Svarta gula september

Måndag. Grådaskig morgon. Blött och kallt. En hä-hä-härlig start på en hä-hä-härlig dag! Jag vaknade och lyckan var gjord.

* * *

Söndagen blev kanske inte den hundraprocentiga supersöndag som jag hade vågat drömma om, men ibland får man ta det onda med det goda. Vad är väl en sudden-förlust på Hovet efter en episk och oförglömlig överkörning av Djurgården på Råsunda ett par timmar tidigare? Inte mycket att hetsa upp sig över. AIK:s hockeykrigare gjorde en klart godkänd match och jämfört med premiären i Timrå agerade Gnaget nu som ett helt annat lag på isen. Låt vara att målkalasen hittills uteblivit. Vad viktigare är: grunderna sitter i försvarsspelet. Daniel Larsson spelar säkert  och stabilt. Perra och pöjkera är på rätt väg. Ge laget lite tid och Gnaget kommer att få ihop det framåt också. Jag är inte orolig än.

* * *

Det brann uppenbarligen för Jan Majlard igår. Hädanefter kallas han därför Majbrasan, eller - kort och gott - Majsan.

* * *

Som vanligt om hösten är det fullt upp att vara gnagare. Är det inte elitseriehockey så är det allsvensk fotboll och är det inte allsvensk fotboll så är det Euro League. Lägg därtill hockeyns J18, J20 och inte minst AIK Dam - som jag har ställt in mig på att förälska mig i denna vinter - och till och med SvD:s puckorakel, den passionerade men ännu inte pensionerade Janne Bengtsson, fattar att kalendern är späckad. Helst ska man ju hinna med att se lite allsvensk hockey också. Det är ju så hä-hä-hälsosamt. Man mår bra när det går dåligt för skit-dif.

* * *

Apropå röv undrar jag om det är meningen att man ska se Hisingens Stolthet som en verklig utmanare om fotbollsguldet? Om inte så kan Djurgården gärna få ta sig i Hä-Hä-Häcken även på fredag.

* * *

September är ovanligt ljus för att vara så svart tycker jag. Kan möjligen bero på att jag ser världen mer som Maestro än Majsan.

Svart och gul, som sagt. Inte svart och vit.

* * *

While you were talking about our life,
you killed the beauty of today