fredag 31 augusti 2012

Bragdens mamma

Jag är fortfarande för lycklig, rusig och överväldigad för att finna de rätta orden. Till och med rubriken stal jag rakt av.

Majoriteten av alla nätaktiva gnagare har antagligen redan slukat det mesta som skrivits om matchen. Inte desto mindre har jag ägnat min lyckliga, sömnlösa natt åt att leta fram texter som säkerligen gått många förbi. Så för alla er som vill läsa mer om AIK:s magiska bragd på bortaplan rekommenderar jag följande väl valda länkar:

AIK segrade i cupen
Målvakten matchens lirare i AIK:s seger
"Vi är jättenöjda med insatsen"
"Släppte varenda broms"
AIK nollade hemmafavoriten
Matchhjälten: "Siktet var dåligt inställt"
"Matchen i sin helhet var medioker"
Målvakten höll nollan för AIK
Cupmakarna AIK

Vinna cupen, vinna cupen, AIK!

onsdag 29 augusti 2012

Hate to say I told you so

Vi går mot ny säsong, och vilken säsong! Utan Bång men väl med sång. Djurgårn åkte ur i år...

Ingen bloggare med självaktning håller sig för fin för att tippa. När experterna har sagt sitt är det bloggarnas tur. Då eder ödmjuke bloggare både är expert och bloggare ger han fan i turordningen och kör ett eget litet race. Expert, undrar vän av ordning, Boris är väl ingen expert?! Jo, serru det är just vad han är det. Inte mindre än två säsonger i rad har jag tippat AIK på exakt rätt plats i tabellen. Sjua i fjol, åtta i förfjol. Således är det till mig, bara mig och ingen annan, som den som livets mening söken ska vända sig.

Innan jag avslöjar det statistiskt säkerställda AIK-tipset ska jag ägna lite tid och energi åt att spekulera och kalkyrera. Ovetenskapligt förvisso, men fett stimulerande för både kropp och själ.

* * *

Låt oss börja med Djurgården. Torsdagen den 13 september spelar de hemmapremiär mot Almtuna. Hähä.

Två dagar senare möter de Troja i Sunnerbohov. Hähä.

* * *

(Nedan nedtecknade rader skall ej tolkas som ett tabelltips, jag bara avhandlar lagen i samma ordning som de slutade säsongen 11/12. Djurgården är av förklarliga skäl utbytt mot Rögle. Hähä.)

Luleå kommer i höst och vinter att bli lite mindre tråkiga, lite mera bråkiga. För den sakens skull kommer de inte bli roliga. Rönken är en kompetent tränare, genomtänkt, ambitiös, noggrann och äckligt seriös. Det blir ett disciplinerat Kuleå även i år. Dock med små undantag: i spelare som till exempel Anton Hedman har Rönken fyllt på med muskler och adrenalin. Bulan är säkert nöjd. "Dä ä int schack vi spela."

Skellefteå blir minst lika bra som i fjol. Har ett mycket starkt lag, både på pappret och isen. Lysande andrekeeer. Kommer antagligen att ge ut en ny uppfräschad version av fjolårets dunderhit. Den här gången med titeln "Hela världens AIK".

Byske: Jordens salt - smör, lingonsylt och malt.

HV71 orkar jag inte tro något om. Men jag konstaterar att man just nu är Sveriges överlägset bästa klubb på webb-TV.

Brynäs går in i säsongen som välförtjänta svenska mästare. Jag tror att de får svårt att upprepa succén. Ett stabilt slutspelslag dock. Johan Harju blir kanon, Enterfeldt likaså. Robin Rahm blir inget stolpskott i kassen men ger heller inte upphov till ribba. Inte ens på Rolf Lassgård.

Frölunda Indians. Har inte de gått i konkurs än? Förstår inte var de får pengar ifrån till att värva. Alla heter Axelsson i Göteborg. Slutar sjua.

Färjestad orkar jag inte heller tro eller tycka något om. Det roligaste med den här föreningen är Sanny Lindströms twitter.

Modo ska vara glada om de slipper kvalserien. Fuskbygge 3.0. Naturligtvis olyckligt med Samuel Påhlssons hälsena. Han kan utan att överdriva vara skillnaden mellan slutspel och lida kval. Till skillnad mot landets samlade expertkår tror jag inte alls på Modo - i år heller. Ulf Samuelsson kommer att se lika sur ut som vanligt. Peter Forsberg hobbyjobbar och Markus Näslund gör sitt bästa för att hålla ihop trådarna. Heart of hockey behöver en pacemaker.

Växjö Lakers får kämpa i 55 omgångar. Bör klara sig kvar utan kval, även om jag hoppas att det går käpprätt åt helvete. Slåss om en slutspelsplats. Robert Rosén kommer tyvärr att befästa sin position som en av seriens absolut bästa spelare. Poängkung även i år? Skulle inte förvåna mig. Janne Karlsson firar med att dansa naken och Öman har aldrig vatt med om maken.

Linköping har byggt bäst av alla lag, tycker jag. Topp 5. Livsfarliga i slutspelet. Möter Luleå i finalen. Weinhandl dominerar.

Rögle har värvat en hel del stora namn. Gerber, Kukkonen, Iggulden och Warg för att nämna några. Men i övrigt luktar det väl mycket allsvenskt. Och ni vet vad man brukar säga; man kan inte spela i Elitserien med ett allsvenskt lag. Inte sämre än Väsby, men näst sämst i serien, endast före...

Timrå, som går mot en ny crapsäsong. Laget ser inte bra ut på många punkter. Och med Montén vid rodret... Varför tog de inte in Hardy på en gång? Åker ur.

* * *

Lördagen den 2 mars avslutar Djurgården jakten på den åtråvärda sjundeplatsen med match i Haparanda. Hähä.

* * *

AIK då? Mer svårtippade än någonsin. Många tunga tapp, särskilt Melin, Fasth, Rosén och Gynge. Personligen kommer jag att sakna Bång något alldeles förfärligt. Att Bång lämnar oss är faktiskt nästan mer än man kan stå ut med.

Att kedjan McDonell, Pavlikovsky, Salmonsson är väck gråter jag inte över. Tre bra spelare som alla växte i slutspelet. Men i serien levde de, ärligt talat, inte alls upp till sina namn och löner. Här är jag övertygad om att Gozzi ersatt med råge. Melin, Pirnes och Jensen smäller högre i min värld än nämnda avyttrade trio.

Daniel Larsson blir antagligen AIK:s enskilt viktigaste spelare 12/13. Tung börda på hans axlar, men förhoppningsvis hanterar han pressen. Lundström är en talangfull backup men frågan är om han redan nu är redo att utmana om förstaspaden. Jag hoppas mycket på Larsson. Men visst är man lite orolig.

På backsidan har vi tappat Nemeth och Svensson. Josefsson och Frisk har kommit in. Varken bu eller bä. En som antagligen kommer att överraska många är Aspeqvist. Där kan vi få se ett genombrott.

Framåt sätter jag mitt största hopp till Broc Little. Hans klubba ska förhoppningsvis stå för rätt många av de där pinnarna som vi tappat i Gynge och Rosén. Liksom många andra tror jag mycket på bröderna Ahlström. Med Pirnes som center emellan kan och bör tvillingarna slå personliga poängrekord. Kommer antagligen få mer speltid än under Melin/Persson, inte minst i powerplay. Mindre snurra i hörnen - mera rakt på mål.

Jag hoppas också mycket på våra ynglingar. Om Jocke Nordström bara lär sig teka så blir han en riktig center. Janmark och DK är friska fläktar. Med tanke på truppens relativa tunnhet så är det inte helt otänkbart att fler junisar fjunisar får chansen. Klavins m.fl. har visat på försäsongen att de gärna vill vara med och leka.

En stilla önskan: Låt det bli Sampas säsong! Det är dags att kliva fram på allvar nu #21.

* * *

Djurgårdens IF IF. Lite finare, lite bättre.

* * *

AIK blir sexa. Hähä.

lördag 25 augusti 2012

Party for everybody

AIK förlorade mot KHL-laget Salavat Yulaev i en försäsongsmatch som kan ha varit den tråkigaste jag någonsin sett. I andra pausen funderade jag på att gå hem. Men eftersom sällskapet på läktaren var så trevligt och draget på A24 enormt - jag hade Mariga Mary bakom mig - stannade jag kvar och genomled slutet. Unge Niklas Lundström var duktig i kassen, gjorde bland annat en imponerande dubbelräddning i första perioden, men i övrigt var det en grådaskig massa spelare som genom att uppträda mediokert överlag tog ut varandra på Hovets is.

Björn Melin utser jag redan nu till försäsongens största flopp. Dels för att han var kass idag, dels för att jag vet att det retar Mary.

Idag tror jag nästan hon blev arg på mig. Gott, i så fall. Hockey är passion, hockey är känslor, som min idol Wikegård brukar säga. Mot slutet av tredje perioden upplevde jag det som att Klabbarparn och jag uppnådde ett visst momentum. Vi enades om att Melin åkte runt och fjuttade och att han duttade på ett icke acceptabelt sätt i egen zon. Själv skyllde jag till och med 0-2-målet på Melin. Inte för att jag är säker på att målet var hans fel. Men han var på isen, och det räckte en dag som denna. En annan som förresten var riktigt dålig idag var Dicken. I magen, enligt rapporter på twitter.

Seriöst talat så är jag en smula besviken på Salavat. Jag såg laget redan igår mot Skellefteå. Då såg majoriteten av spelarna ofokuserade och griniga ut. Ryssarna ägnade stora delar av matchen åt att veva med klubbor och spela fult. Rykten gör gällande att flera spelare i laget var bakis efter att ha partajat på torsdagen. Skulle inte förvåna mig ett dugg. Stämmer det så förstår man varför Salavat ville ha en "inofficiell match" mot AIK redan på tisdagen. Försäsongshelger i Stockholm ägnas med fördel åt fylla.

Jaja, det kanske bara är fördomar och förtal, vad vet jag. Hur som helst såg Salavat lite vissna ut även idag. AIK kom till spel med ett antal juniorer. Ett flertal tongivande spelare saknades, däribland Pirnes, Little och Sandberg. När sedan Tärnström gick ut tidigt pga sjukdom så förvandlades AIK till en profillös, hackande lagmaskin. Trots detta spelar man alltså jämnt med ett upphaussat KHL-lag. Jag antar att det säger en del om ryssarnas inställning. Prestationen var inte bra. Den var precis som igår blaha.

Dagens förlust innebär att AIK slutar trea i trelagsturneringen. Till allas jättestora besvikelse delades det varken ut bronsmedaljer eller diplom.

När jag kysser Hovet

När jag kysser Hovet
är jag fri från alla hämningar
När jag kysser Hovet
försvinner alla främlingar
Då är vi alla och envar
allt vi har
och vi lever här och nu i denna stund

När jag kysser Hovet
är jag tätt intill det verkliga
När jag kysser Hovet
blir jag uppfylld av det märkliga
i att finnas till
och allt jag vill
är att leva, låta leva livet ut


Originalet

fredag 24 augusti 2012

We're the monkeys!

Knappt har den hunnit presentera sig innan den fått sitt inofficiella namn. Jag syftar på AIK:s på försäsongen så framgångsrika kedja, med Esa Pirnes som center mellan bröderna Ahlström.

Vet inte om det var Tomas Ros som ursprungligen kläckte idén eller om han fick assistans av sin ärade, ärrade kollega Janne Bengtsson. Kul har de hur som helst haft, Sveriges två i särklass mest objektiva och hårt arbetande journalister. APA-kedjan är redan ett inofficiellt faktum och ingen har roligare än Boris. Jag inser såklart att en och annan gnagare redan hunnit bli grinig över den där hemska förkortningen. Inte så konstigt kanske, med tanke på att supporter och lättkränkt inte sällan är en gångbar kombination. Allt annat än ramaskri vore en chock. Men själv tycker jag alltså att APA är en lustig och mustig skapelse. Shrek och Janne Banan skrattar hela vägen till Skansen.

Vad gäller Ros behöver man inte orda så mycket. Han vet vi alla var vi har. Ett skickligt klickmonster, varken mer eller mindre.

Bengtsson däremot är värd ett eget lite längre stycke. Livet måste för närvarande vara oerhört tungt för stackars Janne. Betänk att karln knappt har haft ett rätt de senaste trettiosju åren. Lägg därtill att hans älskade Djurgårdens IF snöpligt - och för Janne fullständigt oväntat - ramlade ur Elitserien i våras. Han gör förstås sitt bästa för att upprätthålla sin status som försteskribent till en storklubb, inte minst genom att i artikel efter artikel kalla sitt favoritlag i HockeyAllsvenskan för "Mesta mästarna". Men som alla med lite insyn och kännedom om historien förstår så är det hårt och svårt att vara Janne nuförtiden. Efter att ha ägnat blod, svett och tårar åt att ogilla AIK i år efter år efter år tvingas han nu erkänna det alla vet: AIK är bäst i stan, Djurgården är mest babian.

Apropå Djurgården så vill jag ta tillfället i akt och gratulera till två fina segrar i European Trophy. Mot Asplöven blir det andra bullar.

* * *

Hey, hey, we're the monkees
And people say we monkey around
But we're too busy singing
To put anybody down


Tomas, Boris och Janne Banan?

torsdag 23 augusti 2012

Bridge over troubled water

Det fanns en tid då jag kunde välja bort viktiga seriematcher i ishockey för att se AIK:s fotbollslag spela försäsong på Skytteholm. Men det var då och nu är nu. Det har runnit mycket vatten under broarna sedan 2005. Vad är väl egentligen ett högsäsongskval mot CSKA på ett kokande Råsunda, jämfört med en försäsongssval mot Byske på ett kylslaget Hovet? Inte mycket, inte mycket.

Jag kände det redan när jag gick på promenaden. Jag har mina ritualer. På vägen upp till Hovet ringde jag min gurkrunkande vän Olle i Västerås. Som vanligt svarade han inte. Som vanligt orkade jag inte lämna något meddelande. En del hatar Göteborg, jag hatar telefonsvarare. Istället för GurkOlle fick jag prata med mig själv och sms:a Eddie. Eddie svararade med en bild på ett glas öl.

Ett glas öl är alltid ett glas öl. Men i gott sällskap kan det bli så mycket mer än så. Vi värmde inför Byske med skål för Gnaget ska det va. Och Mariga Mary var där too.

* * *

Jag vet inte om det finns så mycket vettigt att säga om matchen. AIK såg bra ut till en början. Sen blev Pirnes skadad, Skellefteå visade effektivitet i powerplay och AIK gjorde tvärtom. Att släppa in mål med en man mer på isen är alltid lika uselt. Lite Leksand-varning sånär. Som läktarfetto blir man grinig och sur. En smula besviken till och med, trots att det "bara" sker i en träningsmatch.

Markus Svensson vaktade kassen för Skellefteå och han stod för flera fina räddningar. Jag närde ett visst hopp om att han skulle slänga in en så där fem-sex kassar i tredje perioden men så blev det nu inte. Istället spikade fanskapet igen. Petad ur Gnaget, tänkte jag bittert efter slutsignalen. Att Stjälefteråt snor åt sig både det ena och det andra är allmänt känt. Nu har de stulit vår andrekeeper också.

* *

I första pausen hann jag, förutom att avnjuta kaffe och mazarin, med att samtala med AIK:s PR-ansvarige Adam Ekman. Jag ville förstås ha svar på varför AIK inte på förhand informerade oss trogna supportrar om den "inofficiella" matchen mot Salavat som spelades på Ritorp i tisdags. I bakgrunden stod den rutinerade murveln Shrek och tjyvlyssnade. Jag var nära att göra en Göran Persson och fråga träsktrollet om han gått ner i vikt. Han såg nämligen ovanligt fit ut. Men det gjorde jag inte. Istället snodde jag åt mig en gratis kaffe och kaka, ivrigt påhejad av Klabbarparn. Ekmans svar på min fråga stannar för övrigt mellan honom och mig. Och tjyvlyssnaren Shrek.

*

På vägen hem bar jag trots torsken en skön känsla i bröstet. Gnagarhjärtat slog lugnt och fint. Första matchen på Hovet sedan i april och fler är på gång. Redan i morgon är vi ett gäng sköna AIK:are som ser Salavat göra mos av Skellefteå. Matchstart 17.00. Sen på lördag ser vi samma Salavat åka på däng mot AIK. Den matchen är i allra högsta grad O-F-F-I-C-I-E-L--L och börjar 15.

Biljett köpes här!

Arrivederci...

söndag 19 augusti 2012

Fem bloggare på en bänk

Gårdagen såg inte bara AIK vända mot Leksand. Den såg även något så unikt som fem AIK-bloggare på en och samma bänk.

Sent omsider har nu samtliga fem bloggare fått ur sig varsitt genomtänkt och välformulerat inlägg. Serviceminded som man är länkar jag här och nu till mina svartgula bloggbröder och systrar. Jag vill särskilt promota denna bild, som sannolikt är försäsongens hittills bästa, samt min vän Eddies fantastiskt roliga text, som varken innehåller tasksparkar eller pikar mot undertecknad.

Men för all del, samtliga bloggar är väl värda sina besök. Här har ni dem, i alfabetisk ordning:

AIK är hockey - hockey är AIK (Prozac)
AIK-Sara (Sara)
Betraktelser... av en kolsäck (Eddie)
Black Indeed (Mary)

Ingen av dem når naturligtvis upp i Black Boris-nivå. Men jag vore inte den ödmjuke bundis jag är om jag inte lät er, kära läsare, bilda er en alldeles egen och unik uppfattning i frågan.

* * *

Apropå AIK:are och bundisar kommer ett kärt gammalt kompisgäng på besök nästa vecka. Det vankas trelagsturnering på Hovet. Huvudmatchen spelas på fredag, då Skellefteå tar emot den ryska publikmagneten Salavat. Vi är ett gäng AIK:are som tjackat plåtar och tänker bilda klack på sektion A9 (hemmaplan för självaste mig). Förhoppningsvis blir det AIK-sånger från två håll. Själv kommer jag att anstränga mig till det yttersta för att få till växelsång mellan originalklacken och wanna be-klicken. Det återstår att se hur många som är på eller av men jag är försiktigt negativ.

Hursomhelst har jag filat på en ramsa som åtminstone Eddie och jag kommer att sjunga för full hals. Den går så här:

Byske är en buskisklubb
Buskisklubb, buskisklubb
Byske är en buskisklubb
Stjäl efteråt!

Gnaget är laget. Vi ses på barrikaderna!

lördag 18 augusti 2012

Dansa. Pausa.

"Vill man se bra hockey så får man välja AIK", sa Anders Gozzi i matchprogrammet. Sen ställde han sig i Leksands utvisningbås och såg AIK spela bra hockey.

Det stod 0-4 till Leksand efter första perioden. Inte särskilt rättvist alls. Leksand kunde lätt ha lett med det dubbla. AIK:s första tjugo minuter kan ha varit de sämsta jag sett laget göra sedan HV71 hemma den 4 oktober 2011. Vi var sämre än Ore. Sämre än Ore! Stackars Lundström i kassen fick ingen som helst hjälp av sina utespelare. Medan leksingarna gjorde som de ville på isen satt gnagarna kvar i bussen och jämförde suspstorlekar. Eller nåt.

Då var det bättre drag på läktarna. Bakom AIK:s utvisningbås satt t.ex. ett helt gäng svartgula hjältar. Däribland Klabbarparn i högform och den beryktade Street Fighting Mary. Prozacs twittertummar gick som på värsta fjortisbruttan. Eddies basröst skrämde livet ur Ryno, som ändå hann med att göra mål. Trots AIK:s miserabla förstaperiod var det hyfsat livat och glatt på vår sektion. På motsatta långsidan höll Dalagnagarna hov. Och det blev dans...

För till skillnad från i Märsta har man i Norrtälje förstått vad försäsong bör bära med sig: Ljuva toner och fett sköna versioner. I ett improviserat powerbreak bjöds jag upp av den gladlynte Prozac, min bänkgranne för dagen, och vi dansade och pausade, dansade och pausade. Dansade och pausade. Och vi enades om att till denna säsong göra dansandet och pausandet till vår nya powerbreakritual. A9 och A24 i gnagisk symbios. Dansa. Pausa. Bra grejer.

Att påstå att AIK kom ut som ett nytt lag till den andra perioden vore att överdriva. Men de kom åtminstone ut som ett lag. Och det räckte ju en bit på vägen. Esa Pirnes visade kyla och klass när han la in sin straff till 1-4. Hoppet återvände och på läktarna sjöng vi om SM-guld.



inför tredje träffade jag leksingen Kung Kenta på läktaren. Trevligt.

Och därefter vände matchen. AIK gjorde fyra mål på mindre än sex minuter. Leksand var sämre än Ore. Och vi dansade och vi pausade. Och sen var det över. Besvikna leksingar skakade på sina huvuden. Lyckliga gnagare drömde om guld och gröna skogar. Klabbarparn flinade, Mary räknade skott på mål, Prozac twittrade och Eddie sa att Janmark kommer att bli kanon. På andra sidan rinken hängde en till synes berusad dalagnagare på plexit (samma plexi som han tidigare under matchen lyckats ramla in på isen över). En fröjd för ögat.

Själv dansade jag hela vägen ut till parkeringen. Satt en stund i bilen och tänkte på Pirnes och bröderna Ahlström. Sen pausade jag och körde hem. På radion spelade de inte Panetoz.

EDIT: Enligt en betrodd dalagnagare var mannen som ramlade över plexit inte en dalagnagare. Snarare var han, citat: "en sånnadäringa stockholmare". Således verkar det inte bättre än att BB har gått i AB-fällan och ägnat sig åt grovt förtal! För detta ber jag förstås om ursäkt. Hoppas ni kan förlåta mig, DG. Och att vi kan enas om att mannen på plexit i alla fall var gnagare och full som en finsk silverhjälm från 1996. Kompenserar med lite reklam.

torsdag 16 augusti 2012

Möta Leksand

Surfar in på leksandsif.se för att hämta lite info för ett lite mer seriöst uppsnack inför träningsmatchen på lördag. Det första som möter mig är en stor båt, till hälften vit och till hälften blå. Halva båten photoshoppad, andra halvan naturell, stiligt smyckad men med lite tillknäppt kroppspråk, ett vänligt men beslutsamt kryssningsfartyg. Det vill berätta något om sitt lag. Det säger:
"Anmälningarna till LIF-kryssningen 30/8 strömmar in i en strid ström". Källa

Ja, vad skulle de annars göra, tänker man. Forsa?

Jag funderar ett tag på det där med att Leksands IF gjort till tradition att boka en färja i slutet av augusti. Jag tänker att det antagligen säger någonting om Leksand som förening och leksingar som fans. Exakt vad vet jag inte. Men att över 1500 leksingar samlas på MS Cinderella, i Stockholm, för att göra gemensam sak och säsongsupptakt, det är trots allt lite... ja, imponerande.

Känner att jag inte riktigt hållit sådan koll på Leksand att jag kan värdera om de har ett lag som kan ta sig hela vägen. Mads Bödker känns som oerhört tungt avbräck, åtminstone som hashtag på twitter. Rent sportsligt kompenseras han sannolikt med råge av t.ex. Kevin Kapstad. Möjligen har man i denne amerikan gjort ett riktigt kap. Leksands powerplay var stundtals bedrövligt förra säsongen. I Kapstad hoppas Salo antagligen ha hittat en poängstark back som kan leverera när det behövs.

Några andra intressanta namn är Hanses i kassen, stor talang som nog hade kunnat färga i Elitserien redan i år, Alen Bibic, stor och stark back som inte tycker om när moranissar flinar honom i fejan, Johan Ryno, mannen som har hockeyn i blodet men som aldrig (?) kommer att nå sin en gång i tiden förväntade potential. Och så förstås Filip Forsberg, 18 år ung men redan 53 allsvenska matcher gammal. Kan nog bli nästan hur bra som helst. Forsberg tillhör numera Washington Capitals men kommer att spela för Leksand även denna säsong.

Ska jag var helt uppriktig så har jag nog ingen vidare koll på Leksand. Jag såg de ett otal gånger i fjol men ändå. För att verkligen kunna tycka något på allvar så måste jag nog tänka lite till, tänker jag, som om jag ens vore tvungen att tycka något.

Leksand har gjort tre träningsmatcher inför mötet med AIK.
Man inledde med att besegra Färjestad med 3-2 i Arvika. Därefter vann man över Modo med samma siffror. I sin senaste träningsmatch gick Leksand på pumpen mot Växjö. Noterbart är att Michael Raffl lyckades dra på sig en avstängning efter att ha slagits med Växjös Tom Linder. Därmed missar Raffl, som i sina bästa stunder är en sevärd spelare, matchen mot AIK på lördag.

Huruvida Leksand har någon chans i Norrtälje återstår att se. Träningsmatch är som bekant alltid träningsmatch. Och som en omtyckt bloggare med tvivelaktiga lagsympatier en gång uttryckte saken:

"Vad är egentligen träningsmatcher för någonting? Åsikterna går isär. En del drar begreppet mot match, andra drar det mot träning. Var man hamnar hänger pinsamt nog samman med hur det går. Vinner man betonar man match, förlorar man betonar man träning."

Det är så sant som det är sagt.

Båtlåt

Superstars och suparstjärnor
sitter samman i lifbåt
Drömmer stort i druckna hjärnor
dröm gemensam som är våt:

Bortom horisontens rand
finns en fjärran kritvit strand…


Kullor, masar, dalabönder
färdas över stormigt hav
Stora drömmar går lätt sönder
vis är den som mönstrar av

Gå iland och ta i hand
fyra guld som blev till sand!

tisdag 14 augusti 2012

Hej och hå, smurfar blå!

Det är gammal god tradition att blogga om Leksands IF här i borisgruvan. Det har emellertid blivit lite lite av den varan på sistone. Det ber jag om ursäkt för. Särskilt med tanke på att Leksand i allra högsta grad bidrog till att drömmen om Djurgårdens uttåg blev sann. Jag vill här och nu inleda med att rikta ett stort tack till Leksands IF. TACK! Med mitt stora tack avklarat en gång för alla övergår jag i sann svartgul anda till attack.

Det vankas träningsmatch i Norrtälje och ingen mindre klubb än Leksand står för motståndet. Man kan förstås tycka att det är en aning löjligt.

Jag menar, varför ska vi - stora, starka, stolta AIK - nedlåta oss till beblandning? Hela förfarandet får en som gnagare att känna sig som Zlatan. De är inte liksom på vår nivå. Men ändå. Låt oss vara storsinta och inbjudande. Låt oss klappa axel och bjuda mazarin. Och låt oss hoppas att Pelle Prestberg kommer till spel. Ärligt talat längtar jag redan till på lördag. Det blir en fin dag, en dag för att minnas den allsvenska tid som flytt.

Med Leksand är det nu så att jag aldrig kan tycka illa om den lilla. Dalaklubben med de stora ambitionerna som bygger sitt lag runt en Ryno.

Nej, det blir förstås inget återtåg i år heller. Men kanske i vår. Som initierade bedömare vet var det länge sedan knätofsar sågs slängda på tågperronger, länge sen tokiga masar övergick till att åka färja och ladda upp. Inga har drabbats så hårt av SJ:s förseningar som de stackars leksingarna. När andra snackar försäsong och back on track snackar den ena suparstjärnan efter den andra om att åka båt. Lifbåt. Till tonerna av lokala musikaliska under varvade med en och annan smurfhit från the good old 90's kastar de loss och hissar segel. Man unnar dem en fylla, några bärs på tax free, jordnötter.

Det är nånting med Leksand som väcker lustar till liv. Jag kan inte riktigt ta på vad det är. Kanske har det med deras (mas)ochistiska tendenser att göra. Låt piskan vinna, Perra!

måndag 13 augusti 2012

Pöjkera på Pinbackshalla

Livet återvände i Märsta. Eller åtminstone hockeyn. När AIK mosade Modo i Pinbackshallen var det som att komma hem.

Att komma hem ska inte vara en schlager. Den som tror det tror fel. Att komma hem ska vara en bilfärd med lycklig treåring, ett par kära återseenden, en kaffe och en mazarin, en korv med bröd, Festis, matchprogram och Pöjkera på Pinbackshalla. The Pinks i bilen hela vägen hem. Vilken fest, vilken fest, vilken underbar fest.

Jag vet inte vad publiksiffran landade på till slut men att den var pinsam står klart. Tänk att folk föredrar att se handboll framför Gnaget. Det stör mig. Här har man chansen att se Sandberg in action, Pirnes centra mellan bröderna A och Jonas Liwing the new ass. Och så kommer man inte. Vad är det för hjärta? Va?! Kom nu inte dragandes med att AIK spelade fotboll på Råsunda samtidigt. Who cares liksom. Här snackar vi försäsongshockey mot Modo. Modo! Detta världslag till främlingslegion, kryddat med en  målvakt som heter Wunderbaum! Bara en sån sak.

Det tog AIK tre och en halv minut att ta sig in i Modos zon. Men väl där levererade man, som det så fint heter i sportsverige nuförtiden. AIK levererade. Sexfalt. Det var klapp-klapp och rajtantajtan, sexy hockey när den är som bäst. Om Ruud Gullit vore det minsta intresserad av vintersport hade han garanterat fått fjong i kalsong. I brist på Gullit fick nu Prozac stå för erektionen. Vid ett tillfälle kallade han självaste Peter Forsberg, som satt på raden nedanför, för "modoröv". Moget.

Jag blev nöjd med vad jag såg. AIK var förvånansvärt pigga i benen. Modo var som väntat värdelösa.

Till min stora besvikelse valde Pinbackshallens discjockey att dissa Rosa helikopter i år. Det kompenserade vi som sagt med The Pinks hela vägen hem. I det stora hela lirades det alldeles för mycket bra musik i Märsta. Man fick nästan känslan av att det var en riktig match som spelades på isen och inte en träningsdito. Frågar ni mig så ska arrangemangen inte vara för proffsiga i små islador på vischan. Det ska va lite B, lite bonnatwist och Absolute Hits of the 90's. Dr Alban.

* * *

Häromdagen stillade jag min hockeyabstinens med en öppen träning på Hovet. Laget såg för jävla dåligt ut. Kan berott på att det var det allsvenska laget Djurgården jag såg träna.

* * *

AIK höll sig för fina för att hålla öppet på Hovet i veckan. Som en markering och liten pik valde jag att se Dif istället.

* * *

När Grönan håller stängt dansar gnagarna på Skansen.

* * *

Inser att jag inte nämnt Ulf Lundell en enda gång i detta inlägg. Snart har jag gjort det två gånger. Ulf Lundell.

* * *

Det har blivit lite blogga sen Bång sa adjöss. Får se hur det blir i höst och vinter. Lite kul är det ju trots allt.

* * *

Leksand på lördag i Norrtälje. Skrattmatch och fler kära återseenden? Den som lever får glo, den som slocknar får ro.