Allegro con brio!

Jag trodde det inför match två och jag trodde det inför match fyra. Nu tror jag det inför match fem. Det här blir matchen som avgör vilket lag som till slut går till final. Fan tro't. Det är egentligen ingen mening att spekulera men jag gör det ändå. Fastän serien är lika omöjlig att förutspå som den är att förbigå. Det enda jag verkligen vet är att det lag som till slut segrar i semifinalserien kommer att göra det som en värdig och rättfärdig guldkandidat.

Skellefteå har i sina bästa stunder imponerat stort den här säsongen. Inget annat lag har enligt min subjektiva uppfattning en högre högstanivå. Ja, det skulle väl i så fall vara AIK då. När Skellefteå får upp farten och flytet är de extremt svårstoppade. Som tur är är de ojämna som få. Ungefär lika ojämna som AIK när jag tänker efter. Tänk att de tagit efter oss även på det planet. Jävla äckliga kopior alltså. Skämmes! Snart anammar de väl vår latenta form av svårartad hybris också. Om det inte redan är gjort.

Skellefteå har en förmåga att höja tempot när det verkligen behövs. De har individuellt skickliga spelare som kan göra skillnad, när som helst, hur som helst. När Skellefteå vänder spelet i mittzon går det undan. Det är ingen slump att de kommit tillbaka från tvåmålsunderlägen i två Hovet-matcher i rad. Med tanke på hur bra Skellefteå faktiskt är och vilken potential laget verkligen har så är det inte särskilt konstigt att AIK gick på pumpen i fredags.

Att Skellefteå gick på pumpen på Hovet igår säger onekligen en del om styrkan och potentialen i AIK. Precis som Skellefteå har AIK en mycket hög högstanivå. I sina bästa stunder spelar AIK en hockey som få eller inget lag i Sverige kan matcha. AIK och Skellefteå är således härligt jämna men samtidigt förfärligt ojämna. Det är de små detaljerna som avgör. Den kanske enskilt viktigaste lilla detaljen är spelet i power play respektive box play. Det är också där som jag tror att de kommande matcherna kommer att avgöras.

AIK och Skellefteå är två speciella lag med en speciell relation till varandra. Frågar ni mig så är AIK förstås lite mer speciella än Skellefteå. Så har vi också slutspelets så här långt bästa Special teams! Ser vi bara till att behålla den förstaplatsen så är chansen stor att AIK går till final.

Björn Hellberg brukar tala om det viktiga sjunde gamet. Då handlar det om tennis. Jag skulle vilja tala om den viktiga femte matchen. Nu handlar det om hockey. Jag tror att om AIK ska ta hem den här serien så är det i morgon som breaket behöver komma. Vi bröt förvisso Skellefteås hemmaplansfördel redan i match ett men Skellefteå bröt som bekant tillbaka direkt. Jag vill absolut inte ha en sjunde och avgörande match i Skellefteå. Jag vill se AIK avgöra serien på Hovet. Jag vill vara där när det händer, inte bara när det möjligen vänder.

Ödesmatch eller inte, det är frågan som från början motiverade det här inlägget. Svaret får vi tidigast på torsdag. Inför tisdagsmatchen i Skellefteå säger jag: Lossa alla bojor, livremmar och hängslen! Koppla ur och koppla på! Låt det bli hett som i helvetet och låt det bli klassiska matcher med lika klassiska hjältar! Låt det bli Blomdahl och Bång, Salle och Sampa, MacNevin och McDonell! Låt det bli Fish och Fasth, Rudan och Rosén och Dicken Liwing the dream! Låt det bli fucking jävla semifinalfest med Allmänna Idrottsklubben när den är som bäst. Släpp gnagarna loss - det är vår!

Vi ska ta dem med fart, frenesi och vigör. Vi ska ta dem med humor och härligt humör! Allegro con brio!

Brynäs Tigers

Mormors favoriter kan man inte tycka illa om. För Boris är Brynäs lite grann som en släktklenod i porslin. En kitschig tiger i ett vardagsrumshörn. Något som man bryr sig lagom mycket om, vårdar så smått och håller ett öga på i smyg. Man vill inte gärna att den ska gå sönder, dyrgripen. Om en barnslig gäst på tre-fyra år sådär råkar sätta sig på den går man i spinn. Om en vuxen får för sig att kalla den ful knyter man näven i fickan och spänner blicken. Kom inte här och snacka, liksom. Tigern är en vän, ett minne ifrån länge sen. Jag är inte jätteförtjust i den men om någon jävel fick för sig att ta klenoden ifrån mig skulle jag bli galen som Greken. Ja, det skulle kännas tomt och konstigt att leva utan tigern.

Jag putsar upp den lagom till jul. Därefter får den vila, samla damm och grina illa. Sedan i somras kallar vi den Mysnäs, lillgrabben och jag. Vi diggar ränderna och stajlen, tänderna, emaljen. Färgerna, öronen, morrhåren, svansen. Det är något visst med en tiger som visar tänderna men tiger. På något suspekt sätt inger den respekt.

I familjen Boris lär man sig att vårda mormors favoriter. Ett tag tänkte vi ta bilen upp till Gävle och se Mysnäs sättas på plats på plats. Men saker kom emellan, en 40-årsfest, en massa måsten. Men det går fler tåg och säsongen är lång. Fastän jag fantiserar om att ta porslinstigern till antikrundan, få den värderad och såld en gång för alla, håller jag fast vid den som ett barn håller fast vid sin första nallebjörn. Även om det en dag som denna tar emot att säga det, så är minnet av Mysnäs en del av mitt liv. Ibland håller jag en tumme för Tigers. Ibland unnar jag dem ett trettonde guld.

Men idag får Mysnäs stryk. När kattens lek med råttan blir råttans lek med katten känner Boris ingen som helst sympati. Och mormor har sedan länge lärt sig att halvhålla på Gnaget.

Färjestad är ett bra lag.

Och det är väl ungefär vad jag har att säga ikväll.

Skoterragga runt (igen)

Med anledning av Plisskens stora dag och för att jag tycker det är lite festligt att retas med gnagare som "har svårt med verbal förbrödring med andra lags supportrar" så kör jag en favorit i repris. Heja AIK!



Yeah, my name is Bläck Böris och nu ska jag sjunga en riktig raggarlåt för er! Jaaha…

Nu ska jag berätta vad det är jag tycker om
det finns skoterraggare och jag är en av dom
Vet ni skoterraggare dom har en egen stil
därför har jag sålt min gamla onödiga bil
Skorna ska va fodrade och lukta lite svett
kallingen ska sitta lagom löst kring min baguette
Truten den ska hålla tyst som vore den en mus
sen ska den förstås va full med jävla massa snus

Sen så är det dags att skoterragga runt
Bara köra kring i skogen, ragga runt
Nynna bästa raggarlåten
Dunka takten uti plåten
Leta renar här och där och ragga runt

Ja, jag är en skoterraggare, det kan förstås
jag har till och med kört skoter en gång i Borås!!
Jag har druckit hembränt på varenda jävla torg
och fått sova i en fyllecell i Göteborg
Framför riksdagshuset fick jag soppatorsk en gång
då så fick jag stryk av fyra snutar med batong
Men en skoterraggare han tål behandlingen
sen så tar han nya tag och börjar om igen

Då så är det dags att skoterragga runt
Gasa på som fan och bara ragga runt
Om så snön har töat bort
och hela Norrland verkar torrt
Året runt så vill vi skoterragga runt

Yeeah!
That’s right!
Weeell, I’m a raggare, skoooterraggare…

Ja, en skoterraggare kan tyckas smått obscen
när han raggar upp en helt försvarslös stackars ren
Men vad ska han göra när varenda jävla tjej
flyttat söderut; klä sig i läder och bli gay?
Låt oss bara va i fred och åka härs och tvärs
ragga runt och ta oss en och annan liten bärs
Det finns ingen bättre vän än skoterraggaren
så släpp loss och häng med oss, nu ska vi ragga ren

Det har blivit dags att skoterragga runt
Lira rock n roll och bara ragga runt
Spela skoterraggarlåten
Dunka takten uti plåten
Gapa som en idiot och ragga runt
Ja, nu är det dags att skoterragga runt
Gasa på som fan å bara ragga runt
Spela skoterraggarlåten
Dunka takten uti plåten
Leta renar här och där och ragga runt
Spela skoterraggarlåten
Dunka takten uti plåten
Leta renar här och där och ragga runt

Kaffe, hjältar och ett sällsynt exemplar

Det blev en lyckad kväll i Läkerolen. Tre friska pinnar, trevligt sällskap, en Bång på språng. Och gott kaffe kom...

Man vet att man börjar bli gammal och kanske en aning för snäll när man tycker synd om en motståndarkeeper som springer läck. Man vet det men man tar det för vad det är. Även en hårdkokt gnagare med vässade klor kan väl få bli blödig? Jag tyckte faktiskt lite synd om Greiss igår. Samtidigt gladde jag mig naturligtvis åt McDonells turliga mål. Även om det tog en stund innan jag fattade att pucken hade gått in. Jag blev så paff att jag knappt kom mig för att jubla.

Greiss spelade upp sig efter tavlan och jag slutade tycka synd om honom. Brynäs däremot vek ned sig. Jag kände ingen sympati med utespelarna. Däremot led jag med Tomas, vars kärlek till laget är minst lika stor som min till Gnaget. I första periodpausen kunde vi konstatera att 0-2 var ett slumpresultat. Att båda lagen duttade och pluttade och att första målet fick Brynäs ur balans. I andra pausen var vi överens om att AIK ledde rättvist.

Efter matchen kände jag mig upprymd som efter en lyckad dejt. Tomas var mindre nöjd, även om kaffet värmde hans sargade själ.

Daniel Bång är tillbaka och som han är det! Jag såg tendenser redan mot Luleå hemma. Bång, Sandberg och Tobbe Ericsson var bra då och mot Brynäs bildar de AIK:s bästa kedja. Det kan nog börja smälla till ordentligt i den linan framöver. Sandberg går stadigt framåt, tar för sig mer och mer och det är egentligen bara poängen som saknas. Tobbe visar varför han får förtroende av lagledningen. Han jobbar på, kommer till lägen, kompletterar sina kedjekamrater på ett utmärkt sätt. 19-20-21 är en sifferkombination att lägga på minnet.

¤ ¤ ¤

Tillbaka till mina sympatier för Greiss: Jag såg nog den första perioden genom ett väl ödmjukt filter. Jag får skylla på den, före matchstart, storstilade hyllningen av Lennart "Tigern" Johansson. Den både rörde och berörde. Jag gillar att man tänder ljus på isen och håller ett långt, fint tal. Till och med nationalsången, som jag vanligtvis brukar tycka känns sådär i samband med elitseriematcher, satt som en smäck.

Jag har ju läst en del om "Tigern" genom åren, minns bland annat Börje Salmings självbiografi som jag slukade som hockeytokig tonåring. "Tigern" var uppenbarligen en man och spelare som på många sätt personifierade vad den här sporten handlar om, eller borde handla om. En kämpe som aldrig vek ned sig. En vinnarnas vinnare med humor och humör. En tiger som hatade att förlora men som älskade att vinna.

Man ska vårda sina minnen och man ska vörda sina hjältar. Man ska hylla den som hyllas bör. Vila i frid, "Tigern".

Läs även:
"Tigern" Johansson död

En man ifrån norr...

Luleå leder serien och igår drygade de ut i toppen. Sex pinnar ner till tvåan nu och det börjar likna knallskott i lingonskogen.

Lasse Björn är glad förstår jag. Han är en man ifrån norr och han vet vad som gäller. Snart förvandlas hela Norrbotten till ett enda skoter-plogat vinterland.  Lasse och hans gäng gör naturligtvis rätt i att äta sig fett mätt i väntan på Kung Bore. Ty snart väntar iskalla dagar och läskiga nätter. Bädda idet torrt, bundis! Bryn ditt bacon, baxa en bädd - det är bara en fråga om när. Boris säger: Låt det snöa!

Samtidigt går en annan mot bättre tider i fjollträsk. Från botten finns nämligen bara en väg, och det är opp!

Närmast väntar en tuff match på tisdag. Självaste serieledarna kommer till Hovet och AIK har allt att vinna. Är det något lag som borde kunna det där med Rönnken och hans hockeyfilosofi så är det väl vi? Melin har en uppgift framför sig. Här uppenbarar sig en chans till revansch för oss AIK:are, stora som små. Lilla aik fick ju stryk igår och jag är säker på att vi har Chrille på vår sida på tisdag.

Vi ska göra vad vi kan för att fälla den bryska björnen. Själv ligger jag i hårdträning sedan i fredags. Kalla mig gärna Boris Balboa.

Sarg ut vs Black Boris

I morgon kväll är det äntligen dags. Returmatch mellan två ärrade antagonister. Plats: AXA Sports Center. Tid: 19.00.

I röd ringhörna har vi, med håriga bröst och målkåt blick. Känd för sin stenhårda höger, mosiga mage och gosiga nos. Laddad och tänd. Anrik på gränsen till antik. Vi snackar mannen, myten, medelåldern:

Knutten Fredriksson

I vit ringhörna men med svart bälte kring livet har vi, med fjuniga kinder och Bång i kalsong. Ökänd för sin oförmåga att ta sig själv eller andra på fullaste allvar. Gnagaren, gnuggaren, gnolaren:

Boris Svartenbrandt

Låt det bli en schysst fight två hederliga hårdingar emellan. Låt det bli en bloggbundisarnas kamp på liv och mjöd. Låt de bli härligt härligt men farligt farligt. Ingen flyr fältet när båda slår under bältet.

Let's get ready to rumble!

De dansade en säsong

Man bör inte sparka på den som ligger men vad man bör och vad man gör är inte alltid samma sak. I alla fall ska jag nu försöka att inte gotta mig alltför mycket i de röda rosarumpornas nederlag. Herr Nilssons boys har, trots att de är Dif, gjort en fantastisk säsong. Djurgården och deras publik ska ha all heder för sin insats. Röda havet har fått en ny innebörd även för Boris denna vår.

Men inte ens ett packat hov räckte för att stoppa Sveriges bästa hockeylag idag. Grattis till guldet HV! Grattis Adam K! Passa på och njut för i höst blir det andra bullar - och bananer!

Nu när jag varit både storsint och godhjärtat och till och med lite rödblaskig känner jag ett stingande behov av att få apa mig lite. Därför - och som så många gånger förr - avslutar jag kvällens subtiliteter med lite musik.

Hey, hey, we're the Monkees
and people say we monkey around
But we're too busy singing
to put anybody down

Ingen soldat

Jag är AIK:are. Jag följer och stöttar mitt lag i alla väder. För den sakens skull kommer jag aldrig att identifiera mig som främst AIK:are. Jag är jag och jag är Boris. Jag är ingen soldat. Jag tillhör ingen svart armé. Jag kommer aldrig att representera AIK, åtminstone inte på denna blogg. På Black Boris skriver jag vad som passar mig och mina syften. Om någon ogillar mina alster är det helt okej. Det går an att kommentera. Det går inte an att kommendera.

Jag skriver aldrig i uppviglande syfte. Jag är inte intresserad av att delta i diskussioner om vilket lag som är bäst/sämst eller vilken spelare som är den största grisen. Däremot tycker jag att det är roligt att då och då skoja med både mig själv och andra. Vill man göra sig rolig över motståndarlagen och dess supportrar bör man också kunna skratta åt sig själv och sitt eget lag. Jag tror på devisen att all sann humor börjar där man slutar ta sig själv på för stort allvar.

Jag är inte AIK:are för att det stillar mitt behov av gemenskap och grupptillhörighet. Jag kommer aldrig att rätta in mig i något led av hierarkiskt skiktade supportrar. Jag går min egen väg och jag skriver vad jag vill. Mina tankar och mina ord kan ingen ta ifrån mig. Ingen ska säga vad jag har rätt att tycka, tänka eller skriva. Ingen ska tala om för mig hur jag ska stava till mos(aik). Jag är ingen soldat och jag tar inte order från anonyma, självutnämnda kommendanter.

Allvarligt talat

En speaker i Gävle säger Solna AIK. Likaså en kommentator på TV4. Något att bry sig om? Något att uppröras över? Ja, faktiskt.

Har ni någon gång varit med om att någon ger er ett smek- eller öknamn? Någon som ni knappt känner eller kanske någon som ni känner men inte tycker om. En arbetskamrat eller lagkompis kanske. Grannen på andra sidan häcken, kunden ni har att hantera på jobbet? Snart når det påhittade namnet spridning, snart är det allmänt vedertaget. Snart heter ni inte längre Per, utan Pelle Plutt. Då vet ni kanske också hur det känns. Man stör sig på't. Blir irriterad. Känner sig nästan lite kränkt. Vem har gett den där nobodyn rätt att sätta namn på mig? Är det han som ska tala om för fan och hans moster vad jag heter nu?

Jan Guillou har vid flera tillfällen, på ett synnerligen pedagogiskt vis, förklarat varför han inte svarar på tilltalet Janne. Han heter Jan och vill inte bli kallad annat än Jan. Att folk, för att jävlas, skriver Janne i privata bloggar och internetforum må vara hänt. Men om exempelvis en programledare i TV eller en DN-skribent i en artikel skulle börja kalla Jan för Janne, hade Herr Guillou sannolikt och med rätta gått i taket. I offentliga sammanhang är det nämligen var mans rätt att bli omtalad med sitt rätta namn. Det handlar om hänsyn och respekt. Det offentliga samtalet skall hållas på en respektabel nivå!

Precis som i fallet Guillou är det faktiskt i fallet AIK. Allmänna Idrottsklubben, en av Sveriges äldsta och mest anrika föreningar, har alltid förkortats AIK. Klubben har alltid kallats AIK. Att det sedan råkade bildas en klubb i Skellefteå med efternamnet AIK år 1921 (för övrigt samma år som AIK:s hockeysektion startades) förändrar inte detta. Ingen annan än AIK och AIK:s anhängare ska bestämma hur klubben benämns i offentliga sammanhang. När en matchspeaker eller TV-kommentator bubblar på om Solna hit och Solna AIK dit, blir jag sur. Därför att det är så lågt, så okunnigt och så oerhört respektlöst.

Skellefteå AIK:s fans får gärna kalla sitt lag AIK. Det är helt och fullt upp till dem att avgöra vad laget i deras hjärtan ska kallas. Om de eller andra supportrar i inofficiella sammanhang vill fortsätta kalla AIK för Solna, then so be it. Men, officiellt och offentligt skall AIK aldrig benämnas Solna, Solna AIK eller någonting annat. Det skall inte stå Solna AIK i ett endaste matchprogram. Det skall inte pratas om Solna AIK i radio eller TV. Det skall inte basuneras ut Solna AIK av någon svamlande speaker.

Tro nu inte att jag vänder mig mot supportrar som med hjärta och humor leker med motståndarlagens namn och symboler. Jag är ju i allra högsta grad en av dem själv. Men jag skulle aldrig drömma om att som ansvarig för ett matchprogram, kommentator i TV eller speaker på Hovet gapa ut namn som Malmö Räddhågs, Lek i sand eller Apornas IF. Det vore oproffsigt och infantilt. Rent av korkat. Varför är det så svårt för så många att förstå denna skillnad mellan lek och allvar? Varför är det så svårt att förstå att Gnagets officiella namn är Allmänna Idrottsklubben?

Tre bokstäver.

AIK.

Inget annat.

Brobyggarna

"Tack själv, för alla läsvärda blogginlägg! Det var roligt att du kom tillbaka efter sommar-uppehållet, Boris. Hur ska man säga det... Din blogg har, hur konstigt det än låter (att en enda blogg kan göra skillnad) gett mig en mer positiv syn på din klubb och supportrar till den."

Bakgrund: Black Boris drabbades hastigt och lustigt av rena rama besöksboomen igår eftermiddag och kväll, varför jag kände mig manad att söka en förklaring. Via Google fann jag ett inlägg på Superstars forum, signerat M4tt3 som länkar hit.

Jag kände mig manad att tacka för länken, varför jag skrev en kommentar på hejalif.blogspot.com. Svaret lät inte vänta på sig och citatet ovan är russinet ur kakan.

Det är sånt här som gör det meningsfullt att blogga. Jag känner mig upprymd på ett alldeles särskilt sätt. Lite stolt till och med.

Ps.

I dag är allt som vanligt igen. Besöken är lagom många, så att säga. Jag passar dock på att skicka en ödmjuk hälsning till den stora massa masar som masade sig hit. Ni är alltid välkomna tillbaka.

aik

Brobyggare Boris.