Gozzi byggde laget, vårt Gnaget, och Perra sa att det var gött. Men Perra lyfte inte laget och då blev Gozzi trött.
Gozzi ville väl egentligen aldrig ha hit Perra. Han hade siktet inställt på andra. Men Perra blev Gozzis nödlösning och fallskärm. I väntan på något bättre. Om det hade gått bra för laget under Perra hade Gozzi fått beröm. Nu gick det dåligt för laget under Perra och då fick Perra skulden. Gozzi pratar om en förlorad själ. En spelidé som inte förvaltats som den skulle. Men hur förvalta en spelidé som bygger på att man har ett spelarmaterial när man inte har ett spelarmaterial, utan bara spillror av en stomme? Roger Melin hade knappast gjort jobbet bättre. Inte Eldebrink heller. Tror jag.
Perra kom för att förvalta. Bygga vidare. Med Perra vid rodret skulle AIK ta nästa steg. Dock utan Fasth. Utan Nemeth. Utan Gynge. Utan Rosén, McDonell, Rudslätt, Salmonsson och Pavlikovsky. Utan Daniel Bång. Men med, skulle det snart visa sig, en hel drös skadebenägna nyckelspelare.
Således kom Perra Johnsson till ett dukat bord. Happy Meal med trasiga leksaker.
Samtidigt frossade våra konkurrenter i plusmenyer. Extra stor pommes, jordgubbsmilkshake och äppelpaj.
Men AIK saknade penningar. AIK saknade faciliteter. Så Gozzi klagade på publiken. Varför kommer det inga gnagare till Hovet? Här som är så livat och glatt. Barnkalas och ballonger. Vad begär ni egentligen? Kinderägg für alle? Med lite flyt får ni en rehabiliterad Huselius lagom till jul. Ho ho ho. Tomten är klädd i svart i år.
* * *
Jag tycker att Perra har fått alldeles för mycket skit de senaste åren. Det är framförallt ”experterna” som dömt ut honom.
Leif Boorch har hakat upp sig på Perra i ett par säsonger nu. Perra har inget taktiskt kunnande. Perra kan inte träna lag som inte är självgående. Yada, yada, yada. Bullshit från en tjurskalle. Wikegård har naturligtvis hakat på. Liksom både en och två och tre och femtielva kvällstidningsjournalister. Experternas och proffstyckarnas grumliga teser får fäste och spridning. Snart twittrar, bloggar och facebookar random dubbeldippande soffpotatis om Perras taktiska okunnighet. Supportrar som liksom en annan aldrig blev uttagna till TV-pucken men som det gick bra för ändå.
I en tid då allt fler före detta spelare och tränare förvandlas till panelhönor och facit-i-hand-fetischister är det kanske inte så konstigt att en sån som Hardy Nilsson tappade lusten. Inget gott om Byske-busen och ex-gårdaren men för att exemplifiera med något färskt: Av ”experterna” och dess varumärkesodlande kompisar i kvällspressen framställdes Hårde Hardy under en längre tid som trött, oengagerad och allmänt kass. När han till sist fick kicken ansåg ”experterna” och journalisterna/narcissisterna sig ha fått rätt. Vad var det vi sa, liksom?
Vi snackar självuppfyllande profetior de luxe här. Se mitt glada jag i ögonen och säg att jag är arg sjuhundra gånger. Och jag kommer att bli arg. Ungefär så.
* * *
Med spänning inväntar jag nu Herr Cronemans storslagna entré på scenen. Som en folkets man, lätt åldrad, poppig populist och ute-i-stugorna-favorit skall han lansera sina genomtänkta sanningar. Som en upphottad version av Lasse Anrell skall han bajsa ur sig lustiga provokationer. Varumärket, varumärket. Ansvarsfriheten beviljad.
Sannolikt tippar han IFK Göteborg till kvalserien, SM-guld till DIF och Bangura till KHL... Fan, man borde ha blivit murvel!
* * *
Sist men inte minst: Varmt välkommen till AIK, Anders Eldebrink!
Visar inlägg med etikett Perra Johnsson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Perra Johnsson. Visa alla inlägg
tisdag 4 december 2012
onsdag 17 oktober 2012
Vi gav bort allt - nu tar vi tillbaka det!
AIK gick in i säsongen med löftet att man skulle ge allt. "Nu ger vi allt", sa Dicken, Fish och Blomdahl. Sen gick de sönder. "Nu ger vi allt", sa Viklund och Sandberg. Sen gav de bort allt. "Nu ger vi allt", sa Nordström. Sen gav han allt men fick inget igen. Och på Hovet gapade sektionerna halvtomma. Och i båset var det ingen ordning alls. Och Perra blev ifrågasatt och Gozzi likaså och laget blev utbuat och själv hävdade jag bestämt att årets upplaga av Gnaget var den sämsta jag sett sedan 2001/02.
Men det var då det. Och nu är det nu. Nu är det ett annat AIK än det var för ett par veckor sedan.
Förutsättningarna inför kvällens match i Gävle var dessa: Seriens bästa hemmalag skulle ta emot seriens sämsta bortalag. Serieettan mot serietian. Regerande svenska mästarlaget Brynäs mot ett skadedrabbat AIK. Ändå hade jag på känn att det skulle bli en bra kväll ikväll. Och det blev det ju. AIK har haft relativt lätt i Gävle de senaste säsongerna, vunnit mer än man förlorat i Läkerolen och kanske satt griller i huvet på Jonsson & Co. Helt klart har Brynäs problem med AIK. Att Brynäs dessutom kom till spel med en färsk tripp till Finland i benen gjorde inte förutsättningarna sämre; det fanns faktiskt en hel del som talade för att AIK skulle ta höstens första bortaseger ikväll.
* * *
Det var mycket som var vackert ur gnagisk synvinkel i Gävle. Känner att jag måste nämna några av alla avgörande sekvenser som etsade sig fast:
Fredrik Hynnings fräcka och läckra mål fram till 1-2, då han först lurar klumpedunsen Sundqvist och sen sätter full fart mot kassen, fintar upp Rahm på läktaren och lägger in pucken.
Tobias Viklunds uppoffrande spel framför egen kasse, då han i mitten av tredje perioden täcker skott med ansiktet före.
Samme Viklunds sargpass till Hynning, Hynnings skridskoåkning och framspelning till Jocke Nordström och Nordströms avslutning fram till 1-4 i spel fyra mot fem.
Daniel Larssons räddning på Widings skott vid ställningen 1-3 (eller om det var 1-4).
Esa Pirnes två tacklingar i ett och samma byte, som på sätt och vis blir startsignalen på AIK:s resning ur den djupa svacka som man dessförinnan försatt sig i under inledningen av andra perioden.
Perra Johnssons ärliga och öppenhjärtiga sätt att svara på svåra frågor efter matchen.
* * *
Det finns mycket att lyfta fram efter en seger som den ikväll. AIK är helt klart på rätt väg men vi ska inte sväva iväg för den sakens skull.
Vid enstaka tillfällen gjorde sig tidigare synder påminda. Det både duttades och pluttades ett par gånger för mycket i egen zon. Svackan i inledningen av andra perioden hade kunnat kosta segern. Vi drar på oss flera onödiga utvisningar i offensiv zon... Men i stort så gör AIK en riktigt bra och gedigen match. Som supporter blir man stolt över laget. Man blir stolt över den moral och krigarmentalitet som finns bland både spelare och ledare. Och man blir stolt över att höra alla gnagare på plats, som sjunger och stöttar laget matchen igenom.
* * *
Fram till för inte så länge sedan var det AIK som bjöd på chanser och motståndarna som tackade och tog för sig. Sedan andra perioden i Linköping är det nästan tvärtom.
AIK jobbar hårdare, smartare och bättre än man gjorde före LHC borta. De individuella misstagen blir färre i takt med att spelarna ligger närmare varandra och ser till att hjälpa varandra ur trängda lägen. Passningarna sitter, farten är högre. AIK skjuter mer, driver bättre och hårdare på mål. Dåliga lag får studsarna emot sig, låter motståndarna ta hand om returer och femti-femti-puckar. Bra lag däremot har flyt, får studsarna med sig och tar saken i egna händer. Det är inte en fråga om tur, det är en fråga om skicklighet och hårt, smart jobb.
AIK:s vinster över Luleå och Brynäs har varit välförtjänta. De sex senaste poängen är kvitton på att Perra och pöjkera gör saker och ting rätt. Vi gav bort allt - nu tar vi tillbaka det!
Men det var då det. Och nu är det nu. Nu är det ett annat AIK än det var för ett par veckor sedan.
Förutsättningarna inför kvällens match i Gävle var dessa: Seriens bästa hemmalag skulle ta emot seriens sämsta bortalag. Serieettan mot serietian. Regerande svenska mästarlaget Brynäs mot ett skadedrabbat AIK. Ändå hade jag på känn att det skulle bli en bra kväll ikväll. Och det blev det ju. AIK har haft relativt lätt i Gävle de senaste säsongerna, vunnit mer än man förlorat i Läkerolen och kanske satt griller i huvet på Jonsson & Co. Helt klart har Brynäs problem med AIK. Att Brynäs dessutom kom till spel med en färsk tripp till Finland i benen gjorde inte förutsättningarna sämre; det fanns faktiskt en hel del som talade för att AIK skulle ta höstens första bortaseger ikväll.
* * *
Det var mycket som var vackert ur gnagisk synvinkel i Gävle. Känner att jag måste nämna några av alla avgörande sekvenser som etsade sig fast:
Fredrik Hynnings fräcka och läckra mål fram till 1-2, då han först lurar klumpedunsen Sundqvist och sen sätter full fart mot kassen, fintar upp Rahm på läktaren och lägger in pucken.
Tobias Viklunds uppoffrande spel framför egen kasse, då han i mitten av tredje perioden täcker skott med ansiktet före.
Samme Viklunds sargpass till Hynning, Hynnings skridskoåkning och framspelning till Jocke Nordström och Nordströms avslutning fram till 1-4 i spel fyra mot fem.
Daniel Larssons räddning på Widings skott vid ställningen 1-3 (eller om det var 1-4).
Esa Pirnes två tacklingar i ett och samma byte, som på sätt och vis blir startsignalen på AIK:s resning ur den djupa svacka som man dessförinnan försatt sig i under inledningen av andra perioden.
Perra Johnssons ärliga och öppenhjärtiga sätt att svara på svåra frågor efter matchen.
* * *
Det finns mycket att lyfta fram efter en seger som den ikväll. AIK är helt klart på rätt väg men vi ska inte sväva iväg för den sakens skull.
Vid enstaka tillfällen gjorde sig tidigare synder påminda. Det både duttades och pluttades ett par gånger för mycket i egen zon. Svackan i inledningen av andra perioden hade kunnat kosta segern. Vi drar på oss flera onödiga utvisningar i offensiv zon... Men i stort så gör AIK en riktigt bra och gedigen match. Som supporter blir man stolt över laget. Man blir stolt över den moral och krigarmentalitet som finns bland både spelare och ledare. Och man blir stolt över att höra alla gnagare på plats, som sjunger och stöttar laget matchen igenom.
* * *
Fram till för inte så länge sedan var det AIK som bjöd på chanser och motståndarna som tackade och tog för sig. Sedan andra perioden i Linköping är det nästan tvärtom.
AIK jobbar hårdare, smartare och bättre än man gjorde före LHC borta. De individuella misstagen blir färre i takt med att spelarna ligger närmare varandra och ser till att hjälpa varandra ur trängda lägen. Passningarna sitter, farten är högre. AIK skjuter mer, driver bättre och hårdare på mål. Dåliga lag får studsarna emot sig, låter motståndarna ta hand om returer och femti-femti-puckar. Bra lag däremot har flyt, får studsarna med sig och tar saken i egna händer. Det är inte en fråga om tur, det är en fråga om skicklighet och hårt, smart jobb.
AIK:s vinster över Luleå och Brynäs har varit välförtjänta. De sex senaste poängen är kvitton på att Perra och pöjkera gör saker och ting rätt. Vi gav bort allt - nu tar vi tillbaka det!
söndag 14 oktober 2012
Vi går mot bättre tider, tro mig, tro mig
Du kan inte ljuga för ett hjärta och jag kan inte påstå att det var med stora förhoppningar jag gick till Hovet igår. 0-5 tippade jag i matchbladet. Farsan Baloo var något mindre negativ, 1-5. Furste och siste målskytt: Nicklas Jensen. Åtminstone en siffra rätt, eller två. Men i övrigt gnäll. Baloo hävdade bestämt att det såg segt ut redan på uppvärmningen. Och då var ändå inte Björn Melin med. Själv ljög jag och sa att jag hade svårt att engagera mig. Jag var uppgiven och trött, ärrad och bränd.
En bit i andra perioden kom jag på mig själv med att säga till sorgen: Warum all this black stuff?
Det hade fram till dess varit AIK mot Luleå i Elitserien som det brukar vara AIK mot Luleå i Elitserien. Mållöst, småtrist och åka, åka, åka, puttas, puttas, knuffas. Rönken-hockey och Kuleå. Schackdragens okrönte bondlurk Bulan såg ut att lida pin på bortabänken. "Men smäll pa da", tror jag han tänkte. Och Anton Hedman satte in en halvmesyr till armbåge men mycket mer var det ju inte. Bröderna bråk liknade mest bröderna tråk. Chris och Cam. Kiss och kram. Eller nåt.
Ja, det hade varit AIK-Kuleå som vanligt. Men sen vaknade vi i publiken. Och då vaknade laget på isen. Ingen ramsa slår "Kom igen Gnaget". Precis som mot Växjö svarade spelarna upp med att höja sig ett snäpp. Edgars Klavins klev in och klev fram. Fixade ett powerplay till AIK som Esa Pirnes utnyttjade på bästa sätt. Hans vältajmade direktskott kan få den mest uppgivne att känna hopp. Därpå samarbetade Sandberg och Klavins, tog för sig när Luleå gav med sig, och hittade Jensen vid första stolpen. Hoppets låga blev till brinnande tro. 2-0 och därefter stabilitet.
Det blev AIK-Luleå i Elitserien som det brukar vara AIK-Luleå i slutspelet. AIK gjorde mål. AIK var det bättre laget. AIK avgjorde i andra perioden. För utomstående betraktare, eller Luleå-supportrar för den delen, måste matchen ha tett sig tåkig och trist. Men ur mitt och många andra gnagares perspektiv var det en hockeylördag att känna lycka över. Sett ur vår utsatta position var det den perfekta matchen. Vi fick se ett lag som visste vad det ville och gjorde vad det skulle. Juniorerna Klavins och Jonathan Andersson bidrog i högsta grad. Och Daniel Larsson höll nollan!
* * *
Samtidigt i en annan del av Sverige gick Timrå åter på pumpen. Rögle fick med sig en pinne från Jönköping. Ett par timmar efter att AIK tagit säsongens tredje trea inkasserade Växjö sin nionde nolla.
En titt på tabellvetet ger oss fyra lag som slåss i botten. Frölunda hör antagligen inte dit. Om AIK fortsätter att spela som i de fem senaste perioderna så har vi alla möjligheter att slåss om en slutspelsplats.
Men det håller inte i längden att gå runt på så få gubbar och glada gossar. AIK dras med alldeles för mycket skador. Fortsätter detta mönster att breda ut sig så måste Gozzi ta in spelare utifrån.
* * *
Men en seger är en seger är en seger. Perra har mitt stöd. Och från botten finns bara en väg, det är opp!
En bit i andra perioden kom jag på mig själv med att säga till sorgen: Warum all this black stuff?
Det hade fram till dess varit AIK mot Luleå i Elitserien som det brukar vara AIK mot Luleå i Elitserien. Mållöst, småtrist och åka, åka, åka, puttas, puttas, knuffas. Rönken-hockey och Kuleå. Schackdragens okrönte bondlurk Bulan såg ut att lida pin på bortabänken. "Men smäll pa da", tror jag han tänkte. Och Anton Hedman satte in en halvmesyr till armbåge men mycket mer var det ju inte. Bröderna bråk liknade mest bröderna tråk. Chris och Cam. Kiss och kram. Eller nåt.
Ja, det hade varit AIK-Kuleå som vanligt. Men sen vaknade vi i publiken. Och då vaknade laget på isen. Ingen ramsa slår "Kom igen Gnaget". Precis som mot Växjö svarade spelarna upp med att höja sig ett snäpp. Edgars Klavins klev in och klev fram. Fixade ett powerplay till AIK som Esa Pirnes utnyttjade på bästa sätt. Hans vältajmade direktskott kan få den mest uppgivne att känna hopp. Därpå samarbetade Sandberg och Klavins, tog för sig när Luleå gav med sig, och hittade Jensen vid första stolpen. Hoppets låga blev till brinnande tro. 2-0 och därefter stabilitet.
Det blev AIK-Luleå i Elitserien som det brukar vara AIK-Luleå i slutspelet. AIK gjorde mål. AIK var det bättre laget. AIK avgjorde i andra perioden. För utomstående betraktare, eller Luleå-supportrar för den delen, måste matchen ha tett sig tåkig och trist. Men ur mitt och många andra gnagares perspektiv var det en hockeylördag att känna lycka över. Sett ur vår utsatta position var det den perfekta matchen. Vi fick se ett lag som visste vad det ville och gjorde vad det skulle. Juniorerna Klavins och Jonathan Andersson bidrog i högsta grad. Och Daniel Larsson höll nollan!
* * *
Samtidigt i en annan del av Sverige gick Timrå åter på pumpen. Rögle fick med sig en pinne från Jönköping. Ett par timmar efter att AIK tagit säsongens tredje trea inkasserade Växjö sin nionde nolla.
En titt på tabellvetet ger oss fyra lag som slåss i botten. Frölunda hör antagligen inte dit. Om AIK fortsätter att spela som i de fem senaste perioderna så har vi alla möjligheter att slåss om en slutspelsplats.
Men det håller inte i längden att gå runt på så få gubbar och glada gossar. AIK dras med alldeles för mycket skador. Fortsätter detta mönster att breda ut sig så måste Gozzi ta in spelare utifrån.
* * *
Men en seger är en seger är en seger. Perra har mitt stöd. Och från botten finns bara en väg, det är opp!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)