Vi går mot bättre tider, tro mig, tro mig

Du kan inte ljuga för ett hjärta och jag kan inte påstå att det var med stora förhoppningar jag gick till Hovet igår. 0-5 tippade jag i matchbladet. Farsan Baloo var något mindre negativ, 1-5. Furste och siste målskytt: Nicklas Jensen. Åtminstone en siffra rätt, eller två. Men i övrigt gnäll. Baloo hävdade bestämt att det såg segt ut redan på uppvärmningen. Och då var ändå inte Björn Melin med. Själv ljög jag och sa att jag hade svårt att engagera mig. Jag var uppgiven och trött, ärrad och bränd.

En bit i andra perioden kom jag på mig själv med att säga till sorgen: Warum all this black stuff?

Det hade fram till dess varit AIK mot Luleå i Elitserien som det brukar vara AIK mot Luleå i Elitserien. Mållöst, småtrist och åka, åka, åka, puttas, puttas, knuffas. Rönken-hockey och Kuleå. Schackdragens okrönte bondlurk Bulan såg ut att lida pin på bortabänken. "Men smäll pa da", tror jag han tänkte. Och Anton Hedman satte in en halvmesyr till armbåge men mycket mer var det ju inte. Bröderna bråk liknade mest bröderna tråk. Chris och Cam. Kiss och kram. Eller nåt.

Ja, det hade varit AIK-Kuleå som vanligt. Men sen vaknade vi i publiken. Och då vaknade laget på isen. Ingen ramsa slår "Kom igen Gnaget". Precis som mot Växjö svarade spelarna upp med att höja sig ett snäpp. Edgars Klavins klev in och klev fram. Fixade ett powerplay till AIK som Esa Pirnes utnyttjade på bästa sätt. Hans vältajmade direktskott kan få den mest uppgivne att känna hopp. Därpå samarbetade Sandberg och Klavins, tog för sig när Luleå gav med sig, och hittade Jensen vid första stolpen. Hoppets låga blev till brinnande tro. 2-0 och därefter stabilitet.

Det blev AIK-Luleå i Elitserien som det brukar vara AIK-Luleå i slutspelet. AIK gjorde mål. AIK var det bättre laget. AIK avgjorde i andra perioden. För utomstående betraktare, eller Luleå-supportrar för den delen, måste matchen ha tett sig tåkig och trist. Men ur mitt och många andra gnagares perspektiv var det en hockeylördag att känna lycka över. Sett ur vår utsatta position var det den perfekta matchen. Vi fick se ett lag som visste vad det ville och gjorde vad det skulle. Juniorerna Klavins och Jonathan Andersson bidrog i högsta grad. Och Daniel Larsson höll nollan!

* * *

Samtidigt i en annan del av Sverige gick Timrå åter på pumpen. Rögle fick med sig en pinne från Jönköping. Ett par timmar efter att AIK tagit säsongens tredje trea inkasserade Växjö sin nionde nolla.

En titt på tabellvetet ger oss fyra lag som slåss i botten. Frölunda hör antagligen inte dit. Om AIK fortsätter att spela som i de fem senaste perioderna så har vi alla möjligheter att slåss om en slutspelsplats.

Men det håller inte i längden att gå runt på så få gubbar och glada gossar. AIK dras med alldeles för mycket skador. Fortsätter detta mönster att breda ut sig så måste Gozzi ta in spelare utifrån.

* * *

Men en seger är en seger är en seger. Perra har mitt stöd. Och från botten finns bara en väg, det är opp!