Alice Timander äntrade aldrig Hovets is

Premiärer håller sällan vad de lovar. Man förväntar sig röda mattan och snitsiga snittar men får allt som oftast nöja sig med ett par salta pinnar och halvdant mingel med nån b-känd twittrare.

Jag har varit på många premiärer. Bollpremiärer, puckpremiärer. En gång i tiden kunde man med lite tur få se en skymt av Tomas Brolin eller Dr Alban i vimlet. Numera får man på sin höjd nöja sig med en lagom läcker Agneta Sjödin. Det var sämre förr. På Hovet idag kände jag mig hemma som gammelgäddan i vassen, som sångfågeln i skogen. Som en segerrusig gnagare mitt i natten på krogen. Det var lättöl och dunka dunka. Det var en ny mobil AIK-shop utanför A9. Det var Hovets betong och vitmålade trappor och 6000 svartgula hjärtan som klappade i takt.

HV-fansen sjöng Bajen-ramsor (som alla bönder gör nuförtiden) och klargjorde på alla sätt och vis att det var de som var från Jönköping.

* * *

Premiären bjöd inledningsvis på en patetisk lineup. Berit the speaker började med att presentera nummer 31 Daniel Larsson bara för att strax därpå bli avbruten av Joe Labero av alla trollkarlar. "Lookie! Lookie!" liksom. Joe äntrade isen och trollade fram en puck. Oerhört fängslande med sprakande eld, ljudeffekter och extra allt. Skulle man skratta eller gråta? På grund av Joe Labero kom jag alldeles av mig i mina egna förberedelser. Därför glömde jag bort att ropa "DET SKA VARA BÅNG I LINEUP!" före nedsläpp. Jävla Joe. Vad skulle han in på isen att göra? Det var säkert hans fel att Larsson blev skadad i slutet av matchen.

* * *

AIK började matchen bra. En bit in i första perioden tog dock HV över taktpinnen. Därefter svängde det som sig bör.

* * *

Leif Boorch är min idol och av honom har jag bland annat lärt mig vad det innebär att ha momentum. AIK hade momentum oftare än HV71 i premiären. Därför kändes det också rättvist att AIK efter mycket om och men fick med sig en salt pinne mer än gästerna.

* * *

I första periodpausen blev det fiasko de luxe. Inte ens Joe Labero kunde mäta sig. Det var Dogge Doggelito och sambaorkester-klass anno 2009 på debaclet. Om lineup-försöket var patetiskt så var mazarinen från kiosken utanför A9 rent löjeväckande. Glasyren hade fastnat i omslagspappret varför min mazarin mest liknande en misslyckad ihopsjunken sockerkaka. Eddie (som står för bildbeviset) menade att "så där blir de i värmen, mazarinerna". Men jag var skeptisk. Än ikväll tror jag att min mazarin var en överlevare från förra säsongen. En slags mazarinernas svar på Fredrik Carlsson. Jag tänker naturligtvis mejla in klagomål till arrangören. Så här får det inte gå till. Kaffe och kaka eller pengarna tillbaka! Ropen skalla, mazariner åt alla!

* * *

Skit samma. AIK gjorde en bra match. Frånsett fyra billiga mål i baken, varav alla berodde på mer eller mindre misslyckade försvarsinsatser, fanns det mycket gott att ta med sig från Hovet (dock inte mazariner). Förstakedjan med Janmark, Ramstedt och Melin dominerade. Anfallsspelet var överlag riktigt bra. AIK skapade mängder av bra målchanser och kunde (och borde) ha avgjort matchen vid ställningen 4-2. Men en premiär är en premiär och den vore inte en premiär om den inte innehöll vissa felskär och brister. På sätt och vis var det kanske bra att AIK straffades för sina misstag i egen zon. Nu vet alla - spelare, ledare och inte minst hybrisladdade supportrar - att det finns saker och ting som måste bli bättre.

* * *

När klacken började sjunga om SM-guld vid ställningen 4-2 visste jag att det skulle gå åt helvete. Ty högmod går före fall.

* * *

Trots att AIK bjöd in HV71 i slutet av den tredje perioden gav insatsen som helhet mersmak. I huvudsak är jag nöjd med vad AIK visade upp. Janmarks tre mål, Hambergs revansch i straffläggningen och Björn Melins pånyttfödelse som hockeyspelare är nog de saker som gläder mig allra mest så här på lördagskvällen.

AIK har ett betydligt bättre lag än många tror. Inte minst har vi fler och vassare spetsspelare än flera av våra konkurrenter. Ramstedt, Janmark och Joslin är spelare som Leksand och Örebro bara kan drömma om. Om AIK framöver fortsätter att visa upp samma fart, fantasi och förmåga som i premiären mot HV71 finns det ingen anledning till oro.

Det här laget ska inte behöva slåss för att undvika kvalserien. AIK ska på sin höjd behöva slåss för att undvika playoff till slutspel. Det är så sant som att hybris är mitt mellannamn.

* * *

Den som äger insikt har en källa till liv,
men dårens straff är hans dårskap.
(Ordspråksboken 16:22)

Äntligen på väg

Du älskar henne ända till september. Sedan vinkar du sommaren farväl, sjunger so long, farewell, auf Wiedersehen, adieu och gör dig redo för en ny höst och vinter med AIK, Hovet och hockey.

* * *

Det är den 14:e september. Höst. Ändå smakar luften som en jordgubbspaj, en solig dag i maj. Träden står förvisso inte i blom. Marken täcks inte av jungfrudom. Det hänger inte alls på varje kvist en solskensoptimist. De gula löven vittnar om något helt annat. Om oro och väntans tider. Om mörker eller ljus i mörker. Inte desto mindre: Om ett par timmar går jag på promenaden och väntar på att det ska ringa in. Med sol i sinne och tro på finne. Ramstedt är mitt stora hopp. AIK begår SHL-premiär klockan 16. Mot HV71. På Hovet.

Allmänna Idrottsklubben. AIK. Vi är överallt. Från norr till Södertörn, till jordens alla hörn, så leder vägen hem till dig.

* * *

Igår kväll ägnade jag ett par timmar åt att läsa Sportbladets rosa hockeybibel. Mats "Det känns som" Wennerholm har fått breda ut sig på ett närmast vulgärt sätt. Det känns som ett par av Mats alla rader om AIK summerar hans insats under försäsongen: "[...] backsidan känns tung och stabbig och här känns det som att allt hänger på nye kanadensaren Derek Joslin, 26." Själv tycker jag det känns som att Mats åtminstone lite grann vet vad han pratar om. Men det känns också som att Mats skulle behöva utöka sin vokabulär. Vidare känns det som att Mats har fastnat i gamla hjulspår. Känns det som.

* * *

Medan en annan haft fullt upp har gärdsgårdsserien, also known as HockeyAllsvenskan, hunnit tjuvstarta. De så kallade "experterna" tror naturligtvis på Djurgården. Tillåt mig att hånle. Önsketänkandet på de stockholmsbaserade sportredaktionerna saknar som vanligt gränser. Om Djurgården går upp lovar jag att bjussa Sir Charles på chokladimpregnerad banan.

* * *

Själv är jag varken expert eller önsketänkare. Därför ska mina säsongstips, till skillnad från Mats & Ros med fleras, tas på fullaste allvar. Black Boris siar enligt följande:

SHL-tabellen efter 55 omgångar:

1. Skellefteå
2. Luleå
3. Linköping
4. HV71
5. Frölunda
6. Färjestad
7. AIK
8. Växjö
9. Modo
10. Leksand
11. Brynäs
12. Örebro

Allsvenskan efter 52 omgångar:

1. BIK Karlskoga
2. Rögle
3. Malmö
4. Västerås
5. Södertälje
6. Djurgården
7. Oskarshamn
8. Mora
9. Timrå
10. Björklöven
11. Troja/Ljungby
12. Asplöven
13. Karlskrona
14. Almtuna

Årets flopp alla kategorier:

Tomas Ros.

* * *

Vad gäller AIK:s säsong tror jag, kort och gott, att:

• Teemu Ramstedt blir nyckeln till framgång.
• Mattias Janmark-Nylén tar ännu ett steg och blir en av seriens bästa offensiva spelare.
• Alexander Hamberg blir exakt den blåslampa i baken som Daniel Larsson så väl behöver.
• Vi som följer laget kommer att få se ett AIK som blandar och ger men som i slutändan är betydligt bättre rustat än förra säsongens lag.
• Det blir minst kvartsfinal.

* * *

Den här hösten har så här långt varit en av de mest krävande i mitt liv. Jag har aldrig haft så mycket att göra, aldrig haft så lite tid över för sådant jag allra helst vill göra. Just därför känns det (just det Mats) så oerhört skönt att få vandra upp till Hovet igen. Idag ska jag bara njuta. Jag ska stå i trappan och vara mig själv för en stund. Jag ska sjunga hjärtat ur bröstet och tillsammans med mina svartgula bundsförvanter bära fram Gnaget. Från och med början av oktober bor jag en bra bit ifrån Blåsut men jag kommer alltid att vara hemma i Johanneshov.

* * *

Längtan bor i mina steg. Jag har lämnat allt som tynger mig, på vägen hem till dig.

Schabbelbabbel

Efter en fantastisk AIK-helg med idel svartgula segrar - såväl dam som herr som junisar och bollsparkare vann sina matcher - anropade jorden Boris.

Jag fällde ut pungen och landade med ett brak. Ja jävlar vad det sög att se Gnaget gå på pumpen i förrgår. HV71 behövde ju knappast anstränga sig, målen bara trillade in. Flickorna från Småland. Ett bra lag, helt klart. Med en brutal men bananskalande keeper i buren. Gustaf Wesslau har ett bagage som luktar. Jag mår alltid lite dåligt av att se honom i motståndarkassen. Jag får ångest och kramp i kranen. Vad är det som stinker så jävligt? Usch! Kunde han inte bara skrivit på för nåt schweiziskt gäng eller nåt, så man slapp se honom in action menar jag.

Efter ett par formidabla insatser mot i tur och ordning Luleå, Brynäs och Färjestad var Daniel Larsson tillbaka på ruta ett igen mot HV71. Jag vet inte vad man ska skylla på. Benskydden kanske? För stor suspensoar? Björn Melin?! Äsch, glömma och gå vidare är nog bra ibland. Spikar Larsson igen mot Modo i kväll så är insatsen mot HV glömd och förlåten. Jag förväntar mig inga stordåd men klubban i isen tack. Herr Larsson kan inte reglementet... Jag vill ha jämnhet och stabilitet. Jag vill se säkerheten själv och lugn bara lugn. Inget fladder, inga galna returer åt höger och vänster. Upp med pucken i nätet vetja. Gör som Wesslau!

Duktiga målvakter är så duktiga numera att de med flit styr upp skott över plexit. Det är nästan så man borde börja visa ut dem för avsiktligt fördröjande av spelet. Eller inte. Puck out eller pucko ut, det är frågan.

* * *

I senaste avsnittet av Magasin 33 avslöjar Jocke Nordström att Daniel Josefsson och Björn Melin är bäst klädda utanför isen. Det förvånar mig inte. På något sätt måste de ju kompensera sina klena insatser på isen. Ingen gnagare har varit ostiligare än Josefsson. Det vill säga innan han blev skadad, för sen dess är han faktiskt felfri. Ingen har burit upp den vackra AIK-skölden mer hållningslöst än Björn Melin. Jag är fett besviken på karln. Oerhört dålig har han varit i höst. Oerhört! Om inte Björn skärper sig så kan han gött nöta bänk eller se sig om efter en ny arbetsgivare. Tycker jag. Men vem är undergångsgnagaren i mig att döma? In Gozzi We Trust... eller nåt.

Perra däremot går från klarhet till klarhet. "Nu är brandmästaren trött igen", tänkte jag många gånger i fjol. I år utstrålar han energi och jävlar anamma. Jag älskar hans sätt att hantera intervjuer efter match. Han tar sig ti å tänke te innan en svarer och ibland tänker en te medan en svarer. Han är ärlig och öppen, Perra. Han vet hur en ska skjute sine skött. Jag mår gött av att se Perra i båset och jag blir mer och mer övertygad om att han är helt rätt man för AIK. Är det någon som ska kunna få eld i arslet på Björn Melin så är det väl Perra. En brandmästare borde veta vad som krävs, och inte bara hur en eld kvävs. Lallaren Björn Melin är än så länge isens motsvarighet till läktarens krönikör.

* * *

Fredrik Hynning bör nämnas i inlägget. Fredrik Hynning, som på sistone fått ordentlig fart på rören. Jag var skeptisk till värvningen och jag förblev skeptiskt fram till för ett par omgångar sedan. Men nu har en kommit på andre tanker. Inte bara för att Hynning tryckt in ett par mål. Jag tycker att han bidrar mycket i spelet, inte minst genom sin fart. Hynning är en av många AIK:are som får mig att tänka och tro att det här laget är ett av seriens tempostarkaste. Att AIK håller ett högt tempo och åker mycket skridskor och därigenom nöter ner sina motståndare märks inte minst i tredjeperioderna, som AIK allt som oftast vinner. Faktum är att AIK är seriens bästa lag i tredje perren. Tyvärr är vi seriens näst sämsta lag i både första och andra perren. Perra hem perra. Vad är det för snack?

* * *

Odd Swarting heter AIK Ishockey AB:s nya ordförande. Valdes näst intill enhälligt. Endast Bosse Hansson spjärnade emot.

För er som mot förmodan inte läst Prozacs rapport från årsstämman rekommenderas denna länk!

* * *

Modo i kväll och det blir tufft, så tufft. Tuffe Uffes hårda killar har imponerat och spelat Elitseriens, i mitt tycke, mest underhållande ishockey så här långt. Alexander Steen har natrurligtvis betytt mycket. Men att Modo har fått ihop sitt spretiga lagbygge på så förhållandevis kort tid vittnar om mer än en Steen-effekt. Modo är ett bra lag helt enkelt, i år både på pappret och isen. Markus Näslund har gjort jobbet bra och Uffe tycks ha fått spelarna med sig.

Jag tror vi har att se fram emot en fysisk och fartfylld match med mycket feelings. Öööövik-lurkarna är ju inte direkt känd för att hålla inne med sina känslor. Heart of hockey. Hjärta och smärta. Finns väl ingen annan publik i landet som så konstant upplever sig förfördelad? Ja, det skulle väl vara delar av AIK:s då. Passande nog företräds Modo-supparna av sin lagkapten på isen. Surpuppan Susse vet hur en zebra ska tas.

När Niklas Sundström gråter tröstar man. Gammalt domarordspråk.

Jönsköping är en plats på jorden

Tillbaka till Jönsköping. Tiilbaka till Kinnarps Arena. Staden där AIK gjorde så bra ifrån sig i kvarten 2011. Hockeyladan där man kan tjacka baconchips och klappa med klappor. Där Fredrik Stillman en gång visade mig vägen till den rätta läktaren och där Johan Davidsson är kung, kapten och killen med största pillen. Inte ens Dicken kan mäta sig i ståndsmässigt ledarskap.

Det är dit vi ska, det är där vi ska spela. Och enligt Perra släppa lös det vi har inom oss ikväll. Låter skitbra tycker jag.

Det är ett stukat AIK som kommer till spel. Ingen kan lura mig att tro något annat. Säsongsinledningen har varit spelmässigt ojämn och poängmässigt usel. Alldeles för många spelare har varit alldeles för bleka. Det är egentligen bara våra ynglingar som presterat efter förväntan. Jocke Nordström tycker jag sammantaget varit lagets bästa spelare. Lundström visade i Luleå att han tänker ge Larsson en match om förstaspaden. Janmark har visat han är i A-laget för att stanna. Jensen har gjort ett mål.

Men gubbar som Steen, Hynning, Sandberg och inte minst Björn Melin måste börja prestera. Pirnes måste bli frisk.

Och Dicken måste vakna ur sin Tärnrosa-sömn. Annars kommer det gå åt helvete alltihop. Dicken som var så bra förra säsongen. Hittills denna höst har han varit så pass kass att jag på allvar börjat undra om han nått vägs ände. Med Josh och Johansson tillbaka vete fan om Tärnström - med dagens form - ens tillhör våra sex bästa backar. Anfäktar och anamma! AIK tar ingen slutspelsplats utan en kapten som föregår med gott exempel. Jag förväntar mig en resning utan like.

* * *

HV71:s damlag heter Queens. Herrlaget tjurar fortfarande över att de blev Blue Bulls istället för Kings.

* * *

Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag vill se Larsson eller Lundström i kassen ikväll. Lundström var bäste gnagare i Luleå och förtjänar en match till. Larsson bör å andra sidan vara sugen på att spika igen mot sin förra klubb. Risken finns förstås att han gör en Norrena (åtta insläppta i Linköping igår) och det vill man ju inte se. Oavsett målvakt krävs det fart och fantasi framåt. Tar det ideligen stopp i mittzon även ikväll så kan vi hälsa hem.

Och det gör inget om vi istället för att hela tiden sjunka ner runt egen kasse står upp och håller ut i egen zon.

* * *

Jag hoppas, hoppas men vete fan om jag tror. Känner mig ovanligt skeptisk och trist. Så överraska mig Gnaget! Vinn eller brinn!

Du kan inte ljuga för ett hjärta

Det är Alla hjärtans dag idag och därför måste man blogga om att det är just det. Annars är man ingen riktig bloggare utan bara en liten lort.

Jag är ingen liten lort. Men jag saknar lust och energi och har därmed inte tid att leverera allt det där som ni är så fötjusta i. Så Z får ursäkta. Jag vet att jag är ditt lilla solsken men du vet hur det är; även Boris har fläckar! Som plåster på såren lattjar jag SVT en regnig, ruskig sommardag och kör en fjolårsfavorit i repris.

Från mitt hjärta
fyllt av svärta
till er alla
varma, kalla
kommer här ett kärleksbrev
skarvat fram ur skruvat skrev

Alla hjärtans lag

A.C.A.B.

Bojkotta mig hit och bojkotta mig dit. AIK-Alliansen gör rätt i att göra som de vill, precis som jag och alla andra gör rätt i att göra som vi vill.

Som fri och obunden baconbrynare tar jag mig rätten att bojkotta alla bojkotter som bojkottas kan. Nu har jag i och för sig redan bojkottat varenda bortaderby sedan i fjol så för min egoistiska, individualistiska del är det inget nytt under solen. Men även Boris har fläckar och naturligtvis har också jag påverkats av händelserna i Globen den 26/1. Således har jag full förståelse för varje form av protestaktion, som inte innefattar våld. Vill Järnkaminerna och AIK-Alliansen bojkotta så ska de göra så. Tror de att bojkott är rätt väg att gå så ska de löpa linan ut.

Men när forumtroll och internötter mer eller mindre försöker tvinga folk att följa AA:s uppmaning så slår jag bakut. Sladdersnack om solidaritet, svartfötter och supportersvek är inte riktigt min kopp te, milt uttryckt. Faktum är att vi är rätt många AIK:are som vare sig är medlemmar i den ena eller den andra supporterfraktionen. Och är man som en annan medlem i AIK och endast AIK och därmed i första hand solidarisk med AIK så finns det inget som helst skäl att slaviskt följa AA och dess påbud. BB följer enbart sitt hjärtas lag och sin alldeles egen viljas lag.

Landslagsuppehåll är allt annat än spännande. Men om man vill känna nerv och pirr i magen kan man alltid ta en titt på tabellen.

På tisdag kommer HV till Hovet igen och allt annat än 7-8 är att föredra. Jag vet inte säkert hur statusen är i laget, mer än att Sandberg fortfarande tycks vara ur spel. Övriga grabbar verkar ha friska ben, dessutom med mycket spring i. Stämningen är på topp och än finns det hopp. Den åtråvärda sjätteplatsen är inom räckhåll och fortfarande kan Färjestad nå en plats i kvalserien. Om nu inte Djurgården hinner före förstås. Tio omgångar återstår, inklusive ett bojkottat bortaderby. Behöver jag säga att jag är fett laddad?

Always Carry A Banana!

Klapp & klang - lavemang!

Till att börja med måste jag återigen klargöra att det bästa med att AIK vann i Kinnarps Arena i går var att det fick tyst på de där jävla klapporna. HV:s sittplatsklappor måste vara det töntigaste och mest skitnödiga Elitserien har att erbjuda just nu. Möjligen i konkurrens med Fakers-lakejernas ramsa "Vi är bästa brandgula laget".

AIK gjorde en bra bortamatch, en av de bättre den här säsongen faktiskt. Första perioden började visserligen sådär men Gnaget spelade upp sig. Samtidigt som HV, som så många gånger förr den här säsongen (dock ej så ofta mot AIK) såg bleka och halvsega ut, ångade AIK på och gick rättvist upp i tvåmålsledning i andra. Trots HV:s reducering såg det ganska tryggt ut i tredje. Men HV gör ett snyggt mål efter att ha tagit ut keepern och det är inte mycket att säga om det. När Josh avgjorde i förlängningen kändes det som den seger det var. Två poäng är förvisso färre än tre, men två poäng är fler än en så man får vara nöjd och tillfreds trots allt.

Fast det var lite synd att Per Ledin saknades skadad. Det blir ju så mycket roligare att vinna när grisen är på isen.

Stefan Johansson fick äntligen göra mål i går och det var verkligen på tiden. Vi satt och skojade om det under senaste hemmamatchen mot Linköping, att Johansson p.g.a. sin egen måltorka vägrade att passa Carlsson som vid ett par tillfällen stod skjutsugen på blå. Johansson var förstås rädd för att Fish skulle komma ikapp honom i skytteligan. Nu, med två kassar på kontot, kan Johansson vara lugn och det skulle inte förvåna ett dugg om han, förutom att trycka in sitt tredje och kanske fjärde mål för säsongen i morgon mot Modo, även serverar Carlsson till hans första strut i A-laget. Fish har ju sett hetare ut än någonsin på sistone och var nära både mot Brynäs och Linköping. Kommer det i morgon så vet jag minst en gnagare på läktaren som kommer att få ett barnsligt glädjefnatt.

I morgon ser jag, som vanligt när det vankas helghockey nuförtiden, matchen från kortsidan och AIK:s Kids Zone.

* * *

Baloo har gnällt och klagat oroväckande lite på sista tiden. Ett tecken så gott som något på att AIK spelar hyfsad hockey. Men samtidigt lite oroväckande. Vanligtvis är det nämligen så att ju mer Baloo gnäller och klagar - över uppspelen, tempot, McDonell, det dåliga powerplayspelet och så vidare - desto bättre brukar Gnaget börja prestera. Nu sitter han mest och småmyser under matcherna på Hovet och det kan aldrig vara bra i längden. Har AIK månne nått sin peak?

Som tur är kommer Sussie med lillsuspens orkester till stan i morgon och det brukar få fart på gubben. Baloo har sina hatobjekt precis som alla andra. Särskilt smått åldrade gnällspikar från landsortslagen brukar kunna få sin beskärda del av glåpord muttrade efter sig. Jag är inte helt säker men jag tror faktiskt att Niklas Sundström placerar sig tämligen tätt intill Pelle Prestberg i toppen av Baloos lista över bespottningsvärda bonnlurkar.

Återstår att se om Baloo behagar bidra med ett uttömmande svar på detta. Kommentarsfältet är öppet für alle.

* * *

Till sist: Som stenhård stockholmare med stake och stajl har jag så oerhört svårt att ta HV71:s klapp- och klanghörna på allvar när den i unison målbrottskör ägnar delar av matchen åt att skandera "Solna-tattare". Störtlöjligt. Jönsköpings gosskör borde kunna bättre.

HV71 - AIK 2-3

Det bästa med att AIK vann i Kinnarps Arena var att det fick tyst på de där jävla klapporna.

15 oktober

Vid chiffonjéklaffen en jämngrå kväll.

*

I en av smålådorna hittade jag nyss en liten bloggpost, i vilken det stod skrivet några ord med min egen sköna stajl, sådan den var för ett antal år sedan - för varje bloggares stajl förändras oavbrutet, en liten smula varje år, kanske omärkligt för honom själv, men ändå lika oundvikligt och säkert som ansiktet, hållningen, rörelserna och själen samt den ständigt återkommande ballefjongen.

Det stod skrivet:

"Ingenting förringar och drar ned en människa så, som medvetandet att icke vara älskad."

När skrev jag det? Är det en reflexion av mig själv, eller är det ett citat som jag har snott?

Minns inte.

*

De ärelystna förstår jag. Jag behöver bara sitta på min plats på Hovet och höra AIK-sångerna från klacken för att känna ett fett om än visserligen snabbt förflyktigat begär efter att härska över våra motståndare och låta kröna kvällen med ett mål i tom kasse.

Men det skall vara medan jag lever; resten må gärna vara tystnad. Aldrig har jag förstått dem som jaga efter ett odödligt namn. Mänsklighetens minne är bristfälligt och orättvist, och våra äldsta och största välgörare ha vi glömt. Vem uppfann pucken? Isidor uppfann AIK och trettio år senare började AIK spela hockey, men vem uppfann pucken? Vem uppfann klubban? Ingen vet det. Till gengäld har historien bevarat namnet på Håkan: Loob, numera karlstatös. Han kokade kaffet lila. - Och den drummeln som satte första kassen i Jönsköping för att gnagarna icke skulle glömma hans namn, han vann mycket riktigt sitt mål och står mig veterligen än och flinar i fejan på Fasth.

*

Han vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Han vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.

*

Läs även: Doktor Glas av Hjalmar Söderberg

Hela Sverige skrattar (och Boris med)

Igår var en sur, idag är en glad. Allvarligt talat: Kan man göra annat än skratta och skaka på skallen åt eländet?

Från 7-2 till 7-7 på dryga fem minuter och därefter straffade efter omspolning. Ja, jag säger då det. AIK:s ras mot HV på Hovet är ju egentligen inget annat än ett fett dåligt skämt. Som gnagare hade jag visserligen lätt för att hålla mig för skratt igår kväll, jag hade till och med svårt att sova inatt. Och när jag läste Janne Bengtsson i SvD i morse blev jag grinigare än grek. Men kan ni tänka er; solen steg över stan även denna dag. Och minnesbilden av HV:s gris som tacklades blank och klar av den store lille Viklund är värd att vårda.

I tunnelbanan spelades det dragspel igen och det är ju nästan alltid lika trevligt. Särskilt när man är stressad och lite sen.

På pressbyrån vid universitetet blev jag halvt hånad av en fjunig djurgårdare med ankstjärtsfrisyr. Jag tyckte mig se hur han kollade in min AIK-väska och flinade upp sig, men han sa ingenting. För en sekund drabbades jag av primitiv lust att ta tre bananer, betala för två och medelst överraskande manöver mosa dem mot babianballen. Men det gjorde jag förstås inte. Man är ju ingen sån dära huligan liksom. Istället sträckte jag ut en hand och sa grattis lillebror. Såg att ni torskade mot AIK igår. Gårdaren fattade förstås ingenting.

Sanning att säga så piggade en lunchpling till kompis Greken upp. Han bara garvade och sjöng: "Svensson till landslaget, tja la la la la la la". Nästa samtal gick till Baloo, som också hade nära till skratt.
Vi enades om att när en förlust känns mindre som än en förlust och mer som ett formidabelt fiasko är det lätt hänt att man låter humorn gå ut över humöret. Först blir man förbannad och sur men därefter går man vidare in i ett tillstånd av småskratt och uppgivenhet. Shit happens liksom. Kalla det försvarsmekanismer. För min del blir i alla fall ingenting bättre av att hänga läpp och idka depp. På't igen bara!

Ju mer jag tänker på gårdagens märkliga match, desto mer inser jag hur komisk den måste ha tett sig för utomstående betraktare.

Folk måste ju ha fått magknip av skratt-och-fnatt-attacker. En och annan sportfåne flinade (och flinar) så klart lite extra för att det var just AIK som fick däng. Det hör till. Så är det när man är storklubb, om än utan storpublik. Som gnagare får man lov att acceptera att det tycks och tänks om vårt lag, våra spelare och supportrar både här och där och i bondesfär. Det är på gott och ont och man ska inte klaga. Se det som ett bevis för vår storhet och betydelse istället. Och säg så här: Hur hade det låtit från mig och allehanda AIK:are om det hade varit Skansen eller något annat brödgäng som tappat taget likt gårdagens Gnaget?

Nä, man kan inte gå omkring och ta sig själv på fullaste allvar precis hela tiden. Ska man flina åt andra måste man också kunna skratta åt sig själv. Vi snackar humor och humör här. Humor och humör...

* * *

När jag vid middagstid kände mig lite ledsen över gårdagen gick jag ut på balkongen och vädrade höstluft. Som alltid numera fick jag se bygget bortom brajland. Med denna bild säger jag bye bye för ikväll.

Stockholmsarenan - snart hemmaplan för ett division 1-lag nära mig.

Högmod går före fall

Efter kvällens historiska haveri på Hovet är det svårt att hitta de rätta orden. Men jag ska göra ett försök.

Till att börja med vill jag säga mitt hjärtas mening. Den riktar sig till samtliga spelare och ledare i dagens AIK: Ni borde skämmas!

Med känslorna avklarade övergår jag till att rationellt försöka förstå vad det var som egentligen hände. Hur kunde det hända? Varför? Och hur i helvete bär vi oss åt för att vända blad och gå vidare?

1. Högmod går före fall
AIK inleder tredje perioden med att omgående göra 7-2. I det läget tror alla, såväl spelare som ledare, att matchen är vunnen. Som en direkt följd av detta slår man av på takten, slutar att åka skridskor, slarvar i defensiven och låter HV komma till enkla avslut.

2. HV71 får vittring
Ett par billiga mål räcker för att de uträknade gästerna ska få luft under vingarna. I samma veva som HV får upp farten hamnar AIK på hälarna. Och Markus Svensson börjar darra.

3. Markus Svensson förvandlas till ett såll
Svensson pallar inte trycket i tredje perioden, tyvärr. När Gnagets försvarsspel havererar och HV radar upp lägen måste han som sista utpost kliva fram och göra räddningar. Det gör han nu inte. Tvärtom släpper han in två-tre puckar som en elitseriemålvakt normalt tar.

4. Melin/Persson blir handlingsförlamade
När Svensson släpper in sitt femte mål för kvällen (tredje på mindre än tre minuter) så är det uppenbart för de flesta som ser matchen att han har gjort sitt. Laget går på knäna, keepern är knäckt. Ett sjätte och sjunde mål ligger i luften. I detta läge väljer tränarna att inte byta målvakt. Anledningen till denna förödande passivitet torde vara att Svensson (felaktigt som jag ser det) blev utbytt efter den första perioden i Linköping. Då tyckte tränarna synd om honom som inte fick någon hjälp av sina utespelare. För att inte sänka Svensson fullständigt väljer man ikväll att låta honom bli i kassen. Naturligtvis med resultatet att Svensson blir just totalsänkt.

* * *

Med bättre fingertoppskänsla hade AIK:s tränare antagligen kunnat undvika kvällens debacle. Grunden till detta monumentala fiasko och för andrekeeper Svensson katastrofala nederlag tror jag lades i den första periodpausen i Linköping.

Men det var inte bara det klena målvaktsspelet som fällde AIK ikväll. Det var det klena målvaktsspelet i kombination med utespelarnas brist på ödmjukhet och tränarnas passivitet som gav HV71 chansen att komma in i matchen och slutligen vända den.

Tyvärr tror jag att det dröjer innan vi ser Svensson i AIK-kassen igen. Jag skriver tyvärr eftersom jag fortfarande är övertygad om att han i grund och botten är en lovande målvakt. Men tröskeln har plötsligt blivit väldigt hög. Ansvaret för den uppkomna situationen är dels hans eget, dels lagledningens. Framförallt Roger Melin och Gunnar Persson har en sak att fundera över: Har de verkligen gjort allt de kunnat för att ge Svensson en bra start i AIK?

* * *

Efter en förlust som den ikväll finns det bara en sak att göra: Samla laget i ett rum med högt i tak. Slut leden. Kom överens om att aldrig låta något liknande ske igen. Knyt nävarna, bryt ihop och kom igen.

* * *

Ny match på lördag. Må fan ta den AIK:are som inte visar hjärta då.

BB:s elitserietips 2011/2012

För ett år sedan toktippade jag Elitserien och lät hjärtat vara med. Samtliga lag fick ett varsitt skojfriskt inlägg tillägnat sig. Denna höst är jag inte i närheten av att överprestera på samma sätt. Det känns förstås lite trist. Men som alla vet är andra säsongen i eliten den svåraste och det gäller naturligtvis inte bara AIK utan även mig. Därför blir det bara ett endaste fjuttigt litet tipsinlägg från mitt håll i år - det här. Elitserien enligt Boris 2011/2012:

1. Luleå
Har fortsatt bygga på sitt framgångsrecept. Wallin är ett grymt förvärv. Liksom Harju. Kommer att vara urtrista att se mot AIK, desto roligare mot Dif. Rautio en nyckel till framgång.
BB gillar: Lasse Persson samt lagets nya dräkter.
BB ogillar: Osten ger en besk eftersmak.
 
2. Djurgården
Blir bättre än i fjol. Stark backuppsättning, något tunnare framåt. Wesslau kanonkeeper. Tyvärr ser Dif ut som en het guldkandidat. Förhoppningsvis har jag fel.
BB gillar: Kristofer Ottosson är sympatisk.
BB ogillar: Det mesta.

3. Färjestad
Har som vanligt fyllt på där det uppstått luckor. Både i truppen och på tröjan. Kommer antagligen att sakna Sjögren men kompenserar med Sjöström. Three is the magic number.
BB gillar: Patrik Lundh och Mikael Johansson.
BB ogillar: Att förlora mot dem. En seger skulle sitta fint efter alla dessa år.

4. Brynäs
En av säsongens överraskningar. Silfverberg och Järnkrok leder Brynäs till en topplacering. Svedberg tar förstaspaden.  Unge Johan Larsson ett av säsongens stora utropstecken! Brynäs går till semi.
BB gillar: Ganska mycket faktiskt. Klubben, laget, märket, tröjorna, traditionen och Tigger Tom.
BB ogillar: Egentligen ingenting. Jag gillar ju Brynäs.

5. Linköping
Kommer som vanligt att blanda och ge. Tjeckerna gör dock LHC till ett topplag och Magnus Johansson fortsätter att imponera. Jämtin utmärker sig offensivt.
BB gillar: Hans Särkijärvi. En riktig karl.
BB ogillar: Carl Söderbergs dialekt.

6. HV71
Nä, här ser det inte så spännande ut. Går mot en mellansäsong, som trots det kan räcka ända fram till guld. Kamil Piros kommer att ösa in poäng. Till skillnad från Bremberg.
BB gillar: Per Ledin. När han är i utvisningsbåset. Och HV-bloggen.
BB ogillar: Per Ledin. När han är på isen.

7. AIK
Kommer att få kämpa och slita för att återupprepa succén. Med Fasth i kassen, ett stabilt försvar och en poängkung i Videll blir det slutspel igen. Väl där går vi som tåget mot guld och gröna skogar. Bång avgör finalserien med att trycka in både Wesslau och puck i mål. Efter videogranskning, läktarkaos och ett par hundra barnsliga vredesutbrott från Greken döms pucken inne. Min glennifierade vän och jag firar med att bada i Akallas fontän.
BB älskar: Gnaget!
BB ogillar: Att David Engblom inte fick nytt kontrakt.

8. Skellefteå
Har tappat en hel förstafemma och mer därtill. Pikkarainen blir en nyckelspelare, särkilt i PP. Även Styrman får mycket ansvar. Möller spännande att följa.
BB gillar: Färgerna. Plissken samt supportrarna. Skellefteås klack är den enda i landet som sjunger hejaramsor tillägnade bortalaget.
BB ogillar: Anders Forsberg är väl muppig för min smak.

9. Frölunda
Kommer att se bättre ut i spelet än förra säsongen. Men fortfarande lite ojämna. Fredrik Pettersson och Mika Pyörälä imponerar men Frölunda missar ändå slutspel - igen.
BB gillar: Lugna puckar.
BB ogillar: Indians. Fruktansvärt töntigt namn.
 
10. Timrå
Ett anonymt gäng som får mycket däng. Inte ens Hagos och Johan
"Gnagarn" Andersson lyckas lyfta Timrå över slutspelsstrecket. Avsågade med tre omgångar kvar, men slipper kvala.
BB gillar: Johan Andersson.
BB ogillar: Johan Andersson.

11. Växjö
Börjar bra och är på slutspelsplats efter halva serien. Sedan rasar det. Mycket mål i baken, allt färre framåt. Janne Karlsson får ett par patenterade psykbryt men Växjö kvalar sig kvar till slut.
BB gillar: Janne Karlsson och Lakersbloggen.
BB ogillar: Det nya märket. För tankarna till boooring Baloos Arsenal.

12. Modo
Får en usel start och hämtar sig aldrig. Hopplöst sist redan vid jul. Tellqvist målar tavlor, Freddy Meyer floppar och Dick Axelsson längtar bort. Tuffe Uffe avgår samma dag som Leksand går upp.
BB gillar: Foppa.
BB ogillar: Sundström.

Lynx Lynx

Ilves betyder lodjur på finska. Vad Ilves klubbmärke betyder vete katten. Luleås supportrar må vara upprörda över sin nya björn som ser ut som en varg som ser ut som jag vet inte vad. Då skulle de se Ilves lodjur. Ilves lodjur ser inte ut som ett lodjur för fem öre. Det ser ut som ett odjur, ett fult gult tofsmonster ritat av någon finsk karikatyrtecknare på fyllan.

Jag måste säga att Ilves klubbmärke är ett av de absolut fulaste jag sett. Och då har jag ändå sett rätt många.

* * *

Det fula märket till trots, igår vann Ilves över AIK i Tammerfors. Det blev 4-2 till slut och enligt svartgult folk på plats såg det, precis som mot Timrå, segt ut. Robert Rosén gjorde två mål, vilket är positivt. Bång vilade efter stjänsmällen i Sollentuna. I hans frånvaro passade Melin och Persson på att fixa och trixa med formationerna. Rudslätt, Rosén, Videll bildade kedja och den konstellationen kan kanske vara ett alternativ framöver. Nordström åter mellan bröderna Ahlström, där tror jag vi har ett vinnande koncept. Hursomhelst är det bra att man prövar sig fram. Det är ju liksom en av försäsongens grejer, att man testar olika formationer och därigenom ser vilka spelare som faktiskt synkar.

Jämför man AIK:s situation idag med hur den såg ut vid samma tidpunkt för ett år sedan så ser det betydligt ljusare ut nu. Då var ju mer eller mindre hälften av spelarna antingen febriga och förkylda eller skadade. Nu är det bara Salmonsson som saknas på grund av skada. (McDonell ansluter i oktober medan MacNevin medverkar i två matcher i Finland för att därefter inleda säsongen i HPK.) Förutsättningarna att få ihop ett slagkraftigt lag till premiären är med andra ord godare i år än vad de var i fjol. Lägg därtill att AIK denna höst har ett på pappret bättre och mer rutinerat lag än i fjol, kryddat med en potentiell poängkung i Videll. Som hockeypuckad gnagare har man anledning att se fram emot hösten med tillförsikt.

Så här tror jag (med reservation för eventuella sjukdomar/skador) att AIK:s anfallskedjor kommer att se ut en bit in i serielunken:

Bång - Sandberg - Videll

Rudslätt - Steen - Gynge

Salmonsson - Rosén - McDonell

Ahlström - Nordström - Ahlström

Backparen tar jag helst en annan dag. Bortsett från den givna duon Carlsson & Johansson känns det än så länge ovisst. Uppställningarna hittills under försäsongen ger så klart en fingervisning, men ändå. Ännu vet vi till exempel inte om Aspeqvist blir kvar i truppen. Om han blir kvar så går AIK in i säsongen med nio backar i truppen (MacNevin inräknad). Frågan är om Melin/Persson tänker fortsätta på den sedan i vintras inslagna vägen och spela med fyra backpar i matcherna. Om inte så kan konkurrensen bli minst sagt hård om den sjunde backplatsen.

Glädjande förresten att läsa om Josh MacNevin igår.

* * *

Jag ämnar nu lämna träningsmatchen mot Ilves och AIK:s försäsong för att istället ta mig tillbaka till kärnan och själva huvudspåret i detta djuplodande och mångfacetterande inlägg. Således snackar vi nu enbart om klubbmärken som är fula.

(Jag har naturligtvis skrivit om ämnet förut men eftersom jag älskar att älta gamla lustigheter och eftersom jag är en sån som mer än gärna drar samma tokroliga skämt om och om och om igen så tänkte jag: Varför inte? Läsare som besöker bloggen enkom för att ta del av mina tankar om spelet på isen kan med fördel scrolla förbi återstoden av detta inlägg.)

Ilves odjur till lodjur väcker frågan som så många gånger förr har snurrat i mitt huvud: Vad är det egentligen med nordiska klubbar och kattdjur? Ibland verkar det som att de gör allt för att överträffa varandra i dålig smak. Se på Linköpings Hockey Club till exempel. Och se på Sundsvall. Se på Bofors. Se på Borås. Borås!! Kanske var det just den katastrofala gemensamma nämnaren som en gång i tiden fick Djurgårdens IF IF att på allvar börja spela apa och klä ut sig till lejon? Inflik apropå kattlik: En svensk tiger. Och en till!

Nåja. Det är ju faktiskt inte bara lagen med spinn som ser ut som nåt katten släpat in. Ta alla dessa fåglar bara: Det är rödhökar här och rödörnar där. I SM-liiga finns det en pelikan! Den är förvisso inte lika ful som den svenska rödhöken, men fett disneyfierad får den åtminstone mig att brista ut i kvack. (Snart ringer de från Canal Plus och erbjuder mig tjänst som stand in för Arne.) Skabbigast av alla nordiska fjäderfän måste nog ändå vara den stackars sjöfågel som Hudiksvalls HC envisas med att bära på bringan. Man tappar andan.

Tacka vet jag Mariestad BOIS. Vi AIK:are stötte ju på Mariestad BOIS flera gånger för ett par år sedan. Då lärde vi oss, förutom att de är bättre på öl än backcheck, att i Mariestad BOIS, där har di känsla för det här med hockeykultur och klubbmärken. Visserligen envisas de som så många andra med att smycka sina tröjor med ett djur. Men det är inte vilket djur som helst - det är en tjur! Dessutom med koppling till kommunvapnet. Så HV71 f.d. Blue Bulls, släng er i väggen! Här snackar vi Nordens fulaste klubbmärke - alla kategorier.

* * *

Ett lag som verkligen inte har något fult djur i märket är Leksand. Med det finns det människor som tycker att de ska ha. Eftersom min blogg har fått en del nya besökare sedan december 2009, tycker jag att det kan vara på sin plats med en efterlängtad repris. Således...

Läs även: Replik till Ragnar

Humor & Humör

Färjestad nästa. Vigör det igen! Mana mana...

I huvudet på Janne K

HV71:s tränare har ett namn som förpliktigar. Tränare som heter Janne Karlsson måste nämligen ha brushuvuden som då och då färgas röda och exploderar. Det står i Smålandslagen. Till skillnad från sin namne i Växjö, ni vet han som på egen hand kan förvandla en lugn och fin presskonferens till ett mindre inbördeskrig, så har HV-Janne mindre att tänka på - och med, har det visat sig. När Växjö-Janne får puls så kokar det i hjärnan, när HV-Janne får detsamma så kokar det ingenstans. För HV-Janne har ingen hjärna. Den är försvunnen. Väck. Borta. Ingen vet var den är. Ingen har sett den på flera dagar.

BB har som enda seriös blogg i landet fått tag i HV71:s tränare Janne Karlsson för en intervju. Han svarade gärna på frågor om sin hjärna.

– Jag vet inte om jag överhuvudtaget har fått någon hjärna, säger Karlsson.

Jo, det har du fått.

– Hur vet du det?

Det har du ju själv berättat.

– Jaha, jag är läkare alltså.

Men du var ju på sjukhuset. Du såg ju bilderna själv. Långt där inne i tjockskallen fanns det en liten sliten slemmig sak. Det var din hjärna.

– Jag vet fortfarande inte om jag har fått en hjärna. Enligt mig så haltade bevisen.

* * *

För att råda bot på förvirringen och för att HV-Janne för en gångs skull ska få tänka innan han tycker så anordnas ikväll skallgång på Hovet. Med start klockan 19.00 ger sig Jönsköpings gosskör ut på jakt. Truppen består av Karlssons kamrater och kastrater. Samtliga bär hjälm och dubbel suspensoar. I pauserna bjuds det på Pucko och sega kolor. Varmt välkomna!

Pungsvett & Gnällspikar: HV71 årgång 2011

HV71. Regerande svenska mästare och seriesegrare. Sveriges bästa hockeylag. De har gjort en rätt bra säsong, trots allt. Men nu går det emot. Stackars lilla storklubb. Stackars lilla stora spelare. Det är nästan så man tycker synd om de små liven. De kan inte vara lätt att vara spelare, ledare eller HV-supporter i dessa dagar av förnedring. Först spelade de till sig rätten att välja först. Sedan valde de först. Sedan gick de in i kvarten utan vare sig hunger eller törst. Och sedan var de inte längre störst. Stora lilla HV står plötsligt inför säsongens läskigaste utmaning, de står med byxorna nere och gråter som små godisrånade barn. Stackars HV. Domarna är emot dem, Fasth är taskig som räddar alla skott, kapten Davidsson svär i teve och ser ut som en man som fastnat med snoppen i gylfen. För att inte tala om stackars Thörnberg. Den store målskytten känner sig förfördelad och kränkt. Och Laine har fortfarande ont i hängpungen.

Det är alltid lika pinsamt att se hur ett lag som vant sig vid att vara vinnare förvandlas till ett gäng losers och gnällspikar. Vi har sett det hända förr. Det är inte första gången som ett topplag och dess högt avlönade primadonnor skyller oväntade motgångar på zebran eller omöjliga målvakter. I HV71:s fall verkar man från första början ha bestämt sig för att det var Viktor Fasth och bara Viktor Fasth som skulle besegras. AIK var liksom inget lag att räkna med. AIK var en keeper och no more. Man skulle kunna tro att HV71, dess spelare och tränarteam inför kvartsfinalserien läste in sig på AIK genom att bläddra i Aftonbladet. Och att de när de sedan förlorade och förlorade och förlorade gick över till Expressen. När den pressade tränaren Janne Karlsson intervjuades i Canal Plus efter den senaste matchen i Jönköping framstod han som en sammanbiten och smått svarslös man. Sur som ättika, arg som ett bi. Det är lätt att förstå Karlssons frustration och man kanske inte kan förvänta sig några djuplodande analyser direkt efter en svidande förlust. Men det verkar ju onekligen som att både han och Halta Valkyria har kört Fasth.

Jag tittar på HVTV och noterar att Johan Davidsson, den en gång så hyllade myspysen, känner sig orättvist behandlad, av domarna och av pucken som uppenbarligen hoppar fel och inte landar där den ska, det vill säga på HV-spelarnas klubbor. Det är inte för inte som han är kapten på det sjunkande skeppet. "Det är bara att acceptera", säger Davidsson om det orättvisa i att förlora och ser ut som en slagen, bedragen man. Martin Thörnberg är inne på samma linje: "Det studsar inte med, vi får det mesta emot oss känns det som." Till skillnad från tränare Karlsson tycker Thörnberg emellertid inte att Viktor Fasth är så mycket att hänga upp sig på: "Så länge vi skjuter han i magen så gör vi han bra."

Det är ett intressant efterspel att följa. Själv blir jag både road och fundersam av alla lustiga intervjuer, för att inte säga lite smålurig. Ni förstår, kära läsare, jag anar en sån dära "schism", en så kallad "intern stridighet". Detta bådar bannemej mycket gott. Tränaren och målkungen är ju inte överens! Den ene skyller torsken på Fasth, den andre menar att felet ligger i de dåliga avsluten. Är inte detta fett kvällstidningsstoff så säg? Är inte detta en fjäder att göra en hel jävla hönsgård av? Jag undrar och undrar. Hur ska detta sluta? Vad ska det bli av denna soppa? Alla vet ju att ett lag skakat av "interna stridigheter" kan få pisk av vilket gäng som helst, till och med av en nykomling. Ja, till och med av ett lag med en allsvensk trupp. Ett lag med "interna stridigheter" skulle antagligen, rent hypotetiskt, till och med kunna torska med 0-4 i matcher mot Vilda Väsby II...förlåt AIK.

Heaven is a place on earth

VI HAR GUD PÅ VÅR SIDA. ERA JÄVLAR.

Nä, orden ovan är inte mina. Jag skulle aldrig drömma om att uttrycka mig så där vulgärt. Åtminstone inte utan utropstecken. Men kvällen till ära tyckte jag det passade att göra en Gnaget. Således besökte jag nyss ett gäng lirare från Jönsköping, enkom för att råna dem. Det var väl ungefär vad AIK gjorde i Kinnarps, rånade HV på segern. Fasth var Fasth - igen. McDonell gjorde mål i PP - igen. Och Laine ägnade större delen av matchen åt att åka runt och gapa och skrika och klia sig på pungen - igen. Sistnämde surskalle var i gott sällskap. Har Davidsson någonsin sett så arg ut som i kväll? För en sekund trodde jag han skulle dra på sig matchstraff. Näven hängde i luften. Tänk att man kan bli så arg på en av brorsorna Ahlström.

AIK leder matchserien med 3-0. Vad fan ska man säga egentligen? Det är helt makalöst. En vanlig hockeykväll hade HV71 gjort minst fyra-fem mål på sina många chanser. Men det här var ingen vanlig hockeykväll och AIK är sannerligen inget vanligt hockeylag. Viktor Fasth är något så ovanligt som en världsmålvakt utan landskamper. Han är skillnaden mellan lagen ikväll. Han är helt otrolig. För tredje kvartsfinalen i rad gör han ett antal omöjliga räddningar och efter kvällens bravader ligger hans räddningsprocent i slutspelet på 97,27. Det är osannolikt bra. Magnifikt, lysande, fantastiskt på alla sätt. Dessutom har han ett kollektiv av utespelare framför och omkring sig som för närvarande spelar som i trans. AIK anno 2011 är precis som AIK anno 2010: som allra bäst när det gäller som mest.

Vi är god väg att slå ut de regerande mästarna. Fortfarande kan förstås mycket hända men jag har jävligt svårt att se hur AIK ska kunna tappa det här övertaget. Ingenting talar för att HV71 ska kunna vända. Å andra sidan var det väl ungefär vad de flesta sa om AIK:s chanser att rubba HV från första början. Det blir några dagars uppehåll nu och det är möjligt att det är bra för HV. Kanske är det där deras chans ligger, att de får lite tid på sig att repa mod. Men jag tvivlar. AIK spelar med ett sådant självförtroende, med en sådan glädje och kamplust. Hela laget utstrålar energi. Det gäller bara att stänga matchserien, att ta det där sista viktiga steget. Jag tror vi gör det redan på tisdag.

Tillbaka till Jönsköping

Bonnatwist och baconchips. Det är vad som väntar oss. Jag förflyttar mig i tanken men står med fötterna på jorden. Jag har tyvärr inte möjlighet att åka till Kinnarps i morgon. Så det får bli soffan och godisskålen istället, the passion of the Bång via television. Min hjälte nummer 20 har ju klivit fram nu. Han är en potentiell slutspelskung, ståtlig, stark och ständigt på språng. Jag älskar honom.

En annan som får det att rycka lite extra i baguetten är Sandberg. Han fick sitt A på tröjan inför säsongen och den bokstaven har han levt upp till med råge. Ingen annan spelare i truppen personifierar som nummer 21 vad det här AIK-laget står för; hjärna, hjärta och ryggrad. Viljan att ständigt bli bättre. Sandberg är en krigare med spelsinne och han vet precis vad den här sporten handlar om:

"I hockey spelar du inte med

pengar, utan med hjärtat och

för märket på bröstet."

Det finns så många spelare att hylla i AIK. Egentligen borde man beta av dem en efter en, de kunde få tillägnat sig varsitt hyllningsinlägg. Men så kul ska vi inte ha. Jag smyger in dem lite här och där istället. Idag Bång och Sandberg, i morgon någon annan. Varför inte Dicken, som rest sig något alldeles fallossalt på sistone? Eller vad sägs om kollega Jonas, han som i par med Tärnström is Liwing the dream?

Inför morgondagen laddar jag som man bör. Jag tar mig en köpp, lyssnar på Eddie Meduza, pausar från vardagens tråkiga måsten och bloggar mig en dröm. Vi har fortfarande allt att vinna och inget att förlora. Vi har Sveriges bästa målvakt och vi är slutspelets minst pressade lag. Det är bara att älska läget, knyta näven och fortsätta fajtas. En klyscha blir aldrig för sliten. Vi tar en match i taget.

Drömmar av guld

Det regnar i Stockholm ikväll. Jag blev blöt på vägen hem från Hovet men det kändes som en vandring i solsken. Det var mörkt och kallt men det var ljust och varmt. Och det sjöng ifrån höghusen, det sjöng ifrån asfalten. Det sjöng i mitt bultande gnagarhjärta, sjöng i hela kroppen. Jag gick min vanliga väg, genom parken, halkade på en isfläck men återfick balansen. Jag plaskade i pölar, tryckte halsduken mot bröstet och trudeluttade för mig själv:

Drömmar av guld - A
Drömmar av guld - I
Drömmar av guld - K
Det är drömmen om AIK

Jag vet inte om det kan bli så mycket bättre än så här. Jag har sett en del hockeymatcher genom åren. Aldrig har jag känt en sådan glädje och stolthet. När Stefan Johansson punkterade matchen så var det som om hela Hovet exploderade. Trycket där inne är svårt att beskriva. Det måste upplevas. Jag är så glad och stolt och jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen med alla känslor. Det är tur man har en blogg i alla fall. Just det här inlägget går kanske inte till historien som det mest genomtänkta men än sen. Om jag överhuvudtaget ska kunna somna i natt så måste jag först få lov att skriva av mig.

Vi leder kvartsfinalserien. Vi har 2-0 i matcher. Vi har kört över HV, seriesegrarna och de regerande svenska mästarna två gånger om. Vi är två segrar från en semifinal. Det är inte magiskt, det är gnagiskt.

Ödmjukhet - vad är det?

Det finns bevisligen HV-supportrar och surpuppor som stör sig på att vi AIK:are drömmer grandiost. Brist på ödmjukhet, kacklas det om. Jag vet inte vad de förväntar sig. Vi kanske ska åka till Jönköping och be om ursäkt för att vi inte agerar som yra höns i försvarszon. Vi kanske ska vara nöjda med att bara vara i slutspel. Tänk att vi, nykomlingen med den allsvenska truppen, har haft sådan tur. Tänk att vi får spela hockey i Kinnarps av alla ställen, mot stora mäktiga HV liksom - klubben som enligt vissa surpuppor är för bra för Sverige och redo att erövra Europa. Tillåt mig gapflabba.

HV71 må ha vunnit hela 4 SM-guld, de må ha spelat en massa slutspelsmatcher på senare år och surpupporna må tro att de håller på ett riktigt storlag. Men kackla om ödmjukhet.

Ödmjukhet visar man inte genom att förneka sig själv, hålla käften och be om ursäkt. Ödmjukhet visar man genom sitt sätt att handla och agera på isen. I kväll visar AIK vad det handlar om. Vi kör över HV71 i två perioder. Vi är totalt överlägsna fram till 4-0. Hemmalaget ser ut som ett gäng proppmätta divor utan driv. AIK däremot visar hjärta, spelglädje och moral. De regerande mästarna, seriesegrarna, är aldrig riktigt nära att vända matchen. De tar ut målvakten tidigt och får in en puck i PP men därefter är det stängt. Fasth vinner keeperkampen, Melin vinner tränarduellen. Och AIK vinner första slutspelsfajten. Fett välförtjänt som vi baconbrännare brukar säga!

Det var naturligtvis jätteviktigt för AIK att vinna. Särskilt viktigt med tanke på hur matchen utvecklade sig. Hade vi tappat ledningen och torskat så vete fan om inte serien varit körd. Nu lever den i allra högsta grad. HV71 fick sig garanterat en tankeställare, på sätt och vis hade det kanske varit bättre för AIK att vinna en jämn kamp med uddamålet. Nu lär det definitivt vara slut på underskattningen. Nu lär till och med HV-spelarna bli ödmjuka inför uppgiften. Den däringa hönsgården i deras försvarszon tror jag emellertid att vi kan jaga fram igen. Jag ser med tillförsikt fram emot onsdagen. Ödmjuk som en nollråtta och stolt som en tupp! Ka-ka-ka-ka-ka-ka.ka...