Latlåt och Lindbergh

"Inte var min barndom alls så jävla dum som man kan tro", inleder Stefan Sundström i Latlåt från Farsta och jag gillar verkligen den där skolksången. Min barndom var inte heller så jävla dum som man kan tro. Även lyckligt lottade barn kan faktiskt utvecklas till hockey-bloggande neurotiker med fallenhet för gnagiska under.

En grej som var extranajs med min barndom var Buster. Eller Buster och Buster. Det var förresten inte bara Buster. Det var Fantomen, 91:an, Lilla Fridolf, Seriemagasinet, Agent X9, Knasen och en hel massa andra serietidningar därtill. Men Buster var min favorit. Jag lärde mig praktiskt taget att läsa och skriva genom att bläddra i serietidningar som barn. Och i synnerhet då i Buster. Hade det inte varit för serietidningarna och deras fantastiska inverkan på mitt liv vet katten om jag suttit här och bloggat idag. Kanske hade jag inte varit den blivande svensklärare jag är. Kanske hade jag inte ägnat måndagen åt att skolka från en hemtenta till förmån för lite allmänt bildande serietidningsläsning.

Det var så här, förstår ni, att när jag var liten råkade Farsan Baloo, han-som-lärt-mig-allt-han-kan-om-hockey, jobba på ett företag som hade hand om serietidningsprenumerationer. Därför fick jag och Brorsan Bluebird gratistidningar var och varannan vecka. Vilket förstås ledde till att jag redan som sexåring ägnade tämligen många timmar i veckan åt att läsa djungelordspråk och Uti vår hage. Kronblom gillade jag skarpt och när han sen fick en grabb som blev döpt till Boris(!) växte naturligtvis soffliggaren från Vinkelboda till en liten latmansidol.

Men Buster blev tidigt min favorit bland serietidningar. Där fick jag ju både sporten och språket. Jag älskade Johnny Puma, Åshöjden, Arvtagaren och Rovers United, bara för att nämna några av serierna. De kvalitativa hockeyskildringarna lyste förvisso med sin frånvaro, men lagbilderna och idolpresentationerna var det desto bättre ställt med. Jag minns särskilt ett nummer från 1989-1990 nån gång. Där och då presenterades elitserielagen AIK och Modo. På baksidan av lagbilderna fanns fakta om respektive klubb samt porträtt av två lovande junior. AIK-junisen hette Kristian Gahn. Modo-fjunisen hette Peter Forsberg.

Buster gav mig berättelserna. Buster gav mig mina första idoler. Per-Erik Eklund fick jag förstås först och främst av Gnaget men det var Buster som gav mig idolbilden. Broad Street Bullies är jag för ung för att minnas men Philadelphia Flyers blev mitt NHL-lag i samma stund som det gick upp för mig att Pelle Eklund lirade där. Den störste Pellen of them all hette dock Lindbergh i efternamn. Och det är delvis hans förtjänst att detta inlägg blev till från första början.

History will be made

NHL har i samband med Stanley Cup-slutspelet kört en skön filmserie på YouTube. Under rubriken "History will be made" presenterar man både lag och enskilda spelare. Jag tillhör definitivt kategorin supportrar som går igång på den här typen av stämningshöjande filmsnuttar. Gör Du?

Ian Laperriere

Alla älskar en krigare

Krigare, krigare, krigare... Det känns farligt farligt, härligt härligt att liera sig med en leksing. En leksing som dessutom utger sig för att vara kung, trots att det alltså är jag och Greken som hör hemma på Hovet! Men kärleken har inga gränser och när Flyers inatt tar sig an Blackhawks i Chicago är jag säker på att Kung Kenta är lika taggad som jag och min glennifierade vän.

Let's Go Flyers! Let's Go Flyers!

When will I see you again?

Försäsongen känns mähända avlägsen men den närmar sig så sakteliga. Igår offentliggjordes AIK:s ospikade träningsmatch-program. Precis som i fjol inleder Gnaget på Gotland. Då var det Nynäshamn som stod för motståndet. Nu väntar en mjukstartsmatch mot den obskyra "Visbykombinationen". Lördagen den 7:e augusti är det dags, med eller utan Jonas Andersson i laget.

Personligen hade jag gärna sett att mötet gått av stapeln lite tidigare. Jag åker nämligen till Gotland redan om ett par veckor och vad hade väl passat bättre än att spendera delar av semestern tillsammans med AIK:s hockeylag? Nu blir det säkert jättebra ändå, både för Gnaget och Boris med familj, men tänk hur det hade kunnat bli... "Nämen, älskling, så tokigt höddudu. Tänk att AIK av alla lag skulle spela hockeymatch just HÄR! Just NU! Det hade jag ingen aaning om."

Mest av allt (när det gäller försäsongen) ser jag naturligtvis fram emot den 28:e augusti. Då spelar AIK mot Leksand igen. I Norrtälje. Precis som i fjol alltså. Förra gången gick det åt helvete rent sportsligt men dagen blev minnesvärd ändå. I Contigahallen hade jag nämligen den stora äran att stöta ihop med en av mina idoler. Och nu snackar jag inte Bång. (Han var ju skadad!) Leksingarna ska veta att Boris alltjämt lever på minnet av det mötet.

Orange crush

Vilket hockeyår, vilken hockeyvår vi upplever, jag och min grekiske poleripolare. Gnaget är tillbaka och Flyers är i Stanley Cup-final för första gången sedan 97. Det våras för Boris och för Greken. Och för farsan Baloo! Ikväll tog han mod till sig och debuterade som kommentator på bloggen. Jag vet nog att han varit sugen förr men det var alltså inte förrän just denna afton som han-som-lärt-mig-allt-han-kan-om-hockey meddelade sig i bloggosfären. Tror fan det kittlar dödsskönt i kistan!

Nu väntar jag med spänning på Bluebird och Bejjan. När kliver NI in och sätter avtryck i mitt boriska universum?

En som är här och byter kakrecept betydligt oftare än Baloo är Kent. Jag antar att han är nöjd nu, kringelknutten, när Barris sopat undan sina rosa rubriker och övergått till en mer maskulin färgsättning av sin blogg. Orange är förvisso en läcker färg men den går knappast upp mot rosa. Men så länge Flyers föredrar apelsinskal framför nagellack och så länge laget spelar om Lord Stanleys feta pokal lovar jag att inte byta tillbaka till rosa. Huruvida Black Boris sedan goes back to pink återstår emellertid att se.

¤ ¤ ¤

Greken, Greken, Greken. Bloggens bäste bundis. Ikväll genrepade hans fotbollslandslag mot Nordkorea. Nordkorea!! Matchen slutade
2-2. Det ser förstås bra ut inför VM men Grekland gör bäst i att se upp för Nigeria och deras karismatiske förbundskapten. Även Sydkorea sägs vara stekheta. Argentina däremot är värdelösa. Jag menar, vad har Maradonas gäng som inte Grekland har? En fet förbundskapten?
~
Och AIK vann i Växjö. Vilket inte hindrar mig från att, precis som sensast mot Åtvid, skrika i falsett: AVGÅ BAXTER!

Philadelphia

Let's Go Flyers!

Hej å hå smurfar blå

Gammelsmurfen fick nog och for

dit där inga smurfar bor

Alla grät när han får hädan

trots att ny smurf var ordnad redan

Smurfarna var så nyfikna så

Alla undrade: Hur ska det gå?

Sen så sjöng de en smurfig låt

om att tillsammans åka båt

En blomma om våren

Vore jag en blomma om våren
då syntes jag nog överallt solstrålande gul
Jag skulle växa vild och fri bland snåren
men svartmålas som läskig, hemsk och hiskeligt ful

Och ingen jävel skulle vilja plocka
mig hem till sig och sätta i en vas
Nej, kärringarna skulle jag väl chocka
och gubbarna, de sa med svulstig, mäktig, stor emfas:

"Vi måste rensa ogräs i rabatten
det sprider sig som rena rama pesten, eller hur?"
Måhända tog de hjälp av lilla katten
för att få bort växtrikets svar på gnagiskt skadedjur

Tänk, ingen plockar ogräsblom om våren
kärleksfullt eller med rosor på blossande kind
Maskrosen är som vargen bland fåren
men fröna sprids snart överallt med sommarens vind

Snart maskrosorna växer här och där
Snart gnagiskt ogräs intar stad och lantlig bonnaby
Snart kommer vi, snart kommer vi, jag svär
och bönderna de gapar utav fasa och avsky

I afton dansband

Ledmotiv

Ibland funderar jag på
vad som har fått mig att hamna här
Kan det va nyfikenhet?
En lust att veta va livet är

Minst en gång i veckan ifrågasätter jag mitt eget bloggande. Vad håller jag på med egentligen? Är det verkligen vettigt att ägna ett par timmar om dagen åt bloggeri bloggera? Svaret är JA! Det är både vettigt och svettigt. Alla behöver vi ett andningshål någonstans i världen. Mitt hittar jag här. Här är luften frisk att andas, här är tanken fri. Här får Boris blanda grytan bäst han vill. Samt skriva om sig själv i tredje person med jämna mellanrum - vilket faktiskt är både uppfriskande och zlatanskt.

Allt kanske inte alltid handlar om AIK här på Black Boris men halli hallå liksom. Det här är inte bara en gnagisk blogg. Det här är en borisk blogg också. Och ibland måste det få bli mer Boris än Gnaget. Jag kan nog tänka mig att både en och annan spontanbesökare skrämts bort av diverse bisarra kopplingsscheman som här skamlöst bjudits ut till allmän beskådan. Men är det så, så får det vara så. Det där med att anpassa utbud till efterfrågan är svårt att få till för den som vill vill vara konstnärlig och fri.

¤

För ett par veckor sedan skrev Kent ett personligt inlägg i vilket han redogjorde för väsentliga delar av sitt liv som kringelknutte. Jag uppskattade att läsa texten och tänkte att jag kanske skulle författa en liknande liten sak. Men det gjorde jag inte. Istället snöade jag in på The Pinks, finsk schlager och dansbandsmusik. Jag säger inte att mina musikaliska snedsprång eller min plötsliga förkärlek för tramsiga trivialiteter har med åldersnoja och begynnande flint att göra. Men det skulle naturligtvis kunna vara så.

¤

En gång för 25 år sedan fick jag ett nytt sovrum. Jag var fem år gammal och min familj hade flyttat till en ny, större lägenhet. Mitt sovrum hade ljusrosa tapeter med små rödsvarta krumelurer på. Jag minns att morsan sa att jag såklart skulle få välja nya tapeter. Ingen liten kille vill väl ha ett sovrum med ljusrosa väggar? Min ringa ålder till trots tackade jag vänligt men bestämt nej till morsans erbjudande. Jag ville inte ha några nya tapeter. Jag tyckte om rummet och väggarna precis som de var.

Med åren kom pojkrummets väggar att domineras av affischer och tidningsurklipp. Ju äldre jag blev desto fler blev de svartgula inslagen. Mats Thelin, Bröderna Gradin, Bosse Berglund och många andra gnagiska idoler slogs och samsades om väggutrymmet. Ingen av dem klagade över mina ljusrosa tapeter. Jag tror faktiskt att de trivdes rätt bra tillsammans. Själv trivdes jag alldeles utmärkt. Om någon utomstående någon gång höjde på ögonbrynen över mitt, för pojkar på den tiden, ovanliga val av tapeter så gick dessa subtila anmärkningar mig aningslöst förbi.

¤

Ibland tänker jag att Black Boris är en förlängning av min egen barndom. Ibland tänker jag att den här bloggen är som ett pojkrum för en vuxen Boris. Hit går jag när jag vill vara mig själv för en stund. Hit går jag när jag vill fly från mig själv för en stund. Bloggen är inte livet men den avspeglar valda, väsentliga delar av detsamma.

Bloggeri bloggera handlar för mig om att försöka hitta kopplingar mellan det ena och det andra. Det ena är AIK. Det andra är allting annat. Huruvida detta inlägg lyckas i sin strävan att koppla samman det ena med det andra blir upp till läsaren att avgöra. Själv loggar jag ut för den här gången, tryggt trallandes mitt nya ledmotiv.

Jag går på egna vägar
Jag gör det jag vill
Med vinden i ryggen
står man aldrig still
Gör det jag alltid trott på
och tar mig fram steg för steg
Vad som än händer och sker
går jag min egen väg

Södergren

"Ja, jag vet att man inte ska ta ut något i förskott. Men förlorar vi kvarten mot Danskarna lovar jag att bära Jihdes gamla avlagda AIK tröja en hel dag i sommar. Ett mycket värre pris att betala en något annat jag kan tänka mig..."
~
Tänk att få se Håkan Södergren i svettig, svartgul innebandytröja. Det är nästan så jag sitter och hejar på Danmark idag.

En prestkrage i min hand

Det var om våren
den sjöng i snåren
Jag tog en prestkrage i min hand...

Ett tag trodde jag nästan på ryktet om Prestberg till Gnaget. Jag förde djupgående diskussioner med mig själv angående tröja nummer 10. Skulle Gynge få byta eller skulle Prestberg byta upp sig? Till nummer 80 exempelvis - the number of the Boris! Jag såg framför mig hur jag under hela nästa säsong skulle gå på Hovet iförd en finfin matchtröja med Pelles efternamn på ryggen. Det hade varit vääldigt sköj tycker jag.

Men så gick Gozzi ut och sa som det var. Ingen Pelle till AIK. Jan Banan hade haft fel som vanligt.

Och nu har munkförspellen återigen återvänt till de värmländska skogarna. Tack och goodbye till Leksand, sa Pelle och tack och goodbye till gulligullandet, säger Boris. Jag har ju så klart aldrig gillat Pelle. Jag har ju så klart alltid tyckt att han är en gnällig liten plutt. Egentligen. Men man är ju inte mer än människa. Jag menar, här uppenbarade sig möjligheten för en Pelle Prestberg i Gnaget. Klart som fan man som trovärdig supporter kovänder i ett sådant läge!

Men nu ska Pelle alltså spela för Färjestad och inga andra. Därmed är det fritt fram för Boris att slå fast och stå fast vid sin gamla devis: Pelle är en plutt!

Lagbygget, del 6

• En målvakt med förstaspadepotential. √
• Minst en men helst två defensivt starka backar. √
• En poängplockande och offensivt dominerande center. √
• En utpräglad målskytt med elitserierutin. √
• En grovjobbande ytterforward som vet var målet ligger. Eventuellt modell rutinerad räv.

Kommentar:
Jaha, där kom den defensivt starke backen. Min första spontana reaktion är just "jaha". Statistiken ser väl okej ut men i övrigt vet jag inte ett skvatt om Nolander. Kanske någon snäll brynäsare har lust att delge mig sin syn på spelaren. Tomas, Sossen, vad säger ni om Gnagets nyförvärv Nolander? Magisk, gnagisk eller rentav tragisk?

Flyer

English for new beginners.

Kom hem

Jag läste en fruktansvärt tråkig bok i eftermiddags. Den är så tråkig att jag inte ens kommer ihåg vad den heter eller handlar om. Som alltid när jag läser tråkiga böcker börjar jag dagdrömma. Idag dagdrömde jag om Henrik Tallinder. Enligt Wennerholm har Tallinder köpt en lya på Söder. Det behöver inte betyda något men det kan betyda en hel del. I alla fall så fick dagdrömmen om Tallinder mig att bli dansbander igen. Kom hem...

På grunn av bagateller

Norge, Norge, Norge... Dagen till ära piskar de skitten ur Schweiz. Eller skitten och skitten. Skottstatistikken talar ett annat språk men nu ska vi ikke haka upp oss på bagateller. Det var hur som helst som sytten att baggarna vann! Och så morsomt sen. Hockey-VM må vara en B-turnering men desto roligare då att B-nationerna gör så pass bra ifrån sig.

¤ ¤ ¤

Själv har jag inte sett en endaste minut hockey idag. Däremot har jag varit på fotboll. Det var rätt så trist men märkligt nog (tre)vligt ändå. AIK spelar som en påse nötter och jag tror att spelarna längtar efter sommaren lika mycket som jag.

Roligast ikväll var som vanligt Greken. Vi lyckades på något konstigt sätt hamna på olika rader, jag och min kamrat, vilket medförde att jag i 90 minuter plus stopptid gavs möjligheten att iaktta Greken bakifrån. Det var facinerande. Varje gest, varje öddslappstitt registrerades. När matchen började braka åt helvete och jag kände mig nere och sur piggade jag upp mig själv med att busringa till Greken. Det var kul varenda gång, tyckte jag. Det var kul första gången, tyckte Greken.

¤ ¤

Jag sitter i detta nu och lyssnar på en radiointervju med sportchef Gozzi (från i eftermiddags). Enligt honom ska det in ytterligare en back och en forward. Sedan står lagbygget klart. Vem blir förvånad?

Sexy hockey

Vicken manick
Sicken fin stick
Laddar och skjuter från blå

Blicken jag fick
Nicken framgick

Klart att han stannar i AIK

Höj glaset, Greken, och skåla med mig
Röj undan tvivlen och skråla och säg

Drick en till *hick*
Dicken, vår Dick
har verkligen äntligen skrivit på

Dansbandsmusik

Efter regn kommer solsken

HockeyAllsvenskan är ett minne blott och Boris befinner sig mittoppi en slitsam skilsmässa. Den är nödvändig och den känns rätt på alla sätt utom ett. Nä förresten. Utom två menar jag.

AIK är ett elitserielag men det är varken Leksand eller Västerås. Det smärtar mitt svarta hjärta att behöva skiljas från Jämtleksing och GurkOlle. Dessa älskvärda bloggare som jag haft så stor glädje av att dela serie med. Samtidigt som jag ser fram emot uppfriskande duster med allehanda knastriga kringlor och småländska mästare, sörjer jag det faktum att jag inte en enda gång under nästa säsong kommer att få ladda upp inför AIK-VIK eller AIK-LIF.

And don't mention the Kvalserien!

Jag kommer naturligtvis att även i fortsättningen följa bloggvänner Jämtleksing och GurkOlle och deras respektive lags strävan uppåt, uppåt. Ja, jag kommer till och med att hurtfriskt heja på både Leksand och Västerås i allsvenskan till hösten - delvis därför att jag unnar mina favoritbloggare att få uppleva samma euforiska glädje som jag själv fick göra för ett par veckor sedan, men också därför att jag redan nu längtar efter ett återseende i eliten.

And don't mention the Kvalserien!

Efter regn kommer solsken och efter år av blöta besvikelser våras det äntligen för Gnaget. Det har naturligtvis regnat en hel del på både Leksand och Västerås på senare år men snart ska solen stiga även över lantislagen. Sanna mina ord, Jämtleksing och GurkOlle. En dag ska vi råkas igen. I Elitserien. I Elitserien! Och gurkor ska gnagas och masar ska väckas. Ja, gurkor ska gnagas och masar ska checkas. Gurkor ska gnagas och masar ska knäckas.

And don't mention the Kvalserien!

Blue blue moon

Jag har fortfarande svårt att förhålla mig till det faktum att Leksand och leksingarna befinner sig i ett underläge gentemot mig och mitt gnagiska hjärtelag. I ett antal år har ju Leksand varit laget att utmana, laget att slå. Så är det emellertid inte längre. Svartråttan från storstan gnagde dalahästen sönder och samman och tog steget upp i smöret. Kvar i källaren, hänvisad till smulor, blev de tokiga stackars masarna. Trots att de alltså vann över oss två gånger om i kvalserien. Tänk så det kan gå!

För att försöka närma mig Leksand och leksingarna har jag idag utfört ett litet experiment. Jag har försökt sätta mig in i deras situation. En övning i empati, skulle man kunna säga. Till min hjälp hade jag ett paket Leksandsknäcke, en dalahäst, samt en jättestor trumma. För att komma i rätt stämning värmde jag upp med att tralla en hederlig smurfhit. Sedan bröt jag mig ett redigt stycke knäckebröd, satte mig på min dalahäst (den har en mankhöjd på 45 cm) och trummade utav bara helvete.

Efter en stunds tuggande, travande och trummande kände jag mig nästan som en tokig mas. Jag märkte hur jag började tänka i annorlunda banor, hur jag liksom såg på mig själv ur ett helt nytt perspektiv. Det var som att jag klev ur min svarta kostym och plötsligt fann mig själv vitklädd, stjärnsmyckad och lite lagom bonnig. Black Boris blev för en kort stund White Boris. Och som White Boris nynnade jag mig en liten sång. Eller rättare sagt: Jag nynnade Black Boris en liten sång. Så här gick den:

Vi var tillsammans under månen
och ville stanna där för evigt
Vi sökte svar på alla frågor
om tiden som väntar oss
För att jag, jag, jag
Jag blev kvar, kvar, kvar
och du var den som måste ge dig av

Som ni förstår blev min övning i empati lyckad. Nu vet jag hur det känns att vara leksing och omsprungen. Nu vet jag hur det känns att med träsmak i masbak bryta ihop och bli knäckt. Det är inte lätt inte. Men gnagarna ska veta att det är kul att slå på stora trumman!

I'm a dansbander, yes I am

HOOOAAH! Det svänger ju! Inatt visade Flyers en gång för alla att Håkan Södergren kan sin hockey. Han vet vad han snackar om, den gamle gårdaren

"Det finns inget svårare läge i ishockey än att leda med 3-0." Nä, det gör ju inte det. Boston hade 3-0 i matcher ett tag, och inatt hade de 3-0 i matchen. Flyers vände och vann. 4-3, 4-3. Eller som Greken sms:ade klockan 03.20: Dubblish!

Det inte bara svänger om Flyers. Det svänger om the dansbands too! Black Jack var bara början. I morse insåg jag något jag länge befarat: Jag är en smygdiggande dansbandsboris. Jag fullkomligt älskar dansbandsmusik. Ja, jag menar allvar. I'm lovin' it!

Man ska akta sig för att lova saker på fyllan men eftersom jag är spik nykter (men spontan som fan) vågar jag mig på ett litet löfte. Från och med idag och en vecka framåt blir det dansbandstema här på bloggen. Ja, i de fall inlägg ackompanjeras av toner blir det dansbands and dansbands only.

¤

Inatt, inatt, är det Greken och jag
och vi följer så lätt vårat favoritlag
mot en himmel som har nummer sju
Inget stoppar oss nu

Inget stoppar oss nu

Det kan verka löjligt och stört omöjligt men Black Boris kan idag avslöja att Anders Gozzi har varit i kontakt med två potentiella nyförvärv.

¤

Black Beauty är en stor, stark och snygg snubbe som vet var målet ligger. Vackra Svarten är visserligen dyr i drift men å andra sidan är han en riktig kassako - trots att han alltså är en hingst! Anders Gozzi bekräftar att han varit i kontakt med Vackra Svarten. Dessutom påstås Hovslagare Bång ha bidragit med finfina stalltips. "Ge han ett erbjudande han inte kan tacka nej till", ska Bång ha sagt. Varpå Gozzi först fick för sig att helt huvudlöst kapa åt sig Black Beautys stallkamrat, den gamle avdankade Pelle Flopp.

Ja, Gozzis idéer kan förstås tyckas märkliga men betänk att den gnagiske sportchefen högst sannolikt har tagit intryck av sin klubbkamrat och kollega, Herr Wesström. Eller Don Björn som han numera kallas. Kan Gudfadern kan Gozzi.

¤ ¤

Black Jack är, till skillnad från sin namne Beauty, varken stor, stark eller snygg. Däremot är han slittålig och skjutsugen som få. En powerforward som älskar att se pucken gliiida in i mål. Jack är mest känd för sina beskyddaregenskaper och enligt säkra källor är han först och främst tänkt som en lagets polis. Gozzis trumfkort när det gäller att locka Jack till Gnaget är spader sex. Vem skulle Black Jack hellre skydda än en potent och ståndaktig Kapten Dick? Gozzi medger att han har haft intim konktakt med Jack men är noga med att påpeka att ingenting är klart. "Men självklart är vi intresserade av Black Jack", säger Gozzi. "Han är onekligen en färgstark profil."

¤ ¤ ¤

Black Boris ryktas det överhuvudtaget inte om. Något kontrakt med Gnaget lär det inte bli. Trots att Boris själv säger sig vara både snygg, smart och subtil har samtalen från Gozzi uteblivit. Boris är besviken och överväger nu istället att skriva på för Borås. Borås!!

Grekens gorgonzola

Har man gett sig in i leken
så får man leken tåla
Har man gått på match med Greken
då får man höra'n vråla

Skåla
Skråla
Grekens gorgonzola
ger betalt för gammal ost

Greken är inte nån vek en
ingen kan svartmåla
kompis min och den kärleken
sprungen ur hans munhåla

Skåla
Skråla
Grekens gorgonzola
Tänd en cigg och host, host, host

Boris vänder nu på steken
och låter polar'n stråla
i sin prakt och glömmer sveken
de gånger Greken snåla'

Skåla
Skråla
Grekens gorgonzola
får mig att citera Proust

¤ ¤ ¤

"Everything great that we know has come from neurotics. Never will the world be aware of how much it owes to them, nor above all what they have suffered in order to bestow their gifts."

Långnäsa

Borås. Borås!!

Livet är en schlager

När oron i mitt hjärta gnager
flyr jag till en värld av schlager

Så brukar jag säga och så brukar jag göra. Livet som gnagare är ju inte alltid en dans på rosor. Ibland är det visserligen himmelsk underbart. Men ibland är det ett rent hockeyhelvete. När de mörka molnen tornar upp sig över Boris, när Gnaget fajtas för sin överlevnad och när natten är en enda lång sömnlös väntan på vadå, vad gör man då? Vad gör man då?

Jo, man...

Trallar sig en trudelutt
Tra la la la la
Man trillar runt och tar små skutt
Tra la la la lej

Man plojar och man skojar
och man fjollar lite grann
Man tramsar och man flamsar
som en sann sång- och dansman

Nåja.

Nu lever AIK Hockey i allra högsta grad och gnagarlivet ter sig som en fest. (Även om det för närvarande går mer än lovligt galet för fotbollslaget. Som förresten ska pröva lyckan i Borås i kväll. Borås!!) Men det är inte länge sen som en annan låg vaken om natta och oroade sig för framtiden. Hur skulle det gå med Gnaget? Hur skulle det bli?

Det blev Björklöven som gick omkull och åt skogen men det kunde lika gärna ha blivit mitt älskade AIK.

¤ ¤ ¤

Att vara supporter innebär bland annat att oroa sig över en massa saker och skeenden som man svårligen kan vara med och påverka. Visst kan man som medlem i föreningen delta i sammankomster av olika slag. Visst kan man från läktaren vara med och bära fram sitt lag. Man kan bidra ekonomiskt och man kan jobba ideellt. Men när det gäller att hantera oron, nervositeten och maktlösheten är man som supporter allt som oftast utlämnad åt sig själv och sina bänkkamrater.

En del sjunger sånger. Andra anordnar tifon. Några bloggar. Boris både sjunger och bloggar. Med jämna mellanrum ackompanjerad av en Bruce. Ibland av en smaskig gammal schlager.

¤ ¤ ¤

För att livet är en schlager och för att det glädjer mitt svarta hjärta att i cyberspace ha funnit en, om inte soulmate, så åtminstone schlagerfrände, skriver jag detta mitt djuplodande inlägg. Han är brynäsare visserligen men inte desto mindre en man som förstår att hockey och schlager går hand i hand. Och han har bekräftat min tes om hockey och schlager som en möjlig ekvation.

Tänk er AIK-Brynäs i en avgörande kvartsfinal. Tänk er en match som står och väger. Ställningen är 2-2 och det är olidligt spännande. Det är en minut kvar av tredje perioden och tekning i AIK:s zon. Sandberg mot valfri bonde. Sandberg vinner. Pucken går till Bång, som sätter fart, som drar ifrån, som trampar runt sista backen...

Där har ni det - tonartsbytet! Låt oss nu en gång för alla enas om detta: Hockey är inte rock. Hockey är schlager!

Grattis Greken!

Från en gammal oxe till en annan kommer här en svartgul hälsning. Grattis på födelsedagen, min ärade, ärrade vän och kumpan! Gnagisklubben meddelar att dispensen inte gick igenom i år heller men jag har naturligtvis överklagat deras beslut. De verkar tyvärr obevekliga uppe på kansliet men skam den som ger sig.

Som plåster på såren lovar jag att även i fortsättningen uppmuntra dig till barnsliga vredesutbrott. Jag lovar att stå vid din sida även nästa gång du slår sönder handen mot en ledstång. Jag lovar att lyssna på dina utläggningar om ödds, ödds och halvblinda zebror. Sist men inte minst lovar jag att aldrig sluta blogga om Greken.

Utan Greken ingen Black Boris. Du är och förblir en ständig källa till inspiration, kamratskap och gnagiska under. Let's go Flyers!



Favorit i repris
Greken, Greken, min vän och rebell
Jobbar och sliter vareviga kväll
Ingen jag känner är så originell
Ingen jag vet når så hög decibel

Greken är tokig och emotionell
Gråsprängd, manlig och mångkulturell
Ser han en zebra så ger han den skäll
Men innerst inne är galningen snäll

Jan Huligan

Kort resumé:

Vi snackar om en Jan

som pösig och passé

agerar grobian

Bananens rennomé

som hederlig kumpan

har bytts ut mot idé

om Jan som huligan

Länk: Banana goes bananas

Du käre lille dalaklubb

Du käre lille dalaklubb

här kommer jag igen

Jag sitter i min gnagarskrubb

och tänker på dej än

Leksands IF

flopp faller ja

å Leksands IF

flopp faller hej

Du gör mig gla'

flopp fallera

trots att du ej

är min klubb nej

Om Leksands IF bloggar jag

när jag vill ha det kul

Jämtleksing bloggar också bra

men jag är svart och gul

Leksands IF

flopp faller ja

å Leksands IF

flopp faller hej

Du är så bra

flopp faller ja

på att gå ner dej

flopp faller hej

Det får bli slut med mina hyss

samvetet sagt ifrån

Jag skrev visst ett alldeles nyss

ännu ett subtilt hån

Leksands IF

flopp faller ja

å Leksands IF

flopp faller hej

å vet du va

en röst i mej sa

Jo jävlarimej

jag gillar dej

Du käre lille dalaklubb

vad jag är glad åt dej

här sitter jag i gnagarskrubb

och bloggar liten grej

Leksands IF
hopp fallera

å Leksands IF

hopp faller ej

Seså en dag

möts du å jag

igen min vän

i elitserien

Jag är trött på...

...världsmästerskapet i ishockey. Efter en enda match! Den här turneringen blir bara mindre och mindre intressant för varje år. Det tycker uppenbarligen majoriteten av elitspelarna och självklart smittar deras likgiltighet av sig på oss supportrar. Ikväll orkade jag bara följa matchen med ett öga. Desto större intresse ägnade jag en diskussion om finska schlagerhits med brynäsbloggare Tomas. Inte för att finsk musik är oviktig på något sätt men det säger ändå en del om mitt skrala intresse för VM när jag hellre youtubar mig hit än följer Norge-Sverige vid ställningen 2-2.

...Mats Wennerholms styckeindelning av texter. Jo, jag stör mig verkligen på den.

Den ser ut ungefär så här.

Sen blir det så här.

Och avslutningsvis en sista rad.

Förresten kan vi ta en till när vi ändå är igång.

...Norge. Nä, nu skojar jag. Norge är ett underbart land med hyggelige mennesker och sagolik natur. Men någon stor hockeynation lär landet aldrig bli.

Du levande

Idag är jag fly förbannad. Jag är så fruktansvärt sur alltså. Jag är så sur att jag känner mig tvungen att skriva av mig här och nu. Detta inlägg handlar egentligen vare sig om AIK eller hockey men det kan jag inte ta hänsyn till. Idag gör jag ett undantag. Idag får Black Boris bli en blogg för en grinig gnagargubbes gnäll. Jag är ju så sur.

- Men vad är det du är så sur på, Boris?

Ja, om jag nu det visste. Faktum är att jag har glömt bort vad det var jag var så sur över. Jag loggade in och började skriva och så kom jag och tänka på citroner av någon anledning och nu sitter jag här och känner mig smått senil. Vad är det frågan om? Vad var det jag var så sur på? Nä, nu blir jag fly förbannad igen. Far och flyg och ryk och ränn alltså!

- Men snälla Boris, nu får du väl ändå ta och lugna ned dig.

Ja ja ja, jag ska lugna mig. Men jag är ju så sur. Och nu kommer jag plötsligt ihåg vad det var jag var så sur på från första början. Det var den där jävla filmen igen. Jag pratar om Roy Anderssons
"mästerverk" Du levande. Igår kväll gjorde jag ett tredje försök att ta mig igenom hela rullen. Men återigen tröttnade jag efter mindre än en timme.

Först var den lite rolig. Sen blev den lite mindre rolig. Och sen blev den bara konstig. Och det var då jag blev så här sur tror jag.

¤ ¤ ¤

Nä, nu måste jag göra något konstruktivt av min surhet. Jag ska nog göra som vissa sura gubbar och gummor och skriva mig en liten insändare. Ja, det ska jag banne mig göra. Tidningarna är ju fulla av sura insändare nuförtiden. En klagar på att det är för mycket matprogram på teve. En annan gnäller över att det regnar hela helgen. En tredje surar över att livet är för kort för att man ska hinna med att ha kul.

Äsch, jag struntar i insändaren förresten. Jag tror jag går in på Golden Hill istället. Där har det varit pintjockt med gnällspikar hela veckan. Det har man ju alltid hört. Det klagas, klagas, klagas och gnälls. Gozzi värvar fegt och fel. AIK blir ett styklag i eliten. Vårt lag suger... Ja, jävlar, sandlådan lockar och pockar. Där kanske Boris kan få utlopp för sina sura uppstötningar. Där kanske jag kan bli levande och varm.

Fast när jag tänker efter så inser jag...

"Jag är så skapt att jag inte står ut med tjat och hårda ord hur länge som helst. Tre dar räcker för mig!", säger Birk Borkason och bestämmer sig för att lämna borkafästet. Han är klok den lille rövarpojken. Jag tror jag gör en Birk idag. Jag packar ryggan till picknick och drar till skogs. Väl där sätter jag mig på surstubben en stund. Sen låter jag skogens alla djur höra mitt vildaste vårskrik. Det ska nog kunna få mig glad igen.

Kanon och kalkon

Det är kanon att AIK är tillbaka i Elitserien. Jag ser fram emot premiären och har redan börjat räkna ned dagarna. Fredagsmatcher är däremot inte min kopp te och det är motvilligt men tappert som jag finner mig i detta frejdiga påfund.

Häromdagen meddelades det att AIK:s hemmapremiär mot Linköping flyttas fram till fredagen den 17 september. Även tiden för nedsläpp är framflyttad. Istället för den vardagliga standardtiden, 19.00, blir det nu matchstart klockan 21!

¤

Det är naturligtvis TV4:s önskemål som styr. Kanalen som är att likna vid kalkonen har väl tänkt sig ett familjevänligt upplägg. Först lite lagom ytlig fredagsunderhållning mellan sju och nio. Sedan ett par timmars direktsänd hockeyfight med Ekwall flåsandes mellan spelarbåsen.

Visst är det fint att TV4 tänker på alla barnfamiljer. Särskilt alla de barnfamiljer som hellre ser AIK:s hemmapremiär på Hovet än på TV4.

Man får ju verkligen hoppas att tevetittarna slipper Peppe Eng till hösten. Jag vet alltför väl hur det brukar låta: "Och för nytillkomna tittare kan vi meddela att AIK alltså spelar i de svarta dräkterna, medan Linköping uppträder i snövit lejonskrud..."

Kom inte och säg att TV4 tar hockeyn och dess publik på allvar.

Är det förresten någon som tar TV4 på allvar?

Svart är hjärtat

Svart är hjärtat
Svart som natten
olyckskatten
trollkarlshatten
Svart är hjärtat
- svärtat

Gula stänk
Ljus i grotta
smyckad råtta
Boris blotta
sig och blänk
- tänk:

Svarta gula
kropp och sinne
utanpå
och djupast inne
framkallar
ett barndomsminne
varvar vishet
med vansinne

Älska älska
älska Gnaget
in till sista
andetaget
Älska svarta
gula laget
gnagiskt äro
borisjaget

Brothers under the bridges

Jaha. Det var den 30-årsdagen. Och ingen present fick man av Gozzi. Jag är faktiskt lite besviken. En liten ynka futtig värvning kunde han väl ha gett mig. Nä nä, det blev ingenting med det inte. Men säsongskortet vill de ha pröjs för! Otack är den trogne supporterns lön.

Äsch då. Jag är faktiskt uppriktigt förvånad över priset på plåten. Jag hade räknat med att få pröjsa mer. Nu blir det ju nästan billigt att gå på hockey. 4295 spänn utslaget på 27 hemmamatcher blir 159 kr/biljett. Och då är derbyna mot Dif (3 hemma) inräknade. Jag klagar inte!

¤

Det har varit mycket fotboll på sistone. Idag vann Brage över Bajen. Jag brukar vara noga med att hålla balkongdörren stängd när söderbröderna lirar hemma men i kväll öppnade jag på vid gavel och njöt av tystnaden. Vi ses väl i Superettan om ett år då...

¤

Usch. Jag känner mig gammal och grinig. Jag tror att jag ikväll har drabbats av en akut men högst tillfällig 30-årskris. Jag känner ett stingande behov att föryngra mig själv och mitt språk. Jag ser mig i spegeln och förundras över hur lustig en begynnande flint kan te sig. Jag känner mig fett trött asså. Det är liksom ingen fart på mig. Jag är seg och sur och svettig och lite berusad. Nä, det sista var lögn. Jag har bara druckit Ramlösa.

¤

Jag håller på att planera sommaren för fullt. Brynäs måste vara en tacksam klubb att supporta. De har minsann lagt upp hela sitt träningsmatchprogram redan nu. Jag vill se en liknande lista för Gnaget. Just nu vet jag bara att Läkerolen lockar den 26 augusti. Det är för övrigt en torsdag. Kanske man skulle låta Gävle få oväntat besök?

¤

Hela det här historiska inlägget (det första som författas av en 30-årig Black Boris) är skrivet i kursiv stil. Detta kan ses som ett fåfängt experiment utfört av en åldersfixerad banansmaskare. Men det kan också ses som en hyllning till en man som numera stolt kan titulera sig Luleås bäste hockeybloggare.

Och ja, jag erkänner det alla vet: Boris befinner sig mittoppi en smörig charmoffensiv vars syfte är att bygga broar mellan Borishov och landets bästa elitseriebloggar. I höst ska broarna brännas, Boris brisera och Blomdahl balla ur. Och Bång ska briljera mot Brynäs. Men tills dess: Sing Brucan, sing!

Livet efter 30

Ovan ser ni snubben som på sin hemmaplan

vågar va sig själv, smaskig, snuskig och spontan

Klädd i svartgul uniform mumsar han banan

Säg, inte har väl gnagar'n gått och blivit babian?

Är det nån slags djurisk mutation han genomgår?

- Nä, han råkar bara vara född i apans år!

Diskjockey

Tomas med BP-bloggen inspirerar mig till musikalisk reflektion.
"Hockey är rock!", har den gäveln mage att påstå. Sen går han på offensiven som vore han en nykläckt Tom Bissett. Tomas klankar inte bara ned på tablettasksmusik och (underförstått) tuggummipop. Dessutom totalsågar han LG Hockey Games musikansvarige för dennes val att lira "arappappappapa" som måljingel i Globen.

Säga vad man vill om Tomas men smak för takt och ton har han ju uppenbarligen lika dålig som magen på Boris en nervig kvalsöndag.

Till skillnad från Tomas är jag inte bara en briljant bloggare. Jag är en musikälskare med god smak också. Som trogna hockeygnagare (alla 1000 stycken) vet blir det efter en hel säsong med samma trudelutter lätt lite tröttsamt och trist. Man behöver något nytt. Man längtar efter friska, fräscha fläktar i form av umpa-bumpa med hockeyfeeling. Just därför och som replik på Tomas tondöva inlägg har jag ikväll suttit och klurat på finfina låtval till höstens heta hockeynights at the Hovet.

¤ ¤ ¤

Så här kommer de. Tre feta förslag på dunderhits att lira i samband med Gnagets matcher i höst:

1. När laget gör entré

Tänk er när Hovet släcks ner, borgen glider in på isen och AIK-knattarna gör sig redo att välkomna sina idoler. Borgen glöder, tornen brinner, porten öppnas. Och till publikens öronbedövande jubel gör AIK storstilad entré - ackompanjerade av denna störtsköna partylåt med mycket feeling. Vilken fest det blir! Dunderhiten får garanterat igång sittplatspubliken. Boris blir rörd till tårar. Black Army sjunger allsång: "Kom med oss, det är party på gåång, Kom nu loss, Heja Blomdahl och Bång!" Ni kan ju fethaja att det svänger.

2. När Bång gör mål

"Stämningshöjande publikfrieri", kanske någon säger. Nja, säger Boris. Snarare en hyllning till Daniel Bång, den gamle hovslagaren (uttalas håvslagaren). Bång är Gnagets svar på Black Beauty. En stor och stark fullblodshingst som slår lika hårt som en häst sparkar. Dessutom har han ett namn som för tankarna till Täby Galopp. Nu är Bång visserligen ung ännu men han har faktiskt varit med tillräckligt länge för att jag - the jockey - ska kalla honom Min gamle Bång.
"Gamle Svarten, kamrat på vida färden. Gamle Svarten, den bäste här i världen..."

3. När motståndarna gör entré (oavsett lag, inkluderat Dif)

Kommentar överflödig.

¤ ¤

Som avslutning på detta storstilade och trudeluttiga blogginlägg vill jag tillägna Brynäs och dess supportrar en liten sång. Säsongen är slut. Snart är det sommar. Tomas, Sossen och alla andra tigeraxlade kaffesumpare: Passa på och njut för till hösten blir det åka av!

Kung David

Anders framförde till David allt detta som Håkan hade sagt och uppenbarat. Då trädde kung David inför Håkan och satte sig ner. Han sade: "Vem är då jag, Håkan, min Gud, och vad är min släkt, eftersom du har låtit mig nå så högt? (Bor 5:6)

2 Sam 7:17aaaaa Hovets rättmätige konungaaaaaTidigare travesterade verser

Lagbygget, del 5

Kort intervju med Gozzi på hockeykanalen.se. En av frågorna:

Vilka poster jobbar ni med just nu?
- Det är väl två backar och en forward just nu.

Bloggbyggare Boris kollar in ritningen och nickar belåtet. Vi är överens, Arkitekt Gozzi och jag.

Lagbygget, del 4

• En målvakt med förstaspadepotential. √
• Minst en men helst två defensivt starka backar.
• En poängplockande och offensivt dominerande center. √
• En utpräglad målskytt med elitserierutin. √
• En grovjobbande ytterforward som vet var målet ligger. Eventuellt modell rutinerad räv.

Kommentar:
Fasth jag hade hoppats på PW är jag rätt nöjd just nu. Det blir konkurrens om förstaspaden, vilket antagligen är bra för Gnaget. Både Heino och Fasth har haft en del problem med skador de senaste säsongerna och det är ett litet minus. Men AIK har nu två potentiella matchvinnare att ställa i kassen. Två målvakter som i sina bästa stunder håller hög elitserieklass.

Inget ont om Fredrik Holmgren. Han räddade oss i kvalserien och bidrog i allra högsta grad till att AIK tog steget upp. Nu får han lämna klubben men han gör det som en sann AIK-hjälte. Tack och goodbye, Holmgren. Boris glömmer dig aldrig.

Kent the kringelknutter

Det finns ett par hockeybloggar där ute som dagligen får mig på gott humör. En av dem byter skepnad ungefär lika ofta som Yared Hagos byter klubb.

Sargut blir bara bättre och bättre tycker jag. Emellanåt osar inläggen svavel och svettig suspensoar men oftast doftar de nybakade kringlor. Personligen föredrar jag pungsvett och dunka dunka framför spröda godsaker men smaken är som bekant som baken. Kringelknutten kakrecept innehåller alltsomoftast både socker och heta kryddor. Precis som en het, fet blogg bör göra enligt mitt boriska tycke.

Jag har länge misstänkt att bloggen i fråga drivs och skrivs av en riktig man. En man som vet var skåpet ska stå och som aldrig, aldrig skulle kunna tänka sig att, som en annan fjolla, tapetsera bloggen med rosa rubriker. Å andra sidan är Kent the kringelknutter alldeles uppenbart en vän av heminredning. Hur förklarar man annars hans ihärdiga ommöbleringar av sidelement? Kringelknutten skulle kunna starta ett nytt teveprogram på TV4: Extreme Blogg Makeover.

Skämt åsido, skämt åsido. Sargut är en blogg att besöka, beundra och besudla - med kommentarer. Boris diggar Kentis. Keep on knutting, my friend, så ses vi till hösten i eliten!

Premiärlejon...

Den 16 september gör Gnaget comeback i eliten. Åtminstone preliminärt. På Håkanligans webbplats finns hela spelprogrammet.

Omgång 1: Torsdag 2010-09-16 19:00

Twin Peaks - Löfbergs Lila
Red Eagles - Glenns Indianer
Bryn ass - Fjällräven
AIK - Grönköpings Hockey Club *
Röda Havet - Blue Bulls *
Kent and the knutters - Lasses Lullelull

* en av matcherna kommer att flyttas

Kort kommentar:

Grönköping hemma smakar mumma. Vi ska krossa dem!

Laget 2010/11

Häromdagen satt jag och fnulade på kedjor. Jag tänkte: Ska jag blogga om saken? Nä, jag väntar ett tag, tänkte jag vidare. Och så tänkte jag vidare - och på Videll av alla människor. Sen skrev han på för SSK f.d. Lightnings och då slutade jag tänka på honom. Bara så där. Helt utan vidare. Sen gick jag vidare och fnulade lite till. Och här sitter jag nu och bloggar om mina funderingar. Så här tänker jag mig AIK:s kedjor just nu:

1. Rudslätt - Sandberg - Bång

2. Blomdahl - Steen - Gynge

3. V. Ahlström - Andersson - O. Ahlström

4. Beck - Engblom - T. Ericsson

Kommentar:
Frågetecken kring David Engblom men i övrigt ser det ut som det ser ut. Om Engblom lägger av, vilket jag har svårt att tro, så måste det betyda att man har ytterligare en center/forward på ingång. För inte är det väl så att Nordström är tänkt att gå in som en ordinarie elitseriespelare redan till hösten? Hm... Om Engblom lägger av vet jag att hans tröja ska upp i taket.

¤ ¤ ¤

Nu när jag ändå håller på och delger er mitt kedjefnulande är det är väl lika bra att beta av backparen på en gång. Så här skulle det kunna komma att se ut:

1. Dicken - Nemeth

2. Johansson - MacNevin

3. Carlsson - Liwing

4. Österberg

Kommentar:
Dicken kritar väl på (eller har kanske redan gjort det) och i så fall har vi sex klara seniorbackar. Nemeth är en ruggig talang som kommer att luftas redan i höst. Frågan är hur pass bra man anser att han är. Junis fjunis Olsson är jag tveksam till när det gäller spelnivån. Österberg ser jag som sjundeback i dagsläget. Främst i konkurrens med Nemeth, som dock lika gärna kan komma att spela bredvid Dicken.

Jag känner mig väldigt osäker på mina backpar. Jag kanske tänker helt fel här. I powerplay är det givet med Dicken bredvid kanadicken men i spel fem mot fem...? Johansson och Carlsson har ju spelat samman en hel del men jag undrar om de håller tillsammans i eliten. Går det inte lite för fort? Nåja. Mina soffcoachkonstellationer får tas med en hink salt.

En sak känner jag mig säker på: För att AIK ska klara sig kvar i smöret behövs det en stark och stabil backuppsättning. En förstärkning till borde det bli. Kasparaitis ska träna med Gnaget i sommar men hans fysiska status är tämligen osäker. Frågan är då hur Gozzi och Gnaget resonerar. Väntar man och ser eller knyter man upp en defensiv back redan nu? Tänk om man ändå kunde få en Tallinder...

Extra fnulande de la Boris:
Jag tror inte att vi får se särskilt många fler värvningar. Det lutar väl åt en, två eller högst tre spelare till. Att en keeper kommer in är självklart. Frågan är om man värvar en potentiell förstemålvakt som ska konkurrera med Heino eller om om man siktar in sig på en renodlad backup. En defensiv klippa till back vore förstås önskvärt. Liksom en rutinerad och kraftfull forward. Låter nästan som bäddat för Kasparaitis och Laraque.

Truppen just nu.

Sopa! Idiot! Lee Baxter!

Det är inte ofta som Boris bloggar om bollar. Och det är sannerligen inte varje dag som jag citerar Bajen Fans. Men idag känner jag mig manad att göra bådadera.

Tomi Maanoja må vara en skakig målis. Men han lär knappast bli bättre av att utmålas som ensam syndabock av ett gäng skrävlande fåntrattar. Pavey, Dulle och Pisse-Nisse kan ju börja med att sopa rent framför egen dörr innan de sågar en lagkamrat som har det jobbigt. Wesström kan börja fundera över det där med ledarskap. Och Lee Baxter kan dra dit pepparn växer.

¤ ¤ ¤

Lee Baxter. En av de sämsta målvakter jag sett i AIK. Lee Baxter. Som fick chansen i Gnaget enbart för att pappa var tränare. En pappa som till skillnad från sin talanglöse son verkligen visste vad det där med ledarskap innebär. Lee Baxter. Sopa! Idiot! Bonnjävel!

¤ ¤

Och så Rosa Bladet då. Magnus Hedman...?

¤

Det är för väl ändå att man nästan bara bloggar om hockey.

Uppdaterat 22.46
Lee Baxter idiotförklarar sig själv... (tid: 1.35)

Gunnar är en gnager

Melin fick som han ville och nu blir det återförening, solsken och sommar i stan. Gunnar Persson är varmt välkommen till AIK! Kanske är det vårt bästa nyförvärv hittills.

Jag tror på Gunnar. Jag tror på Gozzi. Jag tror på Gnaget. Sen får folk och fä säga vad de vill.

Ja, låt dem prata, de små liven. Jag vet att de kallar oss pack men Gunnar är då ingen föredetting i fransig frack. Gunnar är en gnager. Boris dansar och ler. Vilken underbar värld det är!

Linköpings Hockey Club

Det bara måste ju vara Sveriges töntigaste klubbnamn. Linköpings Hockey Club. Har de svårt att bestämma sig eller? Ska det vara på svenska eller inte, liksom? Det är s-et i Linköpings som gör det. Linköpings Hockey Club.

Och Cluben sen. Cluben!! Grönköping, förlåt, Linköping har alla förutsättningar att bli mitt nya Borås. Borås!!

Apropå svengelska klubbnamn. Tacka vet jag Växjö Lakers och Malmö Redhawks. Där har vi namn som vittnar om hockeykultur och tradition. För att inte tala om gnagarbloggaren Black Boris. Den snubben vet hur man bloggar på svenska och say no more.

Ps.

En gammal favorit som för övrigt bör dammas av är den där blå tjuren som syntes till i Jönköping för ett par år sedan. HV71 Blue Bulls. Bulls!!

Hävelid ville inte spela i AIK

Backen och nästintill egne AIK-produkten Niclas Hävelid återvände till Sverige och Elitserien efter nio säsonger i Nordamerika. Men inte till Stockholm och AIK. Niclas valde att spela i Grönköping.

Då AIK är en relativt anrik klubb i Elitserien jämfört många andra, exempelvis Grönköping, är det knappast en unik situation att klubben har näst intill egna produkter som spelat i NHL och som återvänder till Europa och Sverige.

Normalt sett kommenterar AIK inte spelares olika val även om det varit rykten att AIK varit inblandad. Och trots att det gäller en i AIK:s fall särskild händelse med en näst intill egen produkt, finns det ingen som helst anledning att redovisa klubbens inställning och de turer denna aktuella affär har tagit.

Läs mer i senaste numret av Grönköpings veckoblad!

Portrait of a man who can't believe his luck

En bild säger mer än tusen ord... Ja, visst kan det vara så. Min bror skickar ett foto som han smygtog inför matchen mot Växjö.

Foto: Bluebird Brother

Fastän jag ser mer än lovligt skitnödig ut får jag medge att bilden gör mig glad. Den lyckas på ett tämligen träffande sätt fånga mitt sanna boriska jag. Det är en timme kvar till nedsläpp. Här sitter han, gnagaren, magkniparen, rännskitaren, bloggaren. Se hur han, smått patetiskt, söker stilla sin olidliga oro med att lusläsa sitt lilla matchprogram.

Det gick ju bra till slut men vilken resa det blev...