Efter min andra match och min andra dag som trogen supporter och säsongskortsinnehavare är jag med säkerhet torsk. Torsk på AIK Dam, torsk på Riksserien. Trots torsk mot Sara Grahn.
Ja, trots torsk mot den fruktansvärt skickliga Brynäs-keepern Sara Grahn är jag fast. Jag kan inte se vad som ska kunna slita mig från det här laget. Det är Gnaget när det är som bäst. I en match som spelmässigt var betydligt bättre än lördagsfajten mot Leksand blev det ett betydligt sämre slutresultat. AIK dominerade faktiskt spelet i stort sett genom hela matchen. Men Brynäs kontrade effektivt och i kassen hade de ett monster. Sällan har jag sett en målvakt dominera så stort. AIK vann skotten med 47-28. Av de 47 skotten avlossades säkerligen ett tiotal ur riktigt bra lägen. AIK skapade men Sara Grahn lapade. Sög åt sig varenda puck. Allt ljus på Sara Grahn.
Och jag som var så himla rolig. Inför matchen klottrade den okunnige nybörjaren i sitt matchprogram: Sara Julgrahn, höhö.
* * *
AIK kom till spel utan ordinarie lagkapten. Gizela Blom klev av mot Leksand och klev på igen. Men idag saknades hennes namn i laguppställningen. I Bloms ställe fick Helene Martinsen bära kaptenens C på bröstet och hon ledde laget med den äran. Det kunde och borde ha blivit minst ett mål från Martinsens klubba. Om det nu inte varit för Sara Grahn. AIK:s förstakedja skapade farligheter varje gång de var på isen. Nästan varje gång stod Sara Grahn i vägen. Martinsen, Hedengren och Bialik Øien var dock inne när Gnagets enda mål i matchen föll. Det var den snabba och underbart tekniska Bialik Øien som på egen hand snurrade upp Brynäs-försvaret och satte reduceringen fram till 1-3 sju minuter in i andra perioden. Men därefter var det stopp. Väggen Sara Grahn såg gnagarna stånga sig blodiga. Väggen Sara Grahn fixade segern åt Brynäs nästan på egen hand. Väggen Sara Grahn, med 91 A-landskamper för Sverige på meritlistan. Vad vet en nyligen torskad oskuld om hockey?
* * *
Jag vet inte när jag senast såg två hockeymatcher LIVE med AIK på två dagar. Jag undrar om det ens har hänt tidigare. Å andra sidan hade jag heller inte sett AIK:s damer in action före denna häpnadsväckande helg. Att det skulle ta nästan trettiotre år av mitt liv att inse vad som så länge gått mig förbi. Det är inte fråga om skandal, men näst intill. Missförstå mig nu inte. Det här inlägget skall inte läsas med ironikerns glasögon på nästippen. För en gångs skull är jag dödligt seriös rakt igenom. Jag är frälst, jag är kär i AIK Dam. Om förälskelsen sedan är en frukt av min egen inställning får andra bedöma. Min självinsikt räcker inte till. Och ärligt talat så spelar det ingen roll. Jag hade ställt in mig på kärlek och kärlek blev det. Vid första ögonkastet.
* * *
Söndagens bästa gnagare var i mina ögon Line Bialik Øien. Tätt följd av 91:an Bäckman. Linnéa Bäckman har på två matcher blivit en så pass stor favorit att jag helt sonika bestämt mig för att ändra i min bloggarbeskrivning. Det finns inte längre plats för Bellman. Boris beundrar hädanefter Bång, BÄCKMAN och Bengt Bolero.
* * *
Att AIK Herrs Björn Melin ens får bära samma nummer som Bäckman är för övrigt en gåta. Linnéa Bäckman är lika sevärd som en gång i tiden Morgan Samuelsson var. Björn Melin är än så länge varken sevärd eller synbar. Boris beundrar inte Björn. Boris blott besviken.
* * *
That thunder in your heart
At night when you're kneeling in the dark
It says you're never gonna leave her
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar