Black Boris: Eddie Meduza

Visar inlägg med etikett Eddie Meduza. Visa alla inlägg

lördag 31 mars 2012

Black heaven

När fan blir gammal blir han religiös. Denna helgade helglada kväll känner jag mig äldre än någonsin.

Jag vet inte vad det kan bero på. Kanske att det snöade i morse när jag vaknade och gjorde mig redo för en halvdags kompisflytt med mycket trappspring och fett mycket svett. Det blir ju så mycket roligare att springa in och ut ur trappuppgångar och upp och ner från lastbilsflak när det är snö och lite slask menar jag. Man känner att man lever. Man känner att man finns till. Det är lite som när man som smålurig hockeyfan tar en spontan liten promenix förbi Hovet strax efter att det där lite finare, lite bättre stockholmslaget som vi alla känner gått på pumpen mot Rögle. Been there, done that. En andlig upplevelse så god som någon.

Eller så beror det på att jag fått upp hoppet och glädjen igen inför morgondagen. Söndagen har alla förutsättningar att bli lika episk som lördagen. Först fotbollspremiär på Råsundas gräs som växer mot himlen, sedan hockeysemifinal på Hovet. Solen lär stiga, isen lär skina. Någon vidare vilodag lär det förstås inte bli men även en rättrogen gnagare måste få vara okristligt sann mot sig själv ibland. Det är verkligen inte omöjligt att det blir både bira, fira och stora kramkalas både här och där. Samt ett och annat patenterat vredesutbrott signerat Greken förstås. Min vän är laddad och tänd och jag är säker på att han mår minst lika bra som jag just nu. I kroppen, knoppen, snoppen och anden. Hallelujah!

Himlen är en plats på jorden och för vissa är den kvalserien. För andra är den slutspelet och den annalkande fotbollsvåren. För mig är den lite av varje. Den är en lördagseftermiddag i soffan, med ost, bröd och vin och Hanses som håller nollan. Den är en kväll framför bloggen med groggen och Belinda C. Den är en förlust för Djurgårdens fotbollslag - i Borås av alla ställen - vars symboliska innebörd för en sån som jag har en närmast gudomlig touch. Alla som följt den här bloggen ett tag vet vad jag menar: Borås!! Himlen är långnäsa och fnitter på twitter. Himlen är Eddie Meduza kontra Madonna. Ja, en kväll som denna är himlen till och med Janne Bengtsson ur ett annat perspektiv. Den är blå och lite randig och alldeles alldeles svart.

Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist. Matt 19:30

onsdag 7 mars 2012

Touched for the very first time

Sedan AIK tagit klivet upp i smöret igen, efter alldeles för många år hänvisade till smulor och skulor i en källarvrå kallad HA, visade det sig snart att biljetterna till lagets matcher i Elitserien var betydligt billigare än Djurgårdens dito. I en kommentar till detta minst sagt uppseendeväckande faktum slängde Skansens dåvarande VD, Jan Ednertz, ur sig följande kommentar: "Det är ju olika priser om man ska se Madonna eller Eddie Meduza."

Döm därför av min förvåning när nu Djurgården, i mars 2012, går ut med ett erbjudande på sin hemsida, som i korthet går ut på att man säljer kvalseriekort till ”ett subventionerat pris”.

Som alla hockeyälskare med lite koll förstår så väcker Djurgårdens erbjudande en rad frågor:

Identifierar sig Djurgårdens IF inte längre med Madonna?

Har verkligheten hunnit ifatt Stockholms Stolthet?

Innebär devisen ”Lite finare, lite bättre” att Djurgården - som ryktet säger - ämnar göra entré mot BIK Karlskoga till tonerna av Eddie Meduzas underskattade dunderhit ”Ingen plockar en maskros”?

Frågorna är många, svaren få. En sak kan vi emellertid konstatera: När Fimpen Eklund gör sin första kvalseriematch i karriären gör han det ”like a virgin, touched for the very first time.”

fredag 17 februari 2012

The man in the sky

AIK var stundtals så bedrövligt dåliga mot Djurgården igår att det var pinsamt att se. I första pausen sms:ade jag Greken och skrev: Den här matchen borde ha varit avgjord redan. AIK skämmer ut sig.

Så illa såg det ut. Och inte blev det bättre i början av andra perioden. Fram till det att Fredrik Svensson bestämde sig för att förnedra Djurgårdens jättebäbis Jimmie Ölvestad såg Gnaget ut som ett veteranlag på sömnmedel. Dock med ett undantag; den extrempeppade junisfjunisen i kassen. Niklas Lundström var skillnaden mellan fiasko och succé. Han räddade AIK på egen hand i ungefär trettio minuter. Han var bäst på isen. 19 bast och redan derbyhjälte. Som en seriefigur i Buster.

Men det var Svenssons fight som tände laget, ty efter hans behandling av den bensaxande Ölvestad vände Gnaget. Jag har aldrig riktigt gillat den där Jimmie. För det första är han djurgårdare och bara det räcker ju för att man ska tycka illa om han. Men det är inte bara det. Jimmie är småful, vårdslös, grisig och allmänt jobbig. Gillar att åka på målvakter och buffla på. Han är en spelare som man skulle älska att ha i sitt eget lag. Som motståndarsupporter hatar man honom. Ett erkännande så gott som något.

Men igår kväll, när han låg och tryckte på isen som en annan igelkott utan taggar, tyckte jag att han såg för ynklig ut. Man ska förstås inte slå på den som ligger, men så farligt var det nu inte. Svensson och Ölvestad har båda utdelat både fulare och farligare smällar. Nu såg det mest lustigt och lite lattjo ut när Svensson matade på och Ölvestad kröp ihop och tog emot. Om Svensson sände en signal till båset att nu måste vi ta tag i det här, så sände Ölvestad en signal som sa ungefär det motsatta.

Det blev tre kritiska minuter i BP, följt av två och en halv förlösande minuter i PP. AIK (utan Svensson) reste sig och vände på steken. Djurgården (med Ölvestad) vek ned sig och rasade samman.

För en gnagare som en annan finns det ingenting som är så skönt som att tvåla dit Djurgården. Jag skulle älska att se AIK gå till slutspel igen, och jag skulle njuta av att se Djurgården i kvalserien. Den nesan tycker jag att de har gjort sig förtjänta av. Så mycket skit som man fått höra från Dif-håll genom åren, så mycket hån och höhö. Så mycket snack och smack och trams och flams. Madonna och Eddie Meduza... Ja, jag är dödligt seriös när jag säger att om Djurgården slutar elva i serien så överväger jag att införskaffa ett kvalseriekort på bästa plats. Den resan vill jag inte missa!

Matchen igår hade lika gärna kunnat sluta med brakförlust. Inte desto mindre kändes segern fullständigt rättvis. Ge dom bananer!

torsdag 5 januari 2012

Boris 3 år

Det har varit dålig sprutt på bloggeriet på sista tiden men kanske kommer det igång nån gång som Bång. I alla fall så fyller BB år idag. Som present vill jag ha tre mål, tre poäng samt minst tre trevliga kommentarer. Allra helst vill jag dock ha en Wall of shame på Hovet för samtliga medlemmar i AIK:s så kallade historiegrupp. Avslutar med en skön sång som handlar om mig och min förträfflighet.