Pöjkera längst fram

Hockeyhelgen började på bästa sätt: AIK dam mosade HV71 Queens på Ritorp och AIK J20 mosade Dif Princesses på Hovet.

Eftersom de två matcherna startade exakt samtidigt tvingades jag prioritera. A-lagshockey är alltid A-lagshockey, tänkte jag. Och AIK dam är alltid AIK dam. Dessutom hade jag ju som bekant bäddat för gaykväll på förhand med pöjkera Prozac och Klabbe the King. Enkelt val således. Ritorp lockade och pockade och AIK dam gjorde mig knappast besviken. Redan en bit in i första perioden grälade Prozac och Klabbe som ett gift gammalt par, och mittemellan dessa båda lätt åldrade men välkammade bohemer hängde jag på räcket och njöt av den underhållning som bjöds.

Min favorit och nya idol, Linnéa Bäckman, spelade tyvärr inte idag. Det var tråkigt. I övrigt var det mesta roligt.

AIK inledde naturligtvis lite segt. Det blir liksom lätt så när 91:an Bäckman saknas i laguppställningen. Det var 0-0 efter första perioden, mot ett lag som trots sitt mäktiga efternamn är hopplöst sist i serien. För en vecka sedan vann Gnaget med 5-0 i Jönsköping. Skottstatistiken i Prolympiahallen: 67-19 till AIK. Men Riksseriens okrönta jumbodrottningar höll alltså tätt första tjugo på Ritorp. Därefter blev det dock åka av. Klasskillnaden var stor så stor och segersiffrorna kunde och borde ha blivit större än 6-1. Om det nu inte hade varit för HV71:s duktiga keeper, Sabina Eriksson. Hon stod för så många räddningar att till och med Klabbe tappade räkningen.

Line Bialik Øien snurrade med fart och finess och gjorde både 1-0 och 2-1. Strax därefter var hon oerhört nära att bli tremålsskytt, men skottet tog i ribbans underkant. På returen högg Fanny Rask och petade enkelt in 3-1. Själv hävdade jag bestämt att pucken var över linjen redan innan Rask hann fram. Men det var den kanske inte. Hur som helst var det Øiens mål. Precis som för övrigt AIK:s
6-1 var det. Inget ont om Fanny, som återigen höll sig Rask på en retur, men det var ju Øien som "gjorde" målet. Denne Line Bialik Øien är fruktansvärt bra. Snabb, teknisk, målfarlig. Grymt sevärd!

Precis som för en vecka sedan vann AIK skotten med förkrossande siffror: 55-19. Med Linnéa Bäckman i laget hade Gnaget gjort minst ett par mål till! Jag sär, jag sär...

En sak som faktiskt grämer mig en smula är att Amanda Lundell fortfarande inte gjort mål den här säsongen. Hon har liksom HV71 ett efternamn som förpliktigar, om än på ett helt annat sätt än flickorna från Småland. Ni kan ju fethaja att det finns en låtskatt att ösa ur för den som bara längtar efter att få lovsjunga Amandas färdigheter på isen! Hon gör mig inte galen än men inte särskilt lycklig, lycklig heller. Men kärleken förde oss samman och jag är säker på att det lossnar snart. Tro mig Amanda, jag är på din sida!

Men jag vill ha mål, mål, mål och höja en skål, skål skål. För AIK dam. För Bialik Øien och Linnéa Bäckman. Och för the two and only Lundell. Så sant som jag älskar detta laget och så sant som jag tack vare AIK dam, på vuxendomens höst, har fått återuppleva känslan av att vara en utav pöjkera längst fram.