Kärleken väntar

Kent tycker att rosa bokstäver är för sittkissare och det får naturligtvis stå för honom. Boris erkänner utan omsvep att han mer än gärna sitter och skvätter. Dock inte på Hovet! Där är det fortfarade rännan som gäller, även om jag mer en gång stört mig på kissnödiga pinkgrannar som tror det är deras manliga rättighet att glutta pitt och mäta stick. Särskilt mot SSK i kvalserien lade jag märke till att många bortasupportrar ägnade sig åt penismäteri i periodpauserna.

Nog för att jag hemmavid både sittkissar och lyssnar på The Pinks. Handväskor håller jag mig emellertid för manlig för. Jag må vara en modern och mångfasetterad homo sapien men inte ens en genus- och queermedveten lärarstudent som Boris är felfri. Även jag känner mig emellanåt otrygg i min manlighet - trots att jag numera alltså kan titulera mig elitseriebloggare! Ibland känner även jag ett enormt behov av att hävda min maskulinitet. Det är just därför som jag här på bloggen så ofta tar upp saker som Dickens ståndaktighet och Bångs målsprutepotential.

Nåja... Kent får tycka vad han vill. Boris vägrar att byta färg på sina rubriker. Rosa ska're va, för ser ni rosa, dä' ä' bra! Och du, Kent, visst känns det väl ändå liiite grann som att kärleken väntar...?