Gårdagen såg inte bara AIK vända mot Leksand. Den såg även något så unikt som fem AIK-bloggare på en och samma bänk.
Sent omsider har nu samtliga fem bloggare fått ur sig varsitt genomtänkt och välformulerat inlägg. Serviceminded som man är länkar jag här och nu till mina svartgula bloggbröder och systrar. Jag vill särskilt promota denna bild, som sannolikt är försäsongens hittills bästa, samt min vän Eddies fantastiskt roliga text, som varken innehåller tasksparkar eller pikar mot undertecknad.
Men för all del, samtliga bloggar är väl värda sina besök. Här har ni dem, i alfabetisk ordning:
AIK är hockey - hockey är AIK (Prozac)
AIK-Sara (Sara)
Betraktelser... av en kolsäck (Eddie)
Black Indeed (Mary)
Ingen av dem når naturligtvis upp i Black Boris-nivå. Men jag vore inte den ödmjuke bundis jag är om jag inte lät er, kära läsare, bilda er en alldeles egen och unik uppfattning i frågan.
* * *
Apropå AIK:are och bundisar kommer ett kärt gammalt kompisgäng på besök nästa vecka. Det vankas trelagsturnering på Hovet. Huvudmatchen spelas på fredag, då Skellefteå tar emot den ryska publikmagneten Salavat. Vi är ett gäng AIK:are som tjackat plåtar och tänker bilda klack på sektion A9 (hemmaplan för självaste mig). Förhoppningsvis blir det AIK-sånger från två håll. Själv kommer jag att anstränga mig till det yttersta för att få till växelsång mellan originalklacken och wanna be-klicken. Det återstår att se hur många som är på eller av men jag är försiktigt negativ.
Hursomhelst har jag filat på en ramsa som åtminstone Eddie och jag kommer att sjunga för full hals. Den går så här:
Byske är en buskisklubb
Buskisklubb, buskisklubb
Byske är en buskisklubb
Stjäl efteråt!
Gnaget är laget. Vi ses på barrikaderna!
Visar inlägg med etikett Bloggar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bloggar. Visa alla inlägg
söndag 19 augusti 2012
onsdag 12 oktober 2011
Kärleken förde oss samman
Leksands IF
Ännu en kväll i kärlekens tecken. Jag såg Leksand-Södertälje och jag såg Modo-Brynäs. Åh, som jag älskar det här spelet.
Initialt lade jag förstås fokus på eliten. Det kändes naturligast och mest rätt. Med jämna mellanrum zappade jag dock över till den så kallade gärdsgårdskanalen. Fan tro't men varenda gång som jag slog över hade det blivit mål för Leksand. Jag missade Raffl och Ryno men prickade Prestberg och Bergenström. För att inte gå miste om mera godis bestämde jag mig för att hädanefter skita i Modo och Brynäs. Man vill ju se mål va, som Håkan Södergren nog skulle ha sagt om han suttit bredvid mig i soffan. Nu stod i han i teve istället och bjöd på pausunderhållning med penna och pek. Det gäller att skjuta va. Man måste vara het va. Two shots, two shots.
Vid ställningen 3-0 till Leksand efter mindre än nio spelade minuter tog Slovenska SK timeout. Johan Strömwalls norrbottniska mansröst gjorde intryck ända hem till Borishov. Jag vet inte varför men det är något med de där männen från norr och deras bestämda lugn. De känns så karlakarliga liksom. En annan blir nästan lite till sig. Man fattar ju varför skoterraggarna stannar i byn trots att kvinnsen drar åt fjollträsk till. Jag säger bara Hans Särkijärvi, Pekka Lindmark och Johan Strömwall. Här snackar vi inte Challe och Nicke Limpsax. Nej, för helvete! Strumpan, släng dig i väggen. Här snackar vi hemkört och lingondricka, en fet jävla prilla i skinkvecket och manlighet med mycket stake.
Var var jag...?
Med Berth Idoff inbytt i kassen tog SSK nya tag. Strax därefter blev det 4-0 till Leksand. Då tänkte jag på Kringelknutten, min vän och kamrat. Hans favoriter har fått en ganska jobbig start på säsongen. På hemmaplan plockar de pinnar i parti och minut, men borta är de helt borta och kommer ständigt till korta. Kanske är det för tidigt att döma ut SSK:s chanser att slåss om en elitplats redan till våren. Men nog ser de ut att behöva minst ett år till i allsvenskan, de små liven.
Men så drog jag mig till minnes en match i november 2009. Då var det ett annat lag som gästade Leksand. Ett lag som ligger eder ödmjuke bloggare något närmare hjärtat än SSK, om man säger. Tre minuter in i andra perioden låg vi under med 4-0, men anförda av Sandberg och Bång kom vi tillbaka och tog matchen till straffar. (Dessförinnan hade Carlsson hunnit med att få på nosen i sudden.) Vi föll visserligen i straffläggningen men med flaggan i topp. (Och sedan den matchen har Carlsson aldrig mer varit sig lik - den gode Fish växte dryga halvmetern efter den förlorade fighten.) Kanske SSK kunde upprepa den magiska, gnagiska upphämtningen och bedriften?
Inte så illa pinkat. Det blev 4-1 och det blev 4-2. Jag hann ana en möjlig hemmakollaps. Sadomasochisten i mig ville ha mer.
Det blev paus och det blev ny period. Keeper Bert Idoff gjorde ingen skillnad. Leksand föll inte ihop. Istället stod de upp och slog tillbaka. Stackars SSK fick så mycket smisk. Jag började nästan misstänka att Salo gjort ett genidrag, och i smyg anlitat Hans Scheike som ny mental coach. Vad som funkar bäst på Ryno, morot eller piska, vete fan men någon form av behandling tycks han ha genomgått sedan jag senast såg grabben in action. Efter 1+1 i första fyllde han på med 1+1 i andra. Det är som jag alltid har sagt om Ryno: Han har hockeyn i blodet. Han har hockeyn i blodet!
Med 6-2 i ryggen efter två perioder kan man ju inte förlora. Särskilt inte på hemmaplan.
Så att Leksand skulle vinna stod klart inför tredje. Jag kikade så smått, samtidigt som jag läste Alfons och hemlige Mållgan för en liten kille som vägrade att somna. Återigen kom jag att tänka på Kringelknutten. Hur kul har inte han framför teven? Efter en stund kom jag på mig själv med att totalt ha glömt bort matchen mellan Modo och Brynäs. Sedan lillkillen somnat tog jag åter till fjärren. Det stod 2-2 efter två perioder. Spännande med andra ord. Men jag hade inte modet att överge Leksand-SSK. Jag menar, 6-2 är ändå bara 6-2 och hockey är som alla vet ett oberäknelig spel.
Sista tio minuterna i Tegera Arena blev emellertid ett sömnpiller. Tröttheten efter ännu en lång dag tog ut sin rätt. Matchen spelades av, jag tappade intresset. Prestberg gjorde mål med en sekund kvar och spikade därmed siffrorna till 7-2. För att inte riskera somna i soffan drog jag igång datorn och bloggade mig ett litet inlägg. Det här. Och medan jag skriver dess näst sista mening ser jag att Modo avgjort i sudden.
Allsvenskan är som en dansbandsversion av Lundell; underhållande för en stund men urtrist i längden.
Ännu en kväll i kärlekens tecken. Jag såg Leksand-Södertälje och jag såg Modo-Brynäs. Åh, som jag älskar det här spelet.
Initialt lade jag förstås fokus på eliten. Det kändes naturligast och mest rätt. Med jämna mellanrum zappade jag dock över till den så kallade gärdsgårdskanalen. Fan tro't men varenda gång som jag slog över hade det blivit mål för Leksand. Jag missade Raffl och Ryno men prickade Prestberg och Bergenström. För att inte gå miste om mera godis bestämde jag mig för att hädanefter skita i Modo och Brynäs. Man vill ju se mål va, som Håkan Södergren nog skulle ha sagt om han suttit bredvid mig i soffan. Nu stod i han i teve istället och bjöd på pausunderhållning med penna och pek. Det gäller att skjuta va. Man måste vara het va. Two shots, two shots.
Vid ställningen 3-0 till Leksand efter mindre än nio spelade minuter tog Slovenska SK timeout. Johan Strömwalls norrbottniska mansröst gjorde intryck ända hem till Borishov. Jag vet inte varför men det är något med de där männen från norr och deras bestämda lugn. De känns så karlakarliga liksom. En annan blir nästan lite till sig. Man fattar ju varför skoterraggarna stannar i byn trots att kvinnsen drar åt fjollträsk till. Jag säger bara Hans Särkijärvi, Pekka Lindmark och Johan Strömwall. Här snackar vi inte Challe och Nicke Limpsax. Nej, för helvete! Strumpan, släng dig i väggen. Här snackar vi hemkört och lingondricka, en fet jävla prilla i skinkvecket och manlighet med mycket stake.
Var var jag...?
Med Berth Idoff inbytt i kassen tog SSK nya tag. Strax därefter blev det 4-0 till Leksand. Då tänkte jag på Kringelknutten, min vän och kamrat. Hans favoriter har fått en ganska jobbig start på säsongen. På hemmaplan plockar de pinnar i parti och minut, men borta är de helt borta och kommer ständigt till korta. Kanske är det för tidigt att döma ut SSK:s chanser att slåss om en elitplats redan till våren. Men nog ser de ut att behöva minst ett år till i allsvenskan, de små liven.
Men så drog jag mig till minnes en match i november 2009. Då var det ett annat lag som gästade Leksand. Ett lag som ligger eder ödmjuke bloggare något närmare hjärtat än SSK, om man säger. Tre minuter in i andra perioden låg vi under med 4-0, men anförda av Sandberg och Bång kom vi tillbaka och tog matchen till straffar. (Dessförinnan hade Carlsson hunnit med att få på nosen i sudden.) Vi föll visserligen i straffläggningen men med flaggan i topp. (Och sedan den matchen har Carlsson aldrig mer varit sig lik - den gode Fish växte dryga halvmetern efter den förlorade fighten.) Kanske SSK kunde upprepa den magiska, gnagiska upphämtningen och bedriften?
Inte så illa pinkat. Det blev 4-1 och det blev 4-2. Jag hann ana en möjlig hemmakollaps. Sadomasochisten i mig ville ha mer.
Det blev paus och det blev ny period. Keeper Bert Idoff gjorde ingen skillnad. Leksand föll inte ihop. Istället stod de upp och slog tillbaka. Stackars SSK fick så mycket smisk. Jag började nästan misstänka att Salo gjort ett genidrag, och i smyg anlitat Hans Scheike som ny mental coach. Vad som funkar bäst på Ryno, morot eller piska, vete fan men någon form av behandling tycks han ha genomgått sedan jag senast såg grabben in action. Efter 1+1 i första fyllde han på med 1+1 i andra. Det är som jag alltid har sagt om Ryno: Han har hockeyn i blodet. Han har hockeyn i blodet!
Med 6-2 i ryggen efter två perioder kan man ju inte förlora. Särskilt inte på hemmaplan.
Så att Leksand skulle vinna stod klart inför tredje. Jag kikade så smått, samtidigt som jag läste Alfons och hemlige Mållgan för en liten kille som vägrade att somna. Återigen kom jag att tänka på Kringelknutten. Hur kul har inte han framför teven? Efter en stund kom jag på mig själv med att totalt ha glömt bort matchen mellan Modo och Brynäs. Sedan lillkillen somnat tog jag åter till fjärren. Det stod 2-2 efter två perioder. Spännande med andra ord. Men jag hade inte modet att överge Leksand-SSK. Jag menar, 6-2 är ändå bara 6-2 och hockey är som alla vet ett oberäknelig spel.
Sista tio minuterna i Tegera Arena blev emellertid ett sömnpiller. Tröttheten efter ännu en lång dag tog ut sin rätt. Matchen spelades av, jag tappade intresset. Prestberg gjorde mål med en sekund kvar och spikade därmed siffrorna till 7-2. För att inte riskera somna i soffan drog jag igång datorn och bloggade mig ett litet inlägg. Det här. Och medan jag skriver dess näst sista mening ser jag att Modo avgjort i sudden.
Allsvenskan är som en dansbandsversion av Lundell; underhållande för en stund men urtrist i längden.
söndag 4 september 2011
And the Big Man joined the band...*
Veckans länk (v.36) är lika given som den är självskriven. Min vän Eddie, also knows as Kilminster, Kolsäcken och Big Man har nämligen startat upp en rykande färsk blogg om AIK Hockey. Betraktelser... av en kolsäck heter bloggen vars innehållsdeklaration lyder som följer:
AIK
Det enda negativa, eller åtminstone lite läskiga, med Eddies intåg i bloggosfären är att min egen historieskrivning, som nästan alltid är fullständigt objektiv och pålitlig, nu riskerar att få konkurrens. Jag menar, tänk om Eddie, utöver att skriva om AIK, hockey och annat viktigt, även får för sig att ta upp mina förehavanden i samband med match och mazarinmumseri. Här föreligger som alla förstår en viss fara. Boris kan i värsta fall bli Eddies svar på Greken, typ.
Men jag tar risken. För att Eddie är den han är och för att bloggen hans garanerat kommer att bidra med hockey, humor och härligt humör. Välkommen till bloggosfären, Big Man!
* I Bruce Springsteens låt Tenth Avenue Freeze-Out finns en berömd vers som inleds med textraderna:
When the change was made uptown
and the Big Man joined the band
The Big Man var, för den som inte är bekant med Springsteen och hans vokabulär, ingen mindre än den i somras framlidne legenden och E Street Band-medlemmen Clarence Clemons. Må han vila i frid.
AIK
VARNING!!!!
Denna blog läses på egen risk.
Det som skrivs här är mina egna
åsikter spetsat med ironi, och
kanske lite sarkasmer i bästa fall.
Språket kommer ibland kanske
anses vara ovårdat.
Jag lär nog få äta upp en del jagBLOGG
skriver, men jag har en stor mage.
Det enda negativa, eller åtminstone lite läskiga, med Eddies intåg i bloggosfären är att min egen historieskrivning, som nästan alltid är fullständigt objektiv och pålitlig, nu riskerar att få konkurrens. Jag menar, tänk om Eddie, utöver att skriva om AIK, hockey och annat viktigt, även får för sig att ta upp mina förehavanden i samband med match och mazarinmumseri. Här föreligger som alla förstår en viss fara. Boris kan i värsta fall bli Eddies svar på Greken, typ.
Men jag tar risken. För att Eddie är den han är och för att bloggen hans garanerat kommer att bidra med hockey, humor och härligt humör. Välkommen till bloggosfären, Big Man!
* I Bruce Springsteens låt Tenth Avenue Freeze-Out finns en berömd vers som inleds med textraderna:
When the change was made uptown
and the Big Man joined the band
The Big Man var, för den som inte är bekant med Springsteen och hans vokabulär, ingen mindre än den i somras framlidne legenden och E Street Band-medlemmen Clarence Clemons. Må han vila i frid.
måndag 22 augusti 2011
Veckans länk (v.34): Tikare-bloggen
Det finns många besöksvärda webbsidor därute. Tyvärr finns det ännu fler ickebesöksvärda. Av egen erfarenhet vet jag hur lätt det kan vara att missa de riktiga guldkornen. Inte sällan skyms sikten av sand, sand och ännu mera sand. Det världsvida internätet är som en ständigt växande öken. Men det är, som tur är, en öken med många uppfriskande vattenhål.
För att fräscha upp min egen oas och för att ge dig som vandrar lite vägledning kommer jag hädanefter, med start denna måndag, att inleda varje vecka med att lägga upp en "Veckans länk" här på BB.
Första sajten ut i denna rykande färska länkserie är Tikare-bloggen, som drivs och skrivs av Jimmy Hamrin. Tikare-bloggen har sedan en tid varit en av mina personliga favoriter. Hamrin skriver först och främst om sitt älsklingslag, Timrå IK, men hans blogg rymmer mer än alster om AIK:s drömmotståndare nummer ett. Tikare-bloggen är väl värd både ett och två och trehundra besök.
Nedan återfinns länkar till två inlägg som särskilt rekommenderas alla hockeyintresserade gnagare. God läsning!
Elitserieläget - AIK (2011-08-17)
Elitserieläget - AIK (2010-07-15)
För att fräscha upp min egen oas och för att ge dig som vandrar lite vägledning kommer jag hädanefter, med start denna måndag, att inleda varje vecka med att lägga upp en "Veckans länk" här på BB.
Första sajten ut i denna rykande färska länkserie är Tikare-bloggen, som drivs och skrivs av Jimmy Hamrin. Tikare-bloggen har sedan en tid varit en av mina personliga favoriter. Hamrin skriver först och främst om sitt älsklingslag, Timrå IK, men hans blogg rymmer mer än alster om AIK:s drömmotståndare nummer ett. Tikare-bloggen är väl värd både ett och två och trehundra besök.
Nedan återfinns länkar till två inlägg som särskilt rekommenderas alla hockeyintresserade gnagare. God läsning!
Elitserieläget - AIK (2011-08-17)
Elitserieläget - AIK (2010-07-15)
tisdag 9 augusti 2011
Kringelknutten Fredriksson 2.0
Kvällens inlägg går till en ärrad vän och kamrat. Kringelknutten har det inte så lätt nuförtiden. Mens en annan lutar sig tillbaka inför ännu en härlig säsong i smöret, står Kringelknutten i startgroparna inför en lång och jobbig vandring i källarvalvet kallat Allsvenskan. Det blir inte lätt inte. Inga sköna möten med Boris och hans Bång. Inga heta koppar och kroppar på Hovet. Bara knäckebröd i Leksand, flott korv i Örebro och en och annan kondomerad gurka i Västerås.
Det är inte utan att man känner en viss sympati. Kringelknutten kan dock trösta sig med att han minsann snart får stifta bekantskap med sitt gamla favoritlag Bofors. Kringelknutten älskar Boforshockey, är det sagt. Boforshockey får det att vattnas i munnen på gamle KK. Boforshockey får det att rycka i baguetten. Boforshockey får Knutten att vilja älska med en kanon. Tror jag. Fan alltså, när jag tänker på Kringelknutten och Borås blir jag nästan lite avundsjuk. Flera gånger ska Kringelknutten få se sitt anrika göra upp med Borås. Borås!!
Hur som haver jag Knutten kär. Därför har jag ikväll så smått uppdaterat min (och Lasse Berghagens) gamla dunderhit till hans ära. Med denna lilla visa vill jag visa min vän och kamrat hur mycket jag gillar honom och hans härliga, kärliga och oumbärliga blogg. Keep on knutting my friend! And don't mention the kvalserien.
För längesen
när jag var 29 år
fick jag en första kommentar
från bloggarvän
när jag var 29 år
ett svar på tal från karlakarl
Kringelknutten Fredriksson
Ja, så hette han
En gång var vi främlingar
men så mötte vi varann
Kringelknutten Fredriksson
Han var så fin och grann
Alla våra hämningar
försvann när två hjärtan brann
Och varje dag
så fick jag hälsa på
helt gratis i hans bloggarvrå
Knutten var svag
för heminredning så
Sarg ut blev aldrig trist och grå
Kringelknutten Fredriksson
Ja, så hette han
Åh hans hand var, må ni tro
het som en hel savann
Kringelknutten Fredriksson
Hans lag visst aldrig vann
Det tog Knutten dock med ro
ty han var en riktig man
Och tiden gick
Jag som först var en rå
svartsynt och vilsen gnagare
blev för var blick
som jag fick av Knutten, åh
allt mjukare och svagare
Kringelknutten Fredriksson
Ja, så hette han
Knutten byggde bloggarbro
som aldrig nånsin brann
Kringelknutten Fredriksson
En hyvens, fredens man
För ett åter-rendezvous
skålar jag, ta mig fan!
Det är inte utan att man känner en viss sympati. Kringelknutten kan dock trösta sig med att han minsann snart får stifta bekantskap med sitt gamla favoritlag Bofors. Kringelknutten älskar Boforshockey, är det sagt. Boforshockey får det att vattnas i munnen på gamle KK. Boforshockey får det att rycka i baguetten. Boforshockey får Knutten att vilja älska med en kanon. Tror jag. Fan alltså, när jag tänker på Kringelknutten och Borås blir jag nästan lite avundsjuk. Flera gånger ska Kringelknutten få se sitt anrika göra upp med Borås. Borås!!
Hur som haver jag Knutten kär. Därför har jag ikväll så smått uppdaterat min (och Lasse Berghagens) gamla dunderhit till hans ära. Med denna lilla visa vill jag visa min vän och kamrat hur mycket jag gillar honom och hans härliga, kärliga och oumbärliga blogg. Keep on knutting my friend! And don't mention the kvalserien.
För längesen
när jag var 29 år
fick jag en första kommentar
från bloggarvän
när jag var 29 år
ett svar på tal från karlakarl
Kringelknutten Fredriksson
Ja, så hette han
En gång var vi främlingar
men så mötte vi varann
Kringelknutten Fredriksson
Han var så fin och grann
Alla våra hämningar
försvann när två hjärtan brann
Och varje dag
så fick jag hälsa på
helt gratis i hans bloggarvrå
Knutten var svag
för heminredning så
Sarg ut blev aldrig trist och grå
Kringelknutten Fredriksson
Ja, så hette han
Åh hans hand var, må ni tro
het som en hel savann
Kringelknutten Fredriksson
Hans lag visst aldrig vann
Det tog Knutten dock med ro
ty han var en riktig man
Och tiden gick
Jag som först var en rå
svartsynt och vilsen gnagare
blev för var blick
som jag fick av Knutten, åh
allt mjukare och svagare
Kringelknutten Fredriksson
Ja, så hette han
Knutten byggde bloggarbro
som aldrig nånsin brann
Kringelknutten Fredriksson
En hyvens, fredens man
För ett åter-rendezvous
skålar jag, ta mig fan!
onsdag 3 augusti 2011
Materialarens blogg
Och tankar om hans tröja
Vår nye materialare, den orutinerade novisen David, har tillsammans med sin kollega Joakim dragit igång en blogg. Den hittar ni HÄR.
Tyvärr funkar det än så länge inget vidare att skicka kommentarer till bloggen, åtminstone inte från min dator. Jag har försökt flera gånger utan att lyckas. Men det kanske bara är nåt vajsing. Kanske dyker det upp både fem och sex och sju näst intill identiska kommentarer signerade BB inom kort. Det bjuder jag i så fall på. Oavsett vilket så tycker jag att fler borde göra som jag.
Det vill säga, gå in på bloggen och lämna en uppmaning: Snälla, lägg undan tröja #33. Det numret borde numera tillhöra Hovets tak.
lördag 30 juli 2011
måndag 18 juli 2011
lördag 4 juni 2011
Flott, rått och gott - blandad kompott
För någon vecka sedan förnyade jag mitt säsongskort. Ärligt talat så kände jag mig inte särskilt sugen när det väl var dags att bekräfta bokningen. Några tusenlappar fattigare, bara så där. Jag kände mig fortfarande fett mätt på hockey, det var som när man smaskat tre paket bacon på en kvart och sedan trycker i sig ett till bara för att man är Boris. Jag kände ingen lust, ingen passion.
But a man's gotta do what a man's gotta do.
Nu när kortet är pröjsat och pulsen är på gång känns det flott. Hungern börjar komma tillbaka. Ja, jävlar vad jag ser fram emot hösten och hockeysäsongen. Jag längtar redan efter kaffet och mazarinerna. Jag ser till och med fram emot Wennerholms vimsiga tips, Ros roliga stolligheter och Bengtsson bittra bananblandning. Det ska bli härligt med hockey. HÄRLIGT! Jag tror att Bång gör minst 20 mål i vinter.
Och Greken har under våren skaffat glasögon. Därmed ökar hans chanser att se pucken med i runda slängar 150 %.
Jag surfar runt på internätet och ser att det ser så där ut i hockey-bloggosfären. Bättre Lasse ligger väl i och Jämtleksing dundrar på. Kamrat Kringelknutten tycks däremot mer eller mindre under isen. Det är förstås inte så lätt att förlika sig med en degradering. Men så tråkigt behöver det faktiskt inte vara att se sitt lag göra mos av Sundsvall och Borås. SSK kommer antagligen vinna fler matcher bara under den kommande säsongen än man gjort sammanlagt under de senaste tre åren. Dessutom får de ju nu nöjet att möta Leksand.
Dagens låt tillägnar jag Eddie, han som blev min kamrat under förra försäsongen och som sedan dess gått och blitt en sann och dedikerad baconbundis. Pinbackshallen, here we come...
But a man's gotta do what a man's gotta do.
Nu när kortet är pröjsat och pulsen är på gång känns det flott. Hungern börjar komma tillbaka. Ja, jävlar vad jag ser fram emot hösten och hockeysäsongen. Jag längtar redan efter kaffet och mazarinerna. Jag ser till och med fram emot Wennerholms vimsiga tips, Ros roliga stolligheter och Bengtsson bittra bananblandning. Det ska bli härligt med hockey. HÄRLIGT! Jag tror att Bång gör minst 20 mål i vinter.
Och Greken har under våren skaffat glasögon. Därmed ökar hans chanser att se pucken med i runda slängar 150 %.
Jag surfar runt på internätet och ser att det ser så där ut i hockey-bloggosfären. Bättre Lasse ligger väl i och Jämtleksing dundrar på. Kamrat Kringelknutten tycks däremot mer eller mindre under isen. Det är förstås inte så lätt att förlika sig med en degradering. Men så tråkigt behöver det faktiskt inte vara att se sitt lag göra mos av Sundsvall och Borås. SSK kommer antagligen vinna fler matcher bara under den kommande säsongen än man gjort sammanlagt under de senaste tre åren. Dessutom får de ju nu nöjet att möta Leksand.
Dagens låt tillägnar jag Eddie, han som blev min kamrat under förra försäsongen och som sedan dess gått och blitt en sann och dedikerad baconbundis. Pinbackshallen, here we come...
måndag 21 mars 2011
Om att växa i kostymen
Gårdagens öppna träning gav en rad fina besked. Utespelarna häcklade Fasth lite lagom varje gång denne släppte in ett mål. Bra där, håll honom taggad och tänd! Björn Bjurling däremot var alla snälla mot. Bjurling var så klart snäll tillbaka. Vid ett tillfälle släppte han en ispuck förbi sig som knappt hade styrfart. En liten bjudning skulle man kunna säga. Bjurling blev så klart besviken på sig själv men ingen retades och höll på. Efter en stunds kontemplation i målgården slog Bjurling ut med händerna, suckade, tog en slurk vatten och bet ihop. Det var ju faktiskt bara på träning.Richard Zednik körde på och såg slutspelssugen ut. Åtminstone på skägget. I övrigt såg jag inte mycket mer av honom än att han var på isen. Träningarnas underhållningsvärde skulle helt klart skjuta i höjden om spelarnas tröjor smyckades med nummer. Nåja, Zedniks vän och landsman, Pavlikovsky, fick i alla fall en puck på handen, eller om det var armen, varpå han grinade lite illa i ett par sekunder. Där och då stannade hela träningen upp. Samtliga spelare och ledare tycktes för en stund djupt oroade över Palikovskys hälsotillstånd. Jag och några till på läktaren drogs med i oron. Hur var det med honom? Hur illa tog den? Kunde han fortsätta? Ja, det kunde han!
Sandbergkedjan såg som vanligt het ut och Bång var som vanligt bäst på plan. Han brukar ju vara det. Och Blomdahl stannade kvar och tränade styrningar. Han träffade sällan mål men pucken flera gånger.
Själv såg jag träningen med ett vakande öga, det andra var fullt sysselsatt med att ha koll på lillgrabben. Men det var lugnt. Han är väluppfostrad, pojken, och galen i hockey och alla märken och Viktor Fasth och Daniel Bång och om pappa säger "jag är..." så fyller han kvickt i med "laddad". Det var ytterst sällan som han släppte isen med blicken. Två år och redan rutinerad. När Melin och Persson samlade spelarna för genomgång i början av träningspasset blev det tyst som i kyrkan på Hovet. Nästan lite kusligt. Nästan som på cirkus och största möjliga tyssstnad. Tränarna hördes mumla därnere men i övrigt var det knäpp tyst. Alldeles för tyst tyckte Boris Junior. "Spela hockey", sa han högt. "Spela hockey NU!" Folk vände sig om och log och jag kände mig omåttligt stolt över min hejaklacksledare till son. Han har redan lärt sig. Bara för att man tillhör sittplatspubliken betyder det inte att man måste sitta tyst och stillsam. Vi är faktiskt AIK:are. Vi hörs och syns och ibland står vi upp bara för sakens skull.
* * *
Stefan Johansson har skrivit på för två nya år. Det meddelades efter träningen och idag står det om saken i tidningen. Gozzi säger (om Johansson) som han brukar säga om spelarna nuförtiden: "Han har vuxit in elitseriekostymen på ett imponerande sätt och har potential att utvecklas till en av seriens bästa backar."
Det är rätt fantastiskt egentligen. AIK gick in i Elitserien med en hel drös debutanter i truppen. Bortsett från de spelare som tidigt lånades ut till olika lag i Allsvenskan så har ingen fallit ur ramen, tvärtom. Hela laget har vuxit, sakta men säkert. AIK fick ju inte alls den där lysande och överraskande starten som man gärna tror att en grön nykomling behöver. Istället inledde man serien knackigt. Man vann några matcher men förlorade desto fler. Ju längre säsongen har gått, desto bättre har man emellertid fått till det.
Grundserien avslutades i stor stil. Lägg därtill kvartsfinalserien mot HV71 och man kan konstatera att Gozzi lyckades med lagbygget. Det är fler än Stefan Johansson som har vuxit i den så omtalade, stora elitseriekostymen. Och det känns spännande att följa bygget inför nästa säsong. Finjusteringar och färgklickar. Grunden är redan lagd.
Apropå kostymer och att växa i dem: Jag klär ytterst sällan upp mig. När jag bloggar till exempel så gör jag det nästan alltid i jeans och
t-shirt. Det är bekvämast så. Idag är inget undantag men kanske borde jag ändå satt på mig något lite mera propert, typ smoking. Det här är nämligen Black Boris inlägg nummer 1000.
t-shirt. Det är bekvämast så. Idag är inget undantag men kanske borde jag ändå satt på mig något lite mera propert, typ smoking. Det här är nämligen Black Boris inlägg nummer 1000.
måndag 28 februari 2011
Kärleken förde oss samman
Det är inte varje dag man får ett blogginlägg tillägnat sig till 25 %. Särskilt inte av en av Sveriges skönaste hockeybloggare. Men igår hände det. Jag inte bara svimmade av lycka, jag nästan dog.
En del käkar lyckopiller för att bli glada. Andra spelar in blandband. Själv bryner jag bacon och diggar musik. Det är inte bara Eddie Meduza som är AIK. AIK är också Gloria Estefan. Rhythm is gonna get you, skrev Prozac, och igår kväll tog rytmen mig i kragen, släpade mig upp ur soffan och fick mig att dansa Bång-Bång-dansen halva natten lång. När rytmen kommer och tar en, förstår ni, då kan man inte värja sig. Då känner man livet i sig och man vill bara krama hela världen och flumma ut i ett gnagiskt kosmos av svartgul kärlek.
Det är kul med Prozac. Han och jag har varsin blogg, vi sitter på varsin sida av rinken på Hovet. En gång träffades vi på en parkering i Gävle. Han hade skägg, det hade inte jag.
AIK tar emot Luleå i morgon i en ganska så viktig match. Då ska jag göra som jag brukar, klä mig i svart och gult, bli primitiv som fan och tokheja på Gnaget. Nån gång under matchen, kanske i samband med ett power break, ska jag min vana trogen skicka en blick till andra sidan rinken. Där sitter Prozac, ska jag tänka. Snart klagar han på Rudslätt. Snart sopförklarar han Zzzednik. Titta, titta, nu sitter han och spanar på den där vakten som han tycker är så sexig!
Vi ska nog ses nån gång igen. Kanske på en parkeringsplats i Gävle. Och konstatera att kärleken till Gnaget förde oss samman.
En del käkar lyckopiller för att bli glada. Andra spelar in blandband. Själv bryner jag bacon och diggar musik. Det är inte bara Eddie Meduza som är AIK. AIK är också Gloria Estefan. Rhythm is gonna get you, skrev Prozac, och igår kväll tog rytmen mig i kragen, släpade mig upp ur soffan och fick mig att dansa Bång-Bång-dansen halva natten lång. När rytmen kommer och tar en, förstår ni, då kan man inte värja sig. Då känner man livet i sig och man vill bara krama hela världen och flumma ut i ett gnagiskt kosmos av svartgul kärlek.
Det är kul med Prozac. Han och jag har varsin blogg, vi sitter på varsin sida av rinken på Hovet. En gång träffades vi på en parkering i Gävle. Han hade skägg, det hade inte jag.
AIK tar emot Luleå i morgon i en ganska så viktig match. Då ska jag göra som jag brukar, klä mig i svart och gult, bli primitiv som fan och tokheja på Gnaget. Nån gång under matchen, kanske i samband med ett power break, ska jag min vana trogen skicka en blick till andra sidan rinken. Där sitter Prozac, ska jag tänka. Snart klagar han på Rudslätt. Snart sopförklarar han Zzzednik. Titta, titta, nu sitter han och spanar på den där vakten som han tycker är så sexig!
Vi ska nog ses nån gång igen. Kanske på en parkeringsplats i Gävle. Och konstatera att kärleken till Gnaget förde oss samman.
söndag 6 februari 2011
Grimasch om kvällen
Det finns en lycka som dör av skratt. Det är så sant som det är sagt. Lika sant är att det antagligen är de olyckligaste hockeybloggarna som skriver de bästa och mest inspirerande inläggen.
Se på Frölundasnackaren bara. Eller Bättre Lasse på sämre humör. Kringelknutten, Jämtleksing, GurkOlle m.fl. När favoritlagen hackar som mest så knackar bloggbundisarna ner läsvärda rader som bäst. Jag antar att det är som med de stora låtskrivarna; det är svårt att skriva dunderhits om den stora lyckan. Betydligt lättare att få till det när det handlar om magplask och krossade hjärtan. För att inte tala om dassigt presterande hockeylag.
Några bloggtips:
Frölundasnacket - Med pungen i en bolltvätt
Bättre Hockey 2.0 - Fixering
Sarg Ut - Förtätad påfrestning
* * *
Jag hade tänkt mig ett inlägg om gårdagens sköna seger men den texten låter sig inte skrivas. Vissa saker måste man uppleva.
Själv kommer jag aldrig att glömma matchen. Inte så mycket för att AIK vann utan för att de gjorde det inför ögonen på en hockeytokig liten gnagis. Boris Junior gjorde sin första match på Hovet igår och vi kunde inte ha valt en bättre premiär. Hela familjen fick mersmak.
Se på Frölundasnackaren bara. Eller Bättre Lasse på sämre humör. Kringelknutten, Jämtleksing, GurkOlle m.fl. När favoritlagen hackar som mest så knackar bloggbundisarna ner läsvärda rader som bäst. Jag antar att det är som med de stora låtskrivarna; det är svårt att skriva dunderhits om den stora lyckan. Betydligt lättare att få till det när det handlar om magplask och krossade hjärtan. För att inte tala om dassigt presterande hockeylag.
Några bloggtips:
Frölundasnacket - Med pungen i en bolltvätt
Bättre Hockey 2.0 - Fixering
Sarg Ut - Förtätad påfrestning
* * *
Jag hade tänkt mig ett inlägg om gårdagens sköna seger men den texten låter sig inte skrivas. Vissa saker måste man uppleva.
Själv kommer jag aldrig att glömma matchen. Inte så mycket för att AIK vann utan för att de gjorde det inför ögonen på en hockeytokig liten gnagis. Boris Junior gjorde sin första match på Hovet igår och vi kunde inte ha valt en bättre premiär. Hela familjen fick mersmak.
måndag 10 januari 2011
Blogg Award
Undrens tid är inte förbi. Efter två års slit har jag äntligen belönats för min flit. BB har av Z med HV Bloggen tilldelats en Blogg Award!
Det är naturligtvis enormt hedrande att få en Blogg Award. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på varför jag inte har fått priset tidigare. Jag har trots allt författat nästan tusen djuplodande inlägg. Jag har skrivit dikter, sånger, jag har designat kalsonger. Jag har kämpat i medgång, nedgång, motgång. Jag har dansat Bång-Bång-dansen på Hovet. Jag har skakat tigertass i Läkerolen. Jag har ätit baconchips i Kinnarps. Jag är kanske inte bloggarnas svar på Björn Ranelid men ändå.
* * *
Enligt tävlingsnämndens benhårda regler måste den som tagit emot en Blogg Award uppfylla vissa krav. Detta stör mig en smula, då min konstnärliga integritet inte riktigt tillåter externa intressens direkta påverkan. Men en Blogg Award är alltid en Blogg Award och nu när jag äntligen fått min utmärkelse så tänker jag förstås behålla den.
Väljer man att ta emot awarden gäller tydligen följande;
- Tacka och länka tillbaka till den person som gav dig utmärkelsen.
- Berätta 7 saker om dig själv.
- Skicka utmärkelsen till 15 andra bloggare. - Kontakta dessa bloggare och berätta om utmärkelsen.
* * *
Jag har naturligtvis inga som helst planer på att leva upp till ovan nämnda krav. 2011 är dådens år och med detta följer en trotsighet utan like. Jag snor helt sonika åt mig min Blogg Award men ger fan i att skicka utmärkelsen vidare. För att inte göra Z eller andra balla bloggbundisar besvikna går jag emellertid med på att berätta sju saker om mig själv:
1. Min första stora hockeyidol var Per-Erik Eklund. Det är hans fel att jag än idag håller hårt på Philadelphia Flyers. Det var också hans fel att jag under ett par säsonger på 90-talet kände en viss sympati med Leksands IF och dess masochistiskt lagda fans.
2. Jag har inte stått på ett par skridskor sedan 1995 men hävdar ändå med bestämdhet att jag är en bättre backcheckare än Greken.
3. En gång åkte jag hiss tillsammans med Jonas Höglund, Rickard Wallin och Thomas Rhodin. Det var i februari 2006 - i New York av alla ställen. Pöjkera med det lila extra steg av på 35:e våningen. Innan dörrarna stängdes och jag svischade vidare upp till mitt rum på 43:e våningen hann jag med att knysta: "Jaha, bor ni bara på 35:an."
4. Jag är höjdrädd.
5. Jag börjar och slutar varje dag med att kolla Text-TV.
6. Ända sedan jag var 9-10 år har jag velat flytta från Stockholm och bli en lantis. Av gnagiska, själsliga skäl har jag fortfarande inte fått arslet ur vagnen.
7. Jag är inte så snygg som jag ser ut.
* * *
Vid närmare eftertanke så inser jag att det finns en blogg (förutom min) som verkligen förtjänar ett Blogg Award. Ni hittar den HÄR.
fredag 7 januari 2011
Den rättmätige kungen
Nu råkar Z:s inlägg i och för sig vara lite väl långt och inte ens jag, som normalt älskar att ta del av andras ordflöden, orkar löpa linan ut. Faktum är att jag tröttnade kort efter rubriken. Jag tappade liksom bort mig i texten, förstod inte vad motorcyklar och Härliga Davidsson har med AIK, Engblom och the number of the best att göra. Men det var i alla fall ett lovvärt försök. Det får man ge honom, herr Z.
Samtidigt ska han ha en eloge. Det är nämligen inte alla hockeyfans på bondvischan som väljer att ägna tid och energi åt att, helt utan förbehåll, hylla en sex-sex-sexig gnagare. Frågan är om det över-huvudtaget har hänt tidigare. Normaltillståndet för en hockeyfantast utanför Stockholm är ju annars att se på AIK som något läskigt och lite farligt. Något som man helst inte vill ta i ens med tång.
Som om klubben i mitt boriska hjärta vore ett slags pesthärjat råttbo. Ack, dessa lantisar.
Själv är jag som ni vet varken lantis eller lat. Därmed är det kanske inte så konstigt att just jag, i parti och minut, generöst bjuder mina läsare på både bonnatwist och bundisbrottning. Som den storstadsbo och moderne man jag är, inser jag vikten av att bemöta glesbygden och dess, såväl kulturellt som sexuellt, lite eftersläntande befolkning på ett respektfullt och inbjudande sätt. Man bör därför se varje mitt brobyggande smörinlägg som ett slags utjämningsbidrag per blogg.
Och för att Z inte ska tro att han skrev om Kung David förgäves samt för att uppmuntra alla andra hockeybloggande lantisar till att fortsätta skriva gott om Gnaget så vill jag här och nu hylla en av Z:s stora favoriter. Han är förstås inte lika snygg som Kung David men han har trots allt stänkt in en och annan pyts genom åren. BB lyfter på hatten och blottar sin begynnande flint. Till Z med mycket love...
 |
| Härliga Davidsson - The next Swedish supermodel.* |
Läs även:
HVbloggen - En hyllning till Kung David
* Harley Davidson - The next American supermodel
tisdag 4 januari 2011
The best a fan can get
Du har väl inte missat den nya nättidningen?
The Daily Hockey
...finns här: http://paper.li/TheDailyHockey
The Daily Hockey
...finns här: http://paper.li/TheDailyHockey
torsdag 25 november 2010
Dagens tips 101125
I kväll gör jag en Lasse och kör ett litet tips. Även originalgnagare kan väl få härmas...? Som vanligt när det gäller BB och elitserietippa låter jag hjärtat vara med...
Skellefteå – Brynäs… Slakt på poäng och läge för ett bortdömt mål? Som dom luktar. Har lust att tippa Brynäs då det väl är dags för oss gnagare att titta uppåt i tabellen istället för ner. Men nu…? Nja. Glada zebran senast och den fortsätter att le. Om nu inte Greiss står på huvudet och sväljer målkameran…? Okej… 4-0... Har hjärtat fel TT, Sossen, Redax? Hjärna...
Modo – Timrå... Två kära fettsäckar till skitlag. Känslorna utanpå blöjorna. Två lag som ingen just nu har höga tankar om. Hjärtat då, vad bankar du om? 0-0… ska dom väl lyckas med. Sedan blaffar någon sig själv. I tvåan…
Djurgården – Frölunda… Oj. Babianerna börjar bra men sen gör Widing tre mål i egen kasse. Ridå Skansen. Frölunda halkar in i matchen på ett bananskal men än sen. 1-5...
HV71 – Linköping… Bremberg gör mål men HV går på pumpen. Jämtin avgör i omgångens mest välspelade match. 3-4, check...
Färjestad – Luleå… Tung bortamatch för Luleå, som alltid i Karlstad. Dags att göra en kalkonmatch och torska stort kanske? Olausson och Cam Abbott stannar hemma. Liksom Pierre plus några till som jag knappt vet vilka de är. Vem som står i Luleå vet väl ingen men en sak är säker. Björnen fäller ut pungen och kraschlandar. Var e vargen? Här! Jag satsar och vrålar: 6-0...
Skellefteå – Brynäs… Slakt på poäng och läge för ett bortdömt mål? Som dom luktar. Har lust att tippa Brynäs då det väl är dags för oss gnagare att titta uppåt i tabellen istället för ner. Men nu…? Nja. Glada zebran senast och den fortsätter att le. Om nu inte Greiss står på huvudet och sväljer målkameran…? Okej… 4-0... Har hjärtat fel TT, Sossen, Redax? Hjärna...
Modo – Timrå... Två kära fettsäckar till skitlag. Känslorna utanpå blöjorna. Två lag som ingen just nu har höga tankar om. Hjärtat då, vad bankar du om? 0-0… ska dom väl lyckas med. Sedan blaffar någon sig själv. I tvåan…
Djurgården – Frölunda… Oj. Babianerna börjar bra men sen gör Widing tre mål i egen kasse. Ridå Skansen. Frölunda halkar in i matchen på ett bananskal men än sen. 1-5...
HV71 – Linköping… Bremberg gör mål men HV går på pumpen. Jämtin avgör i omgångens mest välspelade match. 3-4, check...
Färjestad – Luleå… Tung bortamatch för Luleå, som alltid i Karlstad. Dags att göra en kalkonmatch och torska stort kanske? Olausson och Cam Abbott stannar hemma. Liksom Pierre plus några till som jag knappt vet vilka de är. Vem som står i Luleå vet väl ingen men en sak är säker. Björnen fäller ut pungen och kraschlandar. Var e vargen? Här! Jag satsar och vrålar: 6-0...
måndag 22 november 2010
HV bloggen
Att jag inte tidigare har uppmärksammat denna lovvärda skapelse skyller jag enbart på bristande blogglust.
HV bloggen är en sån där sajt som får en att känna sig liten och lite blyg. Den lär antagligen växa så det knakar framöver och om den inte gör det så ska jag käka upp en av mina HV-servetter.Jo, jag plockade faktiskt på mig ett par extra i Kinnarps Arena härom sistens utifall att jag skulle bli bajsnödig på vägen hem.
Välkommen till Bloggingrundan, HV bloggen! Och framförallt: tack för omnämnandet och omdömet!
fredag 12 november 2010
Skoterragga runt (igen)
Med anledning av Plisskens stora dag och för att jag tycker det är lite festligt att retas med gnagare som "har svårt med verbal förbrödring med andra lags supportrar" så kör jag en favorit i repris. Heja AIK!
Yeah, my name is Bläck Böris och nu ska jag sjunga en riktig raggarlåt för er! Jaaha…
Nu ska jag berätta vad det är jag tycker om
det finns skoterraggare och jag är en av dom
Vet ni skoterraggare dom har en egen stil
därför har jag sålt min gamla onödiga bil
Skorna ska va fodrade och lukta lite svett
kallingen ska sitta lagom löst kring min baguette
Truten den ska hålla tyst som vore den en mus
sen ska den förstås va full med jävla massa snus
Sen så är det dags att skoterragga runt
Bara köra kring i skogen, ragga runt
Nynna bästa raggarlåten
Dunka takten uti plåten
Leta renar här och där och ragga runt
Ja, jag är en skoterraggare, det kan förstås
jag har till och med kört skoter en gång i Borås!!
Jag har druckit hembränt på varenda jävla torg
och fått sova i en fyllecell i Göteborg
Framför riksdagshuset fick jag soppatorsk en gång
då så fick jag stryk av fyra snutar med batong
Men en skoterraggare han tål behandlingen
sen så tar han nya tag och börjar om igen
Då så är det dags att skoterragga runt
Gasa på som fan och bara ragga runt
Om så snön har töat bort
och hela Norrland verkar torrt
Året runt så vill vi skoterragga runt
Yeeah!
That’s right!
Weeell, I’m a raggare, skoooterraggare…
Ja, en skoterraggare kan tyckas smått obscen
när han raggar upp en helt försvarslös stackars ren
Men vad ska han göra när varenda jävla tjej
flyttat söderut; klä sig i läder och bli gay?
Låt oss bara va i fred och åka härs och tvärs
ragga runt och ta oss en och annan liten bärs
Det finns ingen bättre vän än skoterraggaren
så släpp loss och häng med oss, nu ska vi ragga ren
Det har blivit dags att skoterragga runt
Lira rock n roll och bara ragga runt
Spela skoterraggarlåten
Dunka takten uti plåten
Gapa som en idiot och ragga runt
Ja, nu är det dags att skoterragga runt
Gasa på som fan å bara ragga runt
Spela skoterraggarlåten
Dunka takten uti plåten
Leta renar här och där och ragga runt
Spela skoterraggarlåten
Dunka takten uti plåten
Leta renar här och där och ragga runt
Yeah, my name is Bläck Böris och nu ska jag sjunga en riktig raggarlåt för er! Jaaha…
Nu ska jag berätta vad det är jag tycker om
det finns skoterraggare och jag är en av dom
Vet ni skoterraggare dom har en egen stil
därför har jag sålt min gamla onödiga bil
Skorna ska va fodrade och lukta lite svett
kallingen ska sitta lagom löst kring min baguette
Truten den ska hålla tyst som vore den en mus
sen ska den förstås va full med jävla massa snus
Sen så är det dags att skoterragga runt
Bara köra kring i skogen, ragga runt
Nynna bästa raggarlåten
Dunka takten uti plåten
Leta renar här och där och ragga runt
Ja, jag är en skoterraggare, det kan förstås
jag har till och med kört skoter en gång i Borås!!
Jag har druckit hembränt på varenda jävla torg
och fått sova i en fyllecell i Göteborg
Framför riksdagshuset fick jag soppatorsk en gång
då så fick jag stryk av fyra snutar med batong
Men en skoterraggare han tål behandlingen
sen så tar han nya tag och börjar om igen
Då så är det dags att skoterragga runt
Gasa på som fan och bara ragga runt
Om så snön har töat bort
och hela Norrland verkar torrt
Året runt så vill vi skoterragga runt
Yeeah!
That’s right!
Weeell, I’m a raggare, skoooterraggare…
Ja, en skoterraggare kan tyckas smått obscen
när han raggar upp en helt försvarslös stackars ren
Men vad ska han göra när varenda jävla tjej
flyttat söderut; klä sig i läder och bli gay?
Låt oss bara va i fred och åka härs och tvärs
ragga runt och ta oss en och annan liten bärs
Det finns ingen bättre vän än skoterraggaren
så släpp loss och häng med oss, nu ska vi ragga ren
Det har blivit dags att skoterragga runt
Lira rock n roll och bara ragga runt
Spela skoterraggarlåten
Dunka takten uti plåten
Gapa som en idiot och ragga runt
Ja, nu är det dags att skoterragga runt
Gasa på som fan å bara ragga runt
Spela skoterraggarlåten
Dunka takten uti plåten
Leta renar här och där och ragga runt
Spela skoterraggarlåten
Dunka takten uti plåten
Leta renar här och där och ragga runt
onsdag 10 november 2010
Oss bundisar emellan
En ärrad bloggbroders beslut om bokslut fick mig sänär att slå bakut. Jag tappade hakan och lusten på en och samma gång. Plötsligt kändes det tråkigt och meningslöst att blogga. Jag drabbades nästan av en mindre depression. Jag förstod att någon hade gått i samma tankar som jag men till skillnad från mig gjorde han slag i saken och sa tack och goodbye.
Om inte tidigare så insåg jag i och med detta avsked hur viktig den där bloggen faktiskt är och har blivit för mig. Liksom många andra besöker jag den dagligen. Jag läser och låter mig underhållas. Min bloggbroders alster inspirerar och väcker tankar. Bloggen hans erbjuder något unikt; ett språk och ett sätt att se på saker som jag inte finner någon annanstans.
¤ ¤ ¤
Nu när konungens återkomst är ett faktum (?) så tycker jag att vi vänder blad och går vidare. Vi tar det med en sång...
Vet du va
som är bra
Att det finns en till som är som jag
Tänkte om
återkom
en För Leksand bloggande jämt som
är mig kär
Alla där
tycker han är exraordinär
Boris älskar Jämtleksing för han är bäst
Bjuder gnagargäst på läsarfest
¤ ¤
Samtidigt, i en annan del av Sverige, kedjar en kringelknutte fast sitt tangentbord och stänger butiken. Det är försargligt och sorgligt tycker jag.
Om inte tidigare så insåg jag i och med detta avsked hur viktig den där bloggen faktiskt är och har blivit för mig. Liksom många andra besöker jag den dagligen. Jag läser och låter mig underhållas. Min bloggbroders alster inspirerar och väcker tankar. Bloggen hans erbjuder något unikt; ett språk och ett sätt att se på saker som jag inte finner någon annanstans.
¤ ¤ ¤
Nu när konungens återkomst är ett faktum (?) så tycker jag att vi vänder blad och går vidare. Vi tar det med en sång...
Vet du va
som är bra
Att det finns en till som är som jag
Tänkte om
återkom
en För Leksand bloggande jämt som
är mig kär
Alla där
tycker han är exraordinär
Boris älskar Jämtleksing för han är bäst
Bjuder gnagargäst på läsarfest
¤ ¤
Samtidigt, i en annan del av Sverige, kedjar en kringelknutte fast sitt tangentbord och stänger butiken. Det är försargligt och sorgligt tycker jag.
fredag 5 november 2010
Vindarna vänder, vi tar en dag i sänder...
Jag satt uppe till tre i natt. Såg derbyt i repris, läste artiklar och foruminlägg, surfade in både här och där. Trallade mig en sång.
Uppfylld av glädje och segerrus är det lätt hänt att man tappar koncepten. Det har hänt förr att jag svävat iväg bland molnen och stjärnorna. Numera aktar jag mig noga för det där. Jag vet ju hur snabbt det kan vända. Igår för exakt ett år sedan grämde jag mig över en storförlust i Oskarshamn. Då var det femte raka torsken borta och drömmen om Elitserien kändes avlägsen och orealistisk. Om någon då hade sagt till mig att AIK nu skulle ligga sexa i eliten
så hade jag antagligen bara skakat på huvudet.
Men hockeyn hade inte varit detta roliga, otroliga spel om det inte vore för att vindarna alltid vänder, för att allt kan hända och för att man fan ta mig aldrig vet vad morgondagen bär med sig. Jag skriver inte detta för att på något sätt dämpa glädjen och ruset som jag och många med mig känner idag. Det är inte min avsikt att leka bror duktig. Jag njuter fortfarande men kan samtidigt inte låta bli att tänka på det som varit. För bara en och en halv vecka sedan satt vissa forumskribenter och krävde Gozzis avgång.
¤ ¤ ¤
En dag som denna är det särskilt lustfyllt att ta del av allehanda hockeytyckares tankar om AIK. Särskilt Rosa Bladets avdankade "experter" bjuder på stor underhållning. Inte ens de behöver en väderman för att veta åt vilket håll vinden blåser.
AIK är bättre än Väsby, skriver Ros.
AIK doftar guld, skriver Wennerholm.
Dags att hylla AIK, skriver Anrell.
¤ ¤
Dagens trevligaste läsning erbjuds emellertid på annat håll. DN:s Johan Esk vet hur man behandlar språket och konstaterar lagom överdrivet att AIK är hetast i Sverige.
¤
Dagens tråkigaste läsning hittar jag här. Min favoritbloggare alla kategorier, den största stjärnan på blogghimlen, KFIB All Stars furstecenter, min bloggbroder, antagonist och stora inspirationskälla har bestämt sig för att det får räcka nu. Tre år blev det.
Jag respekterar ditt beslut, Jämtleksing, men hoppas ändå att du snart är tillbaka på banan. Tack för alla underfundiga inlägg. Vi är många som kommer att sakna din skrivkonst. Fanfar!
Uppfylld av glädje och segerrus är det lätt hänt att man tappar koncepten. Det har hänt förr att jag svävat iväg bland molnen och stjärnorna. Numera aktar jag mig noga för det där. Jag vet ju hur snabbt det kan vända. Igår för exakt ett år sedan grämde jag mig över en storförlust i Oskarshamn. Då var det femte raka torsken borta och drömmen om Elitserien kändes avlägsen och orealistisk. Om någon då hade sagt till mig att AIK nu skulle ligga sexa i eliten
så hade jag antagligen bara skakat på huvudet.
Men hockeyn hade inte varit detta roliga, otroliga spel om det inte vore för att vindarna alltid vänder, för att allt kan hända och för att man fan ta mig aldrig vet vad morgondagen bär med sig. Jag skriver inte detta för att på något sätt dämpa glädjen och ruset som jag och många med mig känner idag. Det är inte min avsikt att leka bror duktig. Jag njuter fortfarande men kan samtidigt inte låta bli att tänka på det som varit. För bara en och en halv vecka sedan satt vissa forumskribenter och krävde Gozzis avgång.
¤ ¤ ¤
En dag som denna är det särskilt lustfyllt att ta del av allehanda hockeytyckares tankar om AIK. Särskilt Rosa Bladets avdankade "experter" bjuder på stor underhållning. Inte ens de behöver en väderman för att veta åt vilket håll vinden blåser.
AIK är bättre än Väsby, skriver Ros.
AIK doftar guld, skriver Wennerholm.
Dags att hylla AIK, skriver Anrell.
¤ ¤
Dagens trevligaste läsning erbjuds emellertid på annat håll. DN:s Johan Esk vet hur man behandlar språket och konstaterar lagom överdrivet att AIK är hetast i Sverige.
¤
Dagens tråkigaste läsning hittar jag här. Min favoritbloggare alla kategorier, den största stjärnan på blogghimlen, KFIB All Stars furstecenter, min bloggbroder, antagonist och stora inspirationskälla har bestämt sig för att det får räcka nu. Tre år blev det.
Jag respekterar ditt beslut, Jämtleksing, men hoppas ändå att du snart är tillbaka på banan. Tack för alla underfundiga inlägg. Vi är många som kommer att sakna din skrivkonst. Fanfar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)