Trots att jag är en fett upptagen man i mina bästa år har jag tid att leta uppslag till intressanta och folkbildande blogginlägg. Imponerande! Idag ger BB ett smakprov på hur vi AIK:are skildrats i svenska filmer och TV-serier. Varning för starka bilder och budskap!
Vi börjar med Rederiet. Fantastiskt klipp med två välrenommerade skådisar i högform. Bästa replikskiftet:
- Vad håller du på med då, TV-spel eller?
- Nej, jag skriver en bok faktiskt.
- Om AIK...?
Klipp två är från den kolossalt genomtänkta filmen Yrrol. Johan Ulvesson bör ej förväxlas med Martin Sevc, även om likheterna är slående, åtminstone för en blind.
Det tredje klippet är skrämmande nog hämtat från en barnfilm! Och vi börjar nu skönja ett mönster: Återigen framställs AIK:are på ett allt annat än fördelaktigt sätt.
Var ska detta sluta...?
Jo HÄR, med den mest minnesvärda fiktive AIK:aren av dem alla, uppfinnaren från Sundbyberg. Det var för övrigt han och ingen annan som en gång i tiden kom på den briljanta idén att AIK skulle lira hockey i KHL. Efter en längre utläggning frågade dock mannen på patentverket hur det skulle gå till att fylla Globen fyra gånger på åtta dagar (spelprogrammet ser ut ungefär så i KHL) varpå uppfinnaren så klart svarade: Tänkte inte på det.
Det kan vara värt att slänga in en liten länk till ett Bajen-klipp också. Till skillnad från ovan nämnda skildringar av AIK:are är detta klipp faktiskt varken särskilt fördomsfullt eller missvisande.
Bye bye!
Visar inlägg med etikett Bajen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bajen. Visa alla inlägg
tisdag 3 januari 2012
onsdag 5 oktober 2011
Hela Sverige skrattar (och Boris med)
Igår var en sur, idag är en glad. Allvarligt talat: Kan man göra annat än skratta och skaka på skallen åt eländet?
Från 7-2 till 7-7 på dryga fem minuter och därefter straffade efter omspolning. Ja, jag säger då det. AIK:s ras mot HV på Hovet är ju egentligen inget annat än ett fett dåligt skämt. Som gnagare hade jag visserligen lätt för att hålla mig för skratt igår kväll, jag hade till och med svårt att sova inatt. Och när jag läste Janne Bengtsson i SvD i morse blev jag grinigare än grek. Men kan ni tänka er; solen steg över stan även denna dag. Och minnesbilden av HV:s gris som tacklades blank och klar av den store lille Viklund är värd att vårda.
I tunnelbanan spelades det dragspel igen och det är ju nästan alltid lika trevligt. Särskilt när man är stressad och lite sen.
På pressbyrån vid universitetet blev jag halvt hånad av en fjunig djurgårdare med ankstjärtsfrisyr. Jag tyckte mig se hur han kollade in min AIK-väska och flinade upp sig, men han sa ingenting. För en sekund drabbades jag av primitiv lust att ta tre bananer, betala för två och medelst överraskande manöver mosa dem mot babianballen. Men det gjorde jag förstås inte. Man är ju ingen sån dära huligan liksom. Istället sträckte jag ut en hand och sa grattis lillebror. Såg att ni torskade mot AIK igår. Gårdaren fattade förstås ingenting.
Sanning att säga så piggade en lunchpling till kompis Greken upp. Han bara garvade och sjöng: "Svensson till landslaget, tja la la la la la la". Nästa samtal gick till Baloo, som också hade nära till skratt.
Vi enades om att när en förlust känns mindre som än en förlust och mer som ett formidabelt fiasko är det lätt hänt att man låter humorn gå ut över humöret. Först blir man förbannad och sur men därefter går man vidare in i ett tillstånd av småskratt och uppgivenhet. Shit happens liksom. Kalla det försvarsmekanismer. För min del blir i alla fall ingenting bättre av att hänga läpp och idka depp. På't igen bara!
Ju mer jag tänker på gårdagens märkliga match, desto mer inser jag hur komisk den måste ha tett sig för utomstående betraktare.
Folk måste ju ha fått magknip av skratt-och-fnatt-attacker. En och annan sportfåne flinade (och flinar) så klart lite extra för att det var just AIK som fick däng. Det hör till. Så är det när man är storklubb, om än utan storpublik. Som gnagare får man lov att acceptera att det tycks och tänks om vårt lag, våra spelare och supportrar både här och där och i bondesfär. Det är på gott och ont och man ska inte klaga. Se det som ett bevis för vår storhet och betydelse istället. Och säg så här: Hur hade det låtit från mig och allehanda AIK:are om det hade varit Skansen eller något annat brödgäng som tappat taget likt gårdagens Gnaget?
Nä, man kan inte gå omkring och ta sig själv på fullaste allvar precis hela tiden. Ska man flina åt andra måste man också kunna skratta åt sig själv. Vi snackar humor och humör här. Humor och humör...
* * *
När jag vid middagstid kände mig lite ledsen över gårdagen gick jag ut på balkongen och vädrade höstluft. Som alltid numera fick jag se bygget bortom brajland. Med denna bild säger jag bye bye för ikväll.
Från 7-2 till 7-7 på dryga fem minuter och därefter straffade efter omspolning. Ja, jag säger då det. AIK:s ras mot HV på Hovet är ju egentligen inget annat än ett fett dåligt skämt. Som gnagare hade jag visserligen lätt för att hålla mig för skratt igår kväll, jag hade till och med svårt att sova inatt. Och när jag läste Janne Bengtsson i SvD i morse blev jag grinigare än grek. Men kan ni tänka er; solen steg över stan även denna dag. Och minnesbilden av HV:s gris som tacklades blank och klar av den store lille Viklund är värd att vårda.
I tunnelbanan spelades det dragspel igen och det är ju nästan alltid lika trevligt. Särskilt när man är stressad och lite sen.
På pressbyrån vid universitetet blev jag halvt hånad av en fjunig djurgårdare med ankstjärtsfrisyr. Jag tyckte mig se hur han kollade in min AIK-väska och flinade upp sig, men han sa ingenting. För en sekund drabbades jag av primitiv lust att ta tre bananer, betala för två och medelst överraskande manöver mosa dem mot babianballen. Men det gjorde jag förstås inte. Man är ju ingen sån dära huligan liksom. Istället sträckte jag ut en hand och sa grattis lillebror. Såg att ni torskade mot AIK igår. Gårdaren fattade förstås ingenting.
Sanning att säga så piggade en lunchpling till kompis Greken upp. Han bara garvade och sjöng: "Svensson till landslaget, tja la la la la la la". Nästa samtal gick till Baloo, som också hade nära till skratt.
Vi enades om att när en förlust känns mindre som än en förlust och mer som ett formidabelt fiasko är det lätt hänt att man låter humorn gå ut över humöret. Först blir man förbannad och sur men därefter går man vidare in i ett tillstånd av småskratt och uppgivenhet. Shit happens liksom. Kalla det försvarsmekanismer. För min del blir i alla fall ingenting bättre av att hänga läpp och idka depp. På't igen bara!
Ju mer jag tänker på gårdagens märkliga match, desto mer inser jag hur komisk den måste ha tett sig för utomstående betraktare.
Folk måste ju ha fått magknip av skratt-och-fnatt-attacker. En och annan sportfåne flinade (och flinar) så klart lite extra för att det var just AIK som fick däng. Det hör till. Så är det när man är storklubb, om än utan storpublik. Som gnagare får man lov att acceptera att det tycks och tänks om vårt lag, våra spelare och supportrar både här och där och i bondesfär. Det är på gott och ont och man ska inte klaga. Se det som ett bevis för vår storhet och betydelse istället. Och säg så här: Hur hade det låtit från mig och allehanda AIK:are om det hade varit Skansen eller något annat brödgäng som tappat taget likt gårdagens Gnaget?
Nä, man kan inte gå omkring och ta sig själv på fullaste allvar precis hela tiden. Ska man flina åt andra måste man också kunna skratta åt sig själv. Vi snackar humor och humör här. Humor och humör...
* * *
När jag vid middagstid kände mig lite ledsen över gårdagen gick jag ut på balkongen och vädrade höstluft. Som alltid numera fick jag se bygget bortom brajland. Med denna bild säger jag bye bye för ikväll.
 |
| Stockholmsarenan - snart hemmaplan för ett division 1-lag nära mig. |
måndag 29 augusti 2011
Hammarbys A-lag
Här är Hammarbys A-lag
Här är Hammarbys fans
Alla kommer från Söööder
Och de älskar Hammarby
Här är Hammarbys fans
Alla kommer från Söööder
Och de älskar Hammarby
onsdag 5 januari 2011
Tjack och smack (uppdaterad version)
Ibland är det lite synd att Hammarbys hockeylag gick i graven. Det hade liksom funnits så mycket mer att blogga om om Bajen varit mer än ett fanstyg till division 3 gäng. Till exempel skulle man ha kunnat skriva en liten sång till de grönvitas ära. Som gick så här...
Det var en svart natt, kall natt, tusan till natt
i stadsdelen där jag bor
Det regna hela da'n så min keps blev för stor
Jag stannade till vid ett café och fick se karaktär
En småsliten kis
Dansa omkring i grönvitt sken
Klädd som en clown, jag svär
Tjack och smack och hostattack
Höga skor och frack
Trasan dränkt i thinner från Berras bod
Tjack och smack och hostattack
Tjack och nagellack
Söderbröder trivs bäst i klack
Jag kom i säng sent, hem sent, tusan så sent
Och somna med en gång
Jag drömde att jag skrev en ny smart, subtil sång
Jag dansade runt som Ted sånär på en skär bloggarscen
Jag gjorde succé
Tills jag blev väckt av telefon
Mitt i en snygg entré
Tjack och smack och hostattack
Sludder, slöddersnack
Söderslang om drömmen som sprack
Den kom ju för sent, välment, men alltför sent
Black Boris hyllningssång
Nu står där en laglös slusk under min balkong
Tjack och smack och hostattack
Höga skor och frack
Trasan dränkt i thinner från Berras bod
Tjack och smack och Stackars Jack
Tjack och nagellack
Söderbröder blöder i klack
Det var en svart natt, kall natt, tusan till natt
i stadsdelen där jag bor
Det regna hela da'n så min keps blev för stor
Jag stannade till vid ett café och fick se karaktär
En småsliten kis
Dansa omkring i grönvitt sken
Klädd som en clown, jag svär
Tjack och smack och hostattack
Höga skor och frack
Trasan dränkt i thinner från Berras bod
Tjack och smack och hostattack
Tjack och nagellack
Söderbröder trivs bäst i klack
Jag kom i säng sent, hem sent, tusan så sent
Och somna med en gång
Jag drömde att jag skrev en ny smart, subtil sång
Jag dansade runt som Ted sånär på en skär bloggarscen
Jag gjorde succé
Tills jag blev väckt av telefon
Mitt i en snygg entré
Tjack och smack och hostattack
Sludder, slöddersnack
Söderslang om drömmen som sprack
Den kom ju för sent, välment, men alltför sent
Black Boris hyllningssång
Nu står där en laglös slusk under min balkong
Tjack och smack och hostattack
Höga skor och frack
Trasan dränkt i thinner från Berras bod
Tjack och smack och Stackars Jack
Tjack och nagellack
Söderbröder blöder i klack
torsdag 16 december 2010
Titta det snöar
Jag älskar vintern. Det menar jag verkligen. Jag älskar vintern och snön och mörkret och myset och snön och glöggen och skinkan och soppan och korven och snön. Det är snön som gör det för mig.
Titta det snöar, säger jag till familjen och drar hurtigt på mig mina varmaste pantalonger. Sen skyndar jag mig nedför trapporna i hopp om att hinna först. Här ska skottas! Jag skottar gången fram till porten. Jag skottar trottoaren mens jag är i farten. Jag skottar loss ett gäng bilar som blivit inplogade. Min och alla grannars. Vad gör man inte för sina medmänniskor? Gissa vem som är överlägsen ledare av skottstatistiken i grannskapet.
Jag har en enastående teknik som gör mig svårstoppad i snösvängen. Jag är stadsdelens svar på Malcolm III.
* * *
Grönvita granntanter står och kikar genom julpyntade fönster. De beundrar på avstånd den emancipatoriska manskraften. De ler vänligt och vinkar imponerat. Den dära Boris, tänker en bajersk bigga, han är allt en riktig kraftkarl. Ja, det är bra tur vi har Boris ändå, funderar lådvinsladyn en trappa upp. Samtidigt som hennes velourfodrade söderkis till make alltmer framstår som en Kenta II. Vraket öppnar en ljummen till. Just idag är han svag.
Snöskottaren och sexobjektet himself blundar emellertid för alla suktande blickar. Ädelt skottar han på, kämpar och sliter i vindar som biter. Han är en gnagare i bajenland som aldrig viker ned sig.
Boris the Brave - skottarnas okrönte konung.
Titta det snöar, säger jag till familjen och drar hurtigt på mig mina varmaste pantalonger. Sen skyndar jag mig nedför trapporna i hopp om att hinna först. Här ska skottas! Jag skottar gången fram till porten. Jag skottar trottoaren mens jag är i farten. Jag skottar loss ett gäng bilar som blivit inplogade. Min och alla grannars. Vad gör man inte för sina medmänniskor? Gissa vem som är överlägsen ledare av skottstatistiken i grannskapet.
Jag har en enastående teknik som gör mig svårstoppad i snösvängen. Jag är stadsdelens svar på Malcolm III.
* * *
Grönvita granntanter står och kikar genom julpyntade fönster. De beundrar på avstånd den emancipatoriska manskraften. De ler vänligt och vinkar imponerat. Den dära Boris, tänker en bajersk bigga, han är allt en riktig kraftkarl. Ja, det är bra tur vi har Boris ändå, funderar lådvinsladyn en trappa upp. Samtidigt som hennes velourfodrade söderkis till make alltmer framstår som en Kenta II. Vraket öppnar en ljummen till. Just idag är han svag.
Snöskottaren och sexobjektet himself blundar emellertid för alla suktande blickar. Ädelt skottar han på, kämpar och sliter i vindar som biter. Han är en gnagare i bajenland som aldrig viker ned sig.
Boris the Brave - skottarnas okrönte konung.
lördag 14 november 2009
Bekännelsen om Bajen
Jag blir alltmer deppig över det skrala intresset kring AIK hockey. Det känns liksom trist och tomt att match efter match efter match behöva bli besviken över de pinsamt låga publiksiffrorna. Senaste försöket att locka folk till Hovet blev en popcornflopp utan like. 1053 åskådare är inget annat än ett monumentalt misslyckande. Gå två betala för en, hette det visst. Hur många utnyttjade det erbjudan-det? Tio personer? Femton kanske?
-
Idag såg jag SSK-Dif på teven. Det var rätt kul. Härlig stämning i hallen, bra hockey, sköna juniorer som tog för sig och visade vägen och som gjorde Herr Nilsson nöjd i båset. Förstår att det måste vara roligt att vara apa för närvarande. Först klarade sig Dif kvar i fotbollens finrum, nu ångar man på mot slutspel och ära i Elitserien. Bananerna är visst goda i år.
-
Det var länge sedan jag fick uppleva ett riktigt hockeyderby. SSK i Kvalserien, visst, kalla det derby om ni vill. I mina ögon kan ett möte med SSK aldrig bli detsamma som en match mot Djurgården. Faktum är att min derbytörst börjar bli så pass stor att jag till och med saknar Hammarby i HockeyAllsvenskan. Bajens sista år i serien bjöd visserligen ingen vidare avskedsföreställning och derbyna lockade inga större mängder publik. Men matcherna mellan AIK-Bajen var ändå derbyn. En match mot Bajen framkallade alltid en viss slags nerv. Jag hade hellre sett Bajen än Borås i morgon, om man säger så.
-
När möttes egentligen AIK-Djurgården senast? Inte ens en träningsmatch kan man få gå på numera. Inte ens på försäsongen. Jag tycker det suger, på ren tonårssvenska.
-
Idag såg jag SSK-Dif på teven. Det var rätt kul. Härlig stämning i hallen, bra hockey, sköna juniorer som tog för sig och visade vägen och som gjorde Herr Nilsson nöjd i båset. Förstår att det måste vara roligt att vara apa för närvarande. Först klarade sig Dif kvar i fotbollens finrum, nu ångar man på mot slutspel och ära i Elitserien. Bananerna är visst goda i år.
-
Det var länge sedan jag fick uppleva ett riktigt hockeyderby. SSK i Kvalserien, visst, kalla det derby om ni vill. I mina ögon kan ett möte med SSK aldrig bli detsamma som en match mot Djurgården. Faktum är att min derbytörst börjar bli så pass stor att jag till och med saknar Hammarby i HockeyAllsvenskan. Bajens sista år i serien bjöd visserligen ingen vidare avskedsföreställning och derbyna lockade inga större mängder publik. Men matcherna mellan AIK-Bajen var ändå derbyn. En match mot Bajen framkallade alltid en viss slags nerv. Jag hade hellre sett Bajen än Borås i morgon, om man säger så.
-
När möttes egentligen AIK-Djurgården senast? Inte ens en träningsmatch kan man få gå på numera. Inte ens på försäsongen. Jag tycker det suger, på ren tonårssvenska.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)