Pinbackshallen revisited

AIK besegrade VIK Västerås HK i Pinbackshallen utan att övertyga. De allsvenska gästerna från Gurkmänistan stod upp oväntat bra och var minst lika mediokra som AIK.

Om själva matchen föreslår jag att du som läser även läser någon annanstans. Jag har nämligen inte så mycket vettigt att säga. Inte desto mindre ska jag försöka sammanfatta mina intryck på ett i huvudsak seriöst och genomtänkt sätt.

• Alexander Hamberg stod för en stabil insats i målet. Betydligt bättre än senast i Örebro. Kan nog komma att ge Larsson en match om förstaspaden.
• Fredrik Carlsson hade uppenbara problem att kontrollera både sin egen och sina motståndares kroppar.
• Daniel Josefsson drog sin patenterade backhand längs sargen minst tre gånger.
• Andreas Frisk var en av Västerås bättre backar. Spelade en hel del power play, men just i den spelformen utan skärpa. Kommer garanterat att göra stor nytta i VIK 2013/14.
• Esa Pirnes och Christian Sandberg saknades, vilket märktes. Dessa två centrar tillhör lagets viktigaste kuggar.
• Dennis Nordström fick obegripligt mycket tid på sig att med ett klassiskt dragskott göra 2-0 till AIK. Snyggt!
• Dan Dolme gav upphov till het debatt på bästa plats. Prozac utnämnde (med min support) VIK:s Viktor Mårtensson till kung. Mariga Mary hävdade motsatsen, d.v.s. att Dan Dolme snarare är att likna vid en prinskorv. (Sistnämnda liknelse kom egentligen aldrig ur Marys mun men innebörden av vad hon faktiskt sa var på ett ungefär just denna. Jag kan emellertid ha feltolkat grovt eller till och med, i detta inlägg, ägnat mig åt en smula hittepå.) 
• Björn Melin sköt 4-5 skott på mål under matchens första fem minuter, alla i power play. Ett av dem gick i mål, kom i spel 5 mot 3 och var mycket vackert. Efter sitt mål gick Melin ned sig. Han avslutade sin insats i Märsta med att snacka till sig ett matchstraff. Rutinerat.
• Oscar Ahlström avgjorde matchen.

Det fanns ost- och baconburgare på grillen vid Märsta Station. Prozac åt liksom en annan med stil och feeling före match. Rutinerat och världsvant såg vi till att dra på oss våra vackra vita matchtröjor från guldsäsongen 2012/13 först efter att vi slafsat i oss våra burgare. Mariga Mary klämde å sin sida en tunnbrödrulle. Värt att notera är att hon bara hade en korv i rullen, vilket kan tyckas lite mesigt. Själv kör jag aldrig med mindre än två. Efter maten träffade vi hur som helst Daniel Rudslätt - Sveriges snyggaste sportchef - och tog försäsongens hittills snyggaste bild. Stöd AIK Dam!

Det fanns kaffe & mazarin i Pinbackshallen. Medan jag stod i kön i första periodpausen hann jag med att fråga Fredrik Svensson hur det stod till med kroppen. Först i efterhand insåg jag hur fånigt det måste sett ut när jag, samtidigt som jag frågade om hans kropp, med händerna i luften liksom vägde mina egna chipstuttar. Fråga inte varför jag gjorde det. Just där och då föll det sig naturligt att kombinera en relevant fråga med irrelevant kroppsspråk. Svensson skrattade hursomhelst och sa att det kändes bra. Han är på gång.

Att jag har en vän som heter Mary är i sig nästan för bra för att vara sant. Mary får mig alltid att tänka på Bruce Springsteen. Det är Mary Queen of Arkansas, det är Mary vars "dress waves" i Thunder Road. Det är Mary som berättaren i The River "met in highschool when she was just seventeen". Det är Mary Lou. Det är Mary "in the garden of a thousand sighs" i The Rising. Och det är naturligtvis Mary's Place.

GurkOlle (som tyvärr missade matchen på grund av jobb) ska veta att det är en ynnest att vara gnagare. Det är en lika stor ynnest att få dela detta brinnande intresse för AIK och hockey  med ett helt gäng sköna dårar som liksom en annan längtat hela sommaren efter att få se AIK träningsspela i Pinbackshallen. Pinbackshallen som för denna eftermiddag på sätt och vis blev ett gnagarnas och hockeyns Mary's Place:

Familiar faces around me
Laughter fills the air
Your loving grace surrounds me
Everybody's here

Alla utom några som inte kunde komma. En del var på Skytteholm och såg AIK:s fotbollsdamer mosa Bajen. Andra grillade utanför Pinbackshallen, tror jag.

Om en vecka är det dags igen: AIK vs Leksand i Norrtälje. Dessförinnan åker AIK:s hockeyherrar till Dömle Herrgård i Värmland för ett välbehövligt träningsläger.

Själv börjar jag, efter lång och trogen sommarledighet, jobba på måndag. Återstår att se hur mycket tid och energi som blir över för att blogga, twittra och surra i telefon med GurkOlle. Sistnämnde missade förresten, enligt uppgift, inte alls AIK-Västerås på grund av arbete. I själva verket mådde han gott på en kurort i Belgien.

@GurkOlle

It's gonna be a long walk home

AIK besegrade Växjö till slut. Men det var krampaktigt, segt och spelmässigt dåligt många och långa stunder.

Andra perioden var lika usel som AIK Ishockeys strategiska flytt av Kids Zone till nån slags flygplatsgateliknande mellanstation. Idag var det uppenbarligen fint folk på plats på Hovet för kortsidan med tillhörande lilla läktare hade inte längre plats för några kids. AIK:s yngsta supportrar fick snällt flytta på sig för att bereda plats för Very Important People.

* * *

För två år sedan var det säsongarna på bästa plats som fick ge vika för det fina folket. Själv tilldelades jag t.ex. derbybiljetter i Globen på rad 4 istället för min ordinarie på rad 10. Ett välformulerat mejl senare fick jag ett telefonsamtal från AIK:s dåvarande vd, som lovade att ordna saken. Därefter fick jag bättre platser. Till två av derbyna. Ett av derbyna såg jag från rad 8, placerad bakom ett rött jävla räcke, som man antingen var tvungen att huka sig under eller hänga sig över, för att överhuvudtaget kunna se vad som hände på isen.

* * *

Och idag var det alltså kidsens tur att tjocka på sig. Ungarnas tur att ge plats åt de lite finare, lite bättre besökarna.

Man kan tycka att den oannonserade flytten var märklig. Inte minst med tanke på att AIK gjort sitt bästa för att marknadsföra just denna match med att locka familjer till Kids Zone. Men det är klart, varför ge ungarna ett roligt plejs att lattja på i pauserna, som ligger nära isen och därmed ger en känsla av att man faktiskt är på Hovet och som till och med erbjuder särskilda sittplatser som gör att man kan se matchen från Kids Zone? När man istället kan låta dem gå till entré 11, klättra uppför en brant trappa och därefter transportera sig genom en lång korridor för att komma till The Real AIK Kids Zone - på behörigt avstånd från Hovet. Långt bortom stämningen, slipsarna, snittarna och de höga, vackra, vita kockmössorna.

* * *

Det är så här man uppfostrar unga AIK:are till kunder som hellre socialiserar än ser på hockey.

Det är så här man gör när man visar vilka som är viktiga och vilka som kommer i andra hand.

Det är så här man gör när man vill få en trogen hockeygnagare och småbarnsfar att tappa lusten.

* * *

Matchen då? Tja, vi vann. Vi tog tre poäng. Det räcker. Sur-Janne fick se sitt jumbogäng torska för sjätte matchen i rad och ingen är gladare än jag. Lökers hör inte hemma i Elitserien och det gör inte Sur-Janne heller. Jag kan ärligt säga att efter Rosén-gate föraktar jag allt som den där klubben står för. Eller står och står för. Vad fan står Lökers för, egentligen? De har fula dräkter, töntigt märke och en gaphals i båset. Och en supporterklubb som kallar sig Lakejer. Livréklädda betjänter, hantlangare och eftersägare. Det är väl, när jag tänker efter, ungefär den typen av fans som vissa element inom AIK vill ha fler av på Hovet. Tro fan att jag tänker inställa mig till måndagens extra möte i AIK Ishockeyförening.

* * *

Om AIK Ishockey även i fortsättningen ämnar prioritera fint folk framför vanliga barnfamiljer så hoppas jag att de meddelar detta i förväg. Så att jag vet när det är dags att sälja mitt säsongskort.

Trapped (Ooh Yeeeeah)

Ett fall framåt. Det kan vara klyschornas klyschigaste klyscha. Men hellre en klyscha man drar än en karlssonsk kommentar.

Det blir snart anledning att återkomma till Janne Karlsson men innan dess ska kvällens förlust i Schtaan avhandlas. Det blev en match som man sett förut. AIK började bra men hade svårt att skapa de riktigt heta chanserna. Skellefteå växte sig vassare ju längre första perioden led. I andra tog de över totalt. Niklas Lundström stod upp bra i kassen men tyvärr släppte han två mellan benen. Särskilt första målet får han ta på sig. Där junis-fjunis-skyndade han sig upp på grillerna i ett läge där det enda rätta hade varit att hålla sig kall, sitta kvar och täcka bort returen. Men det går fort där nere, ingen är perfekt. Och Lundström räddade AIK kvar i matchen när Skellefteå blåste på som värst i andra perioden.

Jag lutar mer och mer åt att tro på Lundström som förstekeeper före omgång 20. Larsson får finna sig i konkurrensen.

AIK borde ha förlorat matchen i andra, men mot slutet av perioden slog Skellefteå av på farten och Oscar Ahlström passade på att slänga in en reducering. Faktum är att Gnaget var en hårsmån från att kvittera sekunderna före paus. I tredje perioden drog AIK tidigt på sig ett långt tre mot fem, men tack vare Lundström, Fredrik Carlsson och några till lyckades vi reda ut den stormen. Sen var det ytterst nära en kvittering. Broc Little fick ett friläge med Pukkplokks-Jocke i Byske-buren. Tyvärr räddade den lurken. Istället stack hemmalaget fram och slog spiken i kistan. Gnaget fick på pälsen och gick i fällan. Vi kom nära så nära men bästa laget vann. Inget snack om den saken. Även om AIK gjorde en tapper och hedervärd insats.

* * *

Stefan Johansson gjorde comeback och jag tycker att han var bra. Det känns så tryggt att se 17 och 37 tillsammans. Likt ett strävsamt gammalt par sorterade de ut arbetsuppgifterna. Carlsson sträckte långa klubban, Johansson skötte uppspelen. Dominanten och Eleganten. Jag ger mig fan på att Johanssons återkomst får Carlsson att bli Elitseriens bästa defensiva back. Och jag är övertygad om att Johansson har en landslagsplats i sikte. Det är till att vara positiv ikväll, tror jag. Trots att vi alltså torskade för nionde gången av tio i Skellefteå sedan 2010. Och trots att AIK:s fotbollslag lite senare på kvällen tappade en ledning och föll mot Dnipro i Euro League.

* * *

Idag var det kanelbullens dag. På lördag är det mazarinens dag. Precis som det alltid är när AIK spelar på Hovet.

* * *

Jonas Fahlman är som han är. Många gånger har han en poäng som heter duga, många gånger är han bara för trist. Som ikväll. Han tycker synd om Perra, skriver han. Men det är inte synd om Perra. Perra basar över pöjkera och pöjkera är på G. Jag sär, jag sär. På lördag mosar vi Lökers. Bröderna Ahlström agerar kungar, Hovet gungar och Janne Karlsson jämför sitt lag med en tsunami.

Jag trodde han skulle få sparken före jul, Jannne K. Nu tror jag han får sparken före november. In Sweden we call it a kick!

Karln är ju uppenbarligen helt ur balans. Laget gör inte som han säger. Sam Hallam knackar på dörren och Öman har antagligen inte varit med om maken. Sopiga Växjö har fortfarande inte gjort ett enda mål i power play, nyförvärven underpresterar och laget sjunker som en sten i tabellen. Klart som fan att Janne Karlsson tappar alla proportioner. Klart som fan att han häver ur sig.

* * *

Som gnagare ska man kanske inte vara så kaxig, men vad man bör och vad man gör är två helt olika saker. Själv ser jag ljuset i tunneln. Jag vet att solen går upp även i morgon. Jag deppar över en torsk men skiner inte mindre för det. En seger på lördag och AIK har tagit sex av nio pinnar på de tre senaste. En seger på lördag och vi är i allra högsta grad med och slåss igen. Det är inte bara vi som har haft problem i inledningen av serien. Kolla Växjö. Kolla Rögle. Kolla Timrå. Och kolla in goa gubbars gamla Frölunda, som snart kan vara fast i bottenskrapet de med.

Mycket tyder redan nu på att vi kommer få se ett avsågat skikt i den nedre delen av tabellen den här säsongen. AIK kan vara där men AIK ska inte vara elva eller tolva. Inte efter 55 omgångar.

Vi har redan gått i fällan ett par gånger för ofta i inledningen av säsongen. Vi har bjudit på för mycket, gett bort för många matcher. Men efter kvällens insats i Skellefteå tror jag hårt på en riktig resning. Jag hade för all del gärna sett ett par nyförvärv, och jag är säker på att de kommer vad det lider. AIK har som vanligt gått in i säsongen med en tunn trupp. Två-tre gubbar lär ansluta innan det här är över. Ska vi säga en back och två forwards? Gozzi musslar men jag är säker på att han pusslar i smyg. Än har vi inte sett det färdiga lagbygget 2012/13. IGWT, som min alltid lika positiva vän Eddie brukar säga.

* * *

Well it seems like I'm caught up in your trap again
And it seems like I'll be wearin' the same ol' chains
Good will conquer evil and the truth will set you free
And I know someday I'll find the key

Further on up the road

I kväll vankas det äntligen buskis i Byske igen. Skellefteå away. Ett efterlängtat möte mellan klubben som tror att den är hela Sveriges AIK och klubben som vet att den är hela världens AIK.

Ett slags derby, om man ska tro på tidningarna. Vilket man naturligtvis inte ska. Skellefteå AIK är egentligen lika ointressant som förening och glesbygdskonstruktion som Växjö Lökers. Men på något vis måste man ju skapa intresse. Och jag menar, vi är ju trots allt i underhållningsbranschen. Så låt gå då för att de nedrans bondlurkarna inte längre bara gapar utav fasa. Låt dem även gapa utav småstadsångest och komplex!

* * *

Som lag betraktat är Skellefteå trots allt av intresse. De krossade våra drömmar om guld i våras och har överhuvudtaget gjort det svårt att vara AIK:are i Skellefteå de senaste två säsongerna.

Resultatraden är allt annat än smickrande:

Säsongen 2010/11 spelade AIK tre matcher i Skellefteå.
Facit: 3-2, 5-4 (efter straffar) och 6-1 till hemmalaget.

Säsongen 2011/12 spelade AIK sex matcher i Skellefteå.
Facit: 4-3, 2-1, 1-4, 5-1, 8-2 och 5-3.

På nio försök har AIK alltså bara lyckats vinna en gång. Det säger naturligtvis en hel del om hur hemma AIK känner sig i Skellefteå. Och det säger onekligen en del om våra chanser att vinna ikväll.

* * *

Men historia är historia och det finns ingen anledning att plaska runt i sörjan av tider som passerat. Allt det bästa är det som är nytt, och ikväll ska AIK visa att vinsten mot Rögle inte vara en tillfällig resning av ett latent impotent lag. Varje match är lika viktig. Växjö kommer till Hovet på lördag men det går inte att stirra sig blind på den måstematchen. Det står tre poäng på spel i Skellefteå. Vi ska ta seden dit vi kommer och norpa minst två av dem.

* * *

Ett av AIK:s största problem så här långt tycker jag har varit spelet vid blålinjerna. Man tar för många konstiga beslut, går bort sig både på egen och offensiv blå och ger motståndarna spelvändningar och numerära överlägen. Med tanke på Skellefteås erkänt vassa omställningar är jag därför en smula orolig inför ikväll.

Skellefteå har emellertid inlett säsongen svajigt, det har varit upp och ner från match till match. Ena matchen öser de in mål, andra matchen är de uddlösa och tama. Om det beror på dem själva eller motståndarna vete fan. Antagligen är det väl som det brukar med den saken, en kombination av båda delarna.

* * *

En sak är jag säker på. Om AIK spelar lika slafsigt i egen zon som i första perioden mot Rögle får vi stryk. Jag kanske larvar mig nu men ärligt talat blir jag konfunderad när Anders Hultin säger att AIK gjorde "en riktigt bra första period mot Rögle". Visst, AIK gjorde fyra mål, varav tre i PP, men hur såg det ut bakåt?

Det är möjligt att Hultin säger som han gör för att stärka laget men om han på allvar tror sina egna ord är det oroväckande. AIK vann fullt rättvist över Rögle men ingen kan inbilla mig att spelet var särskilt bra. Det var två bottenlag som gjorde upp och det ena var mindre dåligt än det andra. Om AIK ska klättra i tabellen måste allt bli bättre. Betydlig bättre.

* * *

Stefan Johansson gör välkommen comeback ikväll och det känns förstås bra. Med Viklund, MacNevin, Carlsson och Johansson i laget har AIK fyra högklassiga elitseriebackar på isen. Det lär behövas ikväll. Trots min pessimistiska infallsvinkel tror jag på AIK.

Tips: Skellefteå - AIK 3-4. Björn Melin avgör i sudden.

Draken lyfter i motvind

Frölunda - AIK 4-2 (2-1, 1-1, 1-0)

Det blev ännu en tung torsk att lägga till samlingen och mörkret har obönhörligen lagt sig över AIK:s säsongsinledning. Svart himmel blues. Bitterhet och aska. Den som vill grina och tycka synd om sig själv rekommenderas en rosa blaska. Själv snöt jag mig redan i morse i Wennerholms senaste dumheter. Sedan dess går jag all in for the rising. Det är inte värdigt en gnagare att vika ner sig efter sju omgångar. Det är inte färdigt bara för att hela hockeysverige tror att vi är finito.

I Scandinavium föll AIK återigen på individuella misstag. Inte desto mindre föll man som ett lag.

Det är inte tid för att peka syndabockar och kräva avgångar. Det är tid för samling, svartgul enighet och AIK mot hela jävla världen. Är det någonting den här klubben är världsmästare på så är det just detta. Det finns ingen annan klubb i det här landet som har samma förmåga att resa sig på nio. Vi är inte Bajen. En stående räkning har mig veterligen ingen dött av. Om draken ska lyfta så vill det till att laget växer samman och att alla vi som står bakom och bredvid gör allt vi kan för att stötta och blåsa liv i det.

För det är laget som ska göra det. Inte Gozzi eller Perra. Inte Pirnes eller ens Viktor Fasth. Det är laget - Gnaget.

* * *

Det var mycket som var sig likt mot Frölunda. Ännu en gång spelar AIK stundtals bra framåt. Effektiviteten är dock dålig. Istället för att ta ledningen i matchen hamnar vi, till följd av individuella klantigheter, i jobbiga underlägen och uppförsbackar. Inte bara två gånger, utan tre. När Frölunda sen får 4-2 i present är det tack och godnatt. Ett nytt tungt fall, men som jag ser det, ändå ett fall framåt. Spelare som tidigare mest sett vilsna och förvirrade ut klev idag fram och visade att de kan mer än bara lyfta lön.

Björn Melin var AIK:s bäste forward, och belönades med ett enkelt mål. Den skadebenägne Pirnes visade sisu när han tryckte in kvitteringen till 1-1. Sandberg gjorde bra ifrån sig både på isen och vid sidan om. Sa rätt saker i en intervju och visade för första gången på länge varför jag tidigare trott så mycket på honom som Dickens efterträdare på kaptensposten. Att mycket såg illa ut, för att inte säga skitdåligt, även idag tänker jag inte älta i. Det handlar om att gå vidare. Det handlar om att resa sig.

* * *

AIK-Rögle på tisdag. AIK-Växjö på lördag. Ska man som gnagare som sällan går på hockey bara gå på två hemmamatcher i år så är det dessa. Låt inte Hovet gapa ilsket tomt och öde! Stöd AIK när AIK behöver det som mest! Visa att Du bryr dig om AIK Hockey!

* * *

Den svartgula hockeylördagen började annars bra. AIK J20 mosade Luleå på bortaplan i Superelit Norra. Det var 0-5 redan i första pausen, 2-6 i andra och efter tre spelade perioder stod det 3-8 på resultattavlan. En överkörning lika efterlängtad som nödvändig. Efter en riktigt dålig start på säsongen, med bara en seger på fem försök, tre ynka pinnar och en jumboplats i tabellen, reste sig Gnaget och lyfte.

AIK:s bäste poängplockare så här långt, Christoffer Gozzi, visade vägen. Med två mål och en assist klättrade han i poängligan och överglänste Luleås och hela seriens poängkung, Johan Porsberger. Sistnämnde scorade blott en gång. Noterbart även att Kukan stod för en ass i hemmalaget. AIK:s kasse vaktades för övrigt av Osten, son till den gamle landslagsmålvakten med samma smeknamn.

* * *

Även mitt nya favoritlag, AIK Dam, var i farten idag. I en vad jag förstått jämn match drog hemmalaget Munksund-Skuthamn till slut längsta strået. AIK vann skotten med 27-35, tryckte på mot slutet och reducerade till 3-4 med fem och en halv minut kvar. Line Bialik Öien gjorde två mål och Sabina Küller 1+1. Men Munksund-Skuthamn vann matchen med 5-3 och toppar därmed Riksserien efter tre spelade omgångar. Laget har förkrossande 19-8 i målskillnad.

Noterbart är att poängligan toppas av fyra munksundare. Rebecca Stenberg för närvarande poängdrottning med hela 1+8 på tre spelade matcher. Bäst i AIK är Bialik Öien, med 4+0. Målvaktsligan toppas föga överraskande av Sara Grahn. Med tre segrar av tre möjliga, tre insläppta mål och oerhörda 97.14 i räddningsprocent är hon överlägset bäst i serien. Idag stod Grahn för 33 räddningar när hennes Brynäs sudden-besegrade Linköping med 3-2 hemma i Gävle.

* * *

Jag har typ 57 sportkanaler på teven men inte en enda av dem visade AIK:s match i Piteå. Skandal och AVGÅ ALLA!

Tougher than the rest

Jag gjorde idag ett seriöst försök att medelst heldagsbesök på Ritorp stilla min hockeyabstinens. Det gick både bra och mindre bra.

Först spelade AIK J18 oavgjort, 3-3, mot finska Espoo. Därefter följde AIK J20 upp med att torska mot HV71 med 4-6. Resultaten speglade händelserna på isen men var, åtminstone sedda ur mitt perspektiv, just denna dag av sekundär betydelse. Jag åkte till Ritorp för att få se hockey och hockey fick jag se. Och det var kul att se AIK igen. Det var kul att träffa fler som är som jag. Hängivna hockeygnagare som med glädje och entusiasm ägnar en solig och varm sommarlördag åt att frysa häcken av sig i en iskall ishall. Kaffet smakade kaffe, mazarinerna tog slut, AIK gjorde mål i PP och min vän Eddie lyckades filma ett mål. Mycket mer än så kan man inte begära.

På vägen hem lyssnade jag på Bruce Springsteens Tunnel of love och som vanligt efter att ha sett Gnaget verkade varenda sångtitel handla om AIK. Ain't got you fick mig att att tänka på Viktor Fasth och hur jobbigt det skulle ha varit om han inte blivit kvar. One step up fick mig att tänka på när vi tog steget upp. Walk like a man fick mig att tänka på alla briljanta junisar fjunisar som så sakteliga närmar sig A-laget. (Mattias Janmark är helt fantastisk!) Cautious man fick mig att tänka på Roger Melin. Och Brilliant disguise fick mig faktiskt lite självgott att tänka på mig själv och den boriska sidan av min personality.

Nåja. Nu är det lördag kväll och jag kan inte tänka mig något mer passande än att avsluta denna av hockey packade och lite puckade AIK-dag med en väl vald Springsteen-låt. Den är givetvis hämtad från det för inlägget aktuella albumet och jag tror faktiskt att den just ikväll handlar om alla oss hockeygnagare som besökte Ritorp tidigare idag. Vi och några till är helt enkelt lite tuffare än resten.

Ett sällsynt exemplar

Marie Hallman är fantastisk. Bloggen hennes är egentligen den enda journalistblogg som jag följer. Ikväll bjuder hon på en intervju med AIK:s nye keeper, Viktor värvad från Växjö.

Fasth han är en målis med ambitioner saknar tydligen grabben målvaktsförebilder. Istället ser han visst upp till musiker. Lars Winnerbäck och Bob Dylan. Det låter bra, tycker jag. Winnerbäck är liksom Hallman ett sällsynt exemplar och Dylan är Dylan. The times they are a-changin' och kanske kan Heino rentav inspireras av sin nye kollega. Jag menar, Heino är ju både målis och musiker, och om han inte ändrat smak sen 2004 så är Bruce Springsteen fortfarande en av favoriterna. Alltså borde Heino, inspirerad av Fasth, låta pryda sin hjälm med ett porträtt av The Boss!

Fan vet om inte Niklas Lundström diggar Uffe. Det vore ju nästan för bra för att vara sant.

Pink cuz I can

Min orangea period är över. Den var förstås både snygg och smart men fan vet om den var särskilt subtil. Jag måste ärligt medge att den aldrig kändes riktigt borisk. Jag är ju egentligen en mjuk kille. En modern man med rätt att välja. Och låt oss fejsa det: Orange är inte min färg i livet. Orange är alldeles för tufft och hårt för Boris.



Allt har sin tid och det är mycket möjligt att jag lagom till nästa vår åter tapetserar min svarta blogg med apelsinskalsrubriker och högt flygande faror. Men tills vidare får den orangea sidan av Boris vila.
Nu återgår jag till det normala och jag gör det Cuz I can! I samma veva passar jag på att kombinera pappaledighet med semester. Det betyder avkoppling utan uppkoppling, samt Pink pink & rock'n roll.

Brothers under the bridges

Jaha. Det var den 30-årsdagen. Och ingen present fick man av Gozzi. Jag är faktiskt lite besviken. En liten ynka futtig värvning kunde han väl ha gett mig. Nä nä, det blev ingenting med det inte. Men säsongskortet vill de ha pröjs för! Otack är den trogne supporterns lön.

Äsch då. Jag är faktiskt uppriktigt förvånad över priset på plåten. Jag hade räknat med att få pröjsa mer. Nu blir det ju nästan billigt att gå på hockey. 4295 spänn utslaget på 27 hemmamatcher blir 159 kr/biljett. Och då är derbyna mot Dif (3 hemma) inräknade. Jag klagar inte!

¤

Det har varit mycket fotboll på sistone. Idag vann Brage över Bajen. Jag brukar vara noga med att hålla balkongdörren stängd när söderbröderna lirar hemma men i kväll öppnade jag på vid gavel och njöt av tystnaden. Vi ses väl i Superettan om ett år då...

¤

Usch. Jag känner mig gammal och grinig. Jag tror att jag ikväll har drabbats av en akut men högst tillfällig 30-årskris. Jag känner ett stingande behov att föryngra mig själv och mitt språk. Jag ser mig i spegeln och förundras över hur lustig en begynnande flint kan te sig. Jag känner mig fett trött asså. Det är liksom ingen fart på mig. Jag är seg och sur och svettig och lite berusad. Nä, det sista var lögn. Jag har bara druckit Ramlösa.

¤

Jag håller på att planera sommaren för fullt. Brynäs måste vara en tacksam klubb att supporta. De har minsann lagt upp hela sitt träningsmatchprogram redan nu. Jag vill se en liknande lista för Gnaget. Just nu vet jag bara att Läkerolen lockar den 26 augusti. Det är för övrigt en torsdag. Kanske man skulle låta Gävle få oväntat besök?

¤

Hela det här historiska inlägget (det första som författas av en 30-årig Black Boris) är skrivet i kursiv stil. Detta kan ses som ett fåfängt experiment utfört av en åldersfixerad banansmaskare. Men det kan också ses som en hyllning till en man som numera stolt kan titulera sig Luleås bäste hockeybloggare.

Och ja, jag erkänner det alla vet: Boris befinner sig mittoppi en smörig charmoffensiv vars syfte är att bygga broar mellan Borishov och landets bästa elitseriebloggar. I höst ska broarna brännas, Boris brisera och Blomdahl balla ur. Och Bång ska briljera mot Brynäs. Men tills dess: Sing Brucan, sing!

Badlands

For the ones who had a notion, a notion deep inside
that it ain't no sin to be glad you're alive

¤ ¤ ¤

Det råder hockeyfeber i Stockholm och undra på det. AIK spelar om en plats i elitserien och småfåglar viskar om ett annat lag som skördar framgångar en trappa upp. Tvillingklubben har sin väg att vandra liksom vi har vår gata att gå. Ljuset från köket sipprar ner genom golvplankorna och här nere i källaren har vi gnagare fått en försmak på livets goda. Varför nöja sig med smulor när man kan få del av hela smörgåsbordet?

Det blir förstås knökfullt på Hovet på söndag. Efter Gynges suddenmål igår gick biljetterna plötsligt åt som smör i solsken. Vilken tur att man sitter säkert på sitt kvalseriekort.

Stackars Greken gick en kamp mot klockan, sig själv och hela världen igår kväll och i morse. Efter en kvalfylld förmiddag med idel missade körace fick han till slut tag i ett kvalseriekort i AIK-shopen. Framförhållning, min vän, framförhållning! Nu blev det onödigt dyrt för Greken men jag tror att han överlever. Boris klappar kompis på axel och brucebossar peptalk:

Oh, the price you pay. Oh, the price you pay. Now you can't walk away from the price you pay.

Själv har jag nu gett upp alla försök att koncentera mig på annat än hockey. Det spelar ingen roll vad jag gör. Det går inte en kvart, inte en minut, utan att jag tänker på söndagens ödesmatch. Det känns i hela kroppen. Det blixtrar och dundrar i skallen, blodet rusar och hjärtat trummar Bång Bång. Kan det inte bara bli söndag nån gång? Kan det inte bara bli dags för nedsläpp?

¤

När hockeylivet känns svårt och jag behöver någon att tala med händer det förstås att jag ringer Greken. Ibland, för att inte säga ofta, är det han som ringer upp mig. Vi talar med varandra som bara två riktigt goda vänner kan. Vi förstår varandra, Greken och jag. Vi är förenade i vår kärlek till Gnaget. När Greken säger bu säger Boris bä. När Boris säger A säger Greken I. När Greken ballar ur räcker Boris honom suspen.

Under kvalserien har vi, som nämnts i tidigare inlägg, börjat sms-hetsa inför matcherna. KOM IGEN GNAGET!, skriver Greken. KOM IGEN GNAGET!, skriver jag tillbaka. Och så där håller vi på. Det kan förstås verka lite knäppt men jag har kommit fram till att det här sms:andet fyller en viktig funktion i våra liv. Greken och jag har helt spontant utvecklat en livsbejakande ritual. Varje pip på mobilen blir ett slags andligt uppvaknande. Jag sms:ar - alltså finns jag.

Jag kan varmt rekommendera boriska bloggbesökare att pröva på sms-ritualen. Är du kanske en halvt uppgiven leksing som innerst inne vägrar ge upp drömmen om en elitserieplats? Testa att sms:a KRIGARE till en blåvit vän. Får du ett identiskt sms tillbaka så är det bara att fortsätta. Mest hängiven vinner.

¤ ¤

Jag tror på AIK på söndag. Jag tror att allting slutar som det ska. Ingenting kan få mig att tvivla längre. Vi ska tillbaka! VI SKA TILLBAKA!!

¤

I believe in the love that you gave me
I believe in the faith that could save me
I believe in the hope and I pray that some day
it may raise me above these badlands

Reason to believe

Seen a man standin' over a dead dog
lyin' by the highway in a ditch
He's lookin' down kinda puzzled
pokin' that dog with a stick...

¤ ¤ ¤

Kvalserien är inte vilken serie som helst. Kvalserien är kvalens och prövningarnas serie. I kvalserien är varenda match, varenda period, varenda byte av betydelse. Den som darrar går på pumpen. Den som fegar får på nöten. Den som vågar mest vinner mest. Det låter som en floskel men bakom varje floskel ligger en sanning. Kvalserien är ett tio omgångar långt krig och det är bara förlorare som viftar med vit flagg.
~
Jag sa det till Greken och jag säger det till mig själv: Man ska aldrig, aldrig, ALDRIG sluta hoppas. Man ska aldrig, aldrig, ALDRIG ge upp. Tron kan försätta berg och det är aldrig över förrän det är över. Och jag har fortfarande inte hört the sound of Cyndee.

¤ ¤ ¤

Got his car door flung open
he's standin' out on highway 31
Like if he stood there long enough
that dog'd get up and run...

¤ ¤ ¤

AIK gör en riktigt bra match i Södertälje även om första perioden är sådär. Precis som mot Rögle senast tvingas Melin ta timeout tidigt. SSK tar också ledningen men sedan händer något. Sakta men säkert äter vi oss in i matchen. Vi skapar chanser. Vi blir tätare bakåt. Holmgren är stabil rakt igenom. Vi går till paus med ett mål i baken, men det känns hoppfullt inför fortsättningen.

Andra perioden är AIK:s. Spelarna kliver in på ett helt annat sätt än i första. Plötsligt är det AIK som ser ut som ett elitserielag. SSK backar hem, blir försiktiga, rädda om sin ledning. Andra halvan av perioden tokdominerar vi. Det är bara en tidsfråga innan kvitteringen ska komma och när den väl gör det är det logiskt nog Dicken som hittar rätt. Tärnström är rinkens kung i kväll och även om han blir frånåkt vid ett kritiskt tillfälle (men räddas av Holmgren) så är det han som visar vägen som den kapten han är. Dicken är som bäst när det gäller som mest!

I tredje perioden smyger sig försiktigheten in i spelet. SSK är naturligtvis rädda om den poäng man har och som räcker för att hålla klubben kvar i eliten. AIK försöker gå framåt men aktar sig väldigt noga för att gå bort sig. Det är frustrerande att se på. Båda lagen vill vinna men rädslan för att förlora tar över. AIK är ändå det lag som skapar mest framåt och med ca 20 sekunder kvar kommer chansen. SSK dra på sig en utvisning och det är inte långtifrån att vi faktiskt avgör under ordinarie tid.

När slutsignalen går jublar hemmaspelarna som om matchen var över. Och för SSK är det väl just vad den är också. Popovic står på sargkanten och snurrar sin röda pullover över skallen. Sedan slänger han upp den på läktaren. Samtidigt laddar AIK:s spelare och ledare för fullt i det andra båset. För oss har ju dramat bara börjat. Vi ska inleda sudden i spel 4 mot 3.

Det tar bara 17 sekunder innan Gynge avgör. Naturligtvis framspelad av Dicken.

¤ ¤ ¤

Struck me kinda funny
seem kinda funny sir to me
Still at the end of every hard earned day
people find some reason to believe

Land of hope and dreams

Almtuna och Malmö gör alltså upp om den sista kvalserieplatsen. Det blir spännande att följa utvecklingen. Jag tror på Almtuna men hoppas på Malmö. Gnaget har haft det jobbigt värre mot AIS den här säsongen, dessutom vore det inte helt fel om Rögle tvingades till två skånederbyn framöver.

¤ ¤ ¤

Det är väldigt svårt att sia om kvalserien. Men jag gör ett litet försök ändå. Ska man vara seriös (och det är man ju) får man nog börja med att säga att det här kan bli en ovanligt jämn kvalserie. Jag tror inte att något av lagen är överlägset de andra. SSK och Rögle går naturligtvis in som förhandsfavoriter, det hör liksom elitlagen till att bära den bördan. Men Leksand, AIK och Växjö har alla potential att utmana elitduon.

Går Almtuna till kvalserien tror jag visserligen inte att de blandar sig i toppstriden men jag är säker på att de kommer plocka poäng av mer än ett lag. Särskilt de allsvenska kollegorna ligger pyrt till. Särskilt särskilt i Gränbyhallen. Malmö däremot tror jag främst kommer att plocka pinnar av Rögle. Mot SSK räcker de inte till. Förhoppningsvis inte mot AIK heller. I sista omgången har Malmö Leksand borta och det vet vi ju alla hur det brukar gå.

När det gäller spelschemat är jag varken nöjd eller missnöjd. Det är liksom aldrig förrän efter att matcherna spelats som man vet om spelordningen varit bra eller inte. En sak glädjer mig emellertid, nämligen att SSK och Rögle möts i första omgången. Därmed kommer minst ett av lagen att tappa poäng direkt. Det tror jag är bra för AIK och de övriga lagen från allsvenskan.

¤ ¤ ¤

Snart avgår tåget från perrongen. Jag tänker då inte stå kvar och vinka.

I will provide for you
And I'll stand by your side
You'll need a good companion for
This part of the ride
Leave behind your sorrows
Let this day be the last
Tomorrow there'll be sunshine
And all this darkness past

(Springsteen - Land of hope and dreams)

En liten titt...

Spelschemat för Kvalserien är spikat och det innehåller inga större överraskningar. AIK ska spela tio matcher sammanlagt, varav hela fem stycken på bortaplan! Det gäller att vinna så många matcher som möjligt. Förlora kan vi göra i bowling (eller nåt).

Jag skulle vilja citera Bruce Springsteen idag men jag avstår. Det vore nämligen en grov lögn att påstå att "Nobody wins unless everybody wins".

¤ ¤ ¤

Å andra sidan och när jag tänker efter så har ju karln både sagt och sjungit en hel del andra klokheter genom åren och jag undrar om inte ett litet Bruce-citat kan tänkas passa sig ändå:

"Down here it's just winners and losers and
don't get caught on the wrong side of that line"

IT'S BOSS TIME! (5)

IT'S BOSS TIME! (4)

IT'S BOSS TIME! (3)

IT'S BOSS TIME! (2)

IT'S BOSS TIME!

Länk: "AIK kan tvingas frysa spelarnas löner"

AIK

Klubb, som mig fostrat har och fädrens aska gömmer,
folk, som ärvt hjältars lag och deras dygder glömmer!
Ur skuggan av min dal jag ägnar dig en sång.
Dig söver smickrets röst: hör sanningens en gång!
-
Vi är överallt. Vi ska tillbaka. Så brukar det låta.
-
Å, vi e AIK
och alltid är vi med er
och alltid ska vi ser er
ta poäng
-
Så få vi är numera. Så få vi är. Vi som är AIK. Vi som alltid är med och som alltid ska se Gnaget ta poäng. Vi som ser hur Hovets is är blank och klar...
-
Dikter, berättelser, sagor och sånger. Vem vet vad de betyder? Själv ser jag världen i svart och gult, jag silar mina intryck genom ett gnagiskt filter. Esaias Tagnérs Svea blir med små korrigeringar till en dikt om AIK, tillägnad alla slumrade supportrar. Och Bruce Springsteen är som alla redan vet gnagare i kropp och själ.
-
It takes a leap of faith to get things going
It takes a leap of faith you gotta show some guts
It takes a leap of faith to get things going
In your heart you must trust

Det finns inget bättre

Ibland drabbas jag av en känsla av förlamning. Det finns så många berättelser jag vill dela med mig av men som av olika skäl aldrig blir publicerade här på bloggen.

Problemet är att jag bundit upp mig kring AIK - mitt älskade lag. Black Boris är ju inte vilken blogg som helst. Det här är en hockeyblogg, en AIK-blogg. Med andra ord: Det här är en borisk men bunden blogg. Med detta följer vissa krav som jag ställer på mig själv. Jag kan inte tillåta mig att skriva vad som helst. För att något överhuvudtaget ska kunna krystas fram här på BB måste innehållet gå att koppla till Gnaget. Med tanke på hur mycket märkliga tankar och funderingar som ryms i min genomkloka hjärna förstår vem som helst med ett IQ över genomsnittet att det ibland är svårt för mig att hålla isär bitarna. Vad är egentligen gnagiskt och vad är bara boriskt magiskt?

Hittills måste jag säga att jag trots allt har lyckats över egen förväntan. Musikaliskt är jag mer än nöjd med min blogg. Såväl Lundell som The Bruce har intagit BB:s scen och bidragit till det gnagiska temat. Thåström likaså. För att inte tala om Winnerbäck, som trots att han alltså är leksing, har fått ge ton åt mina tankar. Min bisarra inför-säsongen-idé som gick ut på att låta varje allsvenskt lag föräras en egen barnsång var kanske inte alltför briljant, men ibland måste man pröva sina vingar för att se om de bär. Man måste våga misslyckas för att i slutändan lyckas, som det så fint och floskligt brukar heta.

Ola Salo, sångare i The Ark, sa en gång i en TV-intervju att "man ibland måste se sig själv som en komisk figur". Jag håller med honom. Ibland måste man sänka garden, ta en smäll, skratta åt sig själv och sina höga ambitioner och pretentioner. Lite som Fredrik Carlsson med andra ord. Alla går vi då och då på en nit och alla tar vi oss med jämna mellanrum vatten över huvudet. Åtminstone alla vi som vågar försöka, som vågar kasta oss ut och som vågar testa vår flygförmåga. Ibland går det fulltständigt åt skogen, men oftast svävar vi högt över molnen, mot nya mål och nya möjligheter. Vi som törs. Vi som har modet att utmana både oss själva och vår omgivning!

Det finns inget bättre än när det vänder, sjunger Peter LeMarc. Även den mannens ord får mig att nicka instämmande. När Richard Gynge sprätte upp pucken i krysset fram till 4-4 härom kvällen tänkte jag på just denna LeMarcska fras. Det finns inget bättre än när det vänder. Nej, det gör det banne mig inte. Det finns inget bättre än när man uträknad, slagen, förlorad och förnedrad reser sig ur graven och återuppstår från de döda. När man kommer tillbaka. När man ser ljuset i mörkret. Kort och gott, när det vänder. När det vänder vet man att det varit mödan värt att kämpa. Man vet att det alltid finns anledning att tro och hoppas. Eller som Springsteen skulle sagt: At the end of every hard earned day people find some reason to believe.

Uppdaterat 20.54

När jag läser igenom detta inlägg slår det mig att jag under bloggeriet helt måste ha förirrat mig i min egen skrivprocess. Tanken var från början att författa en kort och koncis sak som på ett tämligen mediokert sätt skulle koppla samman AIK och nedan inklippta muskvideo. Jag konstaterar att jag denna gång helt tappade koncepten och lovar att bättra mig i fortsättningen. Här kommer i alla fall videon som inspirerade till inlägget. (Notera att låten är en helt annan än den som citeras i rubriken. Ibland är det rörigt värre att vara Boris.)