Gozzi byggde laget, vårt Gnaget, och Perra sa att det var gött. Men Perra lyfte inte laget och då blev Gozzi trött.
Gozzi ville väl egentligen aldrig ha hit Perra. Han hade siktet inställt på andra. Men Perra blev Gozzis nödlösning och fallskärm. I väntan på något bättre. Om det hade gått bra för laget under Perra hade Gozzi fått beröm. Nu gick det dåligt för laget under Perra och då fick Perra skulden. Gozzi pratar om en förlorad själ. En spelidé som inte förvaltats som den skulle. Men hur förvalta en spelidé som bygger på att man har ett spelarmaterial när man inte har ett spelarmaterial, utan bara spillror av en stomme? Roger Melin hade knappast gjort jobbet bättre. Inte Eldebrink heller. Tror jag.
Perra kom för att förvalta. Bygga vidare. Med Perra vid rodret skulle AIK ta nästa steg. Dock utan Fasth. Utan Nemeth. Utan Gynge. Utan Rosén, McDonell, Rudslätt, Salmonsson och Pavlikovsky. Utan Daniel Bång. Men med, skulle det snart visa sig, en hel drös skadebenägna nyckelspelare.
Således kom Perra Johnsson till ett dukat bord. Happy Meal med trasiga leksaker.
Samtidigt frossade våra konkurrenter i plusmenyer. Extra stor pommes, jordgubbsmilkshake och äppelpaj.
Men AIK saknade penningar. AIK saknade faciliteter. Så Gozzi klagade på publiken. Varför kommer det inga gnagare till Hovet? Här som är så livat och glatt. Barnkalas och ballonger. Vad begär ni egentligen? Kinderägg für alle? Med lite flyt får ni en rehabiliterad Huselius lagom till jul. Ho ho ho. Tomten är klädd i svart i år.
* * *
Jag tycker att Perra har fått alldeles för mycket skit de senaste åren. Det är framförallt ”experterna” som dömt ut honom.
Leif Boorch har hakat upp sig på Perra i ett par säsonger nu. Perra har inget taktiskt kunnande. Perra kan inte träna lag som inte är självgående. Yada, yada, yada. Bullshit från en tjurskalle. Wikegård har naturligtvis hakat på. Liksom både en och två och tre och femtielva kvällstidningsjournalister. Experternas och proffstyckarnas grumliga teser får fäste och spridning. Snart twittrar, bloggar och facebookar random dubbeldippande soffpotatis om Perras taktiska okunnighet. Supportrar som liksom en annan aldrig blev uttagna till TV-pucken men som det gick bra för ändå.
I en tid då allt fler före detta spelare och tränare förvandlas till panelhönor och facit-i-hand-fetischister är det kanske inte så konstigt att en sån som Hardy Nilsson tappade lusten. Inget gott om Byske-busen och ex-gårdaren men för att exemplifiera med något färskt: Av ”experterna” och dess varumärkesodlande kompisar i kvällspressen framställdes Hårde Hardy under en längre tid som trött, oengagerad och allmänt kass. När han till sist fick kicken ansåg ”experterna” och journalisterna/narcissisterna sig ha fått rätt. Vad var det vi sa, liksom?
Vi snackar självuppfyllande profetior de luxe här. Se mitt glada jag i ögonen och säg att jag är arg sjuhundra gånger. Och jag kommer att bli arg. Ungefär så.
* * *
Med spänning inväntar jag nu Herr Cronemans storslagna entré på scenen. Som en folkets man, lätt åldrad, poppig populist och ute-i-stugorna-favorit skall han lansera sina genomtänkta sanningar. Som en upphottad version av Lasse Anrell skall han bajsa ur sig lustiga provokationer. Varumärket, varumärket. Ansvarsfriheten beviljad.
Sannolikt tippar han IFK Göteborg till kvalserien, SM-guld till DIF och Bangura till KHL... Fan, man borde ha blivit murvel!
* * *
Sist men inte minst: Varmt välkommen till AIK, Anders Eldebrink!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar