Ropar man på farligheter så vet man att man snart har dem runt knuten. Roger Melin tyckte av okänd anledning att det var på tiden, och så var det med den friden.
Det är som med trollen. När man talar om dem så står Lasse Anrell i farstun. Tjattrar om ditten och datten och blandar ihop pelargoner med formationer. Shit, jag kommer att sakna Roger Melin. Han är antagligen den bästa och mest respekterade tränare som AIK haft under min tid som aktiv supporter. Bättre än Bendelin, listigare än Lahtinen. Jag har aldrig tvivlat på att Melin varit rätt man att leda AIK. Jag har under de här fyra säsongerna känt en stor respekt och beundran inför hans ledarstil. En stor tränare i en stor klubb.
Mina bästa minnen av Melin är de gånger jag mött honom på Hovet och Ritorp. I sällskap med min lille son har jag stött på Roger i korridorerna. Varje gång har han mött oss med ett leende. Första gången var i slutet av förra sommaren, inför comebacksäsongen i Elitserien. Lillpojken var inte två år fyllda men med gångavstånd till Hovet tänkte jag att vi kunde gå och kolla på en träning. Det blev succé direkt. Vi stod en bra stund och glodde på grabbarna genom plexit vid ena sarghörnan. Plötsligt pekar pojken ut mot isen och utbrister: Pappa! Nej, det är inte pappa, skrattar jag. Det är ju Roger Melin. Varpå Melin tar ett par skär emot oss, knackar med klubban i plexiglaset och garvar.
Det blev en första träning som följdes av en andra och en tredje. Där och då föddes ett hockeyintresse som håller i sig sedan dess.
Det är de små sakerna som gör att man lär sig älska ett lag, en klubb, en sport och en tränare. När min son i går firade 3-årskalas, en dag för tidigt, med att se AIK och Richard Gynge ha målfest mot Timrå, gjorde han det som en jubilar. Det var pojkens tionde match på Hovet. Varje gång vi ser AIK på plats tillsammans, är han noga med att spana in AIK-båset. Där är Roger Melin, säger pojken och pekar. (Och sedan matchen mot Brynäs den 3/1 med tillägget: Han fick pucken i skallen!) Han kunde naturligtvis inte ha fått en bättre present än 8-2 och en magisk, gnagisk femmålsskytt. Att hans AIK dessutom grattade honom med en skylt på jumbotronen gjorde inte kalaset mindre värt att minnas.
Oavsett vad som ligger bakom Roger Melins beslut att göra slut så accepterar och respekterar jag det. Han har med sitt arbete i AIK för alltid gjort sig förtjänt av en plats i mitt gnagarhjärta. Jag kommer att minnas Melin för hans lugn och avslappnade humor, för hans tålamod och taktiska skicklighet. Men också för hans generallika pondus och tidiga timeouter. Mest av allt hoppas jag få minnas Roger Melin som den tränare som ledde AIK till klubbens första SM-guld i ishockey sedan den magiska våren 1984. Det vore ett både värdigt och märkvärdigt avslut på en fyra år lång kärlekshistoria.
måndag 27 februari 2012
lördag 25 februari 2012
Hit med lite farligheter - det är på tiden!
Titta bara lite, viskar det till mig. Titta liiite bara. I bakhuvudet hör jag min hemlige bundis Birk Borkason vädja och be. "Boris, Boris, om du låter dig lockas av tabellvetet är du förlorad, det vet du". Han sliter och drar i livremmen som jag slängt åt honom, för han hittar inte så bra här i svartskogen. Men jag skiter i Birk. Tabellvetet har en ljuv och sexig röst som lockar mig till sitt bröst. Titta bara liiite. Och jag tittar. Klart som fan jag tittar. Tabellvetet har mig fast i sitt skruvade grepp. Jag är tabellvetets kuvade slav och jag vet att jag kommer förbli det, ända tills Cyndee Peters återigen vaggar mig till sömns med sin efterlängtade so-long-säsong-slutsång.
Tänk att få ligga på en schäslong hela veckan lång och bara tänka på tabellvetet och Daniel Bång. Vilket liv. Vilket liv!
AIK är fortfarande sjua och efter dagens matcher ser läget ljust ut. En seger i morgon mot Timrå och slutspelsplatsen blir nästan svår att tappa. En förlust i morgon och Gnaget har fortfarande saken i egna händer. Jag tittar på det återstående schemat, spekulerar och kalkylerar. Tyvärr inser jag att det mesta talar för att Linköping kommer att spela kval. Jag tror nämligen att de torskar på Hovet på tisdag. Men jag hoppas att mitt tips slår fel. Jag hoppas att AIK tar sig till slutspel samtidigt som Djurgården får lida helvetes kval. Ja, jag till och med drömmer om det på nätterna.
Natten till idag drömde jag min hittills skönaste dröm. Det var en dröm så ljuv att den kräver bearbetning per blogg:
Det var kvalseriens sista omgång, Djurgården-Leksand på Hovet. Dif var redan avsågade, Lif var redan klara för Elitserien. Hovet var smockfullt, mest av tokiga masar men även en och annan stackars gårdare som plikttroget gått dit för att bevittna den slutgiltiga och fullbordande förnedringen. På bästa plats satt jag, med Gnagis i fickan och AIK-hjärtat i handen. Det jublade i kroppen. Och ju mer gårdarna tjöt över sitt nederlag, desto mer njöt jag av välbehag.
Så mycket kan jag ärligt säga att det tog bra mycket längre tid än vanligt att jaga bort det morgonståndet.
Det är några omgångar kvar av seriespelet och än kan alldeles för mycket hända. Vissa dagar dagmardrömmer jag om att AIK ska rasa ihop fullständigt. Tänk om, tänker jag. Men sen tänker jag om och tar mig samman. Det finns ingen anledning till oro. Inte än. Fredrik Carlssons skada har visserligen ställt till det för mig, och frågan är om det inte snart är dags att ta Birk Borkason på orden och börja lyda hans goda råd. Låter man sig lockas av tabellvetet är man förlorad. Men samtidigt: Det känns så fett rätt och gött att tänka på alla stackars hockeypuckade gårdare där ute, som garanterat ägnar mer tid åt tabellvetet än vad en annan ens kommer i närheten av.
Det kan de gott ha, gårdarna. Och de skulle bara veta vad som väntar i en eventuell kvalserie. You ain't seen nothing yet.
onsdag 22 februari 2012
"It's like rain on your wedding day"
Med Viktor Fasth tillbaka mellan stolparna och med Dicken och Liwing i bästa slag. Med Fredrik Carlsson och Nemeth som två defensiva klippor att luta sig mot. Med Rosén i toppform och med Gynge målkåtare än någonsin. Och med ett spel, ett självförtroende och ett passningstempo som kan ha varit det bästa jag sett på år och dar. Med Bång på gång och DK på språng.
Det var en förstaperiod som fick mig att dregla, där jag satt och smaskade gnagiska frukttuggisar och njöt av liret och skönspelet.
Men det blev ju inga mål. Det blev paus. Det blev en andraperiod som såg AIK tappa taktpinnen och Frölunda jämna ut. Det blev en tredjeperiod som det svängde om. Och det blev en avslutning som hette Zebra. Först nekades Frölunda ett solklart PP. Därefter fick AIK ett lika solklart PP. Varpå goa gubbar Bäckman och Pebben drog på sig varsin tia för abuse. Det var lätt att förstå deras frustration.
En missad straff av Rudan och en patenterad hål-i klubban-på-blå av Dicken senare dömdes det straff för Frölunda som omvandlades till tvåa för interference.
Sicken fars. Sicken cirkus. Mållös förlängning och därefter en ny snöplig strafftorsk. AIK tränar nog straffar men man undrar ju hur de tränar. Precis som mot HV ger AIK i princip bort straffläggningen. Dags att sluta snacka om lotteri kanske och inse att straffar handlar om individuell skicklighet, om än även en smula tur? För sanning att säga var Fredrik Petterssons straffmål ett slags skämt det med. Ett stenhårt slagskott som Fasth motar men som på något märkligt sätt lyckas studsa in bakom honom och i mål. Typiskt för kvällen. Typiskt för matchen.
Och apropå ironi...
Ni som är från Göteborg, åker alltid hem med sorg, sjöng klacken (och Baloo vid min sida) när Gnaget fick straff med 1.24 kvar av tredje.
Vi har seriens målkung i laget men när det vankas straffläggning så vill eller får han inte vara med.
AIK:s tabellplacering är den bästa på jag vet inte hur länge som helst. Då kommer cirka 4000 gnagare till Hovet för att se laget spela.
Trots torsk och mållös Fish blev avståndet ner till Modo längre.
Och under kvalseriestrecket, det ljuva, ligger Djurgården och lipar och lider. Tro fan att det svider.
Det var en förstaperiod som fick mig att dregla, där jag satt och smaskade gnagiska frukttuggisar och njöt av liret och skönspelet.
Men det blev ju inga mål. Det blev paus. Det blev en andraperiod som såg AIK tappa taktpinnen och Frölunda jämna ut. Det blev en tredjeperiod som det svängde om. Och det blev en avslutning som hette Zebra. Först nekades Frölunda ett solklart PP. Därefter fick AIK ett lika solklart PP. Varpå goa gubbar Bäckman och Pebben drog på sig varsin tia för abuse. Det var lätt att förstå deras frustration.
En missad straff av Rudan och en patenterad hål-i klubban-på-blå av Dicken senare dömdes det straff för Frölunda som omvandlades till tvåa för interference.
Sicken fars. Sicken cirkus. Mållös förlängning och därefter en ny snöplig strafftorsk. AIK tränar nog straffar men man undrar ju hur de tränar. Precis som mot HV ger AIK i princip bort straffläggningen. Dags att sluta snacka om lotteri kanske och inse att straffar handlar om individuell skicklighet, om än även en smula tur? För sanning att säga var Fredrik Petterssons straffmål ett slags skämt det med. Ett stenhårt slagskott som Fasth motar men som på något märkligt sätt lyckas studsa in bakom honom och i mål. Typiskt för kvällen. Typiskt för matchen.
Och apropå ironi...
Ni som är från Göteborg, åker alltid hem med sorg, sjöng klacken (och Baloo vid min sida) när Gnaget fick straff med 1.24 kvar av tredje.
Vi har seriens målkung i laget men när det vankas straffläggning så vill eller får han inte vara med.
AIK:s tabellplacering är den bästa på jag vet inte hur länge som helst. Då kommer cirka 4000 gnagare till Hovet för att se laget spela.
Trots torsk och mållös Fish blev avståndet ner till Modo längre.
Och under kvalseriestrecket, det ljuva, ligger Djurgården och lipar och lider. Tro fan att det svider.
lördag 18 februari 2012
Tåget går (I've been standing at the station)
AIK besegrade Linköping med 4-2 men segersiffrorna borde ha blitt större. Fast en kväll som denna känns det i-landsproblematiskt att gräma sig över uteblivna mål. Det finns ju så mycket att glädjas åt.
Det räcker med att ta en titt på de övriga resultaten för att bli lycklig i hela kroppen. Det värmer i knoppen och bultar i... ja som sagt. Till och med tårna är på tå. Herregud, allt gick Gnagets väg denna lördag. Modo föll, Växjö föll, Luleå höll och Djurgården åkte på sin sjunde torsk på de åtta senaste matcherna. Underbart är bara förnamnet. Man vet att man är tabellbiten när man känner en lustig känsla i magen varje gång man ser den, elitserietabellen den ljuva. 2012 års kvalserie kan bli den härligaste i mannaminne. Tänk att man som gnagare till och med kan gå runt och se fram emot den kvalfyllda vintervåren. Det hade jag verkligen inte räknat med.
Robert Rosén. Med vilka ord ska man beskriva hans säsong för att göra prestationen rättvis? Han blir bara bättre och bättre. I dag dominerade han varenda gång som han var på isen. Nära på Foppa-klass med elitseriemått mätt. Rosén är nog den bästa utespelare jag sett i Gnaget sedan Pavel Patera säsongen 96/97. Det säger en hel del. Rosén utstrålar ett allldeles enastående självförtroende och lugn. Hans poängproduktion är brutal för närvarande. Efter dagens tre pinnar är han sex före Danielsson i poängligan. Och fortfarande är han inte nominerad till guldpucken! Men det kommer han snart bli, garanterat.
Snart får de lov att börja visa tabellen först efter midnatt på Canal Plus. Råbånge de luxe.
Avslutar kvällen med att störa mig på Hockeyligans senaste förslag. Verkligen oväntat att de börjar snacka fallskärm JUST NU. Det kan ju inte alls bero på att klubbar som LHC, Dif och Löjliga Familjen har eller har haft stora problem denna säsong. Det är inte annat än patetiskt hur de håller på. Och man blir ju inte direkt mindre sugen på att se Djurgården lida i kvalserien. Synd bara att Färjestad tycks klara sig undan. Ingen förening har gjort sig mer förtjänt av ett infernolikt kvalseriehelvete än Bollklubben med det lila extra. Men den dagen då Färjestad på allvar riskerar nedflyttning så kommer en utökning av antalet lag i elitserien som ett brev på posten. Sanna mina ord, det behöver man inte vara Einstein för att räkna ut.
För övrigt rekommenderar jag alla läsare och hockeyälskare att ta del av den alltid lika underfundige och underhållande Jämtleksings senaste alster: Ny kriminalvård
* * *
Some might say they don't believe in heaven
Go and tell it to the man who lives in hell
Some might say you get what you've been given
If you don't get yours I won't get mine as well
Det räcker med att ta en titt på de övriga resultaten för att bli lycklig i hela kroppen. Det värmer i knoppen och bultar i... ja som sagt. Till och med tårna är på tå. Herregud, allt gick Gnagets väg denna lördag. Modo föll, Växjö föll, Luleå höll och Djurgården åkte på sin sjunde torsk på de åtta senaste matcherna. Underbart är bara förnamnet. Man vet att man är tabellbiten när man känner en lustig känsla i magen varje gång man ser den, elitserietabellen den ljuva. 2012 års kvalserie kan bli den härligaste i mannaminne. Tänk att man som gnagare till och med kan gå runt och se fram emot den kvalfyllda vintervåren. Det hade jag verkligen inte räknat med.
Robert Rosén. Med vilka ord ska man beskriva hans säsong för att göra prestationen rättvis? Han blir bara bättre och bättre. I dag dominerade han varenda gång som han var på isen. Nära på Foppa-klass med elitseriemått mätt. Rosén är nog den bästa utespelare jag sett i Gnaget sedan Pavel Patera säsongen 96/97. Det säger en hel del. Rosén utstrålar ett allldeles enastående självförtroende och lugn. Hans poängproduktion är brutal för närvarande. Efter dagens tre pinnar är han sex före Danielsson i poängligan. Och fortfarande är han inte nominerad till guldpucken! Men det kommer han snart bli, garanterat.
Snart får de lov att börja visa tabellen först efter midnatt på Canal Plus. Råbånge de luxe.
Avslutar kvällen med att störa mig på Hockeyligans senaste förslag. Verkligen oväntat att de börjar snacka fallskärm JUST NU. Det kan ju inte alls bero på att klubbar som LHC, Dif och Löjliga Familjen har eller har haft stora problem denna säsong. Det är inte annat än patetiskt hur de håller på. Och man blir ju inte direkt mindre sugen på att se Djurgården lida i kvalserien. Synd bara att Färjestad tycks klara sig undan. Ingen förening har gjort sig mer förtjänt av ett infernolikt kvalseriehelvete än Bollklubben med det lila extra. Men den dagen då Färjestad på allvar riskerar nedflyttning så kommer en utökning av antalet lag i elitserien som ett brev på posten. Sanna mina ord, det behöver man inte vara Einstein för att räkna ut.
För övrigt rekommenderar jag alla läsare och hockeyälskare att ta del av den alltid lika underfundige och underhållande Jämtleksings senaste alster: Ny kriminalvård
* * *
Some might say they don't believe in heaven
Go and tell it to the man who lives in hell
Some might say you get what you've been given
If you don't get yours I won't get mine as well
Bonnafan
"Sitter ner gör man i kyrkan", sjöng AIK-klacken i riktning HV-klicken här i veckan. Det var en kul ramsa. HV71:s så kallade klack satt ju ner hela matchen så det var inte mer än rätt att håna dem en smula. Nu fick visserligen Jönsköpings gosskör sista ordet till slut, och fan vet om de inte stod upp efter straffläggningen, men ändå. Det är tanken som räknas och humoristiska ramsor kan vi aldrig få för många av. Det är fortfarande inget fel på "En jävla massa bönder" men även en klassiker kan bli uttjatad. Ombyte förnöjer.
Själv står jag aldrig i klacken. Jag är ett sittplatsfetto med smak för mazarin. Det hindrar mig inte från att höja rösten lite då och då.
Särskilt motståndarsvin som slutar på-in väcker djävulen i mig. Jag blir grinig och gapar loss. Per Ledin, Andreas Jämtin och Rickard Wallin har alla en särskild plats i min svarta bok. Det är synd att de inte spelar i AIK. Tänk att få älska dem istället för att hata dem. Ja, det vore härligt. Störst av allt är kärleken, men i brist på kärleken får man lattja Greken och arga leken. Fast det är jobbigt att behöva bli arg. Jag vill ju vara go och glad mest hela tiden. Jag vill vara trevlig och trivsam, skojsam och käck. Det är ju det jag vill.
Som tur är är det lördagsmatch idag och det betyder lillgrabben och jag och AIK Kids zone. Inga barnsliga vredesutbrott från Boris.
Men man kan väl få sjunga bonnaramsor ändå, per black blogg åtminstone? Jag tänkte mig en Meduza-melodi med mycket feeling. En sång och ramsa som gör sig väl när en Linköpings Hockey Club-spelare blitt utvisad och lite lagom utbuad. Den går förresten lika bra att sjunga i riktning Linköpings Hockey Club-fansen på läktaren. Frågar ni mig så stinker det bonnatwist om hela Linköpings Hockey Club och man behöver inte vara ordekvilibrist för att uppskatta en dubbelbottnad ramsa. Så kläm i från tårna nu...
Bonnafan
Bonnafan
Bonnafan
Sicken bonnafan
Själv står jag aldrig i klacken. Jag är ett sittplatsfetto med smak för mazarin. Det hindrar mig inte från att höja rösten lite då och då.
Särskilt motståndarsvin som slutar på-in väcker djävulen i mig. Jag blir grinig och gapar loss. Per Ledin, Andreas Jämtin och Rickard Wallin har alla en särskild plats i min svarta bok. Det är synd att de inte spelar i AIK. Tänk att få älska dem istället för att hata dem. Ja, det vore härligt. Störst av allt är kärleken, men i brist på kärleken får man lattja Greken och arga leken. Fast det är jobbigt att behöva bli arg. Jag vill ju vara go och glad mest hela tiden. Jag vill vara trevlig och trivsam, skojsam och käck. Det är ju det jag vill.
Som tur är är det lördagsmatch idag och det betyder lillgrabben och jag och AIK Kids zone. Inga barnsliga vredesutbrott från Boris.
Men man kan väl få sjunga bonnaramsor ändå, per black blogg åtminstone? Jag tänkte mig en Meduza-melodi med mycket feeling. En sång och ramsa som gör sig väl när en Linköpings Hockey Club-spelare blitt utvisad och lite lagom utbuad. Den går förresten lika bra att sjunga i riktning Linköpings Hockey Club-fansen på läktaren. Frågar ni mig så stinker det bonnatwist om hela Linköpings Hockey Club och man behöver inte vara ordekvilibrist för att uppskatta en dubbelbottnad ramsa. Så kläm i från tårna nu...
Bonnafan
Bonnafan
Bonnafan
Sicken bonnafan
fredag 17 februari 2012
The man in the sky
AIK var stundtals så bedrövligt dåliga mot Djurgården igår att det var pinsamt att se. I första pausen sms:ade jag Greken och skrev: Den här matchen borde ha varit avgjord redan. AIK skämmer ut sig.
Så illa såg det ut. Och inte blev det bättre i början av andra perioden. Fram till det att Fredrik Svensson bestämde sig för att förnedra Djurgårdens jättebäbis Jimmie Ölvestad såg Gnaget ut som ett veteranlag på sömnmedel. Dock med ett undantag; den extrempeppade junisfjunisen i kassen. Niklas Lundström var skillnaden mellan fiasko och succé. Han räddade AIK på egen hand i ungefär trettio minuter. Han var bäst på isen. 19 bast och redan derbyhjälte. Som en seriefigur i Buster.
Men det var Svenssons fight som tände laget, ty efter hans behandling av den bensaxande Ölvestad vände Gnaget. Jag har aldrig riktigt gillat den där Jimmie. För det första är han djurgårdare och bara det räcker ju för att man ska tycka illa om han. Men det är inte bara det. Jimmie är småful, vårdslös, grisig och allmänt jobbig. Gillar att åka på målvakter och buffla på. Han är en spelare som man skulle älska att ha i sitt eget lag. Som motståndarsupporter hatar man honom. Ett erkännande så gott som något.
Men igår kväll, när han låg och tryckte på isen som en annan igelkott utan taggar, tyckte jag att han såg för ynklig ut. Man ska förstås inte slå på den som ligger, men så farligt var det nu inte. Svensson och Ölvestad har båda utdelat både fulare och farligare smällar. Nu såg det mest lustigt och lite lattjo ut när Svensson matade på och Ölvestad kröp ihop och tog emot. Om Svensson sände en signal till båset att nu måste vi ta tag i det här, så sände Ölvestad en signal som sa ungefär det motsatta.
Det blev tre kritiska minuter i BP, följt av två och en halv förlösande minuter i PP. AIK (utan Svensson) reste sig och vände på steken. Djurgården (med Ölvestad) vek ned sig och rasade samman.
För en gnagare som en annan finns det ingenting som är så skönt som att tvåla dit Djurgården. Jag skulle älska att se AIK gå till slutspel igen, och jag skulle njuta av att se Djurgården i kvalserien. Den nesan tycker jag att de har gjort sig förtjänta av. Så mycket skit som man fått höra från Dif-håll genom åren, så mycket hån och höhö. Så mycket snack och smack och trams och flams. Madonna och Eddie Meduza... Ja, jag är dödligt seriös när jag säger att om Djurgården slutar elva i serien så överväger jag att införskaffa ett kvalseriekort på bästa plats. Den resan vill jag inte missa!
Matchen igår hade lika gärna kunnat sluta med brakförlust. Inte desto mindre kändes segern fullständigt rättvis. Ge dom bananer!
tisdag 14 februari 2012
Du kan inte ljuga för ett hjärta
Det är Alla hjärtans dag idag och därför måste man blogga om att det är just det. Annars är man ingen riktig bloggare utan bara en liten lort.
Jag är ingen liten lort. Men jag saknar lust och energi och har därmed inte tid att leverera allt det där som ni är så fötjusta i. Så Z får ursäkta. Jag vet att jag är ditt lilla solsken men du vet hur det är; även Boris har fläckar! Som plåster på såren lattjar jag SVT en regnig, ruskig sommardag och kör en fjolårsfavorit i repris.
Från mitt hjärta
fyllt av svärta
till er alla
varma, kalla
kommer här ett kärleksbrev
skarvat fram ur skruvat skrev
Alla hjärtans lag
Jag är ingen liten lort. Men jag saknar lust och energi och har därmed inte tid att leverera allt det där som ni är så fötjusta i. Så Z får ursäkta. Jag vet att jag är ditt lilla solsken men du vet hur det är; även Boris har fläckar! Som plåster på såren lattjar jag SVT en regnig, ruskig sommardag och kör en fjolårsfavorit i repris.
Från mitt hjärta
fyllt av svärta
till er alla
varma, kalla
kommer här ett kärleksbrev
skarvat fram ur skruvat skrev
Alla hjärtans lag
söndag 12 februari 2012
"Vi har inte gjort något fel"
När Söderortspolisens operative chef inte förmår skilja på AIK:s officiella hemsida och en rikskänd ligistsajt så är det kanske inte så konstigt att vanliga, icke våldsbejakande supportrar kommer i kläm. Snarare framstår polisens idiotiska taktik som fullkomligt logisk.
Saxat från DN:
Vad var det som gick snett vid det senaste derbyt?
– Det hade ju gått ut en skrivelse på AIK:s hemsida om att man skulle göra en aktion mot polisen på derbyt. Man skulle trycka ner poliserna när man gick ut på läktaren och springa ner dem från trappan.
Och så undrar folk varför många supportrar har ett problematiskt förhållande till ordningsmakten.
Saxat från DN:
Vad var det som gick snett vid det senaste derbyt?
– Det hade ju gått ut en skrivelse på AIK:s hemsida om att man skulle göra en aktion mot polisen på derbyt. Man skulle trycka ner poliserna när man gick ut på läktaren och springa ner dem från trappan.
Och så undrar folk varför många supportrar har ett problematiskt förhållande till ordningsmakten.
fredag 10 februari 2012
A.C.A.B.
Bojkotta mig hit och bojkotta mig dit. AIK-Alliansen gör rätt i att göra som de vill, precis som jag och alla andra gör rätt i att göra som vi vill.
Som fri och obunden baconbrynare tar jag mig rätten att bojkotta alla bojkotter som bojkottas kan. Nu har jag i och för sig redan bojkottat varenda bortaderby sedan i fjol så för min egoistiska, individualistiska del är det inget nytt under solen. Men även Boris har fläckar och naturligtvis har också jag påverkats av händelserna i Globen den 26/1. Således har jag full förståelse för varje form av protestaktion, som inte innefattar våld. Vill Järnkaminerna och AIK-Alliansen bojkotta så ska de göra så. Tror de att bojkott är rätt väg att gå så ska de löpa linan ut.
Men när forumtroll och internötter mer eller mindre försöker tvinga folk att följa AA:s uppmaning så slår jag bakut. Sladdersnack om solidaritet, svartfötter och supportersvek är inte riktigt min kopp te, milt uttryckt. Faktum är att vi är rätt många AIK:are som vare sig är medlemmar i den ena eller den andra supporterfraktionen. Och är man som en annan medlem i AIK och endast AIK och därmed i första hand solidarisk med AIK så finns det inget som helst skäl att slaviskt följa AA och dess påbud. BB följer enbart sitt hjärtas lag och sin alldeles egen viljas lag.
Landslagsuppehåll är allt annat än spännande. Men om man vill känna nerv och pirr i magen kan man alltid ta en titt på tabellen.
På tisdag kommer HV till Hovet igen och allt annat än 7-8 är att föredra. Jag vet inte säkert hur statusen är i laget, mer än att Sandberg fortfarande tycks vara ur spel. Övriga grabbar verkar ha friska ben, dessutom med mycket spring i. Stämningen är på topp och än finns det hopp. Den åtråvärda sjätteplatsen är inom räckhåll och fortfarande kan Färjestad nå en plats i kvalserien. Om nu inte Djurgården hinner före förstås. Tio omgångar återstår, inklusive ett bojkottat bortaderby. Behöver jag säga att jag är fett laddad?
Always Carry A Banana!
Som fri och obunden baconbrynare tar jag mig rätten att bojkotta alla bojkotter som bojkottas kan. Nu har jag i och för sig redan bojkottat varenda bortaderby sedan i fjol så för min egoistiska, individualistiska del är det inget nytt under solen. Men även Boris har fläckar och naturligtvis har också jag påverkats av händelserna i Globen den 26/1. Således har jag full förståelse för varje form av protestaktion, som inte innefattar våld. Vill Järnkaminerna och AIK-Alliansen bojkotta så ska de göra så. Tror de att bojkott är rätt väg att gå så ska de löpa linan ut.
Men när forumtroll och internötter mer eller mindre försöker tvinga folk att följa AA:s uppmaning så slår jag bakut. Sladdersnack om solidaritet, svartfötter och supportersvek är inte riktigt min kopp te, milt uttryckt. Faktum är att vi är rätt många AIK:are som vare sig är medlemmar i den ena eller den andra supporterfraktionen. Och är man som en annan medlem i AIK och endast AIK och därmed i första hand solidarisk med AIK så finns det inget som helst skäl att slaviskt följa AA och dess påbud. BB följer enbart sitt hjärtas lag och sin alldeles egen viljas lag.
Landslagsuppehåll är allt annat än spännande. Men om man vill känna nerv och pirr i magen kan man alltid ta en titt på tabellen.
På tisdag kommer HV till Hovet igen och allt annat än 7-8 är att föredra. Jag vet inte säkert hur statusen är i laget, mer än att Sandberg fortfarande tycks vara ur spel. Övriga grabbar verkar ha friska ben, dessutom med mycket spring i. Stämningen är på topp och än finns det hopp. Den åtråvärda sjätteplatsen är inom räckhåll och fortfarande kan Färjestad nå en plats i kvalserien. Om nu inte Djurgården hinner före förstås. Tio omgångar återstår, inklusive ett bojkottat bortaderby. Behöver jag säga att jag är fett laddad?
Always Carry A Banana!
onsdag 8 februari 2012
Angående bojkott
Ställ mig inte i ett led, du får mig aldrig att stå still
Jag fungerar inte då, jag är ingen soldat
Jag tänker inte så
lördag 4 februari 2012
Långt härifrån (där lever våra drömmar)
Kort sammanfattning av lördagens viktigaste händelser: Voodoo works och Luleå kan man lita på. Schlagerfestivalen kan vänta.
AIK var naturligtvis inte ett dugg bättre än Modo. Vi hade lite flyt bara. Och så var zebran på vår sida. Den där kapningen av Liwings ena ben var enbart självförvållad. Alla hakningar och fasthållningar som Modo-spelarna sysslade med var helt enligt reglementet. Bång och Blomdahl däremot, de drumlarna. De borde ha åkt på minst tre-fyra tvåor vardera med tanke på alla tacklingar som de satte in.
Kvällens vanligaste kommentar i Fjällräven Center: Hur fan kunde de släppa den där Rosén?
Robert Rosén och AIK gick liksom hand i hand mot Modo. Tre pinnar till Robban och tre pinnar till Gnaget. Därmed tog både laget och jaget ett kliv uppåt i vardera tabell. AIK passerade Modo i Elitserien och Rosén gick förbi Danielsson i poängligan. När sen #87 satte spiken i kistan och gick upp i fyra individuella poäng så var kvällen fulländad. Möjligen hade jag mått bra av en nolla också men man kan inte få allt som man pekar på.
Tuffe Uffe blev visst lite sur efter matchen. Det kan man förstå. Jag gillar Samuelsson och tycker att han förtjänar respekt.
Jag värmde upp inför Modo-matchen med att se konståkning från Hovet och tuggummitugget herr Zabel. Djurgården vann efter att Zabel pratat och tjatat om energi i två pauser och en timeout. Om AIK hade en tränare som snackade och smackade på det där viset och lät som nån jävla managementkonsult som gått på tre dagars chefskurs hade jag fått spader. Vem tror han att han är, Sir Alex?
Tony "Smatterbandet" Gustafsson, släng dig i väggen. Säg hej och halloj till Hubba Bubba Toy!
När Brynäs viker ned sig och när Stingheads spelar skit. När Hubba Bubbas Toyboys och Löjliga Familjen får plocka trepoängare som vore de gnuggande gnagare i Öööhvik. När man som svarthjärtad hockeyhäcklare börjar drömma mardrömmar om tabellvetet och kommande nagelbitare. Då är det bra med kuliga Luleå. Luleå kan man lita på. Luleå gör en lycklig. För inte fan släpper Luleå några fispellar från Linköping över bron.
3-2 till Kuleå och därmed sju pinnar ner till kvalplatsen. Och så ett extremt lägligt uppehåll på det. Känns onödigt att klaga.
Uppehållet kommer lägligt därför att:
Djurgården får tid på sig att släppa segerruset och tappa den där så omtalade och framjobbade energin.
Timrå får tid på sig att samla ihop styrkorna - om det finns några sådan kvar - inför mötet med Modo.
Växjö får tid på sig att bli nervösa och kissnödiga inför den kittlande avslutningen.
Färjestad får tid på sig att träna med Leif-Jürgens inför det tuffa bortamötet med Linköpings Hockey Club.
AIK får tid på sig att läka ihop Sandbergs ben. Det tycks behövas en Sandberg på isen för att Bång ska va sig själv.
Tyvärr missade jag kvällens spännande melodifestivaldeltävling. För att kompensera den nödvändiga men enorma förlust som vår viktiga vinst i Öööhvik förde med sig väljer jag att avsluta kvällen med en riktig klassiker. När oron i mitt hjärta gnager, flyr jag till en värld av schlager. Långt, långt härifrån...
AIK var naturligtvis inte ett dugg bättre än Modo. Vi hade lite flyt bara. Och så var zebran på vår sida. Den där kapningen av Liwings ena ben var enbart självförvållad. Alla hakningar och fasthållningar som Modo-spelarna sysslade med var helt enligt reglementet. Bång och Blomdahl däremot, de drumlarna. De borde ha åkt på minst tre-fyra tvåor vardera med tanke på alla tacklingar som de satte in.
Kvällens vanligaste kommentar i Fjällräven Center: Hur fan kunde de släppa den där Rosén?
Robert Rosén och AIK gick liksom hand i hand mot Modo. Tre pinnar till Robban och tre pinnar till Gnaget. Därmed tog både laget och jaget ett kliv uppåt i vardera tabell. AIK passerade Modo i Elitserien och Rosén gick förbi Danielsson i poängligan. När sen #87 satte spiken i kistan och gick upp i fyra individuella poäng så var kvällen fulländad. Möjligen hade jag mått bra av en nolla också men man kan inte få allt som man pekar på.
Tuffe Uffe blev visst lite sur efter matchen. Det kan man förstå. Jag gillar Samuelsson och tycker att han förtjänar respekt.
Jag värmde upp inför Modo-matchen med att se konståkning från Hovet och tuggummitugget herr Zabel. Djurgården vann efter att Zabel pratat och tjatat om energi i två pauser och en timeout. Om AIK hade en tränare som snackade och smackade på det där viset och lät som nån jävla managementkonsult som gått på tre dagars chefskurs hade jag fått spader. Vem tror han att han är, Sir Alex?
Tony "Smatterbandet" Gustafsson, släng dig i väggen. Säg hej och halloj till Hubba Bubba Toy!
När Brynäs viker ned sig och när Stingheads spelar skit. När Hubba Bubbas Toyboys och Löjliga Familjen får plocka trepoängare som vore de gnuggande gnagare i Öööhvik. När man som svarthjärtad hockeyhäcklare börjar drömma mardrömmar om tabellvetet och kommande nagelbitare. Då är det bra med kuliga Luleå. Luleå kan man lita på. Luleå gör en lycklig. För inte fan släpper Luleå några fispellar från Linköping över bron.
3-2 till Kuleå och därmed sju pinnar ner till kvalplatsen. Och så ett extremt lägligt uppehåll på det. Känns onödigt att klaga.
Uppehållet kommer lägligt därför att:
Djurgården får tid på sig att släppa segerruset och tappa den där så omtalade och framjobbade energin.
Timrå får tid på sig att samla ihop styrkorna - om det finns några sådan kvar - inför mötet med Modo.
Växjö får tid på sig att bli nervösa och kissnödiga inför den kittlande avslutningen.
Färjestad får tid på sig att träna med Leif-Jürgens inför det tuffa bortamötet med Linköpings Hockey Club.
AIK får tid på sig att läka ihop Sandbergs ben. Det tycks behövas en Sandberg på isen för att Bång ska va sig själv.
Tyvärr missade jag kvällens spännande melodifestivaldeltävling. För att kompensera den nödvändiga men enorma förlust som vår viktiga vinst i Öööhvik förde med sig väljer jag att avsluta kvällen med en riktig klassiker. När oron i mitt hjärta gnager, flyr jag till en värld av schlager. Långt, långt härifrån...
fredag 3 februari 2012
Next stop: Öööhvik
I hård konkurrens med delar av AIK:s fans på Hovet utses härmed modoiterna i Fjällrävslyan till Sveriges mest zebrafientliga publik.
Modoiten är per definition en gnällspik. Det är nästan vetenskapligt bevisat. En match i Öööhvik vore inte en match i Öööhvik om det inte gnylades, gnälldes, grinades och skälldes i parti och minut. I Öööhvik är det förbjudet att tacklas, så länge man inte har röd tröja på sig. Från hemmaspelarnas håll får det naturligtvis både tacklas, kacklas, knuffas, puffas, brottas, blottas, fajtas och filmas. Men är man gäst gör man bäst i att uppträda modest. Heter man däremot Sussie och har en alldeles egen orkester på läktaren så kan man gråta ut hos fabbro domarn minst tre-fyra-fem gånger per period utan att skämas det minsta. Adjektivet patetisk har fortfarande en postiv innebörd i Öööhvik.
Men eftersom vi är Gnaget och eftersom Gnaget skiter i vad folk och fä och modoiter och sodomiter tycker och tänker så intar vi Öööhvik med storm. Vi värmde upp så smått med en mesig torsk i Skellefteå. Nu går vi på huvudrätten och sexpoängsmötet. Modo borta passar oss utmärkt. Vi vet hur man vinner däruppe, vi vet vad som krävs. Så låt modorövarna och -rävarna gnyla och gnälla! Låt dem lipa, låt dem skälla, låt dem pipa: Kriminella! Vi har tre poäng att hämta hem. Allt annat än seger är ett fiasko. Jag vänder mig till Gynge och alla hans gnagiska lagkamrater: VINN FÖR HELVETE, VINN!
Och om vi mot förmodan skulle torska och om det därmed går fett mycket åt skogen så vet vi alla vem/vad det beror på:
Modoiten är per definition en gnällspik. Det är nästan vetenskapligt bevisat. En match i Öööhvik vore inte en match i Öööhvik om det inte gnylades, gnälldes, grinades och skälldes i parti och minut. I Öööhvik är det förbjudet att tacklas, så länge man inte har röd tröja på sig. Från hemmaspelarnas håll får det naturligtvis både tacklas, kacklas, knuffas, puffas, brottas, blottas, fajtas och filmas. Men är man gäst gör man bäst i att uppträda modest. Heter man däremot Sussie och har en alldeles egen orkester på läktaren så kan man gråta ut hos fabbro domarn minst tre-fyra-fem gånger per period utan att skämas det minsta. Adjektivet patetisk har fortfarande en postiv innebörd i Öööhvik.
Men eftersom vi är Gnaget och eftersom Gnaget skiter i vad folk och fä och modoiter och sodomiter tycker och tänker så intar vi Öööhvik med storm. Vi värmde upp så smått med en mesig torsk i Skellefteå. Nu går vi på huvudrätten och sexpoängsmötet. Modo borta passar oss utmärkt. Vi vet hur man vinner däruppe, vi vet vad som krävs. Så låt modorövarna och -rävarna gnyla och gnälla! Låt dem lipa, låt dem skälla, låt dem pipa: Kriminella! Vi har tre poäng att hämta hem. Allt annat än seger är ett fiasko. Jag vänder mig till Gynge och alla hans gnagiska lagkamrater: VINN FÖR HELVETE, VINN!
Och om vi mot förmodan skulle torska och om det därmed går fett mycket åt skogen så vet vi alla vem/vad det beror på:
Alldeles för många ser världen i svart och vitt.
Jag tycker man ska se den i svart och gult.
torsdag 2 februari 2012
Varning på Schtaan
Med anledning av Luleås formidabla tråkighet vill den gode Z att jag ska gästinlägga på HV-bloggen. Det har jag naturligtvis inte tid med just nu. AIK möter ju Skellefteå ikväll, i Skellefteå! Det är därför enbart mot Skellefteå jag riktar mina blickar idag.
Skellefteå. Jag har aldrig varit där. Det hindrar mig emellertid inte från att tycka och tänka fritt om stan som av den inavlade lokal-befolkningen kallas Schtaan. I Schtaan är det trist som fan! Det har man ju alltid hört. När en 24-årig kalaspingla frivilligt väljer att lämna Skellefteå för att plugga i östra Polen så säger det onekligen en del om det miserabla vardagslivet i Västerbotten. Och när Lee Goren dessutom går ut offentligt med att han vill avsluta karriären i AIK inser man hur illa det är ställt i den insnöade metropolen.
Livet i Skellefteå är uppenbarligen fruktansvärt tråkigt. Lite grann som städernas svar på hockeyns Luleå. Som den balanserade och välformulerade Jonte Hedström en gång sa: "Staden är ju stendöd, inget folk ute på stan och trist något så fruktansvärt. Skellefteå är rena Twin Peaks!"
Men de har ju i alla fall en hockeyförening. En hockeyförening som visserligen saknar både identitet och självinsikt och vars existens får en att tänka på kinesiska Rolex-klockor och förfalskade Man U-tröjor på Mallis, men ändock: en hockeyförening. I en inte alltför avlägsen dåtid var Skellefteå ytterst nära att gå i konken. Ungefär lika nära var de att ta sig namnet Stingheads. Stingheads!? Ja, jag säger då det.
På sätt och vis hade Skellefteå Stingheads varit ett passande namn. Tänk bara på hur stöddigt Schtaans stolthet numera slår sig fram i tabellen. Surra som bin runt AIK-kassen brukar de göra dessutom.
Kvällens match blir ett litet helvete att beskåda från soffan. Som tur är har AIK med sig en tapper skara fans, hela vägen från Stockholm. Anförda av mariga Mary lär de både höras och synas i Skellefteå Kraft Arena. Ryktet går att de suttit hela vägen upp i bussen och med humor och humör fnulat på listiga, lustiga Solna-ramsor. Mary vill varken bekräfta eller dementera men jag räknar kallt med att klackarna slås samman i kväll. Sen blir det förbrödring, växelsång och stillsamt hålligång. Hej och hå, AIK!
Dagens tips: Skellefteå-AIK 6-0. Bara nu inte snuten får för sig att trapporna måste hållas rena.
Skellefteå. Jag har aldrig varit där. Det hindrar mig emellertid inte från att tycka och tänka fritt om stan som av den inavlade lokal-befolkningen kallas Schtaan. I Schtaan är det trist som fan! Det har man ju alltid hört. När en 24-årig kalaspingla frivilligt väljer att lämna Skellefteå för att plugga i östra Polen så säger det onekligen en del om det miserabla vardagslivet i Västerbotten. Och när Lee Goren dessutom går ut offentligt med att han vill avsluta karriären i AIK inser man hur illa det är ställt i den insnöade metropolen.
Livet i Skellefteå är uppenbarligen fruktansvärt tråkigt. Lite grann som städernas svar på hockeyns Luleå. Som den balanserade och välformulerade Jonte Hedström en gång sa: "Staden är ju stendöd, inget folk ute på stan och trist något så fruktansvärt. Skellefteå är rena Twin Peaks!"
Men de har ju i alla fall en hockeyförening. En hockeyförening som visserligen saknar både identitet och självinsikt och vars existens får en att tänka på kinesiska Rolex-klockor och förfalskade Man U-tröjor på Mallis, men ändock: en hockeyförening. I en inte alltför avlägsen dåtid var Skellefteå ytterst nära att gå i konken. Ungefär lika nära var de att ta sig namnet Stingheads. Stingheads!? Ja, jag säger då det.
På sätt och vis hade Skellefteå Stingheads varit ett passande namn. Tänk bara på hur stöddigt Schtaans stolthet numera slår sig fram i tabellen. Surra som bin runt AIK-kassen brukar de göra dessutom.
Kvällens match blir ett litet helvete att beskåda från soffan. Som tur är har AIK med sig en tapper skara fans, hela vägen från Stockholm. Anförda av mariga Mary lär de både höras och synas i Skellefteå Kraft Arena. Ryktet går att de suttit hela vägen upp i bussen och med humor och humör fnulat på listiga, lustiga Solna-ramsor. Mary vill varken bekräfta eller dementera men jag räknar kallt med att klackarna slås samman i kväll. Sen blir det förbrödring, växelsång och stillsamt hålligång. Hej och hå, AIK!
Dagens tips: Skellefteå-AIK 6-0. Bara nu inte snuten får för sig att trapporna måste hållas rena.
onsdag 1 februari 2012
Imagine
Om Dif hamnar i kvalserien så överväger jag att införskaffa ett kvalseriekort på bästa plats.
Jag är dödligt seriös nu, ja jävlar jag svär. Det vore nästan skönare att se Djurgården mot Timrå, Örebro, Bofors och vilka det nu mer blir från källaren än att se Gnaget i slutspel. Javisst, det vore garanterat skönare. Inget lidande, ingen nervositet - bara ren och skär njutning! Jag ser det framför mig: Boris, Greken och en helvetes massa popcorn. Lite bärs. Två bananer. Hardy går, sjung hoppfallerallanlej!
Det är bara synd och skam att fina gamla Borås går så dåligt i år. Jag hade hoppats på dem. Risken är nu uppenbar att mina stora allsvenska favoriter trillar ur serien och att Dif därmed går miste om ett antal drömmatcher nästa säsong. Jag är säker på att brist på Borås skulle göra Challe fett besviken... Å andra sidan finns det ju andra sköna gäng att stifta bekantskap med. Tänk Tingsryd, tänk Troja. Tänk härliga förfärliga Oskarshamn. Smålandsspöket 2.0.
Har man gångavstånd så har man. Och jag har ungefär lika långt till Hovet som till den stora sanna skadeglädjen, nära.
Jag är dödligt seriös nu, ja jävlar jag svär. Det vore nästan skönare att se Djurgården mot Timrå, Örebro, Bofors och vilka det nu mer blir från källaren än att se Gnaget i slutspel. Javisst, det vore garanterat skönare. Inget lidande, ingen nervositet - bara ren och skär njutning! Jag ser det framför mig: Boris, Greken och en helvetes massa popcorn. Lite bärs. Två bananer. Hardy går, sjung hoppfallerallanlej!
Det är bara synd och skam att fina gamla Borås går så dåligt i år. Jag hade hoppats på dem. Risken är nu uppenbar att mina stora allsvenska favoriter trillar ur serien och att Dif därmed går miste om ett antal drömmatcher nästa säsong. Jag är säker på att brist på Borås skulle göra Challe fett besviken... Å andra sidan finns det ju andra sköna gäng att stifta bekantskap med. Tänk Tingsryd, tänk Troja. Tänk härliga förfärliga Oskarshamn. Smålandsspöket 2.0.
Har man gångavstånd så har man. Och jag har ungefär lika långt till Hovet som till den stora sanna skadeglädjen, nära.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)