fredag 30 september 2011

#20 Daniel Bång: Kall som is



Ingen spelare i AIK är mig så kär som Daniel Bång. Just därför känns det trist att skriva detta: Bång är inte bra just nu.

Det är förstås inte första gången som han inleder en säsong på det här viset. Tvärtom. Vanligtvis kommer Bång igång först efter ett tiotal matcher. Men varför är det så? Varför är Bång så trögstartad? Jag undrar jag. Slarvar han på försäsongen? Har han ont i kroppen? Är det bara oflyt? Jag skulle bra gärna vilja veta varför det ser ut som det gör. Inför denna säsong var jag säker på att Bång skulle få sitt stora genombrott. Jag såg det framför mig: Bång i samma form som under kvartsfinalserien mot HV, fast under hela säsongen. Bång som hänsynslös både sarggnuggare och måltuggare. Ett kraftpaket på snabba grillor, ständigt på språng och på gång.

Hittills har jag mest sett en halvtrög brunkare som alldeles för sällan blixtrar till. Det duger inte. Inte för fem öre.

Daniel Bång ska tillsammans med Sandberg vara med och leda lagets offensiv. Han ska dominera på isen. Som jag ser det har han alla verktyg som behövs för att vara en stjärna i Elitserien. Med den fysiken, skridskoåkningen, explosiviteten och vinnarskallen bör Bång kunna konkurrera om en landslagsplats. Men där är han inte just nu. Inte i närheten faktiskt. Efter sju omgångar står Bång på noll poäng och fyra utvisningsminuter. Enligt den officiella statistiken har han delat ut fem riktiga tacklingar. Det är alldeles för vekt och blekt. En snabbsökning i minnet ger samma resultat som statistikkollen: Bång har egentligen bara gjort en riktigt bra match hittills – mot Frölunda hemma. I övrigt har han varit mer eller mindre osynlig.

Daniel Bång är en spelare som i form är värd hela entrébiljetten och säsongskortskostnaden. Ur form gör han mig bitter och besviken.

Jag pröjsar inte för att se Gnaget gnugga på. Jag pröjsar för att se skön hockeyunderhållning med extra mycket Bång. Jag vill ha frisk och frejdig hockey, tuffa tacklingar och snygga mål. En välspelad 0-0-match kan vara okej. Tre undermåliga skitmatcher suger. Bång är en viktig del i detta. Får han bara fart på rören och börjar producera så kan jag närmast garantera att min gnisslande gälla verbala fiol tystnar. Efter gårdagens bortkastade hundringar - jodå, jag vädrade mitt missnöje lagom högt under matchen - är jag emellertid sur som en citron, grinig som en grek. Jag vill ha Ding Ding Ding och Bång på gång. Jag vill ha hårda skott och raka rör, hockey som lockar, pockar och förför. Det är ju det jag vill. Det kanske inte alltid framgår men jag föredrar faktiskt att bara vara tyst och cool.

torsdag 29 september 2011

AIK - Luleå 0-1 (0-1, 0-0, 0-0)

Det kom knappast som någon överraskning så varför är jag då så besviken? Ingenting i hockeyväg är ju så tråkigt som att se AIK och Luleå spela match mot varandra.

Det åks mycket skridskor. Mycket mycket skridskor åks det. Och det knuffas, och puffas och brunkas och runkas...rönkas. Och det är så tråkigt så tråkigt att se på och man blir frustrerad och irriterad och rent ut sagt förbannad. På Gnaget för att de fortfarande inte vet hur de ska ta sig runt Luleås pisstrista åka-åka-byta-åka-hockey. På Luleå för att de är så äckligt disciplinerade. På Rudslätt och Bång och bröderna Ahlström och Nordström och ett par spelare till för att de är så bleka och veka. På sig själv för att man är en sådan idiot som går till Hovet med förväntningar i kroppen fastän man vet att det kommer att bli en tristessens afton som kostar fett mycket mer än den smakar.

Skönt att man har nära hem i alla fall. Jag borde ha gått redan i första pausen. Jag menar, varför betala för något som man lika gärna kan se på teve? Publik: 4269. Jag säger ingenting.

onsdag 28 september 2011

Voffor gör han på detta viset?












Melin sa visst något i stil med att han tyckte att Svensson fått lida tillräckligt. Men ju mer jag tänker på saken desto mer konfunderad blir jag: Varför valde Roger Melin att byta ut Markus Svensson efter första perioden i Linköping? Hur tänkte han? Och vad kommer det där bytet få för konsekvenser framöver, för Svensson, för AIK och för medias fett tröttsamma fokus på Fasth? Vem står i morgon?

måndag 26 september 2011

Always look on the bright side of life

Jag lekte Greken-leken i tevesoffan ikväll. Fast bara inombords. Med en glad och hockeytokig liten kille bredvid sig, som jublar lika högt vilket lag som än målar, är det svårt att pressa fram några riktiga utbrott. Så jag kokade i smyg, höll de värsta barnsligheterna för mig själv. Som tur är finns det mobiler, SMS och kompis Greken. Min gamblande vän och jag hade stadig messkontakt i en och en halv period. Sen fick jag nog. Sen orkade jag inte tumma mer på glappknapparna.

Sex minuter in i första perioden hade jag lust att göra en Ture Janzon med Z; slänga ut teven genom fönstret. Men grabben ville se hockey och jag hade inte hjärta att ta kvällsnöjet ifrån honom. Han hade ju sett fram emot matchen lika mycket som jag. Till skillnad från mig brydde han sig inte om att AIK:s försvarsspel var uselt och ruttet och att utespelarna lämnade Markus Svensson åt vargarna och riksgrisen. Till skillnad från mig tyckte han det var kul att se massa mål istället för inga mål, som i lördags på Hovet.

Om det inte hade varit för den miserabla starten - och för zebran och hans vänner i mitten av andra perioden - hade det kunnat bli en riktigt lyckad kväll även för mig. Men känslan efter matchen är att vi gav bort den. Linköping gjorde det bra som utnyttjade Gnagets brister. AIK gjorde det dåligt som bjöd på tre enkla mål. Det håller inte på den här nivån. Vi såg det mot Djurgården i derbyt, då i andra perioden. Nu hände samma sak i första. AIK-spelarna får skärpa sig kvickt. Jag är trött på att se Melin tvingas ta tidiga timeouter.

* * *

Inspirerad av min lyckligt sovande son som antagligen drömmer drömmar av guld just nu tänker jag trots allt avsluta kvällen med att highlighta det positiva.

AIK gör två snygga mål i PP som sånär vänder matchen.

Linus Videll är på väg mot storformen.

Sandberg bröt mål- och poängtorkan.

Bång blir mer och mer Bång.

Vi är trea i tabellen, har plus tre i målskillnad och spelar match igen om tre dagar.

Viklund fortsätter att spela tryggt och snyggt.

Johan Åkerman är tillbaka i gammalt gott slag. Ser äntligen lika kass ut som han gjorde under åren i AIK.

Det var på tiden!

* * *


söndag 25 september 2011

Efter AIK-Frölunda: Mållös? Knappast!

Sextiofem mållösa minuter låter ju som ett riktigt sömnpiller. Men gårdagens match mellan AIK och Frölunda var allt annat än sömnig och trist.

Det var en tidig seriefinal som verkligen levde upp till de högt ställda förväntningarna. Frölunda kom till Hovet och bjöd upp till dans. Jag tror faktiskt inte att jag har sett en bättre noll-noll-match i hockey. Det var förvisso ingen klang-och jubelkväll igår, det bjöds varken på sprudlande anfallshockey eller mål, mål, mål. Det som istället fick mitt hockeyhjärta att slå volter av lycka var den höga spelkvaliteten. Jag såg två enormt försvarsstarka lag utmana varandra i byte efter byte efter byte. Det var tränarhockey när den är som bäst. I pausen mellan andra och tredje ställde någon frågan: Vem hade kunnat tro att AIK och Frölunda i femte omgången av Elitserien skulle se ut som två tungviktare med mästarambitioner? Inte salig Boris i alla fall.

Det är möjligt att jag överdriver en smula. Kanske har jag fått saker om bakfoten. Det har hänt förr om man säger. Men låt i så fall så vara. Jag njöt av spelet igår, älskade varenda sekund.

Min känsla under och efter matchen var och är att detta var en kamp mellan två riktigt bra lag. Jämfört med AIK:s fyra tidigare matcher så var denna den överlägset bästa sett till såväl lagens respektive insats som de individuella prestationerna. Jag kan inte på rak arm peka på någon enskild spelare som var dålig igår. Tvärtom. I princip samtliga spelare, i båda lagen, visade inställning och skicklighet. Frölunda imponerade på mig. AIK likaså. Målvakterna naturligtvis. Backarna. Och kanske framförallt: Forwards i samtliga formationer som aldrig slarvade i hemjobbet, som tog ansvar i samtliga zoner och som tog varje chans att vända spelet. Som med fart och frenesi gav sig dän på att skapa tryck och feta målchanser.

Inför straffarna satt jag och tänkte att även en torsk skulle kunna kännas acceptabel en hockeykväll som denna. Jag hade ingenting att klaga på överhuvudtaget. Båda lagen var väl värda sina pinnar. Fast AIK var förstås en aning bättre än Fröunda. Det finns en gräns för hur objektiv man som passionerad fan kan tillåta sig att vara.

* * *

I slutet av förlängingen önskade jag att Tobias Viklund skulle få äran att avgöra. Han skaffade sig också ett hyfsat läge i slutminuten men det ville sig inte riktigt i avslutet.

Tillsammans med Patric Blomdahl tycker jag att Vikund var bäst i Gnaget igår. Blomdahl har förresten, precis som Viklund, varit bra i samtliga matcher hittills. Han har utvecklat sin skridkoåkning, fått fart på kroppen, benen och rören och därmed blivit en bättre spelare än i fjol. Dessutom kommer han oftare till skott än tidigare, vilket förstås är kopplat till skridskoåkningen och den ökade smidigheten och explosiviteten. Förklaringen till "förvandlingen" finner vi HÄR.

Blomdahls handledsskott ser dessutom både hårdare och rappare ut än tidigare. Det syntes redan på försäsongen. Man förstår varför han får lägga straffar; även om gårdagskvällens skott klingade en aning för högt i klykan.

* * *

Viktor Fasth, Richard Gynge, Robert Rosén och Linus Videll. Där har vi AIK:s fyra stora matchvinnare den här säsongen. Poängen rullar redan in som de ska. Nu väntar jag bara på att Sandberg och Bång ska börja producera. Och på att Josh och McDonell ska ansluta. Sen gör det förstås inget om Salmonsson blir fit for fight också.

* * *

Plötsligt slår det mig: Vilket bra lag vi har!

fredag 23 september 2011

Känn ingen sorg för mig Göteborg

Många, däribland jag själv, blev förvånade när AIK relativt tidigt efter förra säsongen presenterade Tobias Viklund som ett av tre nyförvärv. Efter en misslyckad säsong i Frölunda tvivlades det både här och där på Viklunds kvaliteter som ishockeyspelare. Gozzi och den gnagiska lagledningen visste uppenbarligen bättre. Efter de inledande fyra omgångarna av Elitserien lutar jag åt att tro att AIK i Viklund vaskat fram ett litet fynd. Backen med nummer 16 på ryggen är den enskilde utespelare i laget som enligt mitt tycke utmärkt sig mest positivt hittills.

Som närgången supporter har jag hört tjatas om hans miserabla minusstatistik till leda. Sämst i serien förra säsongen. Minus 20.
Det där är historia. Nu skrivs en ny.

Tobias Viklund är så här långt den utespelare som har fått näst mest istid i AIK. Endast Dick Tärnström spelar mer. Med 13 skott på mål är Viklund skjutgladast i laget. Han träffar alltså mål oftare än Gynge till och med. Dessutom är han lagets meste tacklare. Statistik är förvisso statistik men den säger en del. Men om vi bortser från den för en stund och ser till de faktiska synintrycken (mina) så kan vi konstatera att Viklund har fått en tydlig offensiv roll i AIK och att detta är en roll som han syns trivas bra med. Han är skicklig med pucken, snabb på grillorna och han tvekar inte att ta för sig på isen. Det sista påståendet vill jag faktiskt påstå är statistiskt säkerställt.

Inför säsongen var jag orolig över att Viklund skulle agera som en sargad talang med stukat självförtroende. Så här långt fullkomligt strålar det om honom.

När nu Frölunda kommer på besök känns det särskilt spännande att följa just Tobias Viklund. Jag antar att han ser fram emot matchen. Precis som Steen och Rosén gärna visar vägen mot Modo torde Viklund vilja kliva fram lite extra mot Frölunda. Han har varit nära att spräcka målnollan tidigare och ingenting vore mer passande än att han får göra det mot Frölunda. Vikund gjorde endast fyra poäng för Frölunda förra säsongen. Får han bara vara skadefri så är jag övertygad om att han kommer att flerdubbla den skörden i AIK.

Tobias Viklunds flytt till Gnaget var nog bra för samtliga inblandade parter. I morgon kväll möts AIK och Frölunda i en tidig seriefinal på Hovet. Inför matchen ligger Viklund +1.

Tangled up in the blue



Ett inlägg tillägnat Sveriges bäste målvakt, som emellertid växte och fick liv och istället för som tänkt blev en hyllning till såväl Fasth som Gamle Zim och Håkan H.

* * *

Inför denna säsong lät Viktor Fasth byta ut Bob Dylan mot Håkan Hellström på målvaktsmasken. Ett byte som fick en del nätrasslande gnagare att gå i spinn och snacka blaj. Håkan var tydligen inte tillräckligt tuff och ball för guldhyllan och dess självutnämnda rockers. Men vad forumfriskusarna som inte fattade prylen verkligen inte fattade var vad Sveriges bästa målvakt fattade: att Hellström är något av det närmaste vi kommer en svensk Dylan av idag.

Håkan Hellström är en sällsynt begåvning, en egensinnig artist som går sin egen väg och som skriver och sjunger låtar som träffar mängder av människor - och nu snackar vi inte bara skrikande tonårstjejer - rakt i hjärtat. Man måste inte vara fjortis och popfrälst för att se kopplingen: Dylan och Hellström har en hel del gemensamt. Detta har Viktor Fasth alldeles uppenbart förstått.

Låt oss bortse från det faktum att både Dylan och Hellström genom sina respektive karriärer har anklagats för att inte kunna sjunga. Likheterna är betydligt fler än så: De är båda stora poeter, mästare på att, bokstavligt talat, sno ihop låtar. De hämtar, lånar och stjäl inspiration från vitt skilda håll. De tar båda avstamp i historien och visar vägen framåt. Liksom Dylan älskar Hellström att smyga in subtiliteter, melodistölder och lånade textrader i sina sånger; mer eller mindre svårupptäckta passningar tillägnade såväl förebilder som fans, kollegor som kritiker. Listan på snyggt rövade fraser kan göras längre än lång men den får lov att avhandlas en annan gång.

För en wanna-be-sång-och-dansman som undertecknad är det lätt
att gilla en artist som i ett CD-konvolut från 2005 väljer att tacka bland många andra: Robert Zimmerman, Edith Piaf, Elvis Presley, Cornelis Vreeswijk, Rod Stewart, Olle Adolphson, Frank Sinatra, Ted och Kenneth Gärdestad, Evert Taube, Chet Baker, Monica Zetterlund och Eddie Meduza! Håkan Hellströms musiksmak är som en annans bak: delad, läcker och full av skönhetsfläckar.

Huruvida Fasth är lika ombytlig och bred i smaken som Hellström är en fråga som sysselsätter min gränslösa tankeverkstad med jämna mellanrum. Har Viktor månne snöat in på singer-songwriter-spåret i första hand eller är han en sån där gnager som även diggar schlager? Om det är som jag tror så kan man kanske hoppas på en Springsteen eller Neil Young på masken till nästa säsong. Eller varför inte den bästaste av dem alla: mannen, myten, legenden - Ulf Lundell!

* * *

Exakt vad denna utläggning per inlägg har med AIK:s stabila vinst i Övik igår att göra är svårt att säga. Möjligen kan man tänka sig att matchen var föga underhållande och att Modo bjöd på så pass uselt motstånd att bloggare Boris fann sig nödgad att skriva om något mer intressant och spännande för att inte bli alldeles uttråkad och matt. Eller så är han bara uppsnärjd i det blå och vill leka viktig och visa att Viktor Fasths beslut att byta Gamle Zim mot Håkan H. var fullkomligt logiskt.

Det är en ny säsong med nya utmaningar. Winnerbäck blev kvar på masken, liksom Fasth blev kvar i Gnaget. Men Things have changed.

* * *

Ur BB:s arkiv: Fasth på bild

onsdag 21 september 2011

Dag efter dag

Jag har varit på oväntat gott humör idag. Två derbytorskar till trots; Boris mötte onsdagen med ett leende på läpparna. I morse åkte jag kommunalt, som alltid stolt flashandes med min snyggaste AIK-väska över axeln. Jag mötte gårdare på tuben, finniga rookies med de senaste halsdukarna. Blåränderna går alltid ur och måste ständigt förnyas. En äldre man på sätet mittemot checkade min stil. Han sa inte: Vad är väl en derbyförlust eller två? Själv håller jag på Bajen. Men jag tänkte att han nog gärna hade velat säga ungefär så. Han såg så fruktansvärt sliten och trött ut. Just idag var han svag.

Mellan tio och tolv skrev jag en inte särskilt efterlängtad tenta. Det kändes som att det gick hyfsat. Med tanke på den något miserabla uppladdningen så får jag vara nöjd med prestationen. Två förlorade kvällar kan annars få den mest motiverade att tappa gnistan.

Eftermiddagen gick åt till jag vet inte vad. Jag plågade mig igenom ett par artiklar om gårdagens match. Det gav inte ett skit att läsa. Som rutinerad kvällstidningskonsument kan man nästan alltid lista ut på förhand hur rubrikerna kommer att se ut. Så också idag. Men man får ta det för vad det är. Och man måste ju inte köpa skräpet, om man inte vill. Trots de ständiga överdrifterna händer det att jag vill. Det är underhållningen och tidsfördrivet som lockar. Och så gillar jag att ta del av andras versioner av sanningen. Såg de där nissarna och proffstyckarna verkligen samma match som jag? Jaså, nähä, inte den här gången heller.

Modo borta i morgon och jag laddar redan för fulla muggar. Kaffe och kvällsinlägg kryddat med ett klassiskt tonartsbyte efter den boriska devisen: När oron i mitt hjärta gnager flyr jag till en värld av schlager. Alltid roar det någon, om inte andra mig.

tisdag 20 september 2011

För sent för Edelweiss

Två kvällar, två derbyn. Två nesliga nederlag. Ska man gnälla? Ska man skälla? Ska man låtsas att det bara är ett spel och trycka undan allt det där uppvällande emotionella?

Nä. Jag känner varken för att gapa eller grina. Och inte känner jag för att spela spel och låtsas oberörd heller. För detta suger.

Det står en gårdare på vägen där jag bor. Har parkerat bilen här. Hoppar antagligen på gaspedalen hela vägen hem. Jag unnar honom ingenting i sportslig väg men han vann igår och han vann ikväll och det är tungt så tungt att konstatera: De höll. Vi föll. Gnagarhjärtat pumpar sinnet svart. Det brinner i kroppen och skallen värker. Vad fan var det som hände? Andra perioden? Fasth?

Äh, kyss mig, leta syndabockar. Det var en lagtorsk i går och en lagtorsk i kväll. Det svider i skinnet och själen. Inte desto mindre: det är en dag i morgon och det är en dag i övermorgon och snart är det derby igen. Och då blir det andra bullar.

* * *

Kan man som gnagare låta bli att älska Viktor Fasth? Hans sätt att agera och reagera på förlusten inspirerar mig. Ilska och besvikelse naturligtvis, men först och främst över den egna insatsen. Man önskar att fler kunde vara som Fasth, både på isen och vid sidan om. Jag är säker på att Fasth kommer gå stark ur nederlaget. Han kommer att spika igen - igen och igen och igen. Det är inte för inte som han är Sveriges bästa målvakt. Nya tag på torsdag. Öööhvik.

Inför derbyt: Tre män och en plastpåse

Igår blev drömkedjan äntligen komplett. Bång, Dicken och Boris slog sin påse ihop och som synes blev det succé direkt. Bilden talar sitt tydliga språk: Grabbarna är i harmoni. Dicken ser glad och avspänd ut, Bång verkar på gång. Själv centrar jag lite snyggt i bakgrunden varifrån det går att både ge och ta stöd. Kom igen Gnaget! Foto: Greken

söndag 18 september 2011

Ut ur mörkret



Det finns segrar och så finns det segrar. Segrar som den i kväll tillhör de skönaste av sköna.

Tionde gången gillt, sa Fasth och det hade han förstås förbannat
rätt i. Färjestad blev förra säsongen ett spöke värre än värsta Sunnerbohovs-gasten. Alla som var med under de allsvenska åren vet vad jag talar om. Det fanns en tid då Gnaget vägrade vinna i Småland. Men smålandsspöket är numera ett fornminne blott och sedan ett par timmar gäller detta även Färjestad. I kväll tände vi lampan, drog undan lakanet och tvångsblottade buroparen; en dansbandstrummis från Säffle.

Det tjatas en hel del om Viktor Fasth. Med all rätt kan man tänka. Samtidigt sprids det via vissa mediakanaler en bild av ett lag som är en målvakt och inget mer. Ingenting kunde vara mer fel. Det förstår alla som förstår hockey. Ett lag som bara är en keeper vinner inte en kvartsfinalserie på det vis som AIK gjorde mot HV71. Det är förvisso sant att AIK inte hade gått till semifinal utan Fasth. Lika sant som att AIK inte hade gjort det utan Sandberg, Bång, Steen, McDonell, Tärnström, och Fredrik Carlsson. Man vinner som ett lag och man förlorar som ett lag. En floskel blir faktiskt inte mindre sann bara för att den tål att upprepas.

Med Fasth är det nu så att han alltid ger sina lagkamrater chansen att vinna matcher. Han räddar AIK när det står och väger, precis som en riktigt bra målvakt ska göra. Han var och är lagets store matchvinnare, inget snack om den saken. Den här säsongen kommer han emellertid att få "konkurrens". Det finns nämligen fler än Fasth som kan komma att erövra matchvinnarepitetet. Linus Videll har, trots ojämna insatser, redan hunnit visa att han kan avgöra matcher till AIK:s fördel. Likaså Richard Gynge. Sistnämnde sniper har sett otroligt het ut i de två första matcherna. Två mål redan och fler lär det bli. Det blir spännande att se vem av herrarna Videll och Gynge som står på flest matchavgörande mål när säsongen summeras. Förhoppningsvis kan de sporra varandra.

Det var inte en perfekt insats som ledde fram till segern i Karlstad. AIK var stundtals rejält nedtryckta, särskilt i andra perioden då man onödigt försatte sig i numerära underlägen i parti och minut. Domarnivån var minst sagt ojämn men det är de egna insatserna man kan påverka. Misstagen var kort sagt alldeles för många i mittakten. Men AIK redde ut situationen och kom tillbaka. Sett till hela matchen så gör Gnaget en bra insats, en laginsats, som till slut resulterar i en  logisk tvåpoängare. AIK stod upp i första, redde ut stormen i andra och kom tillbaka starkt i tredje. Sett till matchens sista tio minuter så borde vi nog ha avgjort redan under ordinarie tid. Bångs friläge var onekligen värt ett bättre avslut.

Överlag tycker jag att AIK:s spelare ser betydligt tuffare och mer resoluta ut i spelet än vad de gjorde vid den här tidpunkten i fjol. Det märks särskilt runt den egna kassen men också i sarghörnen, bakom mål och i anfallszon. Man står upp för Fasth på ett helt annat sätt än för ett år sedan. Man tar för sig i närkamperna, tacklar ordentligt när lägen ges och är noga med att inte lättvindigt släppa någon jävel över bron. Fortfarande sker det misstag förstås. Det slafsas med pucken, tappas markering i slottet osv. Men jämfört med för ett år sedan så är det nästan som att se ett helt annat lag. Trots att vi saknar Carlsson och Salmonsson och fastän vi väntar på MacNevin och McDonell så ser lagbygget stabilt och gediget ut.

Det bådar också gott inför fortsättningen att AIK i kväll, till skillnad mot i samtliga nio möten med Färjestad förra säsongen, lyckas stänga deras spel i mittzon under delar av matchen. Tidigare har de styrt och ställt över hela planen. De har spelat stort och brett och äckligt disciplinerat, lurat oss i fällan och slagit till när vi kört fast. AIK var faktiskt aldrig riktigt nära att slå Färjestad i fjol. Kvällens insats visar att vi är på rätt väg. Anfallsspelet är vassare och mer varierat. Dessutom lyckas AIK förlägga pucken i Färjestads zon under längre stunder än tidigare. Våra forwards pressar deras backar till misstag, vinner pucken högt upp i banan och skapar på så sätt farliga anfall och feta målchanser. Att vi sedan har en trollkarl som Videll i laget gör ju inte saken sämre.

AIK har alla förutsättningar att göra en bättre säsong än i fjol. Det är dock långt fram till slutspel och mycket kan som bekant hända på vägen. Närmast väntar ett stekhett derby mot Djurgården i Globen. Låt det avgöras på isen.

lördag 17 september 2011

Te dans mä Karlstatösera

Uppdaterad version av förra säsongens dunderhit.



Dä ä lörda i da å dä gör mej hjärtegla
Å mitt öga dä blänker som sol i Karlsta sta
Dä ä Viktor å Viklund å Videll la la la
Som på banan ska spänna krigarvadera

Dä ä kaffe å skit, dä ä knäck i komposit
Å från suspen dä döfter av svett å strävsamt slit
Dä ä Ronka å Håka å Paula lilla plutt
Å dom svansar å svänger å tar små små skutt

Hej, roper gnagera å vinkar till klacken
Stamper i backen, knycker på nacken
Tjo, va de klapper under krigarefracken
Nu blir dä dans mä Karlstatösera

Hej, vad dä sviktar uti sargen å bräder
Plankera runger, plexglasen gunger
Tjo, vad dä flaxer i volang och i kläder
Schottisen går med Karlstatösera

Korpral Daniel gör språng
Fyra alnar på en gång
Han ä ståtlig å strong
Hör en gong-gong: ding ding dong
Dominerer å styr
Lilla Sanny blir så yr
Att hon slokner som Dicken efter utlöst Bång

Nej, se! Åh, se!
Hur DK strävar fram som en lovande junior
Allt mer, han ler
Å han skicker ut Wallinskan på tur mä bår

Ho ho! Ho ho!
Dä ropar bort i båset
Dä svarar mä ett skratt
Ho ho ho ho ho ho ho!
Å dä klucker uti gnagarmagar glatt

Vida kring vallarna
Trampet å trallarna
Hör ni dä knallarna, lyft på ett ögonbryn
När dansen går sjungande
Ringlande, gungande
Skratt stiger rungande mot Karlstaskyn

Dä blir tjatter å tjut
Och när dansen ringlar ut
Får vi svar om vi har kommit längre än förut
Kanske står vi helt still
Eller tar vi ett steg till
Framåt kvälla ä hela lördagsfajten slut

fredag 16 september 2011

Fredagsmys

Lasse Kronér för kanske inte tankarna till hockey i första hand men han är rolig ändå. Särskilt det där gnäggande skrattet. Hä hä hä.

I kväll har jag sett Lasse Kronér och Patrik Isaksson på TV. Patrik Isaksson är gnagare. Bara en sån sak. Och så är han från Husby (grannby till  mitt barndoms Akalla). Dessutom har han haft större inflytande på gnagisk läktarsång än många har en aaaning om. Den som fattar poängen får gärna förklara den i kommentarsfältet. Den som inte fattar kan scrolla vidare och läsa på.

Förutom att titta på Lasse Kronér och Patrik Isaksson samt den underbara Sara Varga har jag i kväll smygkikat på allsvensk hockey.

Almtuna-SSK närmare bestämt. Kul match, verkligen. Nästan så jag blev nostalgisk och började sakna alla de där myspysiga fredags-kvällarna i allsvenskan med allt vad de innebar; 1500 pers på Hovet, popcornerbjudanden och Borås. Borås!! Ja jävlar, det var tider. Hur många gånger har jag inte suttit på Hovet, ensam med mitt lilla matchprogram, och gått igång på Bergström och Bång?

Tänk, nuförtiden är det aldrig särskilt svårt att få med sig folk på matcherna. Jag undrar vad det kan bero på. Nån som har en aning?

* * *

I morgon begår Leksand premiär i Ängelholm. Det är ett möte som intresserar mig av tre skäl:

1) Det brukar nästan alltid bli underhållande och smågriniga matcher mellan lagen.

2) Rögle måste ha något mycket stort på gång. Hur ska man annars förstå det faktum att klubben "ville avvakta andra besked" innan man erbjöd Patrik Bergström nytt kontrakt?  (Detta förfarande fick Bergström - jag förstår honom - att se sig om efter en annan klubb att spela för i vinter.) Källa

3) Möten mellan Rögle och Leksand genererar alltid läsvärda inlägg på den här bloggen.

* * *

Har man inget vettigare för sig en fredagskväll som denna så kan man som undertecknad kolla in Hockeyligans uppfräschade sajt.

Man kan också ta reda på att Patrik Bergström har hunnit med att göra 2+1 på sina två första matcher med det slovenska laget HK Jesenice,  som för övrigt spelar i den österrikiska ligan.

Och så kan man jubla över att IFK Norrköping tog ännu en seger i Allsvenskan. Nu hoppas jag på Trelleborg i Skånederbyt på söndag. Om de mot förmodan skulle råka ligga under med något mål efter en kvart så är det bara att slänga in ett knallskott eller två. För då blir det omspel. Fast det är klart, den här gången kanske den beryktade difiplinnämnden (bildlänk) ser kaströrelser...

* * *

Sist men inte minst kan man hälsa till en uppskattad hockeykompis: Grattis till tre friska pinnar Kringelknutten!

AIK - Timrå 5-1 (2-0, 1-0, 2-1)

Man ska inte klaga efter en premiärseger och det tänker jag inte göra heller. För det är starkt av AIK att vinna med 5-1, särskilt med tanke på hur spelet såg ut i de två första perioderna. Det är smått otroligt att det är vi som gör 3-0 i andra och inte de som reducerar. Men men. Rättvist, konstaterade Baloo, och Boris höll med. Vi var överens om det mesta idag, far min och jag:

Viktor Fasth var Viktor Fasth. Fick 47 skott på sig och räddade alla utom ett. Men då var matchen redan vunnen så det målet räknas nästan inte.

Starkt av Gnaget att göra tre mål i PP. Lite flyt var det väl men man får lov att säga att det såg bra ut. Riktigt fina mål, varav ett skott från blå, ett finlir och en Gynge special.

Kedjan Rudslätt - Steen - Gynge är bäst i AIK. Precis som för några månader sedan. Steen går mot en minst lika bra säsong som i fjol.

Vidells straff var iskall, nästan nonchalant. På sätt och vis speglade den hans insats i övrigt.

Viklunds debut gav mersmak. Har fått en renodlad offensiv roll bredvid Nemeth och verkar trivas utmärkt med den. Fullföljer i varenda byte och kommer säkert att producera pinnar i Gnaget.

Viktor Fasth var Viktor Fasth men det har jag visst redan skrivit.
Låt stå ändå! Det är han värd - Sveriges bästa målvakt.

* * *

Premiären är avklarad. Jag har mindre ont i magen. På lördag väntar Färjestad i Karlstad. Känns som lite ombytta roller mot i kväll. Då är det vi som kommer på hungrigt och revanschsuget besök och de som ska visa var skåpet skall stå. Karlstatösera med det lila extra.

Men nu är det natt och i morgon är det fredag. Jag går och lägger mig med ett segerrus i kroppen och Fröding i mina tankar. Drömmer och låtsas att jag är Nils Utterman, token och spelmansfanten. För dudeli dudeli dej...

torsdag 15 september 2011

Inför premiären

Ladda med feeling och Ett hjärta svart

Det finns många sätt att ladda på och alla är bra utom de dåliga. Själv laddar jag alltid med extra mycket feeling.

Inte för att jag är någon vidare keeper, men liksom många kända målisar gillar jag att gå in i den berömda bubblan före match. Det gäller att komma i stämning. Att bli het på gröten och lagom pirrig i kistan. Annars kan det lika gärna va. Innan det är dags att bege sig mot Hovet mediterar jag vanligtvis en kvart i enrum. På dass får man sitta i fred med sina tankar och det gillar jag. Avskildheten tar mig bokstavligen bort från skitnödigheten. Jag blir lycklig och fri.

Nytta förenas med nöje. Jag släpper lös oron som gnager inom mig, samtidigt som jag går igenom tänkbara matchsituationer. Planerar i minsta detalj; hur jag ska stå när de spelar Å vi e AIK, hur högt jag ska sjunga, var jag ska smaska mazarin och spilla kaffe. När jag ska ta ut segern i förskott. Jag går in i bubblan och lämnar den inte förrän på vägen hem från Hovet. Jag har mina tankar och hjärtat som bankar. Och det är härligt med hockey. HÄRLIGT!!

Det sista jag gör innan jag tar vägen hem till Hovet är att lyssna på Ett hjärta svart. Den texten kunde lika gärna ha skrivits av mig.

tisdag 13 september 2011

BB:s elitserietips 2011/2012

För ett år sedan toktippade jag Elitserien och lät hjärtat vara med. Samtliga lag fick ett varsitt skojfriskt inlägg tillägnat sig. Denna höst är jag inte i närheten av att överprestera på samma sätt. Det känns förstås lite trist. Men som alla vet är andra säsongen i eliten den svåraste och det gäller naturligtvis inte bara AIK utan även mig. Därför blir det bara ett endaste fjuttigt litet tipsinlägg från mitt håll i år - det här. Elitserien enligt Boris 2011/2012:

1. Luleå
Har fortsatt bygga på sitt framgångsrecept. Wallin är ett grymt förvärv. Liksom Harju. Kommer att vara urtrista att se mot AIK, desto roligare mot Dif. Rautio en nyckel till framgång.
BB gillar: Lasse Persson samt lagets nya dräkter.
BB ogillar: Osten ger en besk eftersmak.
 
2. Djurgården
Blir bättre än i fjol. Stark backuppsättning, något tunnare framåt. Wesslau kanonkeeper. Tyvärr ser Dif ut som en het guldkandidat. Förhoppningsvis har jag fel.
BB gillar: Kristofer Ottosson är sympatisk.
BB ogillar: Det mesta.

3. Färjestad
Har som vanligt fyllt på där det uppstått luckor. Både i truppen och på tröjan. Kommer antagligen att sakna Sjögren men kompenserar med Sjöström. Three is the magic number.
BB gillar: Patrik Lundh och Mikael Johansson.
BB ogillar: Att förlora mot dem. En seger skulle sitta fint efter alla dessa år.

4. Brynäs
En av säsongens överraskningar. Silfverberg och Järnkrok leder Brynäs till en topplacering. Svedberg tar förstaspaden.  Unge Johan Larsson ett av säsongens stora utropstecken! Brynäs går till semi.
BB gillar: Ganska mycket faktiskt. Klubben, laget, märket, tröjorna, traditionen och Tigger Tom.
BB ogillar: Egentligen ingenting. Jag gillar ju Brynäs.

5. Linköping
Kommer som vanligt att blanda och ge. Tjeckerna gör dock LHC till ett topplag och Magnus Johansson fortsätter att imponera. Jämtin utmärker sig offensivt.
BB gillar: Hans Särkijärvi. En riktig karl.
BB ogillar: Carl Söderbergs dialekt.

6. HV71
Nä, här ser det inte så spännande ut. Går mot en mellansäsong, som trots det kan räcka ända fram till guld. Kamil Piros kommer att ösa in poäng. Till skillnad från Bremberg.
BB gillar: Per Ledin. När han är i utvisningsbåset. Och HV-bloggen.
BB ogillar: Per Ledin. När han är på isen.

7. AIK
Kommer att få kämpa och slita för att återupprepa succén. Med Fasth i kassen, ett stabilt försvar och en poängkung i Videll blir det slutspel igen. Väl där går vi som tåget mot guld och gröna skogar. Bång avgör finalserien med att trycka in både Wesslau och puck i mål. Efter videogranskning, läktarkaos och ett par hundra barnsliga vredesutbrott från Greken döms pucken inne. Min glennifierade vän och jag firar med att bada i Akallas fontän.
BB älskar: Gnaget!
BB ogillar: Att David Engblom inte fick nytt kontrakt.

8. Skellefteå
Har tappat en hel förstafemma och mer därtill. Pikkarainen blir en nyckelspelare, särkilt i PP. Även Styrman får mycket ansvar. Möller spännande att följa.
BB gillar: Färgerna. Plissken samt supportrarna. Skellefteås klack är den enda i landet som sjunger hejaramsor tillägnade bortalaget.
BB ogillar: Anders Forsberg är väl muppig för min smak.

9. Frölunda
Kommer att se bättre ut i spelet än förra säsongen. Men fortfarande lite ojämna. Fredrik Pettersson och Mika Pyörälä imponerar men Frölunda missar ändå slutspel - igen.
BB gillar: Lugna puckar.
BB ogillar: Indians. Fruktansvärt töntigt namn.
 
10. Timrå
Ett anonymt gäng som får mycket däng. Inte ens Hagos och Johan
"Gnagarn" Andersson lyckas lyfta Timrå över slutspelsstrecket. Avsågade med tre omgångar kvar, men slipper kvala.
BB gillar: Johan Andersson.
BB ogillar: Johan Andersson.

11. Växjö
Börjar bra och är på slutspelsplats efter halva serien. Sedan rasar det. Mycket mål i baken, allt färre framåt. Janne Karlsson får ett par patenterade psykbryt men Växjö kvalar sig kvar till slut.
BB gillar: Janne Karlsson och Lakersbloggen.
BB ogillar: Det nya märket. För tankarna till boooring Baloos Arsenal.

12. Modo
Får en usel start och hämtar sig aldrig. Hopplöst sist redan vid jul. Tellqvist målar tavlor, Freddy Meyer floppar och Dick Axelsson längtar bort. Tuffe Uffe avgår samma dag som Leksand går upp.
BB gillar: Foppa.
BB ogillar: Sundström.

lördag 10 september 2011

Uppvärmning och nedräkning

Jag har högst ofrivilligt lagt mitt bloggande på hyllan i veckan. Mina studier kräver tid och energi och utöver pluggande och gnuggande har jag en familj och ett någotsånär socialt liv att ta hand om. Idag har jag emellertid lyckats klämma in en halvtimmes baconbryneri på mitt i övrigt fett späckade schema.

Ni vet väl att bacon kan ha olika betydelser? Bacon kan vara ätbart rimmat sidfläsk, men det kan också vara nätrart rimmat sidfläsk.

* * *

Det är bara fem dagar kvar till premiären. Tiden går fort när man har roligt. AIK har i veckan hunnit med att straffa Sollefteå inför ett gäng gapande bönder. Hemmapubliken gjorde sitt bästa för att upprätthålla vår bild av dem som inavlade och lite efterblivna. I en hel period höll klacken igång med sång - till stöd för AIK.

Och idag möter vi Modo, sopgänget som borde åkt ur redan i våras. Det mest positiva med Modo är att om man skriver Modo i ett inlägg så får man många besökare till bloggen. De trivs nämligen på nätet, modoiterna. Via Dagens Hockey (som för övrigt är en kanonsida) hittar de hit. Varmt välkomna, säger Boris med en blinkning.

* * *

Jag avslutar veckans (hittills) enda inägg med en sexig och spexig trudelutt.

Än en gång
Hör min sång
Gnaget går mot ny säsong


Dicken står
Åh, det går
Fasth har fitta lår

Blomdahl stekhet
Boris alltmer blekfet
Bångus brunkar
Lilla Greken gal!

Melodi

söndag 4 september 2011

And the Big Man joined the band...*

Veckans länk (v.36) är lika given som den är självskriven. Min vän Eddie, also knows as Kilminster, Kolsäcken och Big Man har nämligen startat upp en rykande färsk blogg om AIK Hockey. Betraktelser... av en kolsäck heter bloggen vars innehållsdeklaration lyder som följer:
AIK
VARNING!!!!
Denna blog läses på egen risk.
Det som skrivs här är mina egna
åsikter spetsat med ironi, och
kanske lite sarkasmer i bästa fall.
Språket kommer ibland kanske
anses vara ovårdat.
Jag lär nog få äta upp en del jag
skriver, men jag har en stor mage.
BLOGG
Det enda negativa, eller åtminstone lite läskiga, med Eddies intåg i bloggosfären är att min egen historieskrivning, som nästan alltid är fullständigt objektiv och pålitlig, nu riskerar att få konkurrens. Jag menar, tänk om Eddie, utöver att skriva om AIK, hockey och annat viktigt, även får för sig att ta upp mina förehavanden i samband med match och mazarinmumseri. Här föreligger som alla förstår en viss fara. Boris kan i värsta fall bli Eddies svar på Greken, typ.

Men jag tar risken. För att Eddie är den han är och för att bloggen hans garanerat kommer att bidra med hockey, humor och härligt humör. Välkommen till bloggosfären, Big Man!



* I Bruce Springsteens låt Tenth Avenue Freeze-Out finns en berömd vers som inleds med textraderna:

When the change was made uptown
and the Big Man joined the band


The Big Man var, för den som inte är bekant med Springsteen och hans vokabulär, ingen mindre än den i somras framlidne legenden och E Street Band-medlemmen Clarence Clemons. Må han vila i frid.

lördag 3 september 2011

Posörerna

Det är långt mellan lycka och leda
När en smekning bränner som sveda
På fredag...

* * *

Alltså. Jag vet att försäsong är försäsong och jag vet att tränings-matcher kan man inte dra några växlar av och bla bla bla. Men hur kul är det egentligen att ägna en myspysig fredagskväll åt sitta på en skabbig läktare - förvisso på MIN plats men ändå - och se ett gäng oinspirerade hockeyspelare glida runt och posera? När Blomdahl är offensivt bäst i laget är det förvisso smått sensationellt och på sätt och vis intressant men det säger också en del om den samlade laginsatsen. Ärligt talat, det borde inte kosta pengar att se den här typen av matcher. Man borde snarare få betalt för att bevittna dem.

Det minsta man kan begära är att AIK låter ungdomar under 18 gå in gratis. Kanske något att fundera på inför nästa års försäsong.

* * *

Som tur är har man ett socialt liv vid sidan av hockeyn. Eddie, Baloo och jag hade roligt igår trots den undermåliga underhållningen som erbjöds på isen. Eddie hade med sig en sån där modern läsplatta och den kollade vi på i andra pausen. Tänk, jag som trodde att man hade läsplattor för att läsa böcker på! Snacka om att man har dålig koll. Läsplattor kan man göra mycket mer än läsa på. Till exempel kan man se på fotboll. Åtminstone kan man det på Eddies läsplatta. I andra pausen tittade vi på Ungern-Sverige. Bilden hackade lite, eller så var det bara spelet. Vi hann hursomhelst med att se ett rejält stolpskott innan det var dags för posörerna att åter göra entré.

* * *

Det ska ärligt sägas att den tredje akten var betydligt bättre än de två första. Jag tror faktiskt inte att jag gäspade mer än ett par gånger. Och juniorerna, som var många, gjorde sitt bästa för att väcka liv i sina äldre lagkamrater. De försökte, kämpade, åkte skridskor och slet. När Almtuna kvitterade med en och trettio kvar så blev jag emellertid mycket trött. Ännu tröttare blev jag när Videll slafsade bort sin straff med ett fjuttigt skitskott. För att inte tala om Rosén. Nordström försökte i alla fall göra en Foppa - om än med fiaskoartad ackuratess.

* * *

Höjden av vad man nu ska kalla det - förnedring kanske? - måste ha varit när vår alltid lika hurtiga speaker avslutade den minnesvärda hockeykvällen med en ack så viktig påminnelse: "Glöm nu inte att köpa biljetter till elitseriepremiären mot Timrå den 15:e september. Vi hoppas på ett fullsatt Hovet."

Som om någon AIK:are som besökte Hovet igår kväll INTE hade tänkt gå på premiären. "Nä, asså, vi går bara på träningsmatcher."


* * *

Det kanske verkar som att jag är ovanligt sur och itrriterad idag. Det är jag också. Men det beror inte på AIK eller strafförlusten. Nej, nej, nej. Det som verkligen gjorde mig besviken igår kväll var något helt annat. Nämligen detta: Varför spolade de inte om isen inför straffläggningen? Det är ju för helvete kutym!

* * *

AVGÅ HAMRÉN!

torsdag 1 september 2011

Törst

AIK besegrade SSK igår kväll och det var skönt att vara tillbaka på Hovet. Matchen i sig var ett mindre sömnpiller men sällskapet var desto bättre.

Farsan Baloo var försäsongsskäggig, gråsprängd och grann. Vackrare än Lundell vid en prisutdelning på Orust. Sin vana trogen klagade han på tempot - redan under uppvärmningen! Därefter visade han upp ett känsloregister som bara riktiga män vågar och kan. Baloo var besviken. "Jag får ju aldrig vara med på bloggen", sa han. "Alla andra skriver du om men jag får nästan aldrig vara med. Jag tycker det är orättvist." Smått urskuldande svarade jag att det ju blott är för att värna hans personliga integritet som jag hitintills beskrivit hans förehavanden så sparsmakat per blogg. Det bet inte på Baloo. Istället insisterade han på att han minsann också förtjänar en egen etikett, precis som Greken. Jag lovade att noggrant överväga saken och återkomma med besked.

En annan som visade känslor var min kompis Eddie. Eddie var på sitt bästa berättarhumör. I andra pausen förtäljde han den lustiga och mustiga historien om sitt gotländska sommaräventyr. För att göra en lång och underhållande story kort kan man säga att Slite inte riktigt var den nöjesmetropol som Eddie hade hoppats. Samt att det kostar både tid och pengar att följa AIK:s hockeylag i vått och torrt.

En tredje, fjärde och femte som visade känslor var Kringelknutten och hans vänner. De var alla lika trevliga som ifjol. Knutten och jag bytte kakrecept före match och i periodpauserna drack vi bärs och konverserade. Knutten smuttade och smackade med stil. Man såg att han var glad över att få se ett elitserielag igen, även om han naturligtvis gjorde sitt bästa för att dölja det. Men bakom den hårda fasaden klappar ett hockeyhjärta som längtar hem. Kringelknutten vill tillbaka, precis som vi gnagare ville tillbaka när det begav sig.

* * *

Läs även sargut.se och ta del av Kringelknuttens sida av saken: "En plastmugg Norrlands Guld med 4 cm toppskum, var behållningen..."

* * *

Och avslutningsvis, lyssna på the one and only Ulf Lundell och låten Törst från 1976:

En väg går upp, en annan ner
Och det är så svårt att ta sej upp
Så lätt att ramla ner