Bröderna Ahlström har fått en ny lekkamrat den här säsongen. Fram till i kväll har han varit en ganska tråkig kille som när tvillingarna velat spexa och snurra runt mest säkrat bakåt och agerat präktig storebror duktig. Men så denna magiska afton i Scandinavium klev han fram och blev brorsan med Oscar och Victor. En halvminut in i förlängningen lirade Victor Daniel som lirade Oscar som lirade Daniel och vips var det mål och avgjort och finito. Gnagarhjärtat slog volter av lycka och glöden som brinner så stark därinne flammade upp igen. Det är jämna plågor, eld och lågor.
Man vet att man börjar bli gammal när man verkligen njuter av att se Pavlikovsky behandla pucken i egen zon.
Richard Gynge gjorde mål i tredje perioden, igen. Han är makalös! Tjugo mål nu och fler lär det bli. Det finns så mycket att glädjas över varje gång Gynge trycker dit pucken. Mål för AIK, naturligtvis. Men också sättet han gör sig spelbar på, sättet han skjuter på och inte minst sättet han firar på. Gynge är hela Elitseriens skyttekung och frågan är om han inte snart är med och nosar uppe i den absoluta toppen av poängligan också. Makalös utveckling på AIK:s nummer 10! Landslagsklass tror jag snart Mårts tycker också.
Man vet att man fortfarande är ett barn när man skickar pubertala SMS till Greken efter AIK:s femtielfte utvisning i matchen.
Att vara hockeybiten, närmast fixerad som en annan, är både roligt och oroligt. Jag har väldigt svårt att se njutningen. Ändå älskar jag att se AIK spela hockey. Jag får aldrig nog, efter en avslutad match ser jag genast fram emot nästa. Det är som att ha en sjuka i blodet. Ett beroende skulle man kanske kunna säga. Och det blir faktiskt bara värre med åren. Efter ett par års dipp, då jag följde lagets framfart med en viss distans, brinner nu hjärtat vildare än någonsin tidigare. Jag vet inte om det är en försenad 30-årskris eller nåt men faktum är att jag älskar det.
Brinn hjärtat brinn! Vinn Gnaget vinn!
Visar inlägg med etikett Rudslätt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Rudslätt. Visa alla inlägg
måndag 16 januari 2012
tisdag 22 februari 2011
AIK - Brynäs 4-1 (0-0, 0-0, 4-1)
En sån dag. En sån händelserik dag. Den började med en mardröm men slutade desto bättre. Tre friska pinnar och en salig väg hem.
Jag vaknade sur i morse. Sur och grinig och ilsken och det var Blomdahls fel alltihop. I mardrömmen ledde AIK över Brynäs med 2-1. Det var bara några minuter kvar av matchen. Då drog Blomdahl på sig en onödig tvåa. Naturligtvis blev det 2-2 strax därefter. Och sen torskade vi i sudden. Och sen vaknade jag alltså, sur, grinig och ilsken. Jävla Blomdahl! Inför kvällens match berättade jag för Baloo om min mardröm. Han bara skakade på huvudet som han brukar göra. Drömma mardrömmar om hockey liksom.
Efter 15.06 i tredje perioden ville jag bara grina. Två minuter, puck out. Nummer 84. Då om inte tidigare fick jag ont i magen.
* * *
Men dessförinnan hade Zzzednik vaknat till liv. Tacka Melin/Persson för det. En bit in i tredje vaskade de om i laguppställningen. Zednik fick chansen ihop med Sandberg och Bång. Och den chansen tog han. Helt otroligt egentligen. I andra periodpausen hade jag döpt om honom till Den enarmade banditen. Mannen som spelar hockey med en hand på klubban, som presterar noll men som snor åt sig stålar så det står härliga till. Efter kvällens matchavgörande mål lovar jag att inte klaga igen förrän tidigast torsdag.
Det var förstås inte bara Zednik som spelade hjälterollen på Hovet. Fasth såklart. Sandberg, alltid lika bra. Engblom naturligtvis. Vilken kväll han hade, kungen. Först hyllad med stående ovationer, sedan karriärens snyggaste mål (!) och som om det inte räckte; ett täckt skott och förbannat ont i foten. Det där är David Engblom. AIK:s meste spelare, alla kategorier. Jag får inte glömma Fredrik Carlsson. Fish. Vilket boxplay han gör i slutet av matchen. Tre mot fem, fyra mot fem. Carlsson är där och då bäst på plan. En sån klippa! En sån krigare! En av seriens mest underskattade spelare.
* * *
En sann drömmare är jag men ingen sanndrömmare. Baloo däremot, den gamle profeten. Inför tredje perioden mot Växjö i våras spådde han Lawson som matchvinnare. Inför kvällens match sa han att Zednik skulle leverera. Och Rudslätt skulle bli siste målskytt. Gubben är värre än Saida. Femtifem år ung och redan synsk. Det är inte för inte som Greken numera alltid avkräver mig experttips inför match: Vad tippar Baloo? Hur många mål? Vem avgör?
Greken ja. Han är alltid värd ett kapitel för sig. Min gamblande vän såg matchen på teve. Strax efter slutsignalen, medan jag huttrande halvsprang hemåt, levererade Greken en exklusiv liverapport från mötet Skellefteå-Södertälje. Det stod visst 3-3 när Skellefteå fick chansen i PP. Med 37 sekunder kvar gjorde Lindström mål. Greken tjöt i luren. Jag skrek på trottoaren, ljublade och sprang och hoppade och tjoade. Folk i min närhet vände sig om. De undrade väl vad det var för en dåre som släppts lös.
Det var bara jag. Salig Boris på vägen hem. Oh, my Josh!
Jag vaknade sur i morse. Sur och grinig och ilsken och det var Blomdahls fel alltihop. I mardrömmen ledde AIK över Brynäs med 2-1. Det var bara några minuter kvar av matchen. Då drog Blomdahl på sig en onödig tvåa. Naturligtvis blev det 2-2 strax därefter. Och sen torskade vi i sudden. Och sen vaknade jag alltså, sur, grinig och ilsken. Jävla Blomdahl! Inför kvällens match berättade jag för Baloo om min mardröm. Han bara skakade på huvudet som han brukar göra. Drömma mardrömmar om hockey liksom.
Efter 15.06 i tredje perioden ville jag bara grina. Två minuter, puck out. Nummer 84. Då om inte tidigare fick jag ont i magen.
* * *
Men dessförinnan hade Zzzednik vaknat till liv. Tacka Melin/Persson för det. En bit in i tredje vaskade de om i laguppställningen. Zednik fick chansen ihop med Sandberg och Bång. Och den chansen tog han. Helt otroligt egentligen. I andra periodpausen hade jag döpt om honom till Den enarmade banditen. Mannen som spelar hockey med en hand på klubban, som presterar noll men som snor åt sig stålar så det står härliga till. Efter kvällens matchavgörande mål lovar jag att inte klaga igen förrän tidigast torsdag.
Det var förstås inte bara Zednik som spelade hjälterollen på Hovet. Fasth såklart. Sandberg, alltid lika bra. Engblom naturligtvis. Vilken kväll han hade, kungen. Först hyllad med stående ovationer, sedan karriärens snyggaste mål (!) och som om det inte räckte; ett täckt skott och förbannat ont i foten. Det där är David Engblom. AIK:s meste spelare, alla kategorier. Jag får inte glömma Fredrik Carlsson. Fish. Vilket boxplay han gör i slutet av matchen. Tre mot fem, fyra mot fem. Carlsson är där och då bäst på plan. En sån klippa! En sån krigare! En av seriens mest underskattade spelare.
* * *
En sann drömmare är jag men ingen sanndrömmare. Baloo däremot, den gamle profeten. Inför tredje perioden mot Växjö i våras spådde han Lawson som matchvinnare. Inför kvällens match sa han att Zednik skulle leverera. Och Rudslätt skulle bli siste målskytt. Gubben är värre än Saida. Femtifem år ung och redan synsk. Det är inte för inte som Greken numera alltid avkräver mig experttips inför match: Vad tippar Baloo? Hur många mål? Vem avgör?
Greken ja. Han är alltid värd ett kapitel för sig. Min gamblande vän såg matchen på teve. Strax efter slutsignalen, medan jag huttrande halvsprang hemåt, levererade Greken en exklusiv liverapport från mötet Skellefteå-Södertälje. Det stod visst 3-3 när Skellefteå fick chansen i PP. Med 37 sekunder kvar gjorde Lindström mål. Greken tjöt i luren. Jag skrek på trottoaren, ljublade och sprang och hoppade och tjoade. Folk i min närhet vände sig om. De undrade väl vad det var för en dåre som släppts lös.
Det var bara jag. Salig Boris på vägen hem. Oh, my Josh!
lördag 12 februari 2011
Det är inte lätt inte
Jag brukar säga så lite då och då. Det är inte lätt inte. Ibland som en inledning på en längre mening. Ofta som en inledning utan mening.
Det är inte lätt inte. Att vara liten och förkyld och trött hela dagen. Att vara kämparnas konung men hosta och snora och ha det jobbigt med sig själv och sin feber. När lillpojken är sjuk så mår pappa Boris dåligt också. Man vill bara dra den där förkylningen ur Junior och slänga den på sig själv. Eller på någon annan som förtjänar den.
Det är inte lätt inte. Att sitta här och vänta på att det ska bli Gnaget igen. Jag gillar inte de här avbrotten. Landslagsturneringar suger. Om ändå Bång hade varit med. Eller Fasth. Nu sitter man i soffan och småtittar och tänker: "Varför tittar jag på det här?" Nä, det ger mig ingenting. Jag vill ha AIK, bara AIK. Jag vill ha Hovet, hockey och happy birthday to Gnaget. Jag vill ha derbykross och tomtebloss.
Etthundratjugo stycken i lakritstårtan. Det blir inte lätt inte men nog ska det kunna gå. Konditorn får väl anstränga sig lite.
Det sista gäller även Richard Zednik, som vill in i inlägget och här har ni honom. Sömnigare slovak får man leta efter. Jag försöker att se och förstå snubbens storhet men det är inte lätt inte. På tisdag förväntar jag mig därför minst ett mål, mindre gnäll på zebran och hårt jobb. Annars kan Zzzednik dra åt skogen till. Mitt tålamod börjar ta slut. Undrar vad Melin och Persson tänker och tycker, egentligen.
Tacka vet jag Rudslätt. Han har varit bra hela säsongen. Först bakåt, numera även framåt. Så har han också bäst plus/minus i laget. Plus 10 i ett bottengäng. Det är inte lätt inte.
Det är inte lätt inte. Att vara liten och förkyld och trött hela dagen. Att vara kämparnas konung men hosta och snora och ha det jobbigt med sig själv och sin feber. När lillpojken är sjuk så mår pappa Boris dåligt också. Man vill bara dra den där förkylningen ur Junior och slänga den på sig själv. Eller på någon annan som förtjänar den.
Det är inte lätt inte. Att sitta här och vänta på att det ska bli Gnaget igen. Jag gillar inte de här avbrotten. Landslagsturneringar suger. Om ändå Bång hade varit med. Eller Fasth. Nu sitter man i soffan och småtittar och tänker: "Varför tittar jag på det här?" Nä, det ger mig ingenting. Jag vill ha AIK, bara AIK. Jag vill ha Hovet, hockey och happy birthday to Gnaget. Jag vill ha derbykross och tomtebloss.
Etthundratjugo stycken i lakritstårtan. Det blir inte lätt inte men nog ska det kunna gå. Konditorn får väl anstränga sig lite.
Det sista gäller även Richard Zednik, som vill in i inlägget och här har ni honom. Sömnigare slovak får man leta efter. Jag försöker att se och förstå snubbens storhet men det är inte lätt inte. På tisdag förväntar jag mig därför minst ett mål, mindre gnäll på zebran och hårt jobb. Annars kan Zzzednik dra åt skogen till. Mitt tålamod börjar ta slut. Undrar vad Melin och Persson tänker och tycker, egentligen.
Tacka vet jag Rudslätt. Han har varit bra hela säsongen. Först bakåt, numera även framåt. Så har han också bäst plus/minus i laget. Plus 10 i ett bottengäng. Det är inte lätt inte.
lördag 25 december 2010
I tveksamhetens tid...
AIK har varit en del av mitt liv så länge jag kan minnas. En viktig del. Jag har följt AIK:s fotbollslag och jag har följt AIK:s hockeylag. För ett par år sedan slutade jag emellertid att gå på fotbollsderbyn. Det var inte kul längre. Det var inte spännande. Det var bara rörigt, störigt och förbannat trist. Ligisterna fick mig att sluta gå. De fick mig att tappa lusten och sedan dess ser jag alla fotbollsderbyn på TV.
De senaste två säsongerna har det blivit allt färre besök på Råsunda för min del. Numera undviker jag inte bara derbyna. Man vet aldrig när det ska braka lös nästa gång. Mot Halmstad eller Levski Sofia?
Inför det senaste hockeyderbyt avslutade jag ett blogginlägg med raden: "Låt slaget avgöras på isen." Min önskan uppfylldes inte. Det blev precis tvärtom. Det vore lögn att påstå att jag blev förvånad när det urartade på läktarna, för det var liksom bara en fråga om när. Inte desto mindre var och är jag enormt besviken på de så kallade supportrar som förpestade kvällen för mig och alla andra supportrar som kommit till Globen för att stötta våra respektive favoritlag.
Modo borta i morgon och på hemsidan finns en kort införintervju med Daniel Rudslätt. Han beskriver känslan efter derbyt så här:
Själv såg jag matchen tillsammans med en god vän och hans tioårige systerson. Vi satt på långsidan, mittemellan klackarna.
Det kändes inte särskilt bra när ett gäng dårar från den ena sidan tilläts attackera vår sektion.
Det kändes inte särskilt bra när någon (eller några) från samma sida kastade rykande föremål mot oss.
Det kändes inte särskilt bra när ett gäng dårar från den andra sidan tog sig in på vår sektion för att gå förstnämnda dårar till mötes.
Som säsongskortsinnehavare sitter jag på biljetter till nästa hemma-derby som spelas den 15:e februari 2011. Det är samma dag som AIK firar 120 år. Jag vet ännu inte om jag kommer gå på den matchen.
Däremot vet jag att jag tänker fortsätta ta stigen upp till Hovet. Jag tänker inte sluta stötta mitt lag. Jag älskar AIK och jag älskar hockey och ingen jävla pöbel ska få ta den kärleken ifrån mig.
De senaste två säsongerna har det blivit allt färre besök på Råsunda för min del. Numera undviker jag inte bara derbyna. Man vet aldrig när det ska braka lös nästa gång. Mot Halmstad eller Levski Sofia?
Inför det senaste hockeyderbyt avslutade jag ett blogginlägg med raden: "Låt slaget avgöras på isen." Min önskan uppfylldes inte. Det blev precis tvärtom. Det vore lögn att påstå att jag blev förvånad när det urartade på läktarna, för det var liksom bara en fråga om när. Inte desto mindre var och är jag enormt besviken på de så kallade supportrar som förpestade kvällen för mig och alla andra supportrar som kommit till Globen för att stötta våra respektive favoritlag.
* * *
Modo borta i morgon och på hemsidan finns en kort införintervju med Daniel Rudslätt. Han beskriver känslan efter derbyt så här:
– En jäkligt tråkig känsla. Det var inte kul med hockey efter slutsignalen. Man var orolig både för sin egen och andras familjer. Det kändes riktigt bittert. Klart att det även påverkade spelet. Min egen familj fick fly undan och mina barn grät och vill aldrig mer gå på hockey. Det är ju befängt att så få kan förstöra för så många. 98% av våra supportrar är helt fantastiska, men några få individer - som skiter helt i det sportsliga - får förstöra.
* * *
Själv såg jag matchen tillsammans med en god vän och hans tioårige systerson. Vi satt på långsidan, mittemellan klackarna.
Det kändes inte särskilt bra när ett gäng dårar från den ena sidan tilläts attackera vår sektion.
Det kändes inte särskilt bra när någon (eller några) från samma sida kastade rykande föremål mot oss.
Det kändes inte särskilt bra när ett gäng dårar från den andra sidan tog sig in på vår sektion för att gå förstnämnda dårar till mötes.
* * *
Som säsongskortsinnehavare sitter jag på biljetter till nästa hemma-derby som spelas den 15:e februari 2011. Det är samma dag som AIK firar 120 år. Jag vet ännu inte om jag kommer gå på den matchen.
Däremot vet jag att jag tänker fortsätta ta stigen upp till Hovet. Jag tänker inte sluta stötta mitt lag. Jag älskar AIK och jag älskar hockey och ingen jävla pöbel ska få ta den kärleken ifrån mig.
söndag 31 oktober 2010
AIK - Linköping 2-1 (1-0, 1-1, 0-0)
AIK besegrade Linköping på Hovet igår och som vanligt gick det lugnt och städat till vid sidan av isen. Hela 3153 åskådare såg Gnaget ta sin andra raka seger.
Även på isen gick det lugnt och städat till. Clubens väluppfostrade, genomtrevliga och snälla pojkar ställde varken till med bök eller stök. Även om exgnagaren tillika LHC:s lilla svin, Andreas Jämtin, gjorde sitt bästa för att grisa till ställningen och tillställningen. Först körde han över AIK:s utmärkte målvakt i målgården. Sen blev han härligt förnedrad av Christian Sandberg och svarade med att lägga sig ner på isen och lipa, samtidigt som han slet och drog i Sandberg som den hungrigaste stackars kulting.
Jämtin fann varken tröst eller bröst. Istället för di fick han tji. Två minuter i grisboxen och spridda burop från läktarplats.
¤ ¤ ¤
Det har gnällts en del på Daniel Rudslätt på sistone. Kritiken har delvis varit berättigad. Rudslätt har gjort alldeles för lite poäng. Det har inte blivit ett enda mål så här långt och det är naturligtvis icke godkänt. Samtidigt vill jag påstå att Rudslätt gjort och gör väldigt mycket nytta på isen. Han är lagets kanske enskilt bäste forward när det gäller att ta defensivt ansvar, över hela banan. Han jobbar hårt i varje byte och han gör i princip inga misstag.
Igår låg han bakom båda AIK:s mål. Det syns inte i statistiken men den som tittar på målen förstår vad jag menar. Vem är det som "tar bort" sin motståndare efter Pavlikovskys tekning och därmed ger Stefan Johansson läge att skjuta? Vem är det som driver ned djupt i Linköpings zon och ger McDonell möjlighet att ta köksvägen?
Jag är överlag väldigt nöjd med AIK:s insats. Laget har hittat tillbaka till det försvarsspel som gav segrar mot Frölunda och Timrå tidigare på säsongen. Fasth är hur bra som helst i kassen och nu får han den hjälp han så väl behöver. Utespelarna rensar i slottet, håller ut motståndarna och ser till att Fasth ser skotten när de kommer. Backar och forwards ser till att få ut pucken ur zon, hittar kreativa lösningar ur trängda lägen och sätter på så vis upp egna anfall.
McDonell och Pavlikovsky har verkligen kommit in i laget. McDonell blir allt hetare i anfallszon. I tredje perioden mot Luleå bytte Pavlikovsky kedja med Oscar Steen och sedan dess återfinns Pavlikovsky mellan Rudslätt och McDonell. Ett lyckat byte. Steen å sin sida har gått in mellan bröderna Ahlström och den intensiva trion är rätt kul att skåda. Garanterat väldigt jobbiga att möta. En gnagisk variant av lulekedja anno 2010.
Bång - Sandberg - Tobbe Ericsson fortsätter att hitta rätt. Salmonsson - Andersson - Gynge däremot går väl sådär. Igår kom Blomdahl in efter en välbehövlig time out och därefter gick AIK på 13 anfallare. Gynge gick in i Sandberglinan medan Blomdahl tog Gynges plats i Anderssonlinan. Tobbe Ericsson fick sparsamt med speltid i tredje. Lite synd kan jag tycka då han faktiskt gör det väldigt bra ihop med Sandberg/Bång. Man vill ha igång Gynge men när han inte ens får spela i PP så blir jag osäker. Blir det bänken snart?
David Engblom spelar back igen och gör det med den äran. I dagsläget ser jag ingen anledning till att peta Engblom från den positionen. Han är exempelvis betydligt bättre än Dicken.
Tärnström, ja. Jag vill inte klaga efter en härlig seger men ärligt talat: Vad är det med karln? Vad håller han på med? Han framstår allt mer som en konstant säkerhetsrisk. I andra perioden gör han ett par helt galna misstag, ser närmast ut som en vilsen junior. I ett läge chansdriver han framåt när Johan Andersson står och bökar vid sargen utan att ha kontroll på pucken. Resultatet blir en kontring, två målkåta tjecker mot en Nemeth.
LHC:s kvitteringsmål kommer för övrigt i direkt anslutning till ett tärnströmskt mardrömsbyte.
Dicken spelade upp sig i tredje och i sina bästa stunder är han sig lik. Men fortsätter han blanda och ge som igår och som i Södertälje förra veckan så finns det anledning till oro. Melins recept för att få igång sin kapten har hittills varit att matcha honom hårt. Mycket speltid ska visst göra Dicken gott. Men jag vet inte. Igår stod han som ensam back i första PP-uppställningen. Han gör inte många rätt. Står mest och måttar, skjuter sällan och ser allmänt begränsad ut i sitt spel.
Dicken är inte vår bäste back. Offensivt heter han Josh. Defensivt heter han Patrik Nemeth.
¤ ¤
Men det här skulle bli ett glatt inlägg med minst tre poänger. Den första poängen avklarades med Jämtin. Den andra med Rudslätt. Den tredje kommer här: AIK är för närvarande tre pinnar efter Dif i tabellen. Seger mot Frölunda i morgon och allt talar för att vi passerar Herr Nilssons gäng senast på torsdag. Det finns anledning att le en söndag som denna. Åtminstone om man är AIK:are.
Nu krossar vi Elfsborg!
Även på isen gick det lugnt och städat till. Clubens väluppfostrade, genomtrevliga och snälla pojkar ställde varken till med bök eller stök. Även om exgnagaren tillika LHC:s lilla svin, Andreas Jämtin, gjorde sitt bästa för att grisa till ställningen och tillställningen. Först körde han över AIK:s utmärkte målvakt i målgården. Sen blev han härligt förnedrad av Christian Sandberg och svarade med att lägga sig ner på isen och lipa, samtidigt som han slet och drog i Sandberg som den hungrigaste stackars kulting.
Jämtin fann varken tröst eller bröst. Istället för di fick han tji. Två minuter i grisboxen och spridda burop från läktarplats.
¤ ¤ ¤
Det har gnällts en del på Daniel Rudslätt på sistone. Kritiken har delvis varit berättigad. Rudslätt har gjort alldeles för lite poäng. Det har inte blivit ett enda mål så här långt och det är naturligtvis icke godkänt. Samtidigt vill jag påstå att Rudslätt gjort och gör väldigt mycket nytta på isen. Han är lagets kanske enskilt bäste forward när det gäller att ta defensivt ansvar, över hela banan. Han jobbar hårt i varje byte och han gör i princip inga misstag.
Igår låg han bakom båda AIK:s mål. Det syns inte i statistiken men den som tittar på målen förstår vad jag menar. Vem är det som "tar bort" sin motståndare efter Pavlikovskys tekning och därmed ger Stefan Johansson läge att skjuta? Vem är det som driver ned djupt i Linköpings zon och ger McDonell möjlighet att ta köksvägen?
Jag är överlag väldigt nöjd med AIK:s insats. Laget har hittat tillbaka till det försvarsspel som gav segrar mot Frölunda och Timrå tidigare på säsongen. Fasth är hur bra som helst i kassen och nu får han den hjälp han så väl behöver. Utespelarna rensar i slottet, håller ut motståndarna och ser till att Fasth ser skotten när de kommer. Backar och forwards ser till att få ut pucken ur zon, hittar kreativa lösningar ur trängda lägen och sätter på så vis upp egna anfall.
McDonell och Pavlikovsky har verkligen kommit in i laget. McDonell blir allt hetare i anfallszon. I tredje perioden mot Luleå bytte Pavlikovsky kedja med Oscar Steen och sedan dess återfinns Pavlikovsky mellan Rudslätt och McDonell. Ett lyckat byte. Steen å sin sida har gått in mellan bröderna Ahlström och den intensiva trion är rätt kul att skåda. Garanterat väldigt jobbiga att möta. En gnagisk variant av lulekedja anno 2010.
Bång - Sandberg - Tobbe Ericsson fortsätter att hitta rätt. Salmonsson - Andersson - Gynge däremot går väl sådär. Igår kom Blomdahl in efter en välbehövlig time out och därefter gick AIK på 13 anfallare. Gynge gick in i Sandberglinan medan Blomdahl tog Gynges plats i Anderssonlinan. Tobbe Ericsson fick sparsamt med speltid i tredje. Lite synd kan jag tycka då han faktiskt gör det väldigt bra ihop med Sandberg/Bång. Man vill ha igång Gynge men när han inte ens får spela i PP så blir jag osäker. Blir det bänken snart?
David Engblom spelar back igen och gör det med den äran. I dagsläget ser jag ingen anledning till att peta Engblom från den positionen. Han är exempelvis betydligt bättre än Dicken.
Tärnström, ja. Jag vill inte klaga efter en härlig seger men ärligt talat: Vad är det med karln? Vad håller han på med? Han framstår allt mer som en konstant säkerhetsrisk. I andra perioden gör han ett par helt galna misstag, ser närmast ut som en vilsen junior. I ett läge chansdriver han framåt när Johan Andersson står och bökar vid sargen utan att ha kontroll på pucken. Resultatet blir en kontring, två målkåta tjecker mot en Nemeth.
LHC:s kvitteringsmål kommer för övrigt i direkt anslutning till ett tärnströmskt mardrömsbyte.
Dicken spelade upp sig i tredje och i sina bästa stunder är han sig lik. Men fortsätter han blanda och ge som igår och som i Södertälje förra veckan så finns det anledning till oro. Melins recept för att få igång sin kapten har hittills varit att matcha honom hårt. Mycket speltid ska visst göra Dicken gott. Men jag vet inte. Igår stod han som ensam back i första PP-uppställningen. Han gör inte många rätt. Står mest och måttar, skjuter sällan och ser allmänt begränsad ut i sitt spel.
Dicken är inte vår bäste back. Offensivt heter han Josh. Defensivt heter han Patrik Nemeth.
¤ ¤
Men det här skulle bli ett glatt inlägg med minst tre poänger. Den första poängen avklarades med Jämtin. Den andra med Rudslätt. Den tredje kommer här: AIK är för närvarande tre pinnar efter Dif i tabellen. Seger mot Frölunda i morgon och allt talar för att vi passerar Herr Nilssons gäng senast på torsdag. Det finns anledning att le en söndag som denna. Åtminstone om man är AIK:are.
Nu krossar vi Elfsborg!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)