Hit med lite farligheter - det är på tiden!

Tabellvetet lämnar mig inte i fred. Jag har försökt att inte låta mig ryckas med och tryckas ned men det är lönlöst. För hur man än gör så ligger det där och lockar och pockar. Gruvligt men ljuvligt.

Titta bara lite, viskar det till mig. Titta liiite bara. I bakhuvudet hör jag min hemlige bundis Birk Borkason vädja och be. "Boris, Boris, om du låter dig lockas av tabellvetet är du förlorad, det vet du". Han sliter och drar i livremmen som jag slängt åt honom, för han hittar inte så bra här i svartskogen. Men jag skiter i Birk. Tabellvetet har en ljuv och sexig röst som lockar mig till sitt bröst. Titta bara liiite. Och jag tittar. Klart som fan jag tittar. Tabellvetet har mig fast i sitt skruvade grepp. Jag är tabellvetets kuvade slav och jag vet att jag kommer förbli det, ända tills Cyndee Peters återigen vaggar mig till sömns med sin efterlängtade so-long-säsong-slutsång.

Tänk att få ligga på en schäslong hela veckan lång och bara tänka på tabellvetet och Daniel Bång. Vilket liv. Vilket liv!

AIK är fortfarande sjua och efter dagens matcher ser läget ljust ut. En seger i morgon mot Timrå och slutspelsplatsen blir nästan svår att tappa. En förlust i morgon och Gnaget har fortfarande saken i egna händer. Jag tittar på det återstående schemat, spekulerar och kalkylerar. Tyvärr inser jag att det mesta talar för att Linköping kommer att spela kval. Jag tror nämligen att de torskar på Hovet på tisdag. Men jag hoppas att mitt tips slår fel. Jag hoppas att AIK tar sig till slutspel samtidigt som Djurgården får lida helvetes kval. Ja, jag till och med drömmer om det på nätterna.

Natten till idag drömde jag min hittills skönaste dröm. Det var en dröm så ljuv att den kräver bearbetning per blogg:

Det var kvalseriens sista omgång, Djurgården-Leksand på Hovet. Dif var redan avsågade, Lif var redan klara för Elitserien. Hovet var smockfullt, mest av tokiga masar men även en och annan stackars gårdare som plikttroget gått dit för att bevittna den slutgiltiga och fullbordande förnedringen. På bästa plats satt jag, med Gnagis i fickan och AIK-hjärtat i handen. Det jublade i kroppen. Och ju mer gårdarna tjöt över sitt nederlag, desto mer njöt jag av välbehag.

Så mycket kan jag ärligt säga att det tog bra mycket längre tid än vanligt att jaga bort det morgonståndet.

Det är några omgångar kvar av seriespelet och än kan alldeles för mycket hända. Vissa dagar dagmardrömmer jag om att AIK ska rasa ihop fullständigt. Tänk om, tänker jag. Men sen tänker jag om och tar mig samman. Det finns ingen anledning till oro. Inte än. Fredrik Carlssons skada har visserligen ställt till det för mig, och frågan är om det inte snart är dags att ta Birk Borkason på orden och börja lyda hans goda råd. Låter man sig lockas av tabellvetet är man förlorad. Men samtidigt: Det känns så fett rätt och gött att tänka på alla stackars hockeypuckade gårdare där ute, som garanterat ägnar mer tid åt tabellvetet än vad en annan ens kommer i närheten av.

Det kan de gott ha, gårdarna. Och de skulle bara veta vad som väntar i en eventuell kvalserie. You ain't seen nothing yet.

Tåget går (I've been standing at the station)

AIK besegrade Linköping med 4-2 men segersiffrorna borde ha blitt större. Fast en kväll som denna känns det i-landsproblematiskt att gräma sig över uteblivna mål. Det finns ju så mycket att glädjas åt.

Det räcker med att ta en titt på de övriga resultaten för att bli lycklig i hela kroppen. Det värmer i knoppen och bultar i... ja som sagt. Till och med tårna är på tå. Herregud, allt gick Gnagets väg denna lördag. Modo föll, Växjö föll, Luleå höll och Djurgården åkte på sin sjunde torsk på de åtta senaste matcherna. Underbart är bara förnamnet. Man vet att man är tabellbiten när man känner en lustig känsla i magen varje gång man ser den, elitserietabellen den ljuva. 2012 års kvalserie kan bli den härligaste i mannaminne. Tänk att man som gnagare till och med kan gå runt och se fram emot den kvalfyllda vintervåren. Det hade jag verkligen inte räknat med.

Robert Rosén. Med vilka ord ska man beskriva hans säsong för att göra prestationen rättvis? Han blir bara bättre och bättre. I dag dominerade han varenda gång som han var på isen. Nära på Foppa-klass med elitseriemått mätt. Rosén är nog den bästa utespelare jag sett i Gnaget sedan Pavel Patera säsongen 96/97. Det säger en hel del. Rosén utstrålar ett allldeles enastående självförtroende och lugn. Hans poängproduktion är brutal för närvarande. Efter dagens tre pinnar är han sex före Danielsson i poängligan. Och fortfarande är han inte nominerad till guldpucken! Men det kommer han snart bli, garanterat.

Snart får de lov att börja visa tabellen först efter midnatt på Canal Plus. Råbånge de luxe.

Avslutar kvällen med att störa mig på Hockeyligans senaste förslag. Verkligen oväntat att de börjar snacka fallskärm JUST NU. Det kan ju inte alls bero på att klubbar som LHC, Dif och Löjliga Familjen har eller har haft stora problem denna säsong. Det är inte annat än patetiskt hur de håller på. Och man blir ju inte direkt mindre sugen på att se Djurgården lida i kvalserien. Synd bara att Färjestad tycks klara sig undan. Ingen förening har gjort sig mer förtjänt av ett infernolikt kvalseriehelvete än Bollklubben med det lila extra. Men den dagen då Färjestad på allvar riskerar nedflyttning så kommer en utökning av antalet lag i elitserien som ett brev på posten. Sanna mina ord, det behöver man inte vara Einstein för att räkna ut.

För övrigt rekommenderar jag alla läsare och hockeyälskare att ta del av den alltid lika underfundige och underhållande Jämtleksings senaste alster: Ny kriminalvård

* * *

Some might say they don't believe in heaven
Go and tell it to the man who lives in hell
Some might say you get what you've been given
If you don't get yours I won't get mine as well

Bonnafan

"Sitter ner gör man i kyrkan", sjöng AIK-klacken i riktning HV-klicken här i veckan. Det var en kul ramsa. HV71:s så kallade klack satt ju ner hela matchen så det var inte mer än rätt att håna dem en smula. Nu fick visserligen Jönsköpings gosskör sista ordet till slut, och fan vet om de inte stod upp efter straffläggningen, men ändå. Det är tanken som räknas och humoristiska ramsor kan vi aldrig få för många av. Det är fortfarande inget fel på "En jävla massa bönder" men även en klassiker kan bli uttjatad. Ombyte förnöjer.

Själv står jag aldrig i klacken. Jag är ett sittplatsfetto med smak för mazarin. Det hindrar mig inte från att höja rösten lite då och då.

Särskilt motståndarsvin som slutar på-in väcker djävulen i mig. Jag blir grinig och gapar loss. Per Ledin, Andreas Jämtin och Rickard Wallin har alla en särskild plats i min svarta bok. Det är synd att de inte spelar i AIK. Tänk att få älska dem istället för att hata dem. Ja, det vore härligt. Störst av allt är kärleken, men i brist på kärleken får man lattja Greken och arga leken. Fast det är jobbigt att behöva bli arg. Jag vill ju vara go och glad mest hela tiden. Jag vill vara trevlig och trivsam, skojsam och käck. Det är ju det jag vill.

Som tur är är det lördagsmatch idag och det betyder lillgrabben och jag och AIK Kids zone. Inga barnsliga vredesutbrott från Boris.

Men man kan väl få sjunga bonnaramsor ändå, per black blogg åtminstone? Jag tänkte mig en Meduza-melodi med mycket feeling. En sång och ramsa som gör sig väl när en Linköpings Hockey Club-spelare blitt utvisad och lite lagom utbuad. Den går förresten lika bra att sjunga i riktning Linköpings Hockey Club-fansen på läktaren. Frågar ni mig så stinker det bonnatwist om hela Linköpings Hockey Club och man behöver inte vara ordekvilibrist för att uppskatta en dubbelbottnad ramsa. Så kläm i från tårna nu...

Bonnafan
Bonnafan
Bonnafan
Sicken bonnafan

Festen fortsätter

Det finns de som säger att Luleå spelar tråkigt. Det där har jag aldrig förstått. Hockey går väl ändå ut på att vinna...?

I kväll lirade Luleå loppan med Linköping och i förrgår bjöds det champagnehockey mot Frölunda. Jag såg stora delar av matcherna och måste säga att jag njöt långa stunder. En sådan disciplin, en sådan genomtänkt spelidé, ett sådant homogent, lojalt och fint jobbande gäng de har fått ihop där uppe i Norrbotten! Rönnken är ju så jävla skön att man får ståfräs i boxerkalsongen. Här snackar vi inte raggarhockey med svängdörr. Här snackar vi Rönnkenhockey med hänglås.

När Luleå sätter fart fattar man vad Wikegård menar med att elitserielagen numera befinner sig i underhållningsbranschen.

I kväll var det Toni Koivistos tur att kliva fram. Igen! Han avgjorde mot Indians. Han avgjorde mot Cluben. Mot AIK för några dagar sedan var han förstås värdelös (även om han med fett mycket flyt lyckades få till två målpass). Koivisto är en härlig spelare. Rolig, underhållande... typiskt Luleå på något sätt. Om Gud vill och om det finns någon rättvisa i världen så visar Toni vägen även på fredag då Luleå tar sig an sopiga Färjestad i Karlstad. Jag har redan laddat skafferiet med diverse smått och gott. En sann hockeyälskare säger liksom inte nej till fredagsmys med Kuleå Hockey.

Men dessförinnan: Derby! Hardy är het, Fimpen är fet. Greken är galen och Bom Bom går bet.

Apa apa, upp och hoppa
Hoppa ända ner i HA
Apa apa, upp och hoppa
Hoppa ända ner i HA

Jämtin, Jämtin, ditt gnagarglin

Jag ville skriva om Fredrik Carlsson och om hans första fullträff ikväll. Men Slakas Norrena stod i vägen, så det blir mest gnagarglin och gnäll. Men först ett rejält gnagarflin.

This one is for Andreas Jämtin:



(Inspirerad av Berit  - Sveriges bästa speaker - tänker jag i detta inlägg översätta - translate - allt väsentligt innehåll till engelska så att även våra transatlantiska stjärnspelare förstår. Utifall att de skulle råka slinka in, menar jag. In case they happened to drop by.)

Andreas Jämtin är ett gnagarglin. Jag har länge velat ha honom tillbaka i Gnaget, hade faktiskt visst hopp om att det skulle bli så också, men det var innan han skrev på ett låångt kontrakt med Cluben. Efter kvällens uppvisning visste fan om jag någonsin vill se honom på Hovet mer överhuvudtaget. Psykbrytet som gick ut över Stefan Johansson var fegt, fult och fantastiskt korkat. Dessutom renderade det i ett psykbryt på läktaren; Boris blev Greken för ett par sekunder.

Jämtin har uppenbarligen inte alla hästar hemma - he has not got all the horses at home - och hans impulskontroll tycks det vara sämre ställt med än på länge. Han uppför sig på isen ungefär som en annan gör när dammsugaren krånglar samtidigt som det ringer på dörren och Jehovas Vittnen står i farstun. Det har hänt och jag bad dem dra åt hevete. It has actually happened and I begged them go to hell. Det är kanske jobbigt att spela i ett skitlag. Maybe it's hard to play for a poor team. Men det ursäktar inte idiotin.

Jämtin blir förhoppningsvis avstängd ett par matcher. I så fall har han gjort Gnaget en tjänst större än på många år. LHC är ett av lagen som AIK kan och bör ha bakom sig när serien är färdigspelad. De behöver sitt svin på isen. Det är precis som Johannes Salmonsson skriver på twitter: "Jämtin e en grym hockeyspelare men väldigt korkad." Jämtins dumhet kan bära Linköpings Hockey Club hela vägen ner i kvalserien. Ingen skulle jubla mer än jag om det blev så.

Nu skulle jag vilja veta om Jämtin har en sån dära nedflyttnings-klausul i kontraktet. Du är välkommen hem när du vill, Andreas!

Forgiven, not forgotten

Jag har under en längre tid (läs typ hela säsongen) känt mig besvärad och grinig i samband med AIK:s bortamatcher. Tycker inte ens att det är kul att se matcherna längre, blir mest frustrerad och irriterad. Gårdagens kalkoninsats i Linköping bröt inte mönstret direkt. Tvärtom. Första perioden var rent ut sagt usel. Till och med Fredrik Carlsson såg vilsen och yr ut. Stefan Johansson och Jonas Liwing turades om att leka hej kom och hjälp mig och Daniel Bång var fullständigt osynlig.

Jag är för lat för att orka ta reda på hur många gånger Roger Melin har tvingats ta time-out i början av bortamatcherna men något säger mig att det är alldeles för ofta för att vara sunt.

Bortatabellen bekymrar mig en smula. Endast tre trepoängare på sjutton försök är... inte särskilt bra. Det är faktiskt bara Frölunda som är sämre.

Fanns det något postitivt att ta med sig från Linköping? Nej.

* * *

Min svärmor har en sån där gammal handsydd sak på väggen som gamla tanter brukar ha. Jag brukar stanna upp framför den ibland och reflektera över livet. Så här står det på den:

"Lär dig livets stora gåta - älska, glömma och förlåta."

Det är så klokt och käckt formulerat tycker jag. Man blir liksom lite djup när man ser den där väggprydnaden. Man inser att livet är så mycket mer än hockey och rajtan tajtan. Man får distans till vardagens måsten och bekymmer. "Lär dig livets stora gåta..."

Jag kommer att tänka på Rikard Franzén. Frazze Tyson. Och jag minns alla fina stunder. Jag minns när han täckte skott med hela käften en kväll i Globen mot HV71. Jag minns när han lyfte buren mot Boden så det blev straff. Jag minns när han gav diverse djurgårdare en smocka i schimpanseriet. Det var tider det. Sen gick det utför och åt helvete. Men den förlorade fånen kom tillbaka.

Du är förlåten Frazze men inte glömd. Som i en Corrs-låt från 95: Forgiven, not forgotten.

Djupt, som sagt.

Men livet stora gåta: "Älska, glömma och förlåta" var det ju. Till min stora besvikelse har jag fortfarande inte lärt mig hela gåtan. Älska och förlåta, det är min pryl. Det där med att glömma är liksom lite svårare. Min minnesbank är som en gammal elefants, trots att jag fortfarande är både ung och viril. Hjärnan suger fortfarande åt sig som en svamp. Jag kan på kort sikt knappast räkna med någon begynnande senilitet. (Har idag hört på nyheterna att det börjar runt 45 men dit har jag alltså en bra bit att vandra.)

Så jag lever här med mina minnen. Av tider och hjältar som flytt. Men varför sörja tider som passerat när allt det bästa är det som är nytt?

* * *

Gårdagens skitmatch är ett minne blott. Eftersom det berömda matchprogrammet alldeles uppenbart är konstruerat av ett tvättäkta hockeypucko så får jag dock - precis som alla andra gnagare - vänta ett bra tag på att få se mitt älskade lag in action igen.

Som tur är spelas det J20 på Ritorp i helgen. Kanske ser jag en match eller två. Juniorhockey har ju blivit så jäävla populärt.

Always look on the bright side of life

Jag lekte Greken-leken i tevesoffan ikväll. Fast bara inombords. Med en glad och hockeytokig liten kille bredvid sig, som jublar lika högt vilket lag som än målar, är det svårt att pressa fram några riktiga utbrott. Så jag kokade i smyg, höll de värsta barnsligheterna för mig själv. Som tur är finns det mobiler, SMS och kompis Greken. Min gamblande vän och jag hade stadig messkontakt i en och en halv period. Sen fick jag nog. Sen orkade jag inte tumma mer på glappknapparna.

Sex minuter in i första perioden hade jag lust att göra en Ture Janzon med Z; slänga ut teven genom fönstret. Men grabben ville se hockey och jag hade inte hjärta att ta kvällsnöjet ifrån honom. Han hade ju sett fram emot matchen lika mycket som jag. Till skillnad från mig brydde han sig inte om att AIK:s försvarsspel var uselt och ruttet och att utespelarna lämnade Markus Svensson åt vargarna och riksgrisen. Till skillnad från mig tyckte han det var kul att se massa mål istället för inga mål, som i lördags på Hovet.

Om det inte hade varit för den miserabla starten - och för zebran och hans vänner i mitten av andra perioden - hade det kunnat bli en riktigt lyckad kväll även för mig. Men känslan efter matchen är att vi gav bort den. Linköping gjorde det bra som utnyttjade Gnagets brister. AIK gjorde det dåligt som bjöd på tre enkla mål. Det håller inte på den här nivån. Vi såg det mot Djurgården i derbyt, då i andra perioden. Nu hände samma sak i första. AIK-spelarna får skärpa sig kvickt. Jag är trött på att se Melin tvingas ta tidiga timeouter.

* * *

Inspirerad av min lyckligt sovande son som antagligen drömmer drömmar av guld just nu tänker jag trots allt avsluta kvällen med att highlighta det positiva.

AIK gör två snygga mål i PP som sånär vänder matchen.

Linus Videll är på väg mot storformen.

Sandberg bröt mål- och poängtorkan.

Bång blir mer och mer Bång.

Vi är trea i tabellen, har plus tre i målskillnad och spelar match igen om tre dagar.

Viklund fortsätter att spela tryggt och snyggt.

Johan Åkerman är tillbaka i gammalt gott slag. Ser äntligen lika kass ut som han gjorde under åren i AIK.

Det var på tiden!

* * *

Läs även: Summering LHC-AIK, Cloetta Center 26/9

BB:s elitserietips 2011/2012

För ett år sedan toktippade jag Elitserien och lät hjärtat vara med. Samtliga lag fick ett varsitt skojfriskt inlägg tillägnat sig. Denna höst är jag inte i närheten av att överprestera på samma sätt. Det känns förstås lite trist. Men som alla vet är andra säsongen i eliten den svåraste och det gäller naturligtvis inte bara AIK utan även mig. Därför blir det bara ett endaste fjuttigt litet tipsinlägg från mitt håll i år - det här. Elitserien enligt Boris 2011/2012:

1. Luleå
Har fortsatt bygga på sitt framgångsrecept. Wallin är ett grymt förvärv. Liksom Harju. Kommer att vara urtrista att se mot AIK, desto roligare mot Dif. Rautio en nyckel till framgång.
BB gillar: Lasse Persson samt lagets nya dräkter.
BB ogillar: Osten ger en besk eftersmak.
 
2. Djurgården
Blir bättre än i fjol. Stark backuppsättning, något tunnare framåt. Wesslau kanonkeeper. Tyvärr ser Dif ut som en het guldkandidat. Förhoppningsvis har jag fel.
BB gillar: Kristofer Ottosson är sympatisk.
BB ogillar: Det mesta.

3. Färjestad
Har som vanligt fyllt på där det uppstått luckor. Både i truppen och på tröjan. Kommer antagligen att sakna Sjögren men kompenserar med Sjöström. Three is the magic number.
BB gillar: Patrik Lundh och Mikael Johansson.
BB ogillar: Att förlora mot dem. En seger skulle sitta fint efter alla dessa år.

4. Brynäs
En av säsongens överraskningar. Silfverberg och Järnkrok leder Brynäs till en topplacering. Svedberg tar förstaspaden.  Unge Johan Larsson ett av säsongens stora utropstecken! Brynäs går till semi.
BB gillar: Ganska mycket faktiskt. Klubben, laget, märket, tröjorna, traditionen och Tigger Tom.
BB ogillar: Egentligen ingenting. Jag gillar ju Brynäs.

5. Linköping
Kommer som vanligt att blanda och ge. Tjeckerna gör dock LHC till ett topplag och Magnus Johansson fortsätter att imponera. Jämtin utmärker sig offensivt.
BB gillar: Hans Särkijärvi. En riktig karl.
BB ogillar: Carl Söderbergs dialekt.

6. HV71
Nä, här ser det inte så spännande ut. Går mot en mellansäsong, som trots det kan räcka ända fram till guld. Kamil Piros kommer att ösa in poäng. Till skillnad från Bremberg.
BB gillar: Per Ledin. När han är i utvisningsbåset. Och HV-bloggen.
BB ogillar: Per Ledin. När han är på isen.

7. AIK
Kommer att få kämpa och slita för att återupprepa succén. Med Fasth i kassen, ett stabilt försvar och en poängkung i Videll blir det slutspel igen. Väl där går vi som tåget mot guld och gröna skogar. Bång avgör finalserien med att trycka in både Wesslau och puck i mål. Efter videogranskning, läktarkaos och ett par hundra barnsliga vredesutbrott från Greken döms pucken inne. Min glennifierade vän och jag firar med att bada i Akallas fontän.
BB älskar: Gnaget!
BB ogillar: Att David Engblom inte fick nytt kontrakt.

8. Skellefteå
Har tappat en hel förstafemma och mer därtill. Pikkarainen blir en nyckelspelare, särkilt i PP. Även Styrman får mycket ansvar. Möller spännande att följa.
BB gillar: Färgerna. Plissken samt supportrarna. Skellefteås klack är den enda i landet som sjunger hejaramsor tillägnade bortalaget.
BB ogillar: Anders Forsberg är väl muppig för min smak.

9. Frölunda
Kommer att se bättre ut i spelet än förra säsongen. Men fortfarande lite ojämna. Fredrik Pettersson och Mika Pyörälä imponerar men Frölunda missar ändå slutspel - igen.
BB gillar: Lugna puckar.
BB ogillar: Indians. Fruktansvärt töntigt namn.
 
10. Timrå
Ett anonymt gäng som får mycket däng. Inte ens Hagos och Johan
"Gnagarn" Andersson lyckas lyfta Timrå över slutspelsstrecket. Avsågade med tre omgångar kvar, men slipper kvala.
BB gillar: Johan Andersson.
BB ogillar: Johan Andersson.

11. Växjö
Börjar bra och är på slutspelsplats efter halva serien. Sedan rasar det. Mycket mål i baken, allt färre framåt. Janne Karlsson får ett par patenterade psykbryt men Växjö kvalar sig kvar till slut.
BB gillar: Janne Karlsson och Lakersbloggen.
BB ogillar: Det nya märket. För tankarna till boooring Baloos Arsenal.

12. Modo
Får en usel start och hämtar sig aldrig. Hopplöst sist redan vid jul. Tellqvist målar tavlor, Freddy Meyer floppar och Dick Axelsson längtar bort. Tuffe Uffe avgår samma dag som Leksand går upp.
BB gillar: Foppa.
BB ogillar: Sundström.

Lynx Lynx

Ilves betyder lodjur på finska. Vad Ilves klubbmärke betyder vete katten. Luleås supportrar må vara upprörda över sin nya björn som ser ut som en varg som ser ut som jag vet inte vad. Då skulle de se Ilves lodjur. Ilves lodjur ser inte ut som ett lodjur för fem öre. Det ser ut som ett odjur, ett fult gult tofsmonster ritat av någon finsk karikatyrtecknare på fyllan.

Jag måste säga att Ilves klubbmärke är ett av de absolut fulaste jag sett. Och då har jag ändå sett rätt många.

* * *

Det fula märket till trots, igår vann Ilves över AIK i Tammerfors. Det blev 4-2 till slut och enligt svartgult folk på plats såg det, precis som mot Timrå, segt ut. Robert Rosén gjorde två mål, vilket är positivt. Bång vilade efter stjänsmällen i Sollentuna. I hans frånvaro passade Melin och Persson på att fixa och trixa med formationerna. Rudslätt, Rosén, Videll bildade kedja och den konstellationen kan kanske vara ett alternativ framöver. Nordström åter mellan bröderna Ahlström, där tror jag vi har ett vinnande koncept. Hursomhelst är det bra att man prövar sig fram. Det är ju liksom en av försäsongens grejer, att man testar olika formationer och därigenom ser vilka spelare som faktiskt synkar.

Jämför man AIK:s situation idag med hur den såg ut vid samma tidpunkt för ett år sedan så ser det betydligt ljusare ut nu. Då var ju mer eller mindre hälften av spelarna antingen febriga och förkylda eller skadade. Nu är det bara Salmonsson som saknas på grund av skada. (McDonell ansluter i oktober medan MacNevin medverkar i två matcher i Finland för att därefter inleda säsongen i HPK.) Förutsättningarna att få ihop ett slagkraftigt lag till premiären är med andra ord godare i år än vad de var i fjol. Lägg därtill att AIK denna höst har ett på pappret bättre och mer rutinerat lag än i fjol, kryddat med en potentiell poängkung i Videll. Som hockeypuckad gnagare har man anledning att se fram emot hösten med tillförsikt.

Så här tror jag (med reservation för eventuella sjukdomar/skador) att AIK:s anfallskedjor kommer att se ut en bit in i serielunken:

Bång - Sandberg - Videll

Rudslätt - Steen - Gynge

Salmonsson - Rosén - McDonell

Ahlström - Nordström - Ahlström

Backparen tar jag helst en annan dag. Bortsett från den givna duon Carlsson & Johansson känns det än så länge ovisst. Uppställningarna hittills under försäsongen ger så klart en fingervisning, men ändå. Ännu vet vi till exempel inte om Aspeqvist blir kvar i truppen. Om han blir kvar så går AIK in i säsongen med nio backar i truppen (MacNevin inräknad). Frågan är om Melin/Persson tänker fortsätta på den sedan i vintras inslagna vägen och spela med fyra backpar i matcherna. Om inte så kan konkurrensen bli minst sagt hård om den sjunde backplatsen.

Glädjande förresten att läsa om Josh MacNevin igår.

* * *

Jag ämnar nu lämna träningsmatchen mot Ilves och AIK:s försäsong för att istället ta mig tillbaka till kärnan och själva huvudspåret i detta djuplodande och mångfacetterande inlägg. Således snackar vi nu enbart om klubbmärken som är fula.

(Jag har naturligtvis skrivit om ämnet förut men eftersom jag älskar att älta gamla lustigheter och eftersom jag är en sån som mer än gärna drar samma tokroliga skämt om och om och om igen så tänkte jag: Varför inte? Läsare som besöker bloggen enkom för att ta del av mina tankar om spelet på isen kan med fördel scrolla förbi återstoden av detta inlägg.)

Ilves odjur till lodjur väcker frågan som så många gånger förr har snurrat i mitt huvud: Vad är det egentligen med nordiska klubbar och kattdjur? Ibland verkar det som att de gör allt för att överträffa varandra i dålig smak. Se på Linköpings Hockey Club till exempel. Och se på Sundsvall. Se på Bofors. Se på Borås. Borås!! Kanske var det just den katastrofala gemensamma nämnaren som en gång i tiden fick Djurgårdens IF IF att på allvar börja spela apa och klä ut sig till lejon? Inflik apropå kattlik: En svensk tiger. Och en till!

Nåja. Det är ju faktiskt inte bara lagen med spinn som ser ut som nåt katten släpat in. Ta alla dessa fåglar bara: Det är rödhökar här och rödörnar där. I SM-liiga finns det en pelikan! Den är förvisso inte lika ful som den svenska rödhöken, men fett disneyfierad får den åtminstone mig att brista ut i kvack. (Snart ringer de från Canal Plus och erbjuder mig tjänst som stand in för Arne.) Skabbigast av alla nordiska fjäderfän måste nog ändå vara den stackars sjöfågel som Hudiksvalls HC envisas med att bära på bringan. Man tappar andan.

Tacka vet jag Mariestad BOIS. Vi AIK:are stötte ju på Mariestad BOIS flera gånger för ett par år sedan. Då lärde vi oss, förutom att de är bättre på öl än backcheck, att i Mariestad BOIS, där har di känsla för det här med hockeykultur och klubbmärken. Visserligen envisas de som så många andra med att smycka sina tröjor med ett djur. Men det är inte vilket djur som helst - det är en tjur! Dessutom med koppling till kommunvapnet. Så HV71 f.d. Blue Bulls, släng er i väggen! Här snackar vi Nordens fulaste klubbmärke - alla kategorier.

* * *

Ett lag som verkligen inte har något fult djur i märket är Leksand. Med det finns det människor som tycker att de ska ha. Eftersom min blogg har fått en del nya besökare sedan december 2009, tycker jag att det kan vara på sin plats med en efterlängtad repris. Således...

Läs även: Replik till Ragnar

Solsidan

Nä, jag syftar inte på teveserien. Jag syftar på den där sidan av gatan där solen alltid skiner, där ingen skugga faller och där man får kisa för att inte bli blind. Jag syftar på den här sidan av strecken, den vi befinner oss på och som vi ska göra allt för att inte ramla ner under. Det är naturligtvis inte klart än, fortfarande kan allt hända, men det ser onekligen ganska så bra ut. Jag kan inte tro annat än att vi fixar kontraktet. Slutspel vore en fet och härlig bonus, grädde på moset. Men i första hand ska vi alltså hålla oss kvar. Utan kval.

Fast jag kan inte hålla mig från att skriva det: Är det något lag som förtjänar åttondeplatsen så är det AIK.

Det skriver jag inte bara för att jag är AIK:are. Det skriver jag för att inget annat lag den här säsongen har varit så uträknat på förhand och för att inget annat lag har överraskat så många. Hur det än går på lördag så har AIK gjort en strålande säsong. Ingen som kan något om hockey, ingen som vill bli tagen på allvar kan hävda något annat. För oss som följer laget finns det anledning att vara stolt. Själv är jag så stolt över den här upplagan av AIK att jag får ståpäls varje gång laget vinner. Kvällens seger var inget undantag. Det var nära på att jag klämde fram ett gäng tårar i samband med slutsignalen.

Linköping - AIK 1-2 (0-0, 1-2, 0-0)

Det var en krigarinsats som hette duga. Kommentatorn babblade om panik i AIK:s zon i mitten av tredje perioden. Jag såg ingen panik. Jag såg förvisso ett rejält pressat lag men det var ett lag som stred och slet och som vägrade att ge sig. Det var inte bara Fasth som stod emot Linköpings press, det var hela laget. Samtliga spelare i AIK gav allt ikväll. Gnaget gjorde egentligen bara ett dåligt byte, matchens första. Men därefter visade L A G E T Gnaget varför man inte är toksist i serien. Melin tog timeout i rätt läge, han samlade truppen och manade på. Spelarna tog ansvar och växte med uppgiften. Ingen åkte och gömde sig, samtliga stod upp och krigade. Slutminuterna blev förstås ruggigt spännande, Fredrik Svensson räddade ett nästan givet baklängesmål. Där och då tog han säsongens bästa utvisning.

Jag hade som sagt nära till tårar på slutet men jag sparade dem till ett bättre tillfälle. Närmare bestämt till på lördag, till Hovet och Modo och till säsongens häftigaste match. Vi ses på solsidan!

Paint it black

Det finns verkligen ingen anledning att gnälla och gny och tycka synd om sig själv. Vi är på slutspelsplats efter 53 spelade omgångar. Det är fantastiskt. Ändå vill jag ibland att säsongen bara ska ta slut.

Jag pallar snart inte mer. Varenda match är en kamp mot knipet. Magen är i uppror, jag lider mig igenom matcherna. Det är som om om hela säsongen har varit en enda lång kvalserie. Och ingenting kan man göra för att påverka skeendet. Man kan förstås sjunga och gapa och skrika och klappa händerna när man är riktigt glad och man kan hata zebran och snacka med Greken och man kan grina och gräla och grymta och gripa ett halmstrå. Man kan blogga av sig sin nerviga frustration. Hur man än beter sig så är det ändå grabbarna på isen som måste göra det. Det är Fasth och Bång och Dicken och Sandberg och Rudan och Gynge och Steen och alla andra med som måste fixa det. Det är till laget och Gnaget jag sätter mitt hopp.

Vi kunde ha vunnit igår, borde ha vunnit. Men skit i det. En pinne är en pinne och nu är det bara Linköping som gäller. Vi har inte gjort några vidare resultat där nere i vinter men i morgon är det dags. Jag tror på AIK som jag trott på AIK hela säsongen. Har vi hängt med hit så vore det väl piss om vi inte kunde göra det ända in i kaklet. Det blir kamp och krig och strid om poängen. Cluben jagar fjärdeplatsen, vi jagar slutspel och nytt kontrakt. Motivationen lär det ju inte vara något fel på. Så det får bli kylan som avgör. Vem klarar att hålla huvudet kallt? Vem kliver fram när det behövs som mest? Själv är jag ett vandrande nervvrak, het på gröten och eldfängd som få. Jag gör vad jag kan för att hålla knäppskallen högt. Kall lär den inte bli förrän säsongen är slut.

Jag ser en röd dörr och jag vill måla den svart

Den dörren leder oss men jag vet inte vart

Stjärnorna på slottet

För första gången den här säsongen gav jag upp en match i förtid och bytte kanal. Det var i alla fall inget fel på tajmingen. Tack vare sopiga Gnaget fick jag ju se nästan hela Stjärnorna på slottet.

Jag vet inte vad det är med AIK:s spelare för närvarande men snacket om slutspelsplats kan de ta och stoppa upp i närmsta fåtölj. Laget uppträder som ett skakigt gäng som tror att de ska få stryk. I första perioden hängde de väl med hyfsat men sen var det tack och gonatt. Bjurling stod för ännu en bjudning och grabbarna som skulle göra det framåt åkte mest omkring och gömde sig. Uppspelen var bedrövliga. Och power play, vad är det för nåt? Är det när man är fler man på isen eller?

Det är möjligt att det finns både hjärta och hjärna i AIK men med staken är det värre. Slakare lina får man leta efter. Inte ens Dicken står upp. Hela laget suger flaggstång.

* * *

Det var alltså inte AIK:s dag i dag heller. Desto trevligare toner i Stjärnorna på slottet, där Niklas Strömstedt stod i centrum för uppmärksamheten. Ibland önskar jag att fler AIK:are kunde vara lite mer som honom. Lite mer ödmjuka, lite mindre gläfsande. Fan vet om inte baconbloggaren Boris själv har en del att lära av karln.

Sportiga Jämtin

aik


Sportiga Jämtin är ett gnagarglin
Han är toppen
Han fullgör sin plikt uti sitt distrikt
med hela kroppen
Han är ingen slav, ställer höga krav
på klubbkamrater
Lirar för dyr peng, spelar för ett gäng
legosoldater

Javisst det ska va stil, lägenhet och bil
ska det vara
Slagits har han gjort på mången bonnaort
Fattas bara
Annars är han snäll, fast professionell
för det mesta
Emot vederlag, utan obehag
älskar han sin nästa

Kärleken är fin, även hos Jämtin
Quantum satis
Älskar AIK som visst honom kan få
men inte gratis
Så även om du tror att kärleken är stor
bli ej besviken
Det måste du förstå att den som sa hejdå
vill bli en rik en

Ty där finns ett kontrakt, ännu smått abstrakt
står det i blaska
Ska han skriva på och fortsätta gå
gatlopp och fnaska?
Sportiga Jämtin är ett gnagarglin
Han är toppen
Han fullgör sin plikt uti sitt distrikt
Med hela kroppen

* * *

Alternativ slutkläm:

Men om kärlekskval rubbar hans moral
ur balansen
Så kanske ändå att, vi får en viss rabatt
ännu finns chansen
Den som slutat tro kan sitta där och glo
slipa och fila
Tömma ut sin tarm och sjunga utan charm
sånger infantila

Gnagarsvin och Fröken Lunda

Patric Blomdahls rygg är trasig igen och det suger verkligen. Han representerar en spelartyp som man vill ha i laget, en grisig tuffing som vet hur man ändrar en matchbild.

Nu är det Fröken Lunda vi möter ikväll och då bör vi klara oss ändå. Bång är på gång och Nemeth vet var hakan ligger. McDonell kan ta en smäll han med om det kniper. Men varför oroa sig för sånt där? AIK är ju ett lirarnas lag, ett lag med Josh och Johannes, ett lag som dribblar bort indianer i sömnen. Och till skillnad från Luleå skjuter vi skarpt om så krävs. Inga knallpulver här inte.

Jag är säker på seger. Så säker man kan vara. Torskar vi så gör jag som man bör - skyller på zebran!

Ikväll vill jag se Sandberg och Bång dominera isen. Jag vill se Dicken göra mål. Jag vill se Rudslätt göra mål. Jag vill se Fasth hålla nollan. Jag vill se Carlsson och Johansson solida och stabila. Jag vill nog se Gynge göra mål också förresten. Och Nollander. Det är på tiden. Jag vill se Bröderna Ahlström snurra runt och servera Steen. Jag vill se Salmonsson soloåka från egen blå och trycka upp trissan i taket.

Det är mycket man vill. Får jag som jag vill så vinner vi med minst
5-0. Huvudsaken är att vi vinner, att vi tar de där tre poängen.

Jämtin må förresten vara ett lite svin, inte desto mindre skulle det vara rena fröjden att se honom i Gnaget nästa säsong. Det är här han hör hemma. Jag har ofta undrat vad han har att göra i Cluben. Maken till bacongäng får man leta efter.

AIK - Linköping 2-1 (1-0, 1-1, 0-0)

AIK besegrade Linköping på Hovet igår och som vanligt gick det lugnt och städat till vid sidan av isen. Hela 3153 åskådare såg Gnaget ta sin andra raka seger.

Även på isen gick det lugnt och städat till. Clubens väluppfostrade, genomtrevliga och snälla pojkar ställde varken till med bök eller stök. Även om exgnagaren tillika LHC:s lilla svin, Andreas Jämtin, gjorde sitt bästa för att grisa till ställningen och tillställningen. Först körde han över AIK:s utmärkte målvakt i målgården. Sen blev han härligt förnedrad av Christian Sandberg och svarade med att lägga sig ner på isen och lipa, samtidigt som han slet och drog i Sandberg som den hungrigaste stackars kulting.

Jämtin fann varken tröst eller bröst. Istället för di fick han tji. Två minuter i grisboxen och spridda burop från läktarplats.

¤ ¤ ¤

Det har gnällts en del på Daniel Rudslätt på sistone. Kritiken har delvis varit berättigad. Rudslätt har gjort alldeles för lite poäng. Det har inte blivit ett enda mål så här långt och det är naturligtvis icke godkänt. Samtidigt vill jag påstå att Rudslätt gjort och gör väldigt mycket nytta på isen. Han är lagets kanske enskilt bäste forward när det gäller att ta defensivt ansvar, över hela banan. Han jobbar hårt i varje byte och han gör i princip inga misstag.

Igår låg han bakom båda AIK:s mål. Det syns inte i statistiken men den som tittar på målen förstår vad jag menar. Vem är det som "tar bort" sin motståndare efter Pavlikovskys tekning och därmed ger Stefan Johansson läge att skjuta? Vem är det som driver ned djupt i Linköpings zon och ger McDonell möjlighet att ta köksvägen?

Jag är överlag väldigt nöjd med AIK:s insats. Laget har hittat tillbaka till det försvarsspel som gav segrar mot Frölunda och Timrå tidigare på säsongen. Fasth är hur bra som helst i kassen och nu får han den hjälp han så väl behöver. Utespelarna rensar i slottet, håller ut motståndarna och ser till att Fasth ser skotten när de kommer. Backar och forwards ser till att få ut pucken ur zon, hittar kreativa lösningar ur trängda lägen och sätter på så vis upp egna anfall.

McDonell och Pavlikovsky har verkligen kommit in i laget. McDonell blir allt hetare i anfallszon. I tredje perioden mot Luleå bytte Pavlikovsky kedja med Oscar Steen och sedan dess återfinns Pavlikovsky mellan Rudslätt och McDonell. Ett lyckat byte. Steen å sin sida har gått in mellan bröderna Ahlström och den intensiva trion är rätt kul att skåda. Garanterat väldigt jobbiga att möta. En gnagisk variant av lulekedja anno 2010.

Bång - Sandberg - Tobbe Ericsson fortsätter att hitta rätt. Salmonsson - Andersson - Gynge däremot går väl sådär. Igår kom Blomdahl in efter en välbehövlig time out och därefter gick AIK på 13 anfallare. Gynge gick in i Sandberglinan medan Blomdahl tog Gynges plats i Anderssonlinan. Tobbe Ericsson fick sparsamt med speltid i tredje. Lite synd kan jag tycka då han faktiskt gör det väldigt bra ihop med Sandberg/Bång. Man vill ha igång Gynge men när han inte ens får spela i PP så blir jag osäker. Blir det bänken snart?

David Engblom spelar back igen och gör det med den äran. I dagsläget ser jag ingen anledning till att peta Engblom från den positionen. Han är exempelvis betydligt bättre än Dicken.

Tärnström, ja. Jag vill inte klaga efter en härlig seger men ärligt talat: Vad är det med karln? Vad håller han på med? Han framstår allt mer som en konstant säkerhetsrisk. I andra perioden gör han ett par helt galna misstag, ser närmast ut som en vilsen junior. I ett läge chansdriver han framåt när Johan Andersson står och bökar vid sargen utan att ha kontroll på pucken. Resultatet blir en kontring, två målkåta tjecker mot en Nemeth.

LHC:s kvitteringsmål kommer för övrigt i direkt anslutning till ett tärnströmskt mardrömsbyte.

Dicken spelade upp sig i tredje och i sina bästa stunder är han sig lik. Men fortsätter han blanda och ge som igår och som i Södertälje förra veckan så finns det anledning till oro. Melins recept för att få igång sin kapten har hittills varit att matcha honom hårt. Mycket speltid ska visst göra Dicken gott. Men jag vet inte. Igår stod han som ensam back i första PP-uppställningen. Han gör inte många rätt. Står mest och måttar, skjuter sällan och ser allmänt begränsad ut i sitt spel.

Dicken är inte vår bäste back. Offensivt heter han Josh. Defensivt heter han Patrik Nemeth.

¤ ¤

Men det här skulle bli ett glatt inlägg med minst tre poänger. Den första poängen avklarades med Jämtin. Den andra med Rudslätt. Den tredje kommer här: AIK är för närvarande tre pinnar efter Dif i tabellen. Seger mot Frölunda i morgon och allt talar för att vi passerar Herr Nilssons gäng senast på torsdag. Det finns anledning att le en söndag som denna. Åtminstone om man är AIK:are.

Nu krossar vi Elfsborg!

Ett sällsynt exemplar

Dagen till ära känner jag verkligen för att håna Linköpings Hockey Club men till min stora besvikelse är det som förgjort. Jag kommer inte på något kul att skriva.

Culture Club känns verkligen uttjatat och passé. Det finns en gräns för hur många gånger man kan plocka pinnar på samma tokroliga tema utan att framstå som en självgod tråkmåns utan fantasi. Dessutom är det faktiskt så att Linköpings Hockey Club har kultur. För länge sedan hette klubben Kenty. Bara en sån sak.

På Linköpings Hockey Clubs hemsida läser jag bland annat följande rader:

När det gäller Linköpings Hockey Clubs stil, eller själ om man så vill, är traditionens inverkan helt avgörande. Från den gamla Kentytiden och bildandet av LHC 1976 har vi i alla tider haft en viss profil.

Väluppfostrade, genomtrevliga, "snälla" pojkar har efter den aktiva tiden blivit lika omtyckta ungdomsledare i generation efter generation som själva fostrats i en positiv miljö med bilder och händelser från träning, matcher, resor och inte minst i omklädningsrummet i tugget med varandra.

I kväll ska de väluppostrade, genomtrevliga och "snälla" pojkarnas lag spela match mot AIK på Hovet. Jag hoppas att de lever upp till bilden av sig själva. Jag hoppas att de kommer hit och spelar trevligt och snällt. Busungen Jämtin får de väl lämna i bussen. Inget lördagsgodis for you my friend. Mr Bång får slåss med zebran och målprotokollet.

När ouppfostrade, otrevliga och elaka Gnaget gör slarvsylta av LHC:s glada gossar finns det bara ett lag på isen. Gästerna är med största sannolikhet redan halvvägs till söndagsskolan...

En inställd spolning är också en spolning

AIK - Linköping 1-5 (0-1, 1-1, 0-3)
Skott: 17 -37
Publik: 6823

Jaha. Nähä. Det blev en match men blev det en match? Två halvdana perioder och sedan pannkaka. Linköping visade sig vara bättre på det mesta, om inte allt. Klasskillnad kallas det visst.

Mina farhågor, som jag delvis hållit för mig själv, eller åtminstone på avstånd från bloggen, besannades. Jag har inför premiären varit orolig över AIK:s oförmåga att komma in på mål, skapa riktiga chanser. Kvällens 17 skott på mål säger rätt mycket om AIK:s impotens framåt. Laget saknade tyngd mot Linköping. Tyngd och finess. Det blev mycket åka skridskor men lite framför mål. Man sätter inga strutar från sarghörnen.

Platt fall i tredje perren. Efter 1-3 gick luften liksom ur.

¤ ¤ ¤

Än är det emellertid inte läge att ta fram motorsågen. Inte efter en match. Inte efter en premiär. Naturligtvis fanns det saker som var postitiva:

• Oscar Steen, Daniel Rudslätt och Richard Gynge fungerade bra tillsammans. Här har tycks Melin/Persson ha hittat sin förstalina.

• Bland backarna visade Nolander, Tärnström och Liwing klass.

• Heino gjorde två stabila perioder.

• Stämningen under matchens sista minut. Det kändes stort att tillsammans med ett par tusen andra AIK:are hylla laget med sång och stående ovationer - trots den bedrövliga slutakten.

Å andra sidan fanns det saker som var alltför negativa för att inte tas upp:

• Fjärdelinan hade väldiga problem att hänga med i tempot och intensiteten. Engblom och bröderna Ahlström fastnade ideligen i egen zon, och det såg farligt ut bakåt var gång kedjan fanns på isen.

• Salmonsson, som jag hoppas mycket på, såg oerhört blek ut.

• Backarna Österberg och Johansson hade emellanåt svårt att hänga med i egen zon.

• Christian Sandberg. Förvånansvärt anonym.

Ironiskt nog var det i samband med att AIK vaskade om i formationerna som det riktiga tappet kom. Inför tredje perioden kändes det logiskt att slänga in Blomdahl i trio med Sandberg och Bång. Lika logiskt verkade det att släppa in Beck från bänken. Men tredje perioden blev alltså AIK:s sämsta i matchen.

¤ ¤

Melin sa visst efteråt att Linköping var smartare än AIK. Det är en del av sanningen. Man kan även säga att Linköping var starkare, snabbare och skickligare än AIK.
~
Tommy Samuelsson satt en bit ifrån mig. Två minuter före full tid reste han sig och gick. Han såg rätt nöjd ut. I fjärde omgången tar Färjestad emot AIK i Karlstad.

¤

Rubriken då? Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med den. En kväll som denna kan allting bara bli bättre. Får man hoppas.

Culture Club

Emblemet består
av ett rytande djur

med vitfärgat hår
Sicken sagofigur

En förklädd junior

som är aningen sur

och inte förmår

spela Allan i dur

Man undrar; hur mår
detta lejon i bur

som föddes igår

och helt saknar kultur

BB:s elitserietips, del 6

Sexa i Elitserien 2010/2011 blir Linköping. Cluben med det riviga märket har verkligen ingen plats i mitt hjärta. Jag mår nästan lite dåligt när jag tänker på den. Men om man bortser från det faktum att Linköpings Hockey Club på ett synnerligen irriterande sätt har gått och blivit en del av hockeyetablisemanget - alltmedan AIK på senare år har tvingats harva runt i Allsvenskan - ja, då kan man till och med erkänna att LHC har ett rätt så hyfsat representationslag. Åtminstone kan man det om man är Boris. Och det är man ju.

LHC har varit snubblande nära succé i ett par års tid. Laget gick till SM-final 2007 och 2008 och i våras åkte man ut i semin. Däremellan fiaskade man visserligen till det och åkte ut redan i kvarten. Det var just den säsongen (2008/2009) som man fick klara sig utan Tony Mårtensson. Nu har man återigen tappat Tony och troligen får det negativa konsekvenser för Cluben. Att även backen Daniel Fernholm har flyttat österut stärker inte direkt bilden av LHC som en fethet guldkandidat, även om den före detta difaren är betydligt lättare att ersätta än poängkungen Mårtensson.

¤ ¤ ¤

Linköping har som brukligt är värvat inför säsongen. Johan Andersson och Michael Holmqvist känns hetast på förhand. Den nye tränaren blir också spännande att följa. Att påstå att LHC köpt grisen i säcken vore att ta i, även om man aldrig kan veta. Särkijärvi kan mycket väl bli först ut att få sparken i år. Precis som alla andra tränare med andra ord.

Om Cluben ska lyckas i vinter så är det främst stommen av åldermän som måste fixa det - igen.

• Fredrik Norrena, 36: Stor målvaktsprofil som blandar och ger. Fantastisk högstanivå men lynnig i humöret. Gör som alla stora målvakter en och annan blunder, men kommer alltid tillbaka. Har hållit hög klass länge men får svårt att toppa säsongen 96/97. Riktig vinnare!
  
  
• Magnus Johansson, 36: Lagkapten och landslagsback. Seriens kanske allra bästa på sin position.
  
  
• Niclas Hävelid, 37: Fick väl inte till det riktig i fjol men borde vara en av seriens bästa defensiva backar. Får liksom Norrena svårt att toppa säsongen 96/97.
  
  
• Andreas Pihl, 37: Ryktas redan ha beställt extra tandskydd inför mötet med Bång & Blomdahl den 17/9.
  
  
• Mikael Håkansson, 36: Ännu en fin säsong i fjol. Blir bättre och bättre tycker jag. Har varit så länge i Cluben nu att man nästan glömt tiden i Dif. Säsongen 96/97 var ett av många bottennapp.
  
  
• Jan Hlavac, 33 och Jaroslav Hlinka, 33: Käcka tjecker som inleder säsongen i Sparta Prag. Ansluter som artister de är i slutet av oktober. Två av seriens största stjärnor. Hlavac en ruggig målskytt; 30 mål i serien i fjol och sammanlagt 51 poäng (på 38 matcher). Hlinka ett spelgeni med blick, känsla och tajming. Gjorde 50 poäng på 41 matcher i fjol.

¤ ¤

Det vimlar av skickliga spelare i LHC och men ingen är så rolig att se på som den här killen. Jämtin är ett härligt litet svin! Välbekant på något sätt och naturligtvis välkommen hem när han vill. I år vill jag helst se honom lugn och fin på Hovet. Jag vill nämligen inte ha Jämtin nedanför mig på botbänken. Måste han ändå grisa på isa så kan han lika gärna ta ett matchstraff på en gång. Det vore synd och skam att behöva se en gammal favvo häcklas i utvisningbåset.

¤

När jag tippade HV71 som seriesegrare avslutade jag med att närmast ordagrant citera en gammal favorit. Nu gör jag det igen:

Hockeykultur, det är lång tradition.
Hockeykultur, det är framgångar.
Hockeykultur, det är satsning på egna spelare.
Inget av detta finns i Linköping.

Premiärlejon...

Den 16 september gör Gnaget comeback i eliten. Åtminstone preliminärt. På Håkanligans webbplats finns hela spelprogrammet.

Omgång 1: Torsdag 2010-09-16 19:00

Twin Peaks - Löfbergs Lila
Red Eagles - Glenns Indianer
Bryn ass - Fjällräven
AIK - Grönköpings Hockey Club *
Röda Havet - Blue Bulls *
Kent and the knutters - Lasses Lullelull

* en av matcherna kommer att flyttas

Kort kommentar:

Grönköping hemma smakar mumma. Vi ska krossa dem!