Lynx Lynx

Ilves betyder lodjur på finska. Vad Ilves klubbmärke betyder vete katten. Luleås supportrar må vara upprörda över sin nya björn som ser ut som en varg som ser ut som jag vet inte vad. Då skulle de se Ilves lodjur. Ilves lodjur ser inte ut som ett lodjur för fem öre. Det ser ut som ett odjur, ett fult gult tofsmonster ritat av någon finsk karikatyrtecknare på fyllan.

Jag måste säga att Ilves klubbmärke är ett av de absolut fulaste jag sett. Och då har jag ändå sett rätt många.

* * *

Det fula märket till trots, igår vann Ilves över AIK i Tammerfors. Det blev 4-2 till slut och enligt svartgult folk på plats såg det, precis som mot Timrå, segt ut. Robert Rosén gjorde två mål, vilket är positivt. Bång vilade efter stjänsmällen i Sollentuna. I hans frånvaro passade Melin och Persson på att fixa och trixa med formationerna. Rudslätt, Rosén, Videll bildade kedja och den konstellationen kan kanske vara ett alternativ framöver. Nordström åter mellan bröderna Ahlström, där tror jag vi har ett vinnande koncept. Hursomhelst är det bra att man prövar sig fram. Det är ju liksom en av försäsongens grejer, att man testar olika formationer och därigenom ser vilka spelare som faktiskt synkar.

Jämför man AIK:s situation idag med hur den såg ut vid samma tidpunkt för ett år sedan så ser det betydligt ljusare ut nu. Då var ju mer eller mindre hälften av spelarna antingen febriga och förkylda eller skadade. Nu är det bara Salmonsson som saknas på grund av skada. (McDonell ansluter i oktober medan MacNevin medverkar i två matcher i Finland för att därefter inleda säsongen i HPK.) Förutsättningarna att få ihop ett slagkraftigt lag till premiären är med andra ord godare i år än vad de var i fjol. Lägg därtill att AIK denna höst har ett på pappret bättre och mer rutinerat lag än i fjol, kryddat med en potentiell poängkung i Videll. Som hockeypuckad gnagare har man anledning att se fram emot hösten med tillförsikt.

Så här tror jag (med reservation för eventuella sjukdomar/skador) att AIK:s anfallskedjor kommer att se ut en bit in i serielunken:

Bång - Sandberg - Videll

Rudslätt - Steen - Gynge

Salmonsson - Rosén - McDonell

Ahlström - Nordström - Ahlström

Backparen tar jag helst en annan dag. Bortsett från den givna duon Carlsson & Johansson känns det än så länge ovisst. Uppställningarna hittills under försäsongen ger så klart en fingervisning, men ändå. Ännu vet vi till exempel inte om Aspeqvist blir kvar i truppen. Om han blir kvar så går AIK in i säsongen med nio backar i truppen (MacNevin inräknad). Frågan är om Melin/Persson tänker fortsätta på den sedan i vintras inslagna vägen och spela med fyra backpar i matcherna. Om inte så kan konkurrensen bli minst sagt hård om den sjunde backplatsen.

Glädjande förresten att läsa om Josh MacNevin igår.

* * *

Jag ämnar nu lämna träningsmatchen mot Ilves och AIK:s försäsong för att istället ta mig tillbaka till kärnan och själva huvudspåret i detta djuplodande och mångfacetterande inlägg. Således snackar vi nu enbart om klubbmärken som är fula.

(Jag har naturligtvis skrivit om ämnet förut men eftersom jag älskar att älta gamla lustigheter och eftersom jag är en sån som mer än gärna drar samma tokroliga skämt om och om och om igen så tänkte jag: Varför inte? Läsare som besöker bloggen enkom för att ta del av mina tankar om spelet på isen kan med fördel scrolla förbi återstoden av detta inlägg.)

Ilves odjur till lodjur väcker frågan som så många gånger förr har snurrat i mitt huvud: Vad är det egentligen med nordiska klubbar och kattdjur? Ibland verkar det som att de gör allt för att överträffa varandra i dålig smak. Se på Linköpings Hockey Club till exempel. Och se på Sundsvall. Se på Bofors. Se på Borås. Borås!! Kanske var det just den katastrofala gemensamma nämnaren som en gång i tiden fick Djurgårdens IF IF att på allvar börja spela apa och klä ut sig till lejon? Inflik apropå kattlik: En svensk tiger. Och en till!

Nåja. Det är ju faktiskt inte bara lagen med spinn som ser ut som nåt katten släpat in. Ta alla dessa fåglar bara: Det är rödhökar här och rödörnar där. I SM-liiga finns det en pelikan! Den är förvisso inte lika ful som den svenska rödhöken, men fett disneyfierad får den åtminstone mig att brista ut i kvack. (Snart ringer de från Canal Plus och erbjuder mig tjänst som stand in för Arne.) Skabbigast av alla nordiska fjäderfän måste nog ändå vara den stackars sjöfågel som Hudiksvalls HC envisas med att bära på bringan. Man tappar andan.

Tacka vet jag Mariestad BOIS. Vi AIK:are stötte ju på Mariestad BOIS flera gånger för ett par år sedan. Då lärde vi oss, förutom att de är bättre på öl än backcheck, att i Mariestad BOIS, där har di känsla för det här med hockeykultur och klubbmärken. Visserligen envisas de som så många andra med att smycka sina tröjor med ett djur. Men det är inte vilket djur som helst - det är en tjur! Dessutom med koppling till kommunvapnet. Så HV71 f.d. Blue Bulls, släng er i väggen! Här snackar vi Nordens fulaste klubbmärke - alla kategorier.

* * *

Ett lag som verkligen inte har något fult djur i märket är Leksand. Med det finns det människor som tycker att de ska ha. Eftersom min blogg har fått en del nya besökare sedan december 2009, tycker jag att det kan vara på sin plats med en efterlängtad repris. Således...

Läs även: Replik till Ragnar

Gyllene tider

Jag ägnar kvällen åt att sätta ihop en byrå från IKEA. Passande nog visar Viasat Hockey Björklöven-Leksand i repris. Det funkar utmärkt att vila ögonen på hockey mens man skruvar och svettas litervis. Här har jag ägnat sommaren åt att fundera på vad det är för mening med att ha Canal Plus och Viasat i juni, juli, augusti och så får jag svar på tal bara genom ett litet tryck på fjärren. Björklöven och Leksand. Två klubbar som jag visserligen varken tycker om eller håller av men som jag ändå känner väldig sympati för. Prisvärt!
~
Rosa Bladet satte plus på elitserielagen härom dagen och som väntat fick AIK lägst betyg av alla. Men vad betyder väl en plusgrad mer eller mindre i gyllene sommartider som dessa? Det är verkligen väldigt varmt i stan. Hur man än bär sig åt så lackar svetten. Ingen suspensoar i världen kan framkalla samma känsla av mosade pissmyror i brallan. Om man sen som Boris dessutom vägrar deo - man är ju man va - så får man räkna med CD-skivor under armarna också. Men det är bara häärligt.
~
Elitseriepremiären känns rätt avlägsen. Jag har då ingen brådska. Tiden fram till den 17 september får gärna gå långsamt. Allt har sin tid och just nu är det tid för återhämtning, lugn och ro och bara lite lagom skön uppladdning. Ingen stress. Ingen oro för kommande kvalfyllda kvällar. Bara sommar och sol och kort tajt kjol. Och vi vill ha dig - Georges Laraque! *
~
Trots att hockeyallsvenskan är ett minne blott kan jag förstås inte låta bli att visitera Jämtleksings numera silverrävsfärgade blogg. I förrgår grillade han Bofors och nog kändes en del av innehållet bekant? Var får han egentligen allt ifrån, den jämt lika underfundige leksingen? Bo Fors, liksom. Och Samhallam... Idag var det i alla fall Borås tur att grillas. Borås!! Jag törs nästan lova att nästa motståndarroaster att roastas blir Malmö Räddhågs.
~
Nog för att jag kommer att sakna både Borås och Bobcats i höst men det jag kommer att sakna allra mest är naturligtvis Leksand. Och så Västerås förstås. Eller Västerås... Jag menar så klart Gurkolle. Den här säsongen har han en alldeles egen grek att heja på! För visst är Tsimikalis grek, men ändå: Det finns bara en Greken. Och apropå Greken. Efter Växjö hemma, Lawsons 1-0, Bångs spik i kistan och Boris tusentals tårar önskade min polare en låt. Det är över nu, sa Greken dagen efter segerfesten. Det är över nu! Jag sparade den till ett senare tillfälle. Till i kväll.

* Sommar och sol

Boforshockey

Det blev en nödvändig seger och trepoängare i Karlskoga till slut. Tack för det! Vann vi månne genom att praktisera en gnagisk form av Boforshockey?

Själv följde jag matchen uteslutande via stats.swehockey.se och jag hann bli orolig redan i första perioden: Skulle vi återigen tappa en tvåmålsledning till torsk? - Nej, det skulle vi inte. Bofors kvitterade visserligen i PP men Sandberg och Gnaget replikerade per omgående. Sedan spikade Heino igen kassen och gav alla tvivlare svar på tal. AIK har en förstekeeper av rang! Åtminstone enligt statistiken - som för övrigt nästan aldrig ljuger.

¤ ¤ ¤

Eftersom jag alltså inte såg matchen har jag inte så mycket mer att tillägga. Tre poäng räcker gott och väl. Jo förresten, en sak bara: Vi drar fortfarande på oss på tok för mycket utvisningar. Särskilt på bortaplan. Här måste Melin & Franzén få ordning på manskapet. Bättre skärpa och äckligare disciplin ger mindre onödiga sittningar i boxen. Särskild nummer 6 bör här börja föregå med gott exempel. För det var väl inte bara zebrans fel att vi återigen drog på oss en massa tvåor...

I morgon är det den 15 februari. Det finns minst 119 skäl till att vilja smaska tårta till frukost.

13 sekunder

Den här gången hann jag nästan få fram toarullen.
Jävla Gynge!

Bång - en explosion

Har Du också ägnat fredagseftermiddagen åt att fundera på hur Daniel Bång skulle se ut som pudelrockare? Jaså inte, det var ju tråkigt. Här kommer i alla fall det kanske mest relevanta och intressanta blogginlägg som någonsin skrivits - tidsenligt kryddat med lite schlager!

Vi börjar med det mindre väsentliga. På söndag är det meningen att Gnaget ska leka råttans lek med katten i Karlskoga. Bofors är ett slags brunkargäng med playoffplatshäng som vi bara ska slå. Åtminstone om vi vill vara med och slåss om en topptreplacering. Jag orkar inte ens tänka på hur det skulle kännas att inkassera en fjärde raka förlust. Nä, då tänker jag hellre på Bång - vår åttiotalististiske hockeyfriskus nummer tjugo.

Daniel Bång föddes 1987. Året därpå ställde hans look-a-like, Haakon Pedersen, upp i den svenska uttagningen till Eurovison song contest. Låten hade en internationellt gångbar titel, Bang - en explosion, men egentligen hette den naturligtvis Bång - en explosion. Pedersen slutade på en hedrande fjärdeplats i tävlingen. Den platsen ska vi gnagare till varje pris försöka undvika.

Jag sticker ut haakon och påstår att Bofors - det är bara ett nätt litet hinder på vägen. På söndag ska vi krossa dem! Bång får gärna explodera i Nobelhallen.

Rats vs Cats

Tre nödvändiga poäng. Varken mer eller mindre blev resultatet i afton. Och hur skulle det ha kunnat bli mer? Ja, det kan man verkligen fråga sig. Med tanke på hur många chanser Gnaget fick att spela PP borde man kanske vara besviken på den skrala utdelningen. Och det är jag också. Men mest besviken är jag faktiskt över publiksiffran. Det är bedrövligt att inte fler dyker upp. Bedrövligt.

¤ ¤ ¤

Jag brukar försöka undvika att klaga på domaren men i kväll gör jag ett undantag. Herr Långrandig var faktiskt urusel.

Stackars Bofors kom till Hovet fast beslutna om att jobba, jobba, jobba, slita, kämpa, tacklas och trycka på, spela fysisk och skön hockey och på så sätt försöka plocka pinnar av AIK. Det fick de nu inte chansen att göra. Ett tag flåsade Zebran i pipan så fort en bobkatt närmade sig en gnagare. Det blev liksom löjligt. I andra perioden satt jag och mina bänkgrannar och suckade över domarinsatsen. Vi var överens om att det kändes fel att så oförtjänt få så många numerära överlägen. Nedanför oss satt ett gäng killar från Karlskoga och dessa stämde givetvis in i vår klagosång.

¤ ¤ ¤

"När katten är borta dansar råttorna på bordet." Jo men tjena... Mjäkigare powerplay än det Gnaget visade upp mot Bofors får man leta långt efter. Trots två 5-mot-3-lägen (båda drygt en och en halv minut långa) samt en helsikes massa 5-mot-4-lägen lyckades vi bara göra ett mål i powerplay. Det är illa. Riktigt illa.

¤ ¤ ¤

Det är tur ändå att vi har Bång och Engblom. Bång blev förste målskytt i kväll och det gladde mitt bångklappande hjärta. Det kostade mig visserligen en hundring att just Bång tryckte dit ettan, men vad fan - Det var det sannerligen värt!

David Engblom har kommit tillbaka finfint efter sina skavanker. Tycker att han varit en av lagets bästa spelare på sistone. Kul att den gamle brunkaren får sätta dit ett par kassar också. Två mål på fyra senaste matcherna - Engblom är liksom Bång på G!

¤ ¤ ¤

Sist men inte minst: Jag fick en ny favoritspelare i kväll. Jag har tidigare berömt hans fantastiska frilla men nu har jag sett killens hockeykvaliteter också. Bobcats nummer 81 är en Ölvestadtyp att hålla ögonen på. Ett kraftpaket med fart under grillerna. Nog såg han lite snopen ut när Långe Ryno satte hårt mot hårt i samband med en kollision i mittzon men hej vad det gick i övrigt. I byte efter byte efter byte jagade sköningen häcken av både sig själv och sina gnagiska motståndare! En frisk fläkt som mycket väl kan komma att låta höra talas mer om sig i framtiden. Viktor Sjödin är hans namn.

Bo Fors

Enligt statistiska centralbyråns namndatabas finns det i Sverige 2410 män med förnamnet Boris. Av dessa har 1194 Boris som tilltalsnamn. Dessutom finns det två kvinnor som heter Boris. Av dessa har bara en namnet Boris som tilltalsnamn.

Bo är betydligt vanligare. Jag citerar:

Efternamn
Det finns 18 personer som har efternamnet Bo.

Förnamn
Det finns 73 kvinnor som har förnamnet Bo. Av dessa har 22 namnet Bo som tilltalsnamn.
Det finns 90496 män som har förnamnet Bo. Av dessa har 46270 namnet Bo som tilltalsnamn.

Fors är ett relativt vanligt efternamn. Hela 4434 personer heter så i efternamn. Dessutom heter tre kvinnor Fors i förnamn - ingen av dessa har emellertid Fors som tilltalsnamn. Fler män än kvinnor heter Fors i förnamn, 9 stycken närmare bestämt. Ingen av dem har Fors som tilltalsnamn.

Hur många som heter Bo Fors vete katten. Det går inte att se på SCB:s namnsajt. En liten hint får man om man tittar på en sida som jag tycker är lite läskig och därför inte vill rekommendera. I alla fall finns det enligt den 42 stycken Bo Fors i Sverige.

Det finns inte en endaste person i hela landet som heter Bob Cat. Däremot finns det 3 kvinnor som har förnamnet AIK. Av dessa har 2 AIK som tilltalsnamn. Det finns även 8 män som har förnamnet AIK men ingen av dem har det som tilltalsnamn.

¤ ¤ ¤

Och som alla förstår talar statistiken sitt tydliga språk: AIK - Bobcats kommer att sluta med kattslakt. 11 - 0 vore inte så dumt!

Rats & Cats 2.0

Cats & Rats

Styrkan sitter i håret

Bofors Bobcats är ett lag som jag gillar i smyg. Trots att de har seriens fulaste dräkter och trots att de har seriens fånigaste efternamn gillar jag dem. Jag gillar deras spelstil, deras tränare och deras Messa. Dessutom är jag sedan igår kväll väldigt förtjust i Viktor Sjödins hår. Jag hoppas verkligen inte att han har klippt sig sedan lagfotgrafierna togs.

Vi hockeysupportrar lägger alldeles för lite vikt vid spelarnas frillor tycker jag. Styrkan sitter som bekant i håret och det är förstås ingen slump att Håkan Södergrens karriär tappade fart i takt med att hans hår föll av.

Själv har jag på sistone börjat tappa hår både här och där. Min begynnande flint är oroande och väcker alltmer uppseende. Det är för väl att jag inte är hockeyspelare på hög nivå.

Här kommer en lista över mina tre absoluta favoritfrisyrer genom tiderna:

1) Pavel Pateras hockeyfrilla, säsongen 1996/97,
2) Otakar Vejvodas hockeyfrilla, också säsongen 1996/97,
3) Martin Procházka hockeyfrilla, även den säsongen 1996/97.

Tyvärr skyldes dessa tre herrars välsvarvade hårsvall alltsomoftast av kastrulliknande silverhjälmar den aktuella säsongen. Det hände dock att tjeckerna tog av sig de blänkande huvudskydden och blottade sina håriga härligheter.

Jag var 16 bast första gången jag såg Pateras rågblonda kalufs. Jag glömmer aldrig hur det kändes att som testosteronstinn tonåring se en tvättäkta tjeckisk hockeyfrilla på nära håll. Gissa om det gick åt många toarullar i Globen på den tiden.

The Blue Line anno 1996.

Årets allsvenska tränare:

Sam Hallam, unge hjälte
Han står i rök och damm
Han drar sin pärm från bälte
Och leder Bobcats fram
"Bofors kanoner biter
Kom låt oss pröva på!
Ur vägen, favoriter!
Friskt mod I gossar blå!"

Originalet

Beware of Bofors

Bobcats are flying high skrev jag för ett tag sedan. Det var vad de gjorde och det är just vad de fortfarande gör. Bofors toppar tabellen och de gör det med rätta. Det har gått tillräckligt många omgångar för att man som betraktare ska börja ta laget på fullaste allvar. Bofors känns lite grann som vinterns motsvarighet till förra säsongens Växjö. De kommer säkert att vara med och slåss om en plats i Kvalserien efter jul. Jag står dock fast vid att Bobcats inte blir topp tre. Leksand, AIK och Malmö är seriens bästa lag. Eller åtminstone ska de vara det.

-
Trots att det är tungt att se AIK åka på bortasmäll efter bortasmäll måste jag säga att det är uppfriskande med en jämn serie. Inför säsongen trodde jag att det skulle bli tvärtom. Jag trodde att topplagen skulle utkristallisera sig från mängden tämligen omgående och sedan segla i medvind hela vägen till Kvalserien. Så tycks det nu inte bli. Och det är kanske bra, både för serien och lagen. Jag tror inte att det är en fördel att gå in i Kvalserien med idel segrar i säcken. Snarare är det nog så att lag som är vana vid slit, svett och sårtvätt är bäst förberedda för kvalfyllda kvällar.

-

Serien är alltså jämn och detta är alltså av godo. Men... Jag kan inte låta bli att leka med en tanke: Om det nu hade varit så att ettan, alternativt ettan och tvåan i HockeyAllsvenskan, vid seriens slut automatiskt flyttades upp till Elitserien, alltså utan att behöva kvalspela, hade vi då sett en lika jämn tabell? Jag tror inte det. Jag tror framförallt att vi hade sett ett helt annat Leksand och ett helt annat AIK, om dessa lag visste att samtliga matcher var av högsta betydelse.

-

I morgon kväll möts Växjö-Bofors. Det hade varit kul att se matchen men eftersom Gnaget tar emot Björklöven samtidigt får jag finna mig i att följa toppmötet på håll. I skrivande stund har det förresten sålts nästan 1000 biljetter till matchen på Hovet.

-

Högst upp utav alla ställen

siktas flygande kattskrällen

Sug på den smällkaramellen

- Hallams gäng toppar tabellen

Trendbrott

Inför kvällens match hade Richard Gynge inte gjort en endaste poäng på hemmaplan. Christian Sandberg hade inte gjort ett enda mål, vare sig hemma eller borta. Daniel Bång hade inte gjort en enda bra match. Och AIK hade bara uppträtt som ett topplag i Mora, Ljungby samt i enstaka perioder hemma på Hovet. I kväll såg jag inte bara ett, utan flera trevliga trendbrott.

Gynge var tillsammans med Dick Tärnström bäst på plan. Han gjorde ett riktigt snyggt mål i andra perioden och han satte straffen som gav AIK bonuspoängen. Sandberg var också bra. Liksom Gynge blev han dessutom målskytt. Bång visade att han äntligen förstått att en ny säsong är i gång. Inget mål men många fina och fartfyllda byten. Och AIK gjorde som lag en gedigen insats - i tre perioder!

Många gnagare är säkert besvikna över att vi återigen tappar en tvåmålsledning. Själv är jag inte lika upprörd. Till skillnad från matchen mot Västerås, möter vi idag ett riktigt bra lag. Till skillnad mot senast slutar vi inte spela bara för att vi leder. Snarare är det Bofors som genom sitt hårda jobb trycker ner oss mot slutet av matchen. De är tunga att möta, de jobbar och sliter och fullföljer i varje situation. Ibland på ett sjysst sätt, ibland på gränsen till det grisiga. I mina ögon är Bofors hur som helst ett lagmoraliskt föredöme.

AIK är visserligen bättre och spelskickligare än Bofors och vi borde verkligen vinna matchen. Som det ser ut har vi kontroll fram till kvitteringen (57.46). Det går emellertid inte att komma ifrån att gästerna, genom sitt gedigna hockeyarbete i andra och tredje perioden, gör sig förtjänta av en poäng. Visst är 3-3-målet ett riktigt skitmål som turligt slinker in bakom Heino, men skitmål är också mål och de kommer sällan till av en slump. Det är inte små marginaler som ger Bofors deras kvittering. Det är snarare små detaljer.

Det är små avgörande detaljer som skiljer toppspelaren från medelmåttan. Det är små avgörande detaljer som skiljer topplagen från mittenlagen. På spelarnivå handlar det om individuella färdigheter, som exempelvis att kunna växla tempo i ett skär eller ta emot en stenhård passning samtidigt som man går förbi en motståndare. På lagnivå handlar det om hur man tillsammans löser olika situationer som uppstår i spelet. Till exempel hur man tajmar uppspel och åkningar. Eller hur man snabbt och effektivt etablerar ett fungerande powerplay.

Bofors är duktiga i de små detaljerna i dag. De spelar efter sina resurser och de utnyttjar sina styrkor. Därför får de med sig en poäng hem till Karlskoga. AIK är också bra även om laget inte riktigt når upp i högstanivå. Framförallt är vi ineffektiva i avgörande lägen. Jag tänker bl.a. på 5-mot-3-läget i första perioden, det som slutar med att Bofors kontrar in 1-1. Här missar våra spelare att en motståndare kommer in från utvisningsbåset och genast blir vi straffade. Faktum är att målskottet är Bofors första och enda skott på mål i första perioden!

I det stora hela är jag nöjd med AIK:s insats. Kanske beror det på att jag är svag för Bofors och deras fräna spelstil. Kanske beror det på att jag jämför med den usla inställningen senast mot Västerås. Egentligen spelar det ingen roll. Jag trivdes på Hovet i kväll och det räcker för mig. Än en gång tvingades jag dock se den där fördömda ismaskinen före straffläggningen. Nej, jag gick inte hem den här gången heller. Ibland är det helt enkelt svårt att hålla vad man lovar.

Cats & Rats

Kattens lek med råttan
– Knappast denna kväll
Bobcats sätts på pottan
och åker på en smäll

Håll hårt i hatten
Det vankas toppduell
Råttans lek med katten
ger ändring i tabell

Bobcats are flying high

Bofors toppar som bekant tabellen och det är förstås både oväntat och spännande. Att laget har potential visade de dock redan i fjol.

För exakt ett år sedan såg jag AIK betvinga bobkatterna i allsvenskans sjunde omgång. Matchen slutade 2-0 men den var mer underhållande än resultatet antyder. Jag minns att jag gillade Bofors riviga spelstil. I drygt två perioder pressade de verkligen Gnaget. Bofors spelade tufft och småfult framåt och kompakt och stabilt bakåt. Matchen stod länge och vägde men efter Liwings mål i mitten av andra perioden tog AIK över allt mer. Till slut blev det en rätt säker svartgul seger men Bofors visade att de ville vara med och leka. Detta trots att de spelade på bortaplan och trots att de var kraftigt nederlagstippade.

Efter matchen trodde jag att Bofors skulle bli ett lag att räkna med i kampen om playoffplatserna, men när säsongen summerades tvingades jag konstatera att jag trott fel. Bobcats slutade tia, tämligen långt från playoff, ännu längre från nedflyttning. Man var inte riktigt så bra som jag först anat. Laget påverkades så klart av att fiaskotränaren Magnus Arwedsson byttes ut så pass tidigt (efter nio matcher), men andretränaren Sam Hallam fick småningom ordning på Bofors. Det tar tid att sätta sin prägel på ett lag och till denna säsong har Hallam fått bygga "sitt" Bobcats. Jag gillar Bofors tränare, inte bara för att han har spelat i AIK. Hallam är seriens yngsta coach (jämnårig med Boris) och han har framtiden för sig.

Det är egentligen för tidigt in på säsongen för att man ska kunna sia om fortsättningen. I fjol fick jag ju som sagt fel men jag vågar mig ändå på en ny förutsägelse. Jag är säker på att Bofors kommer att vara med i kampen om en plats i playoff framåt våren. Det jag sett hittills av laget har bekräftat den bild jag fick av laget redan för ett år sedan. Bofors är ett hårt arbetande lag, de är lagom tuffa, lagom elaka och lagom fula. Dessutom har de ett par riktigt bra hockeyspelare i truppen. Jacob Blomqvist och Patrik Lundh har inlett säsongen strålande och är båda med i toppen av poängligan. Bakåt briljerar bland andra en viss Peter Messa. Precis som tränare Hallam har Messa bakgrund som J20-spelare i AIK.

Jag tror på laget som Sam Hallam bygger. Jag gissar att de ger Gnaget en riktigt svår match i morgon kväll. Jag hoppas på svartgul seger men blir inte förvånad om det slutar med ett avgörande på straffar. Kommer ismaskinen in igen går jag hem.

Bobcats - Lokatter på språng.

Inför Nybro-AIK

De allsvenska hockeylagen inte bara konkurrerar med varandra på isen. De tampas inom andra domäner likväl. Till exempel försöker man bräcka varandra med tuffast möjliga namn.

Och inte minst gäller det ju att hotta upp klubbmärkena. Syns man inte så finns man inte, eller hur är det man brukar säga? Ett slagfärdigt namn och ett iögonfallande yttre är A och O i hockeysvängen. Fråga bara Percy Nilsson. Hans Malmö Redhawks har ju både ett tufft namn och ett tufft märke. Om Redhawks bara hade haft ett lag och en tränare också skulle man antagligen ha spelat i Elitserien redan i år.

Några som har tagit fasta på namn- och logotyptrenden är AIK:s fredagsmotståndare, Nybro Vikings. Laget har precis som Malmö ett tufft namn. Klubbmärket däremot är inte bara tufft - det är, som min vän Runkens sjuårige son skulle sagt, fett coolt också. Jag ska erkänna att jag nästan blev lite rädd senast Nybrokillarna kom på besök till Hovet.

Inför drabbningen i Victoriahallen laddar jag passande nog upp med lite läsning av Frans G. Bengtssons klassiker Röde Orm. Bokens innehållsrika prosa inspirerar mig till både stordåd och slätrakning. Jag känner att jag inte är skraj längre, att det nog ska gå att övervinna Smålandsspöket, precis som det gick bra igår i Ljungby.

Slå i mjöd och höj ditt krus

Skål för svartgult lyckorus

Gnagets seger - Nybros torsk

Boris bloggar - glad och morsk

Dagens fniss #1:

Dagens fniss #2:

Elitseriens och HockeyAllsvenskans tuffaste klubbnamn:

1. Frölunda Indians
2. Timrå Red Eagles
3. Bofors Bobcats
4. Malmö Redhawks
5. Nybro Vikings
6. Växjö Lakers

Klassiker vi minns:
1. Brynäs Tigers
2. HV71 Blue Bulls

3. Färjestad Wolves
4. Leksand Stars

Tre män och en saknad Grek

Det var tänkt att bli en Big Time Rat Pack Revival. Greken, Pucken, Runken och Boris skulle göra gemensam sak. Tillsammans och i kör skulle vi stötta våra svartgula hjältar och heja fram dem till ännu en seger på Hovet. Seger blev det också men återföreningen naggades i kanten. Greken dök nämligen aldrig upp.

AIK-Bofors 4-0 (1-0, 0-0, 3-0)
Matchen i sig är inte mycket att skriva om. AIK såg oinspirerade och lite småtrötta ut. Rynos 1-0 i slutet av första satt skönt och jag antar att det var välförtjänt. Andra perioden var om möjligt än tristare än den första. Få klara chanser, inga mål, lite grinigt på Boforsbänken i samband med ett par tvivelaktiga domslut. Mer än så var det inte.

I tredje vaskade AIK om i kedjorna. Bland annat tog Bergström Gahns plats bredvid Sandberg och Bång och det gav resultat. Gahn å sin sida gick in i fjärdelinan tillsammans med Engblom och Adolfsson. Sistnämnda fick istid på bekostnad av Löfberg, efter att ha fått nöta bänk i två perioder. Tobias Ericsson flyttades från fjärde till andra eller tredjekedjan. Det blev mycket där ett tag och jag hann inte med att registrera alla förändringar. Jag skyller på Runken som satt bredvid mig och stal uppmärksamhet. Anteck- ningarna uteblev helt enkelt.

Skit samma. Sista tio minuterna blev avgörande. AIK tryckte på ordentligt. Bobkatterna pallade inte trycket. Tobias Ericsson, Jonas Westerling och Daniel Bång såg till att Gnagets hemmasvit håller i sig. Nio raka trepoängare på Hovet nu! Och publiksiffran blev väl okej till slut. 2642 åskådare är i alla fall bättre än 1861 (som senast såg AIK-Bofors på Hovet). Skottstatistiken vann Gnaget klart; 35-13 säger väl en del om hur ofarliga gästerna var idag.

4-0 senast i Huddinge, 4-0 idag på Hovet. Det är bra siffror. Särskilt för AIK:s målvakt Fredrik Holmgren. Han har nu hållit nollan fyra gånger denna säsong. Inte illa pinkat av en andrekeeper...

* * *
Greken då, var höll han hus? Tja, säg så här: Det finns de som föredrar att se sitt mediokra favoritfotbollslag spela derby i FA-cupen framför att umgås med sina hockeyhjältar och trogna poleripolare. Pucken, Runken och Boris hade trevligt men vi kände alla att något, eller snarare någon, saknades. Vad är väl en Rat Pack Revival utan en kolerisk och smått grånad Grek? Lite tristare, lite tommare, lite tystare.

Uppdaterat!
Läser på AIK:s hemsida att Tommy Bäckman anser att AIK var överlägsna i första. 17-2 i skott tyder på att han har rätt. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag antar att besvikelsen över Grekens uteblivna närvaro grumlade min blick för spelet i första perioden. Kanske satt jag och grät i min tröstlöshet, vad vet jag...

Greken, Pucken, Runken och jag

Publikbarometern på AIK Hockeys hemsida brinner. Slutsålt är ordet. Och nu snackar vi alltså AIK-Leksand. Eftermiddagens möte med Bofors tycks inte lika glödhett. Fortfarande bara 1652 sålda plåtar...

Jag har i alla fall dragit mitt strå till stacken. Dagen till ära tar jag med mig herrarna Greken, Pucken och Runken till Hovet. Pucken och Runken har med sig familjemedlemmar dessutom, så det blir ett fint litet sällskap gnagare på läktaren.

Greken har utlovat minst tre barnsliga vredesutbrott. Pucken räknar med att, sin vana trogen (dock lagligt denna gång), kasta in en puck på isen i andra periodpausen. Runken hoppas, med rätta, på en och annan erektion. Jag har i förtroliga samtal med Runken utlovat hockeyporr av bästa allsvenska slag, dvs. att Dicken laddar bössan och skjuter skarpt i krysset, så Runkens förväntningar är i allra högsta grad rimliga.

Utförlig matchrapport utlovas till kvällen.

Dagens tips: AIK-Bofors 4-1.
Målskyttar: Sandberg, Dicken, Bång och Ryno.
Grekiska barnsliga vredesutbrott: 11.



The Rat Pack of 2009. Sittande från vänster: Runken, Pucken, Greken och Boris.

Det börjar vankas kvalspel banne mej

Ägnade delar av fredagskvällen framför teven. Daladerby stod på menyn men jag vet inte om jag tyckte det smakade så värst. Roligast var att se de nyfrälsta hemmasupportrarna hylla sin finske Messias. Och Antti-Jösses Niemi varde hans namn...

Jösses Leksand!
Leksand har slagit på stora trumman lagom till kvalserien. Det är inget dåligt nyförvärv man presenterat. Å andra sidan, vi har faktiskt inte sett frälsaren spela än. Men det är klart att laget kommer ha nytta av Antti-Jösses. Herregud, en försvarsklippa av högsta elitserieklass är precis vad dalmasarna behöver. Jag har ju tidigare, om vi talar kvällstidningsspråk, "hånat" Leksand för deras brister i defensiven. Nu har man vidtagit ett minst sagt rejält åtgärdspaket. Antti-Jösses är en kostsam investering. Återstår att se om den bär frukt.

Inför AIK-Bofors
AIK tar emot Bofors på Hovet i morgon. Det är en match som jag ser fram emot med tillförsikt. Inte bara därför att jag är säker på seger. Jag har ända sedan senaste hemmamötet med The Bobcats (vilket jävla namn!) längtat till denna match. När lagen möttes den 8 oktober bjöd gästerna gott motstånd. De spelade tufft, aggressivt och med djärvhet och mod. Sådant gillar Black Boris. AIK stod dock upp bra, Heino spikade igen kassen och ju längre matchen led, desto mer tröttades värmlänningarna. 2-0 var ett logiskt slutresultat, även om Bofors med lite bättre skärpa hade kunnat fått in en kasse - de vann faktiskt skottstatistiken med 34-33!

Enligt AIK:s officiella hemsida har det endast sålts 1652 biljetter till söndagens match. Det är en anmärkningsvärt dålig siffra. Gnaget är Sveriges bästa hemmalag och har inte förlorat under ordinarie tid på Hovet sedan premiären mot Växjö den 17 september. Med tanke på att det till matchen mot Leksand redan har sålts 7519 plåtar tycker åtminstone jag att fler borde sluta upp även mot mindre namnkunniga motståndarlag. Vi är väl ändå AIK:are, inte sant? Vad spelar det då för roll vilka gästerna är?

DIF mot slutspel?
I Elitserien ser det allt ljusare ut för Djurgården. Laget tog idag ännu en trepoängare hemma mot Brynäs och verkar starka. Modo, som medan detta skrivs tar emot Linköping hemma, parkerar under kvalstrecket. Och det verkar bli torsk idag, 1-3 i uppe Ö-vik en bit in i tredje. Jag påminner om min titt i spåkulan den 5 januari. Kanske inte var så tokigt tippat i alla fall...