Knockad i tredje ronden...

Jag hade bestämt mig för att ge Knutten en ärlig chans. Jag tänkte; låt gubben dunka på lite i början, låt han veva sig trött.

Och som han vevade. Kringelknutten kom ut som en vild, frustande tjur. Halva första ronden fick jag ägna åt att parera, ducka och akta mig för att få stryk. Knutten hade emellertid sina knep. Ju mer jag parerade, desto hårdare slog han. Ju mer jag rörde mig, desto snabbare förde han. För det var så det var. Knutten förde, jag följde.

Ett tag trodde jag att han skulle slå mig sönder och samman. Rätt så tidigt fick han in ett praktslag i solar plexus, varpå jag tappade luften och gick ner. Jag låg en stund, tagen med ont i magen. Sen reste jag mig på nio och bestämde mig för att slå tillbaka. Det var dags för Boris att börja boxas.

Smått chockad över min förvandling gick Knutten till reträtt. Snart hade jag honom mot repen. Jag fick in en fin slagserie och avslutade med en klockren uppercut. Knutten såg skärrad ut men räddades av gong-gongen. Mens jag satt i min ringhörna, drack och torkade svett såg jag honom slicka såren. Gubben verka trött.

Andra ronden gick till Boris. Jag fortsatte på den inslagna vägen. Rörde mig som en fjäril, stack som ett bi. Knutten kunde egentligen bara försvara sig. Han försökte förstås med en och annan jabb men det var jag som dominerade fighten. I mitten av ronden fick jag in mitt specialslag. En rak höger rätt i nyllet.

"Josh", sa Knutten och tog stående räkning. Jag tror att han försökte säga "gosh", som han Goofy. Uttalet blir som ni vet lätt lite sluddrigt när man just fått sig en borisk box i bollen.

Zebran lät dock Knutten fortsätta. Zebran tyckte tydligen inte att det var nog som det var. Knuttens tränare däremot tänkte kasta in handduken, men den hade han glömt hemma. Knuttens fans satt tysta och bleka. Med smulor av kringlor kring öppna munnar. De gapade men de gapade inte. Låt det få ett slut, muttrade någon vid ringside.

Jag sa till mig själv: Finish it, Boris. Finish it in the third round. Låt honom inte få en chans att komma tillbaka.

* * *

Ding Dong.

Jag minns ljudet av en ny rond. Jag minns att jag går ut segerviss och stark. Jag minns att jag får in ett par fina serier.

Ding Dong.

Ljudet ekar i skallen. Vad är det som händer? PANG! Jag går ner. PANG! igen. Jag ligger pladask. Det är som att befinna sig i en jävla cowboyfilm. Jag ser stjärnor som snurrar i skallen, runt skallen.

Ding Dong.

Zebran står bredbent snett över mig. Han lägger en hand på min panna. Frågar visst något. Nä, jag är inte okej. Jag är körd. Uträknad. Knutten står och jublar på repen i periferin. Sträcker sina röda handskar mot taket. Publiken är i extas, de sjunger hans namn.

Pling Plong.

Det plingar i ena ringhörnan. Jag kryper dit på alla fyra. Letar fram mobilen. SMS från Greken: Vad fan är det med nummer 6 den här säsongen?

Ja, inte faan vet jag.

* *

Och idag? Tja, det är kallt i Borishov. Snön faller och vi med den. Men skam den som ger sig...