tisdag 4 december 2012

Perra, panelhönor och soffpotatisar

Gozzi byggde laget, vårt Gnaget, och Perra sa att det var gött. Men Perra lyfte inte laget och då blev Gozzi trött.

Gozzi ville väl egentligen aldrig ha hit Perra. Han hade siktet inställt på andra. Men Perra blev Gozzis nödlösning och fallskärm. I väntan på något bättre. Om det hade gått bra för laget under Perra hade Gozzi fått beröm. Nu gick det dåligt för laget under Perra och då fick Perra skulden. Gozzi pratar om en förlorad själ. En spelidé som inte förvaltats som den skulle. Men hur förvalta en spelidé som bygger på att man har ett spelarmaterial när man inte har ett spelarmaterial, utan bara spillror av en stomme? Roger Melin hade knappast gjort jobbet bättre. Inte Eldebrink heller. Tror jag.

Perra kom för att förvalta. Bygga vidare. Med Perra vid rodret skulle AIK ta nästa steg. Dock utan Fasth. Utan Nemeth. Utan Gynge. Utan Rosén, McDonell, Rudslätt, Salmonsson och Pavlikovsky. Utan Daniel Bång. Men med, skulle det snart visa sig, en hel drös skadebenägna nyckelspelare.

Således kom Perra Johnsson till ett dukat bord. Happy Meal med trasiga leksaker.

Samtidigt frossade våra konkurrenter i plusmenyer. Extra stor pommes, jordgubbsmilkshake och äppelpaj.

Men AIK saknade penningar. AIK saknade faciliteter. Så Gozzi klagade på publiken. Varför kommer det inga gnagare till Hovet? Här som är så livat och glatt. Barnkalas och ballonger. Vad begär ni egentligen? Kinderägg für alle? Med lite flyt får ni en rehabiliterad Huselius lagom till jul. Ho ho ho. Tomten är klädd i svart i år.

* * *

Jag tycker att Perra har fått alldeles för mycket skit de senaste åren. Det är framförallt ”experterna” som dömt ut honom.

Leif Boorch har hakat upp sig på Perra i ett par säsonger nu. Perra har inget taktiskt kunnande. Perra kan inte träna lag som inte är självgående. Yada, yada, yada. Bullshit från en tjurskalle. Wikegård har naturligtvis hakat på. Liksom både en och två och tre och femtielva kvällstidningsjournalister. Experternas och proffstyckarnas grumliga teser får fäste och spridning. Snart twittrar, bloggar och facebookar random dubbeldippande soffpotatis om Perras taktiska okunnighet. Supportrar som liksom en annan aldrig blev uttagna till TV-pucken men som det gick bra för ändå.

I en tid då allt fler före detta spelare och tränare förvandlas till panelhönor och facit-i-hand-fetischister är det kanske inte så konstigt att en sån som Hardy Nilsson tappade lusten. Inget gott om Byske-busen och ex-gårdaren men för att exemplifiera med något färskt: Av ”experterna” och dess varumärkesodlande kompisar i kvällspressen framställdes Hårde Hardy under en längre tid som trött, oengagerad och allmänt kass. När han till sist fick kicken ansåg ”experterna” och journalisterna/narcissisterna sig ha fått rätt. Vad var det vi sa, liksom?

Vi snackar självuppfyllande profetior de luxe här. Se mitt glada jag i ögonen och säg att jag är arg sjuhundra gånger. Och jag kommer att bli arg. Ungefär så.

* * *

Med spänning inväntar jag nu Herr Cronemans storslagna entré på scenen. Som en folkets man, lätt åldrad, poppig populist och ute-i-stugorna-favorit skall han lansera sina genomtänkta sanningar. Som en upphottad version av Lasse Anrell skall han bajsa ur sig lustiga provokationer. Varumärket, varumärket. Ansvarsfriheten beviljad.

Sannolikt tippar han IFK Göteborg till kvalserien, SM-guld till DIF och Bangura till KHL... Fan, man borde ha blivit murvel!

* * *

Sist men inte minst: Varmt välkommen till AIK, Anders Eldebrink!

söndag 2 december 2012

Besöksbloggare: Bengt Bolero

Bortom Bureåbodarna bodde Byske-Buddys båda bovbröder, bröderna Bonde. Bovbrödernas båda brädade brallisar brukade beundrande bevittna Byske-Buddys ballar. Ballarna baddade Byske-Buddys bas, Brölar-Bert. Byske-Buddy bodde bredvid Ballemeras blå byggnad. Byske-Buddys bröders brädade brallisar bodde båda bortom Berget, besynnerligt billigt bredvid Brölar-Berts bastanta baconbod.

Byxbeklädd blott baktill beslöt Black Boris besöka Brölar-Berts baconbod. Bilen brummade bort bredvid badplatsen Boviksbadets bastubyggnad. Bort bortom B-lagets bisarra blessyrer, bort bortom Blomdahlens bökiga bryggor.

Böljorna brusade bredvid bilen. Behärskat bromsade Boris bakom Brölar-Berts begagnade buss. Brölar-Bert betraktade Boris blygt. Boris besvarade Brölar-Berts blick. Bakom bastubyggnaden beskådade båda brallisarna besöket. Boris bar buttert bort bilen bakom Brölar-Berts baconbod. Bland bilvraken bakom baconboden brukade Brölar-Bert badda Byske-Buddys ballar.

Braket blev bedövande. "Bänd bort Bången, bänd bort Bången", brölade Brölar-Bert besatt. Byske-Buddy bajsade baken brun. Båda brallisarna bantade bort brösten. Ballemera blev beige. Byske-Buddy bångades bortom besinnings barriär. Böjde baken blottad. Broc bankade baconboden bucklig. Björn brunkade baconboden blå. Boris besudlade bovbröderna Bondes baxade banditbil. Bulletinen bakom baconboden: Brölar-Bert besegrad!

Byske-Buddy blev balsamerad. Båda brallisarna började beundra Brocs biffiga broder Björn. Brölar-Berts beklagliga belägenhet bekymrade blott bredvidboende bovbröderna Bondes bortskämda, bleka bäver.

Bara ben

fredag 26 oktober 2012

Gozzi skapar Gnaget

I begynnelsen skapade Gozzi laget, vårt Gnaget.

Hovet var öde och tomt, sommaren dränktes av regn men friska vindar svepte fram över staden. Gozzi sade: ”Perra, kom hit!” Och Perra kom dit. Perra såg att laget var gött, och han skilde sig från mängden. Gozzi kallade Perra och Perra kallade pöjkera. Det blev samling, träning och resa till Gotland. Det var den första trippen.

Gozzi sade: "Det ska bli jättekul att äntligen få köra igång". Och det blev så. Perra byggde broar och  knöt band. Gozzi kallade Liwing och Liwing utsågs till ny assisterande kapten. Och det blev match mot Modo i Märsta. Det var den andra trippen.

Gozzi sade: ”Vattnet under broarna skall samlas till en enda enhet, så att laget blir synligt.” Och det blev så. Gozzi kallade den bestående grunden stomme, och vattenmassan kallade han laget. Och Perra såg att det var gött. Gozzi sade: ”Gnaget skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa i laget.” Och det blev så. Gnaget frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Perra såg att det var gött. Det blev kväll och det blev morgon. Och AIK reste till Norrtälje. Det var den tredje trippen.

Gnagarna sjöng: ”Vi ser hur solen stiger över Råsunda, vi ser hur Hovets is är blank och klar." Och det blev så. Gozzi såg de två stora ljusen, det större ljuset hette Mattias Janmark och det mindre hette Jonathan Andersson. Och han tände stjärnorna. Och Perra såg att det var gött. AIK reste till Sundsvall. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde trippen.

Gozzi sade: ”Gnaget skall vimla av levande varelser, och spelarna skall flyga över isen, under Perras ledning.” Gozzi skapade de stora förväntningarna och alla olika arter av spelande varelser som Gnaget myllrar och vimlar av och alla olika arter av främmande fåglar. Och Perra såg att det var gött. Gozzi välsignade dem och sade: ”Var fruktsamma och föröka er och fyll Hovet med fans. Och på Hovet skall gnagarna föröka sig.” Det blev kväll och det blev morgon. Och Gnaget åkte på däng. Det var den femte trippen.

Gozzi sade: ”Gnaget skall samla olika arter av spelande varelser och ena dem under svartgul flagg: urgnagare, främmande fåglar, bestar av olika arter - alla skall de uppträda som gnagare.” Och det blev så. Gozzi samlade de olika arterna och gjorde dem till gnagare. Och Perra såg att det var gött.

Gozzi sade: ”Vi skall göra gnagare som är vår avbild, lika oss. De skall härska över Hovets gäster, örnar och gripar, rävar, rövar, tigrar och vita lejon. Alla vilda djur och alla apor i bur som finns på jorden.” Gozzi skapade gnagaren till sin avbild, till Gozzis avbild skapade han tvåvägsspelaren. Som keeper, back och forward skapade han dem. Gozzi välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll Hovet och lägg ligan under er. Härska över Hovets gäster, över örnar och gripar, rävar, rövar, tigrar och vita lejon. Alla vilda djur och alla apor i bur som förgäves klättrar på stegen.”

Gozzi sade till fan och hans systrar och bröder: ”Jag ger er alla korv med bröd och alla får kaffe och mazarin; detta skall ni ha att äta. Och det blev så. Perra såg att allt som Gozzi hade gjort var mycket gött. Det blev kväll och det blev morgon. Än en gång åkte AIK på däng. Det var den sjätte trippen.

Så fullbordades laget, vårt Gnaget och allt vad där finns. På den sjunde trippen hade Gozzi fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde trippen efter allt han hade gjort. Gozzi välsignade den sjunde trippen, som för övrigt gick till Örnsköldsvik, och han gjorde den till en härlig tripp, ty på den trippen vilade Gozzi sedan han utfört sitt skapelseverk. Nu var det upp till Perra och pöjkera att göra jobbet. Vilket de också gjorde. Det stora ljuset fick sitt stora genombrott och ledde Gnaget till seger. Mattias Janmark hette han. Perra fick ont i magen men pöjkera höll ihop. De knep en trea. Och Perra såg att det var gött. Ja, AIK vann och Black Boris försvann. In i en skapelsemyt som spårade ur i samma stund som den började skrivas.

Inte desto mindre är detta berättelsen om hur laget, vårt Gnaget skapades.

I.G.W.T.

torsdag 25 oktober 2012

Schabbelbabbel

Efter en fantastisk AIK-helg med idel svartgula segrar - såväl dam som herr som junisar och bollsparkare vann sina matcher - anropade jorden Boris.

Jag fällde ut pungen och landade med ett brak. Ja jävlar vad det sög att se Gnaget gå på pumpen i förrgår. HV71 behövde ju knappast anstränga sig, målen bara trillade in. Flickorna från Småland. Ett bra lag, helt klart. Med en brutal men bananskalande keeper i buren. Gustaf Wesslau har ett bagage som luktar. Jag mår alltid lite dåligt av att se honom i motståndarkassen. Jag får ångest och kramp i kranen. Vad är det som stinker så jävligt? Usch! Kunde han inte bara skrivit på för nåt schweiziskt gäng eller nåt, så man slapp se honom in action menar jag.

Efter ett par formidabla insatser mot i tur och ordning Luleå, Brynäs och Färjestad var Daniel Larsson tillbaka på ruta ett igen mot HV71. Jag vet inte vad man ska skylla på. Benskydden kanske? För stor suspensoar? Björn Melin?! Äsch, glömma och gå vidare är nog bra ibland. Spikar Larsson igen mot Modo i kväll så är insatsen mot HV glömd och förlåten. Jag förväntar mig inga stordåd men klubban i isen tack. Herr Larsson kan inte reglementet... Jag vill ha jämnhet och stabilitet. Jag vill se säkerheten själv och lugn bara lugn. Inget fladder, inga galna returer åt höger och vänster. Upp med pucken i nätet vetja. Gör som Wesslau!

Duktiga målvakter är så duktiga numera att de med flit styr upp skott över plexit. Det är nästan så man borde börja visa ut dem för avsiktligt fördröjande av spelet. Eller inte. Puck out eller pucko ut, det är frågan.

* * *

I senaste avsnittet av Magasin 33 avslöjar Jocke Nordström att Daniel Josefsson och Björn Melin är bäst klädda utanför isen. Det förvånar mig inte. På något sätt måste de ju kompensera sina klena insatser på isen. Ingen gnagare har varit ostiligare än Josefsson. Det vill säga innan han blev skadad, för sen dess är han faktiskt felfri. Ingen har burit upp den vackra AIK-skölden mer hållningslöst än Björn Melin. Jag är fett besviken på karln. Oerhört dålig har han varit i höst. Oerhört! Om inte Björn skärper sig så kan han gött nöta bänk eller se sig om efter en ny arbetsgivare. Tycker jag. Men vem är undergångsgnagaren i mig att döma? In Gozzi We Trust... eller nåt.

Perra däremot går från klarhet till klarhet. "Nu är brandmästaren trött igen", tänkte jag många gånger i fjol. I år utstrålar han energi och jävlar anamma. Jag älskar hans sätt att hantera intervjuer efter match. Han tar sig ti å tänke te innan en svarer och ibland tänker en te medan en svarer. Han är ärlig och öppen, Perra. Han vet hur en ska skjute sine skött. Jag mår gött av att se Perra i båset och jag blir mer och mer övertygad om att han är helt rätt man för AIK. Är det någon som ska kunna få eld i arslet på Björn Melin så är det väl Perra. En brandmästare borde veta vad som krävs, och inte bara hur en eld kvävs. Lallaren Björn Melin är än så länge isens motsvarighet till läktarens krönikör.

* * *

Fredrik Hynning bör nämnas i inlägget. Fredrik Hynning, som på sistone fått ordentlig fart på rören. Jag var skeptisk till värvningen och jag förblev skeptiskt fram till för ett par omgångar sedan. Men nu har en kommit på andre tanker. Inte bara för att Hynning tryckt in ett par mål. Jag tycker att han bidrar mycket i spelet, inte minst genom sin fart. Hynning är en av många AIK:are som får mig att tänka och tro att det här laget är ett av seriens tempostarkaste. Att AIK håller ett högt tempo och åker mycket skridskor och därigenom nöter ner sina motståndare märks inte minst i tredjeperioderna, som AIK allt som oftast vinner. Faktum är att AIK är seriens bästa lag i tredje perren. Tyvärr är vi seriens näst sämsta lag i både första och andra perren. Perra hem perra. Vad är det för snack?

* * *

Odd Swarting heter AIK Ishockey AB:s nya ordförande. Valdes näst intill enhälligt. Endast Bosse Hansson spjärnade emot.

För er som mot förmodan inte läst Prozacs rapport från årsstämman rekommenderas denna länk!

* * *

Modo i kväll och det blir tufft, så tufft. Tuffe Uffes hårda killar har imponerat och spelat Elitseriens, i mitt tycke, mest underhållande ishockey så här långt. Alexander Steen har natrurligtvis betytt mycket. Men att Modo har fått ihop sitt spretiga lagbygge på så förhållandevis kort tid vittnar om mer än en Steen-effekt. Modo är ett bra lag helt enkelt, i år både på pappret och isen. Markus Näslund har gjort jobbet bra och Uffe tycks ha fått spelarna med sig.

Jag tror vi har att se fram emot en fysisk och fartfylld match med mycket feelings. Öööövik-lurkarna är ju inte direkt känd för att hålla inne med sina känslor. Heart of hockey. Hjärta och smärta. Finns väl ingen annan publik i landet som så konstant upplever sig förfördelad? Ja, det skulle väl vara delar av AIK:s då. Passande nog företräds Modo-supparna av sin lagkapten på isen. Surpuppan Susse vet hur en zebra ska tas.

När Niklas Sundström gråter tröstar man. Gammalt domarordspråk.

lördag 20 oktober 2012

Pöjkera längst fram

Hockeyhelgen började på bästa sätt: AIK dam mosade HV71 Queens på Ritorp och AIK J20 mosade Dif Princesses på Hovet.

Eftersom de två matcherna startade exakt samtidigt tvingades jag prioritera. A-lagshockey är alltid A-lagshockey, tänkte jag. Och AIK dam är alltid AIK dam. Dessutom hade jag ju som bekant bäddat för gaykväll på förhand med pöjkera Prozac och Klabbe the King. Enkelt val således. Ritorp lockade och pockade och AIK dam gjorde mig knappast besviken. Redan en bit in i första perioden grälade Prozac och Klabbe som ett gift gammalt par, och mittemellan dessa båda lätt åldrade men välkammade bohemer hängde jag på räcket och njöt av den underhållning som bjöds.

Min favorit och nya idol, Linnéa Bäckman, spelade tyvärr inte idag. Det var tråkigt. I övrigt var det mesta roligt.

AIK inledde naturligtvis lite segt. Det blir liksom lätt så när 91:an Bäckman saknas i laguppställningen. Det var 0-0 efter första perioden, mot ett lag som trots sitt mäktiga efternamn är hopplöst sist i serien. För en vecka sedan vann Gnaget med 5-0 i Jönsköping. Skottstatistiken i Prolympiahallen: 67-19 till AIK. Men Riksseriens okrönta jumbodrottningar höll alltså tätt första tjugo på Ritorp. Därefter blev det dock åka av. Klasskillnaden var stor så stor och segersiffrorna kunde och borde ha blivit större än 6-1. Om det nu inte hade varit för HV71:s duktiga keeper, Sabina Eriksson. Hon stod för så många räddningar att till och med Klabbe tappade räkningen.

Line Bialik Øien snurrade med fart och finess och gjorde både 1-0 och 2-1. Strax därefter var hon oerhört nära att bli tremålsskytt, men skottet tog i ribbans underkant. På returen högg Fanny Rask och petade enkelt in 3-1. Själv hävdade jag bestämt att pucken var över linjen redan innan Rask hann fram. Men det var den kanske inte. Hur som helst var det Øiens mål. Precis som för övrigt AIK:s
6-1 var det. Inget ont om Fanny, som återigen höll sig Rask på en retur, men det var ju Øien som "gjorde" målet. Denne Line Bialik Øien är fruktansvärt bra. Snabb, teknisk, målfarlig. Grymt sevärd!

Precis som för en vecka sedan vann AIK skotten med förkrossande siffror: 55-19. Med Linnéa Bäckman i laget hade Gnaget gjort minst ett par mål till! Jag sär, jag sär...

En sak som faktiskt grämer mig en smula är att Amanda Lundell fortfarande inte gjort mål den här säsongen. Hon har liksom HV71 ett efternamn som förpliktigar, om än på ett helt annat sätt än flickorna från Småland. Ni kan ju fethaja att det finns en låtskatt att ösa ur för den som bara längtar efter att få lovsjunga Amandas färdigheter på isen! Hon gör mig inte galen än men inte särskilt lycklig, lycklig heller. Men kärleken förde oss samman och jag är säker på att det lossnar snart. Tro mig Amanda, jag är på din sida!

Men jag vill ha mål, mål, mål och höja en skål, skål skål. För AIK dam. För Bialik Øien och Linnéa Bäckman. Och för the two and only Lundell. Så sant som jag älskar detta laget och så sant som jag tack vare AIK dam, på vuxendomens höst, har fått återuppleva känslan av att vara en utav pöjkera längst fram.

onsdag 17 oktober 2012

Vi gav bort allt - nu tar vi tillbaka det!

AIK gick in i säsongen med löftet att man skulle ge allt. "Nu ger vi allt", sa Dicken, Fish och Blomdahl. Sen gick de sönder. "Nu ger vi allt", sa Viklund och Sandberg. Sen gav de bort allt. "Nu ger vi allt", sa Nordström. Sen gav han allt men fick inget igen. Och på Hovet gapade sektionerna halvtomma. Och i båset var det ingen ordning alls. Och Perra blev ifrågasatt och Gozzi likaså och laget blev utbuat och själv hävdade jag bestämt att årets upplaga av Gnaget var den sämsta jag sett sedan 2001/02.

Men det var då det. Och nu är det nu. Nu är det ett annat AIK än det var för ett par veckor sedan.

Förutsättningarna inför kvällens match i Gävle var dessa: Seriens bästa hemmalag skulle ta emot seriens sämsta bortalag. Serieettan mot serietian. Regerande svenska mästarlaget Brynäs mot ett skadedrabbat AIK. Ändå hade jag på känn att det skulle bli en bra kväll ikväll. Och det blev det ju. AIK har haft relativt lätt i Gävle de senaste säsongerna, vunnit mer än man förlorat i Läkerolen och kanske satt griller i huvet på Jonsson & Co. Helt klart har Brynäs problem med AIK. Att Brynäs dessutom kom till spel med en färsk tripp till Finland i benen gjorde inte förutsättningarna sämre; det fanns faktiskt en hel del som talade för att AIK skulle ta höstens första bortaseger ikväll.

* * *

Det var mycket som var vackert ur gnagisk synvinkel i Gävle. Känner att jag måste nämna några av alla avgörande sekvenser som etsade sig fast:

Fredrik Hynnings fräcka och läckra mål fram till 1-2, då han först lurar klumpedunsen Sundqvist och sen sätter full fart mot kassen, fintar upp Rahm på läktaren och lägger in pucken.

Tobias Viklunds uppoffrande spel framför egen kasse, då han i mitten av tredje perioden täcker skott med ansiktet före.

Samme Viklunds sargpass till Hynning, Hynnings skridskoåkning och framspelning till Jocke Nordström och Nordströms avslutning fram till 1-4 i spel fyra mot fem.

Daniel Larssons räddning på Widings skott vid ställningen 1-3 (eller om det var 1-4).

Esa Pirnes två tacklingar i ett och samma byte, som på sätt och vis blir startsignalen på AIK:s resning ur den djupa svacka som man dessförinnan försatt sig i under inledningen av andra perioden.

Perra Johnssons ärliga och öppenhjärtiga sätt att svara på svåra frågor efter matchen.

* * *

Det finns mycket att lyfta fram efter en seger som den ikväll. AIK är helt klart på rätt väg men vi ska inte sväva iväg för den sakens skull.

Vid enstaka tillfällen gjorde sig tidigare synder påminda. Det både duttades och pluttades ett par gånger för mycket i egen zon. Svackan i inledningen av andra perioden hade kunnat kosta segern. Vi drar på oss flera onödiga utvisningar i offensiv zon... Men i stort så gör AIK en riktigt bra och gedigen match. Som supporter blir man stolt över laget. Man blir stolt över den moral och krigarmentalitet som finns bland både spelare och ledare. Och man blir stolt över att höra alla gnagare på plats, som sjunger och stöttar laget matchen igenom.

* * *

Fram till för inte så länge sedan var det AIK som bjöd på chanser och motståndarna som tackade och tog för sig. Sedan andra perioden i Linköping är det nästan tvärtom.

AIK jobbar hårdare, smartare och bättre än man gjorde före LHC borta. De individuella misstagen blir färre i takt med att spelarna ligger närmare varandra och ser till att hjälpa varandra ur trängda lägen. Passningarna sitter, farten är högre. AIK skjuter mer, driver bättre och hårdare på mål. Dåliga lag får studsarna emot sig, låter motståndarna ta hand om returer och femti-femti-puckar. Bra lag däremot har flyt, får studsarna med sig och tar saken i egna händer. Det är inte en fråga om tur, det är en fråga om skicklighet och hårt, smart jobb.

AIK:s vinster över Luleå och Brynäs har varit välförtjänta. De sex senaste poängen är kvitton på att Perra och pöjkera gör saker och ting rätt. Vi gav bort allt - nu tar vi tillbaka det!

tisdag 16 oktober 2012

BB presenterar stolt:

Tisdagen den 23:e oktober blir det TJEJKVÄLL på Hovet. Ett härligt initiativ från AIK! Black Boris vill naturligtvis inte vara sämre.

Att anordna en killkväll på Hovet känns emellertid inte särskilt lockande. För ärligt talat; killkvällar har vi ju på Hovet för jämnan. Utan att stödja mig på någon som helst vetenskaplig undersökning hävdar jag bestämt att pojkar, killar, män och gubbar normalt sett - och ur ett könsperspektiv - utgör en betydande majoritet av Hovets hockeygluttande besökare. Kvinns är i minoritet. Även om Mariga Mary m.fl. många gånger överröstar både pojkar och män.

Men jag vill fortfarande inte vara sämre än AIK. Därför är jag extra innovativ och skön.

Lördagen den 20:e oktober anordnas, i sann inofficiell AIK-anda, en glad och grann GAYKVÄLL  på Ritorp. I samband med AIK Dams match mot HV71 Queens blir det Gnaget, glitter och glamour. Det blir hockeysnack och hockeyklack med feeling och fist i luften. Det blir powerbreak med Prozac och bend over med Boris. Vi hänger, klänger och svänger på räcket. Vi är killar som gillar killar som gillar tjejer som kan skjuta. Och Greken dansar go-go! Om han kommer vill säga, vilket han tyvärr alltför sällan gör nuförtiden.

Förutom en spännande Riksseriematch får du kaffe, mazarin och exklusivt förspel med Klabbe. Under kvällen kommer inga fina priser att lottas ut från vare sig Rosa Bandet, Audi Stockholm, Scandic, SJ, SGA, Stureplansgruppens arenacatering eller Rosa Skrot. På programmet står heller ingen musikunderhållning från de tuffa tjejerna från trion Wild Wives. Priset är å andra sidan lågt. De första sex gaygängen som pröjsar entré kan naturligtvis inte räkna med skjuts till och från Ritorp med privatchaufför, men de får se Klabbe visa röven!

För den som inte får nog på lördag står dörren till Ritorp även öppen på söndag. Då tar AIK Dam nämligen emot Linköping. Väl mött!

söndag 14 oktober 2012

Vi går mot bättre tider, tro mig, tro mig

Du kan inte ljuga för ett hjärta och jag kan inte påstå att det var med stora förhoppningar jag gick till Hovet igår. 0-5 tippade jag i matchbladet. Farsan Baloo var något mindre negativ, 1-5. Furste och siste målskytt: Nicklas Jensen. Åtminstone en siffra rätt, eller två. Men i övrigt gnäll. Baloo hävdade bestämt att det såg segt ut redan på uppvärmningen. Och då var ändå inte Björn Melin med. Själv ljög jag och sa att jag hade svårt att engagera mig. Jag var uppgiven och trött, ärrad och bränd.

En bit i andra perioden kom jag på mig själv med att säga till sorgen: Warum all this black stuff?

Det hade fram till dess varit AIK mot Luleå i Elitserien som det brukar vara AIK mot Luleå i Elitserien. Mållöst, småtrist och åka, åka, åka, puttas, puttas, knuffas. Rönken-hockey och Kuleå. Schackdragens okrönte bondlurk Bulan såg ut att lida pin på bortabänken. "Men smäll pa da", tror jag han tänkte. Och Anton Hedman satte in en halvmesyr till armbåge men mycket mer var det ju inte. Bröderna bråk liknade mest bröderna tråk. Chris och Cam. Kiss och kram. Eller nåt.

Ja, det hade varit AIK-Kuleå som vanligt. Men sen vaknade vi i publiken. Och då vaknade laget på isen. Ingen ramsa slår "Kom igen Gnaget". Precis som mot Växjö svarade spelarna upp med att höja sig ett snäpp. Edgars Klavins klev in och klev fram. Fixade ett powerplay till AIK som Esa Pirnes utnyttjade på bästa sätt. Hans vältajmade direktskott kan få den mest uppgivne att känna hopp. Därpå samarbetade Sandberg och Klavins, tog för sig när Luleå gav med sig, och hittade Jensen vid första stolpen. Hoppets låga blev till brinnande tro. 2-0 och därefter stabilitet.

Det blev AIK-Luleå i Elitserien som det brukar vara AIK-Luleå i slutspelet. AIK gjorde mål. AIK var det bättre laget. AIK avgjorde i andra perioden. För utomstående betraktare, eller Luleå-supportrar för den delen, måste matchen ha tett sig tåkig och trist. Men ur mitt och många andra gnagares perspektiv var det en hockeylördag att känna lycka över. Sett ur vår utsatta position var det den perfekta matchen. Vi fick se ett lag som visste vad det ville och gjorde vad det skulle. Juniorerna Klavins och Jonathan Andersson bidrog i högsta grad. Och Daniel Larsson höll nollan!

* * *

Samtidigt i en annan del av Sverige gick Timrå åter på pumpen. Rögle fick med sig en pinne från Jönköping. Ett par timmar efter att AIK tagit säsongens tredje trea inkasserade Växjö sin nionde nolla.

En titt på tabellvetet ger oss fyra lag som slåss i botten. Frölunda hör antagligen inte dit. Om AIK fortsätter att spela som i de fem senaste perioderna så har vi alla möjligheter att slåss om en slutspelsplats.

Men det håller inte i längden att gå runt på så få gubbar och glada gossar. AIK dras med alldeles för mycket skador. Fortsätter detta mönster att breda ut sig så måste Gozzi ta in spelare utifrån.

* * *

Men en seger är en seger är en seger. Perra har mitt stöd. Och från botten finns bara en väg, det är opp!

lördag 6 oktober 2012

It's gonna be a long walk home

AIK besegrade Växjö till slut. Men det var krampaktigt, segt och spelmässigt dåligt många och långa stunder.

Andra perioden var lika usel som AIK Ishockeys strategiska flytt av Kids Zone till nån slags flygplatsgateliknande mellanstation. Idag var det uppenbarligen fint folk på plats på Hovet för kortsidan med tillhörande lilla läktare hade inte längre plats för några kids. AIK:s yngsta supportrar fick snällt flytta på sig för att bereda plats för Very Important People.

* * *

För två år sedan var det säsongarna på bästa plats som fick ge vika för det fina folket. Själv tilldelades jag t.ex. derbybiljetter i Globen på rad 4 istället för min ordinarie på rad 10. Ett välformulerat mejl senare fick jag ett telefonsamtal från AIK:s dåvarande vd, som lovade att ordna saken. Därefter fick jag bättre platser. Till två av derbyna. Ett av derbyna såg jag från rad 8, placerad bakom ett rött jävla räcke, som man antingen var tvungen att huka sig under eller hänga sig över, för att överhuvudtaget kunna se vad som hände på isen.

* * *

Och idag var det alltså kidsens tur att tjocka på sig. Ungarnas tur att ge plats åt de lite finare, lite bättre besökarna.

Man kan tycka att den oannonserade flytten var märklig. Inte minst med tanke på att AIK gjort sitt bästa för att marknadsföra just denna match med att locka familjer till Kids Zone. Men det är klart, varför ge ungarna ett roligt plejs att lattja på i pauserna, som ligger nära isen och därmed ger en känsla av att man faktiskt är på Hovet och som till och med erbjuder särskilda sittplatser som gör att man kan se matchen från Kids Zone? När man istället kan låta dem gå till entré 11, klättra uppför en brant trappa och därefter transportera sig genom en lång korridor för att komma till The Real AIK Kids Zone - på behörigt avstånd från Hovet. Långt bortom stämningen, slipsarna, snittarna och de höga, vackra, vita kockmössorna.

* * *

Det är så här man uppfostrar unga AIK:are till kunder som hellre socialiserar än ser på hockey.

Det är så här man gör när man visar vilka som är viktiga och vilka som kommer i andra hand.

Det är så här man gör när man vill få en trogen hockeygnagare och småbarnsfar att tappa lusten.

* * *

Matchen då? Tja, vi vann. Vi tog tre poäng. Det räcker. Sur-Janne fick se sitt jumbogäng torska för sjätte matchen i rad och ingen är gladare än jag. Lökers hör inte hemma i Elitserien och det gör inte Sur-Janne heller. Jag kan ärligt säga att efter Rosén-gate föraktar jag allt som den där klubben står för. Eller står och står för. Vad fan står Lökers för, egentligen? De har fula dräkter, töntigt märke och en gaphals i båset. Och en supporterklubb som kallar sig Lakejer. Livréklädda betjänter, hantlangare och eftersägare. Det är väl, när jag tänker efter, ungefär den typen av fans som vissa element inom AIK vill ha fler av på Hovet. Tro fan att jag tänker inställa mig till måndagens extra möte i AIK Ishockeyförening.

* * *

Om AIK Ishockey även i fortsättningen ämnar prioritera fint folk framför vanliga barnfamiljer så hoppas jag att de meddelar detta i förväg. Så att jag vet när det är dags att sälja mitt säsongskort.

fredag 5 oktober 2012

Rå och kall fakta enligt Tomas Ros

Härmed rekommenderas alla som är intresserade av hur Tomas Ros arbetar med statistik och faktauppgifter att följa denne på twitter.

Då jag tidigare idag ifrågasatte hederligheten i att, som Tomas Ros dessförinnan gjort, jämföra september månads publiksiffror i ES 2012/13 med hela säsongens publiksiffror i ES 2011/12, och utifrån denna grovt missvisande jämförelse hävda att ES i höst drabbats av en publikkris, svarade Ros så här:










Rå och kall fakta enligt Ros således. Rå och kalla fakta som alltså bygger på vinklad och, enligt min mening, irrelevant statistik.

För att överhuvudtaget kunna dra några slutsatser om förändrade publiksiffror så här tidigt in på säsongen måste man naturligtvis jämföra säsongens siffor hittills med motsvarande period i fjol. Sagt och gjort. Så här såg det ut på Hockeyligans hemsida i förmiddags:

Säsongsöversikt 2012/2013. Klicka på bilden för högre upplösning.















Som alla kan se har publiksnittet sjunkit för vissa lag samtidigt som det ökat för andra. Att utifrån dessa siffror tala om publikkris, och dessutom antyda att denna "publikkris" skulle vara en följd av att Hockeyligan (med undantag för Modo och Frölunda) sagt nej till
lockoutade NHL-spelare på korttidskontrakt, vore inte bara löjligt. Det vore rent av korkat. Och minst sagt oseriöst.

Inte desto mindre väljer Tomas Ros att vinkla statistiken till sin fördel. Han suddar helt sonika ut en kolumn, nämligen den som visar motsvarande publiksnitt för samma period i fjol. Sen använder han sin vinklade statistik i syfte att propagera för fler NHL-spelare på korttidskontrakt. Det är inte utan att man blir fundersam: Är det så här Tomas Ros vanligtvis jobbar med fakta, eller hade han bara lite otur just idag?

Frågan är värd att reflektera över. Och den kan vara bra att ha med sig nästa gång man läser en artikel som bygger på "rå och kall fakta" signerad Tomas Ros.

Trapped (Ooh Yeeeeah)

Ett fall framåt. Det kan vara klyschornas klyschigaste klyscha. Men hellre en klyscha man drar än en karlssonsk kommentar.

Det blir snart anledning att återkomma till Janne Karlsson men innan dess ska kvällens förlust i Schtaan avhandlas. Det blev en match som man sett förut. AIK började bra men hade svårt att skapa de riktigt heta chanserna. Skellefteå växte sig vassare ju längre första perioden led. I andra tog de över totalt. Niklas Lundström stod upp bra i kassen men tyvärr släppte han två mellan benen. Särskilt första målet får han ta på sig. Där junis-fjunis-skyndade han sig upp på grillerna i ett läge där det enda rätta hade varit att hålla sig kall, sitta kvar och täcka bort returen. Men det går fort där nere, ingen är perfekt. Och Lundström räddade AIK kvar i matchen när Skellefteå blåste på som värst i andra perioden.

Jag lutar mer och mer åt att tro på Lundström som förstekeeper före omgång 20. Larsson får finna sig i konkurrensen.

AIK borde ha förlorat matchen i andra, men mot slutet av perioden slog Skellefteå av på farten och Oscar Ahlström passade på att slänga in en reducering. Faktum är att Gnaget var en hårsmån från att kvittera sekunderna före paus. I tredje perioden drog AIK tidigt på sig ett långt tre mot fem, men tack vare Lundström, Fredrik Carlsson och några till lyckades vi reda ut den stormen. Sen var det ytterst nära en kvittering. Broc Little fick ett friläge med Pukkplokks-Jocke i Byske-buren. Tyvärr räddade den lurken. Istället stack hemmalaget fram och slog spiken i kistan. Gnaget fick på pälsen och gick i fällan. Vi kom nära så nära men bästa laget vann. Inget snack om den saken. Även om AIK gjorde en tapper och hedervärd insats.

* * *

Stefan Johansson gjorde comeback och jag tycker att han var bra. Det känns så tryggt att se 17 och 37 tillsammans. Likt ett strävsamt gammalt par sorterade de ut arbetsuppgifterna. Carlsson sträckte långa klubban, Johansson skötte uppspelen. Dominanten och Eleganten. Jag ger mig fan på att Johanssons återkomst får Carlsson att bli Elitseriens bästa defensiva back. Och jag är övertygad om att Johansson har en landslagsplats i sikte. Det är till att vara positiv ikväll, tror jag. Trots att vi alltså torskade för nionde gången av tio i Skellefteå sedan 2010. Och trots att AIK:s fotbollslag lite senare på kvällen tappade en ledning och föll mot Dnipro i Euro League.

* * *

Idag var det kanelbullens dag. På lördag är det mazarinens dag. Precis som det alltid är när AIK spelar på Hovet.

* * *

Jonas Fahlman är som han är. Många gånger har han en poäng som heter duga, många gånger är han bara för trist. Som ikväll. Han tycker synd om Perra, skriver han. Men det är inte synd om Perra. Perra basar över pöjkera och pöjkera är på G. Jag sär, jag sär. På lördag mosar vi Lökers. Bröderna Ahlström agerar kungar, Hovet gungar och Janne Karlsson jämför sitt lag med en tsunami.

Jag trodde han skulle få sparken före jul, Jannne K. Nu tror jag han får sparken före november. In Sweden we call it a kick!

Karln är ju uppenbarligen helt ur balans. Laget gör inte som han säger. Sam Hallam knackar på dörren och Öman har antagligen inte varit med om maken. Sopiga Växjö har fortfarande inte gjort ett enda mål i power play, nyförvärven underpresterar och laget sjunker som en sten i tabellen. Klart som fan att Janne Karlsson tappar alla proportioner. Klart som fan att han häver ur sig.

* * *

Som gnagare ska man kanske inte vara så kaxig, men vad man bör och vad man gör är två helt olika saker. Själv ser jag ljuset i tunneln. Jag vet att solen går upp även i morgon. Jag deppar över en torsk men skiner inte mindre för det. En seger på lördag och AIK har tagit sex av nio pinnar på de tre senaste. En seger på lördag och vi är i allra högsta grad med och slåss igen. Det är inte bara vi som har haft problem i inledningen av serien. Kolla Växjö. Kolla Rögle. Kolla Timrå. Och kolla in goa gubbars gamla Frölunda, som snart kan vara fast i bottenskrapet de med.

Mycket tyder redan nu på att vi kommer få se ett avsågat skikt i den nedre delen av tabellen den här säsongen. AIK kan vara där men AIK ska inte vara elva eller tolva. Inte efter 55 omgångar.

Vi har redan gått i fällan ett par gånger för ofta i inledningen av säsongen. Vi har bjudit på för mycket, gett bort för många matcher. Men efter kvällens insats i Skellefteå tror jag hårt på en riktig resning. Jag hade för all del gärna sett ett par nyförvärv, och jag är säker på att de kommer vad det lider. AIK har som vanligt gått in i säsongen med en tunn trupp. Två-tre gubbar lär ansluta innan det här är över. Ska vi säga en back och två forwards? Gozzi musslar men jag är säker på att han pusslar i smyg. Än har vi inte sett det färdiga lagbygget 2012/13. IGWT, som min alltid lika positiva vän Eddie brukar säga.

* * *

Well it seems like I'm caught up in your trap again
And it seems like I'll be wearin' the same ol' chains
Good will conquer evil and the truth will set you free
And I know someday I'll find the key

torsdag 4 oktober 2012

Further on up the road

I kväll vankas det äntligen buskis i Byske igen. Skellefteå away. Ett efterlängtat möte mellan klubben som tror att den är hela Sveriges AIK och klubben som vet att den är hela världens AIK.

Ett slags derby, om man ska tro på tidningarna. Vilket man naturligtvis inte ska. Skellefteå AIK är egentligen lika ointressant som förening och glesbygdskonstruktion som Växjö Lökers. Men på något vis måste man ju skapa intresse. Och jag menar, vi är ju trots allt i underhållningsbranschen. Så låt gå då för att de nedrans bondlurkarna inte längre bara gapar utav fasa. Låt dem även gapa utav småstadsångest och komplex!

* * *

Som lag betraktat är Skellefteå trots allt av intresse. De krossade våra drömmar om guld i våras och har överhuvudtaget gjort det svårt att vara AIK:are i Skellefteå de senaste två säsongerna.

Resultatraden är allt annat än smickrande:

Säsongen 2010/11 spelade AIK tre matcher i Skellefteå.
Facit: 3-2, 5-4 (efter straffar) och 6-1 till hemmalaget.

Säsongen 2011/12 spelade AIK sex matcher i Skellefteå.
Facit: 4-3, 2-1, 1-4, 5-1, 8-2 och 5-3.

På nio försök har AIK alltså bara lyckats vinna en gång. Det säger naturligtvis en hel del om hur hemma AIK känner sig i Skellefteå. Och det säger onekligen en del om våra chanser att vinna ikväll.

* * *

Men historia är historia och det finns ingen anledning att plaska runt i sörjan av tider som passerat. Allt det bästa är det som är nytt, och ikväll ska AIK visa att vinsten mot Rögle inte vara en tillfällig resning av ett latent impotent lag. Varje match är lika viktig. Växjö kommer till Hovet på lördag men det går inte att stirra sig blind på den måstematchen. Det står tre poäng på spel i Skellefteå. Vi ska ta seden dit vi kommer och norpa minst två av dem.

* * *

Ett av AIK:s största problem så här långt tycker jag har varit spelet vid blålinjerna. Man tar för många konstiga beslut, går bort sig både på egen och offensiv blå och ger motståndarna spelvändningar och numerära överlägen. Med tanke på Skellefteås erkänt vassa omställningar är jag därför en smula orolig inför ikväll.

Skellefteå har emellertid inlett säsongen svajigt, det har varit upp och ner från match till match. Ena matchen öser de in mål, andra matchen är de uddlösa och tama. Om det beror på dem själva eller motståndarna vete fan. Antagligen är det väl som det brukar med den saken, en kombination av båda delarna.

* * *

En sak är jag säker på. Om AIK spelar lika slafsigt i egen zon som i första perioden mot Rögle får vi stryk. Jag kanske larvar mig nu men ärligt talat blir jag konfunderad när Anders Hultin säger att AIK gjorde "en riktigt bra första period mot Rögle". Visst, AIK gjorde fyra mål, varav tre i PP, men hur såg det ut bakåt?

Det är möjligt att Hultin säger som han gör för att stärka laget men om han på allvar tror sina egna ord är det oroväckande. AIK vann fullt rättvist över Rögle men ingen kan inbilla mig att spelet var särskilt bra. Det var två bottenlag som gjorde upp och det ena var mindre dåligt än det andra. Om AIK ska klättra i tabellen måste allt bli bättre. Betydlig bättre.

* * *

Stefan Johansson gör välkommen comeback ikväll och det känns förstås bra. Med Viklund, MacNevin, Carlsson och Johansson i laget har AIK fyra högklassiga elitseriebackar på isen. Det lär behövas ikväll. Trots min pessimistiska infallsvinkel tror jag på AIK.

Tips: Skellefteå - AIK 3-4. Björn Melin avgör i sudden.

tisdag 2 oktober 2012

Jag räknar med ett mirakel

Det kanske inte är läge att dra på sig rosa träningsoverallen än men ett äntligen kan vara på sin plats. Äntligen en seger och tre poäng!

Det blev en resning utan Dick, men väl med a Little bit of Broc. Littles mål fram till 5-2 gjorde min kväll i kväll. "Åååk då!", hörde jag mig själv kvida på A9. Och Little åkte. Som han åkte! Det är viljemål som Littles som symboliserar en resning. Det är jublet inför klacken som väcker liv i pulvriserade drömmar. Och som kanske väcker lusten att gå på hockey till liv i några av alla de gnagare som ännu en gång valde att välja bort AIK:s hockeylag. Som ännu en gång visade hur lite de egentligen bryr sig.

En kväll som denna ska man naturligtvis inte klaga, men scenen är min och här gör jag som jag vill. 3708 åskådare är inget annat än en skam. Vi som var där är fria från skuld, och kan kasta den första symboliska stenen. Det här är inget glashus, det är ett krasrus.

* * *

Leif Boork kan förvisso verka mer än lovligt bäng. Inte desto mindre har han med jämna mellanrum en poäng. Häromdagen skrev han en krönika om AIK:s brist på ledare. Huruvida han hade rätt eller fel angående ledarskapet på bänken lägger jag mig inte i. Men när Boorken pekade på spelarna och hävdade att varken Josefsson, Pirnes eller Melin är några ledare höll jag med honom. Just därför känns det så bra att just Pirnes och Melin klivit fram och lett lagets offensiv i de senaste två matcherna. Just därför känns det så bra att båda dessa herrar har börjat motbevisa Boorken och belackare som mig. Pirnes och inte minst Melin förtjänar ett par rejäla ryggdunkar.

Något annat som kändes bra ikväll var att Josh MacNevin markerade sin närvaro direkt. Och att Tobias Viklund var bäst på isen.

Så bra som Viklund var ikväll, var han kväll efter kväll efter kväll för ett år sedan. MacNevins och Viklunds backspel fick mig nästan att glömma att Dick Tärnström drabbats av diskbråck. Men bara nästan. Jag lider med Dicken och önskar att det löser sig med ryggen. Vis av erfarenhet vet jag dock hur jävligt det kan vara. Diskbråck är ingen kul skada att få, om det nu finns några sådana. Särskilt inte när man börjar närma sig slutet av karriären. Det finns nog en viss risk att AIK:s lagkapten och ledare har gett och sett sina bästa stunder. Bara att hoppas, hoppas på någon slags mirakelkur. AIK behöver sin Big Dick!

* * *

Lasse Kukkonen är en stabil back i Rögle. Men om man är fräck och fintar upp han på läktaren så kan man på läktaren va käck och kalla honom för Lasse Kuk-konen.

* * *

Kvällens bästa - förutom matchen, målen och mazarinen - var mina souvenirköp i AIK-shopen: Två stycken så kallade warface-masker, en svart och en vit! Tillsammans med godispuckarna är dessa masker de bästa prylar AIK tagit fram sedan... guldvipporna, eller nåt. Jag kan knappt bärga mig från att dra på mig ena masken. Men eftersom jag tänkte att lillgrabben ska få dem i present så nöjer jag mig med att beundra dem ikväll. Förhoppningsvis får jag låna en framöver och därmed bli farsan som är nånting mittemellan Honken Holmqvist och Fantomen och hans häst!

* * *

Apropå Honken så blev hans flagga föremål för kvällens sämsta. Skändad och ihopknögglad hängde den och inte ens halvdinglade som en krympt swimmingpoolsdoppad korv i Hovets tak. Vore det inte för Gnagets efterlängtade och fett sköna seger hade jag krävt någons avgång. Eller åtminstone i sann AIK-stil demonstrerat utanför en ambassad.

När Honken vakta kassen, var det lite stil på Gnaget!

lördag 29 september 2012

Draken lyfter i motvind

Frölunda - AIK 4-2 (2-1, 1-1, 1-0)

Det blev ännu en tung torsk att lägga till samlingen och mörkret har obönhörligen lagt sig över AIK:s säsongsinledning. Svart himmel blues. Bitterhet och aska. Den som vill grina och tycka synd om sig själv rekommenderas en rosa blaska. Själv snöt jag mig redan i morse i Wennerholms senaste dumheter. Sedan dess går jag all in for the rising. Det är inte värdigt en gnagare att vika ner sig efter sju omgångar. Det är inte färdigt bara för att hela hockeysverige tror att vi är finito.

I Scandinavium föll AIK återigen på individuella misstag. Inte desto mindre föll man som ett lag.

Det är inte tid för att peka syndabockar och kräva avgångar. Det är tid för samling, svartgul enighet och AIK mot hela jävla världen. Är det någonting den här klubben är världsmästare på så är det just detta. Det finns ingen annan klubb i det här landet som har samma förmåga att resa sig på nio. Vi är inte Bajen. En stående räkning har mig veterligen ingen dött av. Om draken ska lyfta så vill det till att laget växer samman och att alla vi som står bakom och bredvid gör allt vi kan för att stötta och blåsa liv i det.

För det är laget som ska göra det. Inte Gozzi eller Perra. Inte Pirnes eller ens Viktor Fasth. Det är laget - Gnaget.

* * *

Det var mycket som var sig likt mot Frölunda. Ännu en gång spelar AIK stundtals bra framåt. Effektiviteten är dock dålig. Istället för att ta ledningen i matchen hamnar vi, till följd av individuella klantigheter, i jobbiga underlägen och uppförsbackar. Inte bara två gånger, utan tre. När Frölunda sen får 4-2 i present är det tack och godnatt. Ett nytt tungt fall, men som jag ser det, ändå ett fall framåt. Spelare som tidigare mest sett vilsna och förvirrade ut klev idag fram och visade att de kan mer än bara lyfta lön.

Björn Melin var AIK:s bäste forward, och belönades med ett enkelt mål. Den skadebenägne Pirnes visade sisu när han tryckte in kvitteringen till 1-1. Sandberg gjorde bra ifrån sig både på isen och vid sidan om. Sa rätt saker i en intervju och visade för första gången på länge varför jag tidigare trott så mycket på honom som Dickens efterträdare på kaptensposten. Att mycket såg illa ut, för att inte säga skitdåligt, även idag tänker jag inte älta i. Det handlar om att gå vidare. Det handlar om att resa sig.

* * *

AIK-Rögle på tisdag. AIK-Växjö på lördag. Ska man som gnagare som sällan går på hockey bara gå på två hemmamatcher i år så är det dessa. Låt inte Hovet gapa ilsket tomt och öde! Stöd AIK när AIK behöver det som mest! Visa att Du bryr dig om AIK Hockey!

* * *

Den svartgula hockeylördagen började annars bra. AIK J20 mosade Luleå på bortaplan i Superelit Norra. Det var 0-5 redan i första pausen, 2-6 i andra och efter tre spelade perioder stod det 3-8 på resultattavlan. En överkörning lika efterlängtad som nödvändig. Efter en riktigt dålig start på säsongen, med bara en seger på fem försök, tre ynka pinnar och en jumboplats i tabellen, reste sig Gnaget och lyfte.

AIK:s bäste poängplockare så här långt, Christoffer Gozzi, visade vägen. Med två mål och en assist klättrade han i poängligan och överglänste Luleås och hela seriens poängkung, Johan Porsberger. Sistnämnde scorade blott en gång. Noterbart även att Kukan stod för en ass i hemmalaget. AIK:s kasse vaktades för övrigt av Osten, son till den gamle landslagsmålvakten med samma smeknamn.

* * *

Även mitt nya favoritlag, AIK Dam, var i farten idag. I en vad jag förstått jämn match drog hemmalaget Munksund-Skuthamn till slut längsta strået. AIK vann skotten med 27-35, tryckte på mot slutet och reducerade till 3-4 med fem och en halv minut kvar. Line Bialik Öien gjorde två mål och Sabina Küller 1+1. Men Munksund-Skuthamn vann matchen med 5-3 och toppar därmed Riksserien efter tre spelade omgångar. Laget har förkrossande 19-8 i målskillnad.

Noterbart är att poängligan toppas av fyra munksundare. Rebecca Stenberg för närvarande poängdrottning med hela 1+8 på tre spelade matcher. Bäst i AIK är Bialik Öien, med 4+0. Målvaktsligan toppas föga överraskande av Sara Grahn. Med tre segrar av tre möjliga, tre insläppta mål och oerhörda 97.14 i räddningsprocent är hon överlägset bäst i serien. Idag stod Grahn för 33 räddningar när hennes Brynäs sudden-besegrade Linköping med 3-2 hemma i Gävle.

* * *

Jag har typ 57 sportkanaler på teven men inte en enda av dem visade AIK:s match i Piteå. Skandal och AVGÅ ALLA!

fredag 28 september 2012

Tabellvetet ljuger inte

Man vet att det går åt helvete när man redan i omgång sex sitter och garvar uppgivet åt eländet.

AIK är så dåliga. Det finns i dagsläget ingenting som tyder på att det här laget ska leva upp till sina egna förväntningar. Topp fyra min stjärt. Med den internt inbillade och externt uttalade målsättningen går det åt pipsvängen med en fjärt! Den här upp(k)lagan av AIK är den sämsta jag sett sedan 2001/02. Och då hade vi ändå Boris Zabka i laget. För att inte tala om Fredrik Hynning. Skönt att han är tillbaka förresten. Den som påstår att AIK anno 2012/13 saknar själ saknar skäl.

Sitt still i båten, brukar jag säga. Men den här gången står jag i fören och gapar. Ös då för fan, ös!

* * *

Jag gick till Hovet som en uppgiven man igår kväll. Räknade med torsk och folktomma läktare. Heder till oss som dök upp. Förståelse för de som stannade hemma. Att pröjsa överpriser för att se ett lag i fritt fall är sällan särskilt kul. Då spelar det ingen roll att AIK satsat stort på finfina svart-gula vepor och SM-guldsflaggor i taket. Då spelar det ingen roll att det spelas Dansa. Pausa. i andra pausen. Då spelar det ingen roll att Berit är på fnitt-fnitt-humör och kvittrar hihi mellan Dick och hans efternamn.

* * *

Jag borde ha förstått redan i första pausen mot Färjestad. När mazarinerna var slut. Det var ett järtecken så gott som något.

* * *

Kalla mig gärna undergångsgnagare eller vad fan ni vill. Jag bryr mig inte. Jag vet vad jag ser och jag vet vad jag tycker. Har tillräckligt många år på Hovet och Globen för att kunna jämföra olika upplagor av Gnaget. Som många andra gör jag vad jag kan för att stötta laget. Jag gör vad jag kan för att dra med mig gnagare till matcherna. Men vem fan tror ni köper en lösbiljett till AIK-Rögle, en tisdag i oktober, när spelet ser ut som det gör? Vem fan betalar för att bli på dåligt humör?

Det kommer att krävas förändring och den förändringen finns det bara en man som kan stå för. Anders Gozzi byggde laget och Anders Gozzi måste renovera det. Exakt vad som måste göras vet bara han. Jag kan inte tänka mig att Gozzi sitter still i båten. Han ser ju samma matcher som vi andra. Han ser ju också vartåt det barkar. Att det inte bara luktar kvalserien, det stinker. Tabellvetet ljuger inte. Gnager däremot suger. Och Björn Melin är lika oladdad och ofarlig som Björnes Magasin. Endast lösa skott. Snigel är hans vän och kamrat.

* * *

Det finns ett par spelare som trots den miserabla starten på säsongen förjänar beröm. De är i tur och ordning: Niklas Lundström, Christopher Aspeqvist, Joakim Nordstöm, Mattias Janmark-Nylén och Nicklas Jensen. Sen finns det en hel drös spelare och ledare som förtjänar kritik. Ett par av dem är redan nämnda. Resten medvetet glömda. Broc Little ett undantag. Han försöker så gott han kan, men när han trots en bra match inte ens får vara på isen i spel fem mot tre så undrar man ju. Har AIK ett ledningsproblem? Eller till och med tre?

* * *

Broc Little förresten. Som enligt en mobiloperatör som gärna syns på Hovet egentligen heter Brack Liddel. Det var faktiskt roligt.

tisdag 25 september 2012

Jönsköping är en plats på jorden

Tillbaka till Jönsköping. Tiilbaka till Kinnarps Arena. Staden där AIK gjorde så bra ifrån sig i kvarten 2011. Hockeyladan där man kan tjacka baconchips och klappa med klappor. Där Fredrik Stillman en gång visade mig vägen till den rätta läktaren och där Johan Davidsson är kung, kapten och killen med största pillen. Inte ens Dicken kan mäta sig i ståndsmässigt ledarskap.

Det är dit vi ska, det är där vi ska spela. Och enligt Perra släppa lös det vi har inom oss ikväll. Låter skitbra tycker jag.

Det är ett stukat AIK som kommer till spel. Ingen kan lura mig att tro något annat. Säsongsinledningen har varit spelmässigt ojämn och poängmässigt usel. Alldeles för många spelare har varit alldeles för bleka. Det är egentligen bara våra ynglingar som presterat efter förväntan. Jocke Nordström tycker jag sammantaget varit lagets bästa spelare. Lundström visade i Luleå att han tänker ge Larsson en match om förstaspaden. Janmark har visat han är i A-laget för att stanna. Jensen har gjort ett mål.

Men gubbar som Steen, Hynning, Sandberg och inte minst Björn Melin måste börja prestera. Pirnes måste bli frisk.

Och Dicken måste vakna ur sin Tärnrosa-sömn. Annars kommer det gå åt helvete alltihop. Dicken som var så bra förra säsongen. Hittills denna höst har han varit så pass kass att jag på allvar börjat undra om han nått vägs ände. Med Josh och Johansson tillbaka vete fan om Tärnström - med dagens form - ens tillhör våra sex bästa backar. Anfäktar och anamma! AIK tar ingen slutspelsplats utan en kapten som föregår med gott exempel. Jag förväntar mig en resning utan like.

* * *

HV71:s damlag heter Queens. Herrlaget tjurar fortfarande över att de blev Blue Bulls istället för Kings.

* * *

Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag vill se Larsson eller Lundström i kassen ikväll. Lundström var bäste gnagare i Luleå och förtjänar en match till. Larsson bör å andra sidan vara sugen på att spika igen mot sin förra klubb. Risken finns förstås att han gör en Norrena (åtta insläppta i Linköping igår) och det vill man ju inte se. Oavsett målvakt krävs det fart och fantasi framåt. Tar det ideligen stopp i mittzon även ikväll så kan vi hälsa hem.

Och det gör inget om vi istället för att hela tiden sjunka ner runt egen kasse står upp och håller ut i egen zon.

* * *

Jag hoppas, hoppas men vete fan om jag tror. Känner mig ovanligt skeptisk och trist. Så överraska mig Gnaget! Vinn eller brinn!

söndag 23 september 2012

AIK - Sara Grahn 1-3 (0-1, 1-2, 0-0)

Efter min andra match och min andra dag som trogen supporter och säsongskortsinnehavare är jag med säkerhet torsk. Torsk på AIK Dam, torsk på Riksserien. Trots torsk mot Sara Grahn.

Ja, trots torsk mot den fruktansvärt skickliga Brynäs-keepern Sara Grahn är jag fast. Jag kan inte se vad som ska kunna slita mig från det här laget. Det är Gnaget när det är som bäst. I en match som spelmässigt var betydligt bättre än lördagsfajten mot Leksand blev det ett betydligt sämre slutresultat. AIK dominerade faktiskt spelet i stort sett genom hela matchen. Men Brynäs kontrade effektivt och i kassen hade de ett monster. Sällan har jag sett en målvakt dominera så stort. AIK vann skotten med 47-28. Av de 47 skotten avlossades säkerligen ett tiotal ur riktigt bra lägen. AIK skapade men Sara Grahn lapade. Sög åt sig varenda puck. Allt ljus på Sara Grahn.

Och jag som var så himla rolig. Inför matchen klottrade den okunnige nybörjaren i sitt matchprogram: Sara Julgrahn, höhö.

* * *

AIK kom till spel utan ordinarie lagkapten. Gizela Blom klev av mot Leksand och klev på igen. Men idag saknades hennes namn i laguppställningen. I Bloms ställe fick Helene Martinsen bära kaptenens C på bröstet och hon ledde laget med den äran. Det kunde och borde ha blivit minst ett mål från Martinsens klubba. Om det nu inte varit för Sara Grahn. AIK:s förstakedja skapade farligheter varje gång de var på isen. Nästan varje gång stod Sara Grahn i vägen. Martinsen, Hedengren och Bialik Øien var dock inne när Gnagets enda mål i matchen föll. Det var den snabba och underbart tekniska Bialik Øien som på egen hand snurrade upp Brynäs-försvaret och satte reduceringen fram till 1-3 sju minuter in i andra perioden. Men därefter var det stopp. Väggen Sara Grahn såg gnagarna stånga sig blodiga. Väggen Sara Grahn fixade segern åt Brynäs nästan på egen hand. Väggen Sara Grahn, med 91 A-landskamper för Sverige på meritlistan. Vad vet en nyligen torskad oskuld om hockey?

* * *

Jag vet inte när jag senast såg två hockeymatcher LIVE med AIK på två dagar. Jag undrar om det ens har hänt tidigare. Å andra sidan hade jag heller inte sett AIK:s damer in action före denna häpnadsväckande helg. Att det skulle ta nästan trettiotre år av mitt liv att inse vad som så länge gått mig förbi. Det är inte fråga om skandal, men näst intill. Missförstå mig nu inte. Det här inlägget skall inte läsas med ironikerns glasögon på nästippen. För en gångs skull är jag dödligt seriös rakt igenom. Jag är frälst, jag är kär i AIK Dam. Om förälskelsen sedan är en frukt av min egen inställning får andra bedöma. Min självinsikt räcker inte till. Och ärligt talat så spelar det ingen roll. Jag hade ställt in mig på kärlek och kärlek blev det. Vid första ögonkastet.

* * *

Söndagens bästa gnagare var i mina ögon Line Bialik Øien. Tätt följd av 91:an Bäckman. Linnéa Bäckman har på två matcher blivit en så pass stor favorit att jag helt sonika bestämt mig för att ändra i min bloggarbeskrivning. Det finns inte längre plats för Bellman. Boris beundrar hädanefter Bång, BÄCKMAN och Bengt Bolero.

* * *

Att AIK Herrs Björn Melin ens får bära samma nummer som Bäckman är för övrigt en gåta. Linnéa Bäckman är lika sevärd som en gång i tiden Morgan Samuelsson var. Björn Melin är än så länge varken sevärd eller synbar. Boris beundrar inte Björn. Boris blott besviken.

* * *

That thunder in your heart
At night when you're kneeling in the dark
It says you're never gonna leave her

Today's another day to find you

Gårdagen gav AHA-upplevelser for life. Idag räknar jag med nya. Inte minst är jag spänd på vad AIK:s norska stjärntrio kan hitta på.

Vi snackar tre norska landslagsspelare som värvats till Gnaget inför denna säsong. Vore det inte för Holøs backposition så hade vi kunnat slå ihop dem till The Red Line. Alla som minns Pavel Patera, Martin Procházka och Otakar Vejvoda fattar prylen. Redan igår visade Helene Martinsen, Line Bialik Øien och Silje Holøs prov på klass. Martinsen och Bialik utgjorde två tredjedelar av förstakedjan. Med Lisa Hedengren som center mellan sig skapade norskorna chans på chans i Leksands zon. Kedjan stod för två mål i första perioden, då Bialik och Hedengren satte 1-0 respektive 3-0.

Silje Holøs har ett så vackert förnamn att jag redan börjat bearbeta min gravida sambo. Om det blir en dotter förordar jag numera Silje.

* * *

AIK möter Brynäs idag och det är inte kattskit som kommer på besök. Trots att jag nyss förlorat oskulden, och är allt annat än särskilt insatt i sakernas tillstånd, så har jag läst på tillräckligt för att fatta att dagens motståndare blir en svår nöt att knäcka. Brynäs tog sig till final i våras men föll snöpligt med 0-1. Modos kunniga kvinnor visade i finalen att The heart of hockey nuförtiden utgörs av dem och inte av herrarnas kärringlika sopgäng.

Brynäs har för övrigt spelat SM-final tre år i rad men väntar fortfarande på sitt första guld. För min del får de gärna fortsätta att vänta. Men att målet är högt satt står uttalat och klart. Liksom AIK inledde Brynäs igår Riksserien med en seger, 3-0 borta mot Segeltorp. Laget kommer till Ritorp med minst lika gott hopp om pinnar som Gnaget. Förhoppningsvis blir det den förre brynäsaren Silje Holøs som avgör till AIK:s favör.

* * *

Today's another day to find you
Shying away
I'll be coming for your love, OK?

lördag 22 september 2012

Ståfräs och kullor omkull

AIK-Leksand 4-2 (3-0, 0-2, 1-0)

Idag förlorade jag oskulden och vann ett nytt favoritlag. Jag såg min första riksseriematch LIVE med AIK. Och vilken match sen!

Det blev ståfräs och kullor omkull och däremellan lite masmos. AIK inledde på bästa sätt. Jag hann knappt dricka upp värmningskaffet innan det norska nyförvärvet Line Bialik Öien tryckte in 1-0 efter 2.29. Naturligtvis spillde jag ner mig av jubel. Men det var det värt. Ett par minuter senare visade nästa norska tillskott, Silje Holøs, vem som är familjens bästa hockeyspelare (hädanefter ser jag Växjös NHL-meriterade landslagsback som Siljes mindre kända bror). Snyggt och elegant la hon in 2-0 till Gnaget. Och som om det inte var nog satte Lisa Hedengren 3-0 bakom stackars Åberg i Leksandskassen ett par minuter senare.

Leksand skapade en hel del chanser i första perioden och sanning att säga så var de nog värda ett par mål. Men vem bryr sig?

AIK kom ut i andra perioden med gott självförtroende. Kanske lite för gott. För hastigt och lustigt tilläts kullorna reducera två gånger om. Utan Minatsu Murases många räddningar hade matchen antagligen gått åt helvete. En timeout halvvägs in i perioden fick gnagarna på skridskor igen och Leksand drabbades av griller och grubblerier. I samband med avbrottet passade jag på att göra en Gnaget; köpte korv gånger två i kiosken. AIK:s 3-2-ledning i paus var allt annat än rättvis. Leksand förtjänade minst oavgjort. Men som sagt: Vem bryr sig? Hockey handlar om att vinna, varken mer eller mindre.

* * *

I pauserna hade jag bl.a. äran att bekanta mig med leksingarna Kung Kenta och JBackeman. Vi jämförde matchtröjor och jag konstaterade att min och grabbens svarta var betydligt snyggare än deras vita.

* * *

Tredje perioden blev mer lik den första än den andra. AIK spelade upp sig, Leksand hängde med bra men målen uteblev. Ända tills AIK med drygt tio minuter kvar punkterade matchen med dess i särklass snyggaste mål. Vackert framspelad av Lisa Johansson gjorde förra säsongens svartgula poängdrottning, Michelle Löwenhielm, det enda rätta. Pucken satt som en smäck! Och för andra gången denna härliga hockeyeftermiddag spillde jag kaffe och brände sånär ballen. Nästa gång blir det suspen på för Boris. Haklapp slutade jag nämligen med redan våren 1983.

Efter 4-2 höll AIK undan, kontrollerade matchen och visade toppklass. På Ritorps läktare rullade sånger om SM-guld och i gnagarhjärtat mitt inreddes ett nytt rum. Ett rum för AIK och Riksserien, för Fanny Rask och Lisa Hedengren, för Gizela Blom, Silje Holøs, Helene Martinsen och alla andra med. Inte minst för Linnéa Bäckman. Den sevärda backen med nummer 91 på ryggen blev idag min första riksserieidol. Redan i morgon, söndag, räknar jag med att få ett par till, då AIK tar emot fjolårsfinalisten Brynäs på Ritorp. Nedsläpp: 15.30.

* * *

Det var inte bara AIK:s riksserielag som var i farten idag. Även AIK Herr spelade match. Mot ett hopplöst överlägset Luleå – som inlett säsongen på ett ruggigt imponerande sätt – fanns det inte mycket att göra. Inte ens en storspelande Lundström i kassen kunde hindra Luleå från att inkassera sin elfte raka seger i tävlingssammanhang, European Trophy inräknat. För Perra och pöjkera finns det just nu så mycket att fundera på att man får vara glad om hjärnorna inte kokar över.

Närmast väntar HV71 borta på tisdag. Torsk där och vi kan på allvar börja oroa oss för kommande kvalseriederbyn.

Snyggare och mer funktionella matchprogram än på t.ex. Hovet.
Uppmärksamma läsare noterar även mitt nedklottrade experttips.

fredag 21 september 2012

Mitt hjärta följer varje steg

Det är som bekant fredag idag men det är inte vilken fredag som helst. Det är fredagen före lördagen, dan före dan.

I morgon ska jag se min första match med AIK:s hockeydamer och det är inte utan att det pirrar i både kropp och snopp. Jag har varit inne på det tidigare i bloggen men nånting säger mig att allvaret gått merparten förbi; jag har ställt in mig på att förälska mig i AIK Dam denna säsong. Jag har bestämt mig för att förstå vad jag tidigare inte förstått. AIK Dam kommer från och med i morgon att vara en del av mitt supporterliv. Ja, helt enkelt en del av mitt liv.

Om Pippi Långstrump varit här så hade hon antagligen sagt exakt det jag nu säger: Jag är en supporter och det här är mitt liv, alltså är det ett supporterliv. Det är ett supporterliv som aldrig slutar att förvåna. Ett supporterliv som ger ständigt nya vänner, idéer och perspektiv. Hade någon sagt till mig i somras att jag lördagen den 21 september 2012, klockan 12.30, skulle stå på Ritorps kylslagna träläktare med gnagarhjärtat i halsgropen och bångusballen i byxan hade jag himlat med ögonen och knackat på skallen. Är du full människa?

* * *

Vad vet en man i sina bästa år om framtiden? Vad vet han om vad morgondagen döljer i sin svettiga suspensoar? Inte ett pillekvitt.

* * *

Det fanns dagar då jag tvivlade på allt det jag sagt, allt det jag ville nå. Man tror man kan räkna ut hur allt ska bli. Men man får allt ha en jävla tur och ett spel som är stämt i dur. Och inte minst, mina vänner, en hygglig fantasi. Det som från början var en crazy tanke, en vild idé i en försäsongsrusig hjärna, blev i och med gårdagens vinst en oåterkallelig livsuppgift. Ty trots fyra mål i baken i Neapel gick jag sent omsider och la mig som en vinnare. Tacka AIK Dam och Prozac för det! Hädanefter är jag inte bara säsongare på Hovet, jag är säsongare på Ritorp också. Och gnagarna ska veta att när Boris har en uppgift så tar han den på allvar. Det är ja eller nej, svart eller gult och däremellan ingen gråzon.

* * *

Inför morgondagens debut är jag laddad om än en smula nervös.
Jag är ärligt talat lite rädd för vad den här premiären ska göra med mig. Som stadgad och ständigt trogen sambo och småbarnsfar har jag nästan glömt vad nyförälskelsen kan göra med mig. Tänk om jag blir kär och galen. Tänk om jag blir så upp till öronen betuttad i detta AIK att jag helt tappar fattningen och börjar sjunga mina bästa Lundell-versioner mitt i matchen. Det får inte hända. Jag måste tvinga mig till självbehärskning och inre lugn. Mitt mantra för dagen blir därför detta: En inställd spelning är också en spelning. Men jävlar, jag är laddad!

* * *

Hon går förbi här som en doft av hopp
Som ett tåg på en nattlig station
Som ett rop i en gränd, för en förlorad vän
Som en ny religion... ULF LUNDELL

torsdag 20 september 2012

onsdag 19 september 2012

AIK-Brynäs 3-4 (1-2, 1-1, 1-0, 0-1)

AIK förlorar ännu en gång efter att ha dragit på sig en onödig utvisning i sudden. Mönstret är tydligt, så tydligt. Vi får ingenting gratis med oss men ger bort varenda mål.

Daniel Larsson suger ikväll. Varvar fina räddningar med rena tavlor. Suger således. För en keeper finns det ingen mellanmjök. Antingen är det fett eller lätt. Larsson var fett bra mot både Timrå och La Familia. Ikväll var han lätt sämst i Gnaget. Lätt sämst på isen. Det var emellanåt så lätt för Brynäs att göra mål på Larsson att jag kom på mig själv med att jämföra honom med ett durkslag. Perra kunde lätt ha bytt ut Larsson vid 1-3. Men det gjorde han inte. Vilket kanske var klokt. Men jag blir inte förvånad om Lundström står uppe i Luleå på lördag. Oavsett vem som vaktar kassen blir det en svår match.

Jag är försiktig pessimist och tippar torsk i sudden. Sannolikt avgör Kuleå i spel fyra mot tre. Minst lika sannolikt blir jag då Greken och får ett barnsligt vredesutbrott.

* * *

När gick Johan Holmqvist från att vara Lill-Honken till bara Honken? Den frågan har sysselsatt mig i ett par timmar nu.

* * *

Kvällen publiksiffra blev som väntat usel. Jag är inte ett dugg förvånad. Så här har det sett ut varenda höst de senaste hundra åren. Vad som däremot förvånar mig är att AIK Hockey inte verkar göra särskilt mycket för att locka folk till matcherna. Reklamfilmer hit och uppmaningar på Twitter och Facebook dit. Kom igen AIK, det finns bara ett sätt att få folk att vallfärda till Hovet:

SÄNK BILJETTPRISERNA - NU!

Som säsongskortsinnehavare tänker man kanske inte alltid på det, men faktum är att det är dyrt att gå på hockey. Det blir inte billigare av att man - som många AIK:are med mig gör - även gärna går på fotboll. Det är i första hand på Råsunda som hockeyn har att hämta.

Prisexempel: AIK-Linköping (27/9)

* * *

Som vanligt när AIK tar emot Brynäs hade jag i kväll en massa bortasupportrar omkring mig på A9. Alltid lika livat och glatt. Just denna afton på Hovet förgylldes min kväll av två medelålders damer med tvivelaktiga lagsympatier. Varje gång Brynäs skapade något som liknade en målchans skrek de i falsett. Varje gång en svart spelare tacklade en vit skrek de ännu högre. Lustigt nog var de långt ifrån ensamma. För tänk, när tredje perioden började närma sig sitt slut, och AIK hunnit med att kvittera till 3-3, då fick damerna på läktaren sällskap av ett helt spelarbås. Sällan har jag sett ett gäng vältränade herrar, så unisont och taktfast, gå i förvandling som jag såg Brynäs göra ikväll. Anförda av Jonathan Grinström - vem annars - gick de regerande svenska mästarna från att vara en respekterad och i smyg beundrad motståndare, till att bli en klubbdunkande närmast föraktad kastratkör. Gunnar Persson måtte ha rodnat.

* * *

Och ja, jag är bitter.

måndag 17 september 2012

Svarta gula september

Måndag. Grådaskig morgon. Blött och kallt. En hä-hä-härlig start på en hä-hä-härlig dag! Jag vaknade och lyckan var gjord.

* * *

Söndagen blev kanske inte den hundraprocentiga supersöndag som jag hade vågat drömma om, men ibland får man ta det onda med det goda. Vad är väl en sudden-förlust på Hovet efter en episk och oförglömlig överkörning av Djurgården på Råsunda ett par timmar tidigare? Inte mycket att hetsa upp sig över. AIK:s hockeykrigare gjorde en klart godkänd match och jämfört med premiären i Timrå agerade Gnaget nu som ett helt annat lag på isen. Låt vara att målkalasen hittills uteblivit. Vad viktigare är: grunderna sitter i försvarsspelet. Daniel Larsson spelar säkert  och stabilt. Perra och pöjkera är på rätt väg. Ge laget lite tid och Gnaget kommer att få ihop det framåt också. Jag är inte orolig än.

* * *

Det brann uppenbarligen för Jan Majlard igår. Hädanefter kallas han därför Majbrasan, eller - kort och gott - Majsan.

* * *

Som vanligt om hösten är det fullt upp att vara gnagare. Är det inte elitseriehockey så är det allsvensk fotboll och är det inte allsvensk fotboll så är det Euro League. Lägg därtill hockeyns J18, J20 och inte minst AIK Dam - som jag har ställt in mig på att förälska mig i denna vinter - och till och med SvD:s puckorakel, den passionerade men ännu inte pensionerade Janne Bengtsson, fattar att kalendern är späckad. Helst ska man ju hinna med att se lite allsvensk hockey också. Det är ju så hä-hä-hälsosamt. Man mår bra när det går dåligt för skit-dif.

* * *

Apropå röv undrar jag om det är meningen att man ska se Hisingens Stolthet som en verklig utmanare om fotbollsguldet? Om inte så kan Djurgården gärna få ta sig i Hä-Hä-Häcken även på fredag.

* * *

September är ovanligt ljus för att vara så svart tycker jag. Kan möjligen bero på att jag ser världen mer som Maestro än Majsan.

Svart och gul, som sagt. Inte svart och vit.

* * *

While you were talking about our life,
you killed the beauty of today

lördag 15 september 2012

Allsvenska för nybörjare


OBS! Gammal favorit i delvis ny tappning. Tidigare publicerad den 3:e januari 2010. Läs mer om Allsvenska för nybörjare här: #Hähä

torsdag 13 september 2012

När ger vi allt?

Timrå-AIK 2-1 (0-0, 1-0, 0-1, 1-0)

Det var inte mycket som stämde för AIK i två perioder. Första kan man kanske förklara bort med standardfloskler: Premiär, bortaplan, nerver... Men andra? Usch, hade det inte varit för Larsson i kassen så hade matchen avgjorts redan där och då.

Daniel Larsson var i särklass bäst i AIK ikväll. Han höll ensam kvar Gnaget i matchen när det såg som sämst ut.

* * *

Förra säsongen premiärspelade vi hemma mot Timrå och vann med målmässigt klara 5-1. Vad många nog glömt är att AIK då gjorde en rätt dålig match. De två första perioderna sög. Timrå pressade stundtals hårt, vann skotten stort och skapade mängder med målchanser. Men Viktor Fasth agerade vägg och gav AIK chansen att vinna matchen.

Ikväll höll Daniel Larsson Fasth-klass. Målen kan han knappast lastas för. Istället bör han hyllas för sättet han genomför sin riktiga AIK-debut på. Daniel Larsson - AIK:s absolut viktigaste spelare säsongen 12/13 - var AIK:s absolut bäste spelare i premiären. Han gav sina medspelare chansen men de tog den inte. Larssons insats bådar gott inför den ovissa fortsättningen.

* * *

En annan som imponerade var Jocke Nordström - i tredje perioden. Då klev han fram i byte efter byte som det framtidshopp han varit och är. Nordströms skridskoåkning är en fröjd för ögat och med lite mera flyt hade han gjort både mål och assist ikväll.

* * *

Positivt också att Hynning fick göra mål. I och med kvällens kasse tangerade han sin notering från förra säsongen. Då: Ett mål på 44 matcher. Nu: Mr 100 procent.

* * *

När vi ändå är inne på jämförelser då och nu: Oscar Ahlström stod för rena hockeychocken då han på mindre än åtta minuter i första perioden drog på sig två stycken tvåminutersutvisningar. Vi snackar om en spelare som under sina tre tidigare säsonger i AIK har suttit exakt åtta minuter i utvisningsbåset - per säsong! Här har vi nåt stort på gång. Eller inte.

* * *

Negativt då? Tja, typ resten. Pöjkera har en del att jobba med. Liksom Perra. Som knappast kan ha varit nöjd med vad han fick se sitt nya lag åstadkomma i hans gamla hemmaarena.

* * *

Färjestad hemma på söndag. Då ger vi allt.

Guldjakten börjar i Timrå

Senast AIK vann SM-guld i ishockey var jag inte ens fyra år fyllda. I en klassisk och mycket minnesvärd finalserie mosades den numera allsvenska playoffkandidaten Djurgården likt en klase brunruttna bananer med 3-0 i matcher.

Per-Erik Eklund dominerade slutspelet och var hela säsongens kung. Guldpuckenvinnare blev han. Per-Erik Eklund som - om Leif Boork inte hade råkat missa det där inbokade mötet på ett fik ett par år tidigare - mycket väl hade kunnat representera helt fel stockholmslag i finalserien 1984. Den mötesmissen kan faktiskt ha varit Boorchens bästa och mest uppskattade insats i karriären. För det förtjänar han viss respekt, twitterjoddlaren von Besserwiss.

* * *

Jag fick mitt första hockeyalbum hösten 1985. Ni vet, ett sånt där klisterbildsalbum från Panini. Jag minns fortfarande glädjen, den närmast euforiska känslan som infann sig, när paketet öppnades och däri låg Peter Gradin. För att inte tala om lyckoruset då jag klistrade in andra halvan av Per-Erik Eklund (i svartgul AIK-dress från 1984) på mittuppslaget. Under rutan med Eklunds dubbelbild stod det fakta om spelaren. Ålder, läng, vikt och så vidare. Och så klubb: Philadelphia Flyers. Utan Panini och Per-Erik hade jag antagligen inte haft Flyers som mitt lag i NHL idag.

Som inbiten, rättrogen supporter kan det vara lätt att glömma bort vilken roll slumpen en gång i tiden spelat. Man kan naturligtvis göra det lätt för sig och förklara med ödet. Eller som Lundell, skylla på stjärnorna. Själv har jag varken ödestro eller övertro och det skulle kännas förljuget att hävda att jag föddes till gnagare. Även om det naturligtvis låter både bra och korrekt. Men faktum är att jag en gång i livet gjorde ett val, naturligtvis påverkad av väluppfostrande familjemedlemmar, men ändå. Man föds inte till gnagare, man blir det.

Genom åren har jag ställts inför idel nya val. Det brukar ju vara så. Ty livet är i mångt och mycket en fråga om att välja. Ska det va ett säsongskort i år? Ska man sitta på långsidan eller stå i klacken? Ska man åka till Byske och se AIK eller stanna hemma och fira påsken? Ska man köpa båda matchtröjorna eller bara den ena? När det gäller AIK och sport så har det i mitt och säkerligen många andras fall inte alltid varit plånboken, eller för den delen hjärnan, som fått välja. Många gånger har det snarare varit hjärtats övertygande röst som fällt avgörandet i svåra frågor. En trygghet i sig. Världen är inte svart och vit, den är svart och gul.

* * *

När AIK nu går in i ännu en ny säsong så är det med drömmar av guld jag laddar och bloggar. Sedan återkomsten 2010 har AIK hunnit med två semifinaler. Hovet har alltmer blivit vad det en gång i tiden var; en borg för dunkande gnagarhjärtan. Fortfarande finns det mycket att göra för att fylla Hovet i match efter match, men AIK har kommit en bit på vägen. Vad gäller lagbygget så är det som bekant mycket som förlorats och mycket som lagts till. Experterna är som sig bör eniga i sin dom. Men låt dem hållas. Tändvätska brinner bättre än förväntningar. Själv är jag övertygad om att serien blir ungefär lika äckligt jämn som i fjol. AIK kan, tror jag, bli allt mellan sexa och tia.

De senaste två säsongerna har jag gått in i med en förhoppning om att i först hand undvika kvalserien. I år vill jag ha en slutspelsplats, varken mer eller mindre. Och därefter är det guld och bara guld som räknas.

* * *

Det är snart tjugonio år sedan AIK vann ett SM-guld i ishockey. Det är nästan lika länge sedan som jag förälskade mig i AIK:s hockeylag.

Idag har jag en egen son på tre och ett halvt. Han är sedan förra säsongen lika hemma på Hovet som jag och tillsammans ser vi fram emot kvällens premiär. Sedan grabben föddes har AIK hunnit med att vinna SM-guld i fotboll, hockeylaget har tagit sig tillbaka till eliten och Richard Gynge har blivit pojkrumsidolen nummer ett.
Jag ser ingen anledning till att det inte skulle kunna bli mer av det goda. Tränare Johnsson har ett förnamn som ger guldvibbar. Esa Pirnes kommer att visa sig värdig sitt nummer. Och Christian Sandberg tror jag blir hela säsongens stora utropstecken i AIK.

I februari-mars ska jag för övrigt bli pappa igen och ingenting vore mer passande än en BB-present med Little på ryggen.

* * *

Det finns förstås mycket mer att säga om säsongens upplaga av AIK och Elitserien. Men jag stannar här för nu och låter istället laget visa vad det kan. Guldjakten börjar i Timrå. Nu ger vi allt.

onsdag 12 september 2012

lördag 8 september 2012

BB:s elitserietips 12/13

I natt jag drömde något som
jag aldrig drömt förut
Jag drömde om nåt stort som kom
med början, mitt och slut
En ny säsong med skön jargong
Och gnagarsång: Det var en gång...

* * *

En fågel röd men utan glöd
kom flaxande så bråd
Den var i nöd och nästan död
blott kraxande om nåd
Jag tänkte milt: ”Dig ska jag golva!”
Timrås örn blev plockad tolva

En fågel till, jag sär, jag sär
sågs pröva vingar små
Den kraken skrek: ”De bär, de bär!”
men ack så det kan gå
Ni fattar säkert resten själva;
Rögle-gripen - kraschad elva

En räv som mest såg ut som röv
rev ned en mätt applåd
Föll om hösten som ett löv
trots hobby-Foppas råd
Modoräv med pest fick klia
Modoröv som bäst blev tia

Surt sa räven, så sa även
han som jämt var tossig
Janne K med knutna näven
Grinig, grå och mossig
Kicken fick han runt Lucia
Växjös klättring gav en nia

”Tiger du så tuggar jag”
sa jag till herr Tigger
Tigger Tom vars favvolag
förlorat sin gold digger
Utan Silfverberg, den flotta
bidde Brynäs bara åtta

Där kom ett helt gäng goa män
gröna, vita, röda
Det var Glenn, Glenn, Glenn, Glenn och Glenn
som tog sig fram med möda
I Götet hördes ingen bua
Frölunda blev faktiskt sjua

Gnagarhjärtat dunkade
jag kände mig så spänd
Perras planer funkade
och Tärnström var så tänd
Big Dick slutar aldrig växa
AIK som väntat sexa

Herr Melin, ex-gnagare
bytte svart mot vitt
Uppträdde som jagare
lejonlik och fit
Hovets gäst men ändå hemma
Linköping - en annan femma

”Vargen kommer!”, skrek en gäll
röst från tätt intill
Vargen kom men mest med gnäll
Besten var en sill!
Lipen tog den till, den dyra
Färjestad; ylande fyra

Björnar, bjärvar, bönder små
kom med rutigt bräde
Bulan i min egen vrå
bjöd schackmästarkväde:
”Bästa laget, köpt på rea
dä ä vi dä!” - Lule trea

Sexfingrade troll från skogen
uppklädda i svart och gult
Möttes upp på buskiskrogen
avlade ett foster fult
Tjuvapack med ögon råa
Silverboven Byske, tvåa

Glada gossar, gula, blå
Jönseköpings söner
sjöng och slogo trumman på
Bad till herren böner
Herren sa: ”Jag skall er mätta”
HV blev med Guds hjälp etta

* * *

Bortom herrens himmelrike
låg ett annat land
Där i drömmens Dekisdike
stod en skans i brand
En gång rik med guld i börs
Nu gick Djurgår’n i konkurs

fredag 7 september 2012

Södertälje SK - AIK 1-2 (0-1, 0-0, 1-1)

Hemkommen från AXA Sports Center tänker jag att AIK ikväll nog gjorde sin bästa match för försäsongen.

Efter en halvseg men försvarsmässigt rätt bra första period tog Gnaget hand om taktpinnen i andra och tredje. Det var verkligen inget sprudlande anfallsspel som bjöds men det var fart och fläkt och friska tag. Inga halvmesyrer som senast. Inga give-aways från sargkanter och i mittzon. Det var tillbaka till grunderna, stabilitet och tryck ut dem mot hörnen. För första gången sedan jag vet inte när kände jag igen mitt gamla AIK. Man kunde skönja linjer i spelet. Fredrik Carlsson trivdes som fisken. Och trots att vi återigen led brist på backar med A-lagsrutin såg det alltsomoftast lovande ut i egen zon.

Jonathan Andersson är en mycket trevlig backbekanting. Honom ser jag gärna mer av framöver.

Matchen tände till rejält mot slutet, sedan SSK först kvitterat varpå AIK snabbt replikerat. Blomdahl åkte ut 2+10 för en i mina ögon klar checking from behind. SSK försökte forcera in en puck i slutminuten men AIK stod pall. Fredrik Carlsson var sånär att göra sitt första mål i A-lagströjan. Dessutom med en patenterad backhandlyftning från sargkanten! Det hade varit nåt att skriva hem om... Nu blev det i alla fall en hedersam uddamålstorsk för SSK och en lika hedersam uddamålsseger för AIK. Ett lyckat genrep ur svartgul synvinkel. Nu får vi bara hoppas att alla skador är lindriga och läker fort.

Daniel Larsson mycket bra i kassen. Släpper en del konstiga returer via plocken förvisso. Men som helhet fyra och ett halvt plus ikväll.

Kvällens fail med stort F stod Broc Little för, då han redan i första periodens tionde minut drog på sig matchstraff för en riktigt ful spearing framför SSK:s mål. Dumt, onödigt, överilat. Framförallt väldigt trist för oss gnagare som tagit oss till Södertälje och sett fram emot att se Little bland andra lira skjortan av Sportklubben. AIK saknade många tongivande spelare redan före nedsläpp. Utan Little i spel blev en redan tunn uppställning ännu tunnare. Man får hoppas att Broc drar lärdom och ser till att hålla sig från den här typen av onödigheter i framtiden. Vi behöver honom på isen, inte i duschen.

Är det något som AIK haft problem med på sistone så är det att skapa riktigt vassa målchanser. Visst, lägen att göra mål finns där men oftast saknas det lilla extra som behövs för att ta sig fram och få in pucken. Broc Little är en av de spelare som ska göra det. Pirnes en annan. Även Steen är viktig framåt. Efter Littles tidiga uttåg ikväll saknades alla dessa tre. I deras frånvaro visade Melin (som tyvärr utgick i tredje perioden) Hynning, Sandberg med flera hyggliga offensiva takter. När Elitserien drar igång om mindre än en vecka krävs det mer av allt. Det måste drivas hårdare på mål, skymmas mer, offras fler tänder och stygn. Det ska göra ont att möta AIK!

Innan jag blir alltför till mig och drabbas av Wikegård-sjuka de luxe vill jag nämna ett par spelare som sällan uppmärksammas efter förtjänst. AIK har under försäsongen luftat en mindre drös juniorer och det är inte bara Jonathan Andersson som har imponerat. Filip Windlert (B), Theodor Lennström (B) Edgar Klavins (RW), Dennis Nordström (C), Christoffer Gozzi (C), Jonathan Skoglund (RW) och Rasmus Holmén (LW) har alla fått chansen att visa upp sig. Ingen av dem har gjort bort sig. Tvärtom. Jag säger som min vän Eddie brukar säga: Jag har sett framtiden - den ser ljus ut.

I helgen tippar jag Elitserien 2012/13. Som sig bör på ett avvikande och unikt vis. Så stay tuned, som Prozac brukar skriva!

torsdag 6 september 2012

Vilket håll du än går

Vi sågs på Gullmarsplan, Kringelknutten a.k.a. Spoorchklubbarn och jag. Han hade en röd lilja i kavajslaget. Handslaget fast. Han kallade mig Boorisch.

Det blev en dinner for two och som den moderne man jag är lät jag Knutten stå för notan. Vi njöt baconburgare, strips och öl. Sämre uppvärmning inför en rafflande försäsongskamp på Hovet kan man tänka sig. Tro fan vi hade trevligt. Två bloggande bohemer från varsin sida stan. Den ene, lätt åldrad hedersknyffel med blicken klar och full av svar. Den andre, något yngre, välbevarad, lagom fit man i sina bästa år. Vi skålade och drack och vi enades om att det enda som egentligen fattades för att göra middagen hundraprocentig var en riktig expert. Vi hade hoppats på Leif Boork. (Eller som han i våra kretsar kallas sedan en tid: Leif Boorch.) Vi, eller rättare sagt jag, hade tillochmed skickat en inbjudan över twitter. Dock förgäves. Boorchen ville väl inte följa med på vår lilla sällskapsresa.

* * *

Om den lyckade middagen finns förstås mycket säga, men jag låter det stanna mellan mig och Knutten. Istället övergår jag till matchen, som det också finns en del att säga om.

AIK såg ungefär lika dåliga ut som laget brukar göra strax intill en elitseriepremiär. I fjol såg det för jävligt ut mot Almtuna (Läs: Posörerna) och i förfjol gick det åt helvete mot Södertälje (Läs: AIK - SSK 1-3). Så varför är jag då besviken? Jag ställer frågan till mig själv och svarar med blott en suck. Man vill ju se Gnaget vinna va. Vinna! Nu fick vi åtminstone se en uppryckning som hette duga i slutet av tredje perioden. AIK vände sånär ett tvåmålsunderläge. Björn Melin och Fredrik Hynning visade klass och kyla när det behövdes som mest och fick för en stund tyst på den där molande floppvarningstanken i mitt huvud. Men ändå. Det såg inte bra ut. Inte den här gången heller.

Matchens prestation stod annars Broc Little för när han på egen hand trixade in 1-1-pucken i första perioden. Möjligen i konkurrens med SSK:s keeper Berth Idoff, som stod för en hel drös högklassiga räddningar. Med det namnet skulle jag bli mycket förvånad om inte Färjestad gör ett närmande inom kort. Låt dansbandsjakten börja.

Försvarsspelet såg precis som i matcherna mot Timrå och Modo i
SCA-cupen stundtals slafsigt och slarvigt ut. Spelet i mittzon var emellanåt uselt. I första perioden bjöd  AIK på billiga spelvändningar i vart och varannat byte. Till och med Mariga Mary, som återigen satt bakom mig på läktaren, klagade. Prozac antecknade i sitt block, Klabbarparn drog sin teori om varje periods första och sista tre minuter (då görs de flesta målen) och Eddie var sin vana trogen positiv som fan. Tänk på att du är svensk, sa jag och sneglade åt Knutten till. (Kringelknutten kan liksom jag sina sällskapsresor utantill.) Men Knutten hörde inte på. Han var fullt upptagen med att se sin anrika spoorchklubb straffa vår dubbla SM-semifinalist.

Gissa om han var nöjd när Fleury stänkte in sin straff. När Little sen missade för andra gången denna folkfestliga hockeykväll knöt Knutten näven mot Hovets tak och log sitt allra malligaste leende. The winner takes it all.

* * *

Men vi ses, vi ses, i Connemara, som Ulf Lundell så vackert sjunger. Redan i morgon får vi gnagare chans på revanch, då AIK möter SSK i gamla fina Scaniarinken, numera renoverad och kallad AXA. Det vankas generalrepetition med allt vad det innebär. Kaffe och mazarin i första pausen. Tillbaka till grunderna, fokus på defensiven, se upp för onödiga risker. Inga jävla skador nu grabbar!

Uppriktigt sagt så påminner Södertälje inte så där jättemycket om Connemara. Ölen är inte svart, bergen är knappast gröna. Men det sägs att vattnet i Måsnaren är klart och att även i Södertälje kan det här livet vara underbart.