It's gonna be a long walk home

AIK besegrade Växjö till slut. Men det var krampaktigt, segt och spelmässigt dåligt många och långa stunder.

Andra perioden var lika usel som AIK Ishockeys strategiska flytt av Kids Zone till nån slags flygplatsgateliknande mellanstation. Idag var det uppenbarligen fint folk på plats på Hovet för kortsidan med tillhörande lilla läktare hade inte längre plats för några kids. AIK:s yngsta supportrar fick snällt flytta på sig för att bereda plats för Very Important People.

* * *

För två år sedan var det säsongarna på bästa plats som fick ge vika för det fina folket. Själv tilldelades jag t.ex. derbybiljetter i Globen på rad 4 istället för min ordinarie på rad 10. Ett välformulerat mejl senare fick jag ett telefonsamtal från AIK:s dåvarande vd, som lovade att ordna saken. Därefter fick jag bättre platser. Till två av derbyna. Ett av derbyna såg jag från rad 8, placerad bakom ett rött jävla räcke, som man antingen var tvungen att huka sig under eller hänga sig över, för att överhuvudtaget kunna se vad som hände på isen.

* * *

Och idag var det alltså kidsens tur att tjocka på sig. Ungarnas tur att ge plats åt de lite finare, lite bättre besökarna.

Man kan tycka att den oannonserade flytten var märklig. Inte minst med tanke på att AIK gjort sitt bästa för att marknadsföra just denna match med att locka familjer till Kids Zone. Men det är klart, varför ge ungarna ett roligt plejs att lattja på i pauserna, som ligger nära isen och därmed ger en känsla av att man faktiskt är på Hovet och som till och med erbjuder särskilda sittplatser som gör att man kan se matchen från Kids Zone? När man istället kan låta dem gå till entré 11, klättra uppför en brant trappa och därefter transportera sig genom en lång korridor för att komma till The Real AIK Kids Zone - på behörigt avstånd från Hovet. Långt bortom stämningen, slipsarna, snittarna och de höga, vackra, vita kockmössorna.

* * *

Det är så här man uppfostrar unga AIK:are till kunder som hellre socialiserar än ser på hockey.

Det är så här man gör när man visar vilka som är viktiga och vilka som kommer i andra hand.

Det är så här man gör när man vill få en trogen hockeygnagare och småbarnsfar att tappa lusten.

* * *

Matchen då? Tja, vi vann. Vi tog tre poäng. Det räcker. Sur-Janne fick se sitt jumbogäng torska för sjätte matchen i rad och ingen är gladare än jag. Lökers hör inte hemma i Elitserien och det gör inte Sur-Janne heller. Jag kan ärligt säga att efter Rosén-gate föraktar jag allt som den där klubben står för. Eller står och står för. Vad fan står Lökers för, egentligen? De har fula dräkter, töntigt märke och en gaphals i båset. Och en supporterklubb som kallar sig Lakejer. Livréklädda betjänter, hantlangare och eftersägare. Det är väl, när jag tänker efter, ungefär den typen av fans som vissa element inom AIK vill ha fler av på Hovet. Tro fan att jag tänker inställa mig till måndagens extra möte i AIK Ishockeyförening.

* * *

Om AIK Ishockey även i fortsättningen ämnar prioritera fint folk framför vanliga barnfamiljer så hoppas jag att de meddelar detta i förväg. Så att jag vet när det är dags att sälja mitt säsongskort.