Visar inlägg med etikett Borås. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Borås. Visa alla inlägg

lördag 31 mars 2012

Black heaven



När fan blir gammal blir han religiös. Denna helgade helglada kväll känner jag mig äldre än någonsin.

Jag vet inte vad det kan bero på. Kanske att det snöade i morse när jag vaknade och gjorde mig redo för en halvdags kompisflytt med mycket trappspring och fett mycket svett. Det blir ju så mycket roligare att springa in och ut ur trappuppgångar och upp och ner från lastbilsflak när det är snö och lite slask menar jag. Man känner att man lever. Man känner att man finns till. Det är lite som när man som smålurig hockeyfan tar en spontan liten promenix förbi Hovet strax efter att det där lite finare, lite bättre stockholmslaget som vi alla känner gått på pumpen mot Rögle. Been there, done that. En andlig upplevelse så god som någon.

Eller så beror det på att jag fått upp hoppet och glädjen igen inför morgondagen. Söndagen har alla förutsättningar att bli lika episk som lördagen. Först fotbollspremiär på Råsundas gräs som växer mot himlen, sedan hockeysemifinal på Hovet. Solen lär stiga, isen lär skina. Någon vidare vilodag lär det förstås inte bli men även en rättrogen gnagare måste få vara okristligt sann mot sig själv ibland. Det är verkligen inte omöjligt att det blir både bira, fira och stora kramkalas både här och där. Samt ett och annat patenterat vredesutbrott signerat Greken förstås. Min vän är laddad och tänd och jag är säker på att han mår minst lika bra som jag just nu. I kroppen, knoppen, snoppen och anden. Hallelujah!

Himlen är en plats på jorden och för vissa är den kvalserien. För andra är den slutspelet och den annalkande fotbollsvåren. För mig är den lite av varje. Den är en lördagseftermiddag i soffan, med ost, bröd och vin och Hanses som håller nollan. Den är en kväll framför bloggen med groggen och Belinda C. Den är en förlust för Djurgårdens fotbollslag - i Borås av alla ställen - vars symboliska innebörd för en sån som jag har en närmast gudomlig touch. Alla som följt den här bloggen ett tag vet vad jag menar: Borås!! Himlen är långnäsa och fnitter på twitter. Himlen är Eddie Meduza kontra Madonna. Ja, en kväll som denna är himlen till och med Janne Bengtsson ur ett annat perspektiv. Den är blå och lite randig och alldeles alldeles svart.

Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist. Matt 19:30

lördag 14 januari 2012

Under isen

Hemmamatcher mot Modo verkar inte vara AIK:s melodi den här säsongen. När jag efter fiaskoinsatsen i mitten av november trodde att det inte kunde bli sämre trodde jag uppenbarligen åt skogen fel. Dagens prestation är det sämsta jag sett i år. Modo var förvisso bra och det ska de ha cred för men deras match ursäktar inte Gnagets bedrövliga dito. De två första perioderna genomfördes på ett så uselt sätt att spelarna borde skämmas. Än en gång lyckades de spela som sämst när publiken var som, nåja, nästan bäst.

Man blir less och förbannad. Var är inställningen? Var är glöden?

Ibland tror jag att AIK:s hockeylag anno 2011/2012 har anammat den moderna AIK-stilen; ett par bra matcher, några vinster, en massa mål - plötsligt tror man att man är ett topplag! Det stinker hybris om AIK. Jag hoppas att jag har fel men från mitt håll på läktaren ser det ut som att många spelare tror att de är bättre än vad de är. Det slafsas och slarvas och begås misstag stup i ett. Modos 0-1 efter 26 sekunder är typiskt för hela matchen. Medan modoiterna driver på och sköljer över AIK i byte efter byte efter byte, ägnar sig gnagarna mest åt att stå still och titta på. Patetisk insats, logiskt resultat.

* * *

Mot Frölunda på måndag vill jag se ett AIK som går tillbaka till att spela på sex backar. Det funkar inte att lira med åtta, särskilt inte när Viklund saknas. Materialet räcker inte till.

Jag vill se Stefan Johansson på bänken som sjunde back. Jag vill se Salmonsson skjuta ett skott som har chans att gå i mål. Jag vill se Fasth fokuserad från start.

Jag vill INTE se ännu en tidig timeout.

Jag vill se ett lag som vågar spela hockey, även på bortaplan. Ett lag som tar för sig från första nedsläpp, som ger fan i att slänga ifrån sig puckar hit och dit och som visar att de har i ett slutspel att göra.

* * *

Om man vill ha lite perspektiv på tillvaron så kan man alltid kolla in resultaten i HockeyAllsvenskan. Jag säger bara Borås. Borås!!

fredag 16 september 2011

Fredagsmys

Lasse Kronér för kanske inte tankarna till hockey i första hand men han är rolig ändå. Särskilt det där gnäggande skrattet. Hä hä hä.

I kväll har jag sett Lasse Kronér och Patrik Isaksson på TV. Patrik Isaksson är gnagare. Bara en sån sak. Och så är han från Husby (grannby till  mitt barndoms Akalla). Dessutom har han haft större inflytande på gnagisk läktarsång än många har en aaaning om. Den som fattar poängen får gärna förklara den i kommentarsfältet. Den som inte fattar kan scrolla vidare och läsa på.

Förutom att titta på Lasse Kronér och Patrik Isaksson samt den underbara Sara Varga har jag i kväll smygkikat på allsvensk hockey.

Almtuna-SSK närmare bestämt. Kul match, verkligen. Nästan så jag blev nostalgisk och började sakna alla de där myspysiga fredags-kvällarna i allsvenskan med allt vad de innebar; 1500 pers på Hovet, popcornerbjudanden och Borås. Borås!! Ja jävlar, det var tider. Hur många gånger har jag inte suttit på Hovet, ensam med mitt lilla matchprogram, och gått igång på Bergström och Bång?

Tänk, nuförtiden är det aldrig särskilt svårt att få med sig folk på matcherna. Jag undrar vad det kan bero på. Nån som har en aning?

* * *

I morgon begår Leksand premiär i Ängelholm. Det är ett möte som intresserar mig av tre skäl:

1) Det brukar nästan alltid bli underhållande och smågriniga matcher mellan lagen.

2) Rögle måste ha något mycket stort på gång. Hur ska man annars förstå det faktum att klubben "ville avvakta andra besked" innan man erbjöd Patrik Bergström nytt kontrakt?  (Detta förfarande fick Bergström - jag förstår honom - att se sig om efter en annan klubb att spela för i vinter.) Källa

3) Möten mellan Rögle och Leksand genererar alltid läsvärda inlägg på den här bloggen.

* * *

Har man inget vettigare för sig en fredagskväll som denna så kan man som undertecknad kolla in Hockeyligans uppfräschade sajt.

Man kan också ta reda på att Patrik Bergström har hunnit med att göra 2+1 på sina två första matcher med det slovenska laget HK Jesenice,  som för övrigt spelar i den österrikiska ligan.

Och så kan man jubla över att IFK Norrköping tog ännu en seger i Allsvenskan. Nu hoppas jag på Trelleborg i Skånederbyt på söndag. Om de mot förmodan skulle råka ligga under med något mål efter en kvart så är det bara att slänga in ett knallskott eller två. För då blir det omspel. Fast det är klart, den här gången kanske den beryktade difiplinnämnden (bildlänk) ser kaströrelser...

* * *

Sist men inte minst kan man hälsa till en uppskattad hockeykompis: Grattis till tre friska pinnar Kringelknutten!

fredag 26 augusti 2011

Lynx Lynx

Ilves betyder lodjur på finska. Vad Ilves klubbmärke betyder vete katten. Luleås supportrar må vara upprörda över sin nya björn som ser ut som en varg som ser ut som jag vet inte vad. Då skulle de se Ilves lodjur. Ilves lodjur ser inte ut som ett lodjur för fem öre. Det ser ut som ett odjur, ett fult gult tofsmonster ritat av någon finsk karikatyrtecknare på fyllan.

Jag måste säga att Ilves klubbmärke är ett av de absolut fulaste jag sett. Och då har jag ändå sett rätt många.

* * *

Det fula märket till trots, igår vann Ilves över AIK i Tammerfors. Det blev 4-2 till slut och enligt svartgult folk på plats såg det, precis som mot Timrå, segt ut. Robert Rosén gjorde två mål, vilket är positivt. Bång vilade efter stjänsmällen i Sollentuna. I hans frånvaro passade Melin och Persson på att fixa och trixa med formationerna. Rudslätt, Rosén, Videll bildade kedja och den konstellationen kan kanske vara ett alternativ framöver. Nordström åter mellan bröderna Ahlström, där tror jag vi har ett vinnande koncept. Hursomhelst är det bra att man prövar sig fram. Det är ju liksom en av försäsongens grejer, att man testar olika formationer och därigenom ser vilka spelare som faktiskt synkar.

Jämför man AIK:s situation idag med hur den såg ut vid samma tidpunkt för ett år sedan så ser det betydligt ljusare ut nu. Då var ju mer eller mindre hälften av spelarna antingen febriga och förkylda eller skadade. Nu är det bara Salmonsson som saknas på grund av skada. (McDonell ansluter i oktober medan MacNevin medverkar i två matcher i Finland för att därefter inleda säsongen i HPK.) Förutsättningarna att få ihop ett slagkraftigt lag till premiären är med andra ord godare i år än vad de var i fjol. Lägg därtill att AIK denna höst har ett på pappret bättre och mer rutinerat lag än i fjol, kryddat med en potentiell poängkung i Videll. Som hockeypuckad gnagare har man anledning att se fram emot hösten med tillförsikt.

Så här tror jag (med reservation för eventuella sjukdomar/skador) att AIK:s anfallskedjor kommer att se ut en bit in i serielunken:

Bång - Sandberg - Videll
Rudslätt - Steen - Gynge
Salmonsson - Rosén - McDonell
Ahlström - Nordström - Ahlström

Backparen tar jag helst en annan dag. Bortsett från den givna duon Carlsson & Johansson känns det än så länge ovisst. Uppställningarna hittills under försäsongen ger så klart en fingervisning, men ändå. Ännu vet vi till exempel inte om Aspeqvist blir kvar i truppen. Om han blir kvar så går AIK in i säsongen med nio backar i truppen (MacNevin inräknad). Frågan är om Melin/Persson tänker fortsätta på den sedan i vintras inslagna vägen och spela med fyra backpar i matcherna. Om inte så kan konkurrensen bli minst sagt hård om den sjunde backplatsen.

Glädjande förresten att läsa om Josh MacNevin igår.

* * *

Jag ämnar nu lämna träningsmatchen mot Ilves och AIK:s försäsong för att istället ta mig tillbaka till kärnan och själva huvudspåret i detta djuplodande och mångfacetterande inlägg. Således snackar vi nu enbart om klubbmärken som är fula.

(Jag har naturligtvis skrivit om ämnet förut men eftersom jag älskar att älta gamla lustigheter och eftersom jag är en sån som mer än gärna drar samma tokroliga skämt om och om och om igen så tänkte jag: Varför inte? Läsare som besöker bloggen enkom för att ta del av mina tankar om spelet på isen kan med fördel scrolla förbi återstoden av detta inlägg.)

Ilves odjur till lodjur väcker frågan som så många gånger förr har snurrat i mitt huvud: Vad är det egentligen med nordiska klubbar och kattdjur? Ibland verkar det som att de gör allt för att överträffa varandra i dålig smak. Se på Linköpings Hockey Club till exempel. Och se på Sundsvall. Se på Bofors. Se på Borås. Borås!! Kanske var det just den katastrofala gemensamma nämnaren som en gång i tiden fick Djurgårdens IF IF att på allvar börja spela apa och klä ut sig till lejon? Inflik apropå kattlik: En svensk tiger. Och en till!

Nåja. Det är ju faktiskt inte bara lagen med spinn som ser ut som nåt katten släpat in. Ta alla dessa fåglar bara: Det är rödhökar här och rödörnar där. I SM-liiga finns det en pelikan! Den är förvisso inte lika ful som den svenska rödhöken, men fett disneyfierad får den åtminstone mig att brista ut i kvack. (Snart ringer de från Canal Plus och erbjuder mig tjänst som stand in för Arne.) Skabbigast av alla nordiska fjäderfän måste nog ändå vara den stackars sjöfågel som Hudiksvalls HC envisas med att bära på bringan. Man tappar andan.

Tacka vet jag Mariestad BOIS. Vi AIK:are stötte ju på Mariestad BOIS flera gånger för ett par år sedan. Då lärde vi oss, förutom att de är bättre på öl än backcheck, att i Mariestad BOIS, där har di känsla för det här med hockeykultur och klubbmärken. Visserligen envisas de som så många andra med att smycka sina tröjor med ett djur. Men det är inte vilket djur som helst - det är en tjur! Dessutom med koppling till kommunvapnet. Så HV71 f.d. Blue Bulls, släng er i väggen! Här snackar vi Nordens fulaste klubbmärke - alla kategorier.

* * *

Ett lag som verkligen inte har något fult djur i märket är Leksand. Med det finns det människor som tycker att de ska ha. Eftersom min blogg har fått en del nya besökare sedan december 2009, tycker jag att det kan vara på sin plats med en efterlängtad repris. Således...


Läs även: Replik till Ragnar

måndag 14 februari 2011

Alla hjärtans lag

Idag är det alla hjärtans lag. Det är en lag som har sitt ursprung i att alla lag har sin egen lag. Skulle man kunna säga.

Även de sämsta, tråkigaste och konstigaste lagen har fans med hjärtan som slår för just deras färger och märkliga märken. Således är alla hjärtans lag även Borås lag. En del fans har röda, nästan döda hjärtan. De kallar sig modoiter och tror att de håller på "The heart of hockey". Andra fans har gröna hjärtan men det där med färgen liksom skiftar. Först var de gröna och vita och sen blev de lite röda och sen blev de lila och gula och faktiskt ganska fula men nu är de alltså gröna och sköna igen. Kanske var de lila och gula en gång till däremellan men det är inte så noga räknat.

Ingen är fullständigt hjärtlös men det är skillnad på folk och folk. I staden där jag bor till exempel. Här finns det människor vars hjärtan ser ut som babianrumpor. Och så finns det människor vars hjärtan färgats av svärtan. Till sistnämnda kolsäckar hör jag. Jag har ett hjärta som är svart som synden men kantat av guld. Hej, vad det går när gnagarhjärtat slår! Det är ett prövat hjärta som dunkar i mitt  bröst. Prövat som bara den. Ibland har jag fruktat det värsta; att mitt hjärta skulle bli laglöst och tvingas ut på vägarna som ett annat vandringspris. Tur att det alltid reder sig.

Så här lagen till ära tänker jag på alla stackars bajare. Det är synd om den som är fattig och inte har något riktigt lag att helhjärtat heja på. Och jag tänker på di där tokiga masarna vars hjärtans lag verkar befinna sig långt ifrån trygga famnar och hamnar. Sjömän som de är tror jag de simmar i land till slut. Kommunens fattigvård verkar vara barmhärtigheten själv. Men att det går utför med dalalaget kan vi konstatera. Snart tvingas de spela derby utomhus till och med. Jag sär, jag sär. Jag vet nog hur det kan vara. Rätt vad det är sitter man där i lifbåten med ett sketet öskar som enda åra.

Det är inte lätt inte. Men den som föjer sitt hjärta hittar vägar hem. Det har man ju alltid hört.

torsdag 15 juli 2010

Gyllene tider

Jag ägnar kvällen åt att sätta ihop en byrå från IKEA. Passande nog visar Viasat Hockey Björklöven-Leksand i repris. Det funkar utmärkt att vila ögonen på hockey mens man skruvar och svettas litervis. Här har jag ägnat sommaren åt att fundera på vad det är för mening med att ha Canal Plus och Viasat i juni, juli, augusti och så får jag svar på tal bara genom ett litet tryck på fjärren. Björklöven och Leksand. Två klubbar som jag visserligen varken tycker om eller håller av men som jag ändå känner väldig sympati för. Prisvärt!
~
Rosa Bladet satte plus på elitserielagen härom dagen och som väntat fick AIK lägst betyg av alla. Men vad betyder väl en plusgrad mer eller mindre i gyllene sommartider som dessa? Det är verkligen väldigt varmt i stan. Hur man än bär sig åt så lackar svetten. Ingen suspensoar i världen kan framkalla samma känsla av mosade pissmyror i brallan. Om man sen som Boris dessutom vägrar deo - man är ju man va - så får man räkna med CD-skivor under armarna också. Men det är bara häärligt.
~
Elitseriepremiären känns rätt avlägsen. Jag har då ingen brådska. Tiden fram till den 17 september får gärna gå långsamt. Allt har sin tid och just nu är det tid för återhämtning, lugn och ro och bara lite lagom skön uppladdning. Ingen stress. Ingen oro för kommande kvalfyllda kvällar. Bara sommar och sol och kort tajt kjol. Och vi vill ha dig - Georges Laraque! *
~
Trots att hockeyallsvenskan är ett minne blott kan jag förstås inte låta bli att visitera Jämtleksings numera silverrävsfärgade blogg. I förrgår grillade han Bofors och nog kändes en del av innehållet bekant? Var får han egentligen allt ifrån, den jämt lika underfundige leksingen? Bo Fors, liksom. Och Samhallam... Idag var det i alla fall Borås tur att grillas. Borås!! Jag törs nästan lova att nästa motståndarroaster att roastas blir Malmö Räddhågs.
~
Nog för att jag kommer att sakna både Borås och Bobcats i höst men det jag kommer att sakna allra mest är naturligtvis Leksand. Och så Västerås förstås. Eller Västerås... Jag menar så klart Gurkolle. Den här säsongen har han en alldeles egen grek att heja på! För visst är Tsimikalis grek, men ändå: Det finns bara en Greken. Och apropå Greken. Efter Växjö hemma, Lawsons 1-0, Bångs spik i kistan och Boris tusentals tårar önskade min polare en låt. Det är över nu, sa Greken dagen efter segerfesten. Det är över nu! Jag sparade den till ett senare tillfälle. Till i kväll.

* Sommar och sol

fredag 2 april 2010

Livets mening

Postorderföretaget Ellos meddelar via mejl att jag inte är aktuell för jobbet som postmodern postorderpoet. Faktum är, skriver de, att de aldrig tidigare varit med om maken till märklig jobbansökan. "Oss veterligen har vi aldrig utannonserat någon sådan tjänst men om vi någon gång i framtiden söker en postorderpoet lovar vi att höra av oss till dig, Boris".
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag hade verkligen sett fram emot mitt nya liv i Borås. Nu blir det till att bita i suräpplet och bära mitt kors. En gång gnagare alltid gnagare.

¤ ¤ ¤

Nu när jag ändå inte fick jobbet så kan jag lika gärna delge er min postmoderna postorderpoesi. En dikt från mitt hjärta till er smärta. Jag kallar den Livets mening.

Livets mening
av Boris Lejonhjärta

Livets mening är att stoppa
på sig prylar, pins och prål
Livets lening är att proppa
huset fullt med föremål
Livets rening är att shoppa
saker som har sytts med nål

torsdag 1 april 2010

Bye bye Boris

Bästa bloggbesökande borislaver!

Efter mycket vägande fram och tillbaka har jag bestämt mig. Jag ska sluta heja på AIK. Jag är trött på klubben, laget och vissa så kallade supportrar. Från och med idag håller jag på Borås. Borås!!

Borås är en klubb och ett lag som bättre än något annat passar mig och mitt boriska temperament. Det är en liten förening med få supportrar men med ett desto rivigare klubbmärke. Jag funderar på att börja kalla mig för Boris Lejonhjärta men det kan lika gärna bli något mer kort och koncist. Borås-Boris till exempel.

Naturligtvis har jag börjat se över möjligheterna att flytta till Borås. Jag har sökt jobb på Ellos som postorderpoet. Jag har skrivit ett tio A4-sidor långt ansökningsbrev till Ellosledningen i vilket jag utförligt förklarar varför de bör anställa mig. För att visa vad jag går för avslutade jag brevet med lite postmodern postporderpoesi. Jag avstår dock från att delge er bloggbesökare detta smakprov. Detta eftersom jag absolut inte vill försämra mina chanser att få jobbet. Man vet ju aldrig. Tänk om Ellosledningen googlar på dikten för att se om den är ett plagiat. Tänk om de hittar hit och undrar varför jag tidigare skrivit så mycket skit om Borås. Vad fan ska jag säga då? Nä, men alltså, jag bara skämtade?

Ni får nöja er med en annan, något mindre välskriven och betydligt sämre säljande dikt. Tack för mig!

Bye bye Boris
Bye bye Doris
Boris byter till nytt bås
Bye bye Gnaget
älsklingslaget
Snart bor Boris i Borås

/Boris Lejonhjärta

torsdag 28 januari 2010

Karusell, karusell

Karusell, karusell
Första varvet KHL
Karusell, karusell
Andra varvet NHL
Det snurrar och går runt
Vad är sunt och vad är strunt?
Karusell, karusell
Titta där - en tabell
Karusell, karusell
Borås ska slås i morgon kväll!

fredag 15 januari 2010

Det ljusnar

Hoppsan... Jag blev så till mig av vår seger i Borås att jag alldeles tappade koncepten. Skrev ett fullständigt snurrigt inlägg som jag dessutom lät publicera. Hoppas ingen hann läsa det.

Vi är alltså tvåa i serien. Inget annat. Här kommer mitt ursprungliga inlägg om än i något modifierad form.
¤ ¤ ¤
Vintersolståndet inträffade förra året den 21 december klockan 18.47. Sedan dess har det gått åt rätt håll för Gnaget. Ekonomin är - åtminstone tillfälligt - under kontroll. Sportsligt föll vi visserligen i Mora den 27/12 men därefter har laget radat upp segrar. Femte raka kom ikväll i Borås. BORÅS!! Jag tror banne mig det ljusnar.

I afton gick det mesta vår väg:
  • Leksand lyckas med tur och skicklighet norpa alla tre pinnar hemma mot Malmö. Leksands PP fäller avgörandet. Men masarna var riktigt illa ute ett tag i tredje perioden.
  • Mora torskar i förlängningen i Karlskoga. Trots att de jobbar sig tillbaka från ett tvåmålsunderläge får de alltså nöja sig med bara en poäng.
  • Växjö går på pumpen hemma mot Sundsvall. SUNDSVALL!! Andra raka strafftorsken i Lejkerdome för Karlssons boys. Fjärde raka förlusten totalt.
  • Och AIK vinner alltså borta mot Borås. Ryno noteras för två assist. Dicken sätter den tidiga och viktiga kvitteringen. Och Österberg avgör 18.55 in i tredje!
¤ ¤ ¤

Leksand kommer att vinna serien, det känns tämligen säkert. Andraplatsen däremot är det öppen fight om. AIK är hastigt och lustigt ny tvåa. Lejkers skuggar på samma poäng medan Mor AIK är 4:a, en poäng efter.

Nu väntar serieledarna på tisdag. Det bör bli fullsatt på Hovet. AIK vs Leksand. Vi ska krossa dem!

En duktig snubbe

Det allra allra bästa med att köpa Rosa bladet är att man får Nöjesbladet på köpet. I Nöjesbladet finns jättemycket spännande att läsa om. Idag till exempel har jag tagit del av en liten lista över
"Klassiska Willy-uttryck". Willy är ingen mindre än allt-i-allo-fixaren och Bygglovbekantingen Willy Björkman, 63, som tydligen ska shejka loss i Let's Dance i vinter.

Listan över klassiska Willy-uttryck ser ut som följer:

Vrida ur moroten (gå och kissa)
Slaska hinken (tanka bilen)
Punka på knotan (motorhaveri)
Pepplingen (polis)
Jiddra (pladdra)
Rankad Boris (en duktig snubbe)
Inte riktigt min likör (inte i min smak)

¤ ¤ ¤

Snart dags för Borås - AIK. Jag kräver 3 poäng. Fy Fagerlund, vad vi ska krossa dem!

torsdag 14 januari 2010

All day long I've been thinking about Borås

Jag har för närvarande en fruktansvärt jobbig hemtenta att ta itu med. Den håller på att förstöra hela min kväll. Värst av allt är att jag inte kan koncentrera mig på den för fem öre. I mitt huvud finns nämligen bara Borås.

Borås, denna underbara stad. Borås. Fan, jag tror jag gått och blivit besatt av Borås.

Borås är ju inte bara en stad att beundra. Det är ett hockeylag också. Borås. Borås Hockey.

I morgon ska min hemtenta var inlämnad och klar. Senast 23.59 ska jag ha mejlat in den till Stockholms universitet. Hur fan ska det gå till? AIK spelar ju för helvete hockey i morgon kväll. I Borås dessutom. Mot Borås. Jag sitter här och försöker författa en djuplodande analys av en novell från 1886 och allt jag kan tänka på är Borås. BORÅS!!

Ibland undrar jag hur supportrar till elitserielagen står ut. Hur står ni ut, alla supportrar till elitserielagen? Det måste ju vara olidligt för er att säsong efter säsong efter säsong tvingas genomlida match efter match efter match utan att någonsin få se era lag möta Borås. BORÅS!! Fattar ni vad jag snackar om? Jag snackar om Borås. BORÅÅÅÅÅÅS! Vilket lag alltså. Vilken fruktad klubb. Vilken makalös motståndare. Fattar ni vad jag har att se fram emot? Va? VA!! Borås borta. BORÅS!!!

Jag börjar bli desperat nu. Jag måste sluta tänka på Borås. BORÅS!! Jag måste släppa greppet om Borås och fokusera på min hemtenta. I have to get rid of Borås. Försvinn Borås ur mina tankar. Försvinn och kom aldrig åter. Ge dig iväg! Schas!

Borås Borås - lyder min diagnos
Borås Borås - liknar snart psykos
Borås Borås - jag behöver narkos

Borås Borås - eller kanske hypnos
Borås Borås - Borås Borås
Borås Borås - BORÅS!!

UPPDATERAT 22.29

OBS! Bilden snodd av
en leksing som en gång i tiden snodde den av en gnagare och därefter förvrängde den något alldeles fruktansvärt.

måndag 16 november 2009

Att tämja ett lejon


Gåsen är plockad och flådd. Lejonet är tämjt. Borås är besegrat och Boris är belåten. Så skönt att vi höll nollan igår. Så trevligt att vi tog tre poäng. Så härligt det var att se och höra Heino agera Greken på Hovet.
-
Zebran fick veta att han levde på självaste vilodagen, sanna mina ord. Redan i matchprogrammet satte Melin tonen då han med STORA BOKSTÄVER angrep den svenska domarkåren. AIK:s tränare har uppenbarligen tröttnat på att se sina målvakter bli pååkta. Heino fortsatte det verbala kriget genom att vid minst tre tillfällen under matchen gallskrika på herr Zebra och hans randiga linjemän. Det blev med ens lättare att förstå Fredrik Carlssons oväntade lust att lattja fighter i Ejendal häromsistens. Det är uppenbart att man i AIK:s omklädningsrum pratat målgårdar och målvakter sedan Heino blev påkörd i Borås för ett par veckor sedan.
-
Själv satt jag igår lugn på läktaren som bara en tillbakalutad trötter kan. Förkyld och jävlig var jag men inte höll det mig hemma från Hovet inte. Knappast. När jag satt och hostade som värst i mitten av andra perioden vände sig en gubbe i keps om och frågade hur det var fatt med mig. "Du har väl inte svininfluensan?", frågade han och såg orolig ut. "Nänä", svarade jag. "Jag är vaccinerad ser'ru." I pausen mellan andra och tredje perioden bytte gubben plats.
-
Kanske tänker någon nitisk läsare att det var fult av mig att så där oansvarigt utsätta mina svartgula medsupportrar för smittorisk och bacillusker. Till er kan jag bara säga så här: Jag ljög i föregående stycke. Jag satt inte och hostade. Gubben var i själva verket min hemlige Mållgan. Han existerar inte i verkligheten. Faktum är att det numera är så avskalat och tomt på Hovets läktare att man som gnagare, som ren överlevnadsåtgärd, tvingas låtsas att det är roligare stämning på matcherna än det egentligen är. Man tvingas låtsas att det är fler än än själv som finner AIK:s allsvenska öden intressanta och värda att se.
-
Faktum är att jag igår barrikaderade hela fyra säten på bästa långsiderad. På en plats la jag min jacka. På en annan satt jag. På en tredje placerade jag min låtsaskompis Turken och på en fjärde satte jag min maskot Gnagis... Nä, nu ljuger jag igen.
-
Tillbaka till verkligheten. Greken var inte på matchen igår. Han har dock lovat att komma på söndag mot Växjö. Det känns skönt att äntligen få sällskap på en match. Som ni märker börjar ensamheten spela mig spratt. Ibland tror jag att jag börjar bli lite knäpp i kolan. Jag har till exempel allvarliga problem med att hålla mig till saken i detta inlägg. Det här är tredje stycket i rad som spårar ur.
-
Jag tror att AIK äntligen har växlat in på rätt spår. En gedigen laginsats hemma mot Almtuna följdes upp med den osannolika upphämtningen i Leksand. Borås igår blev en munsbit och på onsdag väntar Bofors borta. Det är perfekt. Vi får en riktigt tuff och viktig bortamatch när vi behöver den som mest. I Leksand visade spelarna både för sig själva och för oss ca 1100 trogna supportrar att hårt jobb, hjärta och lagmoral lönar sig. Förhoppningsvis är det slut med halvmesyrer och duttanden nu. I Karlskoga är det 100 % rätt inställning som gäller.
-
Jag tror faktiskt att det blir tre poäng i övermorgon. Tycker det finns mycket som talar för det. Trots att alltså Fredrik Carlsson saknas även då.
-
AIK är fortfarande bäst i både BP och PP. Igår visade vi återigen varför. Klockrent spel i numerärt underläge och två kassar i spel fem-mot-fyra.
-
Sandberg och Bång blir bara bättre. Sandbergs förarbete till Liwings mål var lysande. Typiskt Gnagets nummer 21. Får en droppass av Bång, håller i pucken, stannar upp, håller undan från en motståndare och levererar passet. Perfekt tajmat - in i minsta detalj! Sicken lirare han är, Christian Sandberg. Vår egen lille Sickan, banne mej. Ser jag han på stan ska han få en basker och en cigarr!
-
Slutligen måste jag kommentera disciplinnämndens senaste dom... Nä, förresten, jag skiter i det. Andra har redan gjort det bättre före mig.

söndag 15 november 2009

Borås (h)

Förväntningar:
3 poäng
Förhoppningar:
3 poäng
Krav:
3 poäng

lördag 14 november 2009

Boris om Borås

En oplockad gås från Borås
som vet hur en gnagare slås
tar bussen till storstan
för match på bortaplan
skall flås och serveras i sås

tisdag 13 oktober 2009

Tvivel


Uppdaterat 22.53.
Nä, här blev inlägget så dåligt att jag bestämde mig för att ta bort det. Man kan säga att jag liksom Gnaget i nuläget tvivlar på mig själv. Jag vet inte vad jag ska tro. Nu glömmer jag Borås och blickar fram emot Leksand på söndag.

Uppdaterat 23.00.
Men det var väl själva... Kolla HÄR nu då. Jag säger som min bundis Bruce: It's hard to be a saint in the city.

måndag 12 oktober 2009

Kanal B

Borås nästa. Det känns förstås inte så spännande. Hade det gällt fotboll, vilket det också gjorde härom veckan, hade stan både lockat och pockat. Men nu är det allsvensk hockey som står på schemat. Därmed lär det inte bli många gnagare på plats. De få gulsvarta element som eventuellt kommer att lysa upp läktaren i morgon är antagligen sponsrade av Ellos.

Nåja. Medan jag satt och fnulade på något lustigt att skriva inför matchen gjorde jag som jag brukar. Jag tänkte, kliade min begynnande flint och googlade. Tyvärr fann jag nästan ingenting som var roligt, vare sig i skallen eller på nätet, varför detta inlägg till min stora besvikelse blir helt utan poäng. Precis som Borås i morgon alltså!

I min skrattsökande surfjakt fann jag i alla fall den här sidan. Tänka sig va, även Borås har en borisk och bloggande entertainer! För den som mot förmodan inte är ett fan av Boris, utan föredrar Borås, kan jag rekommendera denna gamla klassiker med Galenskaparna & After Shave. Ibland är steget kortare än man tror mellan Manhattan och Knalleland.

onsdag 25 februari 2009

AIK-Borås 5-3 (0-1, 1-2, 4-0)

Det tog ett yrvaket Gnaget 40 minuter att förstå att det var match på Hovet i kväll. Efter två rakt igenom urusla perioder vaknade sömntutorna till liv och med fart och frenesi lyckades man vända 1-3 till 5-3 i sista perioden.

AIK agerade pinsamt lojt i matchens inledning. När Borås gjorde 0-1 efter 1.48 tänkte jag att man kanske skulle kvickna till, men icke. Istället fortsatte laget att såsa i egen zon, samtliga fyra backpar agerade håglöst och tamt och med kedjorna var det lika illa. De enda två som visade någon form av intensitet var Mattias Beck och Henrik Eriksson, som tillsammans vaskade fram ett par halvchanser. Men som sagt, i övrigt var det inte många svartgula rätt på isen.

- - -
Andra perioden tänker jag inte ens skriva om. Så dålig var den.

- - -
Jag brukar inte bua ut AIK. Jag brukar inte gapa i onödan. Men jag är den första att erkänna att jag idag var en av de gnagare på läktaren som vädrade mitt missnöje allra högst. Fan vad arg jag var. Visst, det var en betydelselös match. Visst, det är i Kvalserien det gäller att vara på tårna. Men allvarligt talat: Jag betalar för att se Gnaget spela hockey - inte för att se spelarna jönsa omkring som ett gäng virrpannor på valium. Efter två perioder av hönsgård och kackel fick jag därför ett välbefogad tuppjuck.

- - -
Uppenbarligen hjäpte det att jag med flera svartgula hockeygnagare visade vårt missnöje med det miserabla spelet och den kassa inställningen. Anförda av nämnda duo Beck & Eriksson gjorde Gnaget processen kort med de vitklädda boråsarna i tredje perioden. 1-3 hämtades upp till 3-3. Sedan satte Beck sin andra stänkare för kvällen fram till förlösande 4-3. Dessförinnan hade Ryno bränt en straff. 5-3 genom Henrik Eriksson innebar spiken i gästernas kista och tre bärgade poäng till Gnaget.

Var det välförtjänt? Var det bra så? Nja, gör man två så genomruttna perioder som AIK gjorde i kväll förtjänar man aldrig att vinna. Det spelar ingen roll hur bra man är i tredje. Vi närmast sörjande gnagare, som betalar för att se vårt lag spela hockey, oavsett matchernas poäng- och tabellmässiga betydelse, förtjänade däremot segern med råge. Kvällen match var ett slående bevis för hur viktigt det är att kliva in på isen med rätt inställning. Brister man i ödmjukhet straffas man direkt. Både av motståndarna och av sina mest engagerade supportrar. Tänk på det inför kommande kvalspel, alla spelare och ledare i AIK. Låt hjärtat vara med!

- - -
Bäst på plan i kväll, förutom firma Beck & Eriksson: Domaren, Mikael Andersson. Nog för att han gjorde en liten miss i slutet när han, efter gruff och gurgel framför bortalagets mål, tog ut två gnagare och bara en boråsspelare, men säg den som aldrig gör ett misstag. Jämfört med flertalet spelare denna kväll var domare Andersson närmast gudomlig i sin fullkomlighet.

tisdag 24 februari 2009

Inför AIK-Borås

Hemmamatchen i morgon är i princip betydelselös. AIK förlorade dock senast mot Leksand på Hovet och jag tror knappast att man vill gå in i Kvalserien med två raka hemmaförluster i bagaget.

Borås kommer till Stockholm stärkta av tre raka trepoängare. Visserligen har segrarna kommit mot mediokra gäng som Mariestad (h), Huddinge (b) och Bofors (h) men ändå. Laget är helt klart i fin form men befinner sig i ett tabellens mest ointressanta skikt. Liksom Gnaget har man egentligen bara äran att spela för i morgon kväll. Som bäst kan Borås sluta nia i år, som sämst på trettonde plats. Oavsett vilket kan man vara nöjda med sin insats. Man har lyckats med sin målsättning som inför säsongen var att etablera sig i HockeyAllsvenskan.

Den här typen av matcher kan vara urbota trista att titta på. Jag har full förståelse för att många gnagare stannar hemma i väntan på mer kvalitativa kvällar. Själv tycker jag att det finns en charm med betydelselösa hemmaavslutningar. Det kan vara rätt skönt att bara luta sig tillbaka, sucka över Österbergska infall och njuta av Sandbergska anfall. Förresten väntar jag forfarande på att just Mikael Österberg ska göra sitt första mål för säsongen. Det vore onekligen på tiden! Öset har i vinter främst utmärkt sig genom att dra på sig alldeles för många onödiga utvisningar. Med sina 78 minuter i botbåset är han säsongens största svartgula syndare.

- - -
Dagens fniss 1: Lika som lejon



- - -
Dagens fniss 2: En anekdot

Min vän Pucken och hans polare skulle till Borås en gång och se AIK Fotboll spela cupmatch på Ryavallen. Sällskapet oroades av det ihärdiga regnet - kanske skulle matchen bli uppskjuten - varpå man bestämde sig för att ringa till den arrangerande klubben och fråga hur det såg ut. Pucken åtog sig hedersuppdraget, letade upp numret i telefonkatalogen och slog en pling. Efter ett par signaler svarade en (troligen Ellosmunderad) knalle. Pucken gick rakt på sak, presenterade sig kort och frågade sedan: "Hur är vädret i Elfsborg?"