Sommaren är kort

På onsdag inleds försäsongen på riktigt. AIK åker till Örebro för träningsmatch och självklart följer undertecknad i Gnagets spår.

Det kommer att rulla ett antal svartgula bussar och bilar mot Behrn Arena på onsdag. Från Solna, Stockholm och överallt. Allmänna Idrottsklubben kallar. Marcus Nilsson ska göra sin första match i AIK-tröjan. Mark Hurtubise likaså. I Örebro debuterar Tina Thörner som mental tränare.

Onsdagens match följs upp på lördag med AIK-Västerås i Märsta. Min vän GurkOlle har tyvärr fått förhinder men han har lovat att stötta Dan Dolme och de andra via twitter. Återstår att se huruvida GurkOlles stöd kan förhindra en svartgul överkörning av de gulsvarta.

Ni vet väl förresten att Västerås egentligen alltid velat vara som AIK?

Apropå wannabes. Skellefteå har gjort klart med den förre djurgårdscentern John Norman. Det är bara att gratulera SAIK. Redan nu spår jag att Norman blir ett av säsongens bästa nyförvärv. En flytt till Byske är nog precis vad både spelaren och klubben behöver. Tyvärr.

AIK har förhoppningsvis inte spikat truppen än. En offensiv back av klass behövs in och utöver detta finns det plats för nummer 20. Varje morgon vaknar jag av en väckarklocka som slår Ding Ding Ding, Ding Ding Dong. Jag är på gång, är Bång? Endast hockeygudarna vet. Så låt oss därför be:

Ulf (Isaksson) som haver gnagaren kär
se till mig som liten är
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Ulfs händer
Lyckan kommer, lyckan går
Den Ulf älskar Daniel Bång får

GurkOlle hörde förresten av sig häromdagen. Han ville intervjua mig. Tydligen har han fått för sig att jag har koll på Gnaget. Eftersom jag är en hyvens kille svarade jag efter bästa förmåga. För att medverka på GurkOlles blogg ställde jag emellertid vissa krav. Han lovade att tillmötesgå dessa. Inom en snar framtid ska det gå att ta del av både intervjun och kraven. Redan nu vill jag dock bestämt avsvära mig allt eventuellt ansvar. Om någonting jag sagt verkar skumt eller rentav dumt så skyll inte på mig. Jag har blivit felciterad. Saker och ting har ryckts ur sitt sammanhang. Jag har inte gjort något. GurkOlle har klippt och klistrat. Det får stå för honom. Jag är inte medietränad.

För övrigt har jag övertalat Prozac att klä upp sig till AIK-Västerås i Märsta. Tillsammans ska vi göra reklam för AIK Damhockey. Han har förvisso låtit mig förstå att tröjan hans sitter en smula tajt:

Som om det skulle vara annat än smickrande. Pondus kallas det, har jag hört. Själv trivs jag utmärkt i min tröja #91, den sitter faktiskt som en smäck. Men så är jag också lite mer vältränad en vissa andra bacon- och mazarinmumsande sittplatsfetton. En sund själ i en sund kropp. Chipstuttarna skyller jag på åldern.

Nåväl. Var det något mer jag hade på hjärtat? Ja, faktiskt. Ett par saker:

1. Stöd AIK! Köp säsongskort, för bövelen!

2. Skratta åt Växjö Lakers. De är redo.

It's gonna be a long walk home

AIK besegrade Växjö till slut. Men det var krampaktigt, segt och spelmässigt dåligt många och långa stunder.

Andra perioden var lika usel som AIK Ishockeys strategiska flytt av Kids Zone till nån slags flygplatsgateliknande mellanstation. Idag var det uppenbarligen fint folk på plats på Hovet för kortsidan med tillhörande lilla läktare hade inte längre plats för några kids. AIK:s yngsta supportrar fick snällt flytta på sig för att bereda plats för Very Important People.

* * *

För två år sedan var det säsongarna på bästa plats som fick ge vika för det fina folket. Själv tilldelades jag t.ex. derbybiljetter i Globen på rad 4 istället för min ordinarie på rad 10. Ett välformulerat mejl senare fick jag ett telefonsamtal från AIK:s dåvarande vd, som lovade att ordna saken. Därefter fick jag bättre platser. Till två av derbyna. Ett av derbyna såg jag från rad 8, placerad bakom ett rött jävla räcke, som man antingen var tvungen att huka sig under eller hänga sig över, för att överhuvudtaget kunna se vad som hände på isen.

* * *

Och idag var det alltså kidsens tur att tjocka på sig. Ungarnas tur att ge plats åt de lite finare, lite bättre besökarna.

Man kan tycka att den oannonserade flytten var märklig. Inte minst med tanke på att AIK gjort sitt bästa för att marknadsföra just denna match med att locka familjer till Kids Zone. Men det är klart, varför ge ungarna ett roligt plejs att lattja på i pauserna, som ligger nära isen och därmed ger en känsla av att man faktiskt är på Hovet och som till och med erbjuder särskilda sittplatser som gör att man kan se matchen från Kids Zone? När man istället kan låta dem gå till entré 11, klättra uppför en brant trappa och därefter transportera sig genom en lång korridor för att komma till The Real AIK Kids Zone - på behörigt avstånd från Hovet. Långt bortom stämningen, slipsarna, snittarna och de höga, vackra, vita kockmössorna.

* * *

Det är så här man uppfostrar unga AIK:are till kunder som hellre socialiserar än ser på hockey.

Det är så här man gör när man visar vilka som är viktiga och vilka som kommer i andra hand.

Det är så här man gör när man vill få en trogen hockeygnagare och småbarnsfar att tappa lusten.

* * *

Matchen då? Tja, vi vann. Vi tog tre poäng. Det räcker. Sur-Janne fick se sitt jumbogäng torska för sjätte matchen i rad och ingen är gladare än jag. Lökers hör inte hemma i Elitserien och det gör inte Sur-Janne heller. Jag kan ärligt säga att efter Rosén-gate föraktar jag allt som den där klubben står för. Eller står och står för. Vad fan står Lökers för, egentligen? De har fula dräkter, töntigt märke och en gaphals i båset. Och en supporterklubb som kallar sig Lakejer. Livréklädda betjänter, hantlangare och eftersägare. Det är väl, när jag tänker efter, ungefär den typen av fans som vissa element inom AIK vill ha fler av på Hovet. Tro fan att jag tänker inställa mig till måndagens extra möte i AIK Ishockeyförening.

* * *

Om AIK Ishockey även i fortsättningen ämnar prioritera fint folk framför vanliga barnfamiljer så hoppas jag att de meddelar detta i förväg. Så att jag vet när det är dags att sälja mitt säsongskort.

När mörkrets sista trummor dånar ut

Jag blundar i en frusen tyst minut och frammanar ett minne ur mitt inres svartaste hockeymörker.

I en inte alltför avlägsen dåtid satt jag på ett ödsligt Hovet och såg mitt AIK ta sig an alla möjliga och omöjliga allsvenska gäng. Jag minns att det ibland var svårt att koncentrera sig på spelet på isen. Istället satt jag matcherna igenom och tänkte på spelet vid sidan av. Ekonomin var körd i bottten, konkurshotet låg som en äcklig dimma över allt jag såg och de sportsliga intrycken grumlades av oro och irritation. Som inbiten och hjärtsliten AIK:are såg jag i slutet av december 2009 sällan längre än till midnatt. Skulle AIK Hockey finnas kvar nästa morgon? Skulle alla vi hockeyälskande gnagare hastigt och olustigt förvandlas till ett laglöst fanskap till sällskap?

När AIK tog sig till slutspel för ett år sedan, genom 3-2 hemma mot Modo i grundseriens sista omgång, kändes det omtumlande och på gränsen till overkligt. När AIK sedan mosade HV71 i kvarten var vi nog många som inte visste var vi skulle ta vägen. Förlusten i semin mot Färjestad blev lättsmält. Jag behövde ett break. AIK behövde ett break. Succén var trots torsken fullbordad och det fanns liksom ingenting att vara missnöjd med. Ingen AIK:are med hästarna i stallet hade väl på allvar räknat med final och spel om SM-guldet. Det hade varit att gapa efter lite för mycket, till och med för den per slentrian och dålig vana mest hybrisdrabbade gnagare.

I år är läget annorlunda. AIK går visserligen inte in i slutspelet som favoriter nu heller, långt därifrån. Men det finns anledning till tro och hopp. AIK är inte bara ett av Sveriges målgladaste lag. Vi har desutom Elitseriens både poängkung och skytteligavinnare i laget. Om Viktor Fasth blir frisk i magen har vi dessutom Sveriges bästa målvakt. AIK ligger högt upp i både PP- och BP-statistiken. I Dicken har vi en av seriens poängstarkaste backar. I Fish och Nemeth har vi två av sereins starkaste defensiva pjäser. Och så vidare. Icke att förglömma Daniel Bång, som ju som alla med lite koll vet är störst, bäst och vackrast i fetaste allmänhet.

Men åter till fjolåret och tillbaka igen. Jag är mindre stolt nu, mer förlägen.

AIK lär med största sannolikhet väljas av Luleå. Kanske, kanske blir det Skellefteå. Oavsett vilket lag som får äran att möta Gnaget så kommer det få slita gris för att rå på oss. Det är jag nästan säker på. AIK går i vilket fall in som underdog. Det kommer att vara ett AIK med betydligt högre mål än i fjol. Kvartsfinalen är mer än bara bonus den här gången. Liksom den eventuella semifinalen är kvarten bara ett steg på vägen. AIK kommer så klart att ta en match i taget men AIK kommer också att gå för guld i år. Jag säger inte att vi vinner men jag tror att det finns en chans att vi gör det. Det trodde jag innerst inne aldrig för ett år sedan.

När mörkrets sista trummor dånar ut. När tunneln tar slut och allt det här som kallas Elitserien och slutspel och drömmar av guld blir verklighet och sanning. När natten är här ska jag lämna allt tillbaks.

Jag tänker ofta på det förflutna, och jag tänker att det är i det som en gång var som man måste gräva om man vill förstå det som numera är. Lika ofta som jag tänker på det förflutna tänker jag på det framtida. Jag tänker att om allt bara går som jag vill så har vi snart en elitserie, fortfarande bestående av 12 lag, men med minst ett nygammalt inslag. Det här är visserligen en blogg om AIK. Inte desto mindre vet jag att den med jämna mellanrum lockar fint folk och främlingar i form av t.ex. leksingar och lakejer. Jag tror att just nämnda kateogorier hockeypuckon har på känn att det här inlägget i viss mån inte bara handlar om mitt lag, utan även om deras.

Men medan leksingar drömmer om ljuset i tunneln och medan lakejer drömmer om en fet bonus i form av slutspel, så går jag omkring i min egen lilla borisbubbla. Jag sätter all min tilltro till en dröm, till sångerna som tar ens liv till slut. För jag tror som min Lundell, att innerst inne är vi alla romantiker. Och vi menar, kan en människa vara någonting annat om hon vill leva det här livet rätt och riktigt? Sanningen är subjektiv men ljuset är min vän. Som solen ska jag stråla och som Greken ska jag skråla. Gnaget är i Elitserien för att stanna. I ljuset, bruset och håkanhuset. Inte ens en soltorkad morot som Björn Ranelid skulle ha kunnat skriva det bättre.

Det jag just sagt har bara sagts en gång, men likt fågelns kvitter kommer mina ord att spridas via både facebook och twitter.

Jag skänker dig den sista lögn jag har

Jag offrar och betalar vad som krävs

Hit med lite farligheter - det är på tiden!

Tabellvetet lämnar mig inte i fred. Jag har försökt att inte låta mig ryckas med och tryckas ned men det är lönlöst. För hur man än gör så ligger det där och lockar och pockar. Gruvligt men ljuvligt.

Titta bara lite, viskar det till mig. Titta liiite bara. I bakhuvudet hör jag min hemlige bundis Birk Borkason vädja och be. "Boris, Boris, om du låter dig lockas av tabellvetet är du förlorad, det vet du". Han sliter och drar i livremmen som jag slängt åt honom, för han hittar inte så bra här i svartskogen. Men jag skiter i Birk. Tabellvetet har en ljuv och sexig röst som lockar mig till sitt bröst. Titta bara liiite. Och jag tittar. Klart som fan jag tittar. Tabellvetet har mig fast i sitt skruvade grepp. Jag är tabellvetets kuvade slav och jag vet att jag kommer förbli det, ända tills Cyndee Peters återigen vaggar mig till sömns med sin efterlängtade so-long-säsong-slutsång.

Tänk att få ligga på en schäslong hela veckan lång och bara tänka på tabellvetet och Daniel Bång. Vilket liv. Vilket liv!

AIK är fortfarande sjua och efter dagens matcher ser läget ljust ut. En seger i morgon mot Timrå och slutspelsplatsen blir nästan svår att tappa. En förlust i morgon och Gnaget har fortfarande saken i egna händer. Jag tittar på det återstående schemat, spekulerar och kalkylerar. Tyvärr inser jag att det mesta talar för att Linköping kommer att spela kval. Jag tror nämligen att de torskar på Hovet på tisdag. Men jag hoppas att mitt tips slår fel. Jag hoppas att AIK tar sig till slutspel samtidigt som Djurgården får lida helvetes kval. Ja, jag till och med drömmer om det på nätterna.

Natten till idag drömde jag min hittills skönaste dröm. Det var en dröm så ljuv att den kräver bearbetning per blogg:

Det var kvalseriens sista omgång, Djurgården-Leksand på Hovet. Dif var redan avsågade, Lif var redan klara för Elitserien. Hovet var smockfullt, mest av tokiga masar men även en och annan stackars gårdare som plikttroget gått dit för att bevittna den slutgiltiga och fullbordande förnedringen. På bästa plats satt jag, med Gnagis i fickan och AIK-hjärtat i handen. Det jublade i kroppen. Och ju mer gårdarna tjöt över sitt nederlag, desto mer njöt jag av välbehag.

Så mycket kan jag ärligt säga att det tog bra mycket längre tid än vanligt att jaga bort det morgonståndet.

Det är några omgångar kvar av seriespelet och än kan alldeles för mycket hända. Vissa dagar dagmardrömmer jag om att AIK ska rasa ihop fullständigt. Tänk om, tänker jag. Men sen tänker jag om och tar mig samman. Det finns ingen anledning till oro. Inte än. Fredrik Carlssons skada har visserligen ställt till det för mig, och frågan är om det inte snart är dags att ta Birk Borkason på orden och börja lyda hans goda råd. Låter man sig lockas av tabellvetet är man förlorad. Men samtidigt: Det känns så fett rätt och gött att tänka på alla stackars hockeypuckade gårdare där ute, som garanterat ägnar mer tid åt tabellvetet än vad en annan ens kommer i närheten av.

Det kan de gott ha, gårdarna. Och de skulle bara veta vad som väntar i en eventuell kvalserie. You ain't seen nothing yet.

Piluttavisan

Men Dicken, men Dicken
Pilutta dej, pilutta dej
Jag vet nånting hemligt
som bara är för mej

* * *

Alltså:
AIK leder med 2-1.
I en ganska så viktig match mot Växjö.
Med 1.11 kvar av tredje perioden åker Växjö på en 2+10.
AIK får spela PP. Ska bara stänga matchen.

Men Dicken vill gå på offensiven. Men Dicken vill fullfölja bakom kassen. Men Dicken drar på sig en tvåa för hakning. Med trettio jävla sekunder kvar.

Pilutta, pilutta.

Tre sekunder efter att pucken släppts i AIK:s zon smäller det bakom Fasth i kassen: 2-2.

Man blir trött ibland.

* * *

Det kändes fint och hedersamt att få hylla Roger Andersson och David Engblom. Det var de värda. På sätt och vis var det kanske inte så fel heller att vi inte var fler än dryga 4000 gnagare på plats. Jag menar, folk som stannar hemma en kväll som denna - de gör ju bara samma sak som de gjort de senaste tio åren. Inget nytt under solen. Ingenting att förvånas över. Ingen nämnd, ingen glömd.

* * *

Patric Blomdahl  är värd ett stycke för sig. Målet han gör ikväll håller högsta Bång-klass. Men det bekymrar mig en aning att Blomdahl gör som han gör. För det är viktigt med roller, har jag förstått, att varje enskild spelare köper just sin roll i laget och inte börjar rucka på de fastlagda principerna. Hur ska detta sluta? Den inre hierarkin, som Boork gillar att babbla om, riskerar att förändras och skapa oro i leden. Vad blir det härnäst? Hattrick av Fish? Slagsmål med Liwing? En helgjuten insats av Stefan Johansson? Nä, så här kan vi förstås inte ha det. Blomdahl  får sluta hålla på. Kom ner på jorden, Flower Valley. Börja brunka!

* * *

Man måste skjuuuta, brukar jag säga till Baloo på bästa värmländska ett par tre-sjutton gånger per period. Man måste skjuuuta!

Idag sköööts det en hel del, men alldeles för sällan på mål. Kent McDonell skulle antagligen inte ens träffa kassen om han så hade lasersikte på klubban. Karln är ett unikum i branschen. Lägger till rätta, lååångsamt. Siktar, lääänge. Skjuuuter - hårt så in i helvete! Tre meter över.

En annan som kan skjuta är Gynge. Men sedan media (och AIK själva, t.ex. i Magasin 33) börjat uppmärksamma hans målskytte och målgestikulerande så tycks det ha låst sig för målkungen. Eller så är det Salmonssons fel helt enkelt. Han ska ju, helt enligt egen utsago, ha gnidit sitt klubblad mot Gynges för att på så vis få del av King Richards magi. Tyvärr tycks det där stick-ollandet eller vad man ska kalla det ha slagit helt fel ut. Salle satte visserligen två mot Dif men Gynge verkar fullständigt ha tappat knycken.

* * *

Modo-Djurgården 1-0 (0-0, 0-0, 1-0)
Mål: Lehtivuori. Tid: 59.59.

Och i Mallmö visar Hugo Boss att det där med "mycket pengar, lite hjärta" bara verkar gälla laget hans. I jagets fall tycks det snarare handla om mycket pengar, lite hjärna.

Pilutta Dif och Mif.

Efter AIK - Växjö

AIK


Det regn som sakta faller här i stan gör husen grå
Neonljusen de speglar sig i asfalten den blå
Och zebran signalerar och utvisar Daniel Bång
Är det konstigt att man längtar bort nån gång?

Säg är det konstigt att man längtar bort nån gång?
Om man gärna vill lyss till Golden Hill
Och stå upp i en segersång
Och om man älskar Hovets grindar
Men är trött på neon och betong
Är det konstigt att man längtar bort nån gång?

I staden här studerar jag, här har jag min praktik
Här har jag mitt gnagarsällskap, min marknad, min musik
Jag talar om min arvedel, mitt lag och min säsong
Är det konstigt att man längtar bort nån gång?

Säg är det konstigt att man längtar bort nån gång?
Om man gärna vill slippa imbecill
Gratisätare med jargong
Och om man älskar Hovets grindar
Men är trött på polis och batong
Är det konstigt att man längtar bort nån gång?

Här bloggar jag om kärleken i stora runda ord
Här blottar jag mitt hjärta som är svart som åkerns jord
Och andra kinden vänder jag till i min ljugarsång
Är det konstigt att man längtar bort nån gång?

Säg är det konstigt att man längtar bort nån gång?
Om ens hjärna slår till med önskan och vill
Göra slut med en klagosång
Och om man älskar Hovets grindar
Men är trött på denna följetong
Är det konstigt att man längtar bort nån gång?

Ballad om hundra år

Janne Karlsson är välbekant,
mången gång har han nån förbannat.
Och om allt han har sagt är sant
är han en så upptagen man,
att han knappast kan ha tid till annat.
Han har sagt mer än en man förmår,
fast även han har Hovet stannat,
men vad gör det om hundra år? Sicket original

Tack Sportbladet

AIK Fasth


Mannen som kommenterade gårdagens match mellan Växjö och AIK hade uppenbarligen ägnat eftermiddagen åt att lära in ett nytt och fräscht ord. Typ varje gång som vår Viktor sög åt sig en puck i Vida Arena sa han: "Och pucken går rakt upp i kombinatet på Fasth."

Black Boris vill inte vara sämre. Härmed vill jag framföra ett tack till Sportbladet. Tack för att ni hjälper mig att utveckla mitt språk. Och tack för att ni ger mig verktyg och material som möjliggör ett skönt och fortsatt innovativt bloggande. Abrahamsson och Ros: I love you!

En kombination av figur och format
En presentation av lösryckta citat
En innovation som ger upphov till prat
En komposition som kallas kombinat

Växjö Fakers

Försöker komma på något mustigt och lustigt och lagom elakt att skriva om Växjö Lakers inför kvällens match. Men det knyter sig.

Här har vi en nykomling som inte bara har tagit sig upp i smöret på ett sätt som åtminstone i vissa avseenden påminner om den resa som Gnaget gjort. De historiska parallellerna lyser naturligtvis med sin frånvaro, även om både Växjö och AIK på senare år har rest sig ur konkursmässighetens djupaste dalar. Men viljan att ta steget, att utvecklas och växa i den så berömda och frekvent omtalade elitserie-kostymen är välbekant. Växjö har tacklat säsongsinledningen med den äran. Som väntat, om nån frågar Boris. Frågan är förstås om de ska hålla hela vägen. Den enda slutsatsen man kan dra just nu är att de har gjort det bra. Hittills. Bättre än AIK så här långt, både sett till Gnagets insats under hösten i fjol och i år. Men att för den sakens skull kalla Växjö Lakers för ett kanonlag vore kanske att ta i.

* * *

Så här skrev jag om Växjö Lakers i BB:s elitserietips 2011/12 som publicerades för idag exakt en månad sedan:

11. Växjö
Börjar bra och är på slutspelsplats efter halva serien. Sedan rasar det. Mycket mål i baken, allt färre framåt. Janne Karlsson får ett par patenterade psykbryt men Växjö kvalar sig kvar till slut.
BB gillar: Janne Karlsson och Lakersbloggen.
BB ogillar: Det nya märket. För tankarna till boooring Baloos Arsenal.

* * *

Jag ser i dagsläget ingen anledning att ändra i utgångstipset ovan. Säsongen är som bekant lång och fortfarande har elitserielagen bara hunnit känna så smått på varandra. Det är inte nu som Växjö Lakers ska vara som sämst.

BB:s elitserietips 2011/2012

För ett år sedan toktippade jag Elitserien och lät hjärtat vara med. Samtliga lag fick ett varsitt skojfriskt inlägg tillägnat sig. Denna höst är jag inte i närheten av att överprestera på samma sätt. Det känns förstås lite trist. Men som alla vet är andra säsongen i eliten den svåraste och det gäller naturligtvis inte bara AIK utan även mig. Därför blir det bara ett endaste fjuttigt litet tipsinlägg från mitt håll i år - det här. Elitserien enligt Boris 2011/2012:

1. Luleå
Har fortsatt bygga på sitt framgångsrecept. Wallin är ett grymt förvärv. Liksom Harju. Kommer att vara urtrista att se mot AIK, desto roligare mot Dif. Rautio en nyckel till framgång.
BB gillar: Lasse Persson samt lagets nya dräkter.
BB ogillar: Osten ger en besk eftersmak.
 
2. Djurgården
Blir bättre än i fjol. Stark backuppsättning, något tunnare framåt. Wesslau kanonkeeper. Tyvärr ser Dif ut som en het guldkandidat. Förhoppningsvis har jag fel.
BB gillar: Kristofer Ottosson är sympatisk.
BB ogillar: Det mesta.

3. Färjestad
Har som vanligt fyllt på där det uppstått luckor. Både i truppen och på tröjan. Kommer antagligen att sakna Sjögren men kompenserar med Sjöström. Three is the magic number.
BB gillar: Patrik Lundh och Mikael Johansson.
BB ogillar: Att förlora mot dem. En seger skulle sitta fint efter alla dessa år.

4. Brynäs
En av säsongens överraskningar. Silfverberg och Järnkrok leder Brynäs till en topplacering. Svedberg tar förstaspaden.  Unge Johan Larsson ett av säsongens stora utropstecken! Brynäs går till semi.
BB gillar: Ganska mycket faktiskt. Klubben, laget, märket, tröjorna, traditionen och Tigger Tom.
BB ogillar: Egentligen ingenting. Jag gillar ju Brynäs.

5. Linköping
Kommer som vanligt att blanda och ge. Tjeckerna gör dock LHC till ett topplag och Magnus Johansson fortsätter att imponera. Jämtin utmärker sig offensivt.
BB gillar: Hans Särkijärvi. En riktig karl.
BB ogillar: Carl Söderbergs dialekt.

6. HV71
Nä, här ser det inte så spännande ut. Går mot en mellansäsong, som trots det kan räcka ända fram till guld. Kamil Piros kommer att ösa in poäng. Till skillnad från Bremberg.
BB gillar: Per Ledin. När han är i utvisningsbåset. Och HV-bloggen.
BB ogillar: Per Ledin. När han är på isen.

7. AIK
Kommer att få kämpa och slita för att återupprepa succén. Med Fasth i kassen, ett stabilt försvar och en poängkung i Videll blir det slutspel igen. Väl där går vi som tåget mot guld och gröna skogar. Bång avgör finalserien med att trycka in både Wesslau och puck i mål. Efter videogranskning, läktarkaos och ett par hundra barnsliga vredesutbrott från Greken döms pucken inne. Min glennifierade vän och jag firar med att bada i Akallas fontän.
BB älskar: Gnaget!
BB ogillar: Att David Engblom inte fick nytt kontrakt.

8. Skellefteå
Har tappat en hel förstafemma och mer därtill. Pikkarainen blir en nyckelspelare, särkilt i PP. Även Styrman får mycket ansvar. Möller spännande att följa.
BB gillar: Färgerna. Plissken samt supportrarna. Skellefteås klack är den enda i landet som sjunger hejaramsor tillägnade bortalaget.
BB ogillar: Anders Forsberg är väl muppig för min smak.

9. Frölunda
Kommer att se bättre ut i spelet än förra säsongen. Men fortfarande lite ojämna. Fredrik Pettersson och Mika Pyörälä imponerar men Frölunda missar ändå slutspel - igen.
BB gillar: Lugna puckar.
BB ogillar: Indians. Fruktansvärt töntigt namn.
 
10. Timrå
Ett anonymt gäng som får mycket däng. Inte ens Hagos och Johan
"Gnagarn" Andersson lyckas lyfta Timrå över slutspelsstrecket. Avsågade med tre omgångar kvar, men slipper kvala.
BB gillar: Johan Andersson.
BB ogillar: Johan Andersson.

11. Växjö
Börjar bra och är på slutspelsplats efter halva serien. Sedan rasar det. Mycket mål i baken, allt färre framåt. Janne Karlsson får ett par patenterade psykbryt men Växjö kvalar sig kvar till slut.
BB gillar: Janne Karlsson och Lakersbloggen.
BB ogillar: Det nya märket. För tankarna till boooring Baloos Arsenal.

12. Modo
Får en usel start och hämtar sig aldrig. Hopplöst sist redan vid jul. Tellqvist målar tavlor, Freddy Meyer floppar och Dick Axelsson längtar bort. Tuffe Uffe avgår samma dag som Leksand går upp.
BB gillar: Foppa.
BB ogillar: Sundström.

På värvningsfronten intet nytt

Så är det och så ska det nog vara och förbli. Om Fasth mot förmodan blir kvar så kommer AIK:s trupp att se likadan ut när det är dags för elitseriepremiär som den gör idag.

Jag tycker det ser stabilt ut. Gozzi & gubbarna har fått behålla samtliga spelare som man velat behålla. Ett par nya namn har kommit till, däribland Linus Videll, som väl alla gnagare tror och hoppas mycket på. Personligen är jag särskilt nöjd med värvningen av Robert Rosén. Elitseriesäsongen i Modo var sådär, Rosén fick sparsamt med speltid och bidrog egentligen bara i power play. I kvalseriens slutskede visade han emellertid klass och det är lätt att förstå varför AIK länge velat ha honom. Rosén var riktigt bra i allsvenskan och Växjö och jag minns att jag under säsongen 2009/10 ofta satt och jämförde honom med Christian Sandberg.

De är inte riktigt samma spelartyp men det finns (och fanns) en del slående likheter: Storleken, spelsinnet, positionen och fattningen. Lägg därtill att båda är födda 1987, samt att båda debuterade i allsvenskan säsongen 2005/06. I Växjö bar Rosén samma nummer på tröjan som Sandberg i AIK (21).

Men det är alltså ingen Sandberg-kopia som AIK värvat. (Om det hade funnits en sådan hade han antagligen spelat i Skellefteå.) Sandberg uppfattar jag som en mer fysisk spelare än Rosén; han är tuffare, hårdare och bättre defensivt. Rosén är å andra sidan en mer utpräglad offensiv kraft; han är en vass målskytt och särskilt farlig i power play. Av Roséns elva mål i Elitserien den gångna säsongen kom tio i spel i numerärt överläge. Under sin sista säsong i Växjö gjorde han tolv mål i PP. Roséns målfarlighet var naturligtvis en viktig faktor bakom AIK:s stora intresse för honom. Gnagets offensiv var tunn i vintras.

Vad gäller övriga nyförvärv så ber jag att få återkomma. Kanske redan i morgon, kanske först i samband med försäsongen.

Portrait of a man who can't believe his luck

En bild säger mer än tusen ord... Ja, visst kan det vara så. Min bror skickar ett foto som han smygtog inför matchen mot Växjö.

Foto: Bluebird Brother

Fastän jag ser mer än lovligt skitnödig ut får jag medge att bilden gör mig glad. Den lyckas på ett tämligen träffande sätt fånga mitt sanna boriska jag. Det är en timme kvar till nedsläpp. Här sitter han, gnagaren, magkniparen, rännskitaren, bloggaren. Se hur han, smått patetiskt, söker stilla sin olidliga oro med att lusläsa sitt lilla matchprogram.

Det gick ju bra till slut men vilken resa det blev...

Badlands

For the ones who had a notion, a notion deep inside
that it ain't no sin to be glad you're alive

¤ ¤ ¤

Det råder hockeyfeber i Stockholm och undra på det. AIK spelar om en plats i elitserien och småfåglar viskar om ett annat lag som skördar framgångar en trappa upp. Tvillingklubben har sin väg att vandra liksom vi har vår gata att gå. Ljuset från köket sipprar ner genom golvplankorna och här nere i källaren har vi gnagare fått en försmak på livets goda. Varför nöja sig med smulor när man kan få del av hela smörgåsbordet?

Det blir förstås knökfullt på Hovet på söndag. Efter Gynges suddenmål igår gick biljetterna plötsligt åt som smör i solsken. Vilken tur att man sitter säkert på sitt kvalseriekort.

Stackars Greken gick en kamp mot klockan, sig själv och hela världen igår kväll och i morse. Efter en kvalfylld förmiddag med idel missade körace fick han till slut tag i ett kvalseriekort i AIK-shopen. Framförhållning, min vän, framförhållning! Nu blev det onödigt dyrt för Greken men jag tror att han överlever. Boris klappar kompis på axel och brucebossar peptalk:

Oh, the price you pay. Oh, the price you pay. Now you can't walk away from the price you pay.

Själv har jag nu gett upp alla försök att koncentera mig på annat än hockey. Det spelar ingen roll vad jag gör. Det går inte en kvart, inte en minut, utan att jag tänker på söndagens ödesmatch. Det känns i hela kroppen. Det blixtrar och dundrar i skallen, blodet rusar och hjärtat trummar Bång Bång. Kan det inte bara bli söndag nån gång? Kan det inte bara bli dags för nedsläpp?

¤

När hockeylivet känns svårt och jag behöver någon att tala med händer det förstås att jag ringer Greken. Ibland, för att inte säga ofta, är det han som ringer upp mig. Vi talar med varandra som bara två riktigt goda vänner kan. Vi förstår varandra, Greken och jag. Vi är förenade i vår kärlek till Gnaget. När Greken säger bu säger Boris bä. När Boris säger A säger Greken I. När Greken ballar ur räcker Boris honom suspen.

Under kvalserien har vi, som nämnts i tidigare inlägg, börjat sms-hetsa inför matcherna. KOM IGEN GNAGET!, skriver Greken. KOM IGEN GNAGET!, skriver jag tillbaka. Och så där håller vi på. Det kan förstås verka lite knäppt men jag har kommit fram till att det här sms:andet fyller en viktig funktion i våra liv. Greken och jag har helt spontant utvecklat en livsbejakande ritual. Varje pip på mobilen blir ett slags andligt uppvaknande. Jag sms:ar - alltså finns jag.

Jag kan varmt rekommendera boriska bloggbesökare att pröva på sms-ritualen. Är du kanske en halvt uppgiven leksing som innerst inne vägrar ge upp drömmen om en elitserieplats? Testa att sms:a KRIGARE till en blåvit vän. Får du ett identiskt sms tillbaka så är det bara att fortsätta. Mest hängiven vinner.

¤ ¤

Jag tror på AIK på söndag. Jag tror att allting slutar som det ska. Ingenting kan få mig att tvivla längre. Vi ska tillbaka! VI SKA TILLBAKA!!

¤

I believe in the love that you gave me
I believe in the faith that could save me
I believe in the hope and I pray that some day
it may raise me above these badlands

Att lida kval

kval s. -et; pl. = 1 lidande
2 (sport.) kvalificeringsmatch

¤ ¤ ¤

Filmen Elling (2001) är en borisk favorit. Den är norsk och handlar om den excentriske Elling och hans vän och bundsförvant Kjell-Bjarne. För er som inte sett filmen kan jag meddela att Elling och Kjell-Bjarne påminner lite grann om Boris och Greken. Inte för att vi lärde känna varandra på ett mentalsjukhus direkt och inte heller för att vi bor tillsammans eller så. Men liksom Elling är Boris en hemlig poet. Och liksom Kjell-Bjarne är Greken genomsnäll och god trots att han med jämna mellanrum får sina patenterade och barnsliga vredesutbrott.

Elling bygger på boken Brødre i blodet, författad av Ingvar Ambjørnsen. Och bröder i blodet är väl ungefär vad man skulle kunna säga att Boris och Greken är. Våra hjärtan klappar för AIK. Våra ådror pumpar nattsvart blod. (Och nu snackar jag inte om olja. Det är inte en sån norgehistoria jag håller på att berätta.) Men våra pulsar slår och våra magar mår när Gnaget kvalar i småländska salar.

En av mina favoritrepliker i Elling är när just Elling resonerar kring det här med buddism och lidande och en eventuell återfödelse:
"Tanken på reinkarnation har ofta plågat mig. En sån som jag måste ha oändligt långt till Nirvana." Jag kan känna igen mig i det där. Särskilt en kväll som denna, när Bång & Co. har gjort allt de kan för att ge mig och alla andra hockeygnagare magsår och hjärnblödning och rännskita och gud vet allt vad åkommor man kan drabbas av genom att lida kval.

¤ ¤ ¤

Jag är helt slut. Fullständigt däckad efter en enda match! Hur ska detta sluta? Jag är så trött att jag inte ens orkar samla mina intryck till ett inlägg. Precis som jag befarade tvingades jag följa matchen med konstant ont i magen. Första periodpausen ägnade jag huvudsakligen sittandes på dass. I andra perioden hade jag magknip och i tredje höll jag på att spy. Det här var inte roligt. Det var ett enda lidande ända fram till slutsignalen. När den feta damen sjöng jublade jag förstås men det var nog mer av lättnad än av lycka. Hur ska detta sluta?

¤ ¤ ¤

Innan jag går och lägger mig måste jag hylla en Henrik. Henrik Eriksson var AIK:s bäste spelare i fjolårets kvalserie och idag visade han att han fortfarande är som bäst när det gäller som mest. Två mål stänker han in, varav det sista avgör matchen. Henrik Eriksson är inte bara en stabil och pålitlig tvåvägsspelare, han är en matchvinnare också.

En rolig grej med 79:an Eriksson är att han representerat inte mindre än fyra av årets kvalserielag. Förutom AIK har han spelat för Leksand, Rögle och Almtuna. En del behöver lite tid på sig för att hitta hem.

Dagens skiva

Samlade synder innehåller inte bara gamla vemodigheter som Allt vi en gång trodde på och Begärets dunkla mål. Johan Kinde och hans lustiga lakejer bjuder även på kvalfyllda titlar som För njutningen För spänningen och Skuggan av ett tvivel. Som om inte detta var nog slår man först upp Paradisets portar innan man avslutar med att lovsjunga Massans sorl.
~
Jag har aldrig varit ett fan av Lustans. Jag har heller aldrig lyssnat på det aktuella samlingsalbumet. Men så är jag heller ingen lakej.
~
Växjö Lejkers må vara en lustig liten klubb med en lustig liten klack och en lustig liten hall. Men det är inte Lejkers Lakejer som ska ha fest idag. När Bång & Co. förvandlar Lakerdome till Lejkerdoom får hemmalaget och dess stödtrupper helt enkelt finna sig i att spela andrafiolen och agera Brustna hjärtans patrull.
~
Män av skugga
på turné
tagga, tugga
gör entré
gno och gnugga
för succé

Inbördes möten

AIK
Almtuna 1-5, 3-1, 2-3, 0-2
Leksand 3-2, 4-5 (str.), 4-1, 5-6
Växjö 1-3, 0-2, 5-4 (str.), 3-2
= 15 poäng

Almtuna
AIK 5-1, 1-3, 3-2, 2-0
Leksand 5-0, 0-2, 3-1, 2-3
Växjö 4-3 (förl.), 4-0, 1-3, 1-2
= 20 poäng

Leksand
AIK 2-3, 5-4 (str.), 1-4, 6-5
Almtuna 0-5, 2-0, 1-3, 3-2
Växjö 4-0, 1-3, 8-3, 1-3
= 17 poäng

Växjö
AIK 3-1, 2-0, 4-5 (str.), 2-3
Almtuna 3-4 (förl.), 0-4, 3-1, 2-1
Leksand 0-4, 3-1, 3-8, 3-1
= 20 poäng

¤ ¤ ¤

Jag vet inte riktigt varför jag håller på med såna här uträkningar. Självplågeri tror jag det brukar kallas. Jag har i alla fall inte kunnat somna inatt och istället för att räkna får räknar jag poäng. Om Malmö bara hade slagit Almtuna i den avgörande playoffmatchen hade allting sett annorlunda ut. Då hade AIK kommit upp i 20 poäng i den här inbördes kampen. Leksand hade legat kvar på 17. Växjö hade landat på 19.

Näej, nu tar jag mig en schlager och blir glad igen.

Fi-fi-fi-filura

Tro det eller ej men det har faktiskt hänt att jag suttit på Hovet och filurat och tänkt: Vad gör jag här? Ikväll var den tanken långt, långt borta. Istället satt jag och filurade och tänkte: Vad gör alla som inte är här? Sitter de framför teven och glor? Kollar de OS? Filar de naglarna inför lördagen och diggar schlager och dyrkar Dolph?

Är det någon match man som gnagare ska gå och se numera så är det AIK-Växjö. AIK-Växjö blir alltid heta drabbningar. AIK-Växjö bjuder alltid på tät, intensiv och framförallt bra hockey. Kvällens drabbning var inget undantag. Det blev en hård men juste kamp mellan två av seriens bästa lag. Tre viktiga poäng stod på spel men även en hel del prestige. AIK vann kampen och bärgade poängen. Härligt!

Det bjöds många positiva besked ikväll:

• Dicken ser skärpt och vass ut. Spelar som den stjärna han är. Tyvärr tror jag han fick en smäll någon gång i andra eller tredje för jag såg inte till han under slutet av matchen.
• Heino är lysande. Elitserieklass. Sidledsförflyttningarna är underbara att skåda. Hur bär karln sig åt?
• Fredrik Carlsson fortsätter att imponera. Tar för sig alltmer och ser säker och stabil ut i spelet.
• Bång har fått upp farten. Är allt snabbare in i situationerna, allt hetare framför mål och allt tuffare i sarghörnen. På väg mot toppformen?
• Christian Sandberg är bäst i laget. Hög klass på allt han gör för närvarande. Stark i defensiven, klok i mittzon och farlig framåt i varenda byte. Levererar smörpass, jobbar hårt, skjuter i PP, serverar Dicken på blå. Och tar en nödvändig utvisning efter en halvtaskig passning från Heino. Sandberg är lika lysande nu som han var under stora delar av förra säsongen.
• Gynge gör ett typiskt gyngemål - igen. Står i slottet, skjutklar och målkåt. När passet kommer från sidan skjuter han direkt och distinkt. Han får det att se så lätt ut. Medspelare och motståndare har mycket att lära av Gynge. Den grabben vet hur man gör mål!

En sak som slog mig under matchen var att AIK:s dräkter är fantastiskt vackra. Det har jag förstås filurat över och tänkt på många gånger förut men ikväll filurade och tänkte jag på extra mycket. Tänk så mycket man filurar och tänker på när man går och ser på AIK egentligen.

Fi-fi-fi-filura
Fi-fi-fi-filura
det kan Boris jättebra
Fi-fi-fi-filura
Fi-fi-fi-filura
det gör jag verenda da'
Å om du vill lära dig
hur man gör så fråga bara mig
Svart å gult blir aldrig fult
å inte rosa heller

Fi-fi-fi-filura
Fi-fi-fi-filura
Bång Bång Bång vad jag är gla'
Fi-fi-fi-filura
Fi-fi-fi-filura
sjung en sång tra la la la

Fi-fi-fi-filura
Fi-fi-fi-filura
gjorde jag i förrgår me'
Fast jag säger inte
Fast jag säger inte
var nånstans jag gjorde de'
Men det rimma' å det rann
orden forsa' liksom älven fram
Svart å gult blir aldrig fult
å inte rosa heller

Fi-fi-fi-filura
Fi-fi-fi-filura
det e kul å blogga se
Fi-fi-fi-filura
Fi-fi-fi-filura
det finns fler som tycker de'

I morgon är en annan dag

En sån dag det blev igår. Dark Doris fyllde lax, Charlotte Kalla vann OS-guld och Jämtleksing bjöd på schlager. En sån dag det blev. Tänk att Borås lyckades piska upp Percys pågar så det stod härliga till. En sån dag det blev och en sån verkligt lyckad kväll sen.
-
Idag var en annan dag men även denna dag blev en bra dag. Kvällen är bara barnet men jag känner på mig att den blir bra den med. Tänk om alla dagar var lika bra som idag. Och tänk om alla kvällar vara lika bra som igår. Då skulle livet vara en enda stor solskensdag.
-
I morgon är en annan dag och då ska AIK vinna över Växjö är det tänkt. Det vore så trevligt om det blev av. Att vi vann, tog tre poäng och greppet om andraplatsen. Jag drömmer om en kväll på Hovet med Bergström, Beck och Bång, en stekhet Heino samt mycket folk på läktarna.
-
Senaste timmarna har jag nynnat på den här låten. Den känns passande och fin inför morgondagen tycker jag. I morgon ska ju Karlsson gå i taket, Bång ska va på gång och Greken ska dansa och le. Förhoppningsvis ska Tsimikalis kamma noll. Allt medan Boris fi-fi-fi-filurar på sitt nästa djuplodande blogginlägg.

Det ljusnar

Hoppsan... Jag blev så till mig av vår seger i Borås att jag alldeles tappade koncepten. Skrev ett fullständigt snurrigt inlägg som jag dessutom lät publicera. Hoppas ingen hann läsa det.

Vi är alltså tvåa i serien. Inget annat. Här kommer mitt ursprungliga inlägg om än i något modifierad form.

¤ ¤ ¤

Vintersolståndet inträffade förra året den 21 december klockan 18.47. Sedan dess har det gått åt rätt håll för Gnaget. Ekonomin är - åtminstone tillfälligt - under kontroll. Sportsligt föll vi visserligen i Mora den 27/12 men därefter har laget radat upp segrar. Femte raka kom ikväll i Borås. BORÅS!! Jag tror banne mig det ljusnar.

I afton gick det mesta vår väg:

• Leksand lyckas med tur och skicklighet norpa alla tre pinnar hemma mot Malmö. Leksands PP fäller avgörandet. Men masarna var riktigt illa ute ett tag i tredje perioden.

• Mora torskar i förlängningen i Karlskoga. Trots att de jobbar sig tillbaka från ett tvåmålsunderläge får de alltså nöja sig med bara en poäng.

• Växjö går på pumpen hemma mot Sundsvall. SUNDSVALL!! Andra raka strafftorsken i Lejkerdome för Karlssons boys. Fjärde raka förlusten totalt.

• Och AIK vinner alltså borta mot Borås. Ryno noteras för två assist. Dicken sätter den tidiga och viktiga kvitteringen. Och Österberg avgör 18.55 in i tredje!

¤ ¤ ¤

Leksand kommer att vinna serien, det känns tämligen säkert. Andraplatsen däremot är det öppen fight om. AIK är hastigt och lustigt ny tvåa. Lejkers skuggar på samma poäng medan Mor AIK är 4:a, en poäng efter.

Nu väntar serieledarna på tisdag. Det bör bli fullsatt på Hovet. AIK vs Leksand. Vi ska krossa dem!

Känslor

"Det ska vara känslor på isen", brukar Limpsaxen säga. Och det har han förstås helt rätt i. Det ska vara känslor på isen liksom det ska vara känslor vid sidan av den. I båset till exempel. Och på läktaren. Och hemma i tevesoffan. Känslor ska dä' va', se känslor, dä' ä' bra!

¤ ¤ ¤

När Daniel Bång satte 4-2 till Gnaget kunde jag inte hålla tillbaka glädjen. Trots att jag lovat mig själv att inte gapa eller skrika framför teven kunde jag inte hindra min impulsivitet. JAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!, vrålade jag i samma stund som pucken satt bakom Lejkerskeepern. Det måste ha varit Bång-effekten. Sedan jag klagade över Bångs svaga säsongsinledning (efter Malmö borta den 5/12) har borisfavoriten nummer ett fått allt mer fart under grillerna. På de senaste sju matcherna har det inte bara blivit 60 utvisningsminuter för herr Bång, dessutom har han mäktat med 6 poäng. Och idag kom alltså första målet sedan den 29 november. Beware of the Bång!

¤ ¤ ¤

Johan Ryno var riktigt bra idag. Igen. Det börjar bli tajtigt, men som jag gillar att tjata och som det är sant som jag har sagt så säger jag det igen: Killen har hockeyn i blodet. Han har hockeyn i blodet. Ryno ser ut att ha funnit sig väl till rätta i centerrollen mellan Sandberg och Bång. Han spelar fortfarande på liiite för nätta marginaler emellanåt, men å andra sidan måste han kanske få göra det. Jag tror att spelare som Ryno, som har så mycket hockeytalang i sig men som har så svårt att få utlopp för den, kanske måste tillåtas göra feta misstag ibland. Tänk på Björn Melin. Minns ni hans dundertabbe för ett par år sedan, som skickade HV ut ur slutspelet? Idag är han en av Elitseriens mest sevärda spelare.

Jag tror på Ryno och jag tror på Bång. Framförallt känner jag att AIK har något stort på gång. Ja, jag känner det i hela kroppen. Det känns bra, det känns härligt. Och känslor ska dä' va', se känslor, dä' ä' bra!

¤ ¤ ¤

Apropå känslor. En som verkligen har anammat Limpsaxens mantra är Johan Tornberg. Han är en kommentator med känslor. Han kommenterar matcher som vissa supportrar kommenterar på läktaren och i soffan. Tornberg sitter inte tyst och filosoferar. Han tänker högt och säger vad han känner för. Så här kan det låta:

- Skjut där, det är bra!
- Klubborna i isen, klubborna i isen!
- Gå ner Carlsson, gå ner!

Det är fantastiskt egentligen. Vi har att göra med en ny typ av expertkommentatorer, som istället för att analysera, förklara och fördjupa, föredrar att från kommentatorshytten instruera och heja på spelarna på isen. Tornberg framstår alltmer som en Limpsaxens lärjunge. Han har fattat det här med känslor. Han låter hjärtat va' med. Vilken kille! Känslor ska dä' va', se känslor, dä' ä' bra!

¤ ¤ ¤

Lejkers är förresten ett lag som många gnagare tycks tycka illa om. De väcker känslor, minst sagt. Eventuellt finns det ett samband mellan somliga supportrars antipatier och det faktum att smålänningarna brukar göra livet surt för oss svartgula. Jag vet inte men själv är jag i alla fall imponerad av Lejkers. De spelar en fysisk, frejdig hockey som tilltalar mitt hockeyhjärta. Precis som Bofors ligger de ofta på gränsen till det tillåtna. Det är klart att Lejkers väcker irritation och ilska bland både motståndare och fans. Det är som det ska vara. Känslor ska dä' va', se känslor, dä' ä' bra!

Och Janne Karlsson får finna sig i att kallas Sur-Janne, Shrek och Karlsson går i taket. Kär tränare har många namn, särskilt om en är lite barnslig och rabiat. Det är ju bara härligt. Om någon på allvar försöker få Karlsson till en dålig tränare bara för att han emellanåt uppvisar taskig impulskontroll bör denne nog tänka om och ifrågasätta sig själv snarare än Herr Karlsson. Själv är jag då inte rätt man att kasta första stenen. Karlsson gör ett kanonjobb med Lejkers och det ska han ha all cred för. Och därmed basta!

Lejkers sätt att komma tillbaka i matchen i tredje perioden är beundransvärt. De visar verkligen att de är ett bra hockeylag. Trots skador (bl.a. på Greken Tsimikalis) och trots färska, nyanlända spelare lyckas de mala ner oss i tredje perioden. Jag är tämligen säker på att Växjö spelar i kvalserien framåt vårkanten. Jag ser dem som en allvarlig utmanare i kampen om elitplatserna. Så bra är de, Karlssons killar.

¤ ¤ ¤

Nä, nu känner jag för att ta en varm och skön dusch. Jag kan behöva svalka av mig. Det kostar på att heja Gnaget och blogga Boris. Svettfläckarna under armarna börjar bli besvärande.