En prestkrage i min hand

Det var om våren
den sjöng i snåren
Jag tog en prestkrage i min hand...

Ett tag trodde jag nästan på ryktet om Prestberg till Gnaget. Jag förde djupgående diskussioner med mig själv angående tröja nummer 10. Skulle Gynge få byta eller skulle Prestberg byta upp sig? Till nummer 80 exempelvis - the number of the Boris! Jag såg framför mig hur jag under hela nästa säsong skulle gå på Hovet iförd en finfin matchtröja med Pelles efternamn på ryggen. Det hade varit vääldigt sköj tycker jag.

Men så gick Gozzi ut och sa som det var. Ingen Pelle till AIK. Jan Banan hade haft fel som vanligt.

Och nu har munkförspellen återigen återvänt till de värmländska skogarna. Tack och goodbye till Leksand, sa Pelle och tack och goodbye till gulligullandet, säger Boris. Jag har ju så klart aldrig gillat Pelle. Jag har ju så klart alltid tyckt att han är en gnällig liten plutt. Egentligen. Men man är ju inte mer än människa. Jag menar, här uppenbarade sig möjligheten för en Pelle Prestberg i Gnaget. Klart som fan man som trovärdig supporter kovänder i ett sådant läge!

Men nu ska Pelle alltså spela för Färjestad och inga andra. Därmed är det fritt fram för Boris att slå fast och stå fast vid sin gamla devis: Pelle är en plutt!