Abbott & Ostello

Inspirerad av den gamle sovjetiske stormästaren Boris Spasskij försöker jag mig på ett vinnande drag. Precis som när det gäller spelet på isen är det genom betraktarens monokel som taktiken silas, tolkas och når fram, eller ej.

Queen Abbott är fälld, löparna har börjat springa, tornen ligger nermalda i varsitt sarghörn och de höga hästarna har skenat iväg. Snart är det bara bönder, bönder, en jävla massa bönder kvar. Kung Rönnken saknar försvar och narr Bulan får oss som är hemma på Hovet på gott humör. "Fokus, håll fokus!" gapar Rönnken men det är inte hokus pokus vi spelar. Det finns inga magiska formler, bara gnagiska. Rönnken tar fram disciplinpärmen men hans pjäser tänker bara på disciplinnämnden. Nu känner de sig kränkta och orättvist behandlade. Diskriminerade. "Det är nåt med de där förbannade stockholmarna. De gillar inte norrlänningar. Och ändå ger vi dem nästan gratis el..."

"Det är Lule mot Sverige", sjöng skoterraggarklacken. Vi skänker Lule till Finland, sjunger jag.

Vad Abbott & Ostello gjorde i första perioden vete fan. Kanske satt de och konspirerade över en teori. I första pausen höll de i alla fall en presskonferens som åtminstone jag har haft ganska kul åt i natt. Chris Abbott inledde storsint med att uttrycka sin glädje över att Pavlikovsky är okej. Därefter klargjorde han enligt följande: "I don't wanna take any focus away from our team..." Strax därefter gick AIK upp i en ointaglig tremålsledning.

Man förstår att Kung Rönnken såg matt ut. Han hade väl hoppats på åtminstone lite patt men det blev alltså varken remi eller sudden death. Inte den här gången heller.

När seriesegrarna och förstagångsväljarna Luleå inte lyckas vinna på hemmaplan, trots att Fasth klantar sig som han gör och bjuder in dem, så säger det en del om matchen. Det var klasskillnad i två perioder. Och återigen blev andraperioden helt avgörande. Föga överraskande om någon frågar mig. Till skillnad från komikerparet Abbott & Ostello har jag en teori som håller. AIK har hittat ett sätt att besegra Luleå på. AIK vet att Luleå får problem när spelet blir stort och brett och långt. AIK vet att Luleå vill ha korta, intensiva byten men desto längre spelsekvenser utan onödiga avbrott. När AIK dessutom manglar allt som går att mangla så tappar Luleå fokus.

I början av andra perioden började ett flertal hemmaspelare att slasha och vifta med sina klubbor i ansiktshöjd. Då kände jag att matchen höll på att gå Gnagets väg. När Simon Hjalmarsson, i sin iver att visa stake, blottade sitt lags svagheter genom att sänka Joakim Nordström, med en förvisso klockren men ack så överilad tackling, visste jag att vi skulle vinna. Ty tacklingen ledde bara till ett vackert mål för AIK. Nordström hann slå en perfekt passning upp i banan, Hjalmarsson föll ur Rönnken-ramen och satte in sin smäll. Nordström reste sig och ruskade bort lite snö. Och fick se McDonell avsluta ett mönsteranfall med ett mönsteravslut. LOLeå.

Daniel Bångs mål i boxplay var en pärla i sig. Välförtjänt balja som framkallade glädjevrål modell större hemma i tevesoffan. Det är inte för inte som han är och förblir min stora favorit. Det är inte för inte som jag får ståpäls och sånär ståfräs varje gång han sätter in en tackling. Fattar ni nu varför Baloo och jag inför match efter match efter match, högjutt och med mycket feeling, framför vårt enkla, anspråkslösa krav? DET SKA VARA BÅÅÅÅÅÅÅNG I LINE-UP!

Abbott & Ostello har onekligen en del att tänka på. Det unnar jag dem. Liksom jag unnar dem och hela Luleå ett varmt välkomnande på Hovet! Fasth här är det förstås andra än Rönnken som regerar. Vi är många som ser fram emot att höra Bulan framföra nya, lustiga sanningar som ingen annan vågar yttra. Narra den som narras gör, narra den som narras bör. Ding ding ding di-ding ding ding...

Gästbloggare: Greken

Timrå-AIK 1-0 (0-0, 0-0, 0-0, 1-0)

Om matchen: ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄHHH! Bra ödds.

Bara bacon

Jag tror att de allra flesta - spelare, ledare, reportrar och supportrar - var överens om att den här sjukt jämna serien skulle bli mindre sjukt jämn med tiden. Men det verkar inte sämre än att det blir precis tvärtom. Hastigt och lustigt är Färjestad indragna i striden kring strecken och det är naturligtvis både välförtjänt och underbart. Med Timrå avsågade står det nu mellan hela sju lag. Och i morgon möts Frölunda-AIK och Linköping-Modo. Rafflande är bara förnamnet.

Det är förstås en aning frustrerande när ens eget lag inte förmår skapa trygghetsavstånd neråt i tabellen. Å andra sidan; det är ju så här man vill att det ska vara! Varenda match är av betydelse. Alla vill till slutspel men få inser att det redan har börjat. AIK har rutin på detta sedan i fjol och förhoppningsvis vet alla i laget vad som gäller. Matcher som den igår är bara att dra lärdom av. In i skiten igen och vinn för helvete VINN! Vi har Frölunda i morgon, måndag och Färjestad på torsdag. På torsdag kväll kan AIK vara femma i tabellen. På torsdag kväll kan AIK vara i elva i tabellen.

Trots att det kändes piss efter matchen i går så var det befriande att ta del av eftersnacket. Bång, Carlsson, Gynge och Melin sa alla vad såna som jag ville höra: att insatsen sög flaggstång, om än uttyckt i andra ord.

Bång "Sämsta matchen för säsongen"
Carlsson: "Jag skäms just nu"
Gynge: "Vi spelar skit - riktigt dåligt"
Melin: "Lite oväntat"

Jag är inte orolig, ännu. En och annan plattmatch kan jag stå ut med. Jobbigare då med skador som de på Sandberg och Viklund. Skador tycker jag kan få drabba andra lag. Typ Växjö och Dif if. Skämt åsido så var det bara en tidsfråga innan även AIK skulle åka på sin beskärda del. Med skadeläget är det som med tabellvetet. Det är bara att gilla läget, ta en match i taget och fortsätta ösa på med klyschor. För övrigt skulle jag oerhört gärna vilja spontandra till Göteborg och Scandinavium i morgon men det får tyvärr bli en annan gång.

Livet är fullt av måsten och det gäller att tänka på kosten. Nu ska Boris bryna bacon och bli glad igen.

Under isen

Hemmamatcher mot Modo verkar inte vara AIK:s melodi den här säsongen. När jag efter fiaskoinsatsen i mitten av november trodde att det inte kunde bli sämre trodde jag uppenbarligen åt skogen fel. Dagens prestation är det sämsta jag sett i år. Modo var förvisso bra och det ska de ha cred för men deras match ursäktar inte Gnagets bedrövliga dito. De två första perioderna genomfördes på ett så uselt sätt att spelarna borde skämmas. Än en gång lyckades de spela som sämst när publiken var som, nåja, nästan bäst.

Man blir less och förbannad. Var är inställningen? Var är glöden?

Ibland tror jag att AIK:s hockeylag anno 2011/2012 har anammat den moderna AIK-stilen; ett par bra matcher, några vinster, en massa mål - plötsligt tror man att man är ett topplag! Det stinker hybris om AIK. Jag hoppas att jag har fel men från mitt håll på läktaren ser det ut som att många spelare tror att de är bättre än vad de är. Det slafsas och slarvas och begås misstag stup i ett. Modos 0-1 efter 26 sekunder är typiskt för hela matchen. Medan modoiterna driver på och sköljer över AIK i byte efter byte efter byte, ägnar sig gnagarna mest åt att stå still och titta på. Patetisk insats, logiskt resultat.

* * *

Mot Frölunda på måndag vill jag se ett AIK som går tillbaka till att spela på sex backar. Det funkar inte att lira med åtta, särskilt inte när Viklund saknas. Materialet räcker inte till.

Jag vill se Stefan Johansson på bänken som sjunde back. Jag vill se Salmonsson skjuta ett skott som har chans att gå i mål. Jag vill se Fasth fokuserad från start.

Jag vill INTE se ännu en tidig timeout.

Jag vill se ett lag som vågar spela hockey, även på bortaplan. Ett lag som tar för sig från första nedsläpp, som ger fan i att slänga ifrån sig puckar hit och dit och som visar att de har i ett slutspel att göra.

* * *

Om man vill ha lite perspektiv på tillvaron så kan man alltid kolla in resultaten i HockeyAllsvenskan. Jag säger bara Borås. Borås!!

Hela Sverige skrattar (och Boris med)

Igår var en sur, idag är en glad. Allvarligt talat: Kan man göra annat än skratta och skaka på skallen åt eländet?

Från 7-2 till 7-7 på dryga fem minuter och därefter straffade efter omspolning. Ja, jag säger då det. AIK:s ras mot HV på Hovet är ju egentligen inget annat än ett fett dåligt skämt. Som gnagare hade jag visserligen lätt för att hålla mig för skratt igår kväll, jag hade till och med svårt att sova inatt. Och när jag läste Janne Bengtsson i SvD i morse blev jag grinigare än grek. Men kan ni tänka er; solen steg över stan även denna dag. Och minnesbilden av HV:s gris som tacklades blank och klar av den store lille Viklund är värd att vårda.

I tunnelbanan spelades det dragspel igen och det är ju nästan alltid lika trevligt. Särskilt när man är stressad och lite sen.

På pressbyrån vid universitetet blev jag halvt hånad av en fjunig djurgårdare med ankstjärtsfrisyr. Jag tyckte mig se hur han kollade in min AIK-väska och flinade upp sig, men han sa ingenting. För en sekund drabbades jag av primitiv lust att ta tre bananer, betala för två och medelst överraskande manöver mosa dem mot babianballen. Men det gjorde jag förstås inte. Man är ju ingen sån dära huligan liksom. Istället sträckte jag ut en hand och sa grattis lillebror. Såg att ni torskade mot AIK igår. Gårdaren fattade förstås ingenting.

Sanning att säga så piggade en lunchpling till kompis Greken upp. Han bara garvade och sjöng: "Svensson till landslaget, tja la la la la la la". Nästa samtal gick till Baloo, som också hade nära till skratt.
Vi enades om att när en förlust känns mindre som än en förlust och mer som ett formidabelt fiasko är det lätt hänt att man låter humorn gå ut över humöret. Först blir man förbannad och sur men därefter går man vidare in i ett tillstånd av småskratt och uppgivenhet. Shit happens liksom. Kalla det försvarsmekanismer. För min del blir i alla fall ingenting bättre av att hänga läpp och idka depp. På't igen bara!

Ju mer jag tänker på gårdagens märkliga match, desto mer inser jag hur komisk den måste ha tett sig för utomstående betraktare.

Folk måste ju ha fått magknip av skratt-och-fnatt-attacker. En och annan sportfåne flinade (och flinar) så klart lite extra för att det var just AIK som fick däng. Det hör till. Så är det när man är storklubb, om än utan storpublik. Som gnagare får man lov att acceptera att det tycks och tänks om vårt lag, våra spelare och supportrar både här och där och i bondesfär. Det är på gott och ont och man ska inte klaga. Se det som ett bevis för vår storhet och betydelse istället. Och säg så här: Hur hade det låtit från mig och allehanda AIK:are om det hade varit Skansen eller något annat brödgäng som tappat taget likt gårdagens Gnaget?

Nä, man kan inte gå omkring och ta sig själv på fullaste allvar precis hela tiden. Ska man flina åt andra måste man också kunna skratta åt sig själv. Vi snackar humor och humör här. Humor och humör...

* * *

När jag vid middagstid kände mig lite ledsen över gårdagen gick jag ut på balkongen och vädrade höstluft. Som alltid numera fick jag se bygget bortom brajland. Med denna bild säger jag bye bye för ikväll.

Stockholmsarenan - snart hemmaplan för ett division 1-lag nära mig.

Sevärd och het

Eller... Nja, man kanske inte ska överdriva. AIK fick på is igår. Idag spelade man uppvisningsmatch i Slite. Jag skulle ljuga om jag påstod att matchen fick mig på helspänn. Men jag konstaterar glatt att Bång är på gång. Precis som gnagare Göran. Man vet att det är försäsong och hålligång när Bång tar en fajt och när engagerade supportrar som Göran ryter till. Bång och Göran - tillsammans gjorde de min kväll.

Läs mer om Bångs matchstraff och ta del av Görans reflektioner på Marie Hallmans utmärkta hockeyblogg.

Humor & Humör

Färjestad nästa. Vigör det igen! Mana mana...

Both sides of the story

Ju mer jag läser om MacNevins skada och ju mer jag tar del av diverse supportrars tyckanden på nätet, desto mer irriterad blir jag.

De mest högljudda har nästan alltid en sak gemensamt; oavsett favoritlag är de oförmögna att se saker och ting ur andra perspektiv än sitt eget. I dessa cyklopers ögon är världen alldeles uppenbart svart eller vit. Håller man på Timrå kan man överhuvudtaget inte se att Pikkarainen begår ett fel. Håller man på AIK har man lika svårt att se att det som MacNevin råkar ut för lika gärna hade kunnat drabba en Timråspelare.

Pikkarainen delar ut en tjuvsmäll. Så är det. Han kör in i och knuffar MacNevin bakifrån, varpå denne tappar balansen och får ena foten under sig. MacNevin hinner inte parera smällen mot sargen utan kraschar med  foten före. Som AIK:are har man naturligtvis rätt att bli förbannad. Pikkarainen spelar vårdslöst, utan minsta hänsyn till sin motståndare. Han går inte in för att skada MacNevin men han kör med berått mod in i ryggen på honom.

Det är en situation som normalt går domarna förbi och som sällan renderar i ens en tvåminutersutvisning. Men den här gången leder pååkningen till ett ödesdigert fall och därmed blåser domaren.

Man bör på intet sätt tona ned Pikkarainens skuld i att MacNevin blir skadad. Jag vill dock gärna påpeka att det under säsongen har delats ut betydligt värre tacklingar i ryggen, många gånger av alltför heta AIK:are. Än så länge så har våra motståndare lyckligtvis klarat sig undan allvarliga skador. Men med mindre flyt hade exempelvis Difs Daniel Brodin idag kunnat ligga förlamad efter den här smällen från Daniel Bång.

Man kan tycka vad man vill om domarna och domarnivån i Elitserien. Ingen kan ta ifrån spelarna ansvaret för sina handlingar.

Om Pikkarainen inte hade knuffat MacNevin i ryggen så hade skadan aldrig skett. Därför är det självklart att Pikkarainen ska straffas för sitt agerande. Självklart ska han stängas av. Saftiga böter vore nog på sin plats. Spelarna måste börja ta ansvar på isen, de måste börja visa varandra den ömsesidiga respekt som är så nödvändig i en fart- och kampfylld sport. Slag under bältet är inte okej. Fega och farliga tacklingar i ryggen är ett jävla otyg.

¤ ¤ ¤

Jag har tidigare jämfört isgrisar med rattfyllon och jag står fast vid den jämförelsen. Isgrisar, liksom rattfyllon, kör på andras risk.

Nio gånger av tio kommer de undan. Nio gånger av tio kommer ingen till skada. Men så ibland går det fullständigt åt helvete. Rattfyllot som kör ihjäl sina medtrafikanter döms hårdare än rattfyllot som kör i diket. Hockeybusen som skadar sin motståndare döms hårdare än hockeybusen som missar målet och mosar sig själv. Det är ingenting konstigt med det. Ju värre konsekvenser en brottslig handling får för offret, desto mer kännbart borde straffet bli för förövaren.

Läs även:
Timråbloggen: Stora rubriker
Golden Hill (AIK-forum på Svenska Fans)
SKANDAL: Illka Pikkarainen fick matchpenalty

Tokiga huliganer

Oj oj oj, här kommer man hem från Hovet, salig som en nyfrälst hockeyfan. Man dansar upp för trapporna, man lovsjunger livet och kärleken. Man kliver in genom dörren, lyfter upp Lillkisen i famnen, snurrar ett par varv, skrattar och trudeluttar. Man pussar gumman och har det bra. "Vi vann!" säger man och strålar som en sol. "Vann vi?" svarar gumman så där storsint som anstår en ointresserad men lojal kvinna. Min Lovis, min Lovis.

Man tar med sig grabben in i vardagsrummet, dricker saft och käkar druvor, man slår på teven och kollar lite hockey i förbifarten. Lillkisen pekar och säger "Kååå" som i AIK. Det är Brynäs och Luleå som lirar men det är sak samma. AIK är hockey - hockey är AIK, som  Prozac brukar säga. Prozac med powerbreaksen ni vet. Nåväl. Man busar med Lillkisen, bläddrar i pekböcker, lattjar med pappas keps, studsar boll och pruttar magen. Man leker och lever livet.

PANG! säger det på teven. PANG! PANG! Nämen...? Vad är det som händer? Vad är det frågan om nu då?

Jo men visst. Ser man på. Vad var det jag sa? Är det inte de där jävla norrlänningarna nu igen? Fi fan alltså. De skjuter raketer och knallskott! De pissar i bussar! De bränner kläder! Det är ju helt otrooligt alltså! Snacka om tokiga huliganer. Här har man suttit och funderat på att ta flyget upp till Skoterland någon gång framöver men nu börjar man ju bli skakis alltså. Nog för att man sett Jägarna och nog för att man hört om hembrännare med älgstuds och hojt men detta? Detta?!

De är ju farliga där uppe. De slåss med polisen. De skrämmer slag på vanligt folk. Fan vet om de inte äter barn också! Oj oj oj. Jag är chockad. Jag får ont i magen. Jag tror jag kissar på mig. Oooh, jag ser krigsrubrikerna på nätet. Nu jävlar är det på allvar. Vad blir det härnäst? Inkastade tomtebloss på isen? Bajs i blöja i Burträsk? Jag säger då det. Det bästa för Elitserien vore att ett av raggarlagen åkte ur. Så här kan vi inte ha det. Så här får det inte gå till. Lasse Anrell, hör du mig nu? Vill du fortfarande se raggarna i final?

Tänk att man ska behöva få sin lördagskväll förstörd av ett gäng skoterraggande ligister. Tänk att man ska behöva vara rädd för att gå på hockey i Norrland.

Det är allt bra tur man bor här nere i trygga storstan i alla fall. Här kan man i lugn och ro promenera till och från matcherna. Här kan man dansa vals i svartgul klädedräkt mitt i grönvita Bajenland. Här kan man gå på Skansen med gnagissmyckad barnvagn. Här kan man köpa souvenirer i Derbybutiken, oavsett vilket stockholmslag man hejar på. Här kan man ta en öl och skaka tass med en knutte bland segersugna kringlor.

Annat är det i Norrland.

Där är de heta på gröten. Fulla som fan och läskiga hela bunten. Det har man ju alltid hört. Inte konstigt att brudarna flyttar söderut.

Subtil berättarkonst i modernistisk tradition

När jag slog upp SvD:s kulturdel i morse höll jag på att sätta kaffet i vrångstrupen. Årets nobelpristagare i litteratur är uppenbarligen en borisk själsfrände och potentiell förebild. Kaj Schueler, kolumnist på tidningen, skriver:

Vargas Llosa är en bred och variationsrik författare, episk och experimentell i en och samma person. I sina verk använder han  sig såväl av satiriska infall, humor och humör som subtil berättarkonst i modernistisk tradition.

Personligen hade jag naturligtvis aldrig hört talas om Mario Vargas Llosa innan han presenterades som nobelpristagare. Ärligt talat hade jag lika dålig koll på Vargas som forumtrollet Bulan Knäpp verkar ha på Patrik Nemeth m.fl. gnagare i AIK:s hockeylag. Till skillnad från BK ska BB emellertid göra en djupdykning i det som han har fått upp ögonen för. Jag ska köpa en bok av Vargas, läsa den noga och bilda mig en egen uppfattning om såväl verket som författaren. Jag ska INTE läsa ett halvt kapitel, klia mig på hakan, och sedan fälla ett omdöme grundat på okunskap och dumhet.

* * *

"Det är roligt med akademival som tvingar fram läsning," skriver Schueler i SvD. Det vet jag inte riktigt om jag håller med om. Men jag  får lov att erkänna att Svenska Akademiens motivering har ett visst infytande på min läslust:

Nobelpriset i litteratur år 2010 tilldelas den peruanske författaren Mario Vargas Llosa för hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag.

Man kanske skulle unna sig en liten roman till helgen i alla fall. Individens motstånd. Humor och humör. Subtil berättarkonst. Allt det där låter, om jag får säga det själv, som en bättre version av en blogg jag känner.

Bulan Knäpp gör emellertid bäst i att akta sig för Vargas. Ska man tro Schueler så är ju författaren en stor berättare som avvisar fanatism. Tänk om fanatikern skulle känna sig träffad. Tänk om han skulle bli ledsen och börja ropa på saxen. Det är inga klippböcker vi snackar om här. För oss läskunniga kan dock Bockfesten visa sig vara rena bokfesten. Med eller utan sax.

* *

Även Boris har fläckar och i går kväll gick jag själv i den knäppa fällan. Jag sågade MacNevin efter två perioder. Hävdade i ett svagt ögonblick att han var värdelös. Visserligen gjorde jag det inte på något nätforum eller per blogg men ändå. Baloo och Bluebird reagerade och tyckte att jag överdrev. De hade förstås rätt.

Nu har jag bestämt mig för att bruka sågen på en som verkligen förtjänar den. Nämligen Storsågen himself, alias Bulan Knäpp.

Den mannen tycks sakna all form av självkritik. Jag misstänker att han lever för att såga allt och alla som inte tycker som han. BK kallar sig AIK:are och det är mycket möjligt att han är det också. Någon vidare supporter är han däremot inte. Med vänner som BK behöver man inga fiender.

BK är en sån som på egen hand kan fylla ett forum med gnäll, gnäll och åter gnäll. Får han svar på tal så uppmuntrar detta honom bara till att fortsätta spy galla. Därför har jag hittills aldrig kommenterat något av BK:s alla ogentänkta utspel. Men nu är jag trött på trollet. Nu låter även jag käften glappa.

Bulan Knäpp och alla andra surskallar som bara letar fel: Kan ni inte bara ta allt gnäll och stoppa upp i en fåtölj eller två? Eller åtminstone börja gå på matcherna...

*

Till skillnad från Bulan Knäpp är Josh MacNevin en ny bekantskap. Han förtjänar därmed allt stöd han kan få. Redan i morgon hejar jag fram honom på plats i Kinnarps Arena. Kom igen Josh! Kom igen Gnaget! Mot nya mål!

(Även en fotbollslåt från 1986 kan fungera som humörhöjare. Om inte annat för att den är så härligt pretentiös.)

En fråga om heder

Vad är en hedersam förlust? Är det en match som man förlorat med hedern i behåll? I så fall tycker jag inte att gårdagens förlust var särskilt hedersam.

Det finns ingen heder i att förlora med "bara" 1-0. Det AIK visade upp igår var inte mycket att vara stolt över. Laget försvarade sig i 60 minuter. Anfallsspelet var så genomgående uselt att jag sånär stängde av teven i tredje perioden. Endast Fasth och försvaret höll oss kvar i matchen. Oförmågan att ta sig in i anfallszon på ett vettigt sätt, oförmågan att komma till avslut, oförmågan att skapa ett rejält tryck. Oförmågan att spela ishockey blev AIK:s fall. Igen.

Det duger inte att skylla på skador och sjukdomar. Alla lag drabbas av avbräck, mer eller mindre. Det ingår i spelet. Om AIK:s trupp är för tunn så är den för tunn. Gozzi har tidigare hintat om nyförvärv och frågan är väl inte om utan när värvningarna blir verklighet.

Hursomhelst. Det duger inte att skjuta tolv skott på mål. Det duger inte att dra på sig utvisningar i anfallszon i parti och minut. Det duger inte att bromsa sig till segrar.

¤ ¤ ¤

Gillar man att bli frustrerad ska man bli gnagare. Gå på fotboll, gå
på hockey. Passa på så länge det varar. Snart har vi väl bara ett plastbandylag i högsta serien.

Jag är inte bitter. Bara frustrerad, irriterad och lite lagom sur. Jag hoppas att spelarna i hockeylaget känner likadant. Jag hoppas att de knyter sina nävar och börjar slåss för sin och AIK:s existens i eliten. Helst innan det är för sent. Igår kväll, liksom mot Skellefteå borta i förra veckan, vaknade Gnaget till liv sista tio. Det räcker inte. I morgon väntar Brynäs på Hovet och då gäller det att man är på tå från första nedsläpp.

Det är faktiskt inte bara en fråga om överlevnad. Det är lika mycket en fråga om heder.

AIK Hockey ÄR Eddie Meduza

För boriska bloggbundisar har det varit bekant sedan länge. Det är liksom inte för inte som jag ALLTID nynnar en viss modifierad meduzavisa på stigen upp till Hovet. När nu till och med Djurgårdens VD förstått hur det ligger till så kan i alla fall jag tycka att det vore på sin plats med ett officiellt tillkännagivande: AIK Hockey ÄR Eddie Meduza.

Hur ska man annars tolka det här med säsongskorten? Jag och många med mig har för länge sedan reserverat säsongskort på BÄSTA PLATS. Idag fick jag, äntligen, mina kort med posten. (Detta efter att igår ha ringt till marknadsansvarige och frågat var de beställda och förbetalda korten hade tagit vägen. De reserverades för övrigt den 19:e april.)

BÄSTA PLATS innebär just BÄSTA PLATS på Hovet. Det vill säga långsidan, lagom högt upp, nära mitten.

Derbyna mellan AIK-DIF kommer emellertid inte att spelas på Hovet, utan i Globen. Då kunde man förstås tänka sig att vi med säsongs-kort på BÄSTA PLATS också i Globen fick de BÄSTA PLATSERNA. Så blev det nu inte. Precis som många andra trogna AIK:are, har nämligen jag och mina närmaste fått allt annat än BÄSTA PLATS i Globen. Vid första hemmaderbyt ska vi sitta på rad 4! Alla som någon gång varit i Globen och suttit på rad 4 vet hur långt ned det är. Alla som någon gång varit i Globen och suttit på rad 4 vet att därifrån ser man inte hockey. Därifrån ser man... ja, sargen kanske.

Vid andra hammaderbyt får vi sitta en aning bättre till, nämligen på rad 6. Det är fortfarande allt annat än BÄSTA PLATS. Vid tredje hemmaderbyt hamnar vi på rad 9. Det är okej men fortfarande inte BÄSTA PLATS. Uppenbarligen har AIK Hockey gjort bort sig fullständigt. Inte nog med att de väntat in i det sista med att skicka ut säsongskorten. Dessutom tackar de sina mest trogna supportrar med att, ursäkta det strömbergska uttrycket, rövk*****a oss.

Det är mycket möjligt att hela den här soppan beror på någon slags kommunikationsmiss mellan AIK och Globen. Inte desto mindre är det AIK:s ansvar att se till att deras supportrar, eller ska vi säga kunder, får vad vi betalar för. Jag har ikväll mejlat både AIK Hockey och Peter Mellqvist för att få svar på vad klubben tänker göra åt den uppkomna situationen. Det är inte acceptabelt att vi, AIK:s mest trogna supportrar, inte får det vi faktiskt betalat för. Frågan är om det ens är tillåtet att behandla sina kunder på detta vis.

¤ ¤ ¤

Jan Ednertz hade rätt. AIK Hockey ÄR Eddie Meduza. Och jag och alla andra trogna gnagare är Eddie Meduzas största groupies.

Du levande

Idag är jag fly förbannad. Jag är så fruktansvärt sur alltså. Jag är så sur att jag känner mig tvungen att skriva av mig här och nu. Detta inlägg handlar egentligen vare sig om AIK eller hockey men det kan jag inte ta hänsyn till. Idag gör jag ett undantag. Idag får Black Boris bli en blogg för en grinig gnagargubbes gnäll. Jag är ju så sur.

- Men vad är det du är så sur på, Boris?

Ja, om jag nu det visste. Faktum är att jag har glömt bort vad det var jag var så sur över. Jag loggade in och började skriva och så kom jag och tänka på citroner av någon anledning och nu sitter jag här och känner mig smått senil. Vad är det frågan om? Vad var det jag var så sur på? Nä, nu blir jag fly förbannad igen. Far och flyg och ryk och ränn alltså!

- Men snälla Boris, nu får du väl ändå ta och lugna ned dig.

Ja ja ja, jag ska lugna mig. Men jag är ju så sur. Och nu kommer jag plötsligt ihåg vad det var jag var så sur på från första början. Det var den där jävla filmen igen. Jag pratar om Roy Anderssons
"mästerverk" Du levande. Igår kväll gjorde jag ett tredje försök att ta mig igenom hela rullen. Men återigen tröttnade jag efter mindre än en timme.

Först var den lite rolig. Sen blev den lite mindre rolig. Och sen blev den bara konstig. Och det var då jag blev så här sur tror jag.

¤ ¤ ¤

Nä, nu måste jag göra något konstruktivt av min surhet. Jag ska nog göra som vissa sura gubbar och gummor och skriva mig en liten insändare. Ja, det ska jag banne mig göra. Tidningarna är ju fulla av sura insändare nuförtiden. En klagar på att det är för mycket matprogram på teve. En annan gnäller över att det regnar hela helgen. En tredje surar över att livet är för kort för att man ska hinna med att ha kul.

Äsch, jag struntar i insändaren förresten. Jag tror jag går in på Golden Hill istället. Där har det varit pintjockt med gnällspikar hela veckan. Det har man ju alltid hört. Det klagas, klagas, klagas och gnälls. Gozzi värvar fegt och fel. AIK blir ett styklag i eliten. Vårt lag suger... Ja, jävlar, sandlådan lockar och pockar. Där kanske Boris kan få utlopp för sina sura uppstötningar. Där kanske jag kan bli levande och varm.

Fast när jag tänker efter så inser jag...

"Jag är så skapt att jag inte står ut med tjat och hårda ord hur länge som helst. Tre dar räcker för mig!", säger Birk Borkason och bestämmer sig för att lämna borkafästet. Han är klok den lille rövarpojken. Jag tror jag gör en Birk idag. Jag packar ryggan till picknick och drar till skogs. Väl där sätter jag mig på surstubben en stund. Sen låter jag skogens alla djur höra mitt vildaste vårskrik. Det ska nog kunna få mig glad igen.

Sopa! Idiot! Lee Baxter!

Det är inte ofta som Boris bloggar om bollar. Och det är sannerligen inte varje dag som jag citerar Bajen Fans. Men idag känner jag mig manad att göra bådadera.

Tomi Maanoja må vara en skakig målis. Men han lär knappast bli bättre av att utmålas som ensam syndabock av ett gäng skrävlande fåntrattar. Pavey, Dulle och Pisse-Nisse kan ju börja med att sopa rent framför egen dörr innan de sågar en lagkamrat som har det jobbigt. Wesström kan börja fundera över det där med ledarskap. Och Lee Baxter kan dra dit pepparn växer.

¤ ¤ ¤

Lee Baxter. En av de sämsta målvakter jag sett i AIK. Lee Baxter. Som fick chansen i Gnaget enbart för att pappa var tränare. En pappa som till skillnad från sin talanglöse son verkligen visste vad det där med ledarskap innebär. Lee Baxter. Sopa! Idiot! Bonnjävel!

¤ ¤

Och så Rosa Bladet då. Magnus Hedman...?

¤

Det är för väl ändå att man nästan bara bloggar om hockey.

Uppdaterat 22.46
Lee Baxter idiotförklarar sig själv... (tid: 1.35)

Det som håller oss vid liv

Fortsätt längta, hitta mod
Våga hoppas, våga tro
~
Hoppet är det sista som överger en och den som överger hoppet överger också livet. Man måste våga hoppas, man måste våga tro. Åtminstone om man vill vara med och slåss i kriget om elitserieplatserna. AIK har inte gett upp. Leksand har inte gett upp. Båda lagen spände musklerna ikväll och båda lagen vann. Hur det såg ut i Leksand kan jag bara föreställa mig i fantasin. Hur det såg ut i Ängelholm vet jag desto bättre. AIK krigade till sig trean. Vi var dödligt effektiva när det behövdes som mest. Heino klev in, spikade igen och var bäst. Vi hade det lilla flytet som så väl behövs för att vinna täta kvalkamper.
~
Egentligen tycker jag att kvällens insats är en av de sämre i kvalserien rent spelmässigt. Men det är målen och poängen som räknas. Henrik Eriksson blir tvåmålsskytt liksom Bång. Båda två är värda rikligt med beröm. Bångs mål fram till 0-2 känns på något sätt avgörande för resten av matchen. Det är när han gör sådana här mål som jag påminns om varför jag tycker så mycket om vår nummer 20. När Bång i en och samma rörelse tar emot och flippar pucken förbi sin back, när han sätter fart mot mål, skär in framför backen och trycker upp pucken i krysset, det är då jag konstaterar för mig själv att det finns bara en riktig borisfavorit. Det finns bara en Daniel Bång.
~
Rögle är kanske inget pissgäng men stora delar av deras supportrar kissade på sig rejält i afton. I en och en halv period sjöng de kiss- och bajssånger i gnagisk riktning. Efter Bångs 0-2 buade de ut sina egna spelare. Trots att Rögle inte åkte på ett enda boxplay på hela matchen ägnade sig klacken åt långrandig zebrajakt. Viasats kommentator var förstås mäkta imponerad: "En magisk stämning", sa Per Forsberg. Min röv, tänkte Boris.
~
Nästa gång jag träffar en Röglesupporter ska jag börja med att fråga honom om han har kommit ihåg att sätta på sig blöjan. För alla Röglesupportrar är väl likadana? Alla Röglesupportrar är väl kissnödiga gossar med taskig impulskontroll?
~
Jag hoppas av hela mitt hockeyhjärta att Rögle åker ur Elitserien. De har ingenting där att göra. De är ju inte ens bra.
~
Ikväll är Boris på krigsstigen. Jag är fast besluten om att inte ge upp hoppet. I stridens hetta händer det att man säger eller skriver saker som man senare ångrar. Jag står emellertid för varje ord, varje rad i detta inlägg. Rögle och delar av deras supportrar kan dra åt allsvenskan. AIK eller Leksand kan ta steget upp. Den av oss som blir kvar får trösta sig med att spöa Rögle i allsvenskan till hösten.
~
Tro på drömmar, ta ett kliv
Vält den värld du lever i
Och var en galning, var naiv
Det är det som håller oss vid liv

Förbannat vare förbundet!

Som övertygad njetröstare borde jag kanske vara tacksam en kväll som denna. Svenska Ishockeyförbundet gick ju så att säga på min linje till slut. Men njet, jag är inte tacksam. Jag tackar inte förbundet. Förbundet och dess veliga beslutsfattare kan faktiskt ta sig i röven om ni frågar mig. De hade kunnat säga nej från första stund. Då hade vi sluppit den här soppan.

Istället för att ge ett tidigt besked överlät förbundet till AIK:s medlemmar att rösta i frågan. Givetvis hoppades Englund m.fl. att på så vis slippa ta ställning för eller emot AIK:s KHL-planer. Men AIK:s medlemmar röstade ja (om än med visst förbehåll) och därmed tvingades förbundet till ett ställningstagande. Så jobbigt för dem. Och så jobbigt för oss!

Nu sitter en massa gnagare och är förbannade på förbundet. Det är lätt att förstå dem. Samtidigt sitter en massa VIK:are, leksingar, malmöiter m.fl. och är förbannade på AIK. Det är lätt att förstå dem också.

Själv är jag mest trött och irriterad. Jag har ägnat alldeles för mycket tid och energi åt att våndas över KHL-spåret. Bara det att jag spenderat en lååång vardagskväll åt att delta i en debatt och omröstning som i slutändan visade sig betyda I N G E N T I N G gör mig less. Av ren princip så förbannar jag därför förbundet. Dess veliga beslutsfattare kan ta sig i röven. Åt KHLvete med dem!

Hur svårt kan det va?

IKO–AIK 4–1 (1–0, 1–1, 2–0)
Inga tennissiffror idag heller men som vanligt torskar vi i Oskarshamn. Dåligt är bara förnamnet. Och inte vinner vi några matcher i utvisningsbåset heller. Det var förstås zebrans fel att Gnägget föll... Eller vad säger du, Greken? Matchanalys, tack!

Uppdaterat 21.55

Zorba eller Zebra?

Rent spel

En titt på fairplay-tabellen gör mig konfunderad. Vad är det frågan om? Svarade Smutsiga Leksand så bra på klorinkuren? Drog de med sig Lortiga Lejkers i karet? Hastigt och olustigt har AIK, av alla skönspelande lag, seglat upp (eller snarare ner) som seriens grislag nummer ett.

Kanske dags för Boris att krypa till korset? Kanske dags att erkänna det som alla vet? Att AIK är allsvenskans mest utvisade lag!

Äh, kyss mig! Det vet ju alla hur det ligger till med den här saken. Allting har sin förklaring. AIK är inte smutsiga. AIK är inte fula. AIK är lika sköna, vackra och rena i spelet som vi alltid varit. Och gudarna ska veta att Bång är oskyldig som en brud!

Jag har egentligen bara en sak att säga om fairplay-tabellens nuvarande utseende:

JÄVLA ZEBRAAAAA!!!

Känslor

"Det ska vara känslor på isen", brukar Limpsaxen säga. Och det har han förstås helt rätt i. Det ska vara känslor på isen liksom det ska vara känslor vid sidan av den. I båset till exempel. Och på läktaren. Och hemma i tevesoffan. Känslor ska dä' va', se känslor, dä' ä' bra!

¤ ¤ ¤

När Daniel Bång satte 4-2 till Gnaget kunde jag inte hålla tillbaka glädjen. Trots att jag lovat mig själv att inte gapa eller skrika framför teven kunde jag inte hindra min impulsivitet. JAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!, vrålade jag i samma stund som pucken satt bakom Lejkerskeepern. Det måste ha varit Bång-effekten. Sedan jag klagade över Bångs svaga säsongsinledning (efter Malmö borta den 5/12) har borisfavoriten nummer ett fått allt mer fart under grillerna. På de senaste sju matcherna har det inte bara blivit 60 utvisningsminuter för herr Bång, dessutom har han mäktat med 6 poäng. Och idag kom alltså första målet sedan den 29 november. Beware of the Bång!

¤ ¤ ¤

Johan Ryno var riktigt bra idag. Igen. Det börjar bli tajtigt, men som jag gillar att tjata och som det är sant som jag har sagt så säger jag det igen: Killen har hockeyn i blodet. Han har hockeyn i blodet. Ryno ser ut att ha funnit sig väl till rätta i centerrollen mellan Sandberg och Bång. Han spelar fortfarande på liiite för nätta marginaler emellanåt, men å andra sidan måste han kanske få göra det. Jag tror att spelare som Ryno, som har så mycket hockeytalang i sig men som har så svårt att få utlopp för den, kanske måste tillåtas göra feta misstag ibland. Tänk på Björn Melin. Minns ni hans dundertabbe för ett par år sedan, som skickade HV ut ur slutspelet? Idag är han en av Elitseriens mest sevärda spelare.

Jag tror på Ryno och jag tror på Bång. Framförallt känner jag att AIK har något stort på gång. Ja, jag känner det i hela kroppen. Det känns bra, det känns härligt. Och känslor ska dä' va', se känslor, dä' ä' bra!

¤ ¤ ¤

Apropå känslor. En som verkligen har anammat Limpsaxens mantra är Johan Tornberg. Han är en kommentator med känslor. Han kommenterar matcher som vissa supportrar kommenterar på läktaren och i soffan. Tornberg sitter inte tyst och filosoferar. Han tänker högt och säger vad han känner för. Så här kan det låta:

- Skjut där, det är bra!
- Klubborna i isen, klubborna i isen!
- Gå ner Carlsson, gå ner!

Det är fantastiskt egentligen. Vi har att göra med en ny typ av expertkommentatorer, som istället för att analysera, förklara och fördjupa, föredrar att från kommentatorshytten instruera och heja på spelarna på isen. Tornberg framstår alltmer som en Limpsaxens lärjunge. Han har fattat det här med känslor. Han låter hjärtat va' med. Vilken kille! Känslor ska dä' va', se känslor, dä' ä' bra!

¤ ¤ ¤

Lejkers är förresten ett lag som många gnagare tycks tycka illa om. De väcker känslor, minst sagt. Eventuellt finns det ett samband mellan somliga supportrars antipatier och det faktum att smålänningarna brukar göra livet surt för oss svartgula. Jag vet inte men själv är jag i alla fall imponerad av Lejkers. De spelar en fysisk, frejdig hockey som tilltalar mitt hockeyhjärta. Precis som Bofors ligger de ofta på gränsen till det tillåtna. Det är klart att Lejkers väcker irritation och ilska bland både motståndare och fans. Det är som det ska vara. Känslor ska dä' va', se känslor, dä' ä' bra!

Och Janne Karlsson får finna sig i att kallas Sur-Janne, Shrek och Karlsson går i taket. Kär tränare har många namn, särskilt om en är lite barnslig och rabiat. Det är ju bara härligt. Om någon på allvar försöker få Karlsson till en dålig tränare bara för att han emellanåt uppvisar taskig impulskontroll bör denne nog tänka om och ifrågasätta sig själv snarare än Herr Karlsson. Själv är jag då inte rätt man att kasta första stenen. Karlsson gör ett kanonjobb med Lejkers och det ska han ha all cred för. Och därmed basta!

Lejkers sätt att komma tillbaka i matchen i tredje perioden är beundransvärt. De visar verkligen att de är ett bra hockeylag. Trots skador (bl.a. på Greken Tsimikalis) och trots färska, nyanlända spelare lyckas de mala ner oss i tredje perioden. Jag är tämligen säker på att Växjö spelar i kvalserien framåt vårkanten. Jag ser dem som en allvarlig utmanare i kampen om elitplatserna. Så bra är de, Karlssons killar.

¤ ¤ ¤

Nä, nu känner jag för att ta en varm och skön dusch. Jag kan behöva svalka av mig. Det kostar på att heja Gnaget och blogga Boris. Svettfläckarna under armarna börjar bli besvärande.

Herren och pigan

Leksand leder ligan
Det ä' 'la kul för dom
Men som jag sa till pigan
sist jag bjöd 'na på rom:

"Det är rätt kul för stunden
att ligga högt i topp
men se upp för avgrunden
som släcker ut ditt hopp

Kvalfyllda kvällar vänta
du vet hurdant det bli'
Den som på dörr'a glänta
ser fasansfull sorti"

Leksand leder ligan
Det ä' 'la inte illa
Men som jag sa till pigan:
"Du ä' blott herrens frilla"

¤ ¤ ¤

Vad är det här nu då? Har inte Boris sagt att Leksand är bra i år? Att Leksand har goda möjligheter att ta en plats i eliten?

Jo då, det har jag visst det. Ta't lugnt nu. Men dikten har sin poäng. Poängen är att det är alldeles på tok för svårt att ta sig upp i smöret. Det räcker inte med att vinna serien. Det spelar ingen roll om man så gör det med femton poäng. Det är ändå i kvalserien allting avgörs. Två lag från eliten, som kan ha gjort hur dåligt som helst ifrån sig i finrummet, får en extra chans att hålla sig kvar. De kommer till kvalserien som bara elitserielag kan göra. Med dyra spelartrupper, med högre tempo osv. Lagen från allsvenskan konkurrerar på helt andra villkor.

¤ ¤ ¤

Ju mer jag tänker på hockeyligan och förbundet, desto mer irriterad blir jag. Det stör mig att vi inom svensk hockey har ett system som så gott som utestänger uppkomlingar, som hindrar lag som Leksand, Malmö m.fl. att ta steget upp. Varför har vi inte åtminstone en direktplats till elitserien att spela om? Det är ju löjligt. Varför ska just hockeyn ha ett så förbannat igenkorkat system? Varför ska vi finna oss i detta?

¤ ¤ ¤

Tänk att få se AIK spöa Färjestad i kvalserien... Ja, det vore underbart!