Jag återkommer till kaffe & mazarin. Livets goda, ett måste i första periodpausen. Det som håller oss vid liv.
Det fanns kvällar på Hovet, säsongen 12/13, då mazarinerna var utbytta mot punschrullar. Punschrullar! Vilket skämt! Någon drev med oss där vi stod i kön utanför A9, farsan och jag. För oss finns det inga alternativ. Vi är vardagskonservativa. Vi har integritet. Varje människa har en gräns för vad hen står ut med. Vår gräns går vid kaffe & mazarin. Vi har alltid ätit mazarin till kaffet. Alltid! Att byta ut mazariner mot punschrullar är mer än en simpel handling - det är en symbolhandling. Det är ett uttryck för den moderna ishockeyn. Den som vi tycker så ofantligt illa om. First they take our mazarin, then they give us klappor.
I Örebro i onsdags fick jag se AIK förlora. Det var en världslig sak. Vad värre var: i första periodpausen fick jag punschrulle till kaffet igen. Jag trodde jag skulle spy. Missförstå mig rätt, jag har verkligen inget emot punschrullar överlag. Punschrullar kan till och med vara riktigt goda - men inte i första periodpausen! I första periodpausen ska det vara kaffe & mazarin. Punkt slut. Att Behrn Arena inte serverar mazariner till kaffet är en skandal. Det går att jämföra med Cloetta Centers (och andra lantisladors för den delen) förbannade klappor. Allt hänger ihop. Inget sker av en slump. First they take our mazarin, then they give us klappor.
Om ett par timmar sätter jag mig i bilen och åker till Märsta. I Pinbackshallen kräver jag kaffe & mazarin. Jag kräver det! Får jag inte kaffe & mazarin vete fan vad som sker. Kanske går jag bärsärk, tänder en bengal och slåss med polisen. Kanske ber jag någon av mina smartphoneutrustade vänner att lägga upp en obehaglig bild på twitter. För att visa missnöje och protestera. Mot den förbannade utvecklingen. Mot den moderna ishockeyn. Mot att ingenting längre tillåts vara heligt. Mot punschrullar, chokladbollar, grillkorv (den ska vara kokt!), klappor, Håkan Loob och hans moster. First they take our mazarin, then they give us klappor.
Visar inlägg med etikett Kultur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kultur. Visa alla inlägg
lördag 10 augusti 2013
lördag 6 oktober 2012
It's gonna be a long walk home
AIK besegrade Växjö till slut. Men det var krampaktigt, segt och spelmässigt dåligt många och långa stunder.
Andra perioden var lika usel som AIK Ishockeys strategiska flytt av Kids Zone till nån slags flygplatsgateliknande mellanstation. Idag var det uppenbarligen fint folk på plats på Hovet för kortsidan med tillhörande lilla läktare hade inte längre plats för några kids. AIK:s yngsta supportrar fick snällt flytta på sig för att bereda plats för Very Important People.
* * *
För två år sedan var det säsongarna på bästa plats som fick ge vika för det fina folket. Själv tilldelades jag t.ex. derbybiljetter i Globen på rad 4 istället för min ordinarie på rad 10. Ett välformulerat mejl senare fick jag ett telefonsamtal från AIK:s dåvarande vd, som lovade att ordna saken. Därefter fick jag bättre platser. Till två av derbyna. Ett av derbyna såg jag från rad 8, placerad bakom ett rött jävla räcke, som man antingen var tvungen att huka sig under eller hänga sig över, för att överhuvudtaget kunna se vad som hände på isen.
* * *
Och idag var det alltså kidsens tur att tjocka på sig. Ungarnas tur att ge plats åt de lite finare, lite bättre besökarna.
Man kan tycka att den oannonserade flytten var märklig. Inte minst med tanke på att AIK gjort sitt bästa för att marknadsföra just denna match med att locka familjer till Kids Zone. Men det är klart, varför ge ungarna ett roligt plejs att lattja på i pauserna, som ligger nära isen och därmed ger en känsla av att man faktiskt är på Hovet och som till och med erbjuder särskilda sittplatser som gör att man kan se matchen från Kids Zone? När man istället kan låta dem gå till entré 11, klättra uppför en brant trappa och därefter transportera sig genom en lång korridor för att komma till The Real AIK Kids Zone - på behörigt avstånd från Hovet. Långt bortom stämningen, slipsarna, snittarna och de höga, vackra, vita kockmössorna.
* * *
Det är så här man uppfostrar unga AIK:are till kunder som hellre socialiserar än ser på hockey.
Det är så här man gör när man visar vilka som är viktiga och vilka som kommer i andra hand.
Det är så här man gör när man vill få en trogen hockeygnagare och småbarnsfar att tappa lusten.
* * *
Matchen då? Tja, vi vann. Vi tog tre poäng. Det räcker. Sur-Janne fick se sitt jumbogäng torska för sjätte matchen i rad och ingen är gladare än jag. Lökers hör inte hemma i Elitserien och det gör inte Sur-Janne heller. Jag kan ärligt säga att efter Rosén-gate föraktar jag allt som den där klubben står för. Eller står och står för. Vad fan står Lökers för, egentligen? De har fula dräkter, töntigt märke och en gaphals i båset. Och en supporterklubb som kallar sig Lakejer. Livréklädda betjänter, hantlangare och eftersägare. Det är väl, när jag tänker efter, ungefär den typen av fans som vissa element inom AIK vill ha fler av på Hovet. Tro fan att jag tänker inställa mig till måndagens extra möte i AIK Ishockeyförening.
* * *
Om AIK Ishockey även i fortsättningen ämnar prioritera fint folk framför vanliga barnfamiljer så hoppas jag att de meddelar detta i förväg. Så att jag vet när det är dags att sälja mitt säsongskort.
Andra perioden var lika usel som AIK Ishockeys strategiska flytt av Kids Zone till nån slags flygplatsgateliknande mellanstation. Idag var det uppenbarligen fint folk på plats på Hovet för kortsidan med tillhörande lilla läktare hade inte längre plats för några kids. AIK:s yngsta supportrar fick snällt flytta på sig för att bereda plats för Very Important People.
* * *
För två år sedan var det säsongarna på bästa plats som fick ge vika för det fina folket. Själv tilldelades jag t.ex. derbybiljetter i Globen på rad 4 istället för min ordinarie på rad 10. Ett välformulerat mejl senare fick jag ett telefonsamtal från AIK:s dåvarande vd, som lovade att ordna saken. Därefter fick jag bättre platser. Till två av derbyna. Ett av derbyna såg jag från rad 8, placerad bakom ett rött jävla räcke, som man antingen var tvungen att huka sig under eller hänga sig över, för att överhuvudtaget kunna se vad som hände på isen.
* * *
Och idag var det alltså kidsens tur att tjocka på sig. Ungarnas tur att ge plats åt de lite finare, lite bättre besökarna.
Man kan tycka att den oannonserade flytten var märklig. Inte minst med tanke på att AIK gjort sitt bästa för att marknadsföra just denna match med att locka familjer till Kids Zone. Men det är klart, varför ge ungarna ett roligt plejs att lattja på i pauserna, som ligger nära isen och därmed ger en känsla av att man faktiskt är på Hovet och som till och med erbjuder särskilda sittplatser som gör att man kan se matchen från Kids Zone? När man istället kan låta dem gå till entré 11, klättra uppför en brant trappa och därefter transportera sig genom en lång korridor för att komma till The Real AIK Kids Zone - på behörigt avstånd från Hovet. Långt bortom stämningen, slipsarna, snittarna och de höga, vackra, vita kockmössorna.
* * *
Det är så här man uppfostrar unga AIK:are till kunder som hellre socialiserar än ser på hockey.
Det är så här man gör när man visar vilka som är viktiga och vilka som kommer i andra hand.
Det är så här man gör när man vill få en trogen hockeygnagare och småbarnsfar att tappa lusten.
* * *
Matchen då? Tja, vi vann. Vi tog tre poäng. Det räcker. Sur-Janne fick se sitt jumbogäng torska för sjätte matchen i rad och ingen är gladare än jag. Lökers hör inte hemma i Elitserien och det gör inte Sur-Janne heller. Jag kan ärligt säga att efter Rosén-gate föraktar jag allt som den där klubben står för. Eller står och står för. Vad fan står Lökers för, egentligen? De har fula dräkter, töntigt märke och en gaphals i båset. Och en supporterklubb som kallar sig Lakejer. Livréklädda betjänter, hantlangare och eftersägare. Det är väl, när jag tänker efter, ungefär den typen av fans som vissa element inom AIK vill ha fler av på Hovet. Tro fan att jag tänker inställa mig till måndagens extra möte i AIK Ishockeyförening.
* * *
Om AIK Ishockey även i fortsättningen ämnar prioritera fint folk framför vanliga barnfamiljer så hoppas jag att de meddelar detta i förväg. Så att jag vet när det är dags att sälja mitt säsongskort.
lördag 30 oktober 2010
Ett sällsynt exemplar
Dagen till ära känner jag verkligen för att håna Linköpings Hockey Club men till min stora besvikelse är det som förgjort. Jag kommer inte på något kul att skriva.
Culture Club känns verkligen uttjatat och passé. Det finns en gräns för hur många gånger man kan plocka pinnar på samma tokroliga tema utan att framstå som en självgod tråkmåns utan fantasi. Dessutom är det faktiskt så att Linköpings Hockey Club har kultur. För länge sedan hette klubben Kenty. Bara en sån sak.
På Linköpings Hockey Clubs hemsida läser jag bland annat följande rader:
När ouppfostrade, otrevliga och elaka Gnaget gör slarvsylta av LHC:s glada gossar finns det bara ett lag på isen. Gästerna är med största sannolikhet redan halvvägs till söndagsskolan...
Culture Club känns verkligen uttjatat och passé. Det finns en gräns för hur många gånger man kan plocka pinnar på samma tokroliga tema utan att framstå som en självgod tråkmåns utan fantasi. Dessutom är det faktiskt så att Linköpings Hockey Club har kultur. För länge sedan hette klubben Kenty. Bara en sån sak.
På Linköpings Hockey Clubs hemsida läser jag bland annat följande rader:
När det gäller Linköpings Hockey Clubs stil, eller själ om man så vill, är traditionens inverkan helt avgörande. Från den gamla Kentytiden och bildandet av LHC 1976 har vi i alla tider haft en viss profil.
Väluppfostrade, genomtrevliga, "snälla" pojkar har efter den aktiva tiden blivit lika omtyckta ungdomsledare i generation efter generation som själva fostrats i en positiv miljö med bilder och händelser från träning, matcher, resor och inte minst i omklädningsrummet i tugget med varandra.I kväll ska de väluppostrade, genomtrevliga och "snälla" pojkarnas lag spela match mot AIK på Hovet. Jag hoppas att de lever upp till bilden av sig själva. Jag hoppas att de kommer hit och spelar trevligt och snällt. Busungen Jämtin får de väl lämna i bussen. Inget lördagsgodis for you my friend. Mr Bång får slåss med zebran och målprotokollet.
När ouppfostrade, otrevliga och elaka Gnaget gör slarvsylta av LHC:s glada gossar finns det bara ett lag på isen. Gästerna är med största sannolikhet redan halvvägs till söndagsskolan...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)