Må de älska oss, blott befrukta oss

Jag är Black Boris

jag heter faktiskt så

Och börjar ni kaxa

så fan ska ni få

För jag ska visa Sverige

hur travesti går till

Och fallos ska resa sig

när jag har slagit till
La la la la la la la
la la la la la la

Den motvillige monarken

Ingen har väl kunnat undgå att det går utför med kungen. Vad många inte vet är raset började med att han kom ut som djurgårdare.

För många gnagare kom det som en chock; hedersmedlemmen och AIK:aren Tjabo visade sig ha, kanske inte ett lik, men väl en babian i garderoben. För initierade republikaner och ickebabianer kom avslöjandet inte som någon överraskning. Umgänget (ingen riktig AIK:are har en kompis som heter Noppe) och (apa)naget väckte tidigt misstankar. Vi var många som tänkte att när kungen väl kommer ut ur garderoben är det bara en tidsfråga innan skandalerna börjar avlösa varandra. Med facit i hand konstaterar jag att vi hade rätt.

Man ska naturligtvis inte döma kungen för hårt. Han kan ju faktiskt inte hjälpa att han föddes till att bli statschef. Samtidigt finns det ingenting som säger att han inte kan kliva av sin tron, precis när han själv vill. När kungen avslöjades som djurgårdare kommenterade han det med orden: "Visserligen föds vi Bernadottar in i Solnaklubben, men i förtroende kan jag nämna att jag håller på Djurgården." Sannolikt är det således bara en tidsfråga innan kungen abdikerar. Och blir muslim. Även Tjabo har väl rätt till lite religionsfrihet?

~ ~ ~

Det är inte så lätt att va Svea rikes kung
Inte får man röka och inte får man kröka

Allt för moralens skull

Man lastas för bagage
som på grund av visst läckage
får människor att våga
sig på att ställa fråga:
Vad gör du med ditt gage?

Det är inte så lätt när ens börda väger tung

Inte får man stöka och inte får man göka

Men pungen förblir full

Säg, var det ett montage

eller något slags kollage

som släckte ut din låga
och blev din stora plåga
och gav kronan slitage?

Läs även:
Kungen håller på Djurgården

Fröding, din gamle skojare

Gustaf Fröding (1860-1911) var visserligen värmlänning. Men tecken tyder på att han innerst inne höll på AIK.

Att Fröding debuterade som poet våren 1891, med diktsamlingen Gitarr och dragharmonika, säger onekligen en del om de svartgula sympatierna. Enligt säkra källor ville Fröding själv att verket skulle heta Mixtum pictum compositum (på svenska: Sammansatt brokig blandning). Bonniers, som gav ut diktsamlingen, motsatte sig dock denna titel. Antagligen ansåg man att den alltför tydligt anspelade på den vid tidpunkten nyligen bildade Allmänna Idrottsklubben. Man får förstå dem. AIK var ju klubben som inom kort skulle bli en hemvist för alla, oavsett social eller ekonomisk bakgrund. En sammansatt brokig blandning således. Vars fans snart skulle vara överallt.

Gustaf Frödings debut innehåller bland annat avdelningen Griller och grubblerier. Man kan grubbla över huruvida diktaren redan år 1891 grubblade över AIK:s framgångsrika framtid. Månne tänkte han: "Om trettio år ska AIK bilda en ishockeysektion. Om 120 år ska AIK:s ishockeylag slåss om guldet." Vi kan gissa och spekulera. Vi kan ana oss till hur tankarna gick hos det unga geniet. Vi kan lusläsa Frödings alster och på så vis närma oss det klappande hjärtat, ur vilket den villkorslösa kärleken till Gnaget hämtade styrka och kraft. För sanna kännare av Fröding och dennes poetiska gärning råder det knappast något tvivel; Värmlands store son var gnagare, ända in i märgen.

Gustaf Fröding bodde under sina sista levnadsår på Djurgården i Stockholm. Han är ursäktad. Karln led trots allt av själslig ohälsa.

* * *

I Råttebohult bor det tattarepack
i Råttebohult bort i byn
och där är det rackel och snatter och snack
och svartmuskiga ögonbryn

Där håller de svarta kolsäckarna till
de värsta i vårt fögderi
Vad prästen och lagen och länsman vill
det struntar kolsäckarna i

Den gamle vallackarn gick ännu och slog
på vägarna sistlidne vår
till vildskytt och måltjuv dugde han nog
fast fyllda nu nittio år

Och ungarna hans som helt saknar moral
är hiskliga titta uppå
Gick ännu i höstas och härja och stal
poäng här och där, då och då

Nu sitter de hemma i Råttebohult
och oljar sitt maskineri
och alltid är huset av gnagare fullt
det hörs när en går där förbi

Och pojkarna spelar och tar sina kliv
och nöter vareviga dag
och tillsammans håller de drömmen vid liv
de svetsar och samlar sitt lag

Och nog har väl länsman gjort vad han kan
att göra på levernet slut
men var gång ett följe ur trakten försvann
ett nytt kom ur buskarna ut

Och för Janne K, en missionspredikant
som vågat sig dit gick det snett
Den saten fick stryk och blev hånad som klant
och fett överöst med ovett

Vrid rätt den granen som skapades skack
lägg fällor vid råttornas bo
skrek prästen och tillade: Tattarepack!
men tattarna tog det med ro

Skojare i original

Gustaf Fröding - med slutspelsskägg!

Heaven is a place on earth

VI HAR GUD PÅ VÅR SIDA. ERA JÄVLAR.

Nä, orden ovan är inte mina. Jag skulle aldrig drömma om att uttrycka mig så där vulgärt. Åtminstone inte utan utropstecken. Men kvällen till ära tyckte jag det passade att göra en Gnaget. Således besökte jag nyss ett gäng lirare från Jönsköping, enkom för att råna dem. Det var väl ungefär vad AIK gjorde i Kinnarps, rånade HV på segern. Fasth var Fasth - igen. McDonell gjorde mål i PP - igen. Och Laine ägnade större delen av matchen åt att åka runt och gapa och skrika och klia sig på pungen - igen. Sistnämde surskalle var i gott sällskap. Har Davidsson någonsin sett så arg ut som i kväll? För en sekund trodde jag han skulle dra på sig matchstraff. Näven hängde i luften. Tänk att man kan bli så arg på en av brorsorna Ahlström.

AIK leder matchserien med 3-0. Vad fan ska man säga egentligen? Det är helt makalöst. En vanlig hockeykväll hade HV71 gjort minst fyra-fem mål på sina många chanser. Men det här var ingen vanlig hockeykväll och AIK är sannerligen inget vanligt hockeylag. Viktor Fasth är något så ovanligt som en världsmålvakt utan landskamper. Han är skillnaden mellan lagen ikväll. Han är helt otrolig. För tredje kvartsfinalen i rad gör han ett antal omöjliga räddningar och efter kvällens bravader ligger hans räddningsprocent i slutspelet på 97,27. Det är osannolikt bra. Magnifikt, lysande, fantastiskt på alla sätt. Dessutom har han ett kollektiv av utespelare framför och omkring sig som för närvarande spelar som i trans. AIK anno 2011 är precis som AIK anno 2010: som allra bäst när det gäller som mest.

Vi är god väg att slå ut de regerande mästarna. Fortfarande kan förstås mycket hända men jag har jävligt svårt att se hur AIK ska kunna tappa det här övertaget. Ingenting talar för att HV71 ska kunna vända. Å andra sidan var det väl ungefär vad de flesta sa om AIK:s chanser att rubba HV från första början. Det blir några dagars uppehåll nu och det är möjligt att det är bra för HV. Kanske är det där deras chans ligger, att de får lite tid på sig att repa mod. Men jag tvivlar. AIK spelar med ett sådant självförtroende, med en sådan glädje och kamplust. Hela laget utstrålar energi. Det gäller bara att stänga matchserien, att ta det där sista viktiga steget. Jag tror vi gör det redan på tisdag.

Vad är hemligheten, mamma?

Det är lite gulligt med alla kiss- och bajsnödiga experter. De var ju så säkra på sin sak. De hade pottränat en hel sommar. De hade fått nya kalsonger med bilar på. Kalsonger för stora pojkar. Och det började ju så bra. Varje gång det pirrade så där lustigt i magen sprang de in i badrummet, drog ner kalsongerna och satte sig på pottan. Sedan klämde de ur sig sina lustigheter varpå de ropade glatt: MAAAMMA, FÄÄRDIG! De var så duktiga så. Och de belönades med uppmuntrande tillrop, applåder och varma leenden.

Inte hade väl de kiss- och bajsnödiga experterna räknat med bakslag. De var ju stora pojkar nu.

Men så började magarna krångla. Blåsorna tryckte på och experterna blev fisigare och fisigare. "Vad är det som händer?", frågade de i kör. Ja, vad var det egentligen som hände? Plötsligt blev det blött både här och där, det bildades pölar på golven, det kliade på benen. Det luktade ganska illa och på en tidningsredaktion bakom rosa dörrar stank det värre än någon annanstans. Liten Lasse satt tyst i ett hörn och gömde sig för huliganer. Liten Ros hade låst in sig på toaletten med gamla tabeller från 1987. Liten Mats försökte se positivt på saken trots att det sved i baken. Det är härligt med överraskningar, mumlade han och passade samtidigt på att lufta kalsongerna. Där i låg både det ena och det andra. Plötsligt händer det, tänkte Mats och bestämde sig för att gilla läget. Precis som han alltid hade gjort. Ty Mats var en man av sin tid och visste att vända kappan efter vinden.

Om de kiss- och bajsnödiga experterna bara hade vetat. Om de bara hade varit lite mer experter än vad de egentligen var. Då hade de nog förberett sig bättre. Det hade inte behövt bli så himla smutsigt. Blöjorna hade varit på från början, ingen hade behövt kissa på sig. Det kallas att gardera sig. Riktiga experter vet nämligen att det enda man egentligen vet om framtiden är att man ingenting vet. Jag tror det brukar kallas ödmjukhet. Lasse, Ros och Mats med flera hade förstås på förhand bättre kunnat sätta sig in i läget. De hade kunnat ställa frågan: Vad är hemligheten, mamma? Och de hade kunnat lyssna på svaret. Men det gjorde de inte. Istället pottränade de i lugn och ro. De tog sedan för givet att allting skulle gå bra. Det löser sig, sa de och citerade han som bajsade i baljan.

Det är förstås inte bara de självutnämnda experterna som ska ha sig en känga. Även en viss elitserietränare har gjort sig förtjänt av dumstruten och blöjan. Inte bara för att han fånigt och fjantigt har envisats med att kalla oss Solna och AIK IF i direktsänd TV under hela säsongen, utan först och främst för att han trodde sig ha (anal)yserat sönder vår spelidé. Så Anders Forsberg; den här sången är till dig...

Läs även:
Häglunds krönika: Många är yrvakna

Club Zebra

Jag läser för närvarande en kurs i litteraturvetenskaplig teori och metod. Jag kan ärligt säga att det är den värsta skitkurs jag läst hittills under mina år som lärarstudent.

Det är en kurs som går ut på att läsa en massa texter skrivna av skäggiga farbröder med höga pretentioner. Fikonspråkets okrönta konungar. Texternas huvudsakliga syfte tycks vara att så svårt och snårigt som möjligt beskriva så svåra och snåriga snurrigheter som möjligt. De skäggiga farbröderna analyserar poesi, tolkar och söker förstå poesi utifrån olika litteraturvetenskapliga teorier. Resultaten är lika svårtolkade som dikterna de söker förklara. Man blir matt.

* * *

Till skillnad från nämnda grubbelgubbar, som uppenbarligen tycker om att tänka stora tankar men som saknar förmåga att göra dessa tankar tillgängliga för andra än sina ryggdunkande kolleger, äger eder ödmjuke bloggare förmågan att både tänka klart och uttrycka sig begripligt för en ickeskäggig publik. Inbillar han sig åtminstone. Därför ska jag här och nu presentera en högst ovetenskaplig men förhoppningsvis lustig och mustig analys. En analys som förvisso inte fokuserar på traditionell poesi eller prosa, utan på modern musik och lundellska låttexter. Och som i all sin anspråkslöshet riktar sig till läsare med humor och humör.

Tesen är följande: Ulf Lundells dubbelabum Club Zebra handlar om AIK:s hockeylag och dess spel i elitserien säsongen 2010/11.

* *

Låt mig, för att bevisa min tes, börja med det mest uppenbara, det första man möts av som betraktare, lyssnare och fan, nämligen titeln (Club Zebra) och öppningsspåret (Fem minuter).

Club Zebra syftar naturligtvis på Gnagets och lagets fiende nummer ett, två, tre och ibland fyra: de förbannade djävla domarna. Dessa långrandiga typer som under hela säsongen har gjort sitt bästa för att förstöra för oss gnagare, som väcker sådan ilska och vanmakt, som får en i normala fall filbunkslugn Boris att brista ut i barnsliga vredesutbrott i stil med den gamle Greken. Det är nästan bevisat att domarna hatar AIK. Fråga bara vissa forumskribenter på Golden Hill.

Club Zebra är emellertid en titel med dubbla bottnar. Den syftar inte enbart på domarkåren i sig. Om så vore fallet skulle ju albumet lika gärna kunnat heta bara "Zebra". Nu har zebran dock fått ett förnamn (Club) vilket onekligen leder tankarna till olika lag. Till exempel LHC. Club Zebra kan alltså förstås som en slags symbolisk omskrivning med betydelsen "samtliga våra motståndare i serien". Titeln avser Modo, Brynäs, Djurgården och de andra elitserielagen samt hur dessa lag är i maskopi med domarkåren. Club Zebra kan därmed förstås som ett samlingsnamn för en samling lag. Kort sagt: namnet på ett samlag.

Öppningsspåret "Fem minuter" så. Man behöver inte vara skäggig och hermeneutisk för att förstå vad det handlar om: Matchstraff! Eller... vänta nu. Tänk om det inte är så enkelt. Tänk om det handlar om något helt annat. Vi måste akta oss för att falla i enkelhetens och banalitetens fällor. Allting är inte vad det vid första anblicken ser ut att vara. Kom ihåg att "Fem minuter" är skivans första spår. Kan det handla om en slags invit, en uppvärmning av subtilt slag? Tänk om "Fem minuter" i själva verket syftar på de fem sista minuterna innan Gnaget äntrar Hovets is. Låt oss syna låttextens sista rader:

Tamburinen rasslar och Elvis ber:
”Gud Fader som i himmelen är
Fyll salen till brädden nere vid vattnet där”
Tåget tjuter i dalens djup
Fångarna i fängelset bryter sej ut
Johnny och Ramona på Heartbreak Hotel
Det är fem minuter kvar innan vi går på ikväll

Vi tar oss nu an textpartiet rad för rad. Det börjar med "Elvis". Vem är Elvis om inte kungen själv (läs: David Engblom)? Han som dog (åkte ur och tvångsdegraderades) men som i själva verket "is alive" och som sig bör spelar hemma på Hovet. Denne kung ber "Gud Fader som i himmelen är" att se till att Hovet skall fyllas till bredden med publik. "Tåget tjuter i dalens djup" handlar om tåget som tog oss med från kvalserien och allsvenskan. "Fångarna i fängelset bryter sig ut" är i sjäva verket AIK:arna som är tillbaka efter år av fångenskap i de nedre regionerna.

"Johnny och Ramona på Heartbreak Hotel" - det är inga mindre än vi supportrar. Greken, Boris och alla andra hockeygnagare vars hjärtan krossats gång på gång på gång men som trots alla missöden aldrig gett upp. Sista raden bekräftar min tes: "Det är fem minuter kvar innan vi går på ikväll". Här, om inte tidigare, blir det uppenbart för läsaren/lyssnaren vad låten verkligen handlar om. Mörkret som lägger sig över Hovet. Borgen som glöder. Laget som väntar på att göra entré. It's all about the A.I.K.

*

Och så här fortsätter det. Hela dubbelalbumet är en enda hyllning till Bång och kompani.

För att inte tråka ut er, kära läsare, och för att jag vet att ni redan nu har förstått min poäng så håller jag resten av analysen kort och koncis. Låtlistan i urval således, med korta kommentarer utifrån borisk förklaringsmodell. Preparerat med en nypa salt.

CD1

1. Fem minuter - Se ovan genomtänkta, djuplodande analys.

2. Dicks Spitfire - En låt om att vara högt flygande Dicken med målkåt blick.

4. Vackra Anita - Handlar om en snygg vakt som (enligt Prozac) jobbar matchdagar på Hovet.

5. Senare år - Om att bli gammal och seg (Dick Tärnström igen).

6. Orkney - Subtil titel som i sång blir "Orkar ni?" och riktar sig till de hårt forecheckande gnagarna Steen och Ahlström x2.

8. Levande igen - Tillbaka i smöret. Kom håg Elvis i "Fem minuter". Alive and kickin'.

9. Fyra hjul som rullar - Handlar om oss supportrar som tar bilen till Jönköping, Gävle och andra hålor för att se vårt älskade AIK.

10. Kvar där för gott - Vi är tillbaka och vi är här för att stanna. Borås däremot blir kvar i källaren - för alltid.

14. Farligt farligt, härligt härligt - Sammanfattar serielunken, striden kring strecken och livet som hockeygnagare säsongen 2010/11.


CD2

2. På den andra sidan - Står en keeper och väntar. Honom ska vi skjuta hål på.

3. Röd klänning - En sång tillägnad Niklas Sundström - Modos egen lady in red.

6. Coco - Öh, ingen aning vad den här låten handlar om faktiskt.

7. Älska med främlingen - En låt som är lite gay och som får en att vilja krama livet ur Kringelknutten.

9. Jag har jobbat för hårt - Ironisk passning till Zednik som inte heller den resulterar i mål.

10. Vi som är kvar - En sentimental sång som dels behandlar de spelare som är kvar i laget från säsongen i allsvenskan, dels de spelare som fick lämna laget men som blev kvar i allsvenskan (till exempel Ryno, Bergström och Jungbeck).

11. Club Zebra - Titelspåret. Se stycke 5-7 tidigare i inlägget.

* *

Om det efter detta mastiga mastodontinlägg mot förmodan skulle finnas någon därute som fortfarande tvivlar på att Club Zebra handlar om AIK:s hockeylag och dess spel i elitserien säsongen 2010/11 så ber jag vederbörande kontakta mig via mejl. Det går även bra att kommentera inlägget här på bloggen. Vem vet? Kanske har jag fullständigt missförstått Lundells mästerverk. Kanske handlar Club Zebra om någonting helt annat.

En källarklubb där man kan se Jolly Roger vaja, där en man kliver genom spegeln och försvinner, byter namn och slutligen träder fram, svart och rosa på en alldeles egen scen.

Fan vet.

* * *

Det här inlägget tillägnas Baloo. Han som lärt mig allt han kan om hockey och som en gång fick mig att börja lyssna på Lundell.

Vi hatar Skellefteå

Med risk för att reta upp en och annan självgod AIK:are ger jag mig i afton ut på hal is. Är det någonting som inte passar sig så är det nämligen att som svartgul hockeyfan skoja om sig själv och de sina. Men oskrivna lagar my ass. Den som vill locka till skratt och munter reflektion kan inte alltid ta hänsyn till lättkränkta egon utan distans. Därför fortsätter jag i kväll på inslagen väg och travesterar en låt.



AIK, AIK, AIK, AIK, AIK
AIK, AIK, ÅH VI HATAR SKELLEFTEÅ

I stan där jag växte upp
finns det en arg men trogen trupp
Det är AIK Hockeys hejaklack
alltid klädda i svart, svart, svart (dom skriker)

Vi hatar Västerbotten
Myggen och alla knotten
Men vet ni vad vi hatar mest av allt
Jo, bönder som tar det kallt

AIK, AIK, AIK, AIK, AIK
AIK, AIK, ÅH VI HATAR SKELLEFTEÅ

Varje gång det kommer en gäst
Så vet vi vilka som skrålar mest
Nä, det är varken Boris eller Bellman
Det är Black Armys 150 man (dom skriker)

Vi hatar Västerbotten
Myggen och alla knotten
Men vet ni vad vi hatar mest av allt
Jo, bönder som tar det kallt

AIK, AIK, AIK, AIK, AIK
AIK, AIK, ÅH VI HATAR SKELLEFTEÅ (x2)

Skål, ta mig fan!

Ännu en gång har jag glömt att fira min egen bloggs födelsedag. Det är för djävligt. Här sitter man och speglar sig i glansen av sin egen förträfflighet dag ut och dag in och så glömmer man bort att smaska tårta och sjunga happy birthday.

Två hela år har förflutit sedan BB lämnade BB. Utvecklingen går stadigt framåt. Såväl kognitivt som språkligt gör det lilla missfostret framsteg. Tvåordsmeningarna är ett minne blott. Dock har Boris tidvis fortfarande lite svårt med den dära jaguppfattningen. Ibland tror han att han är rena rama seriefiguren och det är antagligen därför som han då och då talar om sig själv i tredje person. Ibland vet jag att han är det. Black Boris - en slags seriefigur. Som alltså blev två år gammal igår.

Fan tro't men jag går nu in på mitt tredje år som sexig och spexig hockeybloggare. Trotsålderns tid. Vad detta kommer att betyda för bloggen i förlängningen står ännu skrivet i stjärnorna. Lagom till tvåårsdagen har jag i alla fall gett upp tanken på kråkor och sudden death.

Min ambition med bloggen har varit, är och förblir att skriva om AIK och hockey på ett gränslöst och lite crazy sätt. Det händer att jag lyckas med mitt uppsåt. Ibland går det käpprätt åt helvete. Men med tangentbordet som vapen tänker jag fortsätta att slåss för Gnaget, glädjen och galenskapen. Och som självaste Astrid Lindgren sa en gång i tiden: "Något budskap har jag inte. Men jag vill gärna sprida en allmän tolerans för mänskligt vansinne."

I'm alive and kicking och nådens år är slut. Så höj ett glas för bövelen och dådens år - salut!

Hakan

Bädda mjukt med dubbla lakan

Dämpa fallet för pannkakan

Solen lyser

Knutten fnyser

BB blottar hela hakan