Svarta gula september

Måndag. Grådaskig morgon. Blött och kallt. En hä-hä-härlig start på en hä-hä-härlig dag! Jag vaknade och lyckan var gjord.

* * *

Söndagen blev kanske inte den hundraprocentiga supersöndag som jag hade vågat drömma om, men ibland får man ta det onda med det goda. Vad är väl en sudden-förlust på Hovet efter en episk och oförglömlig överkörning av Djurgården på Råsunda ett par timmar tidigare? Inte mycket att hetsa upp sig över. AIK:s hockeykrigare gjorde en klart godkänd match och jämfört med premiären i Timrå agerade Gnaget nu som ett helt annat lag på isen. Låt vara att målkalasen hittills uteblivit. Vad viktigare är: grunderna sitter i försvarsspelet. Daniel Larsson spelar säkert  och stabilt. Perra och pöjkera är på rätt väg. Ge laget lite tid och Gnaget kommer att få ihop det framåt också. Jag är inte orolig än.

* * *

Det brann uppenbarligen för Jan Majlard igår. Hädanefter kallas han därför Majbrasan, eller - kort och gott - Majsan.

* * *

Som vanligt om hösten är det fullt upp att vara gnagare. Är det inte elitseriehockey så är det allsvensk fotboll och är det inte allsvensk fotboll så är det Euro League. Lägg därtill hockeyns J18, J20 och inte minst AIK Dam - som jag har ställt in mig på att förälska mig i denna vinter - och till och med SvD:s puckorakel, den passionerade men ännu inte pensionerade Janne Bengtsson, fattar att kalendern är späckad. Helst ska man ju hinna med att se lite allsvensk hockey också. Det är ju så hä-hä-hälsosamt. Man mår bra när det går dåligt för skit-dif.

* * *

Apropå röv undrar jag om det är meningen att man ska se Hisingens Stolthet som en verklig utmanare om fotbollsguldet? Om inte så kan Djurgården gärna få ta sig i Hä-Hä-Häcken även på fredag.

* * *

September är ovanligt ljus för att vara så svart tycker jag. Kan möjligen bero på att jag ser världen mer som Maestro än Majsan.

Svart och gul, som sagt. Inte svart och vit.

* * *

While you were talking about our life,
you killed the beauty of today

Familjehemligheter

La Familia har det lite jobbigt just nu och ingen är gladare än jag. Det är nästan lika skönt att piska upp laget med det lila extra som det är att köra över Djurgården. Man mår bra. Man mår prima. Man njuter hela vägen hem från Hovet. Man går som på moln och trallar sig en skön dansbandslåt med sväng i. Hade jag bara sett en karlstatös på bron över Nynsvägen vete fan om jag inte bjudit upp 'na på en dans.

Det är nånting med den där dysfunktionella familjen som får mig att njuta nästan lika mycket över AIK:s seger som över FBK:s förlust. Avundsjuka, skulle vissa kanske säga, men det vore för enkelt. Mitt förhållande till Familjen är mer komplicerat än så. Skadeglädjen kan inte bara viftas undan med en simpel loserförklaring. Nä, det här handlar om något mer, något djupare rotat som är svårt att ta på. Jag gräver i min bottenlösa själ och hittar ett par ord: självgodhet och storhetsvansinne. Där har vi det.

Sedan han gett Czarnecki sparken med omedelbar verkan sa Håkan Loob bland annat så här till TT:

Det är klart att det är skitjobbigt. Han har haft en väldigt avancerande karriär, från att träna juniorhockey till att träna Bofors och sedan Brynäs. Nu var han i en storklubb och hade chansen att vinna något, då är det såklart väldigt jobbigt att få ett sådant besked. Källa

"Nu var han i en storklubb och hade chansen att vinna något." Till skillnad från när han var i lilla kravlösa Brynäs med andra ord.

Efter kvällens klara AIK-seger på förväntar jag mig minst tre akuta åtgärder från Familjens överhuvud. Till att börja med måste Håkan Loob få arslet ur vagnen och en gång för alla kräva en stängd elitserie. För det andra måste han kräva en utökning av antalet elitserielag. För det tredje måste han hota med att flytta Färjestad till en europaliga för rika "storklubbar".

* * *

Och så några väl valda ord om AIK:s formidabla insats:

Fasth, Dicken, Gynge, Rosén.

Det räcker så.

* * *

Avslutningsvis tänder jag ett ljus till minne av Peter Åslin, som trots att han gick bort alldeles för tidigt bland annat hann med att vinna två SM-guld med AIK, 1982 och 1984.

En tyst minut inför kvällens match hade kanske varit på sin plats.

Länktips: En målvaktshjälte med glöd

Löjliga Familjen

Ut ur mörkret

Det finns segrar och så finns det segrar. Segrar som den i kväll tillhör de skönaste av sköna.

Tionde gången gillt, sa Fasth och det hade han förstås förbannat
rätt i. Färjestad blev förra säsongen ett spöke värre än värsta Sunnerbohovs-gasten. Alla som var med under de allsvenska åren vet vad jag talar om. Det fanns en tid då Gnaget vägrade vinna i Småland. Men smålandsspöket är numera ett fornminne blott och sedan ett par timmar gäller detta även Färjestad. I kväll tände vi lampan, drog undan lakanet och tvångsblottade buroparen; en dansbandstrummis från Säffle.

Det tjatas en hel del om Viktor Fasth. Med all rätt kan man tänka. Samtidigt sprids det via vissa mediakanaler en bild av ett lag som är en målvakt och inget mer. Ingenting kunde vara mer fel. Det förstår alla som förstår hockey. Ett lag som bara är en keeper vinner inte en kvartsfinalserie på det vis som AIK gjorde mot HV71. Det är förvisso sant att AIK inte hade gått till semifinal utan Fasth. Lika sant som att AIK inte hade gjort det utan Sandberg, Bång, Steen, McDonell, Tärnström, och Fredrik Carlsson. Man vinner som ett lag och man förlorar som ett lag. En floskel blir faktiskt inte mindre sann bara för att den tål att upprepas.

Med Fasth är det nu så att han alltid ger sina lagkamrater chansen att vinna matcher. Han räddar AIK när det står och väger, precis som en riktigt bra målvakt ska göra. Han var och är lagets store matchvinnare, inget snack om den saken. Den här säsongen kommer han emellertid att få "konkurrens". Det finns nämligen fler än Fasth som kan komma att erövra matchvinnarepitetet. Linus Videll har, trots ojämna insatser, redan hunnit visa att han kan avgöra matcher till AIK:s fördel. Likaså Richard Gynge. Sistnämnde sniper har sett otroligt het ut i de två första matcherna. Två mål redan och fler lär det bli. Det blir spännande att se vem av herrarna Videll och Gynge som står på flest matchavgörande mål när säsongen summeras. Förhoppningsvis kan de sporra varandra.

Det var inte en perfekt insats som ledde fram till segern i Karlstad. AIK var stundtals rejält nedtryckta, särskilt i andra perioden då man onödigt försatte sig i numerära underlägen i parti och minut. Domarnivån var minst sagt ojämn men det är de egna insatserna man kan påverka. Misstagen var kort sagt alldeles för många i mittakten. Men AIK redde ut situationen och kom tillbaka. Sett till hela matchen så gör Gnaget en bra insats, en laginsats, som till slut resulterar i en  logisk tvåpoängare. AIK stod upp i första, redde ut stormen i andra och kom tillbaka starkt i tredje. Sett till matchens sista tio minuter så borde vi nog ha avgjort redan under ordinarie tid. Bångs friläge var onekligen värt ett bättre avslut.

Överlag tycker jag att AIK:s spelare ser betydligt tuffare och mer resoluta ut i spelet än vad de gjorde vid den här tidpunkten i fjol. Det märks särskilt runt den egna kassen men också i sarghörnen, bakom mål och i anfallszon. Man står upp för Fasth på ett helt annat sätt än för ett år sedan. Man tar för sig i närkamperna, tacklar ordentligt när lägen ges och är noga med att inte lättvindigt släppa någon jävel över bron. Fortfarande sker det misstag förstås. Det slafsas med pucken, tappas markering i slottet osv. Men jämfört med för ett år sedan så är det nästan som att se ett helt annat lag. Trots att vi saknar Carlsson och Salmonsson och fastän vi väntar på MacNevin och McDonell så ser lagbygget stabilt och gediget ut.

Det bådar också gott inför fortsättningen att AIK i kväll, till skillnad mot i samtliga nio möten med Färjestad förra säsongen, lyckas stänga deras spel i mittzon under delar av matchen. Tidigare har de styrt och ställt över hela planen. De har spelat stort och brett och äckligt disciplinerat, lurat oss i fällan och slagit till när vi kört fast. AIK var faktiskt aldrig riktigt nära att slå Färjestad i fjol. Kvällens insats visar att vi är på rätt väg. Anfallsspelet är vassare och mer varierat. Dessutom lyckas AIK förlägga pucken i Färjestads zon under längre stunder än tidigare. Våra forwards pressar deras backar till misstag, vinner pucken högt upp i banan och skapar på så sätt farliga anfall och feta målchanser. Att vi sedan har en trollkarl som Videll i laget gör ju inte saken sämre.

AIK har alla förutsättningar att göra en bättre säsong än i fjol. Det är dock långt fram till slutspel och mycket kan som bekant hända på vägen. Närmast väntar ett stekhett derby mot Djurgården i Globen. Låt det avgöras på isen.

Te dans mä Karlstatösera

Uppdaterad version av förra säsongens dunderhit.



Dä ä lörda i da å dä gör mej hjärtegla
Å mitt öga dä blänker som sol i Karlsta sta
Dä ä Viktor å Viklund å Videll la la la
Som på banan ska spänna krigarvadera

Dä ä kaffe å skit, dä ä knäck i komposit
Å från suspen dä döfter av svett å strävsamt slit
Dä ä Ronka å Håka å Paula lilla plutt
Å dom svansar å svänger å tar små små skutt

Hej, roper gnagera å vinkar till klacken
Stamper i backen, knycker på nacken
Tjo, va de klapper under krigarefracken
Nu blir dä dans mä Karlstatösera

Hej, vad dä sviktar uti sargen å bräder
Plankera runger, plexglasen gunger
Tjo, vad dä flaxer i volang och i kläder
Schottisen går med Karlstatösera

Korpral Daniel gör språng
Fyra alnar på en gång
Han ä ståtlig å strong
Hör en gong-gong: ding ding dong
Dominerer å styr
Lilla Sanny blir så yr
Att hon slokner som Dicken efter utlöst Bång

Nej, se! Åh, se!
Hur DK strävar fram som en lovande junior
Allt mer, han ler
Å han skicker ut Wallinskan på tur mä bår

Ho ho! Ho ho!
Dä ropar bort i båset
Dä svarar mä ett skratt
Ho ho ho ho ho ho ho!
Å dä klucker uti gnagarmagar glatt

Vida kring vallarna
Trampet å trallarna
Hör ni dä knallarna, lyft på ett ögonbryn
När dansen går sjungande
Ringlande, gungande
Skratt stiger rungande mot Karlstaskyn

Dä blir tjatter å tjut
Och när dansen ringlar ut
Får vi svar om vi har kommit längre än förut
Kanske står vi helt still
Eller tar vi ett steg till
Framåt kvälla ä hela lördagsfajten slut

BB:s elitserietips 2011/2012

För ett år sedan toktippade jag Elitserien och lät hjärtat vara med. Samtliga lag fick ett varsitt skojfriskt inlägg tillägnat sig. Denna höst är jag inte i närheten av att överprestera på samma sätt. Det känns förstås lite trist. Men som alla vet är andra säsongen i eliten den svåraste och det gäller naturligtvis inte bara AIK utan även mig. Därför blir det bara ett endaste fjuttigt litet tipsinlägg från mitt håll i år - det här. Elitserien enligt Boris 2011/2012:

1. Luleå
Har fortsatt bygga på sitt framgångsrecept. Wallin är ett grymt förvärv. Liksom Harju. Kommer att vara urtrista att se mot AIK, desto roligare mot Dif. Rautio en nyckel till framgång.
BB gillar: Lasse Persson samt lagets nya dräkter.
BB ogillar: Osten ger en besk eftersmak.
 
2. Djurgården
Blir bättre än i fjol. Stark backuppsättning, något tunnare framåt. Wesslau kanonkeeper. Tyvärr ser Dif ut som en het guldkandidat. Förhoppningsvis har jag fel.
BB gillar: Kristofer Ottosson är sympatisk.
BB ogillar: Det mesta.

3. Färjestad
Har som vanligt fyllt på där det uppstått luckor. Både i truppen och på tröjan. Kommer antagligen att sakna Sjögren men kompenserar med Sjöström. Three is the magic number.
BB gillar: Patrik Lundh och Mikael Johansson.
BB ogillar: Att förlora mot dem. En seger skulle sitta fint efter alla dessa år.

4. Brynäs
En av säsongens överraskningar. Silfverberg och Järnkrok leder Brynäs till en topplacering. Svedberg tar förstaspaden.  Unge Johan Larsson ett av säsongens stora utropstecken! Brynäs går till semi.
BB gillar: Ganska mycket faktiskt. Klubben, laget, märket, tröjorna, traditionen och Tigger Tom.
BB ogillar: Egentligen ingenting. Jag gillar ju Brynäs.

5. Linköping
Kommer som vanligt att blanda och ge. Tjeckerna gör dock LHC till ett topplag och Magnus Johansson fortsätter att imponera. Jämtin utmärker sig offensivt.
BB gillar: Hans Särkijärvi. En riktig karl.
BB ogillar: Carl Söderbergs dialekt.

6. HV71
Nä, här ser det inte så spännande ut. Går mot en mellansäsong, som trots det kan räcka ända fram till guld. Kamil Piros kommer att ösa in poäng. Till skillnad från Bremberg.
BB gillar: Per Ledin. När han är i utvisningsbåset. Och HV-bloggen.
BB ogillar: Per Ledin. När han är på isen.

7. AIK
Kommer att få kämpa och slita för att återupprepa succén. Med Fasth i kassen, ett stabilt försvar och en poängkung i Videll blir det slutspel igen. Väl där går vi som tåget mot guld och gröna skogar. Bång avgör finalserien med att trycka in både Wesslau och puck i mål. Efter videogranskning, läktarkaos och ett par hundra barnsliga vredesutbrott från Greken döms pucken inne. Min glennifierade vän och jag firar med att bada i Akallas fontän.
BB älskar: Gnaget!
BB ogillar: Att David Engblom inte fick nytt kontrakt.

8. Skellefteå
Har tappat en hel förstafemma och mer därtill. Pikkarainen blir en nyckelspelare, särkilt i PP. Även Styrman får mycket ansvar. Möller spännande att följa.
BB gillar: Färgerna. Plissken samt supportrarna. Skellefteås klack är den enda i landet som sjunger hejaramsor tillägnade bortalaget.
BB ogillar: Anders Forsberg är väl muppig för min smak.

9. Frölunda
Kommer att se bättre ut i spelet än förra säsongen. Men fortfarande lite ojämna. Fredrik Pettersson och Mika Pyörälä imponerar men Frölunda missar ändå slutspel - igen.
BB gillar: Lugna puckar.
BB ogillar: Indians. Fruktansvärt töntigt namn.
 
10. Timrå
Ett anonymt gäng som får mycket däng. Inte ens Hagos och Johan
"Gnagarn" Andersson lyckas lyfta Timrå över slutspelsstrecket. Avsågade med tre omgångar kvar, men slipper kvala.
BB gillar: Johan Andersson.
BB ogillar: Johan Andersson.

11. Växjö
Börjar bra och är på slutspelsplats efter halva serien. Sedan rasar det. Mycket mål i baken, allt färre framåt. Janne Karlsson får ett par patenterade psykbryt men Växjö kvalar sig kvar till slut.
BB gillar: Janne Karlsson och Lakersbloggen.
BB ogillar: Det nya märket. För tankarna till boooring Baloos Arsenal.

12. Modo
Får en usel start och hämtar sig aldrig. Hopplöst sist redan vid jul. Tellqvist målar tavlor, Freddy Meyer floppar och Dick Axelsson längtar bort. Tuffe Uffe avgår samma dag som Leksand går upp.
BB gillar: Foppa.
BB ogillar: Sundström.

Det är pinsamt...

- att höra Petter Rönnqvist m.fl. såga AIK i andra pausen,
- att ta del av rubrikerna i kvällspressen,
- att läsa vissa inlägg på folkets forum.

Samma personer som inför säsongen var övertygade om att AIK skulle bli toksist i serien, som inför kvartsfinalserien var minst lika övertygade om att AIK skulle ryka ur slutspelet med en fjärt och som inför semin mot Färjestad såg AIK som chanslösa sitter nu och gnäller över att AIK är dåliga. Vilka fantastiska spån det finns.

AIK har ingenting att skämmas över. Visst gör laget en kass match i Karlstad, samtidigt förlorar man för åttonde gången i rad mot ett lag som alldeles uppenbart vet precis hur de ska spela för att besegra oss. Färjestad gör oss dåliga. Det hjälper inte att vi får första målet även i eftermiddag, de mal ner oss som bönor i en kaffekvarn.

Jag går till Globen i morgon för att heja fram ett lag som gjort mer än någon kunnat förvänta sig. Hur det än går och hur AIK än spelar i den fjärde semifinalen så förtjänar laget att hyllas.

Framåt stolta AIK!

Inför semifinal 3: Torka kaffetåren!

Det är 0-2 i matcher, uppförsbacke. Och i morgon blir det kafferep med Karlstatösera igen.

Enligt gammal god sed så äter man inte mindre än sju sorters kakor vid ett kafferep. Det ska vi också göra i morgon, en sort för varje gång vi torskat mot Färjestad den här säsongen. Vi ska smaska bondkakor och finska pinnar och snittkakor och pepparkakor och hallongrottor och havrekakor och naturligtvis en helvetes massa drömmar. Därtill ska vi fullkomligt frossa i lilablaskigt kaffe. Ja, vi ska häva i oss kaffe så det står härliga till, faten ska sörplas rena. (Ju mer man sörplar desto bättre smakar det, det lärde jag mig redan som liten pöjk.) Den som inte sörplar är en mes. Den som inte väsnas och låter och bär sig åt har fått kaffedrickandet om bakfoten. Så ut med lillfingret, sila genom sockret och konversera, konversera. Trashtalka hela dagen lång. I morgon vänder det. Och till kvällen blir det dans.

Torka kaffetåren
torka lille vän
Torka kaffetåren
kämpa, kom igen
Torka kaffetåren
ha nånting på känn
Hör på kaffedåren
ger sig inte än

Läs även:
Te dans me karlstatösera och Sången från våningen ovanför

Färjestad är ett bra lag.

Och det är väl ungefär vad jag har att säga ikväll.

Tack för kaffet (igen)

Det vore fjantigt att deppa ihop över en uddamålstorsk i Karlstad. Trots att AIK gör en tämligen värdelös insats i 55 minuter så är det i slutändan mycket nära att matchen går till sudden. Det står 1-0 till Färjestad, varken mer eller mindre.

Tyvärr såg det spelmässigt ut ungefär som i de tidigare mötena den här säsongen. Mot Färjestad kommer Gnaget nästan ingenstans. Det ser mesigt och fegt ut, som om AIK-spelarna inte riktigt tror att de kan rå på Karlsatösera. Färjestad är ruggigt bra på att få matchen dit de vill, de äger mittzon och styr undan våra försök till anfall ungefär lika lätt som en van skärgårdsbo viftar undan småsura getingar i sommarsolen. Vi är för snälla, helt enkelt. För omständiga och tröga. Vi saknar den rätta knycken. För att Färjestad ska förvandlas till en stressad och tokrolig Farbror Melker krävs det mer än halvhjärtade försök till forechecking. In och härja för helvete! Full fart framåt från första nedsläpp! Inga bromsspår, som Wikegård brukar säga.

Men det finns tendenser, korta perioder i matchen, enstaka byten där man ser att AIK på allvar kan hota Färjestad. Det är när vi spelar som vi ska, när spelarna åker skridskor och verkligen ligger på i anfallszon, särskilt bakom förlängda mållinjen, i sarghörnen och strax innanför blå. Där är alla lag sårbara och där ska AIK sätta press så fort chanser ges. Men ikväll såg det alltså alldeles för försiktigt ut. Om den här semifinalserien ska bli rolig att följa så krävs det att AIK spelar betydligt bättre, men framförallt måste vi bli aggressivare, hungrigare och modigare. Det är alltid surt att förlora men det som jag tycker känns mest surt med kvällens förlust är att vi mer eller mindre ger bort matchen. Man ska naturligtvis ha respekt för La Familia men man kan inte glida omkring och vara rädd för den.

Det är inte stora stygga vargen vi möter, det är en kaffesörplande dansbandsfjant. Förvisso med det lila extra men ändå. Det är så vi måste lära oss att tänka om den hittills så svårslagna bollklubben.

* * *

Avslutningsvis, en nödrimmad dikt i två delar:

Gnagarna drömde

om mål via kök

Strök runt och glömde

bort vikten av bök

Prestberg sig gömde

bak Kåbergskans stök

Domarna dömde

när tösera dök

Läs även:

Tack för kaffet...

Humor & Humör

Färjestad nästa. Vigör det igen! Mana mana...

Fröding, din gamle skojare

Gustaf Fröding (1860-1911) var visserligen värmlänning. Men tecken tyder på att han innerst inne höll på AIK.

Att Fröding debuterade som poet våren 1891, med diktsamlingen Gitarr och dragharmonika, säger onekligen en del om de svartgula sympatierna. Enligt säkra källor ville Fröding själv att verket skulle heta Mixtum pictum compositum (på svenska: Sammansatt brokig blandning). Bonniers, som gav ut diktsamlingen, motsatte sig dock denna titel. Antagligen ansåg man att den alltför tydligt anspelade på den vid tidpunkten nyligen bildade Allmänna Idrottsklubben. Man får förstå dem. AIK var ju klubben som inom kort skulle bli en hemvist för alla, oavsett social eller ekonomisk bakgrund. En sammansatt brokig blandning således. Vars fans snart skulle vara överallt.

Gustaf Frödings debut innehåller bland annat avdelningen Griller och grubblerier. Man kan grubbla över huruvida diktaren redan år 1891 grubblade över AIK:s framgångsrika framtid. Månne tänkte han: "Om trettio år ska AIK bilda en ishockeysektion. Om 120 år ska AIK:s ishockeylag slåss om guldet." Vi kan gissa och spekulera. Vi kan ana oss till hur tankarna gick hos det unga geniet. Vi kan lusläsa Frödings alster och på så vis närma oss det klappande hjärtat, ur vilket den villkorslösa kärleken till Gnaget hämtade styrka och kraft. För sanna kännare av Fröding och dennes poetiska gärning råder det knappast något tvivel; Värmlands store son var gnagare, ända in i märgen.

Gustaf Fröding bodde under sina sista levnadsår på Djurgården i Stockholm. Han är ursäktad. Karln led trots allt av själslig ohälsa.

* * *

I Råttebohult bor det tattarepack
i Råttebohult bort i byn
och där är det rackel och snatter och snack
och svartmuskiga ögonbryn

Där håller de svarta kolsäckarna till
de värsta i vårt fögderi
Vad prästen och lagen och länsman vill
det struntar kolsäckarna i

Den gamle vallackarn gick ännu och slog
på vägarna sistlidne vår
till vildskytt och måltjuv dugde han nog
fast fyllda nu nittio år

Och ungarna hans som helt saknar moral
är hiskliga titta uppå
Gick ännu i höstas och härja och stal
poäng här och där, då och då

Nu sitter de hemma i Råttebohult
och oljar sitt maskineri
och alltid är huset av gnagare fullt
det hörs när en går där förbi

Och pojkarna spelar och tar sina kliv
och nöter vareviga dag
och tillsammans håller de drömmen vid liv
de svetsar och samlar sitt lag

Och nog har väl länsman gjort vad han kan
att göra på levernet slut
men var gång ett följe ur trakten försvann
ett nytt kom ur buskarna ut

Och för Janne K, en missionspredikant
som vågat sig dit gick det snett
Den saten fick stryk och blev hånad som klant
och fett överöst med ovett

Vrid rätt den granen som skapades skack
lägg fällor vid råttornas bo
skrek prästen och tillade: Tattarepack!
men tattarna tog det med ro

Skojare i original

Gustaf Fröding - med slutspelsskägg!

In i det vilda igen

Det finns inget annat lag som väcker så primitiva lustar i mig som Färjestad. Jag tycker verkligen illa om dem, de där malliga, bralliga karlsatösera med det lila extra.

Således njöt jag av att se Bångs behandling av Berglund igår. Jag satt och hoppades att någon skulle nita Nihlstorp också, knuffa Kåbergskan och peta på Pelle Prestberg. Jag fick lika många barnsliga vredesutbrott under den tredje perioden som Greken får på en hel match. Det kändes bra för stunden men med facit i hand så medger jag att det kostade mer än det smakade. Bångs fight fick fiasko till följd. Kåbergskan och Pelle Jöns fick fortsätta fjolla omkring i sina vita handskar. Och själv drog jag på mig två minuters sveda och värk efter att ha lyckats stampa mig själv på tån! Vem tror man att man är, Howlin' Greken? Jag får skärpa mig.

* * *

I kampen kring strecken blir det bara jämnare. Vi hade chansen att hålla undan men istället gav vi oss in i det vilda igen. AIK, Bångus och alla andra med. Det här kan sluta precis hur som helst. Det skulle inte förvåna mig om matchen mellan AIK-Modo (sista omgången) blir direkt avgörande. Faktiskt kan det bli så att vinnaren på Hovet den 5 mars når slutspel medan förloraren hamnar i kvalserien.

Närmast väntar i alla fall vår favoritmotståndare på bortaplan. Gnaget bör naturligtvis vinna den matchen. Alla som såg hur Brynäs pressade sönder Timrå igår vet hur AIK bör agera på lördag. Det är ingen slump att vi vunnit fyra raka mot Perras pöjker. AIK ska spela sitt spel, åka mycket skridskor, pressa timråbackarna sönder och samman och driva på mål. Josh får gärna avgöra.

* *

Kanonerna mullrar
som om kriget inte var över än
Kom så ger vi oss in
in i det vilda igen
(Ulf Lundell, 1987)

Alla hjärtans lag

Idag är det alla hjärtans lag. Det är en lag som har sitt ursprung i att alla lag har sin egen lag. Skulle man kunna säga.

Även de sämsta, tråkigaste och konstigaste lagen har fans med hjärtan som slår för just deras färger och märkliga märken. Således är alla hjärtans lag även Borås lag. En del fans har röda, nästan döda hjärtan. De kallar sig modoiter och tror att de håller på "The heart of hockey". Andra fans har gröna hjärtan men det där med färgen liksom skiftar. Först var de gröna och vita och sen blev de lite röda och sen blev de lila och gula och faktiskt ganska fula men nu är de alltså gröna och sköna igen. Kanske var de lila och gula en gång till däremellan men det är inte så noga räknat.

Ingen är fullständigt hjärtlös men det är skillnad på folk och folk. I staden där jag bor till exempel. Här finns det människor vars hjärtan ser ut som babianrumpor. Och så finns det människor vars hjärtan färgats av svärtan. Till sistnämnda kolsäckar hör jag. Jag har ett hjärta som är svart som synden men kantat av guld. Hej, vad det går när gnagarhjärtat slår! Det är ett prövat hjärta som dunkar i mitt  bröst. Prövat som bara den. Ibland har jag fruktat det värsta; att mitt hjärta skulle bli laglöst och tvingas ut på vägarna som ett annat vandringspris. Tur att det alltid reder sig.

Så här lagen till ära tänker jag på alla stackars bajare. Det är synd om den som är fattig och inte har något riktigt lag att helhjärtat heja på. Och jag tänker på di där tokiga masarna vars hjärtans lag verkar befinna sig långt ifrån trygga famnar och hamnar. Sjömän som de är tror jag de simmar i land till slut. Kommunens fattigvård verkar vara barmhärtigheten själv. Men att det går utför med dalalaget kan vi konstatera. Snart tvingas de spela derby utomhus till och med. Jag sär, jag sär. Jag vet nog hur det kan vara. Rätt vad det är sitter man där i lifbåten med ett sketet öskar som enda åra.

Det är inte lätt inte. Men den som föjer sitt hjärta hittar vägar hem. Det har man ju alltid hört.

Kunde vunnit, borde vunnit

Fjärde raka förlusten mot La Familia. Fy fan. Fjärde raka förlusten och fjärde raka mot Färjestad utan felfri Fasth i kassen.

Det går liksom inte att komma ifrån. Utan Viktor ingen Viktoria. Det är så det känns och det är så det nästan är. Jag vill verkligen inte skylla förlusten på Bjurling. Han gör en ganska bra match. Men jag konstaterar att han släpper ett riktigt skitmål i ett läge där AIK leder matchen och dominerar spelet. Efter Färjestads kvittering ändrar kampen karaktär. Karlstatösera får matchen dit de vill. De spelar äckligt disciplinerat, bortahockey när den är som tråkigast att se på.

AIK kunde ha vunnit ändå, borde ha vunnit ändå. Men det är svårt att besegra ett topplag med 1-0.

Kedjan med Rudslätt, Andersson och Gynge har varit bra på sistone och ikväll låg de bakom det mesta och det bästa. Även Blomdahl, Sandberg och Salomonsson skapade tryck emellanåt. Blomdahl såg så målkåt ut att jag ett tag trodde han skulle göra både två och tre kassar. Men det stannade alltså vid ett. Blomdahls ledningsmål gav mig Bjuhr-vibbar. Det var lite "puckhelvetet ska in, tryck, tryck, TRYCK!" över det hela. Jag hann tänka: Alla som börjar på B är lika med bäst. Sen kom jag på mig själv och ändrade till nästan alla.

* * *

Allt och alla som börjar på PP är lika med sämst. Pilutta Play till exempel. Och Pelle Prestberg.

Pelle Prestberg är med största sannolikhet Sveriges äldsta bäbis. Karln fyller 36 om ett par dagar men han beter sig fortfarande som en förfördelad daggmask på isen. Bjäbbar och gnäller och knuffas när han tror att ingen ser. Får han mothugg åker han vanligtvis och gömmer sig. Inte sällan bakom Fröken Frögren. Den här gången var det Sandbergs tur att tröttna på Pelle Jöns. Då Fröken Frögren för en gångs skull inte befann sig i närheten av situationen gjorde Pelle det enda rätta. Han backade och kissade i byxan.

Sedan ropade han på zebran, pekade på Sandberg och gnydde: "Det var inte jag. Det var han."

* *

Det hela utspelade sig på Hovets is, i slutet av första perioden. Där och då bestämde jag mig för att avsluta min poänglösa kväll med att skvallra per blogg. Det var faktiskt Pelle som började.

Sången från våningen ovanför

AIK har så här långt tagit trepoängare mot samtliga lag i serien utom ett. I morgon kommer stora stygga vargen till Hovet och det vore väl fan om vi inte kunde knäppa den nu.

Jag minns hur det kändes för ett år sedan. AIK Hockey kämpade för sin existens samtidigt som starka krafter inom föreningen smed planer om och med KHL. Det var livet i källaren och drömmen om en trappa upp. På teve såg jag Djurgården, Modo, Brynäs och alla de andra elitserielagen göra upp med varandra. De befann sig ovan molnen, på våningen ovanför. Jag visste att det fanns en möjlighet att ta sig upp, in genom nålsögat, över gränsen till Håkans förlovade land. Men det var mycket knappt som jag vågade tro på drömmen.

Det störde mig och det stör mig fortfarande att Hockeyligans lag ges sådana enorma fördelar gentemot lagen i Allsvenskan. Inte nog med att elitserieklubbarna får sina ekonomiska startbidrag. Dessutom ges bottenlagen en extra chans (läs: kvalserien) att hanka sig kvar i smöret, givetvis på bekostnad av de allsvenska topplagen. Bara för att AIK numera råkar befinna sig i Elitserien och bara för att mitt hjärta råkar klappa för just AIK innebär det inte att jag plötsligt omfamnar det orättvisa systemet. Direkt upp- och nedflyttning borde vara en självklarhet.

Tiderna förändras och människorna med. Men det händer faktiskt att värderingar består. Jag hörde hur de låg med varandra på våningen ovanför, minns ännu bilden som där och då etsade sig fast i mitt huvud: Färjestad i möghögens topp. Jag har velat se dem falla länge.

Laget med det lila extra

En mindre bra förstaperiod. En riktigt bra andraperiod. Sedan en hyfsad tredjeperiod. Men bara ett mål framåt.

Det höll på bli ännu en sån där dålig repris. En sån där som Jan Banan och hans klubbkamrater tycker så illa om. Vid 2-0 funderade jag på att söka jobb på Svenskan. Men så tryckte McDonell in en retur och då släppte jag tanken på mig och JB i myspysiga pyjamasar. Det var nog lika bra det. Tänk er själva; en barnslig Boris hand i hand med en butter banan. Vilken kulturkrock!

Till skillnad mot förra gången i Karlstad så tycker jag att AIK i kväll var riktigt nära. Med bättre skärpa framåt kunde de ha blitt seger.

Toskala verkade lite rostig i början, släppte en del halvkonstiga returer, men sedan spelade han upp sig. Tvåan borde han nog ha knipit men de många avancerade räddningarna vägde upp det där misstaget. Det var inte på grund av Toskala som AIK förlorade. Laget skapade tillräckligt mycket chanser för att vinna matchen. Med normal utdelning skulle slutresultatet sett annorlunda ut.

Färjestad skapade förvisso minst lika mycket farligheter som AIK. Men jag skriver alltså ur ett svartgult perspektiv.

Jag saknade Nemeth i kväll. Han behövs i egen zon, runt kassen, vid sargen. Inget ont om de backar som spelade men Nemeths tyngd har de inte. Stefan Johanssons assist fram till 2-0 var förstås ingen höjdare men alla gör vi våra misstag. Ett tag trodde jag faktiskt att Johan Anderssons skott gick i mål. Jag hann få ribba men rasslet uteblev. Dicken var bra igen. Stod upp som han brukar numera. Bång visade potential.

Färjestad var snäppet hetare i kväll. Så är de också laget med det lila extra. Kaffet smakade sådär men säg den som bangar en påtår.

Härliga Värmland...

Ack Värmeland, du sköna...

Du som är så mycket mer än bara Sven-Ingvars och gröna skogar. Så mycket mer än Håkan och Runken.

Håkon Banken känner dig väl.

Härliga Värmland!

Du kan vara en svettig gjutare på Fundo i Charlottenberg, en vårkåt brud en midsommarafton i en chevcabriolet på väg till Kolsnäsudden, en törstig norrman vid kassa ett på systemet i Munkfors, eller en rostig 45:a på en skrot i Halla. En hemmafru i sin Volvo 740 på väg till Löfbergs Lila Arena.

Härliga Värmland, jag älskar dig...

Tack för kaffet...

En riktigt bra förstaperiod. En mindre bra andraperiod. Sedan en hyfsad tredjeperiod. Men inga mål framåt.

Försvarsmässigt håller AIK elitserieklass. Det har man visat både i Göteborg och Karlstad. Offensivt är det däremot väldigt lite som stämmer. När Melin inför andra perioden står och snackar om att "försöka så gott vi kan", samtidigt som han ser ut som en uppgiven loser, blir åtminstone jag fundersam. I det läget, när Gnaget har 0-0 och dessutom har spelat bra ishockey, fattar jag inte varför tränaren verkar så uppgiven. Tror han inte på sitt eget lag? Är det så jobbigt att vara nykomling och nederlagstippad?

Heino uttalar sig efter matchen och pratar om att det minsann inte går att dominera mot Färjestad på deras hemmaplan. Nähä. Men vem har snackat om att dominera? Vem har sagt att AIK ska lira skjortan av Färjestad? Som supporter begär jag inte att AIK ska bjuda på klang- och jubelföreställningar. Men jag förväntar mig en lagledning och spelartrupp som tror på sitt lag och sin spelidé. Melin och vissa spelare sänder i dagsläget ut helt fel signaler. Oscar Steen exempelvis, som förväntas vara med och leda det här laget, står inför tredje och ser ut och låter som att matchen är körd. I ett läge när Färjestad leder med 1-0!

¤ ¤ ¤

Jag hade naturligtvis inte räknat med att AIK skulle vinna i kväll. Men jag hoppades och trodde på att det skulle vara möjligt. Det gjorde uppenbarligen inte vissa spelare och ledare i AIK. Utgår man ifrån att det ska gå dåligt så gör det i regel det också.

På tisdag väntar Djurgården i det första och största stockholmsderbyt sedan 2002 och tills dess måste oron och negativiteten väck. Det är dags för AIK att släppa på tyglarna. Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke.

Te dans mä Karlstatösera

aik


Dä ä lörda i da å dä gör mej hjärtegla
å mitt öga det blänker som sol i Karlsta sta
Dä ä Nemeth å Öset å Nolander å ja
som på banan ska spänna krigarvadera

Dä ä kaffe å skit, dä ä knäck i komposit
å från suspen de döfter av svett å strävsamt slit
Dä ä Ronka å Håka å Pella lilla plutt
å dom svansar å svänger å tar små små skutt

Hej, roper gnagera å vinkar till klacken
stamper i backen, knycker på nacken
Tjo, va de klapper under krigarefracken
Nu blir dä dans mä Karlstatösera

Hej, vad det sviktar uti sargen å bräder
plankera runger, plexglasen gunger
Tjo, vad de flaxer i volang och i kläder
Skottisen går mot Karlstatösera

Korpral Daniel gör språng
fyra alnar på en gång
han ä ståtlig å lång som en stabil jättestång
Dominerar å styr
lilla Sanny blir så yr
att hon sloknar som Dicken efter utlöst Bång

Nej, se! Åh, se!
Hur Nemeth strävar fram som en lovande junior
Allt mer, han ler
å han skicker ut Kåbergskan på tur mä bår

Ho ho! Ho ho!
Dä ropar bort i båset
dä svarar mä ett skratt
Ho ho ho ho ho ho ho!
Å dä kluckar uti gnagarmagar glatt

Vida kring vallarna
trampet å trallarna
hör ni de knallarna, lyft på ett ögonbryn
När dansen går sjungande
ringlande, rungande
skratt, stiger gungande mot Karlstaskyn