Farväl, Ryno

Hur säger man till nån att här tar vägen slut? Du har hockeyn i blodet, grabben, visserligen, visserligen, men tyvärr så räcker det inte. Du är inte tillräckligt bra. Du är inte den vi behöver. Tack och goodbye och här tar vägen slut. Här tar vägen slut...

¤ ¤ ¤

Johan Ryno är utan tvekan den AIK-spelare som jag varit mest splittrad till de senaste två säsongerna. Å ena sidan har jag stundtals sett hans potential. I sina bästa stunder är Ryno nämligen en klasspelare med unika egenskaper. Å andra sidan har jag alltför ofta sett hans brister. I sina sämsta stunder är Ryno en seg, oinspirerad och slarvig kasspelare som mest är i vägen. Både för sig själv och sina medspelare.

"Han har hockeyn i blodet. Han har hockeyn i blodet", har jag tänkt, skrivit, sagt och lyriskt ylat när Ryno trampat fart så underbart. Tyvärr har tillfällena endast varit sporadiskt förekommande. En handfull gånger per säsong, typ. "RYYYNOOOO!", har jag däremot förtvivlat stönat alldeles för ofta. Minst en gång per match i vinter.

Hur många gånger har jag inte suttit och suckat över Rynos oförmåga att släppa pucken i rätt lägen? Hur många gånger har jag inte suttit och suckat över att han faktiskt släpper pucken men i alldeles på tok fel lägen?

Johan Ryno är ett litet men långt mysterium. Han har talangen, kroppen, skridskoåkningen, spelsinnet... Ändå är det något som saknas. Är det viljan? Självförtroendet? Jag vet inte och jag tror aldrig att jag kommer få något säkert svar. Men jag hoppas att Ryno, när han nu "dumpas" av Gnaget, får komma till en klubb där han trivs med hockeylivet. Där han äntligen får blomma ut som den store spelare han innerst inne är. Han har ju trots allt hockeyn i blodet.

Lagbygget, del 3

• En målvakt med förstaspadepotential.
• Minst en men helst två defensivt starka backar.
• En poängplockande och offensivt dominerande center. √
• En utpräglad målskytt med elitserierutin. √
• En grovjobbande ytterforward som vet var målet ligger. Eventuellt modell rutinerad räv.

Kommentar:
Hm... Poängplockande? Nja. Offensivt dominerande? Nä inte jättemycket kanske. Men det bidde en center i alla fall! Och med elitserierutin! Dessutom en rätt hyfsad tekare. Det kan vi behöva. Steen är stockholmare också och han är i en alldeles lagom ålder.

Jag tror det här kan bli riktigt bra.

Nu väntar jag på Dickens signatur. En keeper, helst PW. Sen får vi se hur det blir med Laraque och Kasparaitis. En defensivt stark back vill jag förstås ha in. Och hur blir det egentligen med Engblom? Lägger han av? Och i så fall: Ska man hoppas på ytterligare ett centerförvärv?

Snurrigt värre

Ikväll har det åskat något alldeles fruktansvärt här i Borishov. Det blixtrade och dundrade utanför fönstren och när det regnade regnade det som bara den. Men hellre åskmoln än askmoln. Arne skulle lett i sin himmel om han vore död men till min stora glädje är han i allra högsta grad levande. Farsan Baloo brukar skryta med att han tunnlat Arne en gång men jag vet inte om det är någon vidare merit. Själv har jag bjudit Persbrandt på korv och pommes en gång. På Söder! På fyllan!

AIK sägs ha gjort klart med Oscar Steen. Det sägs ha sagts på ett sponsormöte. Jag litar på Inge Bärs och hoppas på en bekräftelse på hemsidan senast i morgon.

Det ena har knappast med det andra att göra men det hindrar mig inte från att snurra till det. Det kan väl inte Boris hjälpa att tankarna far. Ibland binds trådarna ihop och ibland blir det bara trassel av alltihop. Ibland misstänker jag att jag börjar bli utbloggad och bränd. Säsongen har varit lång och jobbig och den har nästan tagit knäcken på mig. Till slut blev den förstås alldeles alldeles underbar men jag känner liksom att kraften börjar ta slut. Jag behöver lugn och ro och en årstid utan hockey.

Det är nog dags för Boris att ta sommaruppehåll snart. Bloggen behöver vila. Bloggaren behöver ta nya tag. Livet, sommaren och pappaledigheten väntar där ute...

Hugget i Steen?

Varken otroligt
eller ens löjligt
Snarare troligt
och mer än möjligt

10 orsaker till extas

1. Rögles klubbledning
2. Rögles fans
3. Lars Johanssons blogg
4. Arne Negerfors
5. Uterink i Dalarna
6. Flygande Flyers framfart
7. Toblerone
8. Luleås bästa blogg
9. Sveriges bästa blogg
10. Richard Gynge

Han sa ja

å va ja blev gla
tja la la la la
en sån solskensda
tra la la la la

Gnagare, ankor, grodor...

Det känns tomt och trist att hockeysäsongen är över. Vad ska man hänga upp sig på nu då? Silly season är förstås både intressant och spännande men ändå. Jag vill gå på hockey. Jag vill se Gnaget. Till och med en träningsmatch mot Borås skulle sitta fint en kväll som den här. Borås!!
~
Idag har jag tänkt på Patrik Bergström. Jag kommer att sakna honom. För min del hade han gärna fått följa med en trappa upp.
~
Tack till Bergström, Henrik Eriksson, Fredrik Holmgren, Andreas Jungbeck, Per Savilahti-Nagander och Lucas Lawson. Tack och good bye!

¤ ¤ ¤

I min jakt på löjliga uppslag stöter jag på ett och annat scoop. Ska man tro på rosa bladet verkar det nästan som om Gozzi ägnar sig åt bestialiska människooffer. Så hemskt alltså! Något som om möjligt är ännu värre är det faktum att Arne i morse råkade säga...

Ja, man blir verkligen "chockad". Precis som panelen med andra ord.

Fablernas värld

Råttan Boris sitter i
redigt, ledigt skafferi
river ned ett ramaskri
rimmar fläsk och poesi
~
Tigern fick jag aldrig se
ty jag var ung och han passé
Tigers såg jag, ack och ve
tänk att nån fick sån idé
~
Appapappa sa min pappa
akta apan, inte klappa
aldrig lockas in och tappa
ansiktet i bur och nappa
~
Indianer, ej okej
inte slå sådana, nej
i egen zon, hör på mig
ingen kommer tacka dig
~
Vargen kommer!, ropa' pigan
Vakta fåren, akta kvigan!
Vargen kommer, vill ha krig han
Vill visst stänga håkanligan
~
Smålandsspöket står på lur
smyger, smusslar, bygger bur
söker möss och gnagardjur
som ska skrämmas näst i tur
~
Lejonhjärta var en kung
längesen nu han var ung
Linköpings penningapung
lär ej längre vara tung
~
Björnar gapar högt och river
bankar, bultar, brölar, kliver
ber om få superlativer
best man ett sådant då skriver
~
Gamla rävar och griniga män
gnäller och gnölar och gnatar väl än
Gallrar bort tränare, sparkar var en
galning som tror han kan vända trenden
~
Skurkar utan skam i kroppen
skruvar upp temperaturen i knoppen
Skränar om Solna och trivs i toppen
snart ska dom få sig ett skott på snoppen
~
Kringelknuttar, kringelknuttar
knasigt via sargen duttar
kringelknuttar ut puckpluttar
kvalar kvar och glädjeskuttar
~
Röda örnen såg nog illa
rikta' in sig på den lilla
Råttan som han såg i villa
råka' va en hel gerilla

Simma lugnt!

Jonas Westerling

Det var väl inte helt oväntat men när det väl presenterats och blitt ett faktum känns det trots allt lite sorgligt. Westerling får inte följa med till eliten. Nu blir det Almtuna för den lurige, klurige moraiten. Farväl 92:an. Tack för allt, ta väl hand om dig och lycka till i Gränbyhallen! Du stänker väl in ett par på Leksand i höst...?

Vi är tillbaka!

Äntligen! Efter sju långa år i källaren är vi tillbaka i finrummet.
Det här får en onekligen att omvärdera hockeyavancemanget. Det här ger en perspektiv på tillvaron. Greken, hör du mig? Dags att börja vaxa klotet! Dags att ta fram finskorna! Nej, inte de finska damerna. De fina skorna, kompis. Allsvenskan - här kommer vi! Howling bowling black is back...

Glädjedödare Bängsson

"De har elitseriens i särklass fulaste klubbmärke. Och,
ärligt talat, dräktfärgkombinationen blaskigt blå, gult
och vitt är väl inte heller så mycket att skryta med.

Men de är Sveriges bästa hockeylag. Och det är något
att skryta med.

SvD lyfter på hatten för HV71."

¤ ¤ ¤

Vem kan det vara som efter Djurgårdens snöpliga förlust inleder en krönika på detta sätt? Ja, vem kan det vaaara?

Jag sa upp min prenumeration för två veckor sedan. Efter år av skamlösa slaskartiklar var råttet slutligen mågat. Tills dess Glädjedödare Bängsson sagt upp sig blir det DN för Boris.

Vad har du i fickan, Jan?

De dansade en säsong

Man bör inte sparka på den som ligger men vad man bör och vad man gör är inte alltid samma sak. I alla fall ska jag nu försöka att inte gotta mig alltför mycket i de röda rosarumpornas nederlag. Herr Nilssons boys har, trots att de är Dif, gjort en fantastisk säsong. Djurgården och deras publik ska ha all heder för sin insats. Röda havet har fått en ny innebörd även för Boris denna vår.

Men inte ens ett packat hov räckte för att stoppa Sveriges bästa hockeylag idag. Grattis till guldet HV! Grattis Adam K! Passa på och njut för i höst blir det andra bullar - och bananer!

Nu när jag varit både storsint och godhjärtat och till och med lite rödblaskig känner jag ett stingande behov av att få apa mig lite. Därför - och som så många gånger förr - avslutar jag kvällens subtiliteter med lite musik.

Hey, hey, we're the Monkees
and people say we monkey around
But we're too busy singing
to put anybody down

Do we have a deal?

Gozzi har fullt upp och det är väl inte mer än rätt att han får lite avlastning. Boris har därför självmant och helt utan mandat tagit på sig rollen som hjälpreda. Just nu sitter jag, förutom och fiser, i segdragna förhandlingar med en leksing.

Han vill ha Gynge i utbyte mot två finska pinnar. Det är tydligen sådana skambud som man får räkna med i branschen.

Naturligtvis är det inte aktuellt att släppa Gynge men bara för att mjuka upp motparten kontrade jag nu på kvisten med att fråga om Prestberg. Återstår att se vad svaret blir. Leksingen tror så klart att jag erbjuder vår tia mot deras tia men i själva verket har jag tänkt slänga på honom en målis, två fläskbackar och en skön liten morait.

Vi får se hur det går. Det är ju faktiskt vi som sitter på stålarna nuförtiden!

Önskedröm

Inte för att Boris vill verka ful och fräck
men när vi nu till hösten ska äntra fina salarna
borde vi då inte som grisen i en säck
ha köpt på oss en krigare som ut genom högtalarna
presenteras för oss som motståndarnas skräck
Snälla Gozzi, gör mig lycklig, värva ifrån Dalarna!

Edit 21.09
Äsch då, det där var en löjlig dröm att glömma.
Men den här killen då?

Lagbygget, del 2

• En målvakt med förstaspadepotential.
• Minst en men helst två defensivt starka backar.
• En poängplockande och offensivt dominerande center.
• En utpräglad målskytt med elitserierutin. √
• En grovjobbande ytterforward som vet var målet ligger. Eventuellt modell rutinerad räv.

Kommentar: Nåja, utpräglad målskytt vet jag inte, men i alla fall... Rudslätt är väl egentligen en blandning av punkt 3, 4 och 5. En pålitlig och hårt jobbande poängplockare som kan spela både center och vänsterforward, dessutom med elitserierutin så det förslår. Att han och Melin har en historia tillsammans (Brynäs 1998-2002) gör inte värvningen mindre intressant. Rudslätt blir en nyckelspelare för AIK i vinter. Återstår att se om han fortsätter att blogga...

Banankontakt

Skansens informationsavdelning meddelar att man på lördagen håller stängt för besökare av mänsklig natur. Homo sapiens oavsett slag eller lag ämnar icke göra sig besvär. Schimpanser, gorillor, lemurer, orangutanger, babianer och janbananer är däremot alla varmt välkomna.

Enligt informationsavdelningen har tidigare mänskliga besökare lämnat efter sig hela tre bananskal strax vänster om entrén till lemurburen. "Detta är naturligtvis inte acceptabelt. Bananer är för apor och människor ska ge fan i att gå bananas", skriver Skansen i ett nyligen utskickat pressmeddelande.

Beslutet kan tyckas apart men å andra sidan är det fattat av representanter för en alldeles egen apart.

Lagbygget, del 1

AIK har varit en elitklubb i en och en halv vecka och nu börjar laget ta form. Mikael Österberg och Fredrik Carlsson är säkrade och klara och det glädjer mig. Gozzi och lagledningen vet vad de gör. Öset och Carlsson har tagit stora kliv den här säsongen. De är unga, utvecklingsbara och har hjärtat på rätta stället. Klart som fan att de ska vara med och pröva lyckan i eliten.

Jag har ingen större lust att skriva ner några AIK:are. Inte ens nu när säsongen är över. Särskilt inte nu när vi lyckats och är tillbaka. Det finns ingen spelare anno AIK 09/10 som inte är en hjälte. Inte desto mindre finns det ett antal spelare i truppen som inte håller i elitserien. Jag vet inte exakt hur Gozzis önskelista ser ut men jag kan tänka mig vilka spelartyper han söker. Så här ser i alla fall min lista ut:

• En målvakt med förstaspadepotential.
• Minst en men helst två defensivt starka backar.
• En poängplockande och offensivt dominerande center.
• En utpräglad målskytt med elitserierutin.
• En grovjobbande ytterforward som vet var målet ligger. Eventuellt modell rutinerad räv.

¤ ¤ ¤

Att Fredrik Holmgren får lämna vet vi redan. Och Bjurö är sedan tidigare klar för Malmö. Frågan är om Heino blir kvar. Sistnämnde är en potentiell förstemålvakt i eliten men skadorna spökar och det blir spännande att se vad som sker på målvaktsfronten. Kanske får vi in två nya inom kort?

På backsidan har AIK redan gjort klart med MacNevin, Johansson, Österberg och Carlsson. Dicken kan jag inte tänka mig annat än att han stannar. Unga löftena Nemeth och Olsson tror jag knappast man släpper ifrån sig frivilligt. Ni som känner Gnagets trupp inser vartåt det barkar. Ett par backar får lämna. En eller två nya bör plockas in. Jungbeck och Savilahti-Nagander är jag rätt säker på försvinner. Liwing däremot vete fan hur det blir med.

På kedjefronten finns det ett antal frågetecken. I dagsläget är sex spelare klara. Sandberg, Bång, Andersson, Blomdahl och bröderna Ahlström. Jag räknar med att Engblom och Tobbe Ericsson blir kvar. Bergström hoppas jag blir kvar. Gynge vill AIK säkert ha kvar men det är nog inte helt säkert att det blir så. Beck, Westerling, Henrik Eriksson och Lawson torde ligga mest pyrt till. Ryno vet jag inte vad jag ska tro om. Är han ens tillgänglig till hösten? Spännande också att se vad som sker med Dahlström, som fick i princip hela säsongen spolierad av en skada. Elitseriepotential där?

¤ ¤ ¤

Dags för tredje perioden i Jönköping. Heja HV!

Bananer i pyjamas

Stackars hockeysatar
sliter hårt på griller
Tur att någon matar
dem med dryck och piller

¤ ¤ ¤

Sömnpillra mig hit och sömnpillra mig dit. Det där med piller tycker jag är skit. Om jag var idrottspsykolog skulle jag rekommendera vaggvisor istället för piller. Samt och naturligtvis nytvättade, mjuka pyjamasbyxor für alle.

Nu lyssnar visserligen inte Herr Nilsson på psykologer utan föredrar sin egen röst. Och det gör han kanske rätt i. Men kanske skulle Hårde Hardy kunna bli Mjuke Hardy, åtminstone framåt natta. Då skulle han kunna vagga sina spelare till sömns samtidigt som han sjöng en liten trudelutt. Den här till exempel.

Boris goes Krösus?

Nu när vi äntligen är tillbaka där vi hör hemma tycker jag det är dags att slå igen luckan till källaren för gott. Jag tycker vi låser skiten. Ja, låt oss svetsa igen luckan när vi ändå är igång. Vad ska vi med Leksand till? Varför ska vi riskera vår nyvunna rikedom bara för att Malmö, Västerås och en massa andra bonngäng vill ta klivet upp? Nä, självklart ska vi stänga ligan. Självklart ska vi liera oss med smörsångarna och Håkan. Låt oss ta seden dit vi kommer! Låt oss bli ett med eliten!

¤ ¤ ¤

Nej. Så ska vi förstås inte ha det. Vi ska inte göra så.

Jag tycker att AIK har ett ansvar när man nu tar klivet upp bland de stora pöjkarna. I ett par års tid har AIK:are, allt från styrelsefolk till supportrar, propagerat för en "öppen liga". Vi har klagat över det orättvisa system som gjort det svårt, så svårt för allsvenska klubbar att ta steget upp. Många av oss har velat göra om reglerna för upp- och nedflyttning. Bara för att vi plötsligt råkar tillhöra eliten och håkanligan kan vi väl inte vända kappan efter vinden och börja propagera för kvalseriens bevarande i sin nuvarande form?

AIK bör gå i bräschen för en förändring av seriesystemet. AIK, om några, bör arbeta för att minst ett lag från allsvenskan direktavancerar till elitserien. Naturligtvis bör också minst ett lag från eliten direktnedflyttas till allsvenskan.

¤ ¤

Men AIK lär knappast följa mitt råd. AIK lär göra som alla andra klubbar som mot alla odds lyckats ta sig upp i smöret. Vi kommer att se till våra egna kortsiktiga intressen. Vi kommer att göra allt för att undvika en ny nedflyttning. Vi kommer att säga att "så länge Färjestad, HV, Linköping, Frölunda och Djurgården mfl. får bestämma så spelar det ingen roll vad vi säger", typ.

¤

En av mina absoluta favoritböcker heter Naiv.Super. En annan borisk bokfavorit är Vredens druvor. Helt apropå och utan motkrav delger jag er denna häpnadsväckande information.

När löven faller

Björklövens fall är en tung förlust. Inte bara för klubben och dess supportrar, utan för hela hockeysverige. Det är möjligt att det finns en och annan elitistisk hockeyfan som skiter fullständigt i Lövens förfall, men de allra flesta av oss torde och borde fundera på vad denna konkurs säger om läget i landet.

Finns det idag några elitserieklubbar eller allsvenska klubbar som är "självförsörjande"? Finns det idag några, förutom Färjestad och några till, som inte balaserar på en skör tråd mellan framgång och förfall?

Som AIK:are är det särskilt lätt att sätta sig in i Björklövens situation. Det kunde lika gärna ha varit vi. Men AIK och Björklöven är knappast de enda klubbar som lidit ekonomiskt på sistone. I själva verket tycks det numera vara mer regel än undantag att klubbar i eliten och allsvenskan lever på gränsen till vad man klarar av.

AIK höll på att falla på glädjekalkyler och pengar som inte fanns. Om Björklövens fall vet jag än så länge för lite för att kunna uttala mig, men jag tror knappast att håkanligans försök att stänga elitserien, genom att solidariskt dela med sig av TV-pengar till den närmaste kretsen smörisar, har gjort det lättare för Björklöven att klara sig i konkurrensen.

¤ ¤ ¤

Det är rätt intressant egentligen. AIK har genom en tokig satsning, som lika gärna hade kunnat sluta i rena KHLvetet eller division 3, lyckats ta sig upp i smöret. Plötsligt regnar pengarna in från håkanligan och dess partners. Plötsligt kan vi värva spelare som vi tidigare bara kunnat drömma om. Plötsligt tycks såväl konkurshot som KHL-snack vara som bortblåst. Vad hade hänt om vi torskat mot Växjö för lite mer än en vecka sedan?

Jag tänker på Leksand som satsat som dårar de senaste åren. Utan att nå framgång. Jag tänker på Malmö och byggmäster Percy. Det gick inte där heller. Avståndet mellan håkanligan och allsvenskan har bara blivit större och större. De ekonomiska förutsättningarna är nuförtiden så olika att steget mellan allsvenskan och eliten är att likna vid steget mellan forna Öst- och Västberlin.

Några modiga (eller dumdristiga) väljer att utmana muren. Ett ytterst fåtal lyckas. Men hur många överlever ett misslyckat försök? Hur många vågar försöka igen?

Gosh, sicken Josh!

Jag är förbannat nöjd med dagen. Blomdahl är klar. MacNevin är klar. Sandberg har skrivit nytt och Bång likaså. Jag ser redan fram emot att se AIK spela powerplay i höst. Nu har vi inte bara en leftskjutande kanondick på blå. Vi har en rightsskjutande kanadick också.

Blomdahl hade jag högt upp på min önskelista. Att vi snuvar SM-finallaget och Jan Banan-favoriten på en riktig retsticka gör inte värvningen mindre trevlig. Det kan bli roliga derbyn framöver. Och jag har fortfarande inte gett upp hoppet om Kasparaitis.

Det snackas och skrivs om gammelgubben Åkerman här och där. Trots att han var tämligen värdelös senast han spelade i Gnaget vill jag ha honom tillbaka. Det har hänt en del med Åkerman sedan 1997, om man säger så. Han har inte bara blivit äldre. Han har blivit otroligt mycket bättre också. En halvknackig säsong i Lugano förändrar inte det faktum att Åkerman under sina säsonger i Skellefteå och HV öste in poäng och var en av elitseriens allra bästa backar. Och 37 år? Det är väl ingen ålder!

Högst upp på listan över boriska drömförvärv står emellertid fortfarande en back i Buffalo.

Blomdahl's back

Blommorna blommar

Nu är det vår

Bananerna bommar
Se den blev för svår
Apornas gommar

gapar och går

Rabblar svordomar

som ingen förstår

~

The shopping benefit

Greken, hör du mig?

Let's go Flyers! Let's go Flyers!

Jan Banan & Lasse Liten

Jan Banan
satt på en plan
En illa dold agenda
som via rosa ända
spreds över stan
och lukta babian

~ ~ ~

Lasse Lasse liten
vars hår en gång var rött
tycks allt mera sliten
tärd och trött och nött

Hans gråa strån blir fler och fler
Det enda som är rött numer
är vinet som han dricker
Snart jäser han och spricker

¤ ¤ ¤

Dagens boktips:
Lasse liten skriver inte bara infantila krönikor.
Han är barnboksförfattare också...

Silly dreams

Silly season är verkligen inte min grej. Jag är ju en seriös kille. Det fattar väl alla som känner Boris att jag inte håller på och sprider rykten som en annan rödhök... Nä, löljiga säsongen är det ingen mening att jag försöker skriva något om. Det kan bara bli trams och pannkaka av alltihop.

~

Det ryktas om Fredrik Eriksson, Josh MacNevin och en och annan hemvändare. Tallinder skulle smaka mumma. Eriksson och MacNevin är också varmt välkomna. Steve Saviano vore inte fel. Inte Almtunas keeper PW heller. Och Laraque, Kasparaitis och Linus Videll, när skriver NI på?

~

Nä, som sagt, silly season är inte alls min grej. Om jag skriver om den blir det bara skit av alltihop.
~
En spelare som vore härligt och se tillbaka i Gnaget är Jämtin. En annan är Blomdahl. En tredje är Nylander. Fick jag välja EN spelare från Leksand skulle jag ta Kollar. Fick jag välja EN TILL skulle jag ta Hägglund. Ollas kan jag nog bara glömma men man kan ju alltid drömma...

~

Som sagt var, jag lägger ned min silly season här och nu. Jag väntar och ser vad som sker. Och tills det sker håller jag käften och har det bra. Elitserien. Vi är klara för Elitserien!

Kärleken väntar

Kent tycker att rosa bokstäver är för sittkissare och det får naturligtvis stå för honom. Boris erkänner utan omsvep att han mer än gärna sitter och skvätter. Dock inte på Hovet! Där är det fortfarade rännan som gäller, även om jag mer en gång stört mig på kissnödiga pinkgrannar som tror det är deras manliga rättighet att glutta pitt och mäta stick. Särskilt mot SSK i kvalserien lade jag märke till att många bortasupportrar ägnade sig åt penismäteri i periodpauserna.

Nog för att jag hemmavid både sittkissar och lyssnar på The Pinks. Handväskor håller jag mig emellertid för manlig för. Jag må vara en modern och mångfasetterad homo sapien men inte ens en genus- och queermedveten lärarstudent som Boris är felfri. Även jag känner mig emellanåt otrygg i min manlighet - trots att jag numera alltså kan titulera mig elitseriebloggare! Ibland känner även jag ett enormt behov av att hävda min maskulinitet. Det är just därför som jag här på bloggen så ofta tar upp saker som Dickens ståndaktighet och Bångs målsprutepotential.

Nåja... Kent får tycka vad han vill. Boris vägrar att byta färg på sina rubriker. Rosa ska're va, för ser ni rosa, dä' ä' bra! Och du, Kent, visst känns det väl ändå liiite grann som att kärleken väntar...?

Another day in paradise

Jons puckhelvete till hockeyblogg är en trevlig men småful plats att besöka. Trevligheten består i dess läsvärda inlägg. Småfulheten består i dess blåvita bakgrund.

Det roligaste med Jons blogg är att den uteslutande innehåller engelsk text. Detta gör den inte bara unik i sitt slag, det gör den internationell också. Varje gång jag besöker puckhelvetet känner jag mig lite tuffare, lite mer världsvan. Det engelska tar liksom fram coolingen i mig. Det känns coolt att lämna kommentarer på engelska. Det känns coolt att rimma All night long med Daniel Bång.

Men varför denna reservationslösa hyllning till en Londonbaserad leksing? Och varför just nu? Tja, säg så här: Jag råkar gilla bloggen i fråga och tror att fler än jag kan ha glädje av att besöka den.

Har du tråkigt på jobbet? Är du sjuk? Längtar du efter att läsa om Leksand på engelska? Surfa då in till Jons puckhelvete! Läs, le och leverera en kommentar. Just nu bjuder bloggbroder Jon på en mastokig "action plan" för framtiden. Punkt 6 av 9 tycker jag allra mest om: Win games! Att de inte har tänkt på det tidigare uppe i Dalarna. Nu förstår man liksom varför Leksand år efter år misslyckas i the worlds toughest kvalserien.

Förresten ljög jag när jag i inledningen av detta bloggbögiga och extremt lismande inlägg påstod att Jons puckhelvete har en småful bakgrund. Den där bakgrunden är faktiskt riktigt snygg, trots sin blåvita skrud. Ja, jag skulle nästan vilja påstå att den är subtil i all sin suddiga elegans.

En elitseriebloggare kickar loss

Jag har visserligen en hel sommar på mig men varför vänta med att ladda upp när man kan börja redan nu? Boris är ju sedan i söndags kväll elitseriebloggare.
~
Tabellen ser så här långt riktigt bra ut. AIK är som sig bör i topp. SSK däremot ligger som vanligt och väntat på kvalserieplats. Tråkiga Timrå är sist i serien och plagiatet från norr parkerar på en hedrande tionde plats. Det får de vara nöjda med, skoternissarna. Bara för att man lyckats sno åt sig och modifiera ett namn, ett märke samt två färger, så innebär det inte per automatik att man också lyckas norpa en slutspelsplats.
~
Men skit i tabellen 10/11 och let's take a look at The Monkees. Herr Nilsson och hans boys är ju i SM-final. Jan Banan är naturligtvis överlycklig. Nu ryktas det om att han i samband med ett eventuellt guld planerar en klassisk kovändning. Precis allt talar just nu för att Difs supportrar kommer att invadera isen efter säsongens sista slutsignal. Men Jan Banan lär knappast fördöma dem. Istället kommer hans kovändning att gå till historien som den första av sitt slag utförd av en apa.
~
Ett lag som tyvärr inte spelar i eliten till hösten är Leksand. Tidigare idag meddelades att laget inte längre kommer att ledas av Strumpan. Inte heller kommer man att fortsätta sin mångmiljonsatsning. Jag tror att båda dessa nyheter är goda nyheter. Leksand bör göra allt de kan för att ta vara på sina lovande unga spelare istället för att fylla truppen med en massa legonärer. Samtidigt ska laget naturligtvis inte tränas av ett klädesplagg. Lucky Luc bör de emellertid behålla. Man vet ju aldrig. Tänk om plagiatet från norr/skoternisses allmänna idrottsklubb/bröderna Daltons (kärt gäng har många namn) får för sig att lira kvalseriehockey till våren. Då kan det behövas en poor lonesome cowboy framför tokiga maskassen för att röja upp.

¤ ¤ ¤

Black Boris har anlagt en lite aggressivare ton än vanligt i detta inlägg. Det kan bero på att han just nu känner sig som en uppåtsparkande nykomling. Det kan också bero på att han låtit sig inspireras av den gode Kent som för närvarande sluggar vilt åt alla håll och kanter. Eller så är det bara det att Boris är gnagare. Som alla inskränkta lurkar vet vet är ju alla gnagare skadedjur som helst bör förpassas tillbaka till allsvenskan, dit de enligt gammal folktro hör hemma. Ur ett kategoriskt och konsekvent perspektiv torde detta alltså även gälla Svartråttan Boris.
~
Tänk, de stackars elitklubbarna trodde de hade stängt dörren för gott men se inte ens Håkan kunde hålla pesten borta från festen för evigt. Och bönderna de gapar utav fasa...

Boris utan bira

Vi håller ju på Gnaget å vi kan dricka bira
å när vi vunnit SM-guld så ska vi ut å fira
~
Ja, nu var det förstås inget SM-guld som Gnaget vann igår men ändå. Runtom i landet firades det med bira och bravur. Greken festade som bara han kan och många, många gnagare gjorde honom sällskap. Själv firade jag elitserieplatsen med att gå hem och lägga mig. Förutom den blaskiga folkölen i första periodpausen blev det ingen bira för Boris. Jag somnade strax efter nio. Lycklig, så lycklig men fullständig utpumpad och väck.
~
Den här säsongen har varit så konstig att jag inte vet med vilka ord och formuleringar jag ska beskriva den. Det har varit en galen säsong, som länge såg ut att bli den värsta jag upplevt som AIK-supporter. Konkurshot hit och KHL-kalabalik dit, en kvalserie som började bra men sedan såg ut att gå åt helvete. Och så vändningen. Till slut blev säsongen 2009/2010 den vackraste, bästa och mest minnesvärda jag någonsin varit med om. Tragiskt blev magiskt. Magiskt = gnagiskt!

¤ ¤ ¤

Gårdagens match blev precis så jobbig som jag på förhand hade hoppats att den inte skulle bli. Det stod 0-0 alldeles för länge. Om jag mådde dåligt i första periodpausen så var det ingenting mot vad jag gjorde i andra. Jag trodde inte att jag skulle sluta tro men när jag stod där på Hovet och väntade på att tredje perioden skulle börja så vacklade jag. Farsan Baloo försökte lugna mig med peptalk och vackra ord. "Dom vinner det här. Lugna dig nu. Lawson kommer att avgöra."

Lawson avgöra... Vilket snack!, tänkte jag och grimaserade. Ty jag hade ont i magen.

Så började tredje perioden. AIK skapade chanser. AIK tryckte på. Men några mål blev det ju inte. Jag misströstade och tyckte synd om mig själv. Jag suckade, stönade, gnällde och åbäkade mig. Ibland sjöng jag för full hals men det var nog mest för att få utlopp för min frustration. Det är ingenting jag är stolt över så här dagen efter men ärligt talat så brydde jag mig nästan mer om mig själv än om AIK igår. En förlust hade tagit knäcken på Boris. Ett missat avancemang hade blivit för mycket.

Men så kom det. Målet det förlösande! Farsan Baloo fick rätt. Lucas Lawson, kanadensaren från Nynäshamn, killen som jag och många med mig först undrade vad han skulle vara bra för, som i kvalserien varit en av Gnagets bästa och viktigaste spelare, som fått fart på bröderna Ahlström och som varit så nyttig, så nyttig i sin oglamorösa prakt. Lucas Lawson avgjorde matchen. Han sköt upp oss i smöret. Han gjorde det! Lucas Lawson blev alla gnagares stora hjälte.

Och sen gjorde Bång 2-0. Och sen vet jag inte vad som hände riktigt. Jag vet att jag bölade. Jag skrålade och skrek och sen bölade jag. Efter slutsignalen såg jag Greken på isen. Han vinkade till mig och ville ha mig ned från läktaren men jag bara stod där och glodde. Efter ett tag satte jag mig ner. När de spelade Å vi e AIK stod jag upp igen och jag sjöng och jag brölade och jag bölade igen. Det var det närmaste en olympisk prispall jag någonsin kommer komma.

¤ ¤

Jag satt kvar länge på min plats igår kväll. Läktarna var närmast öde när en röst bakom mig sa: "Du killen, vi tänkte stänga nu." Då reste jag mig ur stolen, rullade ihop mitt matchprogram och tog stegen upp för trappan. Jag lämnade Hovet som en lycklig man. Och det slog mig att det trots att det hade blivit kväll var oväntat ljust ute.

¤

Låt mig få avsluta mitt första inlägg som elitseriebloggare med att tacka för alla gratulationer som framförts lite här och där. Särskilt tack till bloggkollegor Kent, Lasse, Jon, Tomas, Adam, Chrille och Batong. Och särskilt, särskilt tack till två bloggvänner, som förgyllt min säsong och på fler än ett sätt bidragit till att göra livet som Black Boris till en sprakande bloggfest. Tack Jämtleksing! Tack GurkOlle! Jag hoppas att vi ses snart i Elitserien...

The sound of Cyndee

Lycklig, lycklig men ack så trött. Boris måste vila och ber att få återkomma senare. Nu låter jag mig vaggas till ro i Cyndee Peters varma famn. Black is the color. Vi är tillbaka!

Upp!

Lundell är liksom Springsteen en borisk husgud. Men inte ens Uffe är ofelbar. De senaste tio åren vill jag påstå att han har låtit kvantitet gå före kvalitet. Topparna är fortfarande höga men den lundellska lägstanivån påminner nuförtiden mest om en gnagisk bortamatch i Oskarshamn.

Faktum är att Lundell redan 1996 bjöd på ett rejält bottennapp, då han på den i övrigt storslagna dubbeln På andra sidan drömmarna, levererade låten Upp! Jag har aldrig förstått hur den dängan kunde kvalificera sig för utgivning. Men jag antar att det är som med vissa lag som når elitserien. Hur gick det egentligen till när Rögle lyckades kvalificera sig våren 2008?

Även om Upp! är en i mina öron hemsk ljudupplevelse så innehåller den en och annan träffsäker textrad. Det var länge sedan jag lyssnade på låten men tämligen ofta, för att inte säga dagligen, händer det att jag citerar den. Särskilt denna rad:

"Tidningarna är skrivna av idioter för idioter."

Den som mot förmodan inte förstår vad som avses kan ju alltid klicka på någon av de länkar som jag så generöst delar med mig av här nedan. Det är inte konstigt att folk runtom i landet tror sig veta allt om AIK:s hemska supporterkultur, hat-och-hot-hovet och Black Army, när de ständigt och jämt matas med svartmålande artiklar som dessa.

"Ordningsmässigt bäst om AIK inte går upp" (SvD, 2010-04-08)

Biljettkaos - då kan Hovet stormas: "Vi kan hantera det..." (Sportbladet, 2010-04-10)

Vi har att göra med journalister och rubrikmakare som endast fokuserar på en bråkdel av sanningen. Journalister som skriver som de har vett till och rubrikmakare som får betalt per halvsanning. Till skillnad från den gode Uffe vill jag emellertid inte sträcka mig så långt som till att döma ut en hel yrkeskår. Det skulle så att säga vara att gå emot mig själv och själva min poäng med detta inlägg.

Men överdrifter säljer och fördomar sprids. En del människor vill uppenbarligen ha skit och delar av pressen bajsar dem rakt i munnen.

¤ ¤ ¤

Jag är trött på att behöva förklara för korkskallar som aldrig satt sin fot på Hovet att alla AIK:are inte är likadana. Jag är trött på att behöva förklara för idioter, som tror mer på Janne Bengtsson än på sina egna arbetskamrater, att allt som står i tidningen inte är sant. Jag är trött på att bli förknippad med en liten men högljudd pöbel som går på hockey högst tre gånger per säsong, bara för att pressens representanter inte förmår göra skillnad mellan hormon-stinna babianer och hederliga gnagare.

Till Janne Banans stora förtret men till alla goda gnagares glädje
har AIK äntligen chansen att ta sig tillbaka dit man hör hemma. Elitserien hägrar och inga svarta rubriker i världen kan få mig att tappa humöret. Men nog är nog och någon gång måste man få lov att höja rösten och ryta ifrån. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jag tar avstånd från all form av destruktivitet och våldshandlingar i samband med AIK:s matcher. Lika mycket tar jag avstånd från s.k. journalister som livnär sig på att sprida dynga i form av illivilliga rykten och tramserier.

Badlands

For the ones who had a notion, a notion deep inside
that it ain't no sin to be glad you're alive

¤ ¤ ¤

Det råder hockeyfeber i Stockholm och undra på det. AIK spelar om en plats i elitserien och småfåglar viskar om ett annat lag som skördar framgångar en trappa upp. Tvillingklubben har sin väg att vandra liksom vi har vår gata att gå. Ljuset från köket sipprar ner genom golvplankorna och här nere i källaren har vi gnagare fått en försmak på livets goda. Varför nöja sig med smulor när man kan få del av hela smörgåsbordet?

Det blir förstås knökfullt på Hovet på söndag. Efter Gynges suddenmål igår gick biljetterna plötsligt åt som smör i solsken. Vilken tur att man sitter säkert på sitt kvalseriekort.

Stackars Greken gick en kamp mot klockan, sig själv och hela världen igår kväll och i morse. Efter en kvalfylld förmiddag med idel missade körace fick han till slut tag i ett kvalseriekort i AIK-shopen. Framförhållning, min vän, framförhållning! Nu blev det onödigt dyrt för Greken men jag tror att han överlever. Boris klappar kompis på axel och brucebossar peptalk:

Oh, the price you pay. Oh, the price you pay. Now you can't walk away from the price you pay.

Själv har jag nu gett upp alla försök att koncentera mig på annat än hockey. Det spelar ingen roll vad jag gör. Det går inte en kvart, inte en minut, utan att jag tänker på söndagens ödesmatch. Det känns i hela kroppen. Det blixtrar och dundrar i skallen, blodet rusar och hjärtat trummar Bång Bång. Kan det inte bara bli söndag nån gång? Kan det inte bara bli dags för nedsläpp?

¤

När hockeylivet känns svårt och jag behöver någon att tala med händer det förstås att jag ringer Greken. Ibland, för att inte säga ofta, är det han som ringer upp mig. Vi talar med varandra som bara två riktigt goda vänner kan. Vi förstår varandra, Greken och jag. Vi är förenade i vår kärlek till Gnaget. När Greken säger bu säger Boris bä. När Boris säger A säger Greken I. När Greken ballar ur räcker Boris honom suspen.

Under kvalserien har vi, som nämnts i tidigare inlägg, börjat sms-hetsa inför matcherna. KOM IGEN GNAGET!, skriver Greken. KOM IGEN GNAGET!, skriver jag tillbaka. Och så där håller vi på. Det kan förstås verka lite knäppt men jag har kommit fram till att det här sms:andet fyller en viktig funktion i våra liv. Greken och jag har helt spontant utvecklat en livsbejakande ritual. Varje pip på mobilen blir ett slags andligt uppvaknande. Jag sms:ar - alltså finns jag.

Jag kan varmt rekommendera boriska bloggbesökare att pröva på sms-ritualen. Är du kanske en halvt uppgiven leksing som innerst inne vägrar ge upp drömmen om en elitserieplats? Testa att sms:a KRIGARE till en blåvit vän. Får du ett identiskt sms tillbaka så är det bara att fortsätta. Mest hängiven vinner.

¤ ¤

Jag tror på AIK på söndag. Jag tror att allting slutar som det ska. Ingenting kan få mig att tvivla längre. Vi ska tillbaka! VI SKA TILLBAKA!!

¤

I believe in the love that you gave me
I believe in the faith that could save me
I believe in the hope and I pray that some day
it may raise me above these badlands

Vågornas svall

Ska Black Boris gå i fällan

börja spela tuff och ball

Blir det annat ljud i skällan
nu när känslor satts i svall

Knappast, åh nej, aldrig, sällan

huvudskålen hålles kall

Ordspåksboken kallas källan

högmod går visst före fall

Reason to believe

Seen a man standin' over a dead dog
lyin' by the highway in a ditch
He's lookin' down kinda puzzled
pokin' that dog with a stick...

¤ ¤ ¤

Kvalserien är inte vilken serie som helst. Kvalserien är kvalens och prövningarnas serie. I kvalserien är varenda match, varenda period, varenda byte av betydelse. Den som darrar går på pumpen. Den som fegar får på nöten. Den som vågar mest vinner mest. Det låter som en floskel men bakom varje floskel ligger en sanning. Kvalserien är ett tio omgångar långt krig och det är bara förlorare som viftar med vit flagg.
~
Jag sa det till Greken och jag säger det till mig själv: Man ska aldrig, aldrig, ALDRIG sluta hoppas. Man ska aldrig, aldrig, ALDRIG ge upp. Tron kan försätta berg och det är aldrig över förrän det är över. Och jag har fortfarande inte hört the sound of Cyndee.

¤ ¤ ¤

Got his car door flung open
he's standin' out on highway 31
Like if he stood there long enough
that dog'd get up and run...

¤ ¤ ¤

AIK gör en riktigt bra match i Södertälje även om första perioden är sådär. Precis som mot Rögle senast tvingas Melin ta timeout tidigt. SSK tar också ledningen men sedan händer något. Sakta men säkert äter vi oss in i matchen. Vi skapar chanser. Vi blir tätare bakåt. Holmgren är stabil rakt igenom. Vi går till paus med ett mål i baken, men det känns hoppfullt inför fortsättningen.

Andra perioden är AIK:s. Spelarna kliver in på ett helt annat sätt än i första. Plötsligt är det AIK som ser ut som ett elitserielag. SSK backar hem, blir försiktiga, rädda om sin ledning. Andra halvan av perioden tokdominerar vi. Det är bara en tidsfråga innan kvitteringen ska komma och när den väl gör det är det logiskt nog Dicken som hittar rätt. Tärnström är rinkens kung i kväll och även om han blir frånåkt vid ett kritiskt tillfälle (men räddas av Holmgren) så är det han som visar vägen som den kapten han är. Dicken är som bäst när det gäller som mest!

I tredje perioden smyger sig försiktigheten in i spelet. SSK är naturligtvis rädda om den poäng man har och som räcker för att hålla klubben kvar i eliten. AIK försöker gå framåt men aktar sig väldigt noga för att gå bort sig. Det är frustrerande att se på. Båda lagen vill vinna men rädslan för att förlora tar över. AIK är ändå det lag som skapar mest framåt och med ca 20 sekunder kvar kommer chansen. SSK dra på sig en utvisning och det är inte långtifrån att vi faktiskt avgör under ordinarie tid.

När slutsignalen går jublar hemmaspelarna som om matchen var över. Och för SSK är det väl just vad den är också. Popovic står på sargkanten och snurrar sin röda pullover över skallen. Sedan slänger han upp den på läktaren. Samtidigt laddar AIK:s spelare och ledare för fullt i det andra båset. För oss har ju dramat bara börjat. Vi ska inleda sudden i spel 4 mot 3.

Det tar bara 17 sekunder innan Gynge avgör. Naturligtvis framspelad av Dicken.

¤ ¤ ¤

Struck me kinda funny
seem kinda funny sir to me
Still at the end of every hard earned day
people find some reason to believe

På krigsstigen

Kvalserien är en kamp på liv och död och jag är fortfarande på krigsstigen. Sista striden närmar sig. Jag är visserligen ingen soldat men för ovanlighetens skull har jag klätt mig i uniform. Varje dag bär jag av ren princip minst ett plagg med AIK-märke på.

I morgon står slaget vid Södertälje. Mången gnagare känner sig kallad. Med slipade tänder och vässade klor skall de svartgula stödtrupperna inta fortet. Själva striden utkämpas på isen medelst klubba och puck men iskrigarna kan räkna med massivt stöd från läktarhåll.

¤ ¤ ¤

Skallen sprängs snart av hög stressnivå
Frillan blir rufsig och smått silvergrå
Suspen stinker och ballen blir blå
Black Boris laddar inför SSK

Denna dagen ett liv

Likt Farbror Melker har jag utan nämnvärd framgång ägnat dagen åt att försöka arbeta. Jag har en massa saker att ta itu med. En massa elevtexter ska rättas. En massa lektioner ska planeras. Men av allting som bör göras blir ingenting gjort. Påsklovet som skulle ägnas åt praktikplanering och högskolestudier ägnas istället åt familjeliv och kvalfeber. Är det inte det ena så är det andra.

Jag har tittat på den där förbannade tabellen minst trettio gånger bara idag. Den gör sig ständigt påmind. Hur jag än vrider och vänder på tabellen så kommer jag hela tiden fram till samma slutsats: SSK kommer att vinna serien och AIK och Leksand gör upp om andraplatsen. Leksand har det bästa utgångsläget men det skulle förvåna mig om laget går fullt. AIK har ett tuffare program men det skulle inte förvåna mig om vi går fullt.

¤ ¤ ¤

Som ni kanske märker är jag just nu så där äckligt optimistisk som bara en rättrogen gnagare kan vara. Men vad är egentligen alternativet? För att jag överhuvudtaget ska fungera något sånär socialt under denna kvalfyllda vår måste jag övertyga mig själv om att allting kommer att sluta lyckligt. Vraket i mig lockar och pockar på uppmärksamhet och medömkan men än så länge håller jag dörren reglad och stängd. Här ska varken gås ner eller deprimeras. Här ska hoppets låga stadigt brinna!

¤ ¤

Under en barnvagnspromenad i parken i förmiddags mötte jag en tjock tant som gick och nynnade på nån gammal dänga. Vips kom jag och tänka på Cyndee Peters och Södertälje. Jag hoppas att hon håller käften i morgon kväll, den frodiga Cyndee. Hon kan gott vänta med att ta sig ton till på söndag.

¤

Men Rögle då? Ja visst ja, Rögle, hur går det för dem? Tja, säg så här: Rögle får stryk i morgon. Rögle får däng på söndag. Resten kan ni räkna ut själva. Rögle åker ur i år...

Det som håller oss vid liv

Fortsätt längta, hitta mod
Våga hoppas, våga tro
~
Hoppet är det sista som överger en och den som överger hoppet överger också livet. Man måste våga hoppas, man måste våga tro. Åtminstone om man vill vara med och slåss i kriget om elitserieplatserna. AIK har inte gett upp. Leksand har inte gett upp. Båda lagen spände musklerna ikväll och båda lagen vann. Hur det såg ut i Leksand kan jag bara föreställa mig i fantasin. Hur det såg ut i Ängelholm vet jag desto bättre. AIK krigade till sig trean. Vi var dödligt effektiva när det behövdes som mest. Heino klev in, spikade igen och var bäst. Vi hade det lilla flytet som så väl behövs för att vinna täta kvalkamper.
~
Egentligen tycker jag att kvällens insats är en av de sämre i kvalserien rent spelmässigt. Men det är målen och poängen som räknas. Henrik Eriksson blir tvåmålsskytt liksom Bång. Båda två är värda rikligt med beröm. Bångs mål fram till 0-2 känns på något sätt avgörande för resten av matchen. Det är när han gör sådana här mål som jag påminns om varför jag tycker så mycket om vår nummer 20. När Bång i en och samma rörelse tar emot och flippar pucken förbi sin back, när han sätter fart mot mål, skär in framför backen och trycker upp pucken i krysset, det är då jag konstaterar för mig själv att det finns bara en riktig borisfavorit. Det finns bara en Daniel Bång.
~
Rögle är kanske inget pissgäng men stora delar av deras supportrar kissade på sig rejält i afton. I en och en halv period sjöng de kiss- och bajssånger i gnagisk riktning. Efter Bångs 0-2 buade de ut sina egna spelare. Trots att Rögle inte åkte på ett enda boxplay på hela matchen ägnade sig klacken åt långrandig zebrajakt. Viasats kommentator var förstås mäkta imponerad: "En magisk stämning", sa Per Forsberg. Min röv, tänkte Boris.
~
Nästa gång jag träffar en Röglesupporter ska jag börja med att fråga honom om han har kommit ihåg att sätta på sig blöjan. För alla Röglesupportrar är väl likadana? Alla Röglesupportrar är väl kissnödiga gossar med taskig impulskontroll?
~
Jag hoppas av hela mitt hockeyhjärta att Rögle åker ur Elitserien. De har ingenting där att göra. De är ju inte ens bra.
~
Ikväll är Boris på krigsstigen. Jag är fast besluten om att inte ge upp hoppet. I stridens hetta händer det att man säger eller skriver saker som man senare ångrar. Jag står emellertid för varje ord, varje rad i detta inlägg. Rögle och delar av deras supportrar kan dra åt allsvenskan. AIK eller Leksand kan ta steget upp. Den av oss som blir kvar får trösta sig med att spöa Rögle i allsvenskan till hösten.
~
Tro på drömmar, ta ett kliv
Vält den värld du lever i
Och var en galning, var naiv
Det är det som håller oss vid liv

Snön faller...

Inte nog med att vi föll igår. Nu faller även snön här i Borishov.

Vintern blev vår och våren blev vinter
Jag sliter mitt hår över Pesonens finter
Klart att man slår sig när man här slinter
Säg mig, hur mår mina vårhyacinter?

Musik

Kriget är inte över

Om man förlorar tre hemmamatcher i kvalserien mot sina tre hårdaste konkurrenter så bör man rimligtvis inte kunna vara med och slåss om en elitserieplats. AIK har nu lyckats med konststycket att - på Hovet - torska mot SSK, Rögle och Leksand. Och vi har inte bara torskat. Vi har dessutom gjort det på snöpligast möjliga sätt. Tre uddamålsförluster, varav två kommer till genom avgörande mål med dryga minuten kvar att spela. Det är surt att vara gnagare just nu. Riktigt surt.

Men större under har skett än att ett dåligt hemmalag lyckats ta sig upp till Elitserien. Jag tänker inte kasta in handduken riktigt än. Förlorar vi i Ängelholm är det förstås över men åtminstone fram till tisdag kväll är jag fast besluten om att hålla hoppet vid liv. Det minsta man kan förvänta sig är att samtliga spelare och ledare gör detsamma. Låt säga att vi vinner på tisdag. Då är vi plötsligt bara en pinne ifrån elitplatsen igen. Om sedan SSK samtidigt får stopp på Leksand i Ejendals så ser det plötsligt om inte ljust så i alla fall betydligt mindre mörkt ut. Större under har som sagt skett.

AIK kan bara fokusera på sin egen insats framöver. Det går inte att glida omkring och glutta på jumbotronen och hoppas på mirakel. Tre matcher återstår av säsongen och det är bara segrar som räknas. Lagets självförtroende har naturligtvis fått sig en törn på sistone men det gäller att försöka vända alla dessa små-marginaler-förluster till någon slags fördel. Det hade varit värre om vi gått på pumpen rejält. Titta på Växjö till exempel. Där kan man tala om ett lag som verkligen misslyckats. AIK har, trots de många förlusterna, i match efter match visat att vi är med oss slåss. Kriget är inte över.

¤ ¤ ¤

Jag imponerades av Leksand idag. Laget spelar ingen vacker ishockey. De spelar kvalseriehockey. Strumpanhockey? Kalla det vad fan ni vill. Leksand krigar, krigar, krigar i varenda situation. Bakom mål, framför mål, i sarghörnen, i mittzon, överallt krigar de. Leksand, liksom Gnaget, är ett långt ifrån genomskickligt lag. De har sina brister, på sina håll rätt stora, men idag kompenserar de dessa brister med stenhårt jobb och uppoffrande spel. När en leksing, jag vet inte vem, slänger sig och täcker skott i slutet av tredje står hela bortabänken upp och dunkar klubborna i sargen. Då förstår man som motståndare, att det här laget, de här spelarna, tänker sig att vinna matchen. De kommer inte att vika ned sig. Inte idag. Inte i den här matchen.

¤ ¤ ¤

Slänger man om bokstäverna i Jussi Pesonens namn kan man bilda lustiga anagram. För er som inte redan visste det kan jag meddela att Spionen Jesus är en kille som arbetar lite i lönndom innan han plötsligt slår till och frälser en hel bygd. Jones i Suspen däremot är en liten flatlus som livnär sig på att suga blod ur stackars gnagare som gillar Dicken.

Krigare

Sällan har väl en segerherrarnas sång känts så passande. När Leksands supportrar stod upp och skanderade KRIGARE, KRIGARE, KRIGARE under matchens sista minut förstod jag verkligen vad den där ramsan handlar om. Leksand krigade bäst på Hovet och därför vann de.

Det känns förstås ruggigt, ruggigt tungt just nu och jag ber att få återkomma senare med ett mer genomtänkt inlägg. Men för all del. Grattis Leksand! Grattis Jämtleksing! Grattis Jon, Batong, Kung Kenta, Bäcköring och alla andra tokiga masar från norr till söder! Jag antar att ni förtjänade det här.

¤ ¤ ¤

Cyndee Peters nynnar så smått men innan hon på allvar tar sig ton ska Rögle få sig en match. Och nog ser väl SSK hellre AIK eller Leksand i eliten än en bandyklubb från Ängelholm?

Tokiga masar

(sjunges lämpligen i marschtakt, naturligtvis ackompanjerad av en eller annan trumma)

Jag ser en tokig mas
(Han ser en tokig mas)
Jag ser ett fullblodsras
(Han ser ett fullblodsras)
Jag ser en mas vars bak
(Han ser en mas vars bak)
tampas med träsmak
(tampas med träsmak)

Här kommer doooooom
(trummelitrummelitrum)
Tokiga masar
Här kommer doooooom
(trummelitrummelitrum)
Tokiga masar

Jag ser en blåvit grupp
(Han ser en blåvit grupp)
Jag ser en blåvit trupp
(Han ser en blåvit trupp)
Dom kommer hit idag
(Dom kommer hit idag)
Sicket spelmanslag
(Sicket spelmanslag)

Här kommer doooooom
(trummelitrummelitrum)
Tokiga masar
Här kommer doooooom
(trummelitrummelitrum)
Tokiga masar

Trähästar som målats upp för striiiiiid
rides utav knätofsfolk som masat sig hit
(BÅNG, BÅNG, BÅNG)
Trähästar som målats upp för striiiiiid
gnages ned till flisor, bit för bit
(BÅNG, BÅNG, BÅNG, BÅNG)
- Mocka skit!

Påsk utan pjåsk

Det är påskafton men jag har inte fått i mig ett endaste kokt ägg. Påskharen har jag inte heller sett till. Jag har visserligen gett bort två påskägg och druckit ett par glas must men i övrigt har jag misslyckats kapitalt med att komma i stämning. Påskafton ska ju vara en myspysig familjehögtid men jag har mest ägnat dagen åt att gå och förbereda mig för påskdagen.

Det får se ut precis hur fan som helst i morgon. Jag skiter i om Gnaget spelar usel ishockey. Så länge de vinner. Så länge vi vinner.

Trots att jag avskyr kvalserien så ser jag fram emot matchen något alldeles okristligt. Jag är nervös men för en gångs skull inte särskilt orolig. Leksand skrämmer mig inte. De har slagit oss tre gånger under säsongen men inte tagit en endaste pinne på Hovet. Jag räknar med seger i morgon. Tre poäng, varken mer eller mindre. Och om det mot all förmodan skulle råka bli torsk så är jag den förste att gratulera våra kombattanter. Men det blir ingen torsk. Det blir vinst 2LAX10.

¤ ¤ ¤

I morgon vill jag se Holmgren i kassen. Jag vill se exakt samma backuppsättning som i Gränbyhallen. Jag vill se Lawson och bröderna Ahlström i lineup. Jag vill se Ryno tillbaka från start och jag vill se honom blomma ut en gång för alla som center mellan Sandberg och Bång. Och så vill jag se Engblom i varenda boxplay. Dessutom vill jag se ett fullsatt Hovet och tusentals AIK:are som bär fram laget till seger.

Må bästa lag vinna!

Tränare som inte träter

En del tränare är det lättare att tycka om än andra. Så tänker jag och så tänker såklart tränarna själva.

Det märktes redan i fjol att Roger Melin och Leif Strömberg har stor respekt för varandra. I samband med mötena mellan AIK och SSK var det aldrig tal om att snacka ner motståndarna. Både Melin och Strömberg var noga med att berömma varandras lag. Man var överens om det mesta. Inte bara domarinsatserna tyckte man lika om.

Man brukar ju prata om personkemi och i fallet Melin och Strömberg tycks det råda en synnerligen god sådan. Till och med efter matchen i Leksand i höstas - ni vet den som Leksand vann efter straffar och i vilken Fredrik Carlsson fick på nöten av Grand-Pierre - var tränarna bundisar och bästa konkurrenter. Melin kunde trots både förlusten i matchen och fiaskot i "fighten" se det komiska i Carlssons försök att slåss.

Jag är ytterst tveksam till att Melin skulle ha skrattat om motståndet hade varit ett annat. Till exempel Växjö.

Jag vet inte om det är Färjestad och sättet som de båda tränarna - den ene efter den andre - fick sparken därifrån för ett par år sedan som ligger bakom den goda tonen herrarna emellan. Vid samtliga tillfällen som jag sett Melin och Strömberg intervjuas bredvid varandra har de alltid framstått som två goda vänner som bara råkar träna två olika lag.

¤ ¤ ¤

Det kommer alldeles säkert att bli en sjuhelsikes kamp i morgon. Båda lagen vet vad som gäller. Det är bara seger som räknas. Hur tuff, bökig och stökig matchen än blir är jag emellertid säker på att tränare Melin och tränare Strömberg efteråt kommer att vara överens. Antingen var det en bra match eller så var det en dålig match. Antingen vann rätt lag eller så hade ett annat lag flyt. Domarinsatsen kommer de knappast att träta om heller.

Boxningshandskarna lär både Roger och Leffe spara till respektive mans nästa möte med Janne Karlsson.

¤ ¤ ¤

Så här lät det på presskonferensen efter AIK-Leksand den 18/10 2009. Lägg märke till att båda tränarna börjar med att berömma motståndarna. Därefter pratar man uteslutande om det egna lagets insats.

Tro, hopp och lidande

Den här kvalserien är på väg att bli precis så jämn som jag på förhand spådde. Södertälje har visserligen gjort ett ryck i toppen men idag letade sig grus in i maskineriet. Kringlorna knastrar och Kent konstaterar att turen är slut.

Om turen även inbegriper själva resan återstår att se. SSK ska hursomhelst inte känna sig säkra på någonting. Och det tror jag inte att de gör heller.

¤ ¤ ¤

Jämtleksing döpte för en tid sedan om Gränbyhallen till Migränbyhallen och det var en träffsäker omskrivning. Att se AIK borta mot Almtuna är som att frivilligt utsätta sig för molande värk och ständiga kramper.

Men AIK gör en gedigen insats i Uppsala. Laget visar upp ett nästintill prickfritt försvarsspel. Samtliga spelare jobbar hårt matchen igenom och man lyckas efter mycket om och men trycka in två puckar bakom PW. Fredrik Holmgren gör ännu en helgjuten insats i kassen och jag tycker att vi förtjänar segern. AIK var bättre än AIS även denna gång.

Nu spelar Gnaget kvalseriehockey! Nu har vi det lilla flytet som behövs! Och tänk, det är alltid lika underbart att se Gynges glädjevrål när han gör mål.

¤ ¤

Jag tycker inte om att ta ordet hata i min mun men jag kan ärligt säga att jag hatar kvalserien. Kvalserien är hockeyhelvetets förgård. Det är ett två veckor långt lidande som egentligen bara kan vara "roligt" att följa för utomstående sadister. Går AIK upp så blir det naturligtvis både fest och flina men kvalserien i sig är och förblir en pest och pina.

¤

AIK möter Leksand hemma på påskdagen. Samtidigt spelar Rögle i Lejkerdome. Jag tror och hoppas att vi ligger tvåa i tabellen när jag går och lägger mig på söndag kväll.

Tro, hopp och lidande. Det är vad det handlar om.

Livets mening

Postorderföretaget Ellos meddelar via mejl att jag inte är aktuell för jobbet som postmodern postorderpoet. Faktum är, skriver de, att de aldrig tidigare varit med om maken till märklig jobbansökan. "Oss veterligen har vi aldrig utannonserat någon sådan tjänst men om vi någon gång i framtiden söker en postorderpoet lovar vi att höra av oss till dig, Boris".

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag hade verkligen sett fram emot mitt nya liv i Borås. Nu blir det till att bita i suräpplet och bära mitt kors. En gång gnagare alltid gnagare.

¤ ¤ ¤

Nu när jag ändå inte fick jobbet så kan jag lika gärna delge er min postmoderna postorderpoesi. En dikt från mitt hjärta till er smärta. Jag kallar den Livets mening.

Livets mening
av Boris Lejonhjärta

Livets mening är att stoppa
på sig prylar, pins och prål
Livets lening är att proppa
huset fullt med föremål
Livets rening är att shoppa
saker som har sytts med nål

Bye bye Boris

Bästa bloggbesökande borislaver!

Efter mycket vägande fram och tillbaka har jag bestämt mig. Jag ska sluta heja på AIK. Jag är trött på klubben, laget och vissa så kallade supportrar. Från och med idag håller jag på Borås. Borås!!

Borås är en klubb och ett lag som bättre än något annat passar mig och mitt boriska temperament. Det är en liten förening med få supportrar men med ett desto rivigare klubbmärke. Jag funderar på att börja kalla mig för Boris Lejonhjärta men det kan lika gärna bli något mer kort och koncist. Borås-Boris till exempel.

Naturligtvis har jag börjat se över möjligheterna att flytta till Borås. Jag har sökt jobb på Ellos som postorderpoet. Jag har skrivit ett tio A4-sidor långt ansökningsbrev till Ellosledningen i vilket jag utförligt förklarar varför de bör anställa mig. För att visa vad jag går för avslutade jag brevet med lite postmodern postporderpoesi. Jag avstår dock från att delge er bloggbesökare detta smakprov. Detta eftersom jag absolut inte vill försämra mina chanser att få jobbet. Man vet ju aldrig. Tänk om Ellosledningen googlar på dikten för att se om den är ett plagiat. Tänk om de hittar hit och undrar varför jag tidigare skrivit så mycket skit om Borås. Vad fan ska jag säga då? Nä, men alltså, jag bara skämtade?

Ni får nöja er med en annan, något mindre välskriven och betydligt sämre säljande dikt. Tack för mig!

Bye bye Boris
Bye bye Doris
Boris byter till nytt bås
Bye bye Gnaget
älsklingslaget
Snart bor Boris i Borås

/Boris Lejonhjärta