Bridge over troubled water

Det fanns en tid då jag kunde välja bort viktiga seriematcher i ishockey för att se AIK:s fotbollslag spela försäsong på Skytteholm. Men det var då och nu är nu. Det har runnit mycket vatten under broarna sedan 2005. Vad är väl egentligen ett högsäsongskval mot CSKA på ett kokande Råsunda, jämfört med en försäsongssval mot Byske på ett kylslaget Hovet? Inte mycket, inte mycket.

Jag kände det redan när jag gick på promenaden. Jag har mina ritualer. På vägen upp till Hovet ringde jag min gurkrunkande vän Olle i Västerås. Som vanligt svarade han inte. Som vanligt orkade jag inte lämna något meddelande. En del hatar Göteborg, jag hatar telefonsvarare. Istället för GurkOlle fick jag prata med mig själv och sms:a Eddie. Eddie svararade med en bild på ett glas öl.

Ett glas öl är alltid ett glas öl. Men i gott sällskap kan det bli så mycket mer än så. Vi värmde inför Byske med skål för Gnaget ska det va. Och Mariga Mary var där too.

* * *

Jag vet inte om det finns så mycket vettigt att säga om matchen. AIK såg bra ut till en början. Sen blev Pirnes skadad, Skellefteå visade effektivitet i powerplay och AIK gjorde tvärtom. Att släppa in mål med en man mer på isen är alltid lika uselt. Lite Leksand-varning sånär. Som läktarfetto blir man grinig och sur. En smula besviken till och med, trots att det "bara" sker i en träningsmatch.

Markus Svensson vaktade kassen för Skellefteå och han stod för flera fina räddningar. Jag närde ett visst hopp om att han skulle slänga in en så där fem-sex kassar i tredje perioden men så blev det nu inte. Istället spikade fanskapet igen. Petad ur Gnaget, tänkte jag bittert efter slutsignalen. Att Stjälefteråt snor åt sig både det ena och det andra är allmänt känt. Nu har de stulit vår andrekeeper också.

* *

I första pausen hann jag, förutom att avnjuta kaffe och mazarin, med att samtala med AIK:s PR-ansvarige Adam Ekman. Jag ville förstås ha svar på varför AIK inte på förhand informerade oss trogna supportrar om den "inofficiella" matchen mot Salavat som spelades på Ritorp i tisdags. I bakgrunden stod den rutinerade murveln Shrek och tjyvlyssnade. Jag var nära att göra en Göran Persson och fråga träsktrollet om han gått ner i vikt. Han såg nämligen ovanligt fit ut. Men det gjorde jag inte. Istället snodde jag åt mig en gratis kaffe och kaka, ivrigt påhejad av Klabbarparn. Ekmans svar på min fråga stannar för övrigt mellan honom och mig. Och tjyvlyssnaren Shrek.

*

På vägen hem bar jag trots torsken en skön känsla i bröstet. Gnagarhjärtat slog lugnt och fint. Första matchen på Hovet sedan i april och fler är på gång. Redan i morgon är vi ett gäng sköna AIK:are som ser Salavat göra mos av Skellefteå. Matchstart 17.00. Sen på lördag ser vi samma Salavat åka på däng mot AIK. Den matchen är i allra högsta grad O-F-F-I-C-I-E-L--L och börjar 15.

Biljett köpes här!

Arrivederci...

Högmod går före fall

Efter kvällens historiska haveri på Hovet är det svårt att hitta de rätta orden. Men jag ska göra ett försök.

Till att börja med vill jag säga mitt hjärtas mening. Den riktar sig till samtliga spelare och ledare i dagens AIK: Ni borde skämmas!

Med känslorna avklarade övergår jag till att rationellt försöka förstå vad det var som egentligen hände. Hur kunde det hända? Varför? Och hur i helvete bär vi oss åt för att vända blad och gå vidare?

1. Högmod går före fall
AIK inleder tredje perioden med att omgående göra 7-2. I det läget tror alla, såväl spelare som ledare, att matchen är vunnen. Som en direkt följd av detta slår man av på takten, slutar att åka skridskor, slarvar i defensiven och låter HV komma till enkla avslut.

2. HV71 får vittring
Ett par billiga mål räcker för att de uträknade gästerna ska få luft under vingarna. I samma veva som HV får upp farten hamnar AIK på hälarna. Och Markus Svensson börjar darra.

3. Markus Svensson förvandlas till ett såll
Svensson pallar inte trycket i tredje perioden, tyvärr. När Gnagets försvarsspel havererar och HV radar upp lägen måste han som sista utpost kliva fram och göra räddningar. Det gör han nu inte. Tvärtom släpper han in två-tre puckar som en elitseriemålvakt normalt tar.

4. Melin/Persson blir handlingsförlamade
När Svensson släpper in sitt femte mål för kvällen (tredje på mindre än tre minuter) så är det uppenbart för de flesta som ser matchen att han har gjort sitt. Laget går på knäna, keepern är knäckt. Ett sjätte och sjunde mål ligger i luften. I detta läge väljer tränarna att inte byta målvakt. Anledningen till denna förödande passivitet torde vara att Svensson (felaktigt som jag ser det) blev utbytt efter den första perioden i Linköping. Då tyckte tränarna synd om honom som inte fick någon hjälp av sina utespelare. För att inte sänka Svensson fullständigt väljer man ikväll att låta honom bli i kassen. Naturligtvis med resultatet att Svensson blir just totalsänkt.

* * *

Med bättre fingertoppskänsla hade AIK:s tränare antagligen kunnat undvika kvällens debacle. Grunden till detta monumentala fiasko och för andrekeeper Svensson katastrofala nederlag tror jag lades i den första periodpausen i Linköping.

Men det var inte bara det klena målvaktsspelet som fällde AIK ikväll. Det var det klena målvaktsspelet i kombination med utespelarnas brist på ödmjukhet och tränarnas passivitet som gav HV71 chansen att komma in i matchen och slutligen vända den.

Tyvärr tror jag att det dröjer innan vi ser Svensson i AIK-kassen igen. Jag skriver tyvärr eftersom jag fortfarande är övertygad om att han i grund och botten är en lovande målvakt. Men tröskeln har plötsligt blivit väldigt hög. Ansvaret för den uppkomna situationen är dels hans eget, dels lagledningens. Framförallt Roger Melin och Gunnar Persson har en sak att fundera över: Har de verkligen gjort allt de kunnat för att ge Svensson en bra start i AIK?

* * *

Efter en förlust som den ikväll finns det bara en sak att göra: Samla laget i ett rum med högt i tak. Slut leden. Kom överens om att aldrig låta något liknande ske igen. Knyt nävarna, bryt ihop och kom igen.

* * *

Ny match på lördag. Må fan ta den AIK:are som inte visar hjärta då.

Voffor gör han på detta viset?

Melin sa visst något i stil med att han tyckte att Svensson fått lida tillräckligt. Men ju mer jag tänker på saken desto mer konfunderad blir jag: Varför valde Roger Melin att byta ut Markus Svensson efter första perioden i Linköping? Hur tänkte han? Och vad kommer det där bytet få för konsekvenser framöver, för Svensson, för AIK och för medias fett tröttsamma fokus på Fasth? Vem står i morgon?