Jag räknar med ett mirakel

Det kanske inte är läge att dra på sig rosa träningsoverallen än men ett äntligen kan vara på sin plats. Äntligen en seger och tre poäng!

Det blev en resning utan Dick, men väl med a Little bit of Broc. Littles mål fram till 5-2 gjorde min kväll i kväll. "Åååk då!", hörde jag mig själv kvida på A9. Och Little åkte. Som han åkte! Det är viljemål som Littles som symboliserar en resning. Det är jublet inför klacken som väcker liv i pulvriserade drömmar. Och som kanske väcker lusten att gå på hockey till liv i några av alla de gnagare som ännu en gång valde att välja bort AIK:s hockeylag. Som ännu en gång visade hur lite de egentligen bryr sig.

En kväll som denna ska man naturligtvis inte klaga, men scenen är min och här gör jag som jag vill. 3708 åskådare är inget annat än en skam. Vi som var där är fria från skuld, och kan kasta den första symboliska stenen. Det här är inget glashus, det är ett krasrus.

* * *

Leif Boork kan förvisso verka mer än lovligt bäng. Inte desto mindre har han med jämna mellanrum en poäng. Häromdagen skrev han en krönika om AIK:s brist på ledare. Huruvida han hade rätt eller fel angående ledarskapet på bänken lägger jag mig inte i. Men när Boorken pekade på spelarna och hävdade att varken Josefsson, Pirnes eller Melin är några ledare höll jag med honom. Just därför känns det så bra att just Pirnes och Melin klivit fram och lett lagets offensiv i de senaste två matcherna. Just därför känns det så bra att båda dessa herrar har börjat motbevisa Boorken och belackare som mig. Pirnes och inte minst Melin förtjänar ett par rejäla ryggdunkar.

Något annat som kändes bra ikväll var att Josh MacNevin markerade sin närvaro direkt. Och att Tobias Viklund var bäst på isen.

Så bra som Viklund var ikväll, var han kväll efter kväll efter kväll för ett år sedan. MacNevins och Viklunds backspel fick mig nästan att glömma att Dick Tärnström drabbats av diskbråck. Men bara nästan. Jag lider med Dicken och önskar att det löser sig med ryggen. Vis av erfarenhet vet jag dock hur jävligt det kan vara. Diskbråck är ingen kul skada att få, om det nu finns några sådana. Särskilt inte när man börjar närma sig slutet av karriären. Det finns nog en viss risk att AIK:s lagkapten och ledare har gett och sett sina bästa stunder. Bara att hoppas, hoppas på någon slags mirakelkur. AIK behöver sin Big Dick!

* * *

Lasse Kukkonen är en stabil back i Rögle. Men om man är fräck och fintar upp han på läktaren så kan man på läktaren va käck och kalla honom för Lasse Kuk-konen.

* * *

Kvällens bästa - förutom matchen, målen och mazarinen - var mina souvenirköp i AIK-shopen: Två stycken så kallade warface-masker, en svart och en vit! Tillsammans med godispuckarna är dessa masker de bästa prylar AIK tagit fram sedan... guldvipporna, eller nåt. Jag kan knappt bärga mig från att dra på mig ena masken. Men eftersom jag tänkte att lillgrabben ska få dem i present så nöjer jag mig med att beundra dem ikväll. Förhoppningsvis får jag låna en framöver och därmed bli farsan som är nånting mittemellan Honken Holmqvist och Fantomen och hans häst!

* * *

Apropå Honken så blev hans flagga föremål för kvällens sämsta. Skändad och ihopknögglad hängde den och inte ens halvdinglade som en krympt swimmingpoolsdoppad korv i Hovets tak. Vore det inte för Gnagets efterlängtade och fett sköna seger hade jag krävt någons avgång. Eller åtminstone i sann AIK-stil demonstrerat utanför en ambassad.

När Honken vakta kassen, då var det lite stil på Gnaget!

Fredagsmys

Lasse Kronér för kanske inte tankarna till hockey i första hand men han är rolig ändå. Särskilt det där gnäggande skrattet. Hä hä hä.

I kväll har jag sett Lasse Kronér och Patrik Isaksson på TV. Patrik Isaksson är gnagare. Bara en sån sak. Och så är han från Husby (grannby till  mitt barndoms Akalla). Dessutom har han haft större inflytande på gnagisk läktarsång än många har en aaaning om. Den som fattar poängen får gärna förklara den i kommentarsfältet. Den som inte fattar kan scrolla vidare och läsa på.

Förutom att titta på Lasse Kronér och Patrik Isaksson samt den underbara Sara Varga har jag i kväll smygkikat på allsvensk hockey.

Almtuna-SSK närmare bestämt. Kul match, verkligen. Nästan så jag blev nostalgisk och började sakna alla de där myspysiga fredags-kvällarna i allsvenskan med allt vad de innebar; 1500 pers på Hovet, popcornerbjudanden och Borås. Borås!! Ja jävlar, det var tider. Hur många gånger har jag inte suttit på Hovet, ensam med mitt lilla matchprogram, och gått igång på Bergström och Bång?

Tänk, nuförtiden är det aldrig särskilt svårt att få med sig folk på matcherna. Jag undrar vad det kan bero på. Nån som har en aning?

* * *

I morgon begår Leksand premiär i Ängelholm. Det är ett möte som intresserar mig av tre skäl:

1) Det brukar nästan alltid bli underhållande och smågriniga matcher mellan lagen.

2) Rögle måste ha något mycket stort på gång. Hur ska man annars förstå det faktum att klubben "ville avvakta andra besked" innan man erbjöd Patrik Bergström nytt kontrakt?  (Detta förfarande fick Bergström - jag förstår honom - att se sig om efter en annan klubb att spela för i vinter.) Källa

3) Möten mellan Rögle och Leksand genererar alltid läsvärda inlägg på den här bloggen.

* * *

Har man inget vettigare för sig en fredagskväll som denna så kan man som undertecknad kolla in Hockeyligans uppfräschade sajt.

Man kan också ta reda på att Patrik Bergström har hunnit med att göra 2+1 på sina två första matcher med det slovenska laget HK Jesenice,  som för övrigt spelar i den österrikiska ligan.

Och så kan man jubla över att IFK Norrköping tog ännu en seger i Allsvenskan. Nu hoppas jag på Trelleborg i Skånederbyt på söndag. Om de mot förmodan skulle råka ligga under med något mål efter en kvart så är det bara att slänga in ett knallskott eller två. För då blir det omspel. Fast det är klart, den här gången kanske den beryktade difiplinnämnden (bildlänk) ser kaströrelser...

* * *

Sist men inte minst kan man hälsa till en uppskattad hockeykompis: Grattis till tre friska pinnar Kringelknutten!

10 orsaker till extas

1. Rögles klubbledning
2. Rögles fans
3. Lars Johanssons blogg
4. Arne Negerfors
5. Uterink i Dalarna
6. Flygande Flyers framfart
7. Toblerone
8. Luleås bästa blogg
9. Sveriges bästa blogg
10. Richard Gynge

Det som håller oss vid liv

Fortsätt längta, hitta mod
Våga hoppas, våga tro
~
Hoppet är det sista som överger en och den som överger hoppet överger också livet. Man måste våga hoppas, man måste våga tro. Åtminstone om man vill vara med och slåss i kriget om elitserieplatserna. AIK har inte gett upp. Leksand har inte gett upp. Båda lagen spände musklerna ikväll och båda lagen vann. Hur det såg ut i Leksand kan jag bara föreställa mig i fantasin. Hur det såg ut i Ängelholm vet jag desto bättre. AIK krigade till sig trean. Vi var dödligt effektiva när det behövdes som mest. Heino klev in, spikade igen och var bäst. Vi hade det lilla flytet som så väl behövs för att vinna täta kvalkamper.
~
Egentligen tycker jag att kvällens insats är en av de sämre i kvalserien rent spelmässigt. Men det är målen och poängen som räknas. Henrik Eriksson blir tvåmålsskytt liksom Bång. Båda två är värda rikligt med beröm. Bångs mål fram till 0-2 känns på något sätt avgörande för resten av matchen. Det är när han gör sådana här mål som jag påminns om varför jag tycker så mycket om vår nummer 20. När Bång i en och samma rörelse tar emot och flippar pucken förbi sin back, när han sätter fart mot mål, skär in framför backen och trycker upp pucken i krysset, det är då jag konstaterar för mig själv att det finns bara en riktig borisfavorit. Det finns bara en Daniel Bång.
~
Rögle är kanske inget pissgäng men stora delar av deras supportrar kissade på sig rejält i afton. I en och en halv period sjöng de kiss- och bajssånger i gnagisk riktning. Efter Bångs 0-2 buade de ut sina egna spelare. Trots att Rögle inte åkte på ett enda boxplay på hela matchen ägnade sig klacken åt långrandig zebrajakt. Viasats kommentator var förstås mäkta imponerad: "En magisk stämning", sa Per Forsberg. Min röv, tänkte Boris.
~
Nästa gång jag träffar en Röglesupporter ska jag börja med att fråga honom om han har kommit ihåg att sätta på sig blöjan. För alla Röglesupportrar är väl likadana? Alla Röglesupportrar är väl kissnödiga gossar med taskig impulskontroll?
~
Jag hoppas av hela mitt hockeyhjärta att Rögle åker ur Elitserien. De har ingenting där att göra. De är ju inte ens bra.
~
Ikväll är Boris på krigsstigen. Jag är fast besluten om att inte ge upp hoppet. I stridens hetta händer det att man säger eller skriver saker som man senare ångrar. Jag står emellertid för varje ord, varje rad i detta inlägg. Rögle och delar av deras supportrar kan dra åt allsvenskan. AIK eller Leksand kan ta steget upp. Den av oss som blir kvar får trösta sig med att spöa Rögle i allsvenskan till hösten.
~
Tro på drömmar, ta ett kliv
Vält den värld du lever i
Och var en galning, var naiv
Det är det som håller oss vid liv

Jämt och ständigt jämnt men en torsk är en torsk är en torsk...

Jag spådde en jämn serie och en jämn serie ser du ut att bli. SSK går förvisso fullt men om andraplatsen lär det bli tight. Och kanske kan Almtuna norpa kringlorna på en pinne eller två redan på lördag?
~
Det suger att vi torskar hemma för andra gången i rad och det svider extra mycket med tanke på sättet vi tappar matcherna på. Med lite bättre skärpa - både bakåt och framåt, med en aning mer tur och framförallt med ett bättre powerplay hade vi faktiskt kunnat leda serien nu. Fast så där kan man förstås alltid hålla på.
~
Vi måste nog vinna över Leksand på lördag. Och Leksand måste nog vinna över oss. Sedan måste vi nog vinna över Almtuna också. Och Leksand måste vinna över Rögle. Det blir mycket måstematcher. Men varenda match i kvalserien är ju en måstematch så varför håller jag på och tramsar? In och vinn för fan! VINN!!
~
Snubben bakom mig satt och snackade om att Rögle var såå dåliga och att matchen ikväll var den sämsta han sett på hela säsongen. Han menade på fullaste allvar att Rögle var sämre än Borås. Borås!! Varför ska alltid jag få såna där mensamedlemmar i min närhet? Det måste var någon slag magnetism i mig som drar till sig intelligentian. Ett tag tänkte jag vända mig om och fråga om vi skulle leka snillen spekulerar men sedan kom jag på att jag hade en match att se på. Som tur var hade jag farsan Baloo bredvid mig som jag kunde utbyta blickar och huvudskakningar med. Vi enades om att snubben bakom verkligen var bakom.
~
Roligast ikväll var SMS-rallyt som Greken och jag körde inför matchen. Det började med att Greken skrev "Vi ska tillbaka". Jag svarade med "Kom igen Gnaget". Varpå Greken givetvis svarade "Kom igen Gnaget". Jag höjde rösten och skrev "KOM IGEN GNAGET" och sen var racet igång. Vi körde varv efter varv efter varv ända tills någon sa att "det där rallyt vinner ni aldrig". Och det hade någon alldeles rätt i. Den enda som vann var Comviq. Men vi hade i alla fall roligt på vägen.
~
För övrigt misstänker jag att Greken är på lyran i kväll. Sicket fölk!

Rögle BK

Watch your mouth if you come from the south.
~
Bandyklubb, en bandyklubb
Javisst, det är en bandyklubb
~
Men Persson åker spark. In Sweden we call it a kick.
~
Och när vi ändå är inne på Snowroller: Kolla in Prozac!

Vem vet

Satt och slötittade en stund på Rögle - Modo och slogs av att hemmaspelarna åkte omkring med något rödfärgat kladd på tröjorna. "Vad är det för jävla märke?", tänkte jag och undrade om någon fått en knäpp i Ängelholm. För att släcka min kunskapstörst och för att råda bot på min fördomsfullhet gick jag in på det världsvida nätet. Snart fick jag svar på mina frågor.

Jag visste inte att Rögle mellan åren 1963-1981 spelade med en röd ros på dräkten. Jag visste heller inte att klubbens nuvarande emlem är kraftigt Oilersinspirerat. Tänk så lätt det är att döma ut saker och ting som märkliga påfund när det i själva verket är man själv som är okunnig och dum. Man ska akta sig för att vara snabb att döma. Man ska akta sig för att tala först och tänka sen.
-
Det förvånar mig, minst sagt, att så många AIK:are är så säkra på vad de tycker om en eventuell övergång till KHL. En del påstår sig veta både det ena och det andra. Några vet att KHL är framtiden. Andra vet att det vore döden för Gnaget att våga pröva något nytt. Själv vet jag bara en sak och det är att ingen säkert kan veta någonting i dagsläget.

På tisdag klockan 18.00 samlar AIK till informationsmöte i Solna gymnasium. Där och då ges ett utmärkt tillfälle för alla vetgiriga gnagare att sätta sig in i den uppkomna situationen. Där och då kan vi supportrar på allvar börja ta ställning till alternativen. Tills dess uppmanar jag samtliga svartgula klubbkamrater att en gång för alla visa lite ödmjukhet.

Den feta damen har sjungit

Kvalseriens sista omgång blev som väntat en rätt avslagen historia. Det är bara att ta en titt på slutresultaten för att förstå hur det var ställt med inställningen hos många lirare ikväll. Rögle-Växjö 3-5, SSK-Leksand 5-6 (efter straffar) och Västerås-AIK 5-6. Mest glädjande var förstås att Gnaget tog sig samman och säkrade tredjeplatsen till slut. Också roligt att Leksands ålderman Mikael Karlberg fick avsluta sin fina karriär på bästa möjliga sätt. Målskytt i matchen och avörande straffskytt efter förlängningen. Ett värdigt avslut för en stor och karismatisk idrottsman.
-
I AIK blev Patrik Bergström tvåmålsskytt. Både 5-5 och 5-6 kom från Bergströms klubba. Dessutom noterades han för två assist i matchen. Intressant med tanke på att just han varit tämligen blek i hela Kvalserien. Jag hade väntat mig mer från Bergström som den viktiga tredjelänken i förstalinan. Typiskt att han kliver fram när det gäller som minst. när försvarsspelet ej prioriteras och när kampmomenten reduceras.
-
En annan som visade framfötterna idag när trycket var obefintligt och pressen lika med noll var Johan Ryno. Faktum är att Ryno var inblandad i samtliga AIK:s mål i Västerås! Sex poäng i afton, varav ett mål, är förstås glimrande. Det är jätteroligt att Bergström och Ryno producerar mål och poäng och jag är glad över kvällens seger, men jag tycker det säger rätt mycket om såväl matchens dignitet som de aktuella spelarnas kvalitet. Det är ingen slump att Bergström och Ryno just i denna betydelselösa omgång öser in poäng. Inför kvällens match stod dessa herrar på 0+1 (Bergström) respektive 2+1 (Ryno).
-
Johan Ryno i topp i AIK:s interna poängliga i Kvalserien. Tjena!
-
Jag konstaterar än en gång att firma Sandberg/Bång inte riktigt klarat av att leva upp till förväntningarna i årets Kvalserie. Sandberg stannade på 1+5 på 10 matcher. Bångs 3+0 på 9 matcher är inte alls bra. Men det är två spelare som är på uppgång och jag är övertygad om att de (om nu båda blir kvar i Gnaget) kommer att spela avgörande roller i AIK:s fortsatta satsning mot Elitserien.
-
En mycket intressant och nedslående detalj: Dick Tärnströms plus/minusstatistik i Kvalserien är skrämmande usel. Dicken har -9 på 10 spelade matcher. Inte bra. Inte alls bra.
-
Bäst plus/minus i Gnaget har, hör och häpna, Johan Ryno! Jag säger som Mark Twain: "Det finns tre slags lögner: Lögn, förbannad lögn och statistik."
-
Säsongen är slut och snart är det sommar. Sedan kommer hösten och ännu en spännande hockeysäsong. Det är som det ska vara men det känns redan lite tomt. Vad ska man göra nu då liksom?
-
Som tur är har NHL-säsongen bara börjat. Snart vankas slutspel och kamp om gamle Stanley. I natt laddar jag upp med att se mina favoriter Philadelphia Flyers ta sig an slutspelskandidaten New York Rangers.
-
Och sedan blir det Hockey-VM förstås. Jag hoppas på Loui Eriksson i VM-truppen. Skulle vara spännande att se vad han kan uträtta i Tre Kronor. Gör man 36 mål i NHL är man grym. Det går så att säga inte att snacka bort. Loui är bevisligen en målskytt av rang och sådana behövs om Sverige ska ha en chans att knipa guldet.
-
Men vem bryr sig egentligen om Hockey-VM?
-
Södertälje och Rögle spelar i Elitserien till hösten. Hur roligt känns det? Och hur mycket roligare hade det inte varit med Gnaget och Leksand istället?
-
Jag ser fram emot nästa säsong. Nu är det klart att Örebro gör oss sällskap i HockeyAllsvenskan också och det var väl för väl. Tingsryd och Småland luktar råttgift lång väg. Smålandsspöket gråter i sin mörka källarhåla. Nu får det bara skrämmas i Växjö, Oskarshamn och Ljungby. Och Nybros rödskäggiga vikingar får åka på plundringståg i ödsliga division 1-hallar den närmaste framtiden.
-
Rögle? SSK? Jag säger så här: Vi ses i Kvalserien om ett år. Då är det vår tur. Då räcker det inte att vara minst dåliga!
-
Sist men inte minst, här har ni Black Boris All star team i HockeyAllsvenskan 2008/2009:

Målvakt:

Mark Owuya, Almtuna

Backar:

Oliver Ekman-Larsson, LIF/Dick Tärnström, AIK

Anfallare:

Christian Sandberg, AIK/Mikael Karlberg, LIF/Kevin Doell, LIF

Öset

Mikael Österberg. Som jag har klagat på honom i vinter. Men det är slut med det nu. Aldrig mer ska jag gnälla på Öset, åtminstone inte under återstoden av denna säsong.

Mikael Österberg är den AIK:are som överraskat allra mest i årets Kvalserie. Från att nätt och jämnt platsat i laget har han i de senaste matcherna gått från klarhet till klarhet. Och i kväll gjorde han sitt första mål för säsongen.

Men Öset gjorde så mycket mer än det viktiga 1-0-målet. Han agerade säkert och stabilt, han tacklades i rätt lägen, han stod rätt, åkte rätt och passade rätt. Och han kämpade och slet runt kassarna. Han retades med bröderna Munk. I par med Kapten Dick briljerade han byte efter byte efter byte.

Jag som trodde att Mikael Österberg var för klen och valpig för att klara sig på den här nivån. Så fel jag hade. Så dumt jag tänkte. I kväll lirade Österberg som en riktigt liten Tyson. Lill-Frazze tänker jag kalla honom i fortsättningen. Mikael Österberg - Boris nya favorit!
-
Överhuvudtaget var detta kvällen då doldisarna klev fram. Öset var den ene, Engblom den andre. Och Stefan Johansson var den tredje. Dessa tre hockeyarbetare stod för Gnagets kassar i afton och de var alla välförtjänta målskyttar. Österbergs mål var klassiskt och vackert. Offensiv back följer med upp i slottet och avslutar direkt. Engbloms 2-0 var ett typiskt brunkarmål. Gnagets meste spelare genom tiderna slängde sig bokstavligt talat fram och tryckte in pucken. Johansson, den spelskicklige backen som nästan ingen lägger märke till, pricksköt sedan in 3-0 bakom en chanslös Röglekeeper. Det var mål som smakade mumma. Vilken underbar första period på Hovet!
-
All heder åt Heino. Återigen spikade han igen kassen. Återigen gjorde han svåra räddningar i avgörande lägen. Med tur och skicklighet stoppade han bröderna Munk, Högardh, Kung Kenny och de andra skånepågarna från att göra match av matchen. Härligt Heino!
-
Nu räknar jag dagarna till matchen mot Leksand i Ejendal. Vilken drabbning det kommer att bli. Vilken kamp. Vilket kvalfyllt litet helvete. AIK åker till Dalarna fullpumpade av nyvunnet självförtroende. Leksand, lika nyrika på energi och spelglädje som Gnaget, tar emot med stora famnen i sin stekheta masugn. Det kommer kramas, knuffas, kampas och tampas på torsdag. Må bästa lag vinna. Må kvällen bli en hejdundrande kvalfest i hockeyälskarnas tecken. Endast ödmjuka segrare och goda förlorare göra sig besvär.

Rögle på fall, del 4

-
I morgon går sista tåget mot Elitserien 2009/2010. Om AIK överhuvudtaget ska ha chansen att nå resans slutstation måste man vinna på Hovet.
-
Rögle har visat att de är Kvalseriens bästa lag. Åtminstone hittills. De är stora favoriter att vinna över AIK i morgon. Det blir hårt och svårt för oss svartgula men ingenting är omöjligt. Kan Heino spela som senast mot Växjö, kan försvarsspelet fungera, kan Dicken leverera och kan Sandberg & Bång producera - då kan vi besegra Rögle!
-
Fyra omgångar återstår av Kvalserien, fyra matcher återstår av säsongen. Det vore härligt om AIK kunde vara med och slåss om elitplatsen in i det sista. Kom igen Gnaget!
-
Själv laddar jag upp inför match med ett att halsa fem-sex Red Bull och tre vitaminkoncentrat. Jag har nämligen äntligen förstått vad alla andra hockeyintresserade svenskar vetat sedan länge: Hockey handlar i princip enkom om E N E R G I. Mer om detta i kommande inlägg.
-
Dagens fniss:
Storleken har visserligen ingen betydelse - det säger i alla fall mina feministiska studiekamrater, åtminstone när de är nyktra och påklädda. Men vad säger min glennifierade vän om detta: Greken har kortast...
-

Att greppa ett halmstrå

Okej, jag ska inte sväva iväg nu. Men jag tycker om att drömma. Jag tycker om att hoppas och jag tycker om att tro på underverk.
-
Om AIK vinner sina resterande fyra matcher samtidigt som SSK kammar noll mot antingen Västerås, Växjö eller Leksand, ja då spelar Gnaget i Elitserien nästa säsong. (Om nu inte Växjö också går fullt förstås. Men det gör de ju inte!)
-
Igår såg Dicken bättre ut än tidigare. Han kanske aldrig var halvskadad. Han kanske bara har var ringrostig efter skadan. Vad vet en glad amatör som jag egentligen?
-
Och Heino spikade igen. Äntligen!
-
För AIK var det back to basics som gällde igår och nu är man plötsligt back in business av bara farten. Tre poäng hemma mot Rögle på måndag är ett måste för att halmstrået inte ska glida oss ur handen.
-
Gnagets rutinerade back, Erik Ryman, fick igår spela en ny roll i filmen om sin karriär. Som hårt arbetande powerforward pumpade han på i två peroder. Sedan tog krafterna slut och Ryman fick ge plats åt den dittills bänkade Ryno. Ryno tackade för förtroendet genom att för en gångs skull ta i. Resolut trampade han förbi en moståndare i mittzon innan han med fart och fläkt slängde iväg en rivig dragare. Växjös målis, den gode Brage, agerade tamt och pucken stack in mellan arm och kropp.
-
Jag saknade Greken igår på Hovet. Min hårt arbetande vän hade säkert varit med på noterna när det hettade till i tredje perioden. Vi talar ändå om en man som genom att gapa och glenna* lyckats med konststycket att bli utslängd från en innebandymatch. Och då är han ändå själv innebandydomare!

*Att glenna = att dricka bira samtidigt som man ägnar sig åt högt och osammanhängande tal.

Växjö hemma

Jag tänkte att jag måste skriva något vettigt inför kvällens match. Men jag känner mig en aning tom. Inte för att jag är knäckt på något sätt, snarare är jag nog bara lite ur form. Precis som Gnaget med andra ord.

Det är klart att jag är besviken över den svaga starten på Kvalserien. Jag hade hoppats på så mycket mer. Västerås skulle vi ju bara slå i premiären. Mot SSK var vi så nära, så nära och Växjö måste man besegra om man ska vara med och slåss i toppen. Att vi föll pladask i Ängelholm är inte mycket att orda om, Rögle är starka och särskilt på hemmaplan. Det var inte där vi skulle ha säkrat våra pinnar. Det var inte där drömmarna dog.

Jag hade aldrig trott att AIK skulle vara med och fajtas om en plats i Elitserien. Det vill säga, inte inför denna säsong. Men i takt med att Gnaget under säsongen blivit bättre och bättre och allt mer stabila och solida i sitt spel har drömmarna väckts. Inför Kvalserien trodde jag verkligen att vi skulle ha en rejäl chans. SSK, Rögle och Leksand var mina förhandsfavoriter men jag var säker på att minst ett av dessa lag skulle floppa. Lika säker var jag på att AIK inte skulle göra det. Jag fick rätt på en punkt men fel på en annan. Tyvärr.

Det som har kännetecknat Gnagets spel i HockeyAllsvenskan denna vinter har varit:

1. Lagets fantastiska hemmafacit
2. Lagets suveräna försvarsspel
3. Lagets snabba omställningar

Av dessa tre punkter har jag i Kvalserien sett nada, nothing, ingenting. Målvaktsspelet har dessutom varit under all kritik. Coachningen likaså. Melin & Franzén har envisats med att ändra om i kedjor och backpar på ett sätt som, tror jag, skapat oro i laget. Inför kvällens match skickar man dessutom hem Jamie Milam (om hem innebär till Danmark eller USA vete katten). Målvaktsbytena har inte direkt hjälpt till att skapa reda i ett redan sårigt försvar. Lägg därtill en impotent Dick och man förstår varför det svartgula skeppet har gått på grund.

Jag är övertygad om att Dick Tärnström inte är fit for fight. Han ser hämmad ut i skridskoåkningen. Han är orörlig och försiktigt. Dessutom tar han få initiativ framåt och uppspelen är sämre än normalt. Jag tror helt enkelt att Dicken spelar halvskadad. I ett lag som dagens AIK håller inte detta. Kapten Dick är alldeles för viktig för oss och om han inte är fullt frisk drabbar det hela laget. Det är möjligt att jag är helt ute och cyklar här men jag gör min bedömning utifrån vad jag ser av Dicken på isen. Och det jag sett hittills är knappast ögongodis för en hockeygnagare.

- - -
När jag läser igenom detta inlägg slås jag av hur grinig och negativ jag låter. Det är inte riktigt min mening. Man (och jag) måste komma ihåg med vilka förutsättningar Gnaget gick in i denna säsong. Man får inte glömma att laget faktiskt har gjort en kanoninsats som tagit sig så här långt. Ingen hade i höstas räknat med AIK i Elitserien nästa säsong, allra minst jag själv. Målet var att göra bättre ifrån sig än säsongen 2007/08, att etablera sig som ett topplag i HockeyAllsvenskan och eventuellt vara med och nosa på en topplats i Kvalserien. Det målet har man trots allt nått med råge. Givetvis måste uppnådda mål följas av nya men kanske var det orealistiskt att redan i år drömma om en plats i Eliten?

Nåja, en sak är säker: AIK Hockey är tillbaka i rampljuset och vi är tillbaka för att stanna. Tids nog ska vi tillbaka till Elitserien också. Framåt stolta AIK!

- - -
Dagens fniss (som egentligen är gårdagens fniss):
Bananen firade igår 100 år i Sverige. Enligt en artikel i gårdagens SvD äter svensken i genomsnitt 20 kg banan/år. Enligt mina beräkningar bör dock denna siffra korrigeras. Den genomsnittlige svensken äter i själva verket betydligt mindre än vad som redovisas i artikeln. Däremot konsumerar den genomsnittlige djurgårdaren ca 75 kg bananer per år. (Enligt mina högst ovetenskapliga beräkningar alltså.) Därmed kan den genomsnittlige djurgårdaren utan tvekan placeras in under kategorin apor.

Black Boris vill i samband med bananens högtidsdag ta tillfället i akt och gratulera alla stockholmska apor till 100 år av mätta magar. Grattis!

SM-GULD, SM-GULD, SM-GULD

AIK blev idag Svenska Mästare för tredje gången någonsin efter att ha besegrat Segeltorp i SM-finalen med klara 5-0. Därmed tog Gnaget en gruvlig revansch för fjolårets finalförlust. Stor matchvinnare blev målvakten Valentina Lizana som spikade igen kassen när det som allra mest behövdes.

Segeltorps IF-AIK 0-5 (0-2, 0-1, 0-2)

Första perioden:
0-1 (11.24) Maria Rooth (Miranda Tjärnström, Isabella Jordansson),
0-2 (13.30) Kathrin Lehmann (Christine Meier)
Skott: 9-6.
-
Andra perioden:
0-3 (9.20) Danijela Rundqvist
Skott: 9-10.
-
Tredje perioden:
0-4 (3.47) Katarina Timglas (Maria Rooth),
0-5 (17.29) Katarina Timglas spel fyra mot fem, mål i tom kasse
Skott: 13-8.
-
Skott totalt: 31-24.
Utvisningar: Segeltorps IF 4x2 min. AIK 9x2
Domare: Henrik Wåhlin, Stockholm
Publik: 385
-
Källa: SVT

aik
AIK:s svenska mästare 2008/2009:

Målvakter
1. Valentina Lizana
30. Josephine Lennström

Backar
2. Linnéa Bäckman
3. Katarina Timglas
4. Hanna Lindström
5. Emelie Berggren (Lagkapten)
11. Miranda Tjärnström
16. Anna Tude
28. Cajsa Lillbäck

Forwards
7. Danijela Rundqvist
9. Sandra Claesson
10. Malin Sonefors
12. Deborah Eckefjord
13. Lisa Hedengren
17. Nanna Hamell
19. Kathrin Lehmann
21. Christine Meier
22. Isabelle Jordansson (Ass. lagkapten)
27. Gizela Blom
72. Maria Rooth (Ass. lagkapten)
81. Maritta Becker

Lagledning
Lagledare: Staffan Jordansson
Lagledare: Maria Andersson
Huvudcoach: Mikael Gustavsson
Fysioterapeut: Staffan Spännhane
Assisterande coach: Rickard Regnell
Materialförvaltare: Benny Andersson
Materialförvaltare: Roger Andersson

Källa: Svenska Ishockeyförbundet

- - -
Även AIK Hockeys herrlag spelade match idag. Det blev förlust i Ängelholm mot hemmalaget Rögle. Därmed ser det allt mörkare ut för hockeykillarna i kampen om en elitserieplats. Snyggingen Mattias Beck sägs dock ha varit lika läcker som vanligt. Men det hjälpte alltså inte herrarna, som nu har tre förluster på fyra spelade omgångar. Närmast väntar bortamatch mot överraskningsgänget Växjö Lakers på tisdag. Enligt rykten ska Malin Berghagen ha kon-sulterats för rådgivning och spökutdrivning inför den gastkramande tillställningen.

Rögle på fall, del 3

Gårdagens inlägg inför Rögle-AIK innehöll en halvsanning. Henrik Eriksson har spelat i både Leksand och Rögle och känner därmed dessa klubbar väl. Men den gnagare som bäst känner till dagens Rögle är utan tvekan Christofer Löfberg.

Löfberg, som spelat junorhockey i AIK, har i tur och ordning representerat Djurgården, Huddinge och Rögle som A-lagsspelare. Förra säsongen spelade han för Rögle i HockeyAllsvenskan och gjorde bra ifrån sig. Det blev 22 mål och 12 assist på 42 matcher och Löfberg bidrog i allra högsta grad till att Rögle tog steget upp i Elitserien. När Rögle inför denna säsong förstärkte laget blev konkurrenssituationen tuff för Christofer och ett par andra spelare. Efter endast 15 matcher (och två mål) lånades Löfberg ut till AIK, som var i behov av målglada forwards.

Löfberg gjorde A-lagsdebut i Gnaget den 31 oktober 2008. Borås stod för motståndet och Hovet var arenan. Matchen slutade 2-0 till AIK och Löfberg spelade samman med Henrik Eriksson och Mattias Beck. Det blev inga poäng den gången men väl två minuter i utvisingsbåset. Sedan dess har det blivit 5 mål och 5 assist i den svartgula tröjan för Löfberg som ofta suttit bänkad eller fört en undanskymd tillvaro i tredje-/fjärdelinan. Lånet har alltså knappast varit någon succé, vare sig sett ur gnagisk eller löfbergsk syvinkel. Gnagets nummer 10 känns i första hand som en komplementspelare som jobbar hårt för laget. Särskilt målfarlig kan man knappast påstå att Löfberg varit hittills.

Kanske kan det lossna i dag mot klubben som lånade ut honom. Löfberg bör om inte annat vara ruggigt motiverad att visa vad han kan. Jag blir inte förvånad om vi ser 10 Löfberg i målprotokollet i Lindab Arena. Det vore väl om inte annat passande. Revansch? Nja. Upprättelse? Tja. Förlösande? JA! Christofer Löfberg har visat tidigare att han kan göra mål men det är ett tag sedan senast. Nu när det gäller som mest är det tid för en målskytt att kliva fram. Skjut Löfberg, skjut!


Christofer Löfberg. Då i Rögle, nu i AIK.

- - -
SVT:s Sydnytt rapporterar om Rögles ekonomiska läge inför matchen mot AIK. Intressant, inte bara för Röglefans. Miljoner står på spel.


- - -
Dagens fniss:
Rögles läkare heter Ioannis Kostogiannis. Vad ska min vän Greken säga nu?

Rögle på fall, del 2

Rögle är ett rivigt gäng
som vet hur man tar poäng
Slit och släng
Fart och fläng
men mot Gnaget blir det däng

- - -
AIK:s Henrik Eriksson är unik. Han är inte bara en av lagets viktigaste och bästa spelare. Han är dessutom den som antagligen känner motståndarna allra bäst. Eriksson, född 1979 och med nummer 79 på tröjan, har spelat för både Leksand 1995-1999 och Rögle 2004-2006. Till AIK kom han inför denna säsong från Almtuna, som ju var en hårsmån från att ta sig till Kvalserien. I vinter har Eriksson mestadels kamperat ihop med Mattias Beck och Jonas Westerling i AIK:s framgångsrika andrakedja.

Henrik Eriksson var en av HockeyAllsvenskans klokaste och bästa centrar och i Kvalserien har han visat att han håller hög klass. I mina ögon är han den enskilde gnagare som utmärkt sig allra mest och bäst. Han är i topp i Gnagets interna poängliga efter tre omgångar (2 mål och 3 assists) och han har klart bäst tekningsstatistik med 59% vinster. Detta att jämföra med exempelvis HockeyAllsvenskans bästa tekare, AIK:s Christian Sandberg, som i Kvalserien hittills ligger på blygsamma 46 % vunna nedsläpp.

Överhuvudtaget vill jag framhålla kedjan med Westerling, Eriksson och Beck som AIK:s främsta så här långt i kvalspelet. Trion har skapat mest tryck i anfallszon, skjutit mest och även producerat bäst. Beck drog in en härlig stänkare senast mot Leksand och Henrik Eriksson låg bakom det mesta i anfallsväg. Även jokern Westerling har snurrat på bra så här långt även om han fortfarande kan bli mer bestämd och resolut i sitt spel. Och skottet Jonas, skottet. Du måste lära dig att skjuta!

- - -
Även om det är glädjande att Gnagets andralina gör bra ifrån sig vill jag framhålla vikten av att firma Bång/Sandberg/Bergström kommer igång på allvar. Det är här AIK har sina ess, det är här vi har våra stora matchvinnare. Bång saknades mot Västerås i premiären och det syntes. Mot SSK var han helt okej och senast mot Leksand briljerade han stundtals med fart, tempo och fina finter. Sandberg har redan visat att han är skicklig nog att dominera i Kvalserien. Han har allt som krävs för att lyckas: Farten, balansen, blicken, handlederna och framförallt viljan att vinna. Bergström är jag fortfarande lite tveksam till huruvida han håller elitklass men som komplement till Bång och Sandberg duger han mer än väl.

Om AIK ska kunna rucka på Rögle och få skåningarna på fall i morgon krävs det att nämnda kedja producerar mål och poäng. Och inte bara det. De måste dominera. De måste få tryck på Rögle, snurra i de grönvitas zon och få in puck och spelare på mål. Det får vara slut på sarghörnshockeyn nu! Sandberg är vår nya stjärna och om vi ska få behålla honom till nästa säsong gäller det nog att ta den här elitserieplatsen. Jag är nämligen tämligen säker på att Sandberg spelar i Elitserien till hösten, oavsett om AIK gör det eller ej. Han är helt enkelt för bra för HockeyAllsvenskan.

Henrik Eriksson, Christian Sandberg & Daniel Bång. Segervapen mot Rögle?

Rögle på fall, del 1

rögle


Efter den förlösande segern hemma mot Leksand senast känns det riktigt spännande att se AIK ta sig an Rögle på bortaplan. Ängelholms stolthet är storfavoriter inför mötet men jag är säker på att Gnaget kan skrälla.

Rögle har fått en angenäm start på Kvalserien. Tre raka segrar, varav de två senaste trepoängare. I premiären borta mot Växjö blev det seger efter straffar. Två av Rögles tre segrar har kommit på just bortaplan och det är intressant med tanke på att laget inför kvalet spelade 18 raka bortamatcher i Elitserien utan att vinna. Självklart är det stor skillnad att bortaspela mot Växjö och Västerås jämfört med Linköping, HV71, Modo m.fl. men ändå. Tror inte att Rögle kände sig alltför säkra inför Kvalseriepremiären.

Nu har man fått upp ångan och inför söndagsmötet med Gnaget är laget förstås fulladdat med självförtroende. Förhoppningsvis har Rögle vaggats in i lite falsk trygghet. Kanske har man slagit sig så smått till ro efter den fina inledningen och börjat slappna av lite grann. Det skulle passa AIK bra. Gnaget behöver verkligen en seger i Ängelholm. Minst en poäng tror jag är nödvändigt om vi ska våga fortsätta tro på elitserieavancemang. Många omgångar återstår förstås men att ligga sju poäng efter Rögle med sex matcher kvar att spela skulle kännas sådär.

AIK har inlett Kvalserien på ett hyfsat sätt. Premiären hemma mot Västerås blev en flopp men sedan dess har det sett rätt bra ut. I Södertälje var vi värda minst två poäng och mot Leksand blev det som alla vet full pott. Jag är övertygad om att såväl spelare som ledare ser fram emot fortsättningen med tillförsikt och längtan. Jag tror det passar Gnaget bra att slå ur underläge. Man har ett ungt hungrigt lag som bara blir bättre ju fler matcher på den här nivån man får i benen. Och på söndag får man verkligen chansen att visa vad man går för.

Tabelltoppen ser efter tre omgångar ut som de flesta förväntat sig. Än kan dock mycket hända. Jag tror inte att både SSK och Rögle står pall hela vägen. AIK är i nuläget, med Leksand smått avsågade, det lag som har störst chans att spränga sig in mellan de två förhands-favoriterna. Gnaget var värda segern i senaste bortamatchen mot Södertälje - Nu tar vi den mot Rögle istället! Det kommer bli tätt och tufft, rivit och slitigt och fruktansvärt spännande. Precis som det ska vara alltså. Som vanligt kommer jag att ha ont i magen från första nedsläpp till slutsignal. Jag tröstar mig med att jag knappast lär vara ensam.

Matchen i matchen: Kung Kenny vs Kapten Dick

När Rögle överraskande knep andraplatsen i fjolårets kvalserie hette den store hjälten Kenny Jönsson. Kung Kenny bar Rögle på sina axlar och det räckte hela vägen upp till Elitserien. I år är det AIK som ska försöka göra en Rögle, anförda av Kapten Dick.

Det är intressant att jämföra AIK i år med Rögle i fjol. Det finns många likheter. Båda lagen klev in i Kvalserien som underdogs. Båda lagen saknade stora stjärnor men hade å andra sidan en enorm laganda. Båda lagen inledde Kvalserien skruttigt. Och båda lagen var starkt beroende av sina lagkaptener. Utan Kenny Jönsson hade Rögle aldrig gått upp i fjol. Utan Dick Tärnström skulle AIK varit borta för länge sedan i år.

Jämför man Kung Kenny och Kapten Dick sinsemellan finner man både likheter och skillnader. Båda har stora hjärtan för sina klubbar. Båda har långa och fina karriärer bakom sig. De har båda spelat i Elitserien, landslaget och NHL. Kenny Jönsson är dock den bättre av de två. Hans meritlista är längre och han har haft en mer framträdande roll i alla lag han spelat för. Kenny Jönsson skulle kunna gå in och dominera i vilken elitserieklubb som helst. Dick Tärnström skulle säkerligen spela en betydande roll i samtliga elitlag men han är knappast i Kennyklass.

Samtidigt tror jag att Dick Tärnström i nuläget är minst lika viktig (om inte viktigare) för AIK som Kenny Jönsson är för Rögle. När Dicken saknades under slutomgångarna av HockeyAllsvenskan drabbade detta inte bara Gnagets dittills solida defensiv. Även framåt försvagades man markant. AIK är beroende av Dickens lugn, pondus och fina uppspel. Kedjan med Sandberg/Bång/Begström led kanske allra mest av att inte ha den givne ledaren med sig på isen. Dicken ingjuter lugn i det unga, hungriga och ivriga laget. Samtliga spelare blir bättre med Tärnström i sin närhet.

- - -

Under Leksandsmatchen satt jag och orades en smula över Dick Tärnströms skrala insats. Jag kanske har fel nu men jag tyckte inte att han hade lika mycket speltid som normalt. När han väl var på isen spelade han mest säkert och försiktigt och tog få initiativ. Är det månne så att Dicken hämmas av sin ledbandsskada mer än vad AIK velat erkänna? Eller handlar det bara om att han ännu inte kommit igång helt efter skadan och därför tar det säkra före det osäkra? Om det är så att Tärnström är halvskadad gör AIK givetvis rätt i att inte tala högt om det. Samtidigt kan en haltande och halvpotent Dick för Gnagets del vara skillnaden mellan en topp- och mittplacering när Kvalserien 2009 summeras.

Bland puckar och puckon

Med jämna mellanrum talas det om att hockeyspelare generellt är rätt puckade. Hockeygrabbar brukar allmänt anses smått obildade och bakom flötet. Själv funderar jag emellanåt på hur det är ställt med hjärncellerna bland oss supportrar.

En snabb titt på olika forum på SvenskaFans hockeyzon får mig att allvarligt ifrågasätta tänkandet och kunnandet hos flertalet skribenter. Efter AIK:s förlust i Södertälje tjöt många gnagare ut rena ramaskrin till inlägg. Allt var domarens fel, förlusten var otroooligt orättvis och AIK fick aldrig en ärlig chans. Gnäll, gnäll, gnäll. Som vanligt när AIK förlorat en jämn match berodde det på omständigheter som de svartgula inte kunnat påverka.

Bland Leksands supportrar råder febril verksamhet just nu. Sedan Antti-Jussi Niemi åkt på en rejäl och olycksalig propp i Ängelholm har inläggen haglat på fansens forum. I princip alla skribenter är överens: Tjärnqvists tackling var regelvidrig, han borde ha åkt ut på matchstraff direkt och därefter drabbats av en lååång avstängning. Diskussionen har spridit sig även till mer gnagiska domäner och även här är de flesta inne på Leksandslinjen.

Jag har tittat på reprisen ett antal gånger nu och jag tycker det är oerhört svårt att avgöra huruvida det är en tackling i ryggen eller inte. Jag kan förstå de upprörda leksingar som menar att tacklingen är regelvidrig. Samtidigt tycker jag att det ser ut som att Tjärnqvist sätter sin skuldra mot Niemis skuldra. Problemet är att han kommer i hög fart samtidigt som Niemi vrider sig mot sargen och täcker puck. Därför träffas han illa. Avståndet till sargen är minimalt, det är ingen typiskt "farlig" tackling i ryggen vi talar om.

Tyvärr slår Niemi ansiktet rakt i plexit och studsar sedan medvetslös ned i isen. Det är en mycket olycklig situation. Frågan är om Tjärnqvist ska hängas för sin tackling. Liknande situationer uppstår i varje period, varje match på den här nivån. Checkande anfallare jagar puckförande back bakom målburen. Tacklingar delas ut i fart och fläkt. Den här gången fick smällen en väldigt tråkig utgång. Jag lutar dock åt att fria Tjärnqvist och se händelsen som just en olycklig situation i spelet.

Lika nyanserad som jag är i min syn på saken är inte Västeråssupportern Godflesh, som slår något slags rekord i bottenlös argumentationsteknik när han skriver:

Jag är inte så insatt i tacklingen men jag tycker själv att han trycker till AJN lite hårdare än vad som behövs och att det slutade otäckt, sen kan man skylla på is hit och dit samt kanter sagen mm.

Sverige är ett speciellt land som vi alla bor i och bör följa deras regler och enligt mig är "rikets" lag viktigare än "hockey regler".

Om man tex tar en "inbrottstjuv" på bar gärning i hemmets lugna vrå:) och "slår till" henne eller honom när det kanske räcker med en fasthållning så åker man dit, inte tjuven utan du själv om nu tjuven anmäler dig för övervåld. (i detta fall hamnade han inte ens på sjukan ).... ( inlägg)

I hockey är man ansvarig för sin egen "klubba" och man borde vara ansvarig för sina tacklingar också och inte gömma dig bakom regler...

Tjärnqvist borde få sitt straff även om det inte sker av domaren. Plocka bort honom ett tag från att spela, när han är under utredning.

Tjärnqvist var trots allt den avgörande faktorn till att han blev skadad, även om det inte var med flit. Det sjuka är att om detta skulle ha hänt en Röglespelare så skulle det vara tvärtom med åsikter hit och dit, man bör se detta med "oberoende" ögon som sagt, utanför hockey.

Jag brukar störa mig på folk på läktaren som vrålar SKJUUUUUT så fort AIK får in pucken i anfallszon. Jag brukar flina åt folk som jublar i tio sekunder innan de upptäcker att ett mål blivit bortdömt för offside i målgården. Och jag brukar skaka på huvudet åt folk som skriker UTVISNING så fort en gnagare faller omkull. Men inläggen på SvenskaFans olika forum tar ändå priset. Snacka om snillen spekulerar.

- - -

Nu har Disciplinnämnden gått på leksingarnas linje och stängt av Tjärnqvist i två matcher. Jag vet inte vad jag ska säga om detta. Det är möjligt att man bedömt situationen rätt men jag kan inte låta bli att tänka att domen är politiskt korrekt. Om Niemi inte blivit allvarligt skadad hade tacklingen överhuvudtaget aldrig diskuterats.

Måstematch på onsdag

Förlust i Södertälje och nu är uppförsbacken lite längre, lite brantare än vad den var inför dagens match. Men än är det inte tid att ta fram spaden. Åtta omgångar återstår och fortfarande kan mycket hända.

Nog för att jag har god lust att gräva ned mig djupt just nu, men vad hjälper det? Åter igen vann AIK skotten överlägset (22-39) och åter igen var skärpan och effektiviteten som bortblåst. Man vinner inte kvalfyllda kamper om man inte är på tårna. Gnaget har fortfarande mycket att lära. De små marginalerna har än så länge varit på motståndarnas sida men nu får det vara nog på den fronten. AIK måste vinna hemma mot Leksand på onsdag annars tror jag att tåget går. AIK måste komma in på mål. AIK måste sluta drälla i egen zon. AIK måste få ordning på sitt powerplay. Och AIK måste få arslet ur vagnen!

Det går på tok för segt i de avgörande lägena. Skotten kommer inte i tid. Tajmingen brister. Passningarna sitter inte på bladen. Jag oroas över att Dicken inte dominerar, jag stör mig på att Ryno åker runt och petar och jag blir riktigt irriterad över hur svajigt Heino agerar i matchavgörande skeden. Det är en sak att vara bra i HockeyAllsvenskan men det är i skarpt läge som de stora målvakterna kliver fram. Efter de två inledande kvalomgångarna förstår jag varför vår keeper inte fick nytt kontrakt i Färjestad. Det är nu det gäller, Heino!

- - -
Onsdagens motståndare har fått en om möjligt ännu sämre start på Kvalserien än Gnaget. Två raka nollpoängare sätter Leksand i ett minst sagt prekärt läge inför resan till Stockholm. Det känns som att det lag som förlorar på onsdag kan glömma allt vad Elitserien heter. Låt det bli Leksand som får misströsta! Man ska komma ihåg att dalmasarnas torskar har kommit mot SSK och Rögle och om Leksand slår Gnaget är man med i matchen på allvar. Åtta omgångar återstår, 24 poäng är på spel. AIK måste vinna! Fan vad frustrerad jag är...

Perspektiv på tillvaron

Det behövs inte mycket för att många gnagare (och andra också för den delen) ska falla in i negativa tankebanor och bli pessimister. En premiärtorsk och plötsligt ser allt mörkt ut. "AIK går aldrig upp i år..."

Låt oss ta det lilla lugna nu. AIK förlorade igår. Det är sant. AIK gjorde en blek insats igår. Det är också sant. Men AIK gjorde inte bort sig, AIK var inte chanslösa. AIK spelade under sin högstanivå och man hade oflyt i avgörande lägen. Därför förlorade man matchen men fick med sig en poäng. Det är en poäng som kan visa sig nog så avgörande i slutändan.

AIK hade faktiskt lika gärna kunnat vinna gårdagens match klart. Matchinledningen påminde starkt om starten mot Leksand hemma den 21 oktober. Skillnaden då mot nu var att AIK fick utdelning på sitt massiva spelövertag. Efter 3.36 ledde man med 2-0 och sedan kontrollerade man tillställningen fram till slutsignalen.

I går gick allting fel som kunde gå fel. Det betyder inte att AIK är dåliga. Det betyder inte att AIK inte kan bättre. Och det betyder definitivt inte att det är kört. Faktum är att det årterstår nio omgångar och därmed tjugosju poäng att spela om. AIK ligger för närvarande en poäng ifrån elitserieplatsen. Vilken gigantisk uppförsbacke!

- - -
Alla, såväl gnagare som övriga, vet att AIK är allt annat än huvudfavoriter till att gå upp i år. Det finns tre andra lag i Kvalserien som har större press på sig än de svartgula. Ett av dessa lag tog tre poäng i går. Ett annat av dem gick lottlöst. Att AIK råkade tappa poäng hemma och mot ett sämre lag är ingen katastrof, snarare en mindre skada som går att reparera. Seger i morgon i Södertälje och AIK kan vara i serietopp!

- - -
För att få lite perspektiv på AIKs fredagsflopp listar jag nedan några tankeväckande fakta:

1. AIK inledde HockeyAllsvenskan 2008/09 med att förlora stort hemma, 1-5 mot Växjö. Därefter tog man sex raka trepoängare, varav tre på bortaplan. Efter 45 spelade omgångar landade Gnaget på en klar andraplats i tabellen.

2. Rögle inledde fjolårets kvalserie med tre förluster på fyra matcher. Efter tio spelade omgångar var man klara för Elitserien.

3. Leksand inledde Kvalserien 2004/05 med två raka oavgjorda matcher. I slutändan stod man som seriesegrare med 21 poäng.