Piluttavisan

Men Dicken, men Dicken
Pilutta dej, pilutta dej
Jag vet nånting hemligt
som bara är för mej

* * *

Alltså:
AIK leder med 2-1.
I en ganska så viktig match mot Växjö.
Med 1.11 kvar av tredje perioden åker Växjö på en 2+10.
AIK får spela PP. Ska bara stänga matchen.

Men Dicken vill gå på offensiven. Men Dicken vill fullfölja bakom kassen. Men Dicken drar på sig en tvåa för hakning. Med trettio jävla sekunder kvar.

Pilutta, pilutta.

Tre sekunder efter att pucken släppts i AIK:s zon smäller det bakom Fasth i kassen: 2-2.

Man blir trött ibland.

* * *

Det kändes fint och hedersamt att få hylla Roger Andersson och David Engblom. Det var de värda. På sätt och vis var det kanske inte så fel heller att vi inte var fler än dryga 4000 gnagare på plats. Jag menar, folk som stannar hemma en kväll som denna - de gör ju bara samma sak som de gjort de senaste tio åren. Inget nytt under solen. Ingenting att förvånas över. Ingen nämnd, ingen glömd.

* * *

Patric Blomdahl  är värd ett stycke för sig. Målet han gör ikväll håller högsta Bång-klass. Men det bekymrar mig en aning att Blomdahl gör som han gör. För det är viktigt med roller, har jag förstått, att varje enskild spelare köper just sin roll i laget och inte börjar rucka på de fastlagda principerna. Hur ska detta sluta? Den inre hierarkin, som Boork gillar att babbla om, riskerar att förändras och skapa oro i leden. Vad blir det härnäst? Hattrick av Fish? Slagsmål med Liwing? En helgjuten insats av Stefan Johansson? Nä, så här kan vi förstås inte ha det. Blomdahl  får sluta hålla på. Kom ner på jorden, Flower Valley. Börja brunka!

* * *

Man måste skjuuuta, brukar jag säga till Baloo på bästa värmländska ett par tre-sjutton gånger per period. Man måste skjuuuta!

Idag sköööts det en hel del, men alldeles för sällan på mål. Kent McDonell skulle antagligen inte ens träffa kassen om han så hade lasersikte på klubban. Karln är ett unikum i branschen. Lägger till rätta, lååångsamt. Siktar, lääänge. Skjuuuter - hårt så in i helvete! Tre meter över.

En annan som kan skjuta är Gynge. Men sedan media (och AIK själva, t.ex. i Magasin 33) börjat uppmärksamma hans målskytte och målgestikulerande så tycks det ha låst sig för målkungen. Eller så är det Salmonssons fel helt enkelt. Han ska ju, helt enligt egen utsago, ha gnidit sitt klubblad mot Gynges för att på så vis få del av King Richards magi. Tyvärr tycks det där stick-ollandet eller vad man ska kalla det ha slagit helt fel ut. Salle satte visserligen två mot Dif men Gynge verkar fullständigt ha tappat knycken.

* * *

Modo-Djurgården 1-0 (0-0, 0-0, 1-0)
Mål: Lehtivuori. Tid: 59.59.

Och i Mallmö visar Hugo Boss att det där med "mycket pengar, lite hjärta" bara verkar gälla laget hans. I jagets fall tycks det snarare handla om mycket pengar, lite hjärna.

Pilutta Dif och Mif.

Under isen

Hemmamatcher mot Modo verkar inte vara AIK:s melodi den här säsongen. När jag efter fiaskoinsatsen i mitten av november trodde att det inte kunde bli sämre trodde jag uppenbarligen åt skogen fel. Dagens prestation är det sämsta jag sett i år. Modo var förvisso bra och det ska de ha cred för men deras match ursäktar inte Gnagets bedrövliga dito. De två första perioderna genomfördes på ett så uselt sätt att spelarna borde skämmas. Än en gång lyckades de spela som sämst när publiken var som, nåja, nästan bäst.

Man blir less och förbannad. Var är inställningen? Var är glöden?

Ibland tror jag att AIK:s hockeylag anno 2011/2012 har anammat den moderna AIK-stilen; ett par bra matcher, några vinster, en massa mål - plötsligt tror man att man är ett topplag! Det stinker hybris om AIK. Jag hoppas att jag har fel men från mitt håll på läktaren ser det ut som att många spelare tror att de är bättre än vad de är. Det slafsas och slarvas och begås misstag stup i ett. Modos 0-1 efter 26 sekunder är typiskt för hela matchen. Medan modoiterna driver på och sköljer över AIK i byte efter byte efter byte, ägnar sig gnagarna mest åt att stå still och titta på. Patetisk insats, logiskt resultat.

* * *

Mot Frölunda på måndag vill jag se ett AIK som går tillbaka till att spela på sex backar. Det funkar inte att lira med åtta, särskilt inte när Viklund saknas. Materialet räcker inte till.

Jag vill se Stefan Johansson på bänken som sjunde back. Jag vill se Salmonsson skjuta ett skott som har chans att gå i mål. Jag vill se Fasth fokuserad från start.

Jag vill INTE se ännu en tidig timeout.

Jag vill se ett lag som vågar spela hockey, även på bortaplan. Ett lag som tar för sig från första nedsläpp, som ger fan i att slänga ifrån sig puckar hit och dit och som visar att de har i ett slutspel att göra.

* * *

Om man vill ha lite perspektiv på tillvaron så kan man alltid kolla in resultaten i HockeyAllsvenskan. Jag säger bara Borås. Borås!!

Lynx Lynx

Ilves betyder lodjur på finska. Vad Ilves klubbmärke betyder vete katten. Luleås supportrar må vara upprörda över sin nya björn som ser ut som en varg som ser ut som jag vet inte vad. Då skulle de se Ilves lodjur. Ilves lodjur ser inte ut som ett lodjur för fem öre. Det ser ut som ett odjur, ett fult gult tofsmonster ritat av någon finsk karikatyrtecknare på fyllan.

Jag måste säga att Ilves klubbmärke är ett av de absolut fulaste jag sett. Och då har jag ändå sett rätt många.

* * *

Det fula märket till trots, igår vann Ilves över AIK i Tammerfors. Det blev 4-2 till slut och enligt svartgult folk på plats såg det, precis som mot Timrå, segt ut. Robert Rosén gjorde två mål, vilket är positivt. Bång vilade efter stjänsmällen i Sollentuna. I hans frånvaro passade Melin och Persson på att fixa och trixa med formationerna. Rudslätt, Rosén, Videll bildade kedja och den konstellationen kan kanske vara ett alternativ framöver. Nordström åter mellan bröderna Ahlström, där tror jag vi har ett vinnande koncept. Hursomhelst är det bra att man prövar sig fram. Det är ju liksom en av försäsongens grejer, att man testar olika formationer och därigenom ser vilka spelare som faktiskt synkar.

Jämför man AIK:s situation idag med hur den såg ut vid samma tidpunkt för ett år sedan så ser det betydligt ljusare ut nu. Då var ju mer eller mindre hälften av spelarna antingen febriga och förkylda eller skadade. Nu är det bara Salmonsson som saknas på grund av skada. (McDonell ansluter i oktober medan MacNevin medverkar i två matcher i Finland för att därefter inleda säsongen i HPK.) Förutsättningarna att få ihop ett slagkraftigt lag till premiären är med andra ord godare i år än vad de var i fjol. Lägg därtill att AIK denna höst har ett på pappret bättre och mer rutinerat lag än i fjol, kryddat med en potentiell poängkung i Videll. Som hockeypuckad gnagare har man anledning att se fram emot hösten med tillförsikt.

Så här tror jag (med reservation för eventuella sjukdomar/skador) att AIK:s anfallskedjor kommer att se ut en bit in i serielunken:

Bång - Sandberg - Videll

Rudslätt - Steen - Gynge

Salmonsson - Rosén - McDonell

Ahlström - Nordström - Ahlström

Backparen tar jag helst en annan dag. Bortsett från den givna duon Carlsson & Johansson känns det än så länge ovisst. Uppställningarna hittills under försäsongen ger så klart en fingervisning, men ändå. Ännu vet vi till exempel inte om Aspeqvist blir kvar i truppen. Om han blir kvar så går AIK in i säsongen med nio backar i truppen (MacNevin inräknad). Frågan är om Melin/Persson tänker fortsätta på den sedan i vintras inslagna vägen och spela med fyra backpar i matcherna. Om inte så kan konkurrensen bli minst sagt hård om den sjunde backplatsen.

Glädjande förresten att läsa om Josh MacNevin igår.

* * *

Jag ämnar nu lämna träningsmatchen mot Ilves och AIK:s försäsong för att istället ta mig tillbaka till kärnan och själva huvudspåret i detta djuplodande och mångfacetterande inlägg. Således snackar vi nu enbart om klubbmärken som är fula.

(Jag har naturligtvis skrivit om ämnet förut men eftersom jag älskar att älta gamla lustigheter och eftersom jag är en sån som mer än gärna drar samma tokroliga skämt om och om och om igen så tänkte jag: Varför inte? Läsare som besöker bloggen enkom för att ta del av mina tankar om spelet på isen kan med fördel scrolla förbi återstoden av detta inlägg.)

Ilves odjur till lodjur väcker frågan som så många gånger förr har snurrat i mitt huvud: Vad är det egentligen med nordiska klubbar och kattdjur? Ibland verkar det som att de gör allt för att överträffa varandra i dålig smak. Se på Linköpings Hockey Club till exempel. Och se på Sundsvall. Se på Bofors. Se på Borås. Borås!! Kanske var det just den katastrofala gemensamma nämnaren som en gång i tiden fick Djurgårdens IF IF att på allvar börja spela apa och klä ut sig till lejon? Inflik apropå kattlik: En svensk tiger. Och en till!

Nåja. Det är ju faktiskt inte bara lagen med spinn som ser ut som nåt katten släpat in. Ta alla dessa fåglar bara: Det är rödhökar här och rödörnar där. I SM-liiga finns det en pelikan! Den är förvisso inte lika ful som den svenska rödhöken, men fett disneyfierad får den åtminstone mig att brista ut i kvack. (Snart ringer de från Canal Plus och erbjuder mig tjänst som stand in för Arne.) Skabbigast av alla nordiska fjäderfän måste nog ändå vara den stackars sjöfågel som Hudiksvalls HC envisas med att bära på bringan. Man tappar andan.

Tacka vet jag Mariestad BOIS. Vi AIK:are stötte ju på Mariestad BOIS flera gånger för ett par år sedan. Då lärde vi oss, förutom att de är bättre på öl än backcheck, att i Mariestad BOIS, där har di känsla för det här med hockeykultur och klubbmärken. Visserligen envisas de som så många andra med att smycka sina tröjor med ett djur. Men det är inte vilket djur som helst - det är en tjur! Dessutom med koppling till kommunvapnet. Så HV71 f.d. Blue Bulls, släng er i väggen! Här snackar vi Nordens fulaste klubbmärke - alla kategorier.

* * *

Ett lag som verkligen inte har något fult djur i märket är Leksand. Med det finns det människor som tycker att de ska ha. Eftersom min blogg har fått en del nya besökare sedan december 2009, tycker jag att det kan vara på sin plats med en efterlängtad repris. Således...

Läs även: Replik till Ragnar

En gång jag seglar i hamn

Häromdagen såg jag för femtielfte gången om filmen S.O.S. En segelsällskapsresa. Efter ett par nätters reflekterande har jag kommit fram till att filmen egentligen handlar om hockey och oss puckade fans. Här kommer ett par vågade exempel...

~ ~ ~

Bara titeln för ju osökt tankarna till hockey. Eller hockey och hockey. Jag kommer i alla fall att tänka på Leksand och dess anhang. Ni vet väl att leksingarna åker båt en gång om året numera? Det är ju bl.a. därför som de sedan en tid går under samlingsnamnet sailors i respektabla sammanhang. Det sägs att leksingarna tröttnade på att missa tåget år efter år. Man får lov att förstå dem. Tänk er själva att stå där på perrongen och vinka säsong efter säsong efter säsong. Det kan inte vara lätt. Men numera seglar de alltså.

Och Kanal 5 planerar en ny realityserie. Färjan 4: Lifbåten.

~ ~ ~

Ett annat gäng snedseglare hittar vi i botten av Elitserien. År efter år. Jag talar naturligtvis om Södertälje Sportklubb. SSK symboliseras i S.O.S. av den där segelbåten som, om man bara lutar den, kommer under bron. Klubbledningen har inte tid att vänta på några tåg men när de väl panikvärvar visar det sig alltid vara för sent. Först blir det platt fall och pladask men sedan löser sig allting ändå.

Den kvalfyllda väntan på livstecken slutar alltid lika lyckligt. En luttrad kringelknutte kikar ut ur ruffen och frågar ansvariga filurer vid rodret: Vad håller ni påå meeed?

~ ~ ~

Har ni liksom jag någon gång funderat på hur det kan gå till när representanter från de olika klubbarna i Hockeyligan sammanstrålar? Jaså, inte det. Det har i alla fall jag gjort. När exempelvis AIK:s Peter Mellqvist diskuterar resurser med någon gubbe från Karlstad kan jag tänka mig att det låter ungefär så här.

(Det är alltså Mellqvist som har den modifierade vegan.)

~ ~ ~

Det finns förstås fler exempel som stärker min tes om att S.O.S. egentligen handlar om hockey. Men jag nöjer mig så länge och avslutar med han som aldrig kommer iväg: malmöiten med snurran.

Perra & Challe: "Sa de inte att den var osänkbar?"

Röda Höken

Hök eller tupp?
Gök eller mupp?
Ma na ma na...

Inbördes möten

AIK
Almtuna 1-5, 3-1, 2-3, 0-2
Leksand 3-2, 4-5 (str.), 4-1, 5-6
Växjö 1-3, 0-2, 5-4 (str.), 3-2
= 15 poäng

Almtuna
AIK 5-1, 1-3, 3-2, 2-0
Leksand 5-0, 0-2, 3-1, 2-3
Växjö 4-3 (förl.), 4-0, 1-3, 1-2
= 20 poäng

Leksand
AIK 2-3, 5-4 (str.), 1-4, 6-5
Almtuna 0-5, 2-0, 1-3, 3-2
Växjö 4-0, 1-3, 8-3, 1-3
= 17 poäng

Växjö
AIK 3-1, 2-0, 4-5 (str.), 2-3
Almtuna 3-4 (förl.), 0-4, 3-1, 2-1
Leksand 0-4, 3-1, 3-8, 3-1
= 20 poäng

¤ ¤ ¤

Jag vet inte riktigt varför jag håller på med såna här uträkningar. Självplågeri tror jag det brukar kallas. Jag har i alla fall inte kunnat somna inatt och istället för att räkna får räknar jag poäng. Om Malmö bara hade slagit Almtuna i den avgörande playoffmatchen hade allting sett annorlunda ut. Då hade AIK kommit upp i 20 poäng i den här inbördes kampen. Leksand hade legat kvar på 17. Växjö hade landat på 19.

Näej, nu tar jag mig en schlager och blir glad igen.

Kvalfeber

Malmö vänder och vinner i första playoffmötet med Almtuna. Härligt härligt, tycker jag som mycket hellre ser Percys pågar som motståndare i kvalserien än läskiga AIS. Nu tror jag visserligen fortfarande att Almtuna tar hem den här matchserien till slut men för att lyckas med det kommer de få slita i minst 120 minuter till.

En och annan leksing är säkert nöjd över att få ett lagom mört motståndarlag i premiären. Å andra sidan kan man vända på't och säga att playofflagets spelare, vilka de nu blir, kommer väl varma i kläderna till kvalstart. Hur ringrostiga har Leksands, Gnagets och Växjös boys hunnit bli? Det återstår att se.

Själv blir jag bara hetare och hetare för var dag som går. Temperaturen stiger, svetten tränger fram. I helgen blev jag sjuk och fick hög feber och jag vet fortfarande inte om det verkligen var en förkylning som drabbade mig. Det kan ha varit kvalfebern som tog min kropp i besittning. Men som jag brukar säga: Hellre feber än frossa!

Tillbaka till framtiden

Serien är färdigspelad men säsongen har bara börjat. Åtminstone för oss gnagare. Den allsvenska avslutningen kunde förstås ha blivit sämre. Nog för att Sandbergs avgörande mål kom i tom bur men skit i det nu. AIK vann i Malmö för andra gången den här säsongen! Vem hade trott det i september? Vi som brukat ha så svårt där...

¤ ¤ ¤

Inför säsongen tog jag, som så många andra, en titt i spåkulan. Med facit i hand konstaterar jag att vissa förhandstips satt som en smäck. Leksand som etta och AIK som tvåa var kanske inga högoddsare och att SSK och Rögle skulle tvingas till kval igen var inte heller oväntat - men jag fick hursomhelst RÄTT! Malmö och Växjö hade jag däremot FEL om. Malmö blev inte alls trea. Och det där om att de ska gå upp i eliten kan jag ju bara glömma. Frågan är om de ens överlever första playoffomgången. Jag tvivlar starkt.

Västeråstipset blev också fel. Almtuna och Mora till playoff prickade jag däremot in.

Jag tror fortfarande att både SSK och Rögle åker ur. Men istället för Malmö spår jag idag att det blir Leksand som gör AIK sällskap upp. Man måste trots allt vara realist.

Att Roger Melin hissas på Hovet vid ett elitserieavancemang är inget tips - det ska snarare ses som ett löfte. Om inte annat får jag väl springa in på isen som en annan grek och hissa Roger själv. Men jag tror nog att jag får bärhjälp vad det lider.

¤ ¤

Det glädjer mig att Björklöven fixade nytt allsvenskt kontrakt idag. Inget ont om Sundsvall men Löven är mer hockey för mig.

¤

Nu ska jag gå och lägga mig. Det är måndag i morgon och jag är proppmätt och trött. Det tar på både kropp och psyke att smaska Keso och sjunga Kesä.

Vaggvisa för drömmare

Blåbärssoppa Kesofrossa

Idag ger sig en och annan skidlöpare ut på djupt vatten. Trots en snörik vinter har vissa knappt en mil i kroppen. Ändå ger de sig alltså tusan på att staka sig hela vägen fram i fäders spår. En sak är säker:

Den som tar sig ända fram till Mora
kan en dag som denna ej förlora

~

Eftersom jag är en usel skidlöpare och eftersom min skäggväxt håller allt annat än kunglig klass avstår jag från att delta i folkfesten. Istället följer jag den på behörigt avstånd, närmare bestämt från vardagsrumssoffan, via statlig och fri television. För att komma i stämning dricker jag litervis med blåbärssoppa och svullar bullar i massor. Det är gott att leva, det är gott att finnas till - trots allt, tänker jag och leker Lundell.

~

Blåbären i spåren inspirerar mig till att ta risker. Jag vill också vara lite wild and crazy. Jag vill också balansera på den sköra tråd som skiljer vanvett från hjältemod. Jag vill också ge mig ut på djupt vatten...

Och jag gör det. Banne mig jag gör det!

Inför eftermiddagens serieavslutning i Malmö öppnar jag en förpackning Keso. Jag slevar i mig hela jävla innehållet som vore jag en Kesogalen ritualsmaskare. Och jag nöjer mig inte med det. Nä, här ska det gå vilt och vådligt till! Jag hittar en låt på dutuben vars titel påminner om Keso men vars text och innehåll jag inte förstår för fem öre. Jag fattar ju inte finska så jag har ingen aaaning om vad jag sysslar med. Men det svänger om sången. Rytmen och melodin får det att sjunga och gunga i mig. Jag blir på gång. Jag blir laddad, jag blir tänd. Jag tänker på Bång och på en kille i Malmö som kanske får slänga gipset till sommaren.

Yksi kaksi rasta mutta

Kolme neljä Keso plutta

Heja Malmö!

Jag vet inte om det är för att jag är lite dum eller bara allmänt trög men faktum är att jag sitter och hejar på Malmö när de möter Leksand. Varför gör jag det? För AIK vore det ju mycket bättre om Leksand vann än tvärtom. Men det är samma visa varenda gång jag ser Leksand på teve. Möter de Mora håller jag på Mora. Möter de Almtuna så tro fan jag hejar på Almtuna.

Jag har liksom svårt att få in i skallen att förstaplatsen i tabellen är ointressant. Det är ju tredjeplatsen som betyder något...

Kom igen nu Malmö! Sätt dit fyran nång gång så man kan knäppa över till OS-hockeyn i lugn och ro.

Det ljusnar

Hoppsan... Jag blev så till mig av vår seger i Borås att jag alldeles tappade koncepten. Skrev ett fullständigt snurrigt inlägg som jag dessutom lät publicera. Hoppas ingen hann läsa det.

Vi är alltså tvåa i serien. Inget annat. Här kommer mitt ursprungliga inlägg om än i något modifierad form.

¤ ¤ ¤

Vintersolståndet inträffade förra året den 21 december klockan 18.47. Sedan dess har det gått åt rätt håll för Gnaget. Ekonomin är - åtminstone tillfälligt - under kontroll. Sportsligt föll vi visserligen i Mora den 27/12 men därefter har laget radat upp segrar. Femte raka kom ikväll i Borås. BORÅS!! Jag tror banne mig det ljusnar.

I afton gick det mesta vår väg:

• Leksand lyckas med tur och skicklighet norpa alla tre pinnar hemma mot Malmö. Leksands PP fäller avgörandet. Men masarna var riktigt illa ute ett tag i tredje perioden.

• Mora torskar i förlängningen i Karlskoga. Trots att de jobbar sig tillbaka från ett tvåmålsunderläge får de alltså nöja sig med bara en poäng.

• Växjö går på pumpen hemma mot Sundsvall. SUNDSVALL!! Andra raka strafftorsken i Lejkerdome för Karlssons boys. Fjärde raka förlusten totalt.

• Och AIK vinner alltså borta mot Borås. Ryno noteras för två assist. Dicken sätter den tidiga och viktiga kvitteringen. Och Österberg avgör 18.55 in i tredje!

¤ ¤ ¤

Leksand kommer att vinna serien, det känns tämligen säkert. Andraplatsen däremot är det öppen fight om. AIK är hastigt och lustigt ny tvåa. Lejkers skuggar på samma poäng medan Mor AIK är 4:a, en poäng efter.

Nu väntar serieledarna på tisdag. Det bör bli fullsatt på Hovet. AIK vs Leksand. Vi ska krossa dem!

Mörkrets hjärta

Till min stora besvikelse har jag ännu inte kommit över gårdagens förlust. Jag är fortfarande sur. Under dagen har jag i tankarna återupplevt olika matchsekvenser. Det stör mig verkligen att en sketen hockeymatch kan få mig så ur balans. Att en sketen hemmaförlust kan orsaka så mycket irritation.

-
För närvarande läser jag en kurs i litterär textanalys. I huvudsak sysslar vi med att analysera olika litterära texter utifrån en rad olika teorier och perspektiv. En av kursens huvudböcker är Joseph Conrads berömda roman Mörkrets hjärta. Idag har jag suttit med boken i ena handen och analysverktygen i den andra. Hur jag än anstränger mig för att på ett seriöst och metodiskt sätt ta mig an berättelsen kommer jag inte ifrån min fullständigt felaktiga slutsats: Kurtz är lika med Keso. Varje gång den förbannade Kurtz nämns vid namn är jag tillbaka på Hovet. Jag ser Gnagets misslyckanden framför mig och i munnen känner jag en säregen smak av rutten gammal Keso.

-
Först på fredag spelar AIK sin nästa match. Örebro väntar på bortaplan. För hemmalaget är det säkert lägligt med ett par dagars matchledigt med tanke på vad som hände igår. Men ur gnagisk synvinkel hade jag hellre sett AIK på isen igen så fort som möjligt. Jag behöver skaka av mig gårdagens nederlag illa kvickt och gå vidare. Som det är nu kan jag inte ens handla på Konsum utan att få kalla kårar.

I mejeridisken ser jag en Kesoförpackning och tänker: Ohyggligt. Ohyggligt.

Boriska barnsligheter

Det slog mig häromdagen att det var länge sedan jag skrev om min vän Greken här på bloggen. Greken, min bundis och kamrat, var inte med på Hovet i eftermiddags. Det kanske var lika bra. Hur skulle det ha sett ut? Två män i sina bästa år som står och gapar och skriker och fäktar med armarna i parti och minut? Nej, det räckte bra med bara Boris. Idag fick jag lika många barnsliga vredesutbrott som Greken normalt får på en hel vecka. Då förstår ni kanske hur illa ställt det var med mitt annars så balanserade humör...

-

Teemu Kesä är en spelare som jag har lite svårt för. Minst sagt. Kesä, eller Keso som jag hädanefter alltid kommer att kalla honom, har en förmåga att locka fram mina allra sämsta sidor. När jag ser Keso åka omkring på banan, viftandes med sin klubba och bökandes med sina händer i andras ansikten, blir jag rabiat. Jag kan inte med karln. Jag vill se han sänkt. Jag vill att någon, vem som helst, ska ge karln en fet, saftig propp. Och det var väl ungefär vad Savilahti-Nagander gjorde till slut. Tack för det, Nagge.

-

Matchen då, vad ska man säga om den? Tja, till att börja med borde vi ha vunnit. Med en vaken målvakt och ett mindre sömnigt försvarsspel hade trepoängaren varit vår. Malmö var faktiskt inte särskilt bra. Inte idag heller. Tyvärr får de tre av fyra mål till skänks. Tyvärr är vårt powerplay riktigt svagt. Tyärr får vi inte in pucken i avgörande lägen. Vi är för dåliga helt enkelt. Vi förlorar för att vi är för dåliga.

-

Ett par spelare förtjänar ändå beröm: Johan Ryno för att han visar både vilja och kunnande. Han gör många fina byten där han särskilt utmärker sig genom uppoffrande hemjobb. Daniel Bång för att han tar sig in framför mål, för att han tacklar och trycker på, för att han visar att han verkligen vill komma igång. Patrik Bergström för att han återigen är AIK:s bäste spelare. Gnagets nummer 18 blir en allt större borisfavorit.

-

Christian Sandberg var förstås också bra. Men det är han ju alltid.

-

Nu ska jag gå och lägga mig. Jag är trött som bara en man som fått alldeles för många barnsliga vredesutbrott på alldeles för kort tid kan vara. Go'natt Gnaget. Go'natt Boris. Vakna torrt.

Bång & Kalsong 2.0

Klockan klämtar ding, ding, dong
Everts fras blir Boris sång
Snart släpps pucken än en gång
Ängslig rödhök sätter språng

Vem har bökat halv säsong?
Stökat, svinat var omgång!

Bubblan spricker tjong ballong
Åter dags för hålligång
Nu hörs buller, brak och Bång
Grisen kissar i kalsong

Länk: Bång & Kalsong 1.0

"Ska det vara Keso till korven, Kesä?"

Hahaha, vilken underbar avslutning det nästan blev på matchen: Victor Ahlström snurrade upp Keso... förlåt Kesä på läktaren och satte spiken i kistan. Redhawks blev Deadhawks och Gnaget vann slaget. Hoppas att korven smakade bra, Teemu.
-
Lite smolk i bägaren blev det förstås. Beck skulle bara raka in 4-1 i öppen kasse men lyckades dra pucken i stolpen (var det stolpe-stolpe till och med?) och på kontringen som följde tröstmålade en malmöit. Men men, shit happens. Vi vann. Vi är trea i tabellen.
-
Ryno. Johan Ryno. Killen kan ju. Killen har ju talang. Killen har ju hockeyn i blodet.
-
Bång. Daniel Bång. Jag sitter och funderar. Har grabben fått direktiv som säger att han ska hålla sig i skinnet? Undvika buller och bång? Hålla sig borta från utvisningsbåset? Jag undrar, jag undrar... På 23 matcher har Bång 14 ynka utvisningsminuter. Det är faktiskt inte bra. Det är på tok för lite. Daniel Bång är en fysisk spelare som lever på sin energi. Tar man ifrån Bång fighterhjärtat tar man ifrån honom hans spel. Bång ska böka och stöka. Bång ska vara med där det händer. Bång ska inte glida omkring och vänta på smörpass. Jag tror att det mest effektiva sättet att få igång Bång på är att uppmuntra honom till att gå in och röja. Låt grabben ta en fight då om det det är vad som krävs. Jag vill se den gamle Bång. Ynglingen från i fjol som utmanade allt och alla och som oftast gick segrande ur sina strider. Det är dags att släppa lös nummer 20.
-
Heino. Christopher Heino-Lindberg. Vilken keeper! Vilken vägg! Visst skulle han ha tagit sista skottet men vad fan... Idag var Heino skillnaden mellan noll och tre poäng. Och vilka sidledsförflyttningar sen!
-
Gynge åkte tydligen på en hjärnskakning i samband med situationen i första perioden. Kesä klarade sig bättre. Å andra sidan blir väl knappast kvalitén på Keso sämre av att förpackningen skakas?
-
Hejdå Malmö, vi ses igen på söndag!

I huvudet på Teemu Kesä?

Borisbikt / Borisdikt

Jag vet att jag skämtat om skånskan fräckt
förut för att framkalla skojfrisk effekt
Jag biktar mig därför och ber om ursäkt
Förlåt för den vrede jag månne har väckt

Det är varken käckt eller politiskt korrekt
att göra sig rolig över andras dialekt
Vi måste ju behandla varandra med respekt
ty språkdräkt är inget renoveringsobjekt

Söderbergskans Calle

Carl Söderberg är alltså avstängd lagom till morgondagens match mot AIK. Det tycker jag är jättebra. Söderbergskans Calle är en kille som alltid ställer till det. Vi har alltid besvär med den pojken. Gnagets chanser till tre poäng är betydligt större om vi slipper tampas med seriens största illbatting.

-

Den enda negativa med Bus-Calles avstängning är att den tar udden ur en liten rolighet som jag hade planerat bjuda på idag. Malmö Räddhågs framstår ju med ens som betydligt oräddare än vad jag hade tänkt mig. Jag menar, matchen i morgon är rätt viktig för båda lagen och rödhökarna hade redan ett antal tunga namn borta. Att i det läget stänga av sin barnstjärna är modigt och antagligen helt riktigt.

Men skit samma. Här kommer ett utkast till bilden som hade kunnat bli rolig och som säkert hade passat finfint över en dikt till Räddhågs ära.

Ps.
Ni minns väl hur det lät efter vårt senaste möte med Söderbergskans Calle och hans vänner?

Serielunk

Två intressanta resultat i afton. Almtuna kör över Leksand med
5-0 och Malmö gör slarvsylta av Växjö, 7-3. Något att göra feta rubriker av? Nja, så spännande är det faktiskt inte.

Att Leksand åker på däng i Uppsala är visserligen lite överraskande. Åtminstone sett till de stora siffrorna. Å andra sidan är det sånt som händer. Det är hockey vi talar om och fem mål i baken för ett satsande topplag behöver inte vara förenat med förnedring och katastrof. Senast igår tvålades t.ex. elitseriegiganten Frölunda dit av Dif (1-5) och då var göteborgarna dessutom på hemmaplan.

Jag är egentligen inte särskilt förvånad över att Leksand åker på en sån här propp i början av seriespelet. Laget har en annan profil än i fjol. Man har en annan tränare och ett annat sätt att spela. Jag tror inte att Leksand kommer att dominera lika tydligt i vinter som man gjorde förra säsongen. Klang-och-jubel-föreställningarna lär lysa med sin frånvaro. Leksand är inget glamourgäng längre, om man nu någonsin varit det. Inte desto mindre tror jag att deras chanser att gå upp är betydligt större nu än de var i våras.

Malmös storseger är imponerande. Växjö är en svår motståndare och att Redhawks så enkelt avfärdar dem säger en del om pågarnas potential. Samtidigt bör man, precis som i fallet Almtuna-Leksand, ta det stora resultatet för det lilla det är. I fjol krossade Malmö Västerås hemma i tredje omgången (6-1). Vi vet alla hur det gick sen. Det blir hur som helst spännande att följa Malmös framfart denna säsong. Uppenbarligen är det fler än jag som tycker det. Percys palats lockade 5880 åskådare i afton, vilket är lite mer än lagets snitt så här långt (5507).

För övrigt är det beklämmande att läsa vissa gnagares reaktioner på Leksands storförlust. Jag har aldrig förstått vad som driver supportrar att gå in på motståndarforum enkom för att gotta sig i andras olycka. Det är barnsligt, löjligt och inte minst ett tecken på svårartad losermentalitet. Skärpning, säger Boris. Samtidigt vill jag passa på och ge en eloge till de AIK:are som gör sitt bästa för att rensa upp bland slaskskribenterna. Vi tjänar alla på att hålla forumsnacket på en högre och mer respektabel nivå.

Machomannens tårar

Malmö Räddhågs är en lustig liten klubb. Ena dagen gör man det till en hederssak att inte anmäla Dick. Nästa dag kastar man paj som små barn på tivoli.

Göran Karlströms uttalande i dagens Expressen är riktigt fjantigt. Att han tycker det var fel av Malmö att inte anmäla Dick är förstå-eligt. Samtidigt kan man fråga sig om han, som den huvudtränare han är, helt saknar talan i dylika frågor? När Karlström, via tabloiden i hotfulla ordalag, varnar för kommande hämndaktioner mot AIK blir det smått komiskt. Uppenbarligen är det inget större fel på karlns verbala förmåga:

- Blir Tärnström inte avstängd är det ett tecken på att det är helt okej att klubba ner folk i rinken med fara för mycket svåra skador. Vi glömmer inte. Det lovar jag. Vi ska möta AIK flera gånger. Då kan det bli ett överfall från vår sida.

Så resonerar en äkta hockeygrabb. Göran Karlström skiljer sig egentligen inte nämnvärt från andra tränare när det gäller synen på hämndaktioner. Det som gör honom speciell är att han går ut i pressen och talar om hur han tänker. Samtidigt är det ett rent patetiskt försök att sätta press på förbundet. Stäng av Tärnström eller vi tar lagen i egna händer, typ.

Så mycket enklare det hade varit att direkt efter matchen lämna in en anmälan och på så sätt statuera ett exempel. Men förstås, det finns ju en hederskod som förbjuder ett sådant handlande. Varför reagerade man då inte starkare redan på Hovet. Jag menar, om man nu inte ville blanda in förbundet? Dicken fick trots allt sitt hjärnsläpp i mitten av andra perioden, således fanns det gott om tid att hämnas på för den rödhök som velat.

Finns det måhända en hederskod som säger att man bör vänta tills matchen är slut innan man bestämmer sig för att slå tillbaka?

Räddhågs tuffa fystränare, Jonas Morin, gjorde efter matchen klart att "Tärnström är en jävla kärring". Det är ett uttalande som gör sig väl i sitt sammanhang. En hockeygrabb säger det som andra hockeygrabbar tänker. Och om kärring är detsamma som feg har jag förståelse för Morins ordval. Faktum är att jag känner mig smått manad att använda samma ord, om än böjt i plural, för att beskriva Malmöledningens sätt att hantera den uppkomna situationen. Men jag avstår.

Istället väljer jag att benämna saker och ting efter dess korrekta betydelse. Därför är Göran Karlström idag en gråtande machoman, en snarstucken fåne som väljer att skicka fega budskap via pressen istället för att stå upp för sin sak. Om Göran vill ha Tärnström avstängd så kan han faktiskt skicka in en anmälan till disciplinnämnden. Om Göran vill ta saken i egna händer så kan han göra det utan att förhandsskvallra om det som en annan lipsill.

Patetiskt är vad det är.

Uppdaterat 00.25
Den stora frågan denna kväll:
Är Moras ledning lika "snäll"
som sin skånska dito?
Ska tränaren inkognito
anmäla Kesäs smäll?

Länktips: "Sånt man inte vill se på banan"