A.C.A.B.

Bojkotta mig hit och bojkotta mig dit. AIK-Alliansen gör rätt i att göra som de vill, precis som jag och alla andra gör rätt i att göra som vi vill.

Som fri och obunden baconbrynare tar jag mig rätten att bojkotta alla bojkotter som bojkottas kan. Nu har jag i och för sig redan bojkottat varenda bortaderby sedan i fjol så för min egoistiska, individualistiska del är det inget nytt under solen. Men även Boris har fläckar och naturligtvis har också jag påverkats av händelserna i Globen den 26/1. Således har jag full förståelse för varje form av protestaktion, som inte innefattar våld. Vill Järnkaminerna och AIK-Alliansen bojkotta så ska de göra så. Tror de att bojkott är rätt väg att gå så ska de löpa linan ut.

Men när forumtroll och internötter mer eller mindre försöker tvinga folk att följa AA:s uppmaning så slår jag bakut. Sladdersnack om solidaritet, svartfötter och supportersvek är inte riktigt min kopp te, milt uttryckt. Faktum är att vi är rätt många AIK:are som vare sig är medlemmar i den ena eller den andra supporterfraktionen. Och är man som en annan medlem i AIK och endast AIK och därmed i första hand solidarisk med AIK så finns det inget som helst skäl att slaviskt följa AA och dess påbud. BB följer enbart sitt hjärtas lag och sin alldeles egen viljas lag.

Landslagsuppehåll är allt annat än spännande. Men om man vill känna nerv och pirr i magen kan man alltid ta en titt på tabellen.

På tisdag kommer HV till Hovet igen och allt annat än 7-8 är att föredra. Jag vet inte säkert hur statusen är i laget, mer än att Sandberg fortfarande tycks vara ur spel. Övriga grabbar verkar ha friska ben, dessutom med mycket spring i. Stämningen är på topp och än finns det hopp. Den åtråvärda sjätteplatsen är inom räckhåll och fortfarande kan Färjestad nå en plats i kvalserien. Om nu inte Djurgården hinner före förstås. Tio omgångar återstår, inklusive ett bojkottat bortaderby. Behöver jag säga att jag är fett laddad?

Always Carry A Banana!

Överallt (men inte på Hovet)

Det har väl knappast undgått någon med lite hockey i blodet att AIK lockar fett mycket publik nuförtiden. Det är rena partystämningen på Hovet i år. Man får akta sig i periodpauserna, risken för att man ska bli omkullsprungen av hockeysugna gnagare är stor så stor. Kaffet och mazarinen bör man inhandla innan perioden tagit slut om man vill hinna få det goda i kroppen innan zebran släpper pucken igen. För att inte tala om den prisvärda korven. Måste man urinera så får man stå i milsvida köer (om man inte gör som Boris och snällt frågar tjocka Bosse om det går för sig att pinka i kors). Ja jävlar, vad det är livat på Hovet. I tredje perioden mot Växjö kunde man sånär höra en klubbnål falla. Så pass skön och uppiskad stämning var det.

Det är bra drag, brukar jag säga till Baloo när det är packat som värst. Ja, verkligen, brukar han svara uppgivet.

Det mest upprörande med höstens publika fiaskon är inte att Hovet gapar ilsket tomt. Eller att AIK:s spelare (och ledare) genom sitt emellanåt bedrövligt passiva uppträdande på isen (och i båset), till exempel senast mot Växjö, gör sitt bästa för att inte locka folk till matcherna. Det mest upprörande är inte heller att alla de gnagare som är jävligt sugna på att se hockey så fort det vankas derby eller slutspel inte dyker upp under de minst lika viktiga seriematcherna mot till exempel Frölunda, Luleå och Skellefteå. Nä, det allra mest upprörande, kära läsare, är att min grånade vän och kamrat Greken håller sig undan. Det gör mig ledsen och besviken. Därför får han nu klä skott för min frustration:

Faan Greken, fattar du inte att jag saknar dig på matcherna? Fattar du inte att Bång och kompani skriker efter ditt stöd. Fattar du inte att zebran behöver en grekisk blåslampa i röven för att börja agera hemmadomare som sig bör? Det här håller inte. Börjar du inte göra mig sällskap på matcherna snart så kommer det att gå åt helvete alltihop. Här försöker AIK växa i kostymen och så är du inte här och matar på. Som det ser ut just nu så håller AIK - snarare än att växa sig stora och starka - på att krympa till en liten kotte utan sprutt. Den drar ofrivilligt ihop sig. Det blir som när man tvångsdoppar en uppstånden åderpåle i ett vinterbad. Vaken är livsfarlig! Gnaget är under isen! Greken, hör du mig...?

Nä, det är inte Greken som ska hängas. Men faktum är att om inte fler AIK:are börjar visa hjärta och intresse för hockeyn så kommer klubbens tillvaro i Elitserien att än en gång bli kortvarig. Det håller inte i längden att snitta ca 4000 pers per match (hemmaderbyn borträknade). Det håller inte att hålla hov inför de närmast sörjande och några till. Storsatsande klubbar med publik i ryggen knackar på dörren. Växjö är redan på väg att etablera sig i finrummet. Malmö står troligen på tur. Om AIK ska kunna hävda sig i konkurrensen så måste man helt enkelt bli bättre på att locka folk. För det ena ger det andra; publik ger sponsorer som ger pengar som ger spelare som i sin tur ger ännu mer publik. Och så vidare. Det behöver man inte vara Einstein för att förstå även om det ibland kan behövas en liten reminder. Vi är alla en del av soppan, som faktiskt blir bättre ju fler som är med och kryddar den.

Hur AIK ska bära sig åt för att locka ny och gammal publik till Hovet vet jag inte. Boris sitter inte på några enkla lösningar. Men en sak tror jag är elementär: AIK Ishockey behöver bli bättre på att i dialog med de organiserade supportrarna styra upp evenemangen. VIP och säsonskortsinnehavare i all ära men det är inte vi som skapar tryck och större efterfrågan. Det är inte vi som får unga, hungriga fans att vallfärda till Hovet. Fråga inte bara vad supportrarna kan göra för AIK, fråga också vad AIK kan göra för supportrarna.

Grejen med såna som jag är ju att vi går på hockey oavsett vilka kampanjer eller erbjudanden som presenteras. Intresset finns redan där och förståelsen för folk som inte gillar hockey är det inte alltid så väl ställt med. Jag är alltså ett enkelt hockeypucko som har fullt upp med att försöka finansiera mitt eget årskort. Jag vet förstås att AIK jobbar på att marknadsföra sig och att man verkligen försöker dra folk till matcherna. Problemet är att det går väldigt trögt. Och med framtida poliskonstnader så kommer det att bli ännu värre. Priserna kommer att stiga, ännu färre kommer att anse sig ha råd att gå på hockey. (Det är för övrigt dyrt som det är redan idag.) Men om det överhuvudtaget ska bli lönsamt för AIK att spela så kallade högriskmatcher inför publik framöver så krävs det större uppslutning överlag. Ett fullsatt Globen mot Dif må vara hett och efterlängtat, men det får inte kosta mer än det smakar.

Jag är tyvärr varken välbärgad eller särskilt inflytelserik och mitt nätverk är allt annat än stort. Någon supporterklubbsgnagare har jag aldrig varit, kommer sannolikt heller aldrig att bli. Mitt blygsamma bidrag till ett ökat intresse och fler sålda biljetter kommer därför även fortsättningsvis att bestå av inlägg som detta. Men om jag med min blogg kan bidra till att åtminstone en grek eller två känner sig lite mera manade att besöka Hovet för att en aning mer frekvent än tidigare se Gnaget spela hockey så är det naturligtvis bättre än ingenting. Som man brukar säga: Många bäckar små bildar AIK.

Snutbeslut

Om man vill verka resolut

så bör man nog inte ta beslut

som får en framstå som helt slut

i huvudet och i akut

behov av hjälp via tribut

Ty den som råkar illa ut

kan komma att slå helt bakut

och råka lägga ord i trut

som han höll inne med förut:

Förbannade jävla dumsnut!

Läs även:
AIK första klubb att betala polisnota / Här är kostnader för polisbevakningen / "Måste lägga ner verksamheten" / Pengarna måste tas ur sportslig plånbok /Kulturborgarrådet kritisk till polisen /  Polisnotan hotar stockholmsidrotten / AIK Hockey hotar lägga ner /TV: AIK rasar mot den nya derbynotan: "Det finns inget sunt förnuft" / Polisen: "Vi avser att ta betalt för det som är i direkt anslutning till arrangemanget" / Polisen ska ta betalt i Stockholm / AIK överväger tomma läktare / "Vi vill lägga resurser på det förebyggande arbetet"

Snoppmätartävlingen

Hej och hå, stå på tå
Sikta, ladda, skjut från blå
Hej och hå, kämpa på
Dikta, sladda, låt det gå

* * *

Idag tog jag en liten promenix upp till hockeyförbundets gröna hus bortom Globen. Där jobbar en kille som jag känner. Han är bra på mätningar och uträkningar av olika slag. Han hälsade glatt och sa: Nämen tjenare Boris, är du ute och spatserar igen. Japp, sa jag och halade fram den. Jag tänkte att jag skulle utmana dig på en liten snoppmätartävling. Det var ju så länge sen. Min bekant blev förstås lite paff. Det är inte varje dag man blir utmanad på duell nuförtiden. Min framfusighet till trots; efter ett par sekunder fick han ordning på hakan som han alldeles nyss tappat. Han tog sig an utmaningen som en man. Or as we say in Sweden: as a man. Liksom en annan lät han således sin lille vän möta dagens ljus.

Tävlingen var snart igång. Där stod vi nu, två välpolerade bohemer med kalsingarna på halvstång. Man mot man på ett möblerat kontor i Johanneshov. Stämningen var plötsligt allt annat än uppsluppen.

Det blev en holmgång som hette duga. Min välhängde kombattant inledde tämligen starkt, det svängde och slängde i grenverket. Uppmuntrad av sin i sammanhanget relativa manlighet tittade han malligt på mig och mitt i jämförelse blygsamma underjag. Han flinade sturskt. Jag tänkte: Om jag inte gör nåt snart så blir det torsk och förnedring av det här. Jag måste upp, upp, upp i banan. Jag testade med en skön och springsteensk trudelutt. Come on up for the rising, nynnade jag för mig själv. Men det funkade ju inte. Desperat började jag därför att leta i minnet efter gamla kärlekar. Plötsligt kom jag att tänka på Pernilla Wahlgren och låten Tänk att få vakna. Med ens väcktes den nödvändiga och efterlängtade lusten. Boris blev Bångus, brunstig och grann. Min medtävlare fick i ett slag se sig akterseglad med flera millimeter.

Jag höll stånd och stod på. Och efter en "visuell bedömning" kunde vi enas om ett resultat: Min pille var större än förbundspolarens snille.

* * *

Hej och hå, hög nivå
Får en känna viss åtrå
Hej och hå, stora små
Står upp för vårt AIK

* * *

Läs mer om "visuella bedömningar" i Sportbladet. Tidningen för oss som tycker att verkligheten ibland överträffar dikten.

Tack Sportbladet

AIK Fasth


Mannen som kommenterade gårdagens match mellan Växjö och AIK hade uppenbarligen ägnat eftermiddagen åt att lära in ett nytt och fräscht ord. Typ varje gång som vår Viktor sög åt sig en puck i Vida Arena sa han: "Och pucken går rakt upp i kombinatet på Fasth."

Black Boris vill inte vara sämre. Härmed vill jag framföra ett tack till Sportbladet. Tack för att ni hjälper mig att utveckla mitt språk. Och tack för att ni ger mig verktyg och material som möjliggör ett skönt och fortsatt innovativt bloggande. Abrahamsson och Ros: I love you!

En kombination av figur och format
En presentation av lösryckta citat
En innovation som ger upphov till prat
En komposition som kallas kombinat

En jävla massa bönder

Och Charles håller blott allsvensk klass.

Är man hockepuckad så är man. I kväll fastnade jag framför Viasat Hockey och matchen mellan bondefraktionerna Leksand och Tingsryd.

Bara det där att jag "fastnar" framför en sådan dyngmatch säger en del om mitt skruvade hockeyintresse. För en dyngmatch var det verkligen. Leksand såg förtvivlat dåliga ut i två perioder. I tredje skärpte de till sig tillräckligt för att vinna. Men inte mer. Bottenlaget Tingsryd kämpade och försökte utan att komma riktigt nära. Det är svårt att göra mål när varenda skott går en halv meter över ribban. Ett tag trodde jag att smålänningarna kommit på ett sniket sätt att massklona Johan Åkerman.

Jag glömmer aldrig den en gång i tiden upphausade ex-bajarens legendariska dumpning i en match 1995: Åkerman skulle lägga ner pucken i zon för sina svartgula lagkompisar att åka på. Tajmingen var perfekt. Det var läge för att skapa tryck. Tyvärr blev puckträffen inte lika bra. Åkerman drog upp trissan högt upp i nätet över ena sarghörnan. Det postiva med aktionen var att han åtminstone inte tappade pucken på blå och orsakade en farlig kontring, vilket han annars normalt brukade göra under sina tre säsonger i AIK.

18.00 satt jag i soffan och tänkte: Det kan väl vara kul att se hur det går för Ryno, den gamle gnagaren.

Kul...? Inte så himla visade det sig. Ryno var sig nämligen lik. I tredje perioden slafsade han bort en straff på ett sätt som fick mig att minnas alla de gånger som jag suttit på Hovet och suckat över Långe man. Till synes oinspirerad och loj gled han fram med pucken och vispade iväg ett skott med ärtbössan. Challe Berglund tyckte att Ryno visat dålig attityd under andra halva av matchen och att han därför inte borde ha fått lägga straffen. För en gångs skull höll jag med den störiga och stockholmsdryga urdjurgårdaren Charles.

Viasat Hockeys laguppställning är i sig en anledning till att aldrig aldrig vilja se AIK i HockeyAllsvenskan igen. (Jo, jag vet, det finns en del andra, tyngre vägande skäl därutöver.) Kanalen mönstrar en i mina ögon och framförallt öron ovanligt muppig expertpanel. Jag menar, Håkan Södergren, Challe Berglund, Andreas Johansson och Johan Tornberg. Vad är det för jävla skit? Fyra smatterband med mundiarré och taskiga tränarmeriter. Ge mig ett powerbreak.

Det roligaste med kvällens match var att se den unge talangen Filip Forsberg. Han kan nog bli ungefär hur bra som helst. Det tråkigaste var att höra Challe Berglund raljera över Leksands keeper, Jens Holmström. Samme målvakt som med kvällens nolla alltså har hållit tätt i två raka matcher.

* * *

En snubbe i Johanneshov
satt vaken mens lillgrabben sov
och lyssna på Challe
och tänkte: Tjockskalle!
Han harvar i dyn, tack och lov

Fredagsmys

Lasse Kronér för kanske inte tankarna till hockey i första hand men han är rolig ändå. Särskilt det där gnäggande skrattet. Hä hä hä.

I kväll har jag sett Lasse Kronér och Patrik Isaksson på TV. Patrik Isaksson är gnagare. Bara en sån sak. Och så är han från Husby (grannby till  mitt barndoms Akalla). Dessutom har han haft större inflytande på gnagisk läktarsång än många har en aaaning om. Den som fattar poängen får gärna förklara den i kommentarsfältet. Den som inte fattar kan scrolla vidare och läsa på.

Förutom att titta på Lasse Kronér och Patrik Isaksson samt den underbara Sara Varga har jag i kväll smygkikat på allsvensk hockey.

Almtuna-SSK närmare bestämt. Kul match, verkligen. Nästan så jag blev nostalgisk och började sakna alla de där myspysiga fredags-kvällarna i allsvenskan med allt vad de innebar; 1500 pers på Hovet, popcornerbjudanden och Borås. Borås!! Ja jävlar, det var tider. Hur många gånger har jag inte suttit på Hovet, ensam med mitt lilla matchprogram, och gått igång på Bergström och Bång?

Tänk, nuförtiden är det aldrig särskilt svårt att få med sig folk på matcherna. Jag undrar vad det kan bero på. Nån som har en aning?

* * *

I morgon begår Leksand premiär i Ängelholm. Det är ett möte som intresserar mig av tre skäl:

1) Det brukar nästan alltid bli underhållande och smågriniga matcher mellan lagen.

2) Rögle måste ha något mycket stort på gång. Hur ska man annars förstå det faktum att klubben "ville avvakta andra besked" innan man erbjöd Patrik Bergström nytt kontrakt?  (Detta förfarande fick Bergström - jag förstår honom - att se sig om efter en annan klubb att spela för i vinter.) Källa

3) Möten mellan Rögle och Leksand genererar alltid läsvärda inlägg på den här bloggen.

* * *

Har man inget vettigare för sig en fredagskväll som denna så kan man som undertecknad kolla in Hockeyligans uppfräschade sajt.

Man kan också ta reda på att Patrik Bergström har hunnit med att göra 2+1 på sina två första matcher med det slovenska laget HK Jesenice,  som för övrigt spelar i den österrikiska ligan.

Och så kan man jubla över att IFK Norrköping tog ännu en seger i Allsvenskan. Nu hoppas jag på Trelleborg i Skånederbyt på söndag. Om de mot förmodan skulle råka ligga under med något mål efter en kvart så är det bara att slänga in ett knallskott eller två. För då blir det omspel. Fast det är klart, den här gången kanske den beryktade difiplinnämnden (bildlänk) ser kaströrelser...

* * *

Sist men inte minst kan man hälsa till en uppskattad hockeykompis: Grattis till tre friska pinnar Kringelknutten!

The best a fan can get

Du har väl inte missat den nya nättidningen?

 The Daily Hockey
...finns här: http://paper.li/TheDailyHockey

Preskriberade romanser

Juletid och julefrid. Jag gillar att Jesus kommer med klappar och sylta. En gång om året får en känna sig riktigt riktigt religiös. Jag tror på tomten jag.

Häromdagen köpte jag en gran i plast. Tro det eller ej men skiten barrar. Jag funderar faktiskt på att ta bilen till Djurgården i natt och tjyvhugga mig en gran bara för att jävlas. Tyvärr har jag ingen yxa men det går kanske lika bra med en klubba i komposit. Risken finns förstås att den går av och då blir det en dyr affär. Men vad gör man inte för att skapa julglädje och harmoni!

* * *

På teven visade de IKO mot VIK. Min gamle favorit från Bofors - killen med frisyren - slogs så det stod härliga till. Nu tillhör ju jag den där tråkiga skaran hockeypuckon som egentligen tycker att fistfighting på is är lite töntigt. I smyg kan jag emellertid tycka att det är rätt skönt att glo på griniga gossar som gnabbas. Senast mot Timrå till exempel njöt jag av att se Blomdahl ge Pikkarainen på käften.

För att inte tala om hur härligt det var att se Keso få smörj av Nagge häromåret...kvällens match på Viasat gjorde mig smått nostalgisk.

Tänk, en annan kan verkligen sakna de där folktomma kvällarna på Hovet. Särskilt minns jag hur kul det var att se AIK möta Sundsvall, Troja och Oskarshamn. Då var det livat på läktarna! För att inte tala om när AIK tog sig an Borås. Borås!! Laget som mer än något annat står för allt som är härligt och underbart med allsvenskan. Jag har tjatat om det förr och jag gör det igen. Vad jag saknar Borås alltså.

Vad jag däremot inte saknar är Johan Tornberg. Vad gör han i teve egentligen? Står och försöker utstråla någon slags pondus.

* *

Snart kommer änglarna att landa. Men först ska jag sopa golvet under granen.

En dag i taget

Kvällens boriska inlägg innehåller inga längre utläggningar utan fokuserar i huvudsak på korta kommentarer. Därmed överlämnas de djuplodande analyserna till valfri expert med höga pretentioner. Nörd Bloggsson kan dra nåt gammalt över sig. Rattfyllot Helenius kan dra åt helvete. Själv kan jag dra åt svångremmen om jag vill men det vill jag inte. Det gör nämligen ont i magen. Jag jäser ju.

Josh MacNevin är på väg tillbaka. Det kommer att ta ett par månader men redan på tisdag ska han hyllas på Hovet.

Många AIK:are vill ha in en backförstärkning. Sitt ner i båten, säger Boris. Låt Henrik Nilsson visa vad han går för.

Kvällens ordspråk: Gå inte över ån efter vatten.

Öset tränar med Gnaget igen. Bra så. Det är mycket möjligt att han blir aktuell för spel framöver. En kämpe är en kämpe.

Pikkarainen är ett avslutat kapitel för min del. Avstängningen kunde ha blivit längre men nu blev den som den blev.

Tomas Ros är faktiskt ganska rolig ibland. Han är verkligen inget geni men han vet hur man lockar läsare och klick.

Ibland tänker jag att Sverige är världens mesigaste land. Räkna med att människor blir provocerade om du talar om individens ansvar.

Så lever vi också i de kollektiva bestraffningarnas land. Här lägger vi pussel och räknar 1+1. Är det den nya solidariteten?

Leif Boork har inte alltid rätt men ibland slår han verkligen huvudet på spiken:

"Jag tycker att vi ska skippa bortförklaringarna. Dricker du för mycket och tänker med snoppen i stället för hjärnan så kan det faktiskt bero på dig själv, din brist på sunt förnuft, moral och timing."

Both sides of the story

Ju mer jag läser om MacNevins skada och ju mer jag tar del av diverse supportrars tyckanden på nätet, desto mer irriterad blir jag.

De mest högljudda har nästan alltid en sak gemensamt; oavsett favoritlag är de oförmögna att se saker och ting ur andra perspektiv än sitt eget. I dessa cyklopers ögon är världen alldeles uppenbart svart eller vit. Håller man på Timrå kan man överhuvudtaget inte se att Pikkarainen begår ett fel. Håller man på AIK har man lika svårt att se att det som MacNevin råkar ut för lika gärna hade kunnat drabba en Timråspelare.

Pikkarainen delar ut en tjuvsmäll. Så är det. Han kör in i och knuffar MacNevin bakifrån, varpå denne tappar balansen och får ena foten under sig. MacNevin hinner inte parera smällen mot sargen utan kraschar med  foten före. Som AIK:are har man naturligtvis rätt att bli förbannad. Pikkarainen spelar vårdslöst, utan minsta hänsyn till sin motståndare. Han går inte in för att skada MacNevin men han kör med berått mod in i ryggen på honom.

Det är en situation som normalt går domarna förbi och som sällan renderar i ens en tvåminutersutvisning. Men den här gången leder pååkningen till ett ödesdigert fall och därmed blåser domaren.

Man bör på intet sätt tona ned Pikkarainens skuld i att MacNevin blir skadad. Jag vill dock gärna påpeka att det under säsongen har delats ut betydligt värre tacklingar i ryggen, många gånger av alltför heta AIK:are. Än så länge så har våra motståndare lyckligtvis klarat sig undan allvarliga skador. Men med mindre flyt hade exempelvis Difs Daniel Brodin idag kunnat ligga förlamad efter den här smällen från Daniel Bång.

Man kan tycka vad man vill om domarna och domarnivån i Elitserien. Ingen kan ta ifrån spelarna ansvaret för sina handlingar.

Om Pikkarainen inte hade knuffat MacNevin i ryggen så hade skadan aldrig skett. Därför är det självklart att Pikkarainen ska straffas för sitt agerande. Självklart ska han stängas av. Saftiga böter vore nog på sin plats. Spelarna måste börja ta ansvar på isen, de måste börja visa varandra den ömsesidiga respekt som är så nödvändig i en fart- och kampfylld sport. Slag under bältet är inte okej. Fega och farliga tacklingar i ryggen är ett jävla otyg.

¤ ¤ ¤

Jag har tidigare jämfört isgrisar med rattfyllon och jag står fast vid den jämförelsen. Isgrisar, liksom rattfyllon, kör på andras risk.

Nio gånger av tio kommer de undan. Nio gånger av tio kommer ingen till skada. Men så ibland går det fullständigt åt helvete. Rattfyllot som kör ihjäl sina medtrafikanter döms hårdare än rattfyllot som kör i diket. Hockeybusen som skadar sin motståndare döms hårdare än hockeybusen som missar målet och mosar sig själv. Det är ingenting konstigt med det. Ju värre konsekvenser en brottslig handling får för offret, desto mer kännbart borde straffet bli för förövaren.

Läs även:
Timråbloggen: Stora rubriker
Golden Hill (AIK-forum på Svenska Fans)
SKANDAL: Illka Pikkarainen fick matchpenalty

Tokiga huliganer

Oj oj oj, här kommer man hem från Hovet, salig som en nyfrälst hockeyfan. Man dansar upp för trapporna, man lovsjunger livet och kärleken. Man kliver in genom dörren, lyfter upp Lillkisen i famnen, snurrar ett par varv, skrattar och trudeluttar. Man pussar gumman och har det bra. "Vi vann!" säger man och strålar som en sol. "Vann vi?" svarar gumman så där storsint som anstår en ointresserad men lojal kvinna. Min Lovis, min Lovis.

Man tar med sig grabben in i vardagsrummet, dricker saft och käkar druvor, man slår på teven och kollar lite hockey i förbifarten. Lillkisen pekar och säger "Kååå" som i AIK. Det är Brynäs och Luleå som lirar men det är sak samma. AIK är hockey - hockey är AIK, som  Prozac brukar säga. Prozac med powerbreaksen ni vet. Nåväl. Man busar med Lillkisen, bläddrar i pekböcker, lattjar med pappas keps, studsar boll och pruttar magen. Man leker och lever livet.

PANG! säger det på teven. PANG! PANG! Nämen...? Vad är det som händer? Vad är det frågan om nu då?

Jo men visst. Ser man på. Vad var det jag sa? Är det inte de där jävla norrlänningarna nu igen? Fi fan alltså. De skjuter raketer och knallskott! De pissar i bussar! De bränner kläder! Det är ju helt otrooligt alltså! Snacka om tokiga huliganer. Här har man suttit och funderat på att ta flyget upp till Skoterland någon gång framöver men nu börjar man ju bli skakis alltså. Nog för att man sett Jägarna och nog för att man hört om hembrännare med älgstuds och hojt men detta? Detta?!

De är ju farliga där uppe. De slåss med polisen. De skrämmer slag på vanligt folk. Fan vet om de inte äter barn också! Oj oj oj. Jag är chockad. Jag får ont i magen. Jag tror jag kissar på mig. Oooh, jag ser krigsrubrikerna på nätet. Nu jävlar är det på allvar. Vad blir det härnäst? Inkastade tomtebloss på isen? Bajs i blöja i Burträsk? Jag säger då det. Det bästa för Elitserien vore att ett av raggarlagen åkte ur. Så här kan vi inte ha det. Så här får det inte gå till. Lasse Anrell, hör du mig nu? Vill du fortfarande se raggarna i final?

Tänk att man ska behöva få sin lördagskväll förstörd av ett gäng skoterraggande ligister. Tänk att man ska behöva vara rädd för att gå på hockey i Norrland.

Det är allt bra tur man bor här nere i trygga storstan i alla fall. Här kan man i lugn och ro promenera till och från matcherna. Här kan man dansa vals i svartgul klädedräkt mitt i grönvita Bajenland. Här kan man gå på Skansen med gnagissmyckad barnvagn. Här kan man köpa souvenirer i Derbybutiken, oavsett vilket stockholmslag man hejar på. Här kan man ta en öl och skaka tass med en knutte bland segersugna kringlor.

Annat är det i Norrland.

Där är de heta på gröten. Fulla som fan och läskiga hela bunten. Det har man ju alltid hört. Inte konstigt att brudarna flyttar söderut.

Den enes nöd, den andres glöd

Eller hur är det man brukar säga? Tio omgångar spelade och AIK har fått en hyfsad start på smörsäsongen. Smörsäsongen?, undrar en rögleit utan humor. Jo, men så här: Vi spelar i smöret och det här är en säsong. Alltså är det en smörsäsong. Logik enligt Långstrump som räcker hela vägen ned till Ängelholm.

Nästan i alla fall.

I alla fall. Tio omgångar spelade och AIK ligger tia i tabellen. Tio poäng har laget skrapat ihop. Lika många som SSK och Frölunda. Till skillnad från AIK kan SSK och Frölunda inte ens vara halvnöjda med inledningen av säsongen. Där AIK, trots stundtals impotent offensiv, har gått stadigt framåt, har Frölunda gått ostadigt bakåt. SSK å sin sida har gått... tja, jag vet inte om de har gått bakåt direkt men de har i alla fall inte blivit bättre än i fjol. De står liksom still. De rör sig knappast alls.

Som gnagare är det förstås rätt skönt att, en bit in i säsongen, ha två lag efter sig i tabellen. Särskilt som båda verka ha problem.

Frölunda får ingenting att stämma. Något som blir nästan smärtsamt tydligt för en utomstående som tar del av den utmärkta bloggen FHC-snacket. Varför fick inte den bloggaren plats i KFIB Alls stars? Härmed säger jag upp mig från keeperämbetet och lämnar över plocken till FHC-snackaren. Den är han värd. Å andra sidan kanske han behövs mer i Scandinavium. Frölunda verkar vara i visst behov av en förstemålvakt med känsla för spelet.

SSK går det upp och ner med och det enda som i dagsläget känns stabilt är bottenplaceringen. Det är rätt mycket som talar för att Kringelknutten tvingas utstå ännu en kvalserie. Det unnar jag honom verkligen inte. Men om alternativet stavas AIK så är det naturligtvis en smäll Kent får ta. Precis som i indianlägret är det sura miner och deppigt värre bland de anrika. Läget är med andra ord som vanligt. SSK får återigen sikta på att hålla sig kvar.

För AIK ser det för närvarande ljust ut. Framtiden är förhoppningsvis vår. Än så länge rör sig laget i rätt riktning. Framåt, uppåt.

Som supporter känner jag en tilltagande tillfredsställande tillförsikt inför fortsättningen. Jag är inte orolig. Nästan alla som inte håller på Gnaget är fortfarande övertygade om att vi egentligen är sämst i serien. Det tror inte jag. Det trodde jag inte inför säsongen heller. Jag tror att AIK kommer fortsätta på den inslagna vägen, bli bättre och bättre dag för dag. Särskilt hemma på Hovet förväntar jag mig nya trepoängare.

Som bottentippad nykomling har man inte råd att känna medlidande med sina konkurrenter. Självklart är det bra för AIK att Frölunda krisar. Jag lider inte med SSK. Efter 55 omgångar ska vi ha två lag bakom oss och vilka det i slutändan blir är verkligen skit samma. Jag hoppas förstås att ett av lagen blir Dif. Modo lär inte bli det andra, vad hjärtat än säger. Just nu tror jag att det blir SSK och Brynäs.

Vikten av att fördela vikten

Ända sedan premiären hemma mot Linköping har jag brottats med mig själv och mina tankar. Jag har liksom två vågskålar i skallen som vägrar väga jämnt.

I den ena vågskålen ligger glädjen över att vara tillbaka. Den glädjen väger härligt tung men får mig emellanåt att bli lite för glad för mitt eget bästa. Jag går på moln inför varenda match. Bara att få se AIK spela elitseriehockey - om det så är i Löfbergs Lila, Scandinavium, Globen eller Skellefteå Kraft - är så fantastiskt roligt att jag nästan glömmer bort vikten av att laget plockar pinnar.

I den andra vågskålen ligger ambitionen, suget efter poäng. Även om glädjen över att vara tillbaka är enorm, så riskerar den ju att inom kort överskuggas av oro inför ett eventuellt stundande kval. AIK måste börja vinna matcher. Hemmamatcher, bortamatcher, alla sorters matcher. Än så länge väger glädjen och ruset i mig tyngre än ambitionen, och det börjar kännas lite fel.

För man kan inte nöja sig med att bara delta. Man måste vilja vinna också. Att vinna eller försvinna är vad det handlar om säsongen 2010/2011. För AIK och för alla oss gnagare på läktaren.

¤ ¤ ¤

Vilken tur ändå att man bara står bredvid och tittar på. Jag tror inte det hade varit så lyckat med en salig Boris i laget:

Det är tyst och tryckt i omklädningsrummet. Endast Boris är på glatt humör. Trots torsk i Skellefteå sitter han och myser på sin bänk. För att lätta upp stämningen låter han käften glappa: "Fan, grabbar. Tänk att vi är i eliten ändå. Är det inte för härligt?" Ingen svarar. Ingen ler. Oscar Steens blick ser ut att kunna mörda. Blomdahl knyter näven. Kapten Dick suckar och skakar på huvudet.

Min karriär som elitseriespelare hade antagligen fått ett abrupt slut. Inkallad till sportchefen dagen efter match:

Gozzi: Jaha Boris, det ser inte så bra ut.

Boris: Nähä.

Gozzi: Hur tycker du själv att går för dig?

Boris: Tja, sådär kanske. Jag har förstås varit inne på några kassar bakåt men jag är ju fortfarande på ett strålande humör!

Gozzi: Mm, det är just det. Dina lagkamrater tycker att du är lite för glad. Med tanke på hur du presterar, menar jag.

Boris: Hur menar du nu då, menar du?

Gozzi: Men för helvete, Boris! Du har inte varit inne på ett enda mål framåt. Du ligger på -17 i plus/minus och häromdagen skrattade du åt Heino när han släppte en retur.

Boris: Jo, men den var ju så billig.

Gozzi: Jag och Roger har i alla fall...

Boris: Roger Melin?

Gozzi: Ja, vem annars?

Boris: Honom gillar jag!

Gozzi: Jaha. Ja, Roger och jag har i alla fall kommit överens...

Boris: Överens, ja. Det är ett fint ord!

Gozzi: ...kommit överens om att låna ut dig.

Boris: Jaså. Eller, vadå? Låna ut? Hur då låna ut?

Gozzi: På obestämd framtid.

Boris: Men...

Gozzi: Bussen till Borås går om en timme.

Boris: Borås?

Gozzi: Ja, just det. Borås. Borås!!

¤ ¤

Till skillnad från mig så verkar AIK:s spelare och ledare allt annat än nöjda med att bara vara tillbaka. Jag tycker mig se ett AIK som lyser av ambition, som hela tiden vill bli bättre och som jobbar stenhårt för att etablera sig i eliten. Det känns bra tycker jag. Rätt man på rätt plats. Roger Melin i båset. Nemeth och grabbarna på isen. Boris och alla andra gnagare på läktaren och i tevesoffan.

Leif Boork nickar och hummar. Det är viktigt att man har en tydlig rollfördelning. Själv tycker jag det är minst lika viktigt med en jämn viktfördelning.

Nördvändigt vetande: Högerskyttar

En sak som slog mig under matchen igår kväll och som jag sedan dess inte kunnat släppa: AIK hade inte en enda ordinarie högerskytt på isen. Liwing, Sandberg och Gynge var ju sjuka. Heino (som visserligen inte är skytt utan vattuman) stod i båset och MacNevin har ännu inte anslutit. Nu fick den inkallade juniorkedjan dra hela lasset och bidra med två rightare!

Det hela fick mig att fundera. Hur är det ställt med högerskyttar i Elitserien? En inte så snabb titt på eliteprospects.com gav en lista över elitlagen.

Antalet rightare i respektive
trupp varav backar inom parentes:

10
Skellefteå (4)

9
Brynäs (3)

8
Färjestad (3)

7
Djurgården (3)
Modo (1)

6
Frölunda (2)
Luleå (3)
Södertälje (6)

5
AIK (2)
HV71 (1)
Linköping (2)

4
Timrå (2)

¤ ¤ ¤

Vi snackar nördvändigt vetande när det är som allra nödigast. Fast siffrorna ljuger en del. I vissa fall är både en och annan junis fjunis inräknad. Några av dem lär få lite eller ingen speltid i Elitserien. Hur som haver; nu skiter jag i det här och tar en välbehövlig kopp kaffe!

Boris goes twitter too...

Kan Gnaget kan Boris! Nu har jag också ett sånt där twitterkonto. Jag känner mig som Jan Rippes rollfigur i ett avsnitt av Tornado. Karl-Åke har köpt ett bouleset och frågar gubbarna i parken om han kan få va mä och spela. Ja, det kan du väl få, svarar gubbarna besvärat. Varpå Karl-Åke frågar: Hur gör man?

Black Boris på twitter

När löven faller

Björklövens fall är en tung förlust. Inte bara för klubben och dess supportrar, utan för hela hockeysverige. Det är möjligt att det finns en och annan elitistisk hockeyfan som skiter fullständigt i Lövens förfall, men de allra flesta av oss torde och borde fundera på vad denna konkurs säger om läget i landet.

Finns det idag några elitserieklubbar eller allsvenska klubbar som är "självförsörjande"? Finns det idag några, förutom Färjestad och några till, som inte balaserar på en skör tråd mellan framgång och förfall?

Som AIK:are är det särskilt lätt att sätta sig in i Björklövens situation. Det kunde lika gärna ha varit vi. Men AIK och Björklöven är knappast de enda klubbar som lidit ekonomiskt på sistone. I själva verket tycks det numera vara mer regel än undantag att klubbar i eliten och allsvenskan lever på gränsen till vad man klarar av.

AIK höll på att falla på glädjekalkyler och pengar som inte fanns. Om Björklövens fall vet jag än så länge för lite för att kunna uttala mig, men jag tror knappast att håkanligans försök att stänga elitserien, genom att solidariskt dela med sig av TV-pengar till den närmaste kretsen smörisar, har gjort det lättare för Björklöven att klara sig i konkurrensen.

¤ ¤ ¤

Det är rätt intressant egentligen. AIK har genom en tokig satsning, som lika gärna hade kunnat sluta i rena KHLvetet eller division 3, lyckats ta sig upp i smöret. Plötsligt regnar pengarna in från håkanligan och dess partners. Plötsligt kan vi värva spelare som vi tidigare bara kunnat drömma om. Plötsligt tycks såväl konkurshot som KHL-snack vara som bortblåst. Vad hade hänt om vi torskat mot Växjö för lite mer än en vecka sedan?

Jag tänker på Leksand som satsat som dårar de senaste åren. Utan att nå framgång. Jag tänker på Malmö och byggmäster Percy. Det gick inte där heller. Avståndet mellan håkanligan och allsvenskan har bara blivit större och större. De ekonomiska förutsättningarna är nuförtiden så olika att steget mellan allsvenskan och eliten är att likna vid steget mellan forna Öst- och Västberlin.

Några modiga (eller dumdristiga) väljer att utmana muren. Ett ytterst fåtal lyckas. Men hur många överlever ett misslyckat försök? Hur många vågar försöka igen?

Förbundet säger...

...men man uttrycker sig något kryptiskt:

"Det bör också påpekas att AIK IF efter en flytt utomlands måste starta om på den lägsta serienivå vid en eventuell återkomst till svenska systemet."

Betyder detta att Svenska Ishockeyförbundet inte litar på AIK:s försäkran?

"Vi kommer att hedra förbundets beslut. Vi kommer aldrig gå emot förbundets vilja i den här frågan, säger Peter Mellqvist, som blev nyvald ordförande på mötet." (Svenska Dagbladet, 27/1.)

Edit 20.12
Rosa Bladet har fått tag i Mellqvist: "Vi har sagt det hela tiden att vi kommer hedra förbundets beslut, säger han, men medger att han är besviken."

Då så. Bara å glömma allt vad KHLvete heter då...

Bubblan sprack

Förr eller senare spricker en bubbla och igår lyckades Leksand ta sin så efterlängtade trea (av värde) mot Gnaget. Det var förstås kul för dem. För oss gnagare var det mindre roligt att gå på pumpen. Särskilt som förlusten igår innebar vår tredje nollpoängare i rad. Nu finns det inga marginaler kvar. Nu är det segrar som gäller ända in i kaklet.

¤ ¤ ¤

Sandberg och Bång gladde mitt hjärta igår. Dicken gjorde mig mest besviken. Han lyckas till och med se oinspirerad ut i en seriefinal.

¤ ¤ ¤

Varken Leksand eller AIK imponerade tycker jag. Leksand har förvisso ett sjuhelsikes bra powerplay, vilket man verkligen demonstrerade igår, men i övrigt tycker jag laget såg segt och försiktigt ut. Särskilt i egen zon duttades det betänkligt - särskilt särskilt bakom mål och i sarghörnen var man alldeles för petiga. AIK å andra sidan spelade ett uselt boxplay. Mot mediokra gäng som Bofors och Björklöven fungerar det att stressa, stressa, stressa men mot en PP-uppställning av Leksands kaliber blir det svårare. Jag tycker att vårt BP igår stank av övermod och naivitet. Leksand lirade skjortan av oss när vi tokrusade gång på gång. Bjurö hade ingen vidare hjälp av sina backar framför kassen.

¤ ¤ ¤

Jag uppsnappar en hel del klagomål på di långrandige. Själv tycker jag domarkvartetten skötte sig rätt bra. Dubbelutvisningen som drabbade Gnaget var ju solklar. Det tror jag till och med Greken håller med om. Jag föredrar helt klart allsvenskans fyrdomarsystem framför isländskans fyrkasussystem.

¤ ¤ ¤

Sist men inte minst så har jag en sak att bekänna: Jag gillar inte Pelle Prestberg. Han spelar i fel lag och han gör på tok för mycket mål. Dessutom är han alldeles för gammal för att leka ryska posten. Men det är klart, han kanske också längtar till KHL?

- Äh, kyss mig, säger leksingen.

Dinamo Rigas digra spelprogram

KHL-diskussionen handlar i princip bara om en sak: ekonomi. Den sporstliga sidan av saken har på ett synnerligen osportsligt sätt sopats undan. Det som möjligen nämns då och då är att KHL innebär bättre spelare, bättre lag och bättre matcher. Bättre hockey helt enkelt. Vad som sällan eller aldrig tas upp är det digra matchandet.

I en kommentar till mitt förra inlägg fick jag en bra fråga att fundera över: Om det nu blir KHL, kommer du lika frekvent besöka Hovet?

Mitt spontana svar var: Ja, det klart att jag kommer. Sedan slog det mig att matcherna antagligen kommer att spelas i Globen. Och framförallt: KHL:s spelschema ser radikalt annorlunda ut än vad jag och andra hockeygnagare är vana vid.

Så här såg exempelvis Dinamo Rigas schedule ut för perioden december 2009 - januari 2010:

Sö 3/1: Metallurg Novokuznetsk (b)
Ti 5/1: Sibir Novosibirsk (b)
To 7/1: Amur Khabarovsk (b)

To 14/1: Avtomobilist jekaterinburg (h)
Lö 16/1: Traktor Chelyabinsk (h)
Må 18/1: Metallurg Magnitogorsk (h)
On 20/1: Spartak Moscow (h)

Fr 22/1: Dynamo Moscow (b)
Sö 24/1: SKA Saint Petersburg (b)
Ti 26/1: Severstal Cherepovets (b)
To 28/1: Atlant Moscow reg. (b)

I februari spelar man enligt följande schema:

Må 1/2: Dinamo Minsk (h)
On 3/2: Vityaz Chekhov (h)
Fr 5/2: Torpedo Nizhny Novgorod (h)
Sö 7/2: CSKA Moscow (h)

Sedan väntar ett OS-uppehåll innan seriespelet avslutas i mars:

On 3/3: Avangard Omsk (b)
Fr 5/3: Barys Astana (b)
Sö 7/3: Salavat Yulaev Ufa (b)

Källa: http://www.dinamoriga.eu/en/schedules/listall/next

¤ ¤ ¤

Matchprogrammet i sig är kanske inget hållbart argument mot ett deltagande i KHL. Men det är väl värt att reflektera över för den som står i valet och kvalet. Själv har jag oerhört svårt att se hur jag ska kunna gå på alla hemmamatcher. Det finns trots allt annat än hockey att ta hänsyn till här i livet. Fyra matcher på en vecka? Nja...

¤ ¤ ¤

Just det ja, AIK har ju värvat idag. Läs mer om Lawson HÄR! Jag har ingenting att tillägga.