Vår bästa tid är nu

Vem minns den snö som kanske föll i fjol? Vem orkar grotta i det gamla när det nya rymmer så mycket tro, hopp och svartgula hjärtan?

Det är något visst med försäsonger. Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag dem. Man har inget att förlora, allting att vinna. Man är sommarbrun och lite extra fläskig (åtminstone om man är mannen med mazarinerna). Man är hoppfull och framåt och så där lagom drömmande och naiv. En förlust tar en sällan ned på jorden. En seger däremot får en lätt att sväva i det blå. Försäsongen är supportens bästa tid. Vår bästa tid är nu.

AIK besegrade Huddinge med sex mål mot fyra i Björkängshallen men resultatet är inte mycket att snacka om. AIK vände 0-1 till 4-1 på tre minuter i första perioden. Det var flott gjort. Effektivt. Spelmässigt fanns det saker som var bra och saker som var mindre bra. Peter Gradin sammanfattade det bäst på parkeringen efter matchen.

"Hyfsat ändå?", sa jag. 

"Vi har en del att jobba på", sa han och såg så lagom munter ut.

Delvis andra tongångar var det en och en halv timme före match. Då satt Gradin tillsammans med Thomas Fröberg utanför ishallen och pratade med AIK:s alltid lika tillmötesgående biljettansvarige, Sevve. En annan halkade såklart in på ett bananskal. Det uppstod ett trevligt litet samkväm. Sevve avlägsnade sig smidigt och snabbt och kvar stod Boris och fick en pratstund med AIK:s nya tränarduo. Vad vi surrade om tänker jag inte blogga om. Men så mycket kan jag avslöja att vi var helt och fullt överens om att backsidan ser mycket bra ut inför den kommande allsvenska säsongen.

AIK saknade ett par gubbar idag. Nyförvärven Marcus "Messy" Jonsson och Joakim Hagelin kom inte till spel. Inte heller backen Theodor Lennström deltog. Inte desto mindre mönstrade AIK ett lag bestående av fyra hela femmor. En bit in i matchen blev emellertid fyra backpar till tre, sedan först Robin Olsson och därefter Jakob Spångberg tvingats kliva av skadade. Sistnämnde Spångberg åkte på en obehaglig knätackling men ska enligt uppgift ha klarat sig med en lårkaka.

* * *

Det går inte att dra några egentliga slutsatser efter en träningsmatch mot Huddinge i ett så här tidigt skede av försäsongen. Men det går an att glädjas över saker.

• Provspelande Mathias Franzén utsågs välförtjänt till matchens bästa AIK:are och stärkte sina aktier.
• Michael Lindqvist, Victor Ekarv och Daniel Olsson Trkulja - tre spelare som alla ska bidra med poäng - levererade allihop.
• Unge och orädde Robin Kovacs (18 år i november) visade framfötterna.
• Mazarinerna var goda.

Saker som kan bli bättre då? Tja, allt. Inte minst spelet i egen zon.

* * *

Nästa match blir AIK:s första riktiga test. Storsatsande SSK väntar i Järfälla på torsdag. Poäng spelar vi om först den 11 september.

Kardinal Mazarin

Det har blivit lite blogga sen twitter tog över. Lite blogga har det blivit men ikväll känner jag att det är dags. Ikväll smattrar och smäller det i tangentbordet. För i morgon klockan sjutton ska AIK ska spela hockey igen. Äntligen! I Huddinge av alla ställen. (Ja, jag vet att AIK spelade mot ett gotländsk låtsaslag förra veckan men det räknas liksom inte.) Man blir glad. Man blir glad och het och sugen på kaffe & mazarin. Och man vet att man inte är ensam. Vi är några stycken som längtat och trängtat. Vi som inte dödförklarade AIK Hockey i våras. Vi som fortsatte hoppas och tro och som vägrade vända AIK ryggen.
I morgon ses vi på läktaren och i korvkön igen. Vi som är AIK.

För nästan exakt ett år sedan såg vi AIK förlora mot Leksand i Norrtälje. Vi visste det inte då men den matchen var bara förrätten. En försmak av vad som komma skulle. Överkokt torsk. I första pausen läste lillgrabben och jag Kurragömma med Puh. I morgon tar vi med oss bättre böcker.

Vi åker till Huddinge för att se ett nytt AIK. Ett ungt och modigt AIK ska vi se. Michael Lindqvist har fått ett "A" på bröstet och det är naturligtvis helt rätt. Truppen är inte spikad än men redan rymmer den fler bultande och bankande AIK-hjärtan än någon av oss kan begära. Ge det här laget lite tid och lite spets och ha tålamod, era jävlar, så ska ni snart få se på andra bullar! Den gnagare som inte tagit det här laget till sitt AIK-hjärta före jul är sannolikt en gris.

Jaja, nu ska en inte gå händelserna i förväg.

Men tre namn tycker jag i alla fall att ni ska ta och skriva opp (inte minst riktar sig detta stycke till min vän @GurkOlle vars demens inte tillåter några försök till minnesanteckningar i hjärnbarken):

1. Michael Lindqvist
2. Dennis Nordström
3. David Lillieström Karlsson.

* * *

Huddinge Hockey har fattat det här med hockeykultur. Klubben säljer sitt eget kaffe! Självklart borde AIK ta efter - och inte bara det. Vad sägs om AIK klubbkaffe mazarin?!

* * *

#JAGÄR mannen med mazarinerna. Vem är du?

Summa summarum

Brynäs-AIK 2-6 (0-2, 1-2, 1-2)
Färjestad-AIK Herr 3-1 (1-0, 2-1, 0-0)

* * *

AIK vinner som väntat mot silverspecialisterna från Gävle. Silverspecialisterna blir sanning att säga utskåpade i sin egen tablettask. Line Bialik, Lisa Hedengren och Fanny Rask alla tvåmålsskyttar. AIK vinner skotten med förkrossande 34-14.

Eftersom Modo samtidigt, med lite skicklighet och mycket tur, lyckas besegra Munksund-Skuthamn på bortaplan med 7-0 tappar AIK serieledningen. Detta trots att man alltså ikväll tar sin femte raka trepoängare. Ibland är det inte rättvist.

* * *

AIK Herr förlorar i den lila lilla kaffeburken. Allt är domarnas fel.

Ännu en vandring in i förvandling

AIK blandar och ger men så sakteliga går det framåt. Gårdagens match mot Örebro var långt ifrån kanon men ännu längre ifrån TV4.

Mot Brynäs borta i onsdags såg jag en enda linje i spelet och det var det briljanta målvaktsspelet. I övrigt var det mest snubblande nära fiasko. Inte ens efter straffläggningen var jag glad. Snarare sur och tvär. Hur faan kan man INTE skicka fram Janmark att slå en av de ordinarie straffarna?! Jag tänkte och kände samma sak hemma mot kulturella Cluben. Är det Jante som styr i båset eller? Jag föredrar Janislagen alla dagar i veckan.

Daniel Larsson räddade oss i Gävle. Han var fullständigt fenomenal. Igår på Hovet var han minst lika bra. Han tycks ha funnit sig själv. Det tog lite tid men med Perssons hjälp och Hambergs sparring verkar det ha vänt. Larsson utstrålar plötsligt ett lugn som jag sällan såg i fjol. Fortsätter han som i de senaste två matcherna har vi en matchvinnare att luta oss mot mellan stolparna. Klippan Larsson!

En annan som tycks ha hittat sig själv är Fredrik Carlsson. Jag älskar att se Carlsson när han är redig och rekorderlig.

Brett Carson och Derek Joslin börjar ta för sig. Efter en trevande start, inte minst av Joslin, tycker jag mig nu se två stora backar som är på väg att lära sig vad det innebär att spela på gigantisk is. Spelet framför den egna målburen har överlag inte varit bra i början av säsongen, men igår såg det bättre ut. AIK försvarar sig bättre i egen zon. Det är rejälare tag, mindre pucktittande och mer sortering. Vem gör vad och när? Mot Örebro synkade man med varandra.

Fortfarande kladdas det för mycket i uppspelen. Det petas och tvekas och är allmänt sisådär med att sätta en ordentlig förstapassning. Delvis tror jag detta beror på bristen på spelskickliga backar. Man blir lite för lätt stressade i pressade situationer. Men det har så klart även med självförtroende att göra. Märker man att besluten man tar leder rätt så stärks man i självtilliten och vågar spela ut. Märker man att besluten man tar leder till misslyckanden och gratischanser för motståndaren är det lätt hänt att man krymper och blir rädd. Det handlar om att tillåtas få växa, sakta men säkert på svajiga ben.

AIK måste våga misslyckas för att i slutändan lyckas. Och jag måste sluta använda mig av klyschor och floskler. Eller inte.

* * *

Jag missade matchen igår. Det vill säga, jag såg den inte på plats. För närvarande får andra saker tillåtas gå före AIK.

Detta innebär tyvärr att jag med största sannolikhet även missar kvällens efterlängtade hemmapremiär på Ritorp. AIK tar emot nykomlingen Sundsvall i Riksserien (matchstart 18.30) och det kan naturligtvis bara sluta med slakt. Själv kommer jag ägna dagen och sannolikt kvällen åt att packa. Flyttlasset går om en vecka och jag är en smula stressad. Morgondagens match mot Leksand ska jag dock bevittna. Grabben och jag har bokat bord! Det blir AIK och hockey, kaffe och mazarin, korv med bröd och träffa svartgula ekvilibrister och blåvita antagonister. En skön söndag på Ritorp helt enkelt.

Stöd AIK Dam, för bövelen!

* * *

Det är mycket nu, by the way. Så här har det, om vi bortser från övriga måsten, sett ut i kalendern sedan förra lördagen:

Lördag 21/9: MSSK (borta)

Söndag 22/9: MSSK (borta)

Måndag 23/9: Linköping (hemma) och IFK Göteborg (borta)

Tisdag 24/9: Almtuna (hähä)

Onsdag 25/9: Brynäs (borta)

Torsdag 26/9: Djurgården (borta)

Fredag 27/9: Örebro (hemma)

Lördag 28/9: Sundsvall (hemma)

Söndag 29/9: Leksand (hemma)

* * *

Sist men inte minst:

Sam Hallam tycker att Växjö Lakers måste "stå upp för sin identitet". Identi...vadå?

Så serielunka vi så småningom

AIK har inlett som förväntat. Efter en bra om än försvarsmässigt vinglig premiär på Hovet har man följt upp med två ganska dåliga matcher på bortaplan.

Modo-matchen har jag inte ens sett så den ska jag passa mig för att uttala mig om. Av de rapporter som nått mig konstaterar jag dock att det är svårt att vinna matcher i bussen. Modo borta brukar annars vara en match som AIK har stor chans att vinna. I tisdags tycks man överhuvudtaget inte ha befunnit sig på isen. Närvarande men frånvarande. Typ. Sådant som händer innan det vänder. Äh! Floskler och tomma ord är vad det blir när man, som en annan, försöker skriva om något man vet alldeles för lite om. Modo-matchen läggs till handlingarna. Även en inställd spolning är en spolning.

Gårdagens torsk i Skellefteå var ungefär lika väntad som Robert Roséns upprepade poängtorka i Växjö. Inget nytt under solen. Vi vet hur det brukar se ut i det västerbottniska trollträsket. Det börjar med att man möts av en skylt som det står AIK på. Det fortsätter med att en sexfingrad speaker, bara för att retas och göra sig ofantligt töntig, envisas med att benämna bortalaget "Gnaget" och hemmalaget AIK. Sedan får man höra en genuint vidrig sång om Sveriges bästa AIK. Det är folkfest i Byskebygd. Buskis, Snuskis och en flinande Jimmie Ericsson.

Skellefteå Allmänna Idrottsklubb är Eilert Pilarm på farliga droger. Skellefteå-Eilert har glömt bort att han bara är Elvis på låtsas. Han tror på fullaste allvar att han är alive and kicking. High six!

* * *

Jag har spått en höst och vinter där AIK blandar och ger men där man efterhand visar att Gnaget 2013/14 är betydligt bättre rustat än laget 2012/13. Återstår att se om Saida går igen i Black Boris.

* * *

Någon frågade mig var nyckeln till framgång ligger. Jag svarade: På Hovet där gnagarna bor ligger nyckeln. Sök i slottet framför det egna målet. Ni ska leta ordentligt. Ni ska hindra alla obehöriga från att inta slottet. Tryck bort dem, tackla dem, slå dem. Tryck era svettiga handskar så långt upp i snoken på de jävlarna att de aldrig mer törs visa sig framför Larsson. Mangla. Om en kille som heter Jimmie försöker göra samma sak som han gjorde igår ska ni låta honom veta att han lever. Han ska döden dö (vilket i praktiken innebär att hans ballar ska bli blå).

Ett av många problem igår var att när AIK verkligen försökte hålla rent i slottet så straffades man orättfärdigt av de långrandiga.

* * *

Rikard Franzén inledde presskonferensen efter gårdagens debacle med att prata om domarna. Han visade sig vara rörande överens med det svartgula twitteretablissemanget, som under matchen tävlade om vem som kunde såga zebror på fräckaste sätt. Jag vann inte, men det viktigaste var att delta. Kort sammanfattat menade Franzén att domarnas insats vid Skellefteås 2-1-mål var kass. Lite längre sammanfattat menade Franzén att domarnivån överlag är för låg i SHL. Vi har hört den förut. Jag lägger en värdering i detta och konstaterar att Franzén sa ungefär precis vad jag och många med mig tänkt, tyckt och uttryckt under relativt lång tid. Zebrorna suger.

* * *

Men man får de domare man förtjänar. Om SHL ägnade mer tid åt att säkerställa en jämnhög domar- och bedömningsnivå istället för att hitta på listiga förslag på hur man effektivast håller de allsvenska lagen utanför finrummet så hade vi kanske sluppit det här problemet.

* * *

Hockeyligan gör allt de kan för att stänga serien. Själv tycker jag att den ska öppnas upp.

Alternativt förordar jag tvångsnedflyttning av Färjestad och ett par till. Så de får uppleva hur det är att kämpa i källaren.

* * *

Apropå Skellefteås 2-1-mål igår: En märklig grej med hockey är att man är ansvarig för sin egen klubba men tydligen inte för sin egen kropp.

* * *

Säga vad man vill om Leksand men en del av mitt hjärta jublar över att nykomlingen gav Färjestad på nöten. Samma sak med Örebro vs HV71.

Leksand och Örebro visade igår varför nålsögat till SHL bör utvidgas snarare än tvärtom. Skillnaden mellan SHL-lagen och deras allsvenska konkurrenter är mindre än Håkan och många med honom vill tro.

* * *

På måndag tar AIK emot Linköping på Hovet. Jag blickar framåt med oro. Gnagarhjärtat bultar och slår och allt är precis som vanligt.

Det finns ingen serielunk för oss gnagare. Den som hävdar att hen inte går på hockey för att matcherna saknar betydelse lurar sig själv. Det är inte sen vi ska vara som bäst. Det är på måndag, på onsdag, på fredag och hela serien ut. Vi AIK:are har varken tid eller råd att serielunka oss genom en hockeyhöst och vinter. Vår viktigaste tid är nu, imorgon och resten av denna säsong.

* * *

Samtidigt som AIK Herr fäktades med zebror och väderkvarnar i Skellefteå begick Svenska Mästarna riksseriepremiär i Piteå. AIK vann (så klart) med 5-3 efter att förra säsongens guldhjälte Line Bialik punkterat matchen med mindre än tre minuter kvar. Tack vare AIK:s hockeydamer gick jag och la mig med ett leende på läpparna igår kväll. Tack vare Linnéa Bäckman, Lisa Johansson, Michelle Yucel och de andra svartgula hockeyhjältarna orkade jag stiga upp även denna molniga söndagsmorgon och författa ett genomtänkt och välformulerat blogginlägg tillägnat klubben och lagen i mitt hjärta.

Framåt stolta AIK!

* * *

Så serielunka vi så småningom men inte än på länge.

Alice Timander äntrade aldrig Hovets is

Premiärer håller sällan vad de lovar. Man förväntar sig röda mattan och snitsiga snittar men får allt som oftast nöja sig med ett par salta pinnar och halvdant mingel med nån b-känd twittrare.

Jag har varit på många premiärer. Bollpremiärer, puckpremiärer. En gång i tiden kunde man med lite tur få se en skymt av Tomas Brolin eller Dr Alban i vimlet. Numera får man på sin höjd nöja sig med en lagom läcker Agneta Sjödin. Det var sämre förr. På Hovet idag kände jag mig hemma som gammelgäddan i vassen, som sångfågeln i skogen. Som en segerrusig gnagare mitt i natten på krogen. Det var lättöl och dunka dunka. Det var en ny mobil AIK-shop utanför A9. Det var Hovets betong och vitmålade trappor och 6000 svartgula hjärtan som klappade i takt.

HV-fansen sjöng Bajen-ramsor (som alla bönder gör nuförtiden) och klargjorde på alla sätt och vis att det var de som var från Jönköping.

* * *

Premiären bjöd inledningsvis på en patetisk lineup. Berit the speaker började med att presentera nummer 31 Daniel Larsson bara för att strax därpå bli avbruten av Joe Labero av alla trollkarlar. "Lookie! Lookie!" liksom. Joe äntrade isen och trollade fram en puck. Oerhört fängslande med sprakande eld, ljudeffekter och extra allt. Skulle man skratta eller gråta? På grund av Joe Labero kom jag alldeles av mig i mina egna förberedelser. Därför glömde jag bort att ropa "DET SKA VARA BÅNG I LINEUP!" före nedsläpp. Jävla Joe. Vad skulle han in på isen att göra? Det var säkert hans fel att Larsson blev skadad i slutet av matchen.

* * *

AIK började matchen bra. En bit in i första perioden tog dock HV över taktpinnen. Därefter svängde det som sig bör.

* * *

Leif Boorch är min idol och av honom har jag bland annat lärt mig vad det innebär att ha momentum. AIK hade momentum oftare än HV71 i premiären. Därför kändes det också rättvist att AIK efter mycket om och men fick med sig en salt pinne mer än gästerna.

* * *

I första periodpausen blev det fiasko de luxe. Inte ens Joe Labero kunde mäta sig. Det var Dogge Doggelito och sambaorkester-klass anno 2009 på debaclet. Om lineup-försöket var patetiskt så var mazarinen från kiosken utanför A9 rent löjeväckande. Glasyren hade fastnat i omslagspappret varför min mazarin mest liknande en misslyckad ihopsjunken sockerkaka. Eddie (som står för bildbeviset) menade att "så där blir de i värmen, mazarinerna". Men jag var skeptisk. Än ikväll tror jag att min mazarin var en överlevare från förra säsongen. En slags mazarinernas svar på Fredrik Carlsson. Jag tänker naturligtvis mejla in klagomål till arrangören. Så här får det inte gå till. Kaffe och kaka eller pengarna tillbaka! Ropen skalla, mazariner åt alla!

* * *

Skit samma. AIK gjorde en bra match. Frånsett fyra billiga mål i baken, varav alla berodde på mer eller mindre misslyckade försvarsinsatser, fanns det mycket gott att ta med sig från Hovet (dock inte mazariner). Förstakedjan med Janmark, Ramstedt och Melin dominerade. Anfallsspelet var överlag riktigt bra. AIK skapade mängder av bra målchanser och kunde (och borde) ha avgjort matchen vid ställningen 4-2. Men en premiär är en premiär och den vore inte en premiär om den inte innehöll vissa felskär och brister. På sätt och vis var det kanske bra att AIK straffades för sina misstag i egen zon. Nu vet alla - spelare, ledare och inte minst hybrisladdade supportrar - att det finns saker och ting som måste bli bättre.

* * *

När klacken började sjunga om SM-guld vid ställningen 4-2 visste jag att det skulle gå åt helvete. Ty högmod går före fall.

* * *

Trots att AIK bjöd in HV71 i slutet av den tredje perioden gav insatsen som helhet mersmak. I huvudsak är jag nöjd med vad AIK visade upp. Janmarks tre mål, Hambergs revansch i straffläggningen och Björn Melins pånyttfödelse som hockeyspelare är nog de saker som gläder mig allra mest så här på lördagskvällen.

AIK har ett betydligt bättre lag än många tror. Inte minst har vi fler och vassare spetsspelare än flera av våra konkurrenter. Ramstedt, Janmark och Joslin är spelare som Leksand och Örebro bara kan drömma om. Om AIK framöver fortsätter att visa upp samma fart, fantasi och förmåga som i premiären mot HV71 finns det ingen anledning till oro.

Det här laget ska inte behöva slåss för att undvika kvalserien. AIK ska på sin höjd behöva slåss för att undvika playoff till slutspel. Det är så sant som att hybris är mitt mellannamn.

* * *

Den som äger insikt har en källa till liv,
men dårens straff är hans dårskap.
(Ordspråksboken 16:22)

Äntligen på väg

Du älskar henne ända till september. Sedan vinkar du sommaren farväl, sjunger so long, farewell, auf Wiedersehen, adieu och gör dig redo för en ny höst och vinter med AIK, Hovet och hockey.

* * *

Det är den 14:e september. Höst. Ändå smakar luften som en jordgubbspaj, en solig dag i maj. Träden står förvisso inte i blom. Marken täcks inte av jungfrudom. Det hänger inte alls på varje kvist en solskensoptimist. De gula löven vittnar om något helt annat. Om oro och väntans tider. Om mörker eller ljus i mörker. Inte desto mindre: Om ett par timmar går jag på promenaden och väntar på att det ska ringa in. Med sol i sinne och tro på finne. Ramstedt är mitt stora hopp. AIK begår SHL-premiär klockan 16. Mot HV71. På Hovet.

Allmänna Idrottsklubben. AIK. Vi är överallt. Från norr till Södertörn, till jordens alla hörn, så leder vägen hem till dig.

* * *

Igår kväll ägnade jag ett par timmar åt att läsa Sportbladets rosa hockeybibel. Mats "Det känns som" Wennerholm har fått breda ut sig på ett närmast vulgärt sätt. Det känns som ett par av Mats alla rader om AIK summerar hans insats under försäsongen: "[...] backsidan känns tung och stabbig och här känns det som att allt hänger på nye kanadensaren Derek Joslin, 26." Själv tycker jag det känns som att Mats åtminstone lite grann vet vad han pratar om. Men det känns också som att Mats skulle behöva utöka sin vokabulär. Vidare känns det som att Mats har fastnat i gamla hjulspår. Känns det som.

* * *

Medan en annan haft fullt upp har gärdsgårdsserien, also known as HockeyAllsvenskan, hunnit tjuvstarta. De så kallade "experterna" tror naturligtvis på Djurgården. Tillåt mig att hånle. Önsketänkandet på de stockholmsbaserade sportredaktionerna saknar som vanligt gränser. Om Djurgården går upp lovar jag att bjussa Sir Charles på chokladimpregnerad banan.

* * *

Själv är jag varken expert eller önsketänkare. Därför ska mina säsongstips, till skillnad från Mats & Ros med fleras, tas på fullaste allvar. Black Boris siar enligt följande:

SHL-tabellen efter 55 omgångar:

1. Skellefteå
2. Luleå
3. Linköping
4. HV71
5. Frölunda
6. Färjestad
7. AIK
8. Växjö
9. Modo
10. Leksand
11. Brynäs
12. Örebro

Allsvenskan efter 52 omgångar:

1. BIK Karlskoga
2. Rögle
3. Malmö
4. Västerås
5. Södertälje
6. Djurgården
7. Oskarshamn
8. Mora
9. Timrå
10. Björklöven
11. Troja/Ljungby
12. Asplöven
13. Karlskrona
14. Almtuna

Årets flopp alla kategorier:

Tomas Ros.

* * *

Vad gäller AIK:s säsong tror jag, kort och gott, att:

• Teemu Ramstedt blir nyckeln till framgång.
• Mattias Janmark-Nylén tar ännu ett steg och blir en av seriens bästa offensiva spelare.
• Alexander Hamberg blir exakt den blåslampa i baken som Daniel Larsson så väl behöver.
• Vi som följer laget kommer att få se ett AIK som blandar och ger men som i slutändan är betydligt bättre rustat än förra säsongens lag.
• Det blir minst kvartsfinal.

* * *

Den här hösten har så här långt varit en av de mest krävande i mitt liv. Jag har aldrig haft så mycket att göra, aldrig haft så lite tid över för sådant jag allra helst vill göra. Just därför känns det (just det Mats) så oerhört skönt att få vandra upp till Hovet igen. Idag ska jag bara njuta. Jag ska stå i trappan och vara mig själv för en stund. Jag ska sjunga hjärtat ur bröstet och tillsammans med mina svartgula bundsförvanter bära fram Gnaget. Från och med början av oktober bor jag en bra bit ifrån Blåsut men jag kommer alltid att vara hemma i Johanneshov.

* * *

Längtan bor i mina steg. Jag har lämnat allt som tynger mig, på vägen hem till dig.

När jag kysser Hovet

Det är lördag morgon, den 7:e september 2013. Jag sitter vid köksbordet och stirrar ut i dimman. Den är vacker och grå, dimman, men tjockan till trots lyser Teletubbies-skylten igenom. Jag är så trött på den där skylten. Jag är så trött på att se det där förbannade rymdskeppet som förstör utsikten från lägenheten. Ulf Lundell klagar på sitt konstiga torn på Österlen. Han skulle bara veta hur det blivit i Blåsut. Det ska bli skönt att flytta. Så befriande härligt.

Vi ska flytta och jag ska bli av med gångavståndet till Hovet. Det blir närmare till jobbet men längre till AIK. Jag står ut.

* * *

Om en vecka släpps pucken på riktigt. Då är försäsongen historia. Då är det som var nu igår kväll i Scaniarinken förbi. Då betyder 11-1 på två matcher varken mer eller mindre än 11-1 i en semifinal 1984. Ingen spelare, ingen ledare och inget lag kan leva på gamla meriter. Endast nostalgiska supportrar tillåts leva på gamla minnen. För Björn Melin, Mattias Janmark, Teemu Ramstedt och de andra är det ruta ett som gäller. Nollställda.

Detta vet vi om lördagen den 14:e september 2013: Hovets is kommer att ligga blank och klar. I första pausen kommer det att serveras kaffe & mazarin. Eddie kommer att presentera minst en genomtänkt teori. En och annan kommer att vara nervös.

Resten har vi ingen aning om. Det är det som är tjusningen med sport.

En hockeymatch är ett underbart skådespel. Ett drama utan manus. Aktörerna är många, ingen vet på förhand vem som ska inta huvudrollen. Ingen vet på förhand vem som ska hålla i taktpinnen när orkestern brakar lös. Jag älskar det här spelet, skådespelet. På A9 är jag lika hemma som fågeln på sin gren. Där står jag i trappan och håller den ofri och sjunger ut. Där är jag nervig och dan och har ont i magen i tredje perioden. Äntligen är det dags igen. Äntligen!

* * *

Jag har på sistone missat ett antal matcher men följt dem på avstånd. Rapporteringen har funkat. Folk med koll har uppdaterat och delat med sig. I onsdags satt jag dock intill Kringelknutten på Hovet och såg AIK manövrera ut SSK. Min gode vän var inte nöjd med sitt allsvenska lag. SSK imponerade föga. AIK såg däremot stabila ut. Teemu Ramstedt debuterade, visade klass och blev tvåmålsskytt. Igår kväll följde han upp succén med 2+3. AIK har hastigt och lustigt fått in en center som har potential att bära en förstakedja.

Det finns människor som med envis svenskhet hävdar att "en spelare gör ju ingen skillnad". Säg det till gnagarna som sett Ramstedt.

* * *

Min fyraåring ser också fram emot säsongen. Häromdagen lät han mig förstå att det här med färglära är en enkel match:

- Du Pappa...
- Ja?
- Om man tar blått och gult, då blir det grönt.
- Mm.
- Om man tar rött och gult, då blir det orange.
- Jajamen.
- Om man tar rött och vitt, då blir det rosa.
- Yes box. Vad du kan!
- Ja, men du pappa...
- Mm?
- Om man tar svart och gult, då blir det AIK.

Kurragömma med Puh

Lillgrabben och jag åkte till Norrtälje med höga förväntningar. Vi ville se AIK och hockey, käka korv med masmos och socialisera.

Vi fick se ett AIK som höll Ryno-klass med undantag för Hamberg som var bra. Vi sket i korven men kompenserade med Kent McDonell's på vägen hem istället. Masmos blev det inte tal om. Vi socialiserade så gott vi kunde. I en tid då alltfler supportrar ägnar matcherna åt twitter och andra asociala medier får man nöja sig med det lilla. I första pausen läste vi "Kurragömma med Puh".

* * *

Det slog mig inte förrän på vägen hem att "Kurragömma med Puh" kan läsas som en allegori. Vid första läsningen kan det verka som att berättelsen handlar om en björn med mycket liten hjärna som leker kurragömma med sina vänner i Sjumilaskogen. Men i själva verket handlar det om den naiva och lite puckade supportern som använder försäsongen åt att leta reda på sina gamla favoriter. I boken tror Puh först att han ska hitta Nasse, Ior och de andra på sina favoritställen. Efterhand inser han dock att om han vill hitta sina vänner måste han leta på deras favoritställen. Således hittar han t.ex. Nasse i en ihålig stock.

Själv hade jag inför gårdagens mästarmöte (?) ägnat två hela matcher åt att leta efter mina gamla favoriter. Jag hade letat efter Daniel Josefsson, Fredrik Carlsson, Patric Blomdahl och Björn Melin.

Inte förrän en bit in i tredje perioden mot Leksand igår insåg jag mitt misstag. Jag hade letat på fel ställen. Jag hade letat på mina favoritställen. Jag hade letat efter Carlsson framför AIK:s mål, jag hade letat efter Josefsson mitt i banan, jag hade letat efter Blomdahl i nyllet på motståndarnas keeper och jag hade letat efter Melin i matchvinnarrollen. Mot slutet av matchen mot Leksand förstod jag att om jag ville hitta mina gamla favoriter måste jag leta på deras favoritställen. Således hittade jag Josefsson med backhandfattning längs sargen bakom egen bur. Jag fann Carlsson vinglades i sarghörnen med flackande blick. Jag hittade Blomdahl (tre gånger) i utvisningsbåset. Björn Melin fann jag just som han var i färd med att stoppfinta utanför offensiv blå (vilket naturligtvis resulterade i att hans två kedjekamrater åkte offside). Kära dumma gamla Björn.

* * *

Mannen på trottoaren är ett uttryck för en slumpmässigt vald person i Leksand. En s.k. medelmas. Används ofta retoriskt.

Enligt mannen på trottoaren imponerade Leksand igår. Särskilt Salo såg fräsch och fit ut. Ryno var lång.

* * *

Bakom Leksands bås gjorde Frasse reklam för hamburgare.

* * *

AIK såg oerhört sega och tunga ut igår. Man får hoppas att det berodde på träningslägret. Jämfört med matcherna mot Örebro och Västerås var tempot lågt. Leksand hade högre fart men imponerade inte spelmässigt. De vann rättvist men kammade liksom AIK noll. Poäng utdelas först den 14:e september.

Christian Sandberg saknades återigen. Vi behöver Sampa och jag tycker fortfarande att han ska vara lagkapten i det här laget.

Hamberg var bäst i AIK. I första perioden gav han mig Fasth-vibbar. Stor, tät och följsam. Kommer säkerligen att ge Larsson en match om förstaspaden i höst/vinter.

Marcus "Lilliz" Nilsson är en härlig lirare. Stora förhoppningar på honom. Kommer, om inget oförutsett inträffar, tillsammans med Pirnes och Janmark att utgöra AIK:s förstakedja mot HV på Hovet.

* * *

Den hängivne leksingen Kung Kenta häcklade mig i pausen mellan andra och tredje perioden. Det gjorde han naturligtvis helt rätt i. Glimten i ögat är det bästa jag vet, näst efter bacon.

* * *

Enligt mannen på trottoaren är Leksand i SHL för att stanna. Det har mannen på trottoaren läst i Expressen och då måste det ju vara sant.

* * *

Derek Joslin debuterade för AIK igår. Han inledde med att gå bort sig i första bytet. Därefter spelade han upp sig. Joslin har ett bra skott, hårt och snabbt. Dessutom tycks han veta var målet ligger. Igår var han ett stolpskott ifrån att göra 1-0. Han är stor och stark och av vad jag såg igår tycks han ha bra fart på rören. Jag tror att Joslin har alla förutsättningar att bli en publikfavorit på Hovet. Nyckelspelare som måste lyckas om AIK ska lyckas. Hoppas fortfarande på ytterligare en back in.

* * *

I andra pausen kom AIK:s landslagsback Linnéa Bäckman fram och sa hej. Lillgrabben blev blyg men i smyg och med ett leende sa han till mig: "Pappa, snart ska vi se tjejerna igen." Jag svarade med stoiskt lugn: "Ja, det ska vi göra. Och då blir det lite klass på grejerna."

Stöd AIK Damhockey!

* * *

Det bästa med att Leksand är tillbaka i finrummet är att det innebär kosing till Gnaget. Det näst bästa med att Leksand är tillbaka är att Jämtleksing får blogga om AIK igen. Black Boris gillar Jämtleksing. Black Boris känner intellektuell gemenskap över laggränserna. Black Boris är liksom Jämtleksing stolt travestit och ser mycket fram emot subtila hån, sund antagonism och poetry slam 2013/14.

* * *

Inatt drömde jag om Bång. Han sa han var på gång.

Pinbackshallen revisited

AIK besegrade VIK Västerås HK i Pinbackshallen utan att övertyga. De allsvenska gästerna från Gurkmänistan stod upp oväntat bra och var minst lika mediokra som AIK.

Om själva matchen föreslår jag att du som läser även läser någon annanstans. Jag har nämligen inte så mycket vettigt att säga. Inte desto mindre ska jag försöka sammanfatta mina intryck på ett i huvudsak seriöst och genomtänkt sätt.

• Alexander Hamberg stod för en stabil insats i målet. Betydligt bättre än senast i Örebro. Kan nog komma att ge Larsson en match om förstaspaden.
• Fredrik Carlsson hade uppenbara problem att kontrollera både sin egen och sina motståndares kroppar.
• Daniel Josefsson drog sin patenterade backhand längs sargen minst tre gånger.
• Andreas Frisk var en av Västerås bättre backar. Spelade en hel del power play, men just i den spelformen utan skärpa. Kommer garanterat att göra stor nytta i VIK 2013/14.
• Esa Pirnes och Christian Sandberg saknades, vilket märktes. Dessa två centrar tillhör lagets viktigaste kuggar.
• Dennis Nordström fick obegripligt mycket tid på sig att med ett klassiskt dragskott göra 2-0 till AIK. Snyggt!
• Dan Dolme gav upphov till het debatt på bästa plats. Prozac utnämnde (med min support) VIK:s Viktor Mårtensson till kung. Mariga Mary hävdade motsatsen, d.v.s. att Dan Dolme snarare är att likna vid en prinskorv. (Sistnämnda liknelse kom egentligen aldrig ur Marys mun men innebörden av vad hon faktiskt sa var på ett ungefär just denna. Jag kan emellertid ha feltolkat grovt eller till och med, i detta inlägg, ägnat mig åt en smula hittepå.) 
• Björn Melin sköt 4-5 skott på mål under matchens första fem minuter, alla i power play. Ett av dem gick i mål, kom i spel 5 mot 3 och var mycket vackert. Efter sitt mål gick Melin ned sig. Han avslutade sin insats i Märsta med att snacka till sig ett matchstraff. Rutinerat.
• Oscar Ahlström avgjorde matchen.

Det fanns ost- och baconburgare på grillen vid Märsta Station. Prozac åt liksom en annan med stil och feeling före match. Rutinerat och världsvant såg vi till att dra på oss våra vackra vita matchtröjor från guldsäsongen 2012/13 först efter att vi slafsat i oss våra burgare. Mariga Mary klämde å sin sida en tunnbrödrulle. Värt att notera är att hon bara hade en korv i rullen, vilket kan tyckas lite mesigt. Själv kör jag aldrig med mindre än två. Efter maten träffade vi hur som helst Daniel Rudslätt - Sveriges snyggaste sportchef - och tog försäsongens hittills snyggaste bild. Stöd AIK Dam!

Det fanns kaffe & mazarin i Pinbackshallen. Medan jag stod i kön i första periodpausen hann jag med att fråga Fredrik Svensson hur det stod till med kroppen. Först i efterhand insåg jag hur fånigt det måste sett ut när jag, samtidigt som jag frågade om hans kropp, med händerna i luften liksom vägde mina egna chipstuttar. Fråga inte varför jag gjorde det. Just där och då föll det sig naturligt att kombinera en relevant fråga med irrelevant kroppsspråk. Svensson skrattade hursomhelst och sa att det kändes bra. Han är på gång.

Att jag har en vän som heter Mary är i sig nästan för bra för att vara sant. Mary får mig alltid att tänka på Bruce Springsteen. Det är Mary Queen of Arkansas, det är Mary vars "dress waves" i Thunder Road. Det är Mary som berättaren i The River "met in highschool when she was just seventeen". Det är Mary Lou. Det är Mary "in the garden of a thousand sighs" i The Rising. Och det är naturligtvis Mary's Place.

GurkOlle (som tyvärr missade matchen på grund av jobb) ska veta att det är en ynnest att vara gnagare. Det är en lika stor ynnest att få dela detta brinnande intresse för AIK och hockey  med ett helt gäng sköna dårar som liksom en annan längtat hela sommaren efter att få se AIK träningsspela i Pinbackshallen. Pinbackshallen som för denna eftermiddag på sätt och vis blev ett gnagarnas och hockeyns Mary's Place:

Familiar faces around me
Laughter fills the air
Your loving grace surrounds me
Everybody's here

Alla utom några som inte kunde komma. En del var på Skytteholm och såg AIK:s fotbollsdamer mosa Bajen. Andra grillade utanför Pinbackshallen, tror jag.

Om en vecka är det dags igen: AIK vs Leksand i Norrtälje. Dessförinnan åker AIK:s hockeyherrar till Dömle Herrgård i Värmland för ett välbehövligt träningsläger.

Själv börjar jag, efter lång och trogen sommarledighet, jobba på måndag. Återstår att se hur mycket tid och energi som blir över för att blogga, twittra och surra i telefon med GurkOlle. Sistnämnde missade förresten, enligt uppgift, inte alls AIK-Västerås på grund av arbete. I själva verket mådde han gott på en kurort i Belgien.

@GurkOlle

AIK lanserar familjekort och familjepaket

Idag presenterade AIK ett par mycket fina erbjudanden riktade till barnfamiljer. Detta är något som många med mig efterfrågat.

Det är uppenbart att AIK Hockey och inte minst biljett- och säsongskortsansvarige Sevve Saberi lyssnat på oss medlemmar, supportrar och AIK-familjer. För detta ska man ha uppmuntran och beröm. För likväl som vi engagerade gnagare bör protestera när AIK gör fel bör vi applådera när AIK gör rätt. De nya familjekorten och familjepaketen är ett stort steg i rätt riktning.

AIK Hockey måste försöka hitta "nya" supportrar. Fotbollen har föregått med synnerligen gott exempel då man på senare år lockat fler och fler barnfamiljer till Råsunda och Friends Arena. Många av de barn och ungdomar som idag fyller familjeläktaren kommer imorgon att utgöra kärnan av AIK:s stå- och sittplatspublik. Långsiktighet är A och O i arbetet med att sälja fler biljetter och locka nya supportrar.

Läs mer om och beställ AIK:s familjekort och familjepaket HÄR!

* * *

Inför morgondagens träningsmatch mellan AIK Herr och Västerås har den beryktade bloggaren GurkOlle klivit ut ur garderoben och en gång för alla visat sitt stöd för AIK. Lästips: Inför AIK!

* * *

Glöm inte bort att stötta AIK Dam. Sveriges bästa hockeylag har inte bara ett SM-guld att försvara. De ska bli bäst i Europa också!

STÖD AIK DAM!

Does this bus stop in Örebro?

Efter en lång sommar av avhållsamhet och förstulna blickar var det äntligen dags för helfjong och hålligång.

Åh, Örebro
där isades mitt blo'

Vi laddade som sig bör med att öla. Min vän Eddie, även kallad Raggarkungen, Mariga Mary och jag skålade in den nya säsongen. Ding, klocka, dong, proklamerade vi och höjde våra glas. Sen drack vi högtidligt och ägnade oss åt initierat hockeysnack. Eddie sa att det här är livet. Jag höll med men flikade in för att balansera upp: "Döden, döden." Är man undergångsgnagare så är man. Mariga Mary kontrade med myndig min: "Var inte så negativ, Boris. Josefsson blir konungarnas konung i år." Det hänger på håret, tänkte jag.

Raggarkungen drog en vals och jag likaså. Vi blev laddade och tända. Vi äntrade supporterbussen med lika glatt humör som vår chaufför.

* * *

Det som händer i bussen stannar i bussen, som man brukar säga. Vi gör därför ett hopp i historien samtidigt som vi nynnar denna sång:

Åh, Örebro
där var du jävligt go'
Åh, Örebrohoho
där isades mitt blo'
Ja, jag hade tur
jag blev din tjur
och du, du blev min ko
Ja, det kan ingen tro
nåt sånt om Örebro

* * *

Matchen var inte mycket att skriva hem om. En ganska typisk första träningsmatch. Halvknackigt spel om än hyfsat tempo, dråpliga misstag, emellanåt en och annan fin individuell prestation. Daniel Larsson var bäst i AIK. Hade han stått hela matchen vete fan om vi inte vunnit. Ändå: Örebro vann rättvist. Sett till tre perioder var de snäppet hetare. Inte minst i power play.

Man ska inte dra några stora växlar men väl ett par små. Min oro för våra backar stillades tyvärr inte ett dugg.

Vem/vilka ska sköta uppspelen, undrar jag till exempel. Jag är rädd för att AIK ska bli ett lag som i höst/vinter tappar puck i uppspelsfas alldeles för ofta och därmed bjuder motståndarna på otaliga farliga spelvändningar och enkla mål. Det har vi inte råd med. Jag oroar mig över om Fredrik Svensson kommer att vara lika skadebenägen som för två år sedan. Jag nojar mig över vad som händer om vi inte får in den där offensiva, spelskickliga AHL-backen.

Och hur bra är egentligen Derek Joslin? Frågorna är många, svaren står skrivna i rymden.

* * *

Apropå Joslin så twittrade han att han var på väg till Sverige igår. Det vore kul att se honom redan på lördag, mot Västerås i Märsta.

* * *

Christian Sandberg och Esa Pirnes (lagets i mina ögon två viktigaste centrar) klev av igår. Franzén sa något om försiktighetsåtgärder men nämnde även de hemska orden "ljumskar" och "höftböjare". Då blev jag ännu mer orolig, ja, till och med nervös.

* * *

Mattias Janmark och Marcus Nilsson kommer att bli AIK:s viktigaste offensiva vapen 2013/14.

* * *

Det var underbart att se AIK spela hockey igen. Det var lika underbart att träffa alla tillresta hockeygnagare. Min vän Prozac (som förstås åkte tåg till och från Örebro) var liksom en annan uppklädd och fin. I Johanna Lagus och Linnéa Bäckmans bortatröjor från guldsäsongen 2012/13 sken vi ikapp med både solen och en glad örebroare. På lördag gör vi det igen, i Pinbackshallen, i Märsta. Mot Västerås.

Framåt stolta AIK!

Sommaren är kort

På onsdag inleds försäsongen på riktigt. AIK åker till Örebro för träningsmatch och självklart följer undertecknad i Gnagets spår.

Det kommer att rulla ett antal svartgula bussar och bilar mot Behrn Arena på onsdag. Från Solna, Stockholm och överallt. Allmänna Idrottsklubben kallar. Marcus Nilsson ska göra sin första match i AIK-tröjan. Mark Hurtubise likaså. I Örebro debuterar Tina Thörner som mental tränare.

Onsdagens match följs upp på lördag med AIK-Västerås i Märsta. Min vän GurkOlle har tyvärr fått förhinder men han har lovat att stötta Dan Dolme och de andra via twitter. Återstår att se huruvida GurkOlles stöd kan förhindra en svartgul överkörning av de gulsvarta.

Ni vet väl förresten att Västerås egentligen alltid velat vara som AIK?

Apropå wannabes. Skellefteå har gjort klart med den förre djurgårdscentern John Norman. Det är bara att gratulera SAIK. Redan nu spår jag att Norman blir ett av säsongens bästa nyförvärv. En flytt till Byske är nog precis vad både spelaren och klubben behöver. Tyvärr.

AIK har förhoppningsvis inte spikat truppen än. En offensiv back av klass behövs in och utöver detta finns det plats för nummer 20. Varje morgon vaknar jag av en väckarklocka som slår Ding Ding Ding, Ding Ding Dong. Jag är på gång, är Bång? Endast hockeygudarna vet. Så låt oss därför be:

Ulf (Isaksson) som haver gnagaren kär
se till mig som liten är
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Ulfs händer
Lyckan kommer, lyckan går
Den Ulf älskar Daniel Bång får

GurkOlle hörde förresten av sig häromdagen. Han ville intervjua mig. Tydligen har han fått för sig att jag har koll på Gnaget. Eftersom jag är en hyvens kille svarade jag efter bästa förmåga. För att medverka på GurkOlles blogg ställde jag emellertid vissa krav. Han lovade att tillmötesgå dessa. Inom en snar framtid ska det gå att ta del av både intervjun och kraven. Redan nu vill jag dock bestämt avsvära mig allt eventuellt ansvar. Om någonting jag sagt verkar skumt eller rentav dumt så skyll inte på mig. Jag har blivit felciterad. Saker och ting har ryckts ur sitt sammanhang. Jag har inte gjort något. GurkOlle har klippt och klistrat. Det får stå för honom. Jag är inte medietränad.

För övrigt har jag övertalat Prozac att klä upp sig till AIK-Västerås i Märsta. Tillsammans ska vi göra reklam för AIK Damhockey. Han har förvisso låtit mig förstå att tröjan hans sitter en smula tajt:

Som om det skulle vara annat än smickrande. Pondus kallas det, har jag hört. Själv trivs jag utmärkt i min tröja #91, den sitter faktiskt som en smäck. Men så är jag också lite mer vältränad en vissa andra bacon- och mazarinmumsande sittplatsfetton. En sund själ i en sund kropp. Chipstuttarna skyller jag på åldern.

Nåväl. Var det något mer jag hade på hjärtat? Ja, faktiskt. Ett par saker:

1. Stöd AIK! Köp säsongskort, för bövelen!

2. Skratta åt Växjö Lakers. De är redo.

Boris Zabka var inte som de andra

Det är försäsongstider. Härligt. Efterlängtat. Det enda man verkligen vet om SHL-lagen och dess trupper är att man ingenting vet. Men det går an att spekulera. Ana, spana, banana... Nä, förlåt och förresten, Djurgården är ju fortfarande inte ett SHL-lag.

Hursomhaver barnen kär. Trupperna är på väg att spikas. Det betyder att lagen som ska göra upp om de tio slutspelsplatserna börjar ta form. Nu ska pusselbitarna bara trimmas i form också. De kallas ju så numera, spelarna. Pusselbitarna. Pusselbitarna ska matchas ihop till ett pussel. Det är allmänt känt. Det är också allmänt känt att SHL-klubbarnas sportchefer kämpar med att få ihop vardagspusslet. Dessa ensamstående män har det inte så lätt. Alla bara kräver och begär att de ska leverera. De ska pussla och foga samman. En del är duktiga pusselbyggare, ty de fick produkter från Ravensburger med modersmjölken. Andra, som herr  Evertsson i Växjö (för att ta ett slående exempel), har för vana att med våld försöka trycka ihop bitarna till ett sammanhållande mönster. Det brukar gå sådär.

"Allt ska ske med list, sa farfar och tog lössen med tårna."
Så sa alltid Pippi när jag var liten.
Enligt uppgift identifierade sig Evertsson alltid mer med Tommy.

Men det här inlägget ska inte handla om Lökers och deras oförmåga att investera sina stålar. Inte bara. Det ska inte heller handla om AIK och mitt hjärtas klubbs oförmåga att dra in stålar. Sanning att säga vet jag inte riktigt vad det här inlägget ska handla om. Men det ger sig. Jag spontanskriver ett litet inlägg och hoppas på det bästa. Kanske leder det till rena fullträffen, kanske inte alls. Det är som med AIK:s senaste tillskott. Kanske blir Derek Joslin en succé eller åtminstone svindlande nära. Kanske blir han en dunderflopp. Den som lever får se. Den som besöker Hovet i höst/vinter får se.

Som alltid när det handlar om en (åtminstone för min del) okänd spelare som ansluter så är det omöjligt att på förhand dra några slutsatser. Man kan läsa på, man kan youtubba och så vidare. Men till syvende och sist är det först sedan man sett honom spela som man kan säga något om spelarens potential. Jag hoppas att Rudslätt hittat rätt. Jag hoppas verkligen det. Backsidan är och förblir ett orosmoln. Först i oktober-november någon gång går det rimligtvis att säga något om huruvida Rudslätt lyckats med pusslandet eller ej.

En back till ska in är det sagt. Jag hoppas på en offensiv, spelskicklig back med sinne för liret. En yngre version av Josh MacNevin, med mer än styrfart.

* * *

Apropå pusselbitar. Brynäs gjorde i början av juli klart med den amerikanske vänsterforwarden Bill Sweatt. Just ikväll är jag lite nyfiken på hur han luktar.

* * *

Ser redan fram emot att se Derek Joslin sänka Växjös senaste floppvärvning.

* * *

Angående Nyman som kommer till Dif som en ny man. Ge honom bananer!

* * *

Vore det inte väldigt kul, innovativt och fräscht om HV71 helt sonika bestämde sig för att börja kalla sig Blue Bulls igen?

* * *

Ja, herregud. Tänk så mycket dumheter en kan bajsa ur sig en klar och nykter söndagskväll. Sommar, semester och solsting är en härlig kombination. I morgon ses vi på Ritorp klockan 11.00. Sen ses vi på Ritorp igen klockan 18.30. Vilka då, undrar GurkOlle och andra vänner av ordning. Tja, vad sägs om AIK, lillgrabben och jag. Och så några hockeypuckade gnagare därtill förstås. Väl mött!

Jesus gick på vattnet, Gnaget går på is

På måndag (29/7) går AIK på is. På Ritorp. På riktigt. Herrarna gör entré redan klockan 11.00, vilket är en perfekt tid för semesterfirare och arbetslösa. Själv räknar jag med att vara på plats.

Min abstinens är stor, så stor, min längtan efter att se Björn Melin i slow motion är enorm. Mitt mazarinbegär saknar gränser. Jag ser fram emot försäsongens första ispass som ett barn ser fram emot julafton. Hårda paket under granen. Inga jävla strumpor. Inga slipsnissar. Men väl AIK Kids Zone i fiket, kaffe, korv och rin rin rin rin rin rin... Inbitna gnagare på läktaren. Förmiddagens träning blir en perfekt uppladdning inför kvällens höjdpunkt: klockan 18.30 går Svenska Mästarna på fruset vatten. Det vill man inte missa.

AIK herr har i dagsläget en backuppsättning som man inte ens kan skrämma leksingar med. Två pjäser ska in och Rudan säger att han har läget under kontroll. Men det börjar vankas nerver banne mej. Jag är som vanligt orolig. Hur ska det gå? Hur fan ska det gå? Som försiktig optimist räknar jag kallt med att AIK kniper tiondeplatsen i sista omgången. Sedan Bröderna Defensivspecialister skolats om till backar! I så fall blir AIK första SHL-lag någonsin att nå slutspel som SHL:s tredje sämsta lag. Vi kommer att skriva SHL-historia.

AIK dam har i dagsläget ett lag som ska gå för guld. Leksingarna har anledning att bajsa på sig. Kung Kenta, Backeman och de andra knätofsprydda superstjärnorna (som det alltid är lika lustfyllt att munhuggas med på Ritorp) ska dock inte hänga läpp. De ska vara glada över att få se ett klasslag emellanåt. De ska inte sitta på en subventionerad trottoarkant och deppa. Som gnagare med hybris räknar jag kallt med ett nytt SM-guld. Allt annat än succé vore fusk och domarskandal. Anförda av Gizela Blom, Linnéa Bäckman och Helene Martinsen kommer AIK dam även säsongen 2013/14 att utgöra ljuset i den svartgula, tunnelseende tillvaron.

* * *
Flikar in ett par tänkvärda rader, signerade Björn Afzélius:

Jesus gick på vattnet
jag är inte han
Jag fick min första kallsup
två meter ifrån land
Själv så stod du torrskodd
på andra sidan ån
Och när jag börja' sjunka
så gick du därifrån.

* * *

Stöd AIK Hockey, i med- och motgång!