jag inte låta bli att se potentialen. Jag såg ju och förstod varför han fick speltid och förtroende från lagledningen.
På senare år finns det ingen annan gnagare som jag har haft en så ambivalent inställning till som Johan Ryno. Jag blev inte förvånad när det stod klart att han inte skulle få följa med AIK upp till eliten. Det kändes som ett korrekt beslut, välgrundat, ganska självklart egentligen. Samtidigt kändes det sorgligt på något sätt. Jag hade verkligen hoppats på Ryno. Att han skulle ta steget fullt ut och äntligen bli den där storspelaren. Att han skulle bli det i AIK, med AIK. En säsong med Gnaget i eliten och sedan ut i vida världen, typ.
Det är kanske inte så konstigt att en annan nu gläds över att se hur bra det går för Ryno i Allsvenskan. Oskarshamn har inlett serien oväntat bra. Laget ligger fyra i tabellen, är faktiskt med och nosar på topplagen. Johan Ryno ligger trea i den totala poängligan. Han har så här långt gjort sju mål och åtta assist, fördelade på tio matcher. Han vinner fler tekningar än han förlorar, han har +7 i plus/minus. Som center i förstalinan anför Ryno sitt lags offensiv.
I går kväll blev det två nya mål borta mot Almtuna. Tyvärr missade Ryno sin straff när AIS tog hand om bonuspoängen. Jag hoppas att det fortsätter lika bra för Ryno. Jag unnar honom all lycka på isen. Kanske har han en framtid i Elitserien. Kanske till och med i AIK. På Oskarshamns hemsida räknar man i alla fall med Ryno. Tydligen ska det bli 78 poäng i vinter, om han håller sig skadefri. 36 mål! Det vore något det. Bara han nu inte värvas av Frölunda.
Om Johan Ryno mot förmodan skulle googla sig själv och hitta hit vill jag att han ska veta en sak.
Jag längtar inte längre efter att ha dig här men jag saknar dig...
fredag 30 april 2010
Farväl, Ryno
Hur säger man till nån att här tar vägen slut? Du har hockeyn i blodet, grabben, visserligen, visserligen, men tyvärr så räcker det inte. Du är inte tillräckligt bra. Du är inte den vi behöver. Tack och goodbye och här tar vägen slut. Här tar vägen slut...
¤ ¤ ¤
Johan Ryno är utan tvekan den AIK-spelare som jag varit mest splittrad till de senaste två säsongerna. Å ena sidan har jag stundtals sett hans potential. I sina bästa stunder är Ryno nämligen en klasspelare med unika egenskaper. Å andra sidan har jag alltför ofta sett hans brister. I sina sämsta stunder är Ryno en seg, oinspirerad och slarvig kasspelare som mest är i vägen. Både för sig själv och sina medspelare.
"Han har hockeyn i blodet. Han har hockeyn i blodet", har jag tänkt, skrivit, sagt och lyriskt ylat när Ryno trampat fart så underbart. Tyvärr har tillfällena endast varit sporadiskt förekommande. En handfull gånger per säsong, typ. "RYYYNOOOO!", har jag däremot förtvivlat stönat alldeles för ofta. Minst en gång per match i vinter.
Hur många gånger har jag inte suttit och suckat över Rynos oförmåga att släppa pucken i rätt lägen? Hur många gånger har jag inte suttit och suckat över att han faktiskt släpper pucken men i alldeles på tok fel lägen?
Johan Ryno är ett litet men långt mysterium. Han har talangen, kroppen, skridskoåkningen, spelsinnet... Ändå är det något som saknas. Är det viljan? Självförtroendet? Jag vet inte och jag tror aldrig att jag kommer få något säkert svar. Men jag hoppas att Ryno, när han nu "dumpas" av Gnaget, får komma till en klubb där han trivs med hockeylivet. Där han äntligen får blomma ut som den store spelare han innerst inne är. Han har ju trots allt hockeyn i blodet.
¤ ¤ ¤
Johan Ryno är utan tvekan den AIK-spelare som jag varit mest splittrad till de senaste två säsongerna. Å ena sidan har jag stundtals sett hans potential. I sina bästa stunder är Ryno nämligen en klasspelare med unika egenskaper. Å andra sidan har jag alltför ofta sett hans brister. I sina sämsta stunder är Ryno en seg, oinspirerad och slarvig kasspelare som mest är i vägen. Både för sig själv och sina medspelare.
"Han har hockeyn i blodet. Han har hockeyn i blodet", har jag tänkt, skrivit, sagt och lyriskt ylat när Ryno trampat fart så underbart. Tyvärr har tillfällena endast varit sporadiskt förekommande. En handfull gånger per säsong, typ. "RYYYNOOOO!", har jag däremot förtvivlat stönat alldeles för ofta. Minst en gång per match i vinter.
Hur många gånger har jag inte suttit och suckat över Rynos oförmåga att släppa pucken i rätt lägen? Hur många gånger har jag inte suttit och suckat över att han faktiskt släpper pucken men i alldeles på tok fel lägen?
Johan Ryno är ett litet men långt mysterium. Han har talangen, kroppen, skridskoåkningen, spelsinnet... Ändå är det något som saknas. Är det viljan? Självförtroendet? Jag vet inte och jag tror aldrig att jag kommer få något säkert svar. Men jag hoppas att Ryno, när han nu "dumpas" av Gnaget, får komma till en klubb där han trivs med hockeylivet. Där han äntligen får blomma ut som den store spelare han innerst inne är. Han har ju trots allt hockeyn i blodet.
lördag 20 februari 2010
Ett kolossalt genomtänkt inlägg
Inatt fick jag en vision. Jag såg framför mig hur AIK besegrade Troja med 6-0. Johan Ryno gjorde fyra mål. Heino dominerade i kassen. Melin skrattade i båset. Greken firade med att berömma zebran. Allt var kanon!
Hovet var fullsatt. Dr Alban satt på VIP-läktaren. Tomas Brolin var där. Björn Borg likaså. Black Army sjöng kärlekens lov och Dicken lurade skjortan av Brad Pitt. Stackars Brad drog upp till kiosken och köpte korv eller nåt. Ja, allt var verkligen kanon!
Lite skumt var det förstås att Brad Pitt lirade i Troja men en vision är en vision och i en vision är allt möjligt. Och med tanke på hur realistisk min vision var i övrigt så tycker jag att inte att det där med Brad är så mycket att haka upp sig på.
Allt talar för att det blir 6-0 senare idag. Allt talar för att AIK befäster sin andraplats i tabellen. Och kärleken är blind.
Hovet var fullsatt. Dr Alban satt på VIP-läktaren. Tomas Brolin var där. Björn Borg likaså. Black Army sjöng kärlekens lov och Dicken lurade skjortan av Brad Pitt. Stackars Brad drog upp till kiosken och köpte korv eller nåt. Ja, allt var verkligen kanon!
Lite skumt var det förstås att Brad Pitt lirade i Troja men en vision är en vision och i en vision är allt möjligt. Och med tanke på hur realistisk min vision var i övrigt så tycker jag att inte att det där med Brad är så mycket att haka upp sig på.
Allt talar för att det blir 6-0 senare idag. Allt talar för att AIK befäster sin andraplats i tabellen. Och kärleken är blind.
torsdag 18 februari 2010
fredag 15 januari 2010
Det ljusnar
Hoppsan... Jag blev så till mig av vår seger i Borås att jag alldeles tappade koncepten. Skrev ett fullständigt snurrigt inlägg som jag dessutom lät publicera. Hoppas ingen hann läsa det.Vi är alltså tvåa i serien. Inget annat. Här kommer mitt ursprungliga inlägg om än i något modifierad form. ¤ ¤ ¤
Vintersolståndet inträffade förra året den 21 december klockan 18.47. Sedan dess har det gått åt rätt håll för Gnaget. Ekonomin är - åtminstone tillfälligt - under kontroll. Sportsligt föll vi visserligen i Mora den 27/12 men därefter har laget radat upp segrar. Femte raka kom ikväll i Borås. BORÅS!! Jag tror banne mig det ljusnar.
I afton gick det mesta vår väg:
- Leksand lyckas med tur och skicklighet norpa alla tre pinnar hemma mot Malmö. Leksands PP fäller avgörandet. Men masarna var riktigt illa ute ett tag i tredje perioden.
- Mora torskar i förlängningen i Karlskoga. Trots att de jobbar sig tillbaka från ett tvåmålsunderläge får de alltså nöja sig med bara en poäng.
- Växjö går på pumpen hemma mot Sundsvall. SUNDSVALL!! Andra raka strafftorsken i Lejkerdome för Karlssons boys. Fjärde raka förlusten totalt.
- Och AIK vinner alltså borta mot Borås. Ryno noteras för två assist. Dicken sätter den tidiga och viktiga kvitteringen. Och Österberg avgör 18.55 in i tredje!
Leksand kommer att vinna serien, det känns tämligen säkert. Andraplatsen däremot är det öppen fight om. AIK är hastigt och lustigt ny tvåa. Lejkers skuggar på samma poäng medan Mor AIK är 4:a, en poäng efter.
Nu väntar serieledarna på tisdag. Det bör bli fullsatt på Hovet. AIK vs Leksand. Vi ska krossa dem!
fredag 8 januari 2010
Känslor
"Det ska vara känslor på isen", brukar Limpsaxen säga. Och det har han förstås helt rätt i. Det ska vara känslor på isen liksom det ska vara känslor vid sidan av den. I båset till exempel. Och på läktaren. Och hemma i tevesoffan. Känslor ska dä' va', se känslor, dä' ä' bra!
¤ ¤ ¤ När Daniel Bång satte 4-2 till Gnaget kunde jag inte hålla tillbaka glädjen. Trots att jag lovat mig själv att inte gapa eller skrika framför teven kunde jag inte hindra min impulsivitet. JAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!, vrålade jag i samma stund som pucken satt bakom Lejkerskeepern. Det måste ha varit Bång-effekten. Sedan jag klagade över Bångs svaga säsongsinledning (efter Malmö borta den 5/12) har borisfavoriten nummer ett fått allt mer fart under grillerna. På de senaste sju matcherna har det inte bara blivit 60 utvisningsminuter för herr Bång, dessutom har han mäktat med 6 poäng. Och idag kom alltså första målet sedan den 29 november. Beware of the Bång!
¤ ¤ ¤
Johan Ryno var riktigt bra idag. Igen. Det börjar bli tajtigt, men som jag gillar att tjata och som det är sant som jag har sagt så säger jag det igen: Killen har hockeyn i blodet. Han har hockeyn i blodet. Ryno ser ut att ha funnit sig väl till rätta i centerrollen mellan Sandberg och Bång. Han spelar fortfarande på liiite för nätta marginaler emellanåt, men å andra sidan måste han kanske få göra det. Jag tror att spelare som Ryno, som har så mycket hockeytalang i sig men som har så svårt att få utlopp för den, kanske måste tillåtas göra feta misstag ibland. Tänk på Björn Melin. Minns ni hans dundertabbe för ett par år sedan, som skickade HV ut ur slutspelet? Idag är han en av Elitseriens mest sevärda spelare.
Jag tror på Ryno och jag tror på Bång. Framförallt känner jag att AIK har något stort på gång. Ja, jag känner det i hela kroppen. Det känns bra, det känns härligt. Och känslor ska dä' va', se känslor, dä' ä' bra!
¤ ¤ ¤
Apropå känslor. En som verkligen har anammat Limpsaxens mantra är Johan Tornberg. Han är en kommentator med känslor. Han kommenterar matcher som vissa supportrar kommenterar på läktaren och i soffan. Tornberg sitter inte tyst och filosoferar. Han tänker högt och säger vad han känner för. Så här kan det låta:
- Skjut där, det är bra!
- Klubborna i isen, klubborna i isen!
- Gå ner Carlsson, gå ner!
Det är fantastiskt egentligen. Vi har att göra med en ny typ av expertkommentatorer, som istället för att analysera, förklara och fördjupa, föredrar att från kommentatorshytten instruera och heja på spelarna på isen. Tornberg framstår alltmer som en Limpsaxens lärjunge. Han har fattat det här med känslor. Han låter hjärtat va' med. Vilken kille! Känslor ska dä' va', se känslor, dä' ä' bra!
¤ ¤ ¤
Lejkers är förresten ett lag som många gnagare tycks tycka illa om. De väcker känslor, minst sagt. Eventuellt finns det ett samband mellan somliga supportrars antipatier och det faktum att smålänningarna brukar göra livet surt för oss svartgula. Jag vet inte men själv är jag i alla fall imponerad av Lejkers. De spelar en fysisk, frejdig hockey som tilltalar mitt hockeyhjärta. Precis som Bofors ligger de ofta på gränsen till det tillåtna. Det är klart att Lejkers väcker irritation och ilska bland både motståndare och fans. Det är som det ska vara. Känslor ska dä' va', se känslor, dä' ä' bra!
Och Janne Karlsson får finna sig i att kallas Sur-Janne, Shrek och Karlsson går i taket. Kär tränare har många namn, särskilt om en är lite barnslig och rabiat. Det är ju bara härligt. Om någon på allvar försöker få Karlsson till en dålig tränare bara för att han emellanåt uppvisar taskig impulskontroll bör denne nog tänka om och ifrågasätta sig själv snarare än Herr Karlsson. Själv är jag då inte rätt man att kasta första stenen. Karlsson gör ett kanonjobb med Lejkers och det ska han ha all cred för. Och därmed basta!
Lejkers sätt att komma tillbaka i matchen i tredje perioden är beundransvärt. De visar verkligen att de är ett bra hockeylag. Trots skador (bl.a. på Greken Tsimikalis) och trots färska, nyanlända spelare lyckas de mala ner oss i tredje perioden. Jag är tämligen säker på att Växjö spelar i kvalserien framåt vårkanten. Jag ser dem som en allvarlig utmanare i kampen om elitplatserna. Så bra är de, Karlssons killar.
¤ ¤ ¤
Nä, nu känner jag för att ta en varm och skön dusch. Jag kan behöva svalka av mig. Det kostar på att heja Gnaget och blogga Boris. Svettfläckarna under armarna börjar bli besvärande.
¤ ¤ ¤ När Daniel Bång satte 4-2 till Gnaget kunde jag inte hålla tillbaka glädjen. Trots att jag lovat mig själv att inte gapa eller skrika framför teven kunde jag inte hindra min impulsivitet. JAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!, vrålade jag i samma stund som pucken satt bakom Lejkerskeepern. Det måste ha varit Bång-effekten. Sedan jag klagade över Bångs svaga säsongsinledning (efter Malmö borta den 5/12) har borisfavoriten nummer ett fått allt mer fart under grillerna. På de senaste sju matcherna har det inte bara blivit 60 utvisningsminuter för herr Bång, dessutom har han mäktat med 6 poäng. Och idag kom alltså första målet sedan den 29 november. Beware of the Bång!
¤ ¤ ¤
Johan Ryno var riktigt bra idag. Igen. Det börjar bli tajtigt, men som jag gillar att tjata och som det är sant som jag har sagt så säger jag det igen: Killen har hockeyn i blodet. Han har hockeyn i blodet. Ryno ser ut att ha funnit sig väl till rätta i centerrollen mellan Sandberg och Bång. Han spelar fortfarande på liiite för nätta marginaler emellanåt, men å andra sidan måste han kanske få göra det. Jag tror att spelare som Ryno, som har så mycket hockeytalang i sig men som har så svårt att få utlopp för den, kanske måste tillåtas göra feta misstag ibland. Tänk på Björn Melin. Minns ni hans dundertabbe för ett par år sedan, som skickade HV ut ur slutspelet? Idag är han en av Elitseriens mest sevärda spelare.
Jag tror på Ryno och jag tror på Bång. Framförallt känner jag att AIK har något stort på gång. Ja, jag känner det i hela kroppen. Det känns bra, det känns härligt. Och känslor ska dä' va', se känslor, dä' ä' bra!
¤ ¤ ¤
Apropå känslor. En som verkligen har anammat Limpsaxens mantra är Johan Tornberg. Han är en kommentator med känslor. Han kommenterar matcher som vissa supportrar kommenterar på läktaren och i soffan. Tornberg sitter inte tyst och filosoferar. Han tänker högt och säger vad han känner för. Så här kan det låta:
- Skjut där, det är bra!
- Klubborna i isen, klubborna i isen!
- Gå ner Carlsson, gå ner!
Det är fantastiskt egentligen. Vi har att göra med en ny typ av expertkommentatorer, som istället för att analysera, förklara och fördjupa, föredrar att från kommentatorshytten instruera och heja på spelarna på isen. Tornberg framstår alltmer som en Limpsaxens lärjunge. Han har fattat det här med känslor. Han låter hjärtat va' med. Vilken kille! Känslor ska dä' va', se känslor, dä' ä' bra!
¤ ¤ ¤
Lejkers är förresten ett lag som många gnagare tycks tycka illa om. De väcker känslor, minst sagt. Eventuellt finns det ett samband mellan somliga supportrars antipatier och det faktum att smålänningarna brukar göra livet surt för oss svartgula. Jag vet inte men själv är jag i alla fall imponerad av Lejkers. De spelar en fysisk, frejdig hockey som tilltalar mitt hockeyhjärta. Precis som Bofors ligger de ofta på gränsen till det tillåtna. Det är klart att Lejkers väcker irritation och ilska bland både motståndare och fans. Det är som det ska vara. Känslor ska dä' va', se känslor, dä' ä' bra!
Och Janne Karlsson får finna sig i att kallas Sur-Janne, Shrek och Karlsson går i taket. Kär tränare har många namn, särskilt om en är lite barnslig och rabiat. Det är ju bara härligt. Om någon på allvar försöker få Karlsson till en dålig tränare bara för att han emellanåt uppvisar taskig impulskontroll bör denne nog tänka om och ifrågasätta sig själv snarare än Herr Karlsson. Själv är jag då inte rätt man att kasta första stenen. Karlsson gör ett kanonjobb med Lejkers och det ska han ha all cred för. Och därmed basta!
Lejkers sätt att komma tillbaka i matchen i tredje perioden är beundransvärt. De visar verkligen att de är ett bra hockeylag. Trots skador (bl.a. på Greken Tsimikalis) och trots färska, nyanlända spelare lyckas de mala ner oss i tredje perioden. Jag är tämligen säker på att Växjö spelar i kvalserien framåt vårkanten. Jag ser dem som en allvarlig utmanare i kampen om elitplatserna. Så bra är de, Karlssons killar.
¤ ¤ ¤
Nä, nu känner jag för att ta en varm och skön dusch. Jag kan behöva svalka av mig. Det kostar på att heja Gnaget och blogga Boris. Svettfläckarna under armarna börjar bli besvärande.
onsdag 6 januari 2010
Fem gurkor är fler än fyra gnagare
Javisst är det så, förvisso, förvisso, men kan ni förstå att Gnaget kan slå fem gurkor ändå, vi tar'en på blå, pucken alltså, Ryno håller undan och hittar 92, som snabbt trampar på, och fintar som få, sätter sen trean som innebär ridå, för gurkorna små, vi vinkar hejdå, vi vann - dom försvann, heja AIK! ¤ ¤ ¤ Det blev aldrig någon riktig match av det hela. AIK inledde suveränt. Två mål på 3.42. Sen var det slut på det roliga, åtminstone fram till början av andra perioden. Då fick VIK chansen att spela PP från start. Som alla hockeyälskare vet finns det ingenting som är så svårt som att inleda en period i PP. Ja, förutom att inleda en period i ledning med 3-0 förstås. Det var alltså logiskt att AIK satte just 3-0 i BP. Rynos förarbete i mittzon var vackert att skåda. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Killen har hockeyn i blodet. Han har hockeyn i blodet! Passet till Westerling satt på bladet. Sedan var det bara för Jonas Jokern att sätta full fart mot stackars Sperrle i VIK-kassen. Resultat: Gnaget 3 Gurkmänistan 0. Resten av matchen blev en transportsträcka. AIK var helt enkelt överlägsna idag. Västerås såg sega, trötta och tunga ut. Deras backar liknade fullastade pråmar med taskig svängradie. I jämförelse såg Gnagets forwards ut som snärtiga optimistjollar med frisk vind i seglen. Ändå blev det ingen särskilt underhållande tillställning. Gnaget gjorde vad man skulle medan gurkorna aldrig orkade bjuda upp till kamp. ¤ ¤ ¤ Dicken var bra idag. Riktigt vass faktiskt. Säsongens bästa match från hans sida? Kanske, kanske inte. En annan som visade klass var Bjurö. En nolla är alltid en nolla. Idag tycker jag att vår backup såg tät och stabil ut. Färre returer rakt ut i banan, säkrare sidledsförflyttningar. Kommunikationen med backarna kan dock bli bättre. Ibland uppstår onödiga missförstånd när Bjurö går ner bakom kassen. Men det är egentligen smådetaljer i sammanhanget. Backparet Olsson/Nemeth fortsätter att övertyga. Jag gillar vad jag ser; två juniorer som får mycket speltid och förtroende i varandras sällskap. Nemeth kommer att spela JVM nästa år, sanna mina ord! Den killen kan bli riktigt, riktigt bra. En blivande NHL-back månne? ¤ ¤ ¤ Fem gurkor är fler än fyra gnagare
Fem gurkor är fler men ändå svagare
Fem gurkor är fler men ändå svagare
Förresten: AIK vann inte bara med 4-0 idag. Man lyckades dessutom med konststycket att hålla i och utöka en 3-0-ledning. Vi är starka nu. Vi är på G.
tisdag 5 januari 2010
No ghost host
Mot Troja - host host - borta brukade vi komma till korta. Så är det inte längre. Numera - harkel - vinner vi i Ljungby. Vi kommer inte till korta längre för vi har en Ryno - host host - som är lång och en Bång som - ursäkta mig - det säger pang, tjoff, tjong om.
¤ ¤ ¤
Ding dong, gong-gong
Bring him in - Daniel Bång
¤ ¤ ¤
Igår kväll såg jag visserligen inte fighten med egna ögon men jag hörde den, eller... jag hörde i alla fall om den. Sveriges Radio Kronoberg direktsände från Sunnerbohov via webben och det var ofantligt spännande att vara lyssnare. "Jag får vara era ögon", sa kommentatorn vid ett tillfälle. Snacka om sanning med modifikation. Ett tag undrade jag om jag hade blivit blind.
Under hela matchen satt jag som ett frågetecken vid min internetmaskin. Vad snackar gubben om? Vilka är det som har pucken nu då? Det var liksom svårt att se saker och ting framför sig. I princip lyckades kommentatorn förmedla synen av en rink, ett gäng spelare från olika lag och en puck. Resten fick man mer eller mindre lista ut själv.
"Bergström kan starta en kontring för AIK", sa kommentatorn vid ett tillfälle, bara för att tre sekunder senare konstatera: "Och det är ännu en mycket bra räddning av Christopher Heino-Lindberg i AIK-kassen." Sedan hostade han lite grann, harklade sig, sa förlåt för hostigheten och begav sig åter in i dimman... Vilket äventyr!
Det är som jag alltid har sagt: Det finns ingenting som är så spännande som att lyssna på hockey på radion.
¤ ¤ ¤
Ryno blev alltså tvåmålsskytt mot Troja. Han tycks av någon märklig anledning trivas som allra bäst i Sunnerbohov. Tre av Rynos fem kassar denna säsong har kommit just där. Blir det islossning nu eller får man vänta en sisådär fem-sex-tretton matcher på nästa Rynostrut?
¤ ¤ ¤
Enligt gårdagens officiella skotträknare sköt hemmalaget hela 64 skott på AIK:s mål. Den siffran har jag lite svårt att ta på allvar. Men det förstås, Troja kanske ville utmana seriens skottvilligaste lag. Eller så trodde smålänningarna att det delas ut skottpengar i HockeyAllsvenskan. Jo, men vi menar, se på AIK som är så rika...
¤ ¤ ¤
Nåja. Sist men inte minst vill jag ta tillfället i akt och hylla alla AIK:are som på ett eller annat sätt hjälpt till att rädda klubben i våra hjärtan. Är det några som är värda stående ovationer på Hovet i morgon så är det vi!
¤ ¤ ¤
Ding dong, gong-gong
Bring him in - Daniel Bång
¤ ¤ ¤
Igår kväll såg jag visserligen inte fighten med egna ögon men jag hörde den, eller... jag hörde i alla fall om den. Sveriges Radio Kronoberg direktsände från Sunnerbohov via webben och det var ofantligt spännande att vara lyssnare. "Jag får vara era ögon", sa kommentatorn vid ett tillfälle. Snacka om sanning med modifikation. Ett tag undrade jag om jag hade blivit blind.
Under hela matchen satt jag som ett frågetecken vid min internetmaskin. Vad snackar gubben om? Vilka är det som har pucken nu då? Det var liksom svårt att se saker och ting framför sig. I princip lyckades kommentatorn förmedla synen av en rink, ett gäng spelare från olika lag och en puck. Resten fick man mer eller mindre lista ut själv.
"Bergström kan starta en kontring för AIK", sa kommentatorn vid ett tillfälle, bara för att tre sekunder senare konstatera: "Och det är ännu en mycket bra räddning av Christopher Heino-Lindberg i AIK-kassen." Sedan hostade han lite grann, harklade sig, sa förlåt för hostigheten och begav sig åter in i dimman... Vilket äventyr!
Det är som jag alltid har sagt: Det finns ingenting som är så spännande som att lyssna på hockey på radion.
¤ ¤ ¤
Ryno blev alltså tvåmålsskytt mot Troja. Han tycks av någon märklig anledning trivas som allra bäst i Sunnerbohov. Tre av Rynos fem kassar denna säsong har kommit just där. Blir det islossning nu eller får man vänta en sisådär fem-sex-tretton matcher på nästa Rynostrut?
¤ ¤ ¤
Enligt gårdagens officiella skotträknare sköt hemmalaget hela 64 skott på AIK:s mål. Den siffran har jag lite svårt att ta på allvar. Men det förstås, Troja kanske ville utmana seriens skottvilligaste lag. Eller så trodde smålänningarna att det delas ut skottpengar i HockeyAllsvenskan. Jo, men vi menar, se på AIK som är så rika...
¤ ¤ ¤
Nåja. Sist men inte minst vill jag ta tillfället i akt och hylla alla AIK:are som på ett eller annat sätt hjälpt till att rädda klubben i våra hjärtan. Är det några som är värda stående ovationer på Hovet i morgon så är det vi!
lördag 2 januari 2010
Money on my mind
Näej, nu börjar det kännas olustigt igen. Nu går jag och oroar mig. Hur står det till med ekonomin egentligen? Jag är så trött på att gå och tänka på pengar hela tiden. Pengar är inte min grej. Ingenting intresserar mig mindre än pengar. Man måste så klart ha dem och man ser till att dra in dem men att gå omkring och tänka på dem hela tiden? Näej, det passar mig inte.
Det är så förbannat tråkigt att tänka på pengar. Jag vill tänka på annat. Som på hockey till exempel. Eller Ryno! Ja, det ska jag banne mig göra nu. Jag ska tänka på Ryno. Nu tänker jag på Ryno. Ryno, Ryno, Ryno. Jag söker efter Ryno på YouTube och ser vad som händer...
Det är så förbannat tråkigt att tänka på pengar. Jag vill tänka på annat. Som på hockey till exempel. Eller Ryno! Ja, det ska jag banne mig göra nu. Jag ska tänka på Ryno. Nu tänker jag på Ryno. Ryno, Ryno, Ryno. Jag söker efter Ryno på YouTube och ser vad som händer...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

