Något att växa i

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig igår kväll. Det blir rätt sällan det. Inför match tänker jag mig alltid seger. Det spelar ingen roll vilka AIK möter eller vilka spelare vi saknar. Jag går alltid för vinst. All on black. Igår lirade Gnaget visserligen i vitt men ni fattar vad jag menar.



Skellefteå AIK har kallats "det svarta hotet" men hotet i går kväll stod AIK för. Vi gav bort matchen i andra perioden men tog sånär tillbaka den i tredje. Jag trodde, som många andra, att det var kört i andra pausen. Oscar Steen, Daniel Rudslätt, David Engblom, Bröderna Ahlström m.fl. ville emellertid annat. Jag är imponerad av Gnagets förmåga att komma igen. Att AIK reser sig och ger hemmalaget en riktig match om poängen. Med lite flyt hade vi kunnat råna bröderna Dalton på segern.

Dick Tärnström hade en ovanligt blek kväll på jobbet och typiskt nog var det han som brände jätteläget i slutet. Till skillnad från vissa trista skribenter på Golden Hill tänker jag dock inte ägna mitt inlägg åt att leta fel och brister och klaga på individuella misstag. AIK vinner som ett lag och AIK förlorar som ett lag. Igår kväll förlorade vi för att det slarvades i försvarsarbetet i andra perioden. Sett till period ett och tre gör AIK en stark insats. Omställningarna, uppspelen och anfallen blir bättre och bättre. Sakta men säkert är laget på väg att växa i den där lite för stora elitseriekostymen.

Det vore fel att jämföra insatsen igår med den mot Djurgården i tisdags. Derby är derby och sedan kan media skriva om "AIK-derby" hur mycket de vill. Skellefteå AIK mot AIK kommer aldrig att bli ett derby. Det där är bara en ordbajsarkonstruktion. Avståndet mellan vi och dem är för stort för att den riktiga derbyrivaliteten ska infinna sig. En och annan nätskribent må gå igång på att bråka om lagens namn men det krävs mer än semantiska diskussioner för att den stora massan supportrar ska bli tokengagerad. Tror åtminstone jag.

¤ ¤ ¤

Tabellen ser fortfarande bra ut. Det är jämnt i bottenskiktet men allra längst ned parkerar ett gäng som förhoppningsvis är där för att stanna.

AIK är nia efter sex omgångar. Jag hade hoppats på fler poäng men man kan inte få allt. Inför säsongen trodde jag att det var enormt viktigt med en poängmässigt vass start. Det tror jag inte riktigt längre. Nu tror jag att det viktigaste är att AIK tillägnar sig ett spel som fungerar i eliten. Jag tycker mig se mycket som tyder på att vi är på god väg. Målvaktsspelet är bra. Försvarsspelet likaså, om än med vissa dippar. Anfallsspelet blir stadigt bättre.

Om ett par dagar väntar en ny resa norrut. Närmare bestämt Luleå borta. Vilken match det kan bli! Vinner AIK där så kanske vi, för första gången den här säsongen, får se artiklar som främst fokuserar AIK:s styrka, och inte (som hittills) motståndarnas svaghet.