När löven faller

Björklövens fall är en tung förlust. Inte bara för klubben och dess supportrar, utan för hela hockeysverige. Det är möjligt att det finns en och annan elitistisk hockeyfan som skiter fullständigt i Lövens förfall, men de allra flesta av oss torde och borde fundera på vad denna konkurs säger om läget i landet.

Finns det idag några elitserieklubbar eller allsvenska klubbar som är "självförsörjande"? Finns det idag några, förutom Färjestad och några till, som inte balaserar på en skör tråd mellan framgång och förfall?

Som AIK:are är det särskilt lätt att sätta sig in i Björklövens situation. Det kunde lika gärna ha varit vi. Men AIK och Björklöven är knappast de enda klubbar som lidit ekonomiskt på sistone. I själva verket tycks det numera vara mer regel än undantag att klubbar i eliten och allsvenskan lever på gränsen till vad man klarar av.

AIK höll på att falla på glädjekalkyler och pengar som inte fanns. Om Björklövens fall vet jag än så länge för lite för att kunna uttala mig, men jag tror knappast att håkanligans försök att stänga elitserien, genom att solidariskt dela med sig av TV-pengar till den närmaste kretsen smörisar, har gjort det lättare för Björklöven att klara sig i konkurrensen.

¤ ¤ ¤

Det är rätt intressant egentligen. AIK har genom en tokig satsning, som lika gärna hade kunnat sluta i rena KHLvetet eller division 3, lyckats ta sig upp i smöret. Plötsligt regnar pengarna in från håkanligan och dess partners. Plötsligt kan vi värva spelare som vi tidigare bara kunnat drömma om. Plötsligt tycks såväl konkurshot som KHL-snack vara som bortblåst. Vad hade hänt om vi torskat mot Växjö för lite mer än en vecka sedan?

Jag tänker på Leksand som satsat som dårar de senaste åren. Utan att nå framgång. Jag tänker på Malmö och byggmäster Percy. Det gick inte där heller. Avståndet mellan håkanligan och allsvenskan har bara blivit större och större. De ekonomiska förutsättningarna är nuförtiden så olika att steget mellan allsvenskan och eliten är att likna vid steget mellan forna Öst- och Västberlin.

Några modiga (eller dumdristiga) väljer att utmana muren. Ett ytterst fåtal lyckas. Men hur många överlever ett misslyckat försök? Hur många vågar försöka igen?