10 orsaker till extas

1. Rögles klubbledning
2. Rögles fans
3. Lars Johanssons blogg
4. Arne Negerfors
5. Uterink i Dalarna
6. Flygande Flyers framfart
7. Toblerone
8. Luleås bästa blogg
9. Sveriges bästa blogg
10. Richard Gynge

Bång & Co.

Nyss hemkommen från Hovet plitar jag ner några av kvällens alla intryck.
~
AIK gör som lag en bra match men det är främst förstalinan med Bång, Ryno och Sandberg som ser till att bärga de tre pinnarna. Övriga formationer spelar jämnt med Mora men så fort Bång & Co. kommer in på isen blir det åka av. Till och med Ryno ser farlig ut i byte efter byte efter byte. Sandberg och Bång visar kalasform när det som mest behövs.
~
Även Dicken ser riktigt vass ut. Spelar säkert och stabilt och sätter fart på pucken som bara riktigt spelskickliga backar kan. Får mycket speltid och lyfter laget. Idag drar han inte på sig en endaste onödig utvisning!

¤ ¤ ¤

Roger Melins "ledare" i kvällens matchprogram bevisar om något att Boris - och för all del även Jämtleksing - inte är helt fel ute när de jämför hockey och schlager. Angående risken att missa en direktplats till kvalserien skriver Melin bl.a. så här: "Men samtidigt är ju det här lite som Melodifestivalen, går man inte direkt till finalen så får man ju en andra chans."
~
Greken var som vanligt på sitt allra bästa humör. Redan 1.20 in i första perioden levererade han sitt första utbrott. Sedan satt han lugn som en filbunke en bra bit in i tredje perioden. I mitten av andra tittade han smått förvånat på mig och utbrast: "Jag känner mig så lugn idag." Han avslutade emellertid matchen på sedvanligt starkt och barnsligt vis. Zebran fick veta att han levde, liksom mitt ena öra.

¤ ¤ ¤

Och Almtuna torskar alltså hemma mot Växjö. Nu räcker det med tre poäng mot Örebro på fredag så är kvalplatsen klar. Vi ska krossa dem!

Greken och Zebran.

När Boris kallar kommer Greken

(Förortsdjungelordspråk)

När större delen av den gnagiska, tragiska bekantskapskretsen viker ner sig. När vissa hellre ser en träningsmatch i fotboll än en seriematch i hockey. När Gregers kommer till stan och utmanar Gnagers. När Boris är allena och längtar efter en vän.

Då kommer Han.
Mannen, myten, mångkulturen.

Det finns bara en Greken.

A nightmare before Mora.

Det ljusnar

Hoppsan... Jag blev så till mig av vår seger i Borås att jag alldeles tappade koncepten. Skrev ett fullständigt snurrigt inlägg som jag dessutom lät publicera. Hoppas ingen hann läsa det.

Vi är alltså tvåa i serien. Inget annat. Här kommer mitt ursprungliga inlägg om än i något modifierad form.

¤ ¤ ¤

Vintersolståndet inträffade förra året den 21 december klockan 18.47. Sedan dess har det gått åt rätt håll för Gnaget. Ekonomin är - åtminstone tillfälligt - under kontroll. Sportsligt föll vi visserligen i Mora den 27/12 men därefter har laget radat upp segrar. Femte raka kom ikväll i Borås. BORÅS!! Jag tror banne mig det ljusnar.

I afton gick det mesta vår väg:

• Leksand lyckas med tur och skicklighet norpa alla tre pinnar hemma mot Malmö. Leksands PP fäller avgörandet. Men masarna var riktigt illa ute ett tag i tredje perioden.

• Mora torskar i förlängningen i Karlskoga. Trots att de jobbar sig tillbaka från ett tvåmålsunderläge får de alltså nöja sig med bara en poäng.

• Växjö går på pumpen hemma mot Sundsvall. SUNDSVALL!! Andra raka strafftorsken i Lejkerdome för Karlssons boys. Fjärde raka förlusten totalt.

• Och AIK vinner alltså borta mot Borås. Ryno noteras för två assist. Dicken sätter den tidiga och viktiga kvitteringen. Och Österberg avgör 18.55 in i tredje!

¤ ¤ ¤

Leksand kommer att vinna serien, det känns tämligen säkert. Andraplatsen däremot är det öppen fight om. AIK är hastigt och lustigt ny tvåa. Lejkers skuggar på samma poäng medan Mor AIK är 4:a, en poäng efter.

Nu väntar serieledarna på tisdag. Det bör bli fullsatt på Hovet. AIK vs Leksand. Vi ska krossa dem!

Mora (b)

Det är med en konstig känsla i kroppen som jag försöker ladda upp inför matchen i Mora. Tittar man på tabellen inser man att det här är en riktigt viktig omgång. Gnaget behöver verkligen en trepoängare i Tomteland. Samtidigt är det liksom svårt att släppa tanken på att det här faktiskt kan vara AIK:s sista bortamatch...

Mora är tre poäng före oss i tabellen. De har en något sämre målskillnad än AIK. Deras formkurva pekar spikrakt uppåt. Nio raka segrar har Haralds inte särskilt harmlösa nissar radat upp sedan den 21 november. Det blir med andra ord tufft för Gnaget att bärga poäng på söndag. Men jag är optimist.

Mitt tips grundar jag på erfarenhet och intuition. Vi brukar ju vinna över Mora (även om vi torskade hemma senast). Jag känner på mig att mina svartgula favoriter är heta. Jag anar ett ljus i vintermörkret. Alltså slutar Mora-AIK 1-4. Bång gör mål och Ryno delar ut en tackling. Dicken spelar och håller stånd. Ska vi slå vad?

Mera Mora

Vad ska man säga om Lückners lustiga lag egentligen? Vinsten i kväll var Moras sjätte raka. Dessförinnan hade laget fem raka förluster. Och innan dess fyra raka segrar. Jag blir inte klok på dem. Jag får liksom ingen ordning på detta nyckfulla gäng. Hur bra är Mora? Hur långt kan de gå? Är Mora rent av ett lag för Kvalserien?

Om det var möjligt skulle jag gärna ta en titt in i huvudet på Harald Lückner. Jag undrar hur han tänker om dessa märkliga sviter. För tillfället är han säkert nöjd, men nog måste han väl känna en viss oro också? Vad händer om Mora förlorar mot Björklöven härnäst? Blir det en ny förlustsvit då av bara farten?

Om Moras matchsviter ingick i ett IQ-test skulle det mest logiska vara att laget nu åker på tre raka förluster. Sedan vinner man två matcher innan man återigen åker på däng. Hur det går sedan vete fan. Än så länge är jag inte redo att bli medlem i Mensa.

Tankar om ett nederlag

Det finns mycket att säga om kvällens ras. Här kommer ett par synpunkter, tankar och utbrott från en besviken Boris.

AIK tappar alltså en tremålsledning till förlust med 3-4 efter förlängning. På hemmaplan. Mot Mora. Det är inte bra. Det är inte okej. Det är rent ut sagt dåligt. Riktigt svagt. Mest irriterad är jag över sättet på vilket spelarna tappar matchen. Man slutar att spela efter 3-0. Man bjuder in Mora i matchen. Man står och såsar framför eget mål, viker rent av undan när motståndarna kommer farande mot Heino i kassen. Man står inte upp i slottet. Man blir tvåa på pucken. Man glider omkring och duttar och fjuttar och förväntar sig att andra ska fixa det som man själv inte klarar av. Det är bedrövligt. Riktigt, riktigt dåligt.

Vad har hänt med vårt försvarsspel? I fjol hade Gnaget en häpnadsväckande förmåga att stänga matcher. Vi kunde försvara de mest ynka uddamålsledningar in till sista slutsignal, oavsett motstånd. Numera känns det aldrig riktigt tryggt. Numera känns det ständigt opålitligt och nervigt i egen zon. Heino blir med rätta förbannad när motståndarforwards hugger mot hans händer i målgården, men hur kan det komma sig att dessa motståndare överhuvudtaget tillåts ta sig fram till Heino? Gång på gång ser jag ikväll hur Moraspelarna flockas kring vår målbur. Vi står ju inte upp för vår keeper! Vi försvarar ju inte vårt slott, vår målgård och vår kasse!
-
Jag gillar inte att såga enskilda AIK:are, åtminstone inte här på bloggen. Ibland är det emellertid svårt att låta bli. Ibland är det befogat att klaga på spelare, särskilt sådana som man vet kan så mycket mer än vad de faktiskt visar. Ryno, Bång och Tärnström till exempel. Vad håller dessa herrar på med?

Johan Ryno tycks emellanåt vara så ointresserad av att ge järnet att jag blir förbannad bara jag ser karln. Alibipassningarnas okrönte konung, kallar jag honom numera. Ryno tycks älska att lämna över pucken till medspelare i lägen då han istället bör ta ett par skär framåt, utmana och gå på mål. Jag vet inte om det är ett sviktande självförtroende som får Ryno att fegspela, eller om det helt enkelt är så att saknar spelsinne.

Daniel Bång glider omkring som en osäker junior som plötsligt har glömt bort hur man gör när man tacklar och tar i. Hans målfarlighet är som bortblåst. Hans tyngd, fart och finess likaså. Det känns sorgligt att se en stor favorit förvandlas till en medioker medelmåtta. Bång gjorde inte ett enda bra byte i afton. En assist blev det förvisso, men den passningen kunde å andra sidan vilken allsvensk spelare som helst ha slagit. Sandberg och Bergström jobbar och sliter men Bång kommer överhuvudtaget inte till sin rätt. Jag vet inte vad det är som är fel. Det är liksom svårt att fortfarande skylla på en smått spolierad försäsong när det har gått 24 serieomgångar och killen fortfarande ser ut att vara dåligt tränad.

Dick Tärnström spelar allmänt slarvigt och oinspirerat och han fortsätter att dra på sig onödiga utvisningar. Han är lagets kapten men han uppträder vare sig som en ledare eller härförare på isen. Han slarvar, duttar, glider, låter bli att åka skridskor, står och tittar i slottet, slarvar i uppspelen, hakar, håller fast och visar dålig inställning. Jag är besviken på Dicken. Jag tycker att han är ett dåligt föredöme för de yngre spelarna. Ja, jag tycker faktiskt det. Det är verkligen tråkigt att behöva skriva det, men i dagsläget anser jag att Dick Tärnström är seriens mest överskattade spelare. Så som han spelar i Gnaget för tillfället håller han knappast landslagsklass.
-
Det finns trots allt ljusglimtar i detta AIK-lag som både kan och bör uppmärksammas. Särskilt en kväll som denna då så mycket fokus läggs på det negativa. Spelare som Mattias Beck, Patrik Bergström, Henrik Eriksson, Tobias Ericsson, Patrik Nemeth, Richard Gynge, Christian Sandberg, Mikael Österberg, Fredrik Carlsson och Christopher Heino-Lindberg gör alla sitt bästa för att ge Gnaget tre poäng mot Mora. Tyvärr har de för dålig hjälp av övriga lagkamrater. Bröderna Ahlström är exempelvis osynliga i två perioder och blir därför bänkade inför tredje, liksom för övrigt Korduner som jag personligen tycker gör två klart godkända perioder.

Mattias Beck och Patrik Bergström har båda förmågan att kliva fram när det som mest behövs. Beck får sällan den uppmärksamhet som han förtjänar. Han river och sliter och gör en del mål. Men framförallt är han en jävel på att trampa fart i laget, starta kontringar från fifty-fifty-situationer, och på så sätt bidra till att AIK får övertag i matcherna. Han är en spelare som ger laget energi, för att prata hockeyspråk. Och i boxplay är han förstås ovärderlig.

Bergström har delvis samma egenskaper som Beck. Men han är en i mina ögon ännu bättre hockeyspelare. Förra säsongen såg jag honom som den tredje och minst starka länken i förstakedjan. Hittills denna säsong tycker jag att Bergström har överglänst både Sandberg och Bång. Bergström fungerar i alla konstellationer, han kan spela ihop med vilka spelare som helst. Han är oavsett omgivning alltid lika bra, alltid lika redo att jobba hårt för laget. Trots att han är relativt liten är han stor i det fysiska spelet. Han är klok, duktig på att göra rätt avvägningar och hitta rätt lösningar i olika situationer. En blivande elitseriespelare?

Tobias Ericsson är en doldis för flertalet men för trogna hockeygnagare behöver han ingen närmare presentation. Tobbe har många kvaliteter. Han är en oehört duktig checkare, han ligger rätt hela tiden, hugger på motståndarnas backar så fort det ges en möjlighet att skapa tryck och norpa puck. Han är lagom stor och stark och troligen rätt tung att möta. Dessutom hyfsat målfarlig med ett bra skott. På senare tid tycker jag att Tobbe har varit en av lagets klart bästa spelare. Han gör aldrig en dålig match och om det inte vore för att han är så fruktansvärt bra att ha i fjärdelinan skulle jag gärna se honom i en mer produktiv kedjeformation.
-
Detta långa inlägg avslutas med ett par konstateranden:

• AIK har minst sagt mycket att jobba på framöver.

• Om det här laget går till kvalserien och där uppträder lika svagt i egen zon som man gör idag, då kan vi glömma allt vad Elitserien heter. Vi riskerar att få dyngspö, att bli överkörda. Särskilt på bortaplan.

• I dagsläget är vi inte ett av HockeyAllsvenskans bästa lag. Leksand, Malmö och Växjö är snäppet bättre.

• Än är det många pinnar kvar att spela om. Vi kan bättre än så här.

Citat:

"Det finns inget svårare läge i
aaa
ishockey än att leda med 3-0."

- Håkan Södergren -
aaa

Moras gäng

Bogg och Viksten, Zettergren och gamle Greger
är kolleger
går för seger
Deilert, Simons, Lilja, Jakobs kommer alla
Ropen skalla
då:

Vi ska ta en liten sväng
med vår buss i stadsterräng
och ikväll ska vi få däng
Vi i Moras gäng

Här finns mången mas och dräng
men ej någon mannekäng
som kan plocka stilpoäng
Ej i Moras gäng

Vi i Mora
ska förlora
hockeyslaget
det mot Gnaget
Dom är stora
Dom är starka
Dom är världens bästa gäng

Originalet

Uppdaterat den 4 december, 23.14

Men hallå, Deilert är ju för böveln tillbaka i Djurgården! Ja ja, alles gut, verstehen nicht...

"Världens bästa gäng"

Går man in på Mora IK:s hemsida får man veta att Mora är "världens bästa gäng". Det står faktiskt så på den lilla fliken högst upp på mitt öppnade window. Mora IK - världens bästa gäng. Jag tycker det låter lite fjantigt, jag. Vadå världens bästa gäng?

Såna här tramsigheter får mig att tänka att Mora IK är en klubb med identitetskris. En gammal, sliten klubb som vill verka ung och framgångsrik. Det känns fett fel asså. Inte alls najs. Gör om, gör rätt, som anonyma kommendanter brukar skriva på diverse bloggar.

Nä, tacka vet jag mitt kära AIK. I det senaste matchprogrammet (Troja hemma) avslutar vår karismatiske ordförande sin text om KHL med följande rad: "AIK - För stort för Sverige!" Jag säger bara Peter Mellqvist - där har vi en man med fötterna på jorden.

Mor AIK

Sedan en tid tillbaka har det musikaliska utbudet här här i Borishov fått en delvis annan profil. Det är lite som med Leksand sedan de bytte tränare och fick in Lillstrumpa som kumpan till Sister Christer. Det är helt enkelt lite barnsligare här hemma nuförtiden. Lite skojigare, lite mer oförutsägbart.

Ulf, Bruce, Bob och Shane har fått ge viss vika för andra artister, såsom Trazan & Banarne, Sven-Ingvars (!) och inte minst Mora Träsk. Mora Träsk får mig osökt att tänka på Mora IK. Har ni tänkt på att om man tar Mora IK och puttar lite på bokstäverna så blir det Mor aIK! Eller för att göra gemene gnagare på Golden Hill glad: Mor AIK.

Tänka sig va! Mor AIK, det vore väl en flamma till mamma! Mor AIK låter lite grann som en mamma som bakar pepparkakor hela dagen. En mamma som har ett eget fabrikat. Mor AIK:s inlagda rabarbersoppa, typ. Om ni frågar mig så är Mor AIK helt klart att föredra framför Mother Russia. För att inte tala om Mor i skutan eller Mamma Scan.

Mor AIK ska det vara. Världens bästa hockeymorsa!

Det sura äpplet

Både Gnaget och jag hade förstås räknat med en seger i Sundsvall på söndagen. Tji fick vi. Det blir aldrig som man tänkt sig och ibland får man lov att bita i det sura äpplet. Det ingår i spelet att acceptera en tung förlust. Att gnälla på domaren, som vissa gnagare per automatik gör så fort ett resultat går oss emot, är bara fånigt. Det är bättre att fokusera på det som man faktiskt kan göra något åt. Nämligen det egna spelet och den egna insatsen.
-
Det fantastiska med ishockey är att man aldrig kan vara säker på någonting. Det är just detta som gör spelet så fascinerande. Det finns inget manus. Ingen kan på förhand veta vad som kommer att ske på isen. Ingen kan förutspå vem som kommer att göra mål eller vilket lag som kommer att vinna. Att gå på hockey är därför alltid spännande, alltid intressant. Det är aldrig roligt att förlora, men det hade varit väldigt tråkigt om man alltid vann.
-
Det finns en anledning till att jag hellre går och ser en hockeymatch i division 1 än en teaterpjäs på Dramaten. Det är det oförutsägbara som lockar, det oskrivna bladet som i samma stund som pucken släpps fylls med tecken av alla de slag. Hockeyspelet är ett skådespel där samtliga aktörer ständigt improviserar. Ibland blir resultatet magiskt, ibland närmast tragiskt. Oavsett vilket förblir hockeyn ett spel som fascinerar och engagerar. Och som ständigt ger oss nya vinnare och nya förlorare.
-
På onsdag är det match på Hovet igen. Mora kommer på besök och detta är verkligen något att se fram emot. Mötena med de röd-vit-svarta masarna brukar alltid vara sevärda och bjuda på riktigt bra och underhållande hockey. I fjol tog vi full pott mot Mora (9 poäng på tre matcher) och i år har vi hunnit med att slå dem borta efter en rejäl urladdning i sista perioden (2-6). Jag räknar med spänning och ett spel som heter duga. Djupt ner i jackfickan bär jag med mig mitt suraste äpple. Bara ifall att. Bara ifall att.
-
En som vet hur det är att ta en rejäl tugga av suräpplet är killen på filmen här nedan. Avdelning: Det blir aldrig som man tänkt sig.

Islossning

Mycket positivt i afton. Till att börja med, en riktigt bra och underhållande hockeymatch. Två starka lag, härlig intensitet och ett kanonresultat för oss svartgula.

Efter två mållösa men sevärda perioder blev det rejäl islossning i tredje. AIK imponerade. Och vilka mål sen! Gynge och Bergström visade framfötterna och blev båda tvåmålsskyttar. Bergströms avslutande 6-2 är en delikatess i klass med Peter Gradin i sina bästa stunder. Precis som hemma mot Malmö gör vi mål direkt efter en tekning i anfallszon (Bergström där också). Det är dags att på allvar börja prata om fasta situationer även i hockey.

Bröderna Ahlström fortsätter att visa att de är här för att mellanlanda. Snurrar friskt men aldrig för sakens skull. Riktigt farliga hela tiden och dödligt effektiva. Skönt att Henrik Eriksson var tillbaka redan ikväll. Han fungerar perfekt som center mellan tvillingarna. En annan som fortsätter att imponera är Tobias Ericsson. Målskytt återigen och framförallt hårt jobbande varje gång han är på isen. Tobbe måste vara en mardröm att möta, särskilt för småsåsiga allsvenska backar.

Det pekar åt rätt håll för AIK. Vi är serieledare, smaka på den! Hoppas att alla gnagare framför teven förstår vad de missar om de även i fortsättningen väljer att stanna hemma från Hovet.
-
Noterar att Västerås tog sin första seger i och med 2-0 hemma mot Oskarshamn. Väntat givetvis men också viktigt för gurkorna. Ska bli intressant att höra vem som vaktade kassen för de svartgula. En nolla är alltid en nolla och kan vara nog så viktigt i kampen om förstaspaden.
-
Det är kanske inte det mest vågade påståendet men ändock; AIK kommer att göra mycket mål denna säsong. Betydligt fler än i fjol.

Knivigt i kväll?

Jag vet inte, men någonting säger mig att det kommer bli tufft i afton. Mora har inlett serien starkt och när AIK komer på besök är man laddade till tänderna. Jag hoppas på seger men inser att det likväl kan bli torsk. Gnaget har en minst sagt knivig uppgift framför sig.

Tips: Mora-AIK 2-3.

Konstaterat

Mora har en Bogg. Boris har en blogg.

Inför Mora (b)

Dalarnas landskapsdjur är en ståtlig figur med ett lustigt namn. Bubo bubo på latin blir Berguv på dalmål och svenska. (På skånska vete katten vad di säger men det är å andra sidan ointressant i detta sammanhang.) Berguven är en erkänt duktig jagare, men till skillnad från sina mänskliga landskapsfränder ses den sällan med bössan i hand. Istället tar berguven sina byten med näbben. Och det är inte vilka byten som helst vi talar om. Faktum är att hälften av berguvens föda består av gnagare av olika slag.

Och vad har då detta med morgondagens möte i Mora att göra? Inte mycket alls är jag rädd. Men håll med om att det var ett högst oväntat inlägg!

Säg det i toner: Mora

Fem av sex klara för kval

Rögles torsk hemma mot Linköping i kväll innebär att fem lag är klara för Kvalserien. Rögle gör SSK sällskap från Elitserien, Leksand, AIK och Västerås ansluter från HockeyAllsvenskan. Frågan är vilka som tar den sjätte och sista platsen.

Till att börja med ska de fyra playoff-platserna spikas. Malmö och Troja/Ljungby gör upp om sjundeplatsen i HockeyAllsvenskan och det är ovisst in i det sista. Malmö, som är en poäng före Troja och har överlägset bättre målskillnad, har Leksand borta i sista omgången. Den matchen kan sluta precis hur som helst. Redhawks kommer till Ejendal med ett ruggigt självförtroende, å andra sidan är Leksand fortfarande Leksand. Man har varit seriens klart bästa lag i vinter och laget borde vara motiverade i serieavslutningen. Jag tror inte att Leksand vill ha med Malmö i Kvalserien.

Troja/Ljungby-Sundsvall är också en svårtippad match. Troja torde vara mer motiverade än Peter Gradins manskap, samtidigt kan pressen och nerverna spela smålänningarna spratt. Jag blir inte förvånad om Troja åker på däng i morgon. Ändå har Troja tagit minst en poäng i sina senaste sju hemmamatcher och genom hela säsongen har man spelat stabilt hemma i Sunnerbohov (15 segrar på 21 matcher). När Troja tog emot Sundsvall senast (31/10) blev det dock förlust, 4-5. I den matchen ledde faktiskt hemmalaget med 3-0 efter första perioden men sedan rasade man ihop fullständigt. Så även om Troja skulle få en bra start i morgon är det ingen garanti för tre poäng.

- - -
Om Malmö kniper sjundeplatsen i serien ser jag dem som favorit till att även ta hem den sista kvalserieplatsen. Detta trots att de inte kan få hemmafördel i någon av de avgörande matcherna. Varken Mora, Växjö eller Almtuna har imponerat på sistone och jämfört med Malmö känns de alla svala och på deken. Malmö däremot är heta och på uppgång. Kvalserien lockar nog såväl ärrade rödhökar som nyckläckta babyhawks.

Om Leksand, AIK, Västerås och SSK fick välja tror jag nog att Malmö skulle stå längst ned på listan över tänkbara motståndare i Kvalserien. Vad Rögle känner inför att stöta på Percys pågar vete katten. Kanske ser man fram emot derbyna, kanske är man livrädda för dem. Malmö lär hursomhelst inte känna någon rädsla. Laget har, efter allt som hänt i år, allt att vinna och inget att förlora. Redhawks revansch kan bli rejäl!

- - -
Black Boris tips: Kvalserien 2009
1. Rögle
2. AIK
3. Malmö
4. Leksand
5. Södertälje
6. Västerås

Sveriges vackraste klubbmärke, del 11

Innan jag avslöjar vilket klubbmärke som enligt mig är Sveriges vackraste vill jag presentera några bubblare. Det vill säga märken som sånär tog sig in på listan och som jag tycker förtjänar ett hedersomnämnande.

Dessutom vill jag ta tillfället i akt och visa upp ett par riktiga skräckexempel. Det är klubbmärkena som aldrig borde har blivit till. Klubbmärkena som får mig att rysa av obehag. Klubbmärkena som till och med får Malmös hiskliga rödhök att framstå som genuin och äkta konst. Men vi börjar med bubblarna.

- - -

Bubblare nr 1: IFK Munkfors

Kommentar:
En lista över Sveriges vackraste klubbmärken bör rimligtvis ha en IFK-logga med bland tio-i-topp. Ett boristiskt infall fick mig dock att begå den stora synden att peta in Djurgården i det övre skiktet av listan. Därmed skuffades Munkfors ned från tiondeplatsen, som jag först hade förärat dem. Klubben som fostrade Pelle Prestberg är en av många klassiska kamratföreningar och märket är allt annat än unikt. Men i sann IFK-anda är det stilrent och klassiskt.

- - -

Bubblare nr 2: Väsby Hockey

Kommentar:

Det är ett tag sedan som Vilda Väsby var på allas läppar i Hockeysverige. Elitseriesäsongen 1987/88 slog man bottenrekord med 3 poäng på 22 spelade matcher. Lagets dräkter var förfärliga på den tiden men ett fint märke hade och har man. Tyvärr envisas Väsby fortfarande med att inte skylta med det.

- - -

Bubblare nr 3: Mora

Kommentar:
Ovanlig form, fina färger. Lite för mycket gula attiraljer för min smak, ändå ett snyggt klubbmärke. Men jämfört med dalarivalen Leksand? Inte i närheten.

- - -

Och så var det skräckexemplen då. Här kommer Sveriges fulaste klubbmärken.

- - -

Plats 3: Nybro Vikings

Kommentar:
Det här märket skulle kunna fungera. I Kalle Anka Cup.

- - -

Plats 2: Linköping

Kommentar:

Linköping må ha ett Sveriges bästa hockeylag. Klubbmärket däremot signalerar Korpenklass. Klubben har förresten en ful hemsida också. Obegripligt med tanke på den sportsliga ambitionen och kvalitén.

- - -

Plats 1: Mariestad BOIS

Kommentar:

Jag ser rött när jag ser detta klubbmärke. Sedan börjar jag tjura. Herregud...

Mora?

Vad håller dom på med? Tydligen inte bara Gnaget som saknar sin kapten...