Vi gav bort allt - nu tar vi tillbaka det!

AIK gick in i säsongen med löftet att man skulle ge allt. "Nu ger vi allt", sa Dicken, Fish och Blomdahl. Sen gick de sönder. "Nu ger vi allt", sa Viklund och Sandberg. Sen gav de bort allt. "Nu ger vi allt", sa Nordström. Sen gav han allt men fick inget igen. Och på Hovet gapade sektionerna halvtomma. Och i båset var det ingen ordning alls. Och Perra blev ifrågasatt och Gozzi likaså och laget blev utbuat och själv hävdade jag bestämt att årets upplaga av Gnaget var den sämsta jag sett sedan 2001/02.

Men det var då det. Och nu är det nu. Nu är det ett annat AIK än det var för ett par veckor sedan.

Förutsättningarna inför kvällens match i Gävle var dessa: Seriens bästa hemmalag skulle ta emot seriens sämsta bortalag. Serieettan mot serietian. Regerande svenska mästarlaget Brynäs mot ett skadedrabbat AIK. Ändå hade jag på känn att det skulle bli en bra kväll ikväll. Och det blev det ju. AIK har haft relativt lätt i Gävle de senaste säsongerna, vunnit mer än man förlorat i Läkerolen och kanske satt griller i huvet på Jonsson & Co. Helt klart har Brynäs problem med AIK. Att Brynäs dessutom kom till spel med en färsk tripp till Finland i benen gjorde inte förutsättningarna sämre; det fanns faktiskt en hel del som talade för att AIK skulle ta höstens första bortaseger ikväll.

* * *

Det var mycket som var vackert ur gnagisk synvinkel i Gävle. Känner att jag måste nämna några av alla avgörande sekvenser som etsade sig fast:

Fredrik Hynnings fräcka och läckra mål fram till 1-2, då han först lurar klumpedunsen Sundqvist och sen sätter full fart mot kassen, fintar upp Rahm på läktaren och lägger in pucken.

Tobias Viklunds uppoffrande spel framför egen kasse, då han i mitten av tredje perioden täcker skott med ansiktet före.

Samme Viklunds sargpass till Hynning, Hynnings skridskoåkning och framspelning till Jocke Nordström och Nordströms avslutning fram till 1-4 i spel fyra mot fem.

Daniel Larssons räddning på Widings skott vid ställningen 1-3 (eller om det var 1-4).

Esa Pirnes två tacklingar i ett och samma byte, som på sätt och vis blir startsignalen på AIK:s resning ur den djupa svacka som man dessförinnan försatt sig i under inledningen av andra perioden.

Perra Johnssons ärliga och öppenhjärtiga sätt att svara på svåra frågor efter matchen.

* * *

Det finns mycket att lyfta fram efter en seger som den ikväll. AIK är helt klart på rätt väg men vi ska inte sväva iväg för den sakens skull.

Vid enstaka tillfällen gjorde sig tidigare synder påminda. Det både duttades och pluttades ett par gånger för mycket i egen zon. Svackan i inledningen av andra perioden hade kunnat kosta segern. Vi drar på oss flera onödiga utvisningar i offensiv zon... Men i stort så gör AIK en riktigt bra och gedigen match. Som supporter blir man stolt över laget. Man blir stolt över den moral och krigarmentalitet som finns bland både spelare och ledare. Och man blir stolt över att höra alla gnagare på plats, som sjunger och stöttar laget matchen igenom.

* * *

Fram till för inte så länge sedan var det AIK som bjöd på chanser och motståndarna som tackade och tog för sig. Sedan andra perioden i Linköping är det nästan tvärtom.

AIK jobbar hårdare, smartare och bättre än man gjorde före LHC borta. De individuella misstagen blir färre i takt med att spelarna ligger närmare varandra och ser till att hjälpa varandra ur trängda lägen. Passningarna sitter, farten är högre. AIK skjuter mer, driver bättre och hårdare på mål. Dåliga lag får studsarna emot sig, låter motståndarna ta hand om returer och femti-femti-puckar. Bra lag däremot har flyt, får studsarna med sig och tar saken i egna händer. Det är inte en fråga om tur, det är en fråga om skicklighet och hårt, smart jobb.

AIK:s vinster över Luleå och Brynäs har varit välförtjänta. De sex senaste poängen är kvitton på att Perra och pöjkera gör saker och ting rätt. Vi gav bort allt - nu tar vi tillbaka det!

Att skapa en vana att vinna

SCA-cupen blev verkligen ingen succé - men vem hade räknat med det? Tre matcher på tre dagar, klart som korvspad att Perra & Co då väljer att lufta ivriga juniorer framför rinkrostiga rävar.

AIK såg pigga ut inledningsvis mot Modo men mattades ju längre matchen led. Naturligt just med tanke på det minst sagt intensiva matchandet. När man tittar på resultaten i cupen bör man nog ha i åtanke att Timrå och Modo tjuvstartade turneringen redan den 22 augusti. Allt annat än en svartgul tredjeplats hade således varit över förväntan. Eller kanske inte. Man vill ju alltid se AIK vinna. Men ändå. Försäsong är försäsong och en floskel blir inte mindre sann bara för att man upprepar den likt ett mantra. Resultaten på försäsongen bör alltid tas med en hink salt.

Låt oss istället fokusera på vad som faktiskt varit bra, samt vad som behöver bli bättre.

Igår mönstrade AIK för första gången denna hockeyhöst en närmast komplett forwardsuppställning. Endast David Lillieström-Karlsson saknades. Det kommer såklart att laboreras en del med kedjorna framöver, sannolikt en bit in i seriespelet. Så är det alltid. Kedjan med Pirnes som center mellan bröderna Ahlström känns emellertid klockren redan nu. Jensen och Little kan nog också komma att trivas ihop. Frågan är vem som ska centra mellan dem. Sandberg? Janmark? Steen? Kanske Jocke Nordström? Den som lever får se.

Sistnämnde Nordström var stundtals riktigt bra igår - i en inte helt ovan högerforwardsposition. Där får han gärna förbli.

Den enskilde spelare som glatt mig mest i helgen är Broc Little. Killen hade inte spelat en match sen i april inför SCA. Ändå kommer han ut med fart och frenesi som få. Nu blev det inte mer än ett turmål (mot Sundsvall) den här gången, inte desto mindre har Little visat klass. Hans förmåga att ta in pucken i anfallszon, närmast på egen hand skapa oro runt motståndarkassen, hitta mål och sina medspelare... Broc kommer GARANTERAT att bli en ny publikfavorit på Hovet i vinter.

"Det finns lite att jobba med", sa Fredrik Carlsson till Marie Hallman efter 1-4 igår. Det är en sanning med modofikation.

Det finns i själva verket ganska mycket att jobba med. Spelet i egen zon till exempel. Där såg det emellanåt riktigt dåligt ut i Sundsvall. Virrigt, segt. Dålig kommunikation? Man ska naturligtvis inte lasta juniorerna för detta. Men självklart uppstår det missförstånd när oprövade kort kastas in i leken på detta sätt. Den som i mina ögon sett allra segast ut har faktiskt varit Fredrik Carlsson, inte minst i början av matcherna. Dick Tärnström hade också kunnat växla upp ett par snäpp. Återvändaren och blivande elitseriedebutanten Andreas Frisk tror jag kommer att få slåss för sin plats framöver.

Den junior som imponerat mest på mig är Jonathan Andersson. Konkurrensen om backplatserna har knappast mjuknat efter helgen.

Målproduktionen kunde och borde naturligtvis ha varit bätte. Sedan AIK smällde in fyra mål i tredje perioden mot Leksand (vinst 5-4 den 18 augusti) har det blivit blott sju mål på fem matcher. Varav alltså två mot division 1-laget Sundsvall. Här är jag dock inte särskilt orolig. Snarare övertygad om att det kommer lossna rätt snart, förhoppningsvis redan i samband med veckans dubbelmöte med SSK. Det måste få ta lite tid att hitta rätt med formationerna. För övrigt är det nog inte formationerna som varit problemet på sistone, snarare bristen på vilja att driva hårt och tillräckligt uppoffrande på mål.

Något som däremot oroar mig är målvaktsspelet. Daniel Larssons ok kommer att bli tungt att bära och det vill till att han får riktigt bra hjälp av sina utespelare. Jag hoppas, hoppas på Larsson och tänker absolut inte döma ut hans chanser att återta en landslagsplats. Men av vad jag sett hittills så vete fan. När Viktor Fasth kom till AIK imponerade han stort redan på försäsongen. Jämförelsen är kanske orättvis men det är lika bra att vänja sig. Larsson kommer säsongen igenom att jämföras med Fasth, oavsett vad han, jag eller bragdens mammas moster fasters bror tycker om saken.

Det sitter en plansch på väggen i AIK:s omklädningsrum med texten "Create winning habits - to create a habit to win". På onsdag och fredag står Södertälje Sportklubb för motståndet. Det är dags att börja vänja sig vid att vinna nu, Gnaget.