lördag 15 maj 2010

Blue blue moon

Jag har fortfarande svårt att förhålla mig till det faktum att Leksand och leksingarna befinner sig i ett underläge gentemot mig och mitt gnagiska hjärtelag. I ett antal år har ju Leksand varit laget att utmana, laget att slå. Så är det emellertid inte längre. Svartråttan från storstan gnagde dalahästen sönder och samman och tog steget upp i smöret. Kvar i källaren, hänvisad till smulor, blev de tokiga stackars masarna. Trots att de alltså vann över oss två gånger om i kvalserien. Tänk så det kan gå!

För att försöka närma mig Leksand och leksingarna har jag idag utfört ett litet experiment. Jag har försökt sätta mig in i deras situation. En övning i empati, skulle man kunna säga. Till min hjälp hade jag ett paket Leksandsknäcke, en dalahäst, samt en jättestor trumma. För att komma i rätt stämning värmde jag upp med att tralla en hederlig smurfhit. Sedan bröt jag mig ett redigt stycke knäckebröd, satte mig på min dalahäst (den har en mankhöjd på 45 cm) och trummade utav bara helvete.

Efter en stunds tuggande, travande och trummande kände jag mig nästan som en tokig mas. Jag märkte hur jag började tänka i annorlunda banor, hur jag liksom såg på mig själv ur ett helt nytt perspektiv. Det var som att jag klev ur min svarta kostym och plötsligt fann mig själv vitklädd, stjärnsmyckad och lite lagom bonnig. Black Boris blev för en kort stund White Boris. Och som White Boris nynnade jag mig en liten sång. Eller rättare sagt: Jag nynnade Black Boris en liten sång. Så här gick den:

Vi var tillsammans under månen
och ville stanna där för evigt
Vi sökte svar på alla frågor
om tiden som väntar oss
För att jag, jag, jag
Jag blev kvar, kvar, kvar
och du var den som måste ge dig av

Som ni förstår blev min övning i empati lyckad. Nu vet jag hur det känns att vara leksing och omsprungen. Nu vet jag hur det känns att med träsmak i masbak bryta ihop och bli knäckt. Det är inte lätt inte. Men gnagarna ska veta att det är kul att slå på stora trumman!

6 kommentarer:

Adam K sa...

Boris:En liknelse hittar jag med om Leksnad.
Du vet speedwaylaget Masarna från Avesta, de byggde sin klubb på Tonys framgångar och då han kom till klubben så vann de SM-guld, var är dom idag? Då Tony slutat med speedwayen så raserades 50% av deras publik på bara ett år. På två år tappade de stjränor till höger och väsnter till konkurrentklubbar, vart är dom idag? De konkade först men början om i 2:an, ALLT för att bygga ett lag på en gubbe (dock jävligt bra sådan hehe. LIF då? De har försökt bygga sitt lag kring Ejendals/Lånbers och spelare värd namnet. Vad hände? De lyckades 1 gång, dte var just dte året dte var NHL-lockoaut, året efter, ja då var vi kvalserie igen då... därefter 5 år till och de är fortfarande inte där uppe högst.

Angående motståndare och konkurrent osv ,så får nu AIK höja blicken lite till, nu ska ni ta er an HV71=), Leksand var ett motstånd, HV blir en mur som en jämförelse. Jag hoppas på tuffa tighta matcher mellan HV och AIK=)
HA det gött. Tills dess vore kul om ni fick Foppa, fråga nhur många matcher han ställer upp på=)

Black Boris sa...

En högst haltande liknelse. Leksands lagbyggen har kanske inte räckt till de senaste åren men att laget skulle tappa halva sin publik på ett år kan du bara glömma.

Vad jag sitter och funderar på är vad som skulle hända om HV71 tvingades harva i allsvenskan ett par år. Hur mycket folk tror du laget skulle ha på sina matcher? Tre slipshuliganer och en trumma?

Det är lätt att vara stöddig när man sitter säkert i båten.

Kent / sarg ut sa...

Ödmjukhet, vad är det?

Det är alltid de största som besitter det minsta av just den varan.

Black Boris sa...

Blue bullshit! Men även en ödmjuk gnager kan tillåta sig att vara dryg mot de dryga.

Adam K sa...

Boris:
Det med publiken var ju bara speedwayen=)

Givetvis skulle HV få problem om de hamnade där nere.

Sen ville jag skriva en inlägg som ej var irriterande, hade ju smile på vissa ställen.

Och linelsen var kanske dålig då...

Black Boris sa...

Adam:

Jag var på lite dåligt humör i morse och blev nog irriterad i onödan. Smilegubbarna gick mig förbi. Men efter regn kommer solsken.