Robert Rosén har just gjort 2-0 mot Skellefteå. Hela Hovet stormar. Och trots att alla vet att trapporna till varje pris skall hållas fria så finns det gnagare som gör som de vill när det är svårt att tiga still. Tack mästerfotograf Jesper Zerman för att du förevigade ett av de skönaste ögonblicken i mitt supporterliv. Framåt stolta AIK!
Visar inlägg med etikett Skellefteå AIK. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Skellefteå AIK. Visa alla inlägg
fredag 6 april 2012
AIK-Skellefteå 2-1
Robert Rosén har just gjort 2-0 mot Skellefteå. Hela Hovet stormar. Och trots att alla vet att trapporna till varje pris skall hållas fria så finns det gnagare som gör som de vill när det är svårt att tiga still. Tack mästerfotograf Jesper Zerman för att du förevigade ett av de skönaste ögonblicken i mitt supporterliv. Framåt stolta AIK!onsdag 4 april 2012
Grynet & Goren
Raset i Skellefteå började redan före första nedsläpp. Det var när Lee Goren (återigen) tilläts hugga och slå på Blomdahl. Som istället för att ge tillbaka gled undan och log lite övereseende.Jag tänkte på det redan då och jag tänker på det nu. Naturligtvis avgjordes inte matchen på för-hand, men händelsen var symbo-lisk. Precis som i match tre tilläts Skellefteå, med Goren i spetsen, att i match fem göra lite som de ville med AIK. Ingen gnagare stod upp från början. Ingen gnagare visade att det här accepterar vi inte. Istället lät man sig köras över, provoceras till misstag och en rad dumma efterslängar. Självklart får man pisk om man inte är närvarande och aktiv. Självklart var Skellefteås storseger allt annat än orättvis.
Morgan Johansson och Patrik Sjöberg hade möjligen kunnat lindra blödningen men knappast hindra den. Det är faktiskt AIK:s eget ansvar att stå upp för varandra och inte ta nån skit. Fan, jag trodde att fler än jag hade lärt sig av Grynet. När AIK laddar för match mot Byske borta tycks man snarare titta på Vilse i pannkakan. Är det konstigt att Skellefteås första- och andralina ser helt sjukt bra ut? Den här vilsenheten, mesigheten och ynkligheten måste bort, åt helvete, raderas, spolas ned i toaletten. Folk kan klaga på domarna hur mycket de vill, i slutändan är det AIK och endast AIK som har ansvar för hur man agerar när det hettar till på isen. Allt gnäll på domarna som allehanda gnagare spytt ur sig sedan igår kväll får oss bara att framstå som losers.
Man kan inte fega sig fram till en SM-final. Förhoppningsvis har alla förstått det nu. Livlinorna har tagit slut.
¤ ¤ ¤
Avslutar kvällens inlägg med lite vältrimmat grälrimmat sidfläsk och hopp om visad stake:
Släpp lös den inre dåren
Ge fan i domarkåren
Bereden er för båren
och grispolisen Goren!
Nu sätter vi villkoren:
Ursäkta metaforen
men som en storm om våren
skall Blomdahl ruska Goren!
Som herden saknar fåren
Som saltar'n saknar såren
Som Håkan saknar håren
skall Forsberg sakna Goren!
Ta tag i suspresåren
och dra dem ovan låren
Slit sönder pubeshåren
på taskspelaren Goren!
måndag 2 april 2012
Allegro con brio!
Jag trodde det inför match två och jag trodde det inför match fyra. Nu tror jag det inför match fem. Det här blir matchen som avgör vilket lag som till slut går till final. Fan tro't. Det är egentligen ingen mening att spekulera men jag gör det ändå. Fastän serien är lika omöjlig att förutspå som den är att förbigå. Det enda jag verkligen vet är att det lag som till slut segrar i semifinalserien kommer att göra det som en värdig och rättfärdig guldkandidat.
Skellefteå har i sina bästa stunder imponerat stort den här säsongen. Inget annat lag har enligt min subjektiva uppfattning en högre högstanivå. Ja, det skulle väl i så fall vara AIK då. När Skellefteå får upp farten och flytet är de extremt svårstoppade. Som tur är är de ojämna som få. Ungefär lika ojämna som AIK när jag tänker efter. Tänk att de tagit efter oss även på det planet. Jävla äckliga kopior alltså. Skämmes! Snart anammar de väl vår latenta form av svårartad hybris också. Om det inte redan är gjort.
Skellefteå har en förmåga att höja tempot när det verkligen behövs. De har individuellt skickliga spelare som kan göra skillnad, när som helst, hur som helst. När Skellefteå vänder spelet i mittzon går det undan. Det är ingen slump att de kommit tillbaka från tvåmålsunderlägen i två Hovet-matcher i rad. Med tanke på hur bra Skellefteå faktiskt är och vilken potential laget verkligen har så är det inte särskilt konstigt att AIK gick på pumpen i fredags.
Att Skellefteå gick på pumpen på Hovet igår säger onekligen en del om styrkan och potentialen i AIK. Precis som Skellefteå har AIK en mycket hög högstanivå. I sina bästa stunder spelar AIK en hockey som få eller inget lag i Sverige kan matcha. AIK och Skellefteå är således härligt jämna men samtidigt förfärligt ojämna. Det är de små detaljerna som avgör. Den kanske enskilt viktigaste lilla detaljen är spelet i power play respektive box play. Det är också där som jag tror att de kommande matcherna kommer att avgöras.
AIK och Skellefteå är två speciella lag med en speciell relation till varandra. Frågar ni mig så är AIK förstås lite mer speciella än Skellefteå. Så har vi också slutspelets så här långt bästa Special teams! Ser vi bara till att behålla den förstaplatsen så är chansen stor att AIK går till final.
Björn Hellberg brukar tala om det viktiga sjunde gamet. Då handlar det om tennis. Jag skulle vilja tala om den viktiga femte matchen. Nu handlar det om hockey. Jag tror att om AIK ska ta hem den här serien så är det i morgon som breaket behöver komma. Vi bröt förvisso Skellefteås hemmaplansfördel redan i match ett men Skellefteå bröt som bekant tillbaka direkt. Jag vill absolut inte ha en sjunde och avgörande match i Skellefteå. Jag vill se AIK avgöra serien på Hovet. Jag vill vara där när det händer, inte bara när det möjligen vänder.
Ödesmatch eller inte, det är frågan som från början motiverade det här inlägget. Svaret får vi tidigast på torsdag. Inför tisdagsmatchen i Skellefteå säger jag: Lossa alla bojor, livremmar och hängslen! Koppla ur och koppla på! Låt det bli hett som i helvetet och låt det bli klassiska matcher med lika klassiska hjältar! Låt det bli Blomdahl och Bång, Salle och Sampa, MacNevin och McDonell! Låt det bli Fish och Fasth, Rudan och Rosén och Dicken Liwing the dream! Låt det bli fucking jävla semifinalfest med Allmänna Idrottsklubben när den är som bäst. Släpp gnagarna loss - det är vår!
Vi ska ta dem med fart, frenesi och vigör. Vi ska ta dem med humor och härligt humör! Allegro con brio!
Skellefteå har i sina bästa stunder imponerat stort den här säsongen. Inget annat lag har enligt min subjektiva uppfattning en högre högstanivå. Ja, det skulle väl i så fall vara AIK då. När Skellefteå får upp farten och flytet är de extremt svårstoppade. Som tur är är de ojämna som få. Ungefär lika ojämna som AIK när jag tänker efter. Tänk att de tagit efter oss även på det planet. Jävla äckliga kopior alltså. Skämmes! Snart anammar de väl vår latenta form av svårartad hybris också. Om det inte redan är gjort.
Skellefteå har en förmåga att höja tempot när det verkligen behövs. De har individuellt skickliga spelare som kan göra skillnad, när som helst, hur som helst. När Skellefteå vänder spelet i mittzon går det undan. Det är ingen slump att de kommit tillbaka från tvåmålsunderlägen i två Hovet-matcher i rad. Med tanke på hur bra Skellefteå faktiskt är och vilken potential laget verkligen har så är det inte särskilt konstigt att AIK gick på pumpen i fredags.
Att Skellefteå gick på pumpen på Hovet igår säger onekligen en del om styrkan och potentialen i AIK. Precis som Skellefteå har AIK en mycket hög högstanivå. I sina bästa stunder spelar AIK en hockey som få eller inget lag i Sverige kan matcha. AIK och Skellefteå är således härligt jämna men samtidigt förfärligt ojämna. Det är de små detaljerna som avgör. Den kanske enskilt viktigaste lilla detaljen är spelet i power play respektive box play. Det är också där som jag tror att de kommande matcherna kommer att avgöras.
AIK och Skellefteå är två speciella lag med en speciell relation till varandra. Frågar ni mig så är AIK förstås lite mer speciella än Skellefteå. Så har vi också slutspelets så här långt bästa Special teams! Ser vi bara till att behålla den förstaplatsen så är chansen stor att AIK går till final.
Björn Hellberg brukar tala om det viktiga sjunde gamet. Då handlar det om tennis. Jag skulle vilja tala om den viktiga femte matchen. Nu handlar det om hockey. Jag tror att om AIK ska ta hem den här serien så är det i morgon som breaket behöver komma. Vi bröt förvisso Skellefteås hemmaplansfördel redan i match ett men Skellefteå bröt som bekant tillbaka direkt. Jag vill absolut inte ha en sjunde och avgörande match i Skellefteå. Jag vill se AIK avgöra serien på Hovet. Jag vill vara där när det händer, inte bara när det möjligen vänder.
Ödesmatch eller inte, det är frågan som från början motiverade det här inlägget. Svaret får vi tidigast på torsdag. Inför tisdagsmatchen i Skellefteå säger jag: Lossa alla bojor, livremmar och hängslen! Koppla ur och koppla på! Låt det bli hett som i helvetet och låt det bli klassiska matcher med lika klassiska hjältar! Låt det bli Blomdahl och Bång, Salle och Sampa, MacNevin och McDonell! Låt det bli Fish och Fasth, Rudan och Rosén och Dicken Liwing the dream! Låt det bli fucking jävla semifinalfest med Allmänna Idrottsklubben när den är som bäst. Släpp gnagarna loss - det är vår!
Vi ska ta dem med fart, frenesi och vigör. Vi ska ta dem med humor och härligt humör! Allegro con brio!
söndag 1 april 2012
Framåt stolta AIK
De La Rose igår, Rosén idag. Vem gör min kväll i morgon, Tomas Ros?
Vi var sämre än Väsby i förrgår. Ikväll var vi bättre än Skellefteå. Det blev AIK mot Joacim Eriksson i tredje perioden och efter 15 minuter utan mål förstod jag varför SAIK-spelarna och deras fans tjattrat om Eriksson hela säsongen. De säger att han är minst lika bra som Viktor Fasth och visst är Pukkplokks-Jokke duktig. Precis som Fasth har han förmågan att spika igen när matcherna står och väger och är på väg att väga över till fördel för motståndarlaget. Precis som Fasth är han mänsklig. Inte ens en glimrande keeper kan hindra ett lokomotiv. Inte ens Fasth. Inte ens Eriksson.
Tuff, tuff, tuff lät det när tåget gick och när Gnaget spelade som på räls och såg laget köra över jaget.
Josh MacNevin har gett mig gråa hår under säsongen. I slutspelet har han gått från bänkad till bättre än de flesta. Jag tycker han var bäst av alla på isen ikväll. Han gör ett jättemisstag som bäddar förr Skellefteås kvitteringsmål. Där blir han övermodig och straffas med en klockren höfttackling. Direkt efteråt såg han knäckt ut i båset. Ett par minuter senare var han dock tillbaka i spel. Och som han var tillbaka! Josh visade vägen matchen igenom genom att våga, våga, våga och lita på sig själv och sin förmåga till 100 procent. Med mod och vilja, kunnande och hjärta klev han fram när det behövdes som allra mest. Jag blev imponerad av MacNevin ikväll. Det var länge sedan jag såg en enskild AIK-spelare ta så stort ansvar på isen. Josh om någon förtjänade den här segern.
Det är 2-2 i matcher i en semifinalserie som är omöjlig att tippa. Jag trodde att AIK skulle vara bra ikväll men att Skellefteå ändå skulle bli för svåra. Ibland finns det inget skönare än att konstatera hur lite man egentligen vet.
Vi var sämre än Väsby i förrgår. Ikväll var vi bättre än Skellefteå. Det blev AIK mot Joacim Eriksson i tredje perioden och efter 15 minuter utan mål förstod jag varför SAIK-spelarna och deras fans tjattrat om Eriksson hela säsongen. De säger att han är minst lika bra som Viktor Fasth och visst är Pukkplokks-Jokke duktig. Precis som Fasth har han förmågan att spika igen när matcherna står och väger och är på väg att väga över till fördel för motståndarlaget. Precis som Fasth är han mänsklig. Inte ens en glimrande keeper kan hindra ett lokomotiv. Inte ens Fasth. Inte ens Eriksson.
Tuff, tuff, tuff lät det när tåget gick och när Gnaget spelade som på räls och såg laget köra över jaget.
Josh MacNevin har gett mig gråa hår under säsongen. I slutspelet har han gått från bänkad till bättre än de flesta. Jag tycker han var bäst av alla på isen ikväll. Han gör ett jättemisstag som bäddar förr Skellefteås kvitteringsmål. Där blir han övermodig och straffas med en klockren höfttackling. Direkt efteråt såg han knäckt ut i båset. Ett par minuter senare var han dock tillbaka i spel. Och som han var tillbaka! Josh visade vägen matchen igenom genom att våga, våga, våga och lita på sig själv och sin förmåga till 100 procent. Med mod och vilja, kunnande och hjärta klev han fram när det behövdes som allra mest. Jag blev imponerad av MacNevin ikväll. Det var länge sedan jag såg en enskild AIK-spelare ta så stort ansvar på isen. Josh om någon förtjänade den här segern.
Det är 2-2 i matcher i en semifinalserie som är omöjlig att tippa. Jag trodde att AIK skulle vara bra ikväll men att Skellefteå ändå skulle bli för svåra. Ibland finns det inget skönare än att konstatera hur lite man egentligen vet.
fredag 30 mars 2012
Skämmes AIK!
Skellefteå äger oss fullständigt ikväll. AIK är inte ens nära att hota. Klasskillnaden är så stor att jag nästan saknar ord.
När Jocke Lindström, av både zebror och gnagare, tilläts köra över Viktor Fasth så insåg jag vart det barkade. Den här matchen skulle aldrig bli någon match. Det var liksom bara en tidsfråga innan Skellefteå skulle göra mål, mål och mål. Och mål gjorde de ju. Men efter två klena perioder fick AIK ändå ett gyllene läge att komma in i matchen. Ett PP i början av tredje förvandlades dock snabbt till ett BP och så var det lilla hoppet förbytt i förtvivlan. Blomdahl föll tillbaka i gamla synder och tryckte upp en hög klubba i anfallszon. Typiskt för matchen på något sätt. Typiskt för AIK:s bleka insats.
Det är i den här typen av matcher som Melins svaghet blottas. Han ser totalt handfallen ut på bänken. I andra periodpausen säger han samma saker som han redan sagt i den första. Det ger ingen som helst synbar effekt. Istället fortsätter spelarna att uppträda som vilsna småpojkar i en hopplös kamp mot stora starka karlar. Där Skellefteås spelare kör på och använder kroppen viker AIK:s spelare undan och viftar med klubban. Det håller naturligvis inte i en semifinal. Det är som att be om att få stryk. AIK:s insats ikväll var ynklig. Den var hemsk att skåda och om det inte blir bättring till på söndag så kan vi säga tack och goodbye till allt vad finalspel heter.
Jag gillar varken Lee Goren eller Jimmie Ericsson. De spelar i helt fel lag för att det ska vara möjligt. Men det är lätt att förstå att Skellefteås supportrar älskar dem. Goren och Ericsson symboliserar ungefär allt det där som AIK inte är i kvällens match. De är elaka, jävliga och tunga att möta. Ericsson tar varje chans han får att flina Fasth i fejan och det gör han så klart förbannat rätt i. Allt som kan få AIK:s spelare ur balans är bra för Skellefteå. När AIK:s spelare åker omkring och viftar med höga klubbor istället för att stå upp för varandra och spela fysiskt visar det bara hur bra Skellefteå har lyckats med sin strategi. AIK:s fokus var ikväll ungefär lika felriktat som Lars "Osten" Bergströms var under kvarsfinalserien mot Luleå.
Efter mindre än halva första perioden fick jag ett SMS från min vän Greken. "Jag är redan Greken", skrev han. Det var jag med. Greken och alldeles galen, vilse i semifinalen.
När Jocke Lindström, av både zebror och gnagare, tilläts köra över Viktor Fasth så insåg jag vart det barkade. Den här matchen skulle aldrig bli någon match. Det var liksom bara en tidsfråga innan Skellefteå skulle göra mål, mål och mål. Och mål gjorde de ju. Men efter två klena perioder fick AIK ändå ett gyllene läge att komma in i matchen. Ett PP i början av tredje förvandlades dock snabbt till ett BP och så var det lilla hoppet förbytt i förtvivlan. Blomdahl föll tillbaka i gamla synder och tryckte upp en hög klubba i anfallszon. Typiskt för matchen på något sätt. Typiskt för AIK:s bleka insats.
Det är i den här typen av matcher som Melins svaghet blottas. Han ser totalt handfallen ut på bänken. I andra periodpausen säger han samma saker som han redan sagt i den första. Det ger ingen som helst synbar effekt. Istället fortsätter spelarna att uppträda som vilsna småpojkar i en hopplös kamp mot stora starka karlar. Där Skellefteås spelare kör på och använder kroppen viker AIK:s spelare undan och viftar med klubban. Det håller naturligvis inte i en semifinal. Det är som att be om att få stryk. AIK:s insats ikväll var ynklig. Den var hemsk att skåda och om det inte blir bättring till på söndag så kan vi säga tack och goodbye till allt vad finalspel heter.
Jag gillar varken Lee Goren eller Jimmie Ericsson. De spelar i helt fel lag för att det ska vara möjligt. Men det är lätt att förstå att Skellefteås supportrar älskar dem. Goren och Ericsson symboliserar ungefär allt det där som AIK inte är i kvällens match. De är elaka, jävliga och tunga att möta. Ericsson tar varje chans han får att flina Fasth i fejan och det gör han så klart förbannat rätt i. Allt som kan få AIK:s spelare ur balans är bra för Skellefteå. När AIK:s spelare åker omkring och viftar med höga klubbor istället för att stå upp för varandra och spela fysiskt visar det bara hur bra Skellefteå har lyckats med sin strategi. AIK:s fokus var ikväll ungefär lika felriktat som Lars "Osten" Bergströms var under kvarsfinalserien mot Luleå.
Efter mindre än halva första perioden fick jag ett SMS från min vän Greken. "Jag är redan Greken", skrev han. Det var jag med. Greken och alldeles galen, vilse i semifinalen.
söndag 9 oktober 2011
Jailhouse rock (Elvis is alive)
Skellefteå AIK
Inte ett ont ord om Eilert Pilarm. Det är inte han som ska hånas i detta inlägg. Men eftersom Eilert är ungefär lika mycket Elvis som Skellefteå är AIK så får han finna sig i att stå modell för en liknelse. Jag medger att den haltar en aning, min liknelse. När Eilert spelade Elvis så gjorde han det alltid med charm, lekfullhet och självdistans. Något man knappast kan säga att Skellefteå gör i sina försök att leka AIK. Det var antagligen det faktum att Eilert tog sig an sin Elvis med humor, i kombination med musikaliska brister och svengelskt uttal, som fick så många att falla för honom. Eilert var (och är) något så ovanligt som en älskvärd kopia, ett äkta Elvisfan älskad av andra Elvisfans. Och the King himself log nog i sin himmel varje gång som han hörde Eilert sjunga falskt.
Ingen AIK:are älskar Skellefteå. Klubbens brist på taktkänsla och god ton, för övrigt ivrigt uppmuntrad av ett stort gäng lojala reportrar och supportrar, gör det svårt för en AIK:are att känna sympati eller respekt. Den lilla klubben från Schtaan fortsätter att likt en tondöv imitatör sjunga på samma gamla gnisslande visa. Utan minsta skam i kroppen träder de fram på historielöshetens stora scen: Det är vi som är AIK, säger de. Därefter drar de en vals för full hals, sjunger Jailhouse rock med hemkört uttal. Och kallar Elvis för Elvisp. Det är inte så konstigt att många AIK:are blir sura på gränsen till barnsligt upprörda. Det som är konstigt är att Skellefteå så ihärdigt och medvetet fortsätter att förneka sin förebild. Så skulle Eilert aldrig ha gjort.
Plötsligt kommer han ut ur garderoben, iklädd sin senaste Elvis-kostym. Han tar plats på scenen, vid mikrofonens stativ. Sedan han lyckats skruva ned micken ett par decimeter tar han ton och hävdar med bestämdhet: Elvis is alive! Jag har bara tappat rösten, rytmen och rocken. Snälla, drabbas inte av suspicious minds...
Det kändes naturligtvis skönt att tvåla dit Skellefteå på Hovet. Framförallt för att AIK verkligen behövde en seger. Men också för att det var just Skellefteå vi mötte. Det var tillbaka till grunderna, Fasth i kassen, hårt jobb, utmärkt försvarsspel, backar som spelade enkelt, forwards som tog ansvar bakåt, Steen, Rosén, Salmonsson och en hel massa gnagare därtill. Och det var ett AIK som höll ihop från start till mål. En imponerande resning efter det senaste raset.
Jag har känt oro efter debaclet mot HV71, tänkt att den matchen kanske skulle få ödesdigra konsekvenser. I natt är jag inte riktigt lika orolig. Känslan är att så länge AIK uppträder som man ska på isen så är man ett stabilt elitserielag. Svåra att slå, lätta att få över sig. Fortfarande finns det dock saker som oroar och stör. Framförallt beroendet av en frisk Fasth i form. AIK har, sedan återkomsten till Elitserien, endast tagit en trepoängare utan Fasth i kassen (Timrå hemma i januari 2011, då med Björn Bjurling mellan stolparna). Det säger inte allt men onekligen ganska mycket. Viktor Fasth är och förblir den enskilde spelare i Elitserien som betyder allra mest för sitt lag. Det är både på gott och ont för alla oss som håller på AIK.
Med Fasth i laget är vi en möjlig guldkandidat. Utan honom är vi ett av seriens mest sårbara lag.
Inte ett ont ord om Eilert Pilarm. Det är inte han som ska hånas i detta inlägg. Men eftersom Eilert är ungefär lika mycket Elvis som Skellefteå är AIK så får han finna sig i att stå modell för en liknelse. Jag medger att den haltar en aning, min liknelse. När Eilert spelade Elvis så gjorde han det alltid med charm, lekfullhet och självdistans. Något man knappast kan säga att Skellefteå gör i sina försök att leka AIK. Det var antagligen det faktum att Eilert tog sig an sin Elvis med humor, i kombination med musikaliska brister och svengelskt uttal, som fick så många att falla för honom. Eilert var (och är) något så ovanligt som en älskvärd kopia, ett äkta Elvisfan älskad av andra Elvisfans. Och the King himself log nog i sin himmel varje gång som han hörde Eilert sjunga falskt.
Ingen AIK:are älskar Skellefteå. Klubbens brist på taktkänsla och god ton, för övrigt ivrigt uppmuntrad av ett stort gäng lojala reportrar och supportrar, gör det svårt för en AIK:are att känna sympati eller respekt. Den lilla klubben från Schtaan fortsätter att likt en tondöv imitatör sjunga på samma gamla gnisslande visa. Utan minsta skam i kroppen träder de fram på historielöshetens stora scen: Det är vi som är AIK, säger de. Därefter drar de en vals för full hals, sjunger Jailhouse rock med hemkört uttal. Och kallar Elvis för Elvisp. Det är inte så konstigt att många AIK:are blir sura på gränsen till barnsligt upprörda. Det som är konstigt är att Skellefteå så ihärdigt och medvetet fortsätter att förneka sin förebild. Så skulle Eilert aldrig ha gjort.
Plötsligt kommer han ut ur garderoben, iklädd sin senaste Elvis-kostym. Han tar plats på scenen, vid mikrofonens stativ. Sedan han lyckats skruva ned micken ett par decimeter tar han ton och hävdar med bestämdhet: Elvis is alive! Jag har bara tappat rösten, rytmen och rocken. Snälla, drabbas inte av suspicious minds...
Det kändes naturligtvis skönt att tvåla dit Skellefteå på Hovet. Framförallt för att AIK verkligen behövde en seger. Men också för att det var just Skellefteå vi mötte. Det var tillbaka till grunderna, Fasth i kassen, hårt jobb, utmärkt försvarsspel, backar som spelade enkelt, forwards som tog ansvar bakåt, Steen, Rosén, Salmonsson och en hel massa gnagare därtill. Och det var ett AIK som höll ihop från start till mål. En imponerande resning efter det senaste raset.
Jag har känt oro efter debaclet mot HV71, tänkt att den matchen kanske skulle få ödesdigra konsekvenser. I natt är jag inte riktigt lika orolig. Känslan är att så länge AIK uppträder som man ska på isen så är man ett stabilt elitserielag. Svåra att slå, lätta att få över sig. Fortfarande finns det dock saker som oroar och stör. Framförallt beroendet av en frisk Fasth i form. AIK har, sedan återkomsten till Elitserien, endast tagit en trepoängare utan Fasth i kassen (Timrå hemma i januari 2011, då med Björn Bjurling mellan stolparna). Det säger inte allt men onekligen ganska mycket. Viktor Fasth är och förblir den enskilde spelare i Elitserien som betyder allra mest för sitt lag. Det är både på gott och ont för alla oss som håller på AIK.
Med Fasth i laget är vi en möjlig guldkandidat. Utan honom är vi ett av seriens mest sårbara lag.
fredag 7 oktober 2011
Skoterraggare
Raggare, raggare raggar skoterraggare
Raggare, raggare raggar skoterraggare
Ååh pojkar, nu är det så att Boris kallar er för fyllkajer och skitiga inavlade jävlar bara för ni är skoterraggare. Och då ska ni fanimej visa honom det också. Eller hur?
Jaaa, det är gott och supa pojkar!
Här så kommer ni i era fula kläder
Raggare, raggare raggar skoterraggare
Ser ut som ett gäng tyska hårdingar i läder
Raggare, raggare raggar skoterraggare
Ni rullar er i tjära, vi öser på med fjäder
Raggare, raggare raggar skoterraggare
Raggare, raggare raggar skoterraggare
Varje jävla fredag är det dags att drulla
Raggare, raggare raggar skoterraggare
Då så ska ni ut och ragga ren och knulla
Raggare, raggare raggar skoterraggare
Alla dricker hembränt och blir jättefulla
Raggare, raggare raggar skoterraggare
Om det finns nån jävel som är sensuell
ställer ni upp gratis varje fredagkväll
Ni behöver inget större ordförråd
men oftast säger ni: "Ska du ha en upp i röven?"
Genom hela lördan ekar raggartjuten
Raggare, raggare raggar skoterraggare
Då så är det dags för videodomsluten
Raggare, raggare raggar skoterraggare
Snart hör man er vråla över stulna struten
Raggare, raggare raggar skoterraggare
Ni kör som jävla dårar uppochner på stan
Ni skjuter skarpt från slotten och vrålar utav fan
Och en och annan jävel sätter på en ren
Sen vrålar han åt zebran: "Ska du ha en upp i röven?"
Ni är inte kloka någonstans i kroppen
Raggare, raggare raggar skoterraggare
Men akta er för Gnaget, skydda lilla snoppenRaggare, raggare raggar skoterraggare
För vi ska dunka på er intill sista droppen
Raggare, raggare raggar skoterraggare
Raggare, raggare - va...?
* * *
Mer från ballsångshäftet: Skotterragga runt
tisdag 13 september 2011
BB:s elitserietips 2011/2012
För ett år sedan toktippade jag Elitserien och lät hjärtat vara med. Samtliga lag fick ett varsitt skojfriskt inlägg tillägnat sig. Denna höst är jag inte i närheten av att överprestera på samma sätt. Det känns förstås lite trist. Men som alla vet är andra säsongen i eliten den svåraste och det gäller naturligtvis inte bara AIK utan även mig. Därför blir det bara ett endaste fjuttigt litet tipsinlägg från mitt håll i år - det här. Elitserien enligt Boris 2011/2012:
1. Luleå
Har fortsatt bygga på sitt framgångsrecept. Wallin är ett grymt förvärv. Liksom Harju. Kommer att vara urtrista att se mot AIK, desto roligare mot Dif. Rautio en nyckel till framgång.
BB gillar: Lasse Persson samt lagets nya dräkter.
BB ogillar: Osten ger en besk eftersmak.
2. Djurgården
Blir bättre än i fjol. Stark backuppsättning, något tunnare framåt. Wesslau kanonkeeper. Tyvärr ser Dif ut som en het guldkandidat. Förhoppningsvis har jag fel.
BB gillar: Kristofer Ottosson är sympatisk.
BB ogillar: Det mesta.
3. Färjestad
Har som vanligt fyllt på där det uppstått luckor. Både i truppen och på tröjan. Kommer antagligen att sakna Sjögren men kompenserar med Sjöström. Three is the magic number.
BB gillar: Patrik Lundh och Mikael Johansson.
BB ogillar: Att förlora mot dem. En seger skulle sitta fint efter alla dessa år.
4. Brynäs
En av säsongens överraskningar. Silfverberg och Järnkrok leder Brynäs till en topplacering. Svedberg tar förstaspaden. Unge Johan Larsson ett av säsongens stora utropstecken! Brynäs går till semi.
BB gillar: Ganska mycket faktiskt. Klubben, laget, märket, tröjorna, traditionen och Tigger Tom.
BB ogillar: Egentligen ingenting. Jag gillar ju Brynäs.
5. Linköping
Kommer som vanligt att blanda och ge. Tjeckerna gör dock LHC till ett topplag och Magnus Johansson fortsätter att imponera. Jämtin utmärker sig offensivt.
BB gillar: Hans Särkijärvi. En riktig karl.
BB ogillar: Carl Söderbergs dialekt.
6. HV71
Nä, här ser det inte så spännande ut. Går mot en mellansäsong, som trots det kan räcka ända fram till guld. Kamil Piros kommer att ösa in poäng. Till skillnad från Bremberg.
BB gillar: Per Ledin. När han är i utvisningsbåset. Och HV-bloggen.
BB ogillar: Per Ledin. När han är på isen.
7. AIK
Kommer att få kämpa och slita för att återupprepa succén. Med Fasth i kassen, ett stabilt försvar och en poängkung i Videll blir det slutspel igen. Väl där går vi som tåget mot guld och gröna skogar. Bång avgör finalserien med att trycka in både Wesslau och puck i mål. Efter videogranskning, läktarkaos och ett par hundra barnsliga vredesutbrott från Greken döms pucken inne. Min glennifierade vän och jag firar med att bada i Akallas fontän.
BB älskar: Gnaget!
BB ogillar: Att David Engblom inte fick nytt kontrakt.
8. Skellefteå
Har tappat en hel förstafemma och mer därtill. Pikkarainen blir en nyckelspelare, särkilt i PP. Även Styrman får mycket ansvar. Möller spännande att följa.
BB gillar: Färgerna. Plissken samt supportrarna. Skellefteås klack är den enda i landet som sjunger hejaramsor tillägnade bortalaget.
BB ogillar: Anders Forsberg är väl muppig för min smak.
9. Frölunda
Kommer att se bättre ut i spelet än förra säsongen. Men fortfarande lite ojämna. Fredrik Pettersson och Mika Pyörälä imponerar men Frölunda missar ändå slutspel - igen.
BB gillar: Lugna puckar.
BB ogillar: Indians. Fruktansvärt töntigt namn.
10. Timrå
Ett anonymt gäng som får mycket däng. Inte ens Hagos och Johan
"Gnagarn" Andersson lyckas lyfta Timrå över slutspelsstrecket. Avsågade med tre omgångar kvar, men slipper kvala.
BB gillar: Johan Andersson.
BB ogillar: Johan Andersson.
11. Växjö
Börjar bra och är på slutspelsplats efter halva serien. Sedan rasar det. Mycket mål i baken, allt färre framåt. Janne Karlsson får ett par patenterade psykbryt men Växjö kvalar sig kvar till slut.
BB gillar: Janne Karlsson och Lakersbloggen.
BB ogillar: Det nya märket. För tankarna till boooring Baloos Arsenal.
12. Modo
Får en usel start och hämtar sig aldrig. Hopplöst sist redan vid jul. Tellqvist målar tavlor, Freddy Meyer floppar och Dick Axelsson längtar bort. Tuffe Uffe avgår samma dag som Leksand går upp.
BB gillar: Foppa.
BB ogillar: Sundström.
1. Luleå
Har fortsatt bygga på sitt framgångsrecept. Wallin är ett grymt förvärv. Liksom Harju. Kommer att vara urtrista att se mot AIK, desto roligare mot Dif. Rautio en nyckel till framgång.
BB gillar: Lasse Persson samt lagets nya dräkter.
BB ogillar: Osten ger en besk eftersmak.
2. Djurgården
Blir bättre än i fjol. Stark backuppsättning, något tunnare framåt. Wesslau kanonkeeper. Tyvärr ser Dif ut som en het guldkandidat. Förhoppningsvis har jag fel.
BB gillar: Kristofer Ottosson är sympatisk.
BB ogillar: Det mesta.
3. Färjestad
Har som vanligt fyllt på där det uppstått luckor. Både i truppen och på tröjan. Kommer antagligen att sakna Sjögren men kompenserar med Sjöström. Three is the magic number.
BB gillar: Patrik Lundh och Mikael Johansson.
BB ogillar: Att förlora mot dem. En seger skulle sitta fint efter alla dessa år.
4. Brynäs
En av säsongens överraskningar. Silfverberg och Järnkrok leder Brynäs till en topplacering. Svedberg tar förstaspaden. Unge Johan Larsson ett av säsongens stora utropstecken! Brynäs går till semi.
BB gillar: Ganska mycket faktiskt. Klubben, laget, märket, tröjorna, traditionen och Tigger Tom.
BB ogillar: Egentligen ingenting. Jag gillar ju Brynäs.
5. Linköping
Kommer som vanligt att blanda och ge. Tjeckerna gör dock LHC till ett topplag och Magnus Johansson fortsätter att imponera. Jämtin utmärker sig offensivt.
BB gillar: Hans Särkijärvi. En riktig karl.
BB ogillar: Carl Söderbergs dialekt.
6. HV71
Nä, här ser det inte så spännande ut. Går mot en mellansäsong, som trots det kan räcka ända fram till guld. Kamil Piros kommer att ösa in poäng. Till skillnad från Bremberg.
BB gillar: Per Ledin. När han är i utvisningsbåset. Och HV-bloggen.
BB ogillar: Per Ledin. När han är på isen.
7. AIK
Kommer att få kämpa och slita för att återupprepa succén. Med Fasth i kassen, ett stabilt försvar och en poängkung i Videll blir det slutspel igen. Väl där går vi som tåget mot guld och gröna skogar. Bång avgör finalserien med att trycka in både Wesslau och puck i mål. Efter videogranskning, läktarkaos och ett par hundra barnsliga vredesutbrott från Greken döms pucken inne. Min glennifierade vän och jag firar med att bada i Akallas fontän.
BB älskar: Gnaget!
BB ogillar: Att David Engblom inte fick nytt kontrakt.
8. Skellefteå
Har tappat en hel förstafemma och mer därtill. Pikkarainen blir en nyckelspelare, särkilt i PP. Även Styrman får mycket ansvar. Möller spännande att följa.
BB gillar: Färgerna. Plissken samt supportrarna. Skellefteås klack är den enda i landet som sjunger hejaramsor tillägnade bortalaget.
BB ogillar: Anders Forsberg är väl muppig för min smak.
9. Frölunda
Kommer att se bättre ut i spelet än förra säsongen. Men fortfarande lite ojämna. Fredrik Pettersson och Mika Pyörälä imponerar men Frölunda missar ändå slutspel - igen.
BB gillar: Lugna puckar.
BB ogillar: Indians. Fruktansvärt töntigt namn.
10. Timrå
Ett anonymt gäng som får mycket däng. Inte ens Hagos och Johan
"Gnagarn" Andersson lyckas lyfta Timrå över slutspelsstrecket. Avsågade med tre omgångar kvar, men slipper kvala.
BB gillar: Johan Andersson.
BB ogillar: Johan Andersson.
11. Växjö
Börjar bra och är på slutspelsplats efter halva serien. Sedan rasar det. Mycket mål i baken, allt färre framåt. Janne Karlsson får ett par patenterade psykbryt men Växjö kvalar sig kvar till slut.
BB gillar: Janne Karlsson och Lakersbloggen.
BB ogillar: Det nya märket. För tankarna till boooring Baloos Arsenal.
12. Modo
Får en usel start och hämtar sig aldrig. Hopplöst sist redan vid jul. Tellqvist målar tavlor, Freddy Meyer floppar och Dick Axelsson längtar bort. Tuffe Uffe avgår samma dag som Leksand går upp.
BB gillar: Foppa.
BB ogillar: Sundström.
onsdag 3 augusti 2011
Minnen man minns
Det börjar lukta abstinens. Värmen och hockeylängtan tar ut sin rätt och det är inte bara i kalsingarna det osar svett. För att inte gå ner mig fullständigt i sommarhettan och för att orka vänta ännu ett par veckor på blankis och nedsläpp så vänder jag blicken bakåt. Närmare bestämt till förra säsongen och dess tre, i mitt tycke, mest minnesvärda ögonblick. Vi tar dem bakifrån och avslutar med ett skott i råttan.Kommentar: Det räcker väl med att citera den store poeten Magnus Uggla: "Om hon så tar dig på bar gärning, neka. Den var aldrig inne."
Kommentar: Förutom att Mark Owuya bjöd till så generöst så var det naturligtvis extra härligt att just Bång fick äran att pilla in den.
Kommentar: Som man, gnagare, bloggare och medmänniska känner man verkligen med Viktor i situationen. Vem har väl inte drömt om att slå en finne på tasken?
* * *
Kuk & Humor när det är som bäst? Kom gärna med egna minnesvärda tips. Listan kan säkert göras både längre och lustigare.
söndag 21 november 2010
Ständigt trogen (the AIK version)
Om hon så tar dig på bar gärning, neka
den var aldrig inne... (Magnus Uggla)
den var aldrig inne... (Magnus Uggla)
Garvis & Garvis
Det har kommit en kommentar som jag bara måste få kommentera. Jag påbörjade ett svar i kommentarsfältet under inlägget Originalet och kopian här nedan, men svaret blev lite långt så jag tar det som ett blogginlägg istället. Du som läser är naturligtvis välkommen att bidra med kommentarer du med.
¤ ¤ ¤
Det må verka lite väl men faktum är att jag blir upprymd av den här typen av kommentarer.
En annan rolig detalj...
På båda lagbilderna förekommer en "Garvis":
Eilert "Garvis" Määttä i Skellefteå AIK och Henry "Garvis" Carlsson i AIK. Jag vet inte varifrån de fick sina smeknamn men jag antar att Henry fick sitt betydligt tidigare än Eilert. När Henry befann sig på toppen av sin spelarkarriär var ju Eilert bara barnet!
¤ ¤
En annan AIK:are på bilden (andre man knästående från vänster) är Ingemar Ingevik. Vad han har betytt för AIK:s ishockeysektion genom åren vill jag helst inte gå in på. Men den som är intresserad kan ju börja med att läsa den här artikeln från år 2000.
/Tack MN för din inspirerande kommentar!
¤ ¤ ¤
Det må verka lite väl men faktum är att jag blir upprymd av den här typen av kommentarer.
En annan rolig detalj...
På båda lagbilderna förekommer en "Garvis":
Eilert "Garvis" Määttä i Skellefteå AIK och Henry "Garvis" Carlsson i AIK. Jag vet inte varifrån de fick sina smeknamn men jag antar att Henry fick sitt betydligt tidigare än Eilert. När Henry befann sig på toppen av sin spelarkarriär var ju Eilert bara barnet!
¤ ¤
En annan AIK:are på bilden (andre man knästående från vänster) är Ingemar Ingevik. Vad han har betytt för AIK:s ishockeysektion genom åren vill jag helst inte gå in på. Men den som är intresserad kan ju börja med att läsa den här artikeln från år 2000.
/Tack MN för din inspirerande kommentar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)