Så serielunka vi så småningom

AIK har inlett som förväntat. Efter en bra om än försvarsmässigt vinglig premiär på Hovet har man följt upp med två ganska dåliga matcher på bortaplan.

Modo-matchen har jag inte ens sett så den ska jag passa mig för att uttala mig om. Av de rapporter som nått mig konstaterar jag dock att det är svårt att vinna matcher i bussen. Modo borta brukar annars vara en match som AIK har stor chans att vinna. I tisdags tycks man överhuvudtaget inte ha befunnit sig på isen. Närvarande men frånvarande. Typ. Sådant som händer innan det vänder. Äh! Floskler och tomma ord är vad det blir när man, som en annan, försöker skriva om något man vet alldeles för lite om. Modo-matchen läggs till handlingarna. Även en inställd spolning är en spolning.

Gårdagens torsk i Skellefteå var ungefär lika väntad som Robert Roséns upprepade poängtorka i Växjö. Inget nytt under solen. Vi vet hur det brukar se ut i det västerbottniska trollträsket. Det börjar med att man möts av en skylt som det står AIK på. Det fortsätter med att en sexfingrad speaker, bara för att retas och göra sig ofantligt töntig, envisas med att benämna bortalaget "Gnaget" och hemmalaget AIK. Sedan får man höra en genuint vidrig sång om Sveriges bästa AIK. Det är folkfest i Byskebygd. Buskis, Snuskis och en flinande Jimmie Ericsson.

Skellefteå Allmänna Idrottsklubb är Eilert Pilarm på farliga droger. Skellefteå-Eilert har glömt bort att han bara är Elvis på låtsas. Han tror på fullaste allvar att han är alive and kicking. High six!

* * *

Jag har spått en höst och vinter där AIK blandar och ger men där man efterhand visar att Gnaget 2013/14 är betydligt bättre rustat än laget 2012/13. Återstår att se om Saida går igen i Black Boris.

* * *

Någon frågade mig var nyckeln till framgång ligger. Jag svarade: På Hovet där gnagarna bor ligger nyckeln. Sök i slottet framför det egna målet. Ni ska leta ordentligt. Ni ska hindra alla obehöriga från att inta slottet. Tryck bort dem, tackla dem, slå dem. Tryck era svettiga handskar så långt upp i snoken på de jävlarna att de aldrig mer törs visa sig framför Larsson. Mangla. Om en kille som heter Jimmie försöker göra samma sak som han gjorde igår ska ni låta honom veta att han lever. Han ska döden dö (vilket i praktiken innebär att hans ballar ska bli blå).

Ett av många problem igår var att när AIK verkligen försökte hålla rent i slottet så straffades man orättfärdigt av de långrandiga.

* * *

Rikard Franzén inledde presskonferensen efter gårdagens debacle med att prata om domarna. Han visade sig vara rörande överens med det svartgula twitteretablissemanget, som under matchen tävlade om vem som kunde såga zebror på fräckaste sätt. Jag vann inte, men det viktigaste var att delta. Kort sammanfattat menade Franzén att domarnas insats vid Skellefteås 2-1-mål var kass. Lite längre sammanfattat menade Franzén att domarnivån överlag är för låg i SHL. Vi har hört den förut. Jag lägger en värdering i detta och konstaterar att Franzén sa ungefär precis vad jag och många med mig tänkt, tyckt och uttryckt under relativt lång tid. Zebrorna suger.

* * *

Men man får de domare man förtjänar. Om SHL ägnade mer tid åt att säkerställa en jämnhög domar- och bedömningsnivå istället för att hitta på listiga förslag på hur man effektivast håller de allsvenska lagen utanför finrummet så hade vi kanske sluppit det här problemet.

* * *

Hockeyligan gör allt de kan för att stänga serien. Själv tycker jag att den ska öppnas upp.

Alternativt förordar jag tvångsnedflyttning av Färjestad och ett par till. Så de får uppleva hur det är att kämpa i källaren.

* * *

Apropå Skellefteås 2-1-mål igår: En märklig grej med hockey är att man är ansvarig för sin egen klubba men tydligen inte för sin egen kropp.

* * *

Säga vad man vill om Leksand men en del av mitt hjärta jublar över att nykomlingen gav Färjestad på nöten. Samma sak med Örebro vs HV71.

Leksand och Örebro visade igår varför nålsögat till SHL bör utvidgas snarare än tvärtom. Skillnaden mellan SHL-lagen och deras allsvenska konkurrenter är mindre än Håkan och många med honom vill tro.

* * *

På måndag tar AIK emot Linköping på Hovet. Jag blickar framåt med oro. Gnagarhjärtat bultar och slår och allt är precis som vanligt.

Det finns ingen serielunk för oss gnagare. Den som hävdar att hen inte går på hockey för att matcherna saknar betydelse lurar sig själv. Det är inte sen vi ska vara som bäst. Det är på måndag, på onsdag, på fredag och hela serien ut. Vi AIK:are har varken tid eller råd att serielunka oss genom en hockeyhöst och vinter. Vår viktigaste tid är nu, imorgon och resten av denna säsong.

* * *

Samtidigt som AIK Herr fäktades med zebror och väderkvarnar i Skellefteå begick Svenska Mästarna riksseriepremiär i Piteå. AIK vann (så klart) med 5-3 efter att förra säsongens guldhjälte Line Bialik punkterat matchen med mindre än tre minuter kvar. Tack vare AIK:s hockeydamer gick jag och la mig med ett leende på läpparna igår kväll. Tack vare Linnéa Bäckman, Lisa Johansson, Michelle Yucel och de andra svartgula hockeyhjältarna orkade jag stiga upp även denna molniga söndagsmorgon och författa ett genomtänkt och välformulerat blogginlägg tillägnat klubben och lagen i mitt hjärta.

Framåt stolta AIK!

* * *

Så serielunka vi så småningom men inte än på länge.

Besöksbloggare: Bengt Bolero

Bortom Bureåbodarna bodde Byske-Buddys båda bovbröder, bröderna Bonde. Bovbrödernas båda brädade brallisar brukade beundrande bevittna Byske-Buddys ballar. Ballarna baddade Byske-Buddys bas, Brölar-Bert. Byske-Buddy bodde bredvid Ballemeras blå byggnad. Byske-Buddys bröders brädade brallisar bodde båda bortom Berget, besynnerligt billigt bredvid Brölar-Berts bastanta baconbod.

Byxbeklädd blott baktill beslöt Black Boris besöka Brölar-Berts baconbod. Bilen brummade bort bredvid badplatsen Boviksbadets bastubyggnad. Bort bortom B-lagets bisarra blessyrer, bort bortom Blomdahlens bökiga bryggor.

Böljorna brusade bredvid bilen. Behärskat bromsade Boris bakom Brölar-Berts begagnade buss. Brölar-Bert betraktade Boris blygt. Boris besvarade Brölar-Berts blick. Bakom bastubyggnaden beskådade båda brallisarna besöket. Boris bar buttert bort bilen bakom Brölar-Berts baconbod. Bland bilvraken bakom baconboden brukade Brölar-Bert badda Byske-Buddys ballar.

Braket blev bedövande. "Bänd bort Bången, bänd bort Bången", brölade Brölar-Bert besatt. Byske-Buddy bajsade baken brun. Båda brallisarna bantade bort brösten. Ballemera blev beige. Byske-Buddy bångades bortom besinnings barriär. Böjde baken blottad. Broc bankade baconboden bucklig. Björn brunkade baconboden blå. Boris besudlade bovbröderna Bondes baxade banditbil. Bulletinen bakom baconboden: Brölar-Bert besegrad!

Byske-Buddy blev balsamerad. Båda brallisarna började beundra Brocs biffiga broder Björn. Brölar-Berts beklagliga belägenhet bekymrade blott bredvidboende bovbröderna Bondes bortskämda, bleka bäver.

Bara ben

Further on up the road

I kväll vankas det äntligen buskis i Byske igen. Skellefteå away. Ett efterlängtat möte mellan klubben som tror att den är hela Sveriges AIK och klubben som vet att den är hela världens AIK.

Ett slags derby, om man ska tro på tidningarna. Vilket man naturligtvis inte ska. Skellefteå AIK är egentligen lika ointressant som förening och glesbygdskonstruktion som Växjö Lökers. Men på något vis måste man ju skapa intresse. Och jag menar, vi är ju trots allt i underhållningsbranschen. Så låt gå då för att de nedrans bondlurkarna inte längre bara gapar utav fasa. Låt dem även gapa utav småstadsångest och komplex!

* * *

Som lag betraktat är Skellefteå trots allt av intresse. De krossade våra drömmar om guld i våras och har överhuvudtaget gjort det svårt att vara AIK:are i Skellefteå de senaste två säsongerna.

Resultatraden är allt annat än smickrande:

Säsongen 2010/11 spelade AIK tre matcher i Skellefteå.
Facit: 3-2, 5-4 (efter straffar) och 6-1 till hemmalaget.

Säsongen 2011/12 spelade AIK sex matcher i Skellefteå.
Facit: 4-3, 2-1, 1-4, 5-1, 8-2 och 5-3.

På nio försök har AIK alltså bara lyckats vinna en gång. Det säger naturligtvis en hel del om hur hemma AIK känner sig i Skellefteå. Och det säger onekligen en del om våra chanser att vinna ikväll.

* * *

Men historia är historia och det finns ingen anledning att plaska runt i sörjan av tider som passerat. Allt det bästa är det som är nytt, och ikväll ska AIK visa att vinsten mot Rögle inte vara en tillfällig resning av ett latent impotent lag. Varje match är lika viktig. Växjö kommer till Hovet på lördag men det går inte att stirra sig blind på den måstematchen. Det står tre poäng på spel i Skellefteå. Vi ska ta seden dit vi kommer och norpa minst två av dem.

* * *

Ett av AIK:s största problem så här långt tycker jag har varit spelet vid blålinjerna. Man tar för många konstiga beslut, går bort sig både på egen och offensiv blå och ger motståndarna spelvändningar och numerära överlägen. Med tanke på Skellefteås erkänt vassa omställningar är jag därför en smula orolig inför ikväll.

Skellefteå har emellertid inlett säsongen svajigt, det har varit upp och ner från match till match. Ena matchen öser de in mål, andra matchen är de uddlösa och tama. Om det beror på dem själva eller motståndarna vete fan. Antagligen är det väl som det brukar med den saken, en kombination av båda delarna.

* * *

En sak är jag säker på. Om AIK spelar lika slafsigt i egen zon som i första perioden mot Rögle får vi stryk. Jag kanske larvar mig nu men ärligt talat blir jag konfunderad när Anders Hultin säger att AIK gjorde "en riktigt bra första period mot Rögle". Visst, AIK gjorde fyra mål, varav tre i PP, men hur såg det ut bakåt?

Det är möjligt att Hultin säger som han gör för att stärka laget men om han på allvar tror sina egna ord är det oroväckande. AIK vann fullt rättvist över Rögle men ingen kan inbilla mig att spelet var särskilt bra. Det var två bottenlag som gjorde upp och det ena var mindre dåligt än det andra. Om AIK ska klättra i tabellen måste allt bli bättre. Betydlig bättre.

* * *

Stefan Johansson gör välkommen comeback ikväll och det känns förstås bra. Med Viklund, MacNevin, Carlsson och Johansson i laget har AIK fyra högklassiga elitseriebackar på isen. Det lär behövas ikväll. Trots min pessimistiska infallsvinkel tror jag på AIK.

Tips: Skellefteå - AIK 3-4. Björn Melin avgör i sudden.

Back to Byske

Sedan natten mellan onsdag-torsdag har jag inte gjort annat än längtat. I kväll smäller det igen.

Fredagshockey fick vi gnagare vänja oss vid under åren i källaren. Värdelöst, tyckte jag då. Underbart, tycker jag nu. I kväll får byskeborna gärna sitta på nålar lika länge som en annan satt och led och kved på Hovet i onsdags. Maratonmatcher är skönare i soffan. Särskilt när man förlorar dem.

Det slog mig inte förrän efteråt att jag under hela matchen i onsdags inte fick i mig mer än en ynka kopp kaffe och en mazarin. Inte konstigt att man mådde som en mörbultad nollråtta efteråt.

Den knappa kosten, det låga vätskeintaget och det i timmar klappande gnagarhjärtat förde med sig något stort: När jag kom i säng, ett par timmar efter att Jimmie Ericsson ruinerat kvällen, kände jag mig som en i laget; tagen, slagen, bedragen. Jag ältade matchen gång på gång. Först efter att ha kommit att tänka på kvalserien och min favoritskribent alla kategorier, Janne Bengtsson, blev jag supporter igen och kunde komma till ro.

Denna myspysiga fredag unnar jag Byske med anhang en seg kväll med mycket hopp och förtvivlan, snyggt avrundat med en käftsmäll. Vad sägs om följande periodsiffror: 0-0, 1-1, 2-2, 0-0, 0-0, 0-0, 0-1?

Byske vs Bång

Jag laddade på sämsta tänkbara sätt inför semifinal 1, med magsjuka, rännskita och pizza á la Magnus Uggla. Hela helgen gick åt till att må illa och tycka synd om Boris.

Med en snygg övergång från sjuk i buk till kuk i bruk slog jag mig ner i soffan och odlade stake. Det är semifinal som gäller. Inga halvmesyrer, inget onödigt tjafs. Det är hårda bullar, Blomdahl och Bång. It's a man's game. Ett tag kände jag mig som en sansad version av Wikegård men det var innan han jämförde Byskes tama hemmapublik med en snuttetumme. Då blev det för mycket för mig i soffan. Jag fick lov att SMS:a Greken och be han dra en extratralla i andra pausen. En för mig också kompis, skrev jag och fick ett frågetecken till svar. Men vid det laget hade zebran inte hittat en enda AIK-utvisning så jag visste var jag hade honom, min vän. På dass med stil och klass.

Det är något med Byske som är svårt att förstå. De tycks kunna höja tempot lite när de vill men de gör det bara när de verkligen måste. Ikväll gjorde de det efter tredje periodens power break. Men AIK svarade upp. Inte bara med en gång utan med en Bång. Därefter klev Salmonsson och McDonell fram, igen. Vad har hänt med de två egentligen? Är de dopade? Är de slutspelstaggade? Så bra som Salle och McDonell spelar nu har de inte gjort på hela säsongen. Inte i närheten. Och det är de inte ensamma om. Josh var jättebra ikväll. Stefan Johansson är bättre än någonsin. Och Fish! Fredrik Carlsson visade VM-klass i tre perioder. Han har förvisso varit lika bra hela säsongen men ändå. Fantastisk!

Som supporter kan man ta sig friheten att sväva iväg en kväll som denna. Lite hybris har aldrig skadat en gnagare.

Men det är skönt att se AIK-spelarnas lugna firande. Det känns tryggt att se och höra McDonell intervjuas efter matchen. Han säger förstås alla de rätta grejerna. Spelarnas agerande efter slutsignalen visar emellertid att det är mer än bara snack. Det här laget är inte nöjt förrän det vunnit guld. Allt annat vore en besvikelse. Det är helt klart ett annat AIK som spelar om final i år än det AIK som åkte ut i fyra raka i fjol. Det är ett mer erfaret, mer spetsat och kanske framförallt mer hungrigt AIK. Det är ett AIK som på onsdag kommer att göra allt för att skicka hem Byske till Byske med 0-2 i matcher och svansen mellan benen. Välkomna till Hovet. Welcome to Hell!

Skön bildtext HÄR by the way. Tack för tipset Mary!