Enögd jätte

= gigantisk cyklop

Gigant betyder jätte och om AIK är en jätte i hockeysammanhang så heter jag Gulliver och bor i Lilleputtland.
~
Men Mellqvist har ju sagt att AIK är för stort för Sverige så jag antar att det där med giganternas kamp går hand i hand med hans och många andra självuppfattning. Störst, bäst och vackrast ska man ju vara om man är gnagare. Och även om man inte råkar vara det annat än i sin egen lilla värld så kan man ju alltid vara jättebra på att snacka.
~
Själv föredrar jag snygg, smart och subtil. Man behöver inte alltid ta till superlativen för att hävda sin egen förträfflighet.
~
Giganternas kamp

Lövens höst är vår

Lövens höst är vår
Till marken föll de slagna
Se barken börjar flagna
I parken kala björkar står

Vi vet nog hur ni mår
där ni nu står bedragna
där ni nu står fråntagna
er gröna, sköna vår

¤ ¤ ¤

Näver säg näver

Hur räddar man en skog från döden
Jo, man anropar räddaren i nöden
Ett björklövsbudgetsammanbrott
kräver visst näringslivstillskott

Ska're va ska're va varannan da'

Tänk att man ska behöva vänta ända till fredag. Vad är det frågan om? Jag kommer bergis att utveckla både abstinens och adhd på grund av detta menlösa uppehåll. Jag får myror i brallan bara av att tänka på hur lååångt det är till fredag. Det hade varit perfekt att möta Almtuna redan i morgon kväll.

Men det tycker nog inte PW och hans vänner. AIS anser antagligen att det är rätt så skönt med några dagars matchvila. Man kan i så fall förstå dem.

10 - 12 - 16 - 18 - 19 - 21 - 23 - 25 - 27 - 29

Nä, det där är ingen tiosiffrig lottorad. Det är datumen för Almtunas senaste tio matcher. Kanske inte så konstigt att de såg sega ut igår kväll...

Boris goes Babel

Ikväll sprang jag sånär på Bosse Berglund två gånger om. Först hamnade vi bredvid varandra på McDonald's. Bosse stod i kön intill min och samspråkade med en bekant. Jag tjyvlyssnade förstås och fick på så vis reda på att Bosse minsann scoutar för Buffalo. Dessutom kan jag härmed avslöja att guldpuckenvinnaren från 1988 har ögonen på Almtunas unge målvaktslöfte, Fredrik Pettersson-Wentzel. Föga överraskande förvisso, förvisso, men ändå!

Under bråkdelen av ett par sekunder övervägde jag att närma mig min gamle barndomsidol och viska Bååång i hans öra, men sen kom jag på att jag ju vill ha Bång kvar i Gnaget. Inte fan vill jag se min Bång i Buffalo. Tänk er själva, lineup och NHL-speaker: Number 20 Danny Baaang! Nä, jag höll käften och förblev blyg. Man ska inte tro att man är osvensk och spontan.

Andra gången jag mötte Bosse var i första periodpausen. Bosse stod bara någon meter från mig och min kaffekopp. Jag övervägde återigen att gå fram och bli pinsam, men även denna gång fegade jag ur. Ändå finns det ju så mycket jag skulle vilja berätta för Bosse. Jag skulle vilja att han fick veta vilken stor idol han var för mig när jag var en sådär åtta-nio år. Han kanske skulle bli glad. Han kanske skulle tycka jag var en sån där jobbig en som inte lät han vara ifred.

¤ ¤ ¤

Bergström och Bång. Där har ni två boriska favoriter att hänga i julgranen. Vilka spelare! Vilka spelare! Bergström är bra vilka han än lirar med. Han tokkör oavsett motstånd. Han jobbar, jobbar, jobbar, borrar ner huvudet och... OJ OJ OJ NU E BÅNG PÅ SPORTNYTT OCKSÅ! BÅNG BÅNG BÅNG! ...tillbaka till Bergström. Vilken slitvarg! Vilken snubbe! Jag blir glad av att se Bergström spela hockey. Att han sedan börjar på B är en ren och skär bonus.

Och Bång. Min Bång. Vår Bång. Vad ska man säga? Bång gör två mål och avgör matchen. Bång är het som en explosion. Sitt andra mål gör han på typiskt Bångmanér. Han norpar pucken i mittzon, trampar förbi sin back på utsidan, sprätter iväg ett skott, som visserligen ser ut som en halvträff, men som på något märkligt sätt slinker in: 1) bakom ryggen på Pettersson-Wentzell och 2) framför ögonen på Bosse Berglund. Det ska vara Bång i år!

Apropå Pettersson-Wentzell. Han var bra ikväll men jag blev ändå lite besviken på han. Var var det där guldgallret som alla snackar så mycket om? Hade han tagit av sig det för att inte provocera delar av hovetpubliken? Pettersson-Wentzell är förresten ett på tok för långt namn för en artist. PW tänker jag kalla honom i fortsättningen. (Ett annat långt och jobbigt namn är Savilahti-Nagander. Han kallas visserligen redan för Nagge men jag föredrar Snagge, vad nu det har med saken att göra.)

Men tillbaka till Bång. Grabben är ju för härlig. Tacklar och trycker på, jobbar hårt, trampar igång benen som ett annat fullblod. Vore han en travhäst skulle jag köpa'n på direkten. Och om pengarna inte räckte till skulle jag fylla varenda bong med 20 Bång.

¤ ¤ ¤

Det var så roligt att gå på hockey ikväll. Det var så roligt. Jag satt och tänkte att även om det känns lite B att det är så lite folk på Hovet så är det ändå skönt att slippa de där som bara kommer och går - bärsärk. Nu när vi tappat en del poäng, när vi kanske ligger lite efter och när det lutar uppför och känns halvtungt, då kommer bara vi som verkligen bryr oss. Vi som tillsammans med spelarna, ledarna, ledningen, ungdomssektionen, juniorerna, seniorerna, damerna, föräldrarna, eldsjälarna och alla andra riktiga hockey-gnagare ÄR AIK hockey. Vi som följer laget i vått och torrt. Vi som aldrig slutar stötta.

Vi förtjänade den här segern. Vi supportrar. Vi som supportar. Ja, vi förtjänade verkligen den här segern.

¤ ¤ ¤

Varken Ryno eller Westerling var särskilt tongivande ikväll. Kanske hade de varit bättre med mer B-iga namn. Vad sägs om Brüno? Eller Besterling? Nä förlåt, jag glömde bort att jag inte är i Göteborg. Och tur är väl det...

¤ ¤ ¤

PW var inte den ende Fredrik som imponerade ikväll. Matchen bäste målvakt för att inte säga spelare stod i AIK-kassen. Fredrik Holmgren följde upp fint efter Leksand senast. Synd att han inte fick hålla nollan bara. Holmgren torde vara given på fredag i gräsliga Gränby, och detta oberoende av Heinos fysiska status. Så bra är nämligen Holmgren just nu.

Doris

Jag går på stigen som går till Hovet
och jag ska dit och se AIK
Det pirrar litet i lilla magen
när jag längs svartgula vägar gå

Du gamla Doris, jag är på väg nu
det var ett tag sen vi såg varann
Din lille Boris, han kommer åter
han sin besvikelse övervann

Doris är den bästa kompisen jag har
såna damer finns det inte många kvar
Och om jag blir ledsen någon gång ibland
hjälper hon mig då så gott hon kan

Jag går på stigen som går till Hovet
och hjärtat sjunger en glädjesång
Min kära Doris, mitt vackra Gnaget
Du som gav Boris bloggen och Bång

Originalmelodi

Utanför murarna

Uppmuntrad av glada tillrop från de ljuvaste av bittra rivaler känner jag mig manad att blogga vidare. Boris ger sig inte i första taget. Även om det känns både tungt och trist och tämligen tomt för närvarande så trampar jag tappert på i de djupaste av vatten. Jag är en man som vet mina begränsningar, men varför ge upp bara för att backen är lång? Varför gå ner sig bara för att botten är nådd? Så länge skutan kan gå och så länge Cyndee Peters förblir stum ser jag ingen som helst anledning till att göra bokslut.

En gång i tiden var jag en sån där supporter som alltid såg det mörka i tillvaron. Så fort resultaten gick emot gav jag upp. Nu är det kört, tänkte jag och stängde av teven när Gnaget låg under med två mål. Jag var en sån som gick hem från Globen/Hovet i förtid för att jag inte stod ut med att se AIK förlora. Jag intalade mig själv och min närmaste omgivning att "nu skiter jag i det här" och så gick jag hem och deppade i smyg. Jag var en synnerligen dålig förlorare. Ofta tog jag ut förluster i förskott bara för att slippa se det eventuella flinet i fejan på motståndarna och deras supportrar.

Sedan hände någonting. Saker och ting ställdes på sin spets i mitt liv. Allt det som en gång hade betytt så mycket för mig fick plötsligt en sekundär för att inte säga oväsentlig betydelse. Under ett par struliga och hemskt jobbiga år fick hockeyn, fotbollen och AIK stå åt sidan för betydligt viktigare saker. Utan att fördjupa mig alltför mycket i det förgångna kan jag väl säga att mitt livs match aldrig utspelade sig på någon hockeyrink eller fotbollsplan. Mitt livs match gick jag med mig själv, mot mig själv.

Numera lider jag visserligen svåra hockeykval men jag tar mig an kvalen som en man som varit med om värre. En sak har livet lärt mig och det är att den som träget kämpar förr eller senare får sin belöning. Belöningen kan se väldigt olika ut. För en del består den i en biljett till Elitserien. För andra består den i vetskapen och stoltheten över att ha kämpat väl. AIK kanske inte går upp i år men man behöver inte gå ner sig för det. Livet går vidare, hockeyn likaså. Och det kommer alltid nya säsonger med nya möjligheter.

¤ ¤ ¤

Det finns män som har vunnit varenda batalj
som ändå känner att de ingenting har
Det finns män som har gett upp i en hopplös kamp
men som ändå har sin värdighet kvar

(Ulf Lundell - Utanför murarna, 1989)

Flottans glada gossar

Här ser vi dem så tillsammans. Vinnarlagets glada gossar strålar ikapp. Längst bak till vänster finner vi målvakten, den sprudlande Pukkplokks-Jokke som skuttar av glädje. Snett framför honom gör åldermannen Thomas tummen upp. Han ler hastigt mot kameran som ville han säga: - Jag är på väg någonstans. Du får allt rho din egen båt i land, du boriske bloggare.

Vidare har vi Herr Kollar som svettig men lycklig bär fram liten Pelle. Pelle som snart gjort så många mål att han bör överväga ett namnbyte till Pelé. Den som tittar noga på bilden ser att Pelle räcker ut tungan. Det är en målgest som han lärt sig av Henke Larsson och som i just detta fall riktar sig till AIK:s tränare Roger. Pelle och Roger är vänner sedan förr och enligt obekräftade uppgifter var det just Roger som fick Pelle att sluta slicka stolpen. Därav den tunga slängslicken.

Längst fram i ledet ser vi de allra gladaste av gossar. Den ene heter Martin och har en mun som aldrig slutar le. Inte ens en besegrad och besviken Boris Svarte kan undgå att flina ikapp med ynglingen. Martin Karlsson gör sitt bästa för att hålla tillbaka matchvinnaren Ollas. Denne är emellertid omöjlig att stoppa. Jesper Ollas leder ledet och pekar ut färdriktningen. Leksand är på väg mot Elitserien och tillsammans, har de sagt, ska de göra det.

¤ ¤ ¤

På avstånd framför en bildskärm sitter Boris och smider planer. Han har sett Gnaget förlora med uddamålet för tredje matchen i rad. Han är oerhört besviken men fast besluten om att inte tappa gajsten. Det är inte över förrän det är över, tänker han. Och även om det känns tungt och bittert just nu så finns det ingen anledning att ge upp.

Boris lusläser tabellen gång på gång på gång och konstaterar att om AIK besegrar Almtuna hemma och borta så finns chansen kvar. Man får aldrig, aldrig ge upp förrän spelet är fullbordat och förlorat.

Kom igen Gnaget!

Kom igen Gnaget!

KOM IGEN GNAGET!

Leksand (b)

Det har blivit en borisk tradition att ladda upp lite extra inför matcherna mot Leksand. Trots att jag vid återkommande tillfällen varit både provokativ och emåelak har jag nästan aldrig fått några sura reaktioner. Dalaupproret har helt enkelt uteblivit. Tänk om det hade varit tvärtom. Tänk om en bonnig Boris från Borlänge hade fått för sig att visa bilder på gnagare i sjömanskostym? Tänk om han hade tagit sig friheten att rita om AIK:s klubbmärke och sätta en svart liten gris i ena hörnan istället för solen?

Hur många svartgula bloggläsarvänner tror ni att Borlänge-Boris skulle få? Och hur många edsvurna fiender?

Nä, några sura reaktioner har det knappast blivit. Däremot har det mer en än gång kommit in uppmuntrande och roliga kommentarer från allehanda humorutrustade leksingar. Black Boris må vara en blogg om AIK men ibland misstänker jag att det är fler leksingar än gnagare som besöker sajten. Det är rätt festligt tycker jag, särskilt som jag kan tänka mig att en och annan hittat hit genom Jämtleksing och hans fenomenala hockeyblogg. Jag är en stor fan av För Leksand och alltsedan jag upptäckte bloggen för lite mer än ett år sedan har den varit en stor favorit och inspirationskälla.

¤ ¤ ¤

Inför säsongen var jag inställd på att göra minst en resa till Leksand och Ejendals. Tyvärr blev det ingen tripp. Av olika skäl kom jag aldrig iväg under seriespelet, och imorgon stannar jag hemma framför teven. Jag ser naturligtvis fram emot matchen och jag tror och hoppas på en magisk, gnagisk lördag. Förhoppningsvis får vi se två lag som spelar ut, som bjuder på finfin hockey och som visar varför de slutat etta respektive tvåa i HockeyAllsvenskan två säsonger i följd. Leksand-AIK är ett klassisk möte som alltid får mig lite extra taggad.

En uppladdning inför Leksand vore inte en uppladdning inför Leksand utan en liten lustighet. Men även Boris har fläckar och därför blir det vare sig provokationer eller poetiska utsvävingar i afton. Men för att travestera en gammal favorit: En inställd uppladdning är också en uppladdning.

Musik!

Stå upp för vårt AIK!

Jag är inte ledsen längre. Det gick över över en natt. Däremot är jag fortfarande besviken och heligt förbannad. Det finns ingenting, ABSOLUT INGENTING som ursäktar det beteende som en del så kallade supportrar ägnade sig åt på Hovet igår kväll.

Det blir ju bara fånigt när vissa gnagare gnäller och gråter ut om hur provocerande det är med motståndare som hyssjar mot publiken. Men kom igen liksom. Har man gett sig in i leken får man leken tåla. Det är pinsamt och tragikomiskt att folk som i ena stunden står och skränar HATA HATA HATA, LÅT HAN DÖ och BARA BÖGAR I LEKSAND i andra stunden blir så sura över en töntig målgest att de känner sig manade att slåss och kasta snus.

Problemet är knappast nytt men det är gammalt nog för att en gång för alla tas itu med. AIK har tagit ett första steg i rätt riktning genom att tydligt ta avstånd från de skyldiga. Nu måste även vi supportrar göra vårt. Vi måste också kunna ta avstånd från marodörerna. Vi måste också kunna visa att vi inte tolererar att AIK förknippas med hat, hot och våld.

Frågan är emellertid hur många AIK:are som verkligen är beredda att stå upp för klubben de säger sig älska.

Jag pratar inte om att fysiskt utmana pöbeln. Jag pratar om att i ord och handling säga nej till all form av destruktivitet och våldsutövning i samband med AIK:s matcher. Vi riktiga AIK:are måste börja säga ifrån när folk i vår närhet hatar och hotar. Vi måste stå upp för det som är rätt och mot det som är fel. Ingen ska behöva känna sig rädd för att besöka Hovet. Ingen ska behöva vakta sin tunga eller sitt pekfinger i rädsla för att åka på däng.

Hockey är ett spel, med vinnare och förlorare. Den som inte kan acceptera en förlust bör rimligtvis inte gå på hockey. Det spelar ingen roll huruvida AIK vinner eller förlorar på isen, ty så länge pöbeln tillåts bestämma på Hovet är och förblir vi alla förlorare.

Dessa satans hockeymördare!

I samma stund som jag förstod att Rögle hade avgjort matchen reste jag mig ur min stol och gick. Eftersom jag sitter på långsidan bakom utvisningsbåsen såg jag aldrig vad som hände bakom Rögles avbytarbås. Men jag såg vad som höll på att hända under tredje perioden. Jag har sett det hända förr och jag förstod naturligtvis att risken var stor att något skulle kunna hända igen.

Och det hände alltså igen!

Jag är så ledsen, arg och besviken just nu att jag vet inte vad jag ska skriva eller säga. Jag orkar inte kommentera skiten mer. Jag vet inte om jag har någon lust att gå på nästa hemmamatch. Jag kanske lägger ned en gång för alla. Varför ska man engagera sig så in i helvete mycket i något som uppenbarligen är så skört att det när som helst kan förstöras av precis vem fan som helst? Jag har tappat lusten och jag vet inte när eller ens om den kommer tillbaka.

Jämt och ständigt jämnt men en torsk är en torsk är en torsk...

Jag spådde en jämn serie och en jämn serie ser du ut att bli. SSK går förvisso fullt men om andraplatsen lär det bli tight. Och kanske kan Almtuna norpa kringlorna på en pinne eller två redan på lördag?
~
Det suger att vi torskar hemma för andra gången i rad och det svider extra mycket med tanke på sättet vi tappar matcherna på. Med lite bättre skärpa - både bakåt och framåt, med en aning mer tur och framförallt med ett bättre powerplay hade vi faktiskt kunnat leda serien nu. Fast så där kan man förstås alltid hålla på.
~
Vi måste nog vinna över Leksand på lördag. Och Leksand måste nog vinna över oss. Sedan måste vi nog vinna över Almtuna också. Och Leksand måste vinna över Rögle. Det blir mycket måstematcher. Men varenda match i kvalserien är ju en måstematch så varför håller jag på och tramsar? In och vinn för fan! VINN!!
~
Snubben bakom mig satt och snackade om att Rögle var såå dåliga och att matchen ikväll var den sämsta han sett på hela säsongen. Han menade på fullaste allvar att Rögle var sämre än Borås. Borås!! Varför ska alltid jag få såna där mensamedlemmar i min närhet? Det måste var någon slag magnetism i mig som drar till sig intelligentian. Ett tag tänkte jag vända mig om och fråga om vi skulle leka snillen spekulerar men sedan kom jag på att jag hade en match att se på. Som tur var hade jag farsan Baloo bredvid mig som jag kunde utbyta blickar och huvudskakningar med. Vi enades om att snubben bakom verkligen var bakom.
~
Roligast ikväll var SMS-rallyt som Greken och jag körde inför matchen. Det började med att Greken skrev "Vi ska tillbaka". Jag svarade med "Kom igen Gnaget". Varpå Greken givetvis svarade "Kom igen Gnaget". Jag höjde rösten och skrev "KOM IGEN GNAGET" och sen var racet igång. Vi körde varv efter varv efter varv ända tills någon sa att "det där rallyt vinner ni aldrig". Och det hade någon alldeles rätt i. Den enda som vann var Comviq. Men vi hade i alla fall roligt på vägen.
~
För övrigt misstänker jag att Greken är på lyran i kväll. Sicket fölk!

Rögle BK

Watch your mouth if you come from the south.
~
Bandyklubb, en bandyklubb
Javisst, det är en bandyklubb
~
Men Persson åker spark. In Sweden we call it a kick.
~
Och när vi ändå är inne på Snowroller: Kolla in Prozac!

Idioter

Vissa viftar vimpel, vrålar:
- Vi är patrioter!
Andra rider resta fålar
hånar folk på skoter

Några slickar, alla skålar
hatar efter noter
När en pöbel sammanstrålar
möts blott idioter

The long and winding road

Om vi hade marginalerna med oss i Växjö så var det precis tvärtom på Hovet ikväll. SSK kom till stan och spelade blockeringshockey och sarg ut. De litade på Klasen och högg när Gnaget slarvade. SSK var äckligt disciplinerade och förskräckligt effektiva. Och de snodde åt sig samtliga tre poäng tack vare ett mål i sista minuten.

Ett lag spelade hockey i kväll. Ett annat lag spelade kvalseriehockey. Hockey är ett härligt spel som gör en livad, glad och tokengagerad. Kvalseriehockey är ett förfärligt spel som gör en ledsen och grinig och frustrerad som fan. Åtminstone om man håller på laget som spelar hockey. Men om ens egna favoriter spelar kvalseriehockey och vinner så är denna variant av the good old game naturligtvis att föredra. I alla fall i kvalserien. Och som alla vet är det just där och ingen annanstans vi befinner oss.

SSK är ett mediokert hockeylag men vem har sagt något annat? Det är förstås ingen slump att laget tvingas till kvalspel för andra året i rad. Men SSK vet vad som krävs i kvalserien och de spelar på det sätt som de själva anser ger laget störst chanser att hålla sig kvar i eliten. Jag tänker inte gnälla på vare sig SSK eller zebran en kväll som denna. Jag konstaterar att SSK:s taktik fungerade. Gästerna vann och jag sänder mina boriska gratulationer till Kent och alla kringlor. Än återstår emellertid många hinder att besegra längs den långa och krokiga vägen. SSK ska inte känna sig säkra på något vis.

Nu ser jag fram emot Rögle på torsdag och jag gör det med tillförsikt. Jag tvivlar inte längre. AIK spelar om en plats i elitserien nästa säsong. Vi har fortfarande saken i egna händer. Vi är inte bara med i matchen, vi är spelförande i den också. Åtta kvalfyllda omgångar återstår och än har den feta damen knappt ens börjat nynna.

Roy & Ryno

Den ene har lagt av och den andre har just kommit igång. Den ene bar samma nummer som den andre bär numer. Med siffran sexton slutar likheterna. Jag gillar både Roy och Ryno men på olika sätt. Den ene hade blodsmak i munnen, den andre har hockeyn i blodet. Roy Keane och Johan Ryno - sweet sixteens.

Kvalmig är vår vintervår

Kvalmig är vår vintervår
kväljande, äcklig och kvav i år

Älgande trampar vi nya spår
kvistar blir flisor längs fjolårssnår

Vägen tillbaka vi traskande går
river upp revor och rysliga sår

Kvalmig är vår vintervår
Fy faderullan vad illa jag mår

No more kringles for you

Södertäljes stolthet säsongen 2010/2011?

Att lida kval

kval s. -et; pl. = 1 lidande
2 (sport.) kvalificeringsmatch

¤ ¤ ¤

Filmen Elling (2001) är en borisk favorit. Den är norsk och handlar om den excentriske Elling och hans vän och bundsförvant Kjell-Bjarne. För er som inte sett filmen kan jag meddela att Elling och Kjell-Bjarne påminner lite grann om Boris och Greken. Inte för att vi lärde känna varandra på ett mentalsjukhus direkt och inte heller för att vi bor tillsammans eller så. Men liksom Elling är Boris en hemlig poet. Och liksom Kjell-Bjarne är Greken genomsnäll och god trots att han med jämna mellanrum får sina patenterade och barnsliga vredesutbrott.

Elling bygger på boken Brødre i blodet, författad av Ingvar Ambjørnsen. Och bröder i blodet är väl ungefär vad man skulle kunna säga att Boris och Greken är. Våra hjärtan klappar för AIK. Våra ådror pumpar nattsvart blod. (Och nu snackar jag inte om olja. Det är inte en sån norgehistoria jag håller på att berätta.) Men våra pulsar slår och våra magar mår när Gnaget kvalar i småländska salar.

En av mina favoritrepliker i Elling är när just Elling resonerar kring det här med buddism och lidande och en eventuell återfödelse:
"Tanken på reinkarnation har ofta plågat mig. En sån som jag måste ha oändligt långt till Nirvana." Jag kan känna igen mig i det där. Särskilt en kväll som denna, när Bång & Co. har gjort allt de kan för att ge mig och alla andra hockeygnagare magsår och hjärnblödning och rännskita och gud vet allt vad åkommor man kan drabbas av genom att lida kval.

¤ ¤ ¤

Jag är helt slut. Fullständigt däckad efter en enda match! Hur ska detta sluta? Jag är så trött att jag inte ens orkar samla mina intryck till ett inlägg. Precis som jag befarade tvingades jag följa matchen med konstant ont i magen. Första periodpausen ägnade jag huvudsakligen sittandes på dass. I andra perioden hade jag magknip och i tredje höll jag på att spy. Det här var inte roligt. Det var ett enda lidande ända fram till slutsignalen. När den feta damen sjöng jublade jag förstås men det var nog mer av lättnad än av lycka. Hur ska detta sluta?

¤ ¤ ¤

Innan jag går och lägger mig måste jag hylla en Henrik. Henrik Eriksson var AIK:s bäste spelare i fjolårets kvalserie och idag visade han att han fortfarande är som bäst när det gäller som mest. Två mål stänker han in, varav det sista avgör matchen. Henrik Eriksson är inte bara en stabil och pålitlig tvåvägsspelare, han är en matchvinnare också.

En rolig grej med 79:an Eriksson är att han representerat inte mindre än fyra av årets kvalserielag. Förutom AIK har han spelat för Leksand, Rögle och Almtuna. En del behöver lite tid på sig för att hitta hem.

Dagens skiva

Samlade synder innehåller inte bara gamla vemodigheter som Allt vi en gång trodde på och Begärets dunkla mål. Johan Kinde och hans lustiga lakejer bjuder även på kvalfyllda titlar som För njutningen För spänningen och Skuggan av ett tvivel. Som om inte detta var nog slår man först upp Paradisets portar innan man avslutar med att lovsjunga Massans sorl.
~
Jag har aldrig varit ett fan av Lustans. Jag har heller aldrig lyssnat på det aktuella samlingsalbumet. Men så är jag heller ingen lakej.
~
Växjö Lejkers må vara en lustig liten klubb med en lustig liten klack och en lustig liten hall. Men det är inte Lejkers Lakejer som ska ha fest idag. När Bång & Co. förvandlar Lakerdome till Lejkerdoom får hemmalaget och dess stödtrupper helt enkelt finna sig i att spela andrafiolen och agera Brustna hjärtans patrull.
~
Män av skugga
på turné
tagga, tugga
gör entré
gno och gnugga
för succé

Inbördes möten

AIK
Almtuna 1-5, 3-1, 2-3, 0-2
Leksand 3-2, 4-5 (str.), 4-1, 5-6
Växjö 1-3, 0-2, 5-4 (str.), 3-2
= 15 poäng

Almtuna
AIK 5-1, 1-3, 3-2, 2-0
Leksand 5-0, 0-2, 3-1, 2-3
Växjö 4-3 (förl.), 4-0, 1-3, 1-2
= 20 poäng

Leksand
AIK 2-3, 5-4 (str.), 1-4, 6-5
Almtuna 0-5, 2-0, 1-3, 3-2
Växjö 4-0, 1-3, 8-3, 1-3
= 17 poäng

Växjö
AIK 3-1, 2-0, 4-5 (str.), 2-3
Almtuna 3-4 (förl.), 0-4, 3-1, 2-1
Leksand 0-4, 3-1, 3-8, 3-1
= 20 poäng

¤ ¤ ¤

Jag vet inte riktigt varför jag håller på med såna här uträkningar. Självplågeri tror jag det brukar kallas. Jag har i alla fall inte kunnat somna inatt och istället för att räkna får räknar jag poäng. Om Malmö bara hade slagit Almtuna i den avgörande playoffmatchen hade allting sett annorlunda ut. Då hade AIK kommit upp i 20 poäng i den här inbördes kampen. Leksand hade legat kvar på 17. Växjö hade landat på 19.

Näej, nu tar jag mig en schlager och blir glad igen.

Doris, min Doris

Doris, min Doris, säg får jag dig bjuda
rosa rubriker och rimliga rim
en skönsång i natten jag för dig skall ljuda
jag känner mig liksom mittoppi ett stim

Dörrarna öppnas, se ut och beskåda
där väntar allt som vi velat nå
Doris, dig tänker jag aldrig förråda
Boris kan du alltid lita på

Är icke det gudomligt, svartgula lag?
Gudomligt att beskåda!
Än de stolta gnagarna som stå i rad
med friska tag?
Än den lugna Dicken,
som går fram? Å, ja!
Än på lång Ryno mellan Sandberg
och herr Bång —
är icke det gudomligt? Dessa gnagarna?
Gudomliga,
gudomliga!

OriginaletaaaI Mäster Cees tappning

Takt, ton och trudeluttanlej

Du har nerver
du vet inte vad du ska göra
i morgon ska allting hända
det är bäst du sätter på dig ditt leende
för du måste gå naken nerför gatan själv

¤ ¤ ¤

Lundell, Lundell, Lundell i alla ära men ska man ladda upp inför en kvalfylld vintervår som denna är nog inte Uffe rätt gubbe att trudelutta till. Brucean funkar i så fall bättre. För att inte tala om Tomas Ledin och The Pinks. Nu när allvaret väntar, febern går upp och nerverna börjar spela en spratt gäller det liksom att leta fram de rätta takterna. Är man borisk och black (och det är man ju) så inser man dessutom vikten av att hålla god ton.

¤ ¤ ¤

Takt, ton och trudeluttanlej
Det är min grej
Ja, jävlarimej
Här kommer Timoteij
~
När oron i mitt hjärta gnager
flyr jag till en värld av schlager

I backspegeln

På söndag inleds äntligen kvalserien. Helst hade jag velat att den redan var färdigspelad och förbi. Visserligen ser jag fram emot spänningen, nervositeten och trycket som kvalfyllda kvällar framkallar. Samtidigt vet jag hur jävligt det kan vara att ha ont i magen i en hel match. Det går an någon gång ibland men när tio matcher i rad gäller allt eller inget börjar det bli jobbigt. Jag är säker på att man kan utveckla magsår för mindre.

¤ ¤ ¤

Säsongen 2009/2010 har varit mycket märklig. Åtminstone sett ur svartgul synvinkel. Det har gått upp och ner på fler än ett sätt. Det ekonomiska har överskuggat det sportsliga. Det har varit kris och KHL-spår och rykten och karuseller och outbetalda spelarlöner och konkurshot och nyemissioner och allt vad det heter och mitt i alltihop har det spelats hockey på Hovet och i landets alla allsvenska lador. Och AIK har trots alla störningsmoment, trots allt snack om det ena och det andra, faktiskt gjort en riktigt bra säsong. Laget slutade tvåa i serien!

Ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att AIK:s spelare faktiskt har presterat en mindre bragd. Det kan inte ha varit lätt att vara spelare i Gnaget denna märkliga berg- och dalbanesäsong. Nä, Bång & Co. har faktiskt gjort det förbannat bra. Och än bättre kan det bli.

¤ ¤ ¤

För egen del har jag emellanåt haft svårt att fokusera på det sportsliga. Ekonomiprylen har hela tiden stört mitt fokus. Ibland har jag till och med suttit på Hovet och känt mig smått likgiltig inför dramat som utspelat sig på isen. Ett par matcher i december satt jag mest och funderade över huruvida jag skulle få se Gnaget spela hockey igen. Det var varken livat eller glatt att vara hockeygnagare, snarare halvdött och surt.

Mot slutet av säsongen har jag emellertid tinat upp. Jag har insett att vi faktiskt har chansen att gå upp. Vi har chansen! Jag har återfunnit glädjen som jag kände under försäsongen. Jag tittar på mina egna taffliga fotografier från träningsmatchen mot Leksand i Norrtälje och det slår mig att jag nu, inför kvalserien, känner en liknande upprymdhet som jag gjorde i augusti inför den allsvenska premiären.

¤ ¤ ¤

Oavsett hur det går i kvalet, oavsett huruvida Gnaget spelar i eliten till hösten eller ej, kommer jag fortsätta följa mitt lag. Because once you try black you never go back!

Kvalserien 2010

1. AIK
2. Almtuna
3. Leksand
4. Rögle
5. Södertälje
6. Växjö
~
Något överraskande slutar alltså SSK näst sist i årets kvalserie till Elitserien. I övrigt bjuder tabellen inga större skrällar. Almtuna gör AIK sällskap upp, vilket får ses som en logisk följd av att Uppsala-laget vinner samtliga matcher mot Leksand, Rögle, SSK och Växjö. AIK leker hem seriesegern och tar maximala 30 poäng.
~
Janne Karlsson går i taket över att ha golvats.
Peter Popovic säger upp sig och går ner sig.
Gunnar Persson höjer rösten och sänker samtalsnivån.
Strumpan reser ragg och fäller svordomar över domarna.
~
Boris hjärta Håkan. I sommar blir det SANT!!
~
Det är tuffa tider
för en del
för drömmare
för en drömmare
Tunga, tuffa tider
när man står breve
som en drömmare
som en drömmare

Velvet underground

LÄNK: Beginning to see the light

Who's da man?

Kändisar är såna dära människor som folk känner igen för att de typ gjort nåt som är känt. Kändisar syns på teve, hörs på radio och skrivs om i tidningarna. Ibland blir kändisar intervjuade och sen blir de liksom ännu mera kända.
~
Jag är förvisso ingen kändis men det hindrar mig inte från att bli intervjuad. Än en gång är det Kringelknutten Kent som varit i farten. Han låg i buskarna och smög som en annan murvel redan inför säsongen. (Jag vet inte säkert men jag antar att han hade på känn att det fanns risk för att hans SSK skulle komma att stöta på Gnaget till våren.) Nu har han alltså gjort det igen. Kringelknutten har lyft mitt boriska ego till oanade höjder genom att klämma på mig som vore jag en annan kändis!
~
Jag vill härmed tacka Kent för att han låter en hårt bloggande man få den uppmärksamhet han så väl förtjänar. Nu väntar jag bara på att de stora drakarna ska höra av sig och be mig kommentera finanskrisen, läget i Afghanistan, Vilks-debatten och inte minst Sveriges chanser att åter hävda sig i den internationella melodifestivalkonkurrensen. Givetvis kommer jag ödmjukt men rakt att tacka nej till Katla & Co. Jag uttalar mig nämligen bara om sådant jag inte vet något om.
~
Kvalserien närmar sig. Vem vet hur detta drama ska sluta?

Kvalfeber

Malmö vänder och vinner i första playoffmötet med Almtuna. Härligt härligt, tycker jag som mycket hellre ser Percys pågar som motståndare i kvalserien än läskiga AIS. Nu tror jag visserligen fortfarande att Almtuna tar hem den här matchserien till slut men för att lyckas med det kommer de få slita i minst 120 minuter till.

En och annan leksing är säkert nöjd över att få ett lagom mört motståndarlag i premiären. Å andra sidan kan man vända på't och säga att playofflagets spelare, vilka de nu blir, kommer väl varma i kläderna till kvalstart. Hur ringrostiga har Leksands, Gnagets och Växjös boys hunnit bli? Det återstår att se.

Själv blir jag bara hetare och hetare för var dag som går. Temperaturen stiger, svetten tränger fram. I helgen blev jag sjuk och fick hög feber och jag vet fortfarande inte om det verkligen var en förkylning som drabbade mig. Det kan ha varit kvalfebern som tog min kropp i besittning. Men som jag brukar säga: Hellre feber än frossa!

Jag vill tacka livet som gett mig så mycket

Det är när man söker reda ordning i gnagarvardagen som man inser att livet är ett ständigt kaos. Trots kalender och kompass tvingas jag inse att vare sig vardags- eller helgpusslet går ihop.

Vad är det jag snackar om nu då? Jo, det ska jag be att få tala om.

Måndagen den 29/3 spelar AIK hockey på Hovet.
Måndagen den 29/3 spelar AIK fotboll på Ullevi.

Söndagen den 11/4 spelar AIK hockey på Hovet.
Söndagen den 11/4 spelar AIK fotboll på Strömvallen.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Det ska fan vara gnagare nuförtiden!

¤ ¤ ¤

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket
Det gav mig två sporter
och när jag dem följer
kan jag klart urskilja
det svarta från det gula
och högt däruppe himlens
mantel strödd med stjärnor
i mängden stads- och bonngäng
den klubben som jag älskar

¤ ¤ ¤

Och inte fanns originalet på dutuben heller. Men vi tar väl en Tommy Nilsson-trudelutt som kompensation då. Jag menar, så slipper vi bli arja i onödan.

Land of hope and dreams

Almtuna och Malmö gör alltså upp om den sista kvalserieplatsen. Det blir spännande att följa utvecklingen. Jag tror på Almtuna men hoppas på Malmö. Gnaget har haft det jobbigt värre mot AIS den här säsongen, dessutom vore det inte helt fel om Rögle tvingades till två skånederbyn framöver.

¤ ¤ ¤

Det är väldigt svårt att sia om kvalserien. Men jag gör ett litet försök ändå. Ska man vara seriös (och det är man ju) får man nog börja med att säga att det här kan bli en ovanligt jämn kvalserie. Jag tror inte att något av lagen är överlägset de andra. SSK och Rögle går naturligtvis in som förhandsfavoriter, det hör liksom elitlagen till att bära den bördan. Men Leksand, AIK och Växjö har alla potential att utmana elitduon.

Går Almtuna till kvalserien tror jag visserligen inte att de blandar sig i toppstriden men jag är säker på att de kommer plocka poäng av mer än ett lag. Särskilt de allsvenska kollegorna ligger pyrt till. Särskilt särskilt i Gränbyhallen. Malmö däremot tror jag främst kommer att plocka pinnar av Rögle. Mot SSK räcker de inte till. Förhoppningsvis inte mot AIK heller. I sista omgången har Malmö Leksand borta och det vet vi ju alla hur det brukar gå.

När det gäller spelschemat är jag varken nöjd eller missnöjd. Det är liksom aldrig förrän efter att matcherna spelats som man vet om spelordningen varit bra eller inte. En sak glädjer mig emellertid, nämligen att SSK och Rögle möts i första omgången. Därmed kommer minst ett av lagen att tappa poäng direkt. Det tror jag är bra för AIK och de övriga lagen från allsvenskan.

¤ ¤ ¤

Snart avgår tåget från perrongen. Jag tänker då inte stå kvar och vinka.

I will provide for you
And I'll stand by your side
You'll need a good companion for
This part of the ride
Leave behind your sorrows
Let this day be the last
Tomorrow there'll be sunshine
And all this darkness past

(Springsteen - Land of hope and dreams)

En liten titt...

Spelschemat för Kvalserien är spikat och det innehåller inga större överraskningar. AIK ska spela tio matcher sammanlagt, varav hela fem stycken på bortaplan! Det gäller att vinna så många matcher som möjligt. Förlora kan vi göra i bowling (eller nåt).

Jag skulle vilja citera Bruce Springsteen idag men jag avstår. Det vore nämligen en grov lögn att påstå att "Nobody wins unless everybody wins".

¤ ¤ ¤

Å andra sidan och när jag tänker efter så har ju karln både sagt och sjungit en hel del andra klokheter genom åren och jag undrar om inte ett litet Bruce-citat kan tänkas passa sig ändå:

"Down here it's just winners and losers and
don't get caught on the wrong side of that line"

Vad är det frågan om?

Häromdagen fick jag ett sånt där meddelande från Norton, min antivirusleverantör. Han föreslog en gratis uppdatering. Självklart accepterade jag Nortons feta erbjudande. Man vill ju inte ha virus liksom. Tyvärr tycks den gode Norton ha vissa brister. Hur ska man annars tolka det som hänt med min kära dator. Jag fattar ingenting. Varje gång jag går in på min helt igenom svartgula och gnagiska hockeyblogg möts jag av denna syn.

Svininfluensan 2.0?

Vilken fest

Rosa ska're va i år
Boris fäller glädjetår
Vilken fest
Vilken fest
Vilken underbar fest

Rosa är min favorit
ibland världens kolorit
Vilken gest
Vilken gest
Vilken underbar gest

Häng med oss
Det är party på gåång
Kom nu loss
Heja Bergström och Bång

Melodi

Tillbaka till framtiden

Serien är färdigspelad men säsongen har bara börjat. Åtminstone för oss gnagare. Den allsvenska avslutningen kunde förstås ha blivit sämre. Nog för att Sandbergs avgörande mål kom i tom bur men skit i det nu. AIK vann i Malmö för andra gången den här säsongen! Vem hade trott det i september? Vi som brukat ha så svårt där...

¤ ¤ ¤

Inför säsongen tog jag, som så många andra, en titt i spåkulan. Med facit i hand konstaterar jag att vissa förhandstips satt som en smäck. Leksand som etta och AIK som tvåa var kanske inga högoddsare och att SSK och Rögle skulle tvingas till kval igen var inte heller oväntat - men jag fick hursomhelst RÄTT! Malmö och Växjö hade jag däremot FEL om. Malmö blev inte alls trea. Och det där om att de ska gå upp i eliten kan jag ju bara glömma. Frågan är om de ens överlever första playoffomgången. Jag tvivlar starkt.

Västeråstipset blev också fel. Almtuna och Mora till playoff prickade jag däremot in.

Jag tror fortfarande att både SSK och Rögle åker ur. Men istället för Malmö spår jag idag att det blir Leksand som gör AIK sällskap upp. Man måste trots allt vara realist.

Att Roger Melin hissas på Hovet vid ett elitserieavancemang är inget tips - det ska snarare ses som ett löfte. Om inte annat får jag väl springa in på isen som en annan grek och hissa Roger själv. Men jag tror nog att jag får bärhjälp vad det lider.

¤ ¤

Det glädjer mig att Björklöven fixade nytt allsvenskt kontrakt idag. Inget ont om Sundsvall men Löven är mer hockey för mig.

¤

Nu ska jag gå och lägga mig. Det är måndag i morgon och jag är proppmätt och trött. Det tar på både kropp och psyke att smaska Keso och sjunga Kesä.

Vaggvisa för drömmare

Blåbärssoppa Kesofrossa

Idag ger sig en och annan skidlöpare ut på djupt vatten. Trots en snörik vinter har vissa knappt en mil i kroppen. Ändå ger de sig alltså tusan på att staka sig hela vägen fram i fäders spår. En sak är säker:

Den som tar sig ända fram till Mora
kan en dag som denna ej förlora

~

Eftersom jag är en usel skidlöpare och eftersom min skäggväxt håller allt annat än kunglig klass avstår jag från att delta i folkfesten. Istället följer jag den på behörigt avstånd, närmare bestämt från vardagsrumssoffan, via statlig och fri television. För att komma i stämning dricker jag litervis med blåbärssoppa och svullar bullar i massor. Det är gott att leva, det är gott att finnas till - trots allt, tänker jag och leker Lundell.

~

Blåbären i spåren inspirerar mig till att ta risker. Jag vill också vara lite wild and crazy. Jag vill också balansera på den sköra tråd som skiljer vanvett från hjältemod. Jag vill också ge mig ut på djupt vatten...

Och jag gör det. Banne mig jag gör det!

Inför eftermiddagens serieavslutning i Malmö öppnar jag en förpackning Keso. Jag slevar i mig hela jävla innehållet som vore jag en Kesogalen ritualsmaskare. Och jag nöjer mig inte med det. Nä, här ska det gå vilt och vådligt till! Jag hittar en låt på dutuben vars titel påminner om Keso men vars text och innehåll jag inte förstår för fem öre. Jag fattar ju inte finska så jag har ingen aaaning om vad jag sysslar med. Men det svänger om sången. Rytmen och melodin får det att sjunga och gunga i mig. Jag blir på gång. Jag blir laddad, jag blir tänd. Jag tänker på Bång och på en kille i Malmö som kanske får slänga gipset till sommaren.

Yksi kaksi rasta mutta

Kolme neljä Keso plutta

Allt eller inget

Allt eller inget är vår filosofi
vi satsar allt vi har
det lilla som finns kvar
ty allt eller inget är vår filosofi

Allt eller inget är vår strategi
det blev ett njet till svar
därmed ingen kaviar
men allt eller inget är vår strategi

Allt eller inget är vår melodi
den som inga byxor har
får månne gå med rumpan bar
men allt eller inget är vår melodi

Kvalificerade

Fyra av sju matcher i kvällens allsvenska omgång slutade 3-1. Samtliga sju matcher slutade med hemmasegrar. Viktigast i kväll: AIK vann över Örebro. Kvalplatsen är därmed säkrad!

¤ ¤ ¤

I afton ägnade jag många och långa stunder åt att blicka upp mot jumbotronen. Västerås ledde tidigt mot Almtuna men efter att det i början av andra perioden blinkat upp 2-1 på tavlan kändes det länge jobbigt. AIK:s spel hackade och liksom mot Mora senast var det egentligen bara förstalinan med Bång & Co. som skapade något framåt.

Första perioden var helt okej men i andra gick Gnaget ned sig rejält. Tempot, intensiteten och attackviljan från inledningen av matchen var som bortblåst. Det såg krampaktigt och nervöst ut. Sista minuten av andra blev en pärs där Heino räddade oss från ett mål i baken. På jumbotronen blinkade det upp 3-1 till Växjö mot Leksand men i Västerås stod det alltjäm(n)t 2-1.

¤ ¤ ¤

Örebro hade ingenting att spela för medan vi hade precis allt att spela för. Det både syntes och syntes inte. Det syntes på så sätt att AIK såg allt mer spända ut ju längre matchen led. Det syntes inte på så sätt att alltför få spelare visade offervilja under stora delar av matchen. Mycket tack vare publiken, som efter Örebros kvittering mot mitten av tredje perioden drog igång den ena kampsången efter den andra, kunde Gnaget avgöra matchen.

Bröderna Ahlström har på senare tid stått lågt i kurs i mitt boriska universum. Jag har varit besviken på dem. De har varit alltför omständiga, ineffektiva och ofarliga. Ibland har det känts som att de drar ner Henrik Eriksson i ett evigt sarglallande. Även ikväll satt jag och tvivlade på twinsen. De räcker inte till, tänkte jag. Så tickade klockan upp mot 11.40 i tredje perioden. Då klev de fram. Oscar hittade Victor och Victor hittade nätet. 2-1 till Gnaget, tid 11.43.

Ett par ninuter senare blinkade det till på jumbotronen: Västerås-Almtuna 3-1. Saken var klar.

¤ ¤ ¤

Johan Ryno var bäst på plan ikväll. Han gjorde precis som mot Mora i onsdags en helgjuten insats. Han ledde förstakedjan, trampade fart genom mittzon, serverade Sandberg och Bång - han tryckte till och med till i närkamperna. Jag blev imponerad av Ryno och jag tänkte en tanke som jag tänkt förut: Han har hockeyn i blodet! Han har jävlar i min själ hockeyn i blodet! Nu önskar jag bara att Ryno fortsätter spela så här. Som han kan när han vågar och vill.

En annan som blir bättre och bättre är Dicken. Felfri för andra matchen i rad. Och Heino ser fortsatt het ut.

¤ ¤ ¤

Inför kvalserien är det mycket som ser ljust ut. Vi har en vass förstalina som säkerligen kan ställa till problem för vilket lag och manskap de än ställs emot. Vi har ett försvarsspel som bör kunna hålla stånd i ett kvalspel. Vårt boxplay håller oftast hög klass. Vi har en spelartrupp varav de flesta spelarna har värdefull kvalserierutin från i fjol.

Defensivt viktiga spelare som Fredrik Carlsson, Mikael Österberg och Per Savilahti-Nagander är bättre än i fjol. Framåt har vi i Gynge en riktig sniper - något vi saknade förra säsongen. Sandberg och Bång är riktigt på gång och Ryno tycks onekligen ha toppat formen när det gäller som mest. Lägg därtill en storspelade Heino, en nytänd Dicken samt en Engblom som inget hellre vill än spela tillbaka sitt älskade AIK till Elitserien, och vi får ett riktigt starkt lag.

Lägstanivån måste emellertid upp ett par snäpp. I kvalserien har vi inte råd med några plattmatcher.

Det som bekymrar mig, förutom den bedrövliga lägstanivån, är att vi har för få producerande formationer. Westerling saknades verkligen ikväll. Utan honom blir Gynge för ensam och övergiven. I kvalserien måste vi ha minst två kedjor som skapar tryck och producerar mål. Sedan måste AIK bli mer distinkta i egen zon. Det håller inte att hålla på och fippla med pucken i sarghörnen. Ska pucken ut ur zon så ska den ut. Den ska framförallt inte in i slottet eller upp på en skottklar motståndarback.

¤ ¤ ¤

Växjös seger över Leksand innebär att samtliga tre lag i toppen kan vinna serien. Leksand leder på 104 poäng, tätt följt av Växjö på 102. AIK är tre pinnar efter Leksand men båda lagen har 50+ i målskillnad. Om AIK vinner i Malmö, samtidigt som Leksand torskar mot Västerås och Växjö går på pumpen i Borås, så vinner vi serien. Fullständigt ointressant tycker kanske de flesta. Men för en statistikbög som Boris är det alltid upphetsande med lite sifferraffel.

¤ ¤ ¤

Näst sist en liten titt på striden kring det nedre kvalstrecket. Björklöven förlorade i Sundsvall vilket innebär att sista omgången blir direkt avgörande för vilket av dessa två lag som tvingas kvala för att hålla sig kvar. Sundsvall är två poäng efter Löven och har en betydligt sämre målskillnad.

Så här spelar lagen i sista omgången:

Björklöven-Mora
Oskarshamn-Sundsvall

Jag hoppas verkligen att Björklöven grejar detta. En pinne räcker!

¤ ¤ ¤

Allra sist en liten hyllning: Stefan "Loppan" Hellkvist avslutade ikväll sin målrika hockeykarriär med att stänka in 3-1 mot Almtuna. En STOR målskytt lägger skridskorna på hyllan och det är bara att lyfta på hatten och applådera.

Leksands sak är vår!

Det är ingen nyhet att elitserieklubbarna drar in ca trettio gånger så mycket kulor i startbidrag som sina allsvenska dito inför nästa säsong. Och det är egentligen inte heller där som skon klämmer. Felet är och förblir att en serieseger i allsvenskan betyder absolut INGENTING. Minst en direktplats till Elitserien ska vi ha att slåss om!

Om AIK når kvalserien men misslyckas att gå upp håller jag tummarna för att minst ett annat allsvenskt lag tar över stegen och klättrar upp. Vilket som helst går bra. Alltså: Heja heja AIK! Och om det skulle råka gå käpprätt åt helvete för oss: Heja Leksand! Heja Växjö! Heja Almtuna! Ja, ta mig fan heja Malmö till och med!

SVT Play: Ekonomiskt stöd ger stängd elitserie

Bång & Co.

Nyss hemkommen från Hovet plitar jag ner några av kvällens alla intryck.
~
AIK gör som lag en bra match men det är främst förstalinan med Bång, Ryno och Sandberg som ser till att bärga de tre pinnarna. Övriga formationer spelar jämnt med Mora men så fort Bång & Co. kommer in på isen blir det åka av. Till och med Ryno ser farlig ut i byte efter byte efter byte. Sandberg och Bång visar kalasform när det som mest behövs.
~
Även Dicken ser riktigt vass ut. Spelar säkert och stabilt och sätter fart på pucken som bara riktigt spelskickliga backar kan. Får mycket speltid och lyfter laget. Idag drar han inte på sig en endaste onödig utvisning!

¤ ¤ ¤

Roger Melins "ledare" i kvällens matchprogram bevisar om något att Boris - och för all del även Jämtleksing - inte är helt fel ute när de jämför hockey och schlager. Angående risken att missa en direktplats till kvalserien skriver Melin bl.a. så här: "Men samtidigt är ju det här lite som Melodifestivalen, går man inte direkt till finalen så får man ju en andra chans."
~
Greken var som vanligt på sitt allra bästa humör. Redan 1.20 in i första perioden levererade han sitt första utbrott. Sedan satt han lugn som en filbunke en bra bit in i tredje perioden. I mitten av andra tittade han smått förvånat på mig och utbrast: "Jag känner mig så lugn idag." Han avslutade emellertid matchen på sedvanligt starkt och barnsligt vis. Zebran fick veta att han levde, liksom mitt ena öra.

¤ ¤ ¤

Och Almtuna torskar alltså hemma mot Växjö. Nu räcker det med tre poäng mot Örebro på fredag så är kvalplatsen klar. Vi ska krossa dem!

Greken och Zebran.

Drömmen

Inatt drömde jag att jag jobbade på en mack. Jag reparerade bilar och hade en bror som hette Roger. Roger var lite bakom men snäll. Själv var jag precis som i verkliga livet en allmänt skön snubbe utrustad med jämna slängar humor och humör. I drömmen hejade jag på AIK och precis som i verkliga livet hade AIK taskigt med stålar.

En dag kom det in en kund på macken. Han var fett rik. Och så hade han en gräsklippare. Den fett rike mannen ville göra en deal med mig. Han sa att om jag lovade att laga hans gräsklippare så skulle han sponsra AIK med flera hundra miljoner. Han sa att han hade råd med det för han tjänade mer pengar på en kvart än jag och Roger gjorde på en månad.

Tyvärr kunde jag inte gå med på hans erbjudande. Precis som i verkliga livet hade jag nämligen fobi för gräsklippare. Den fett rike mannen blev förstås besviken. Han undrade vad det var frågan om och slängde en glass på mig. Jag tog glassen och åt upp den. Den smakade ungefär som en blandning av spirello och lakritspuck. Jag blev mätt för stunden men AIK förblev fattiga för alltid.

¤ ¤ ¤

Idag har jag suttit och funderat över vad min dröm egentligen betyder. Jag har sökt svar hos både Freud och Malena Ivarsson. Ingenstans finner jag en rimlig förklaring. Kanske är det helt enkelt så att vissa drömmar bara har man. Man rår varken för dem eller på dem. Eller så är det tvärtom. Kanske ska min gräsklippardröm tas på fullaste allvar. Kanske har den något att säga mig och alla andra svartgula tvivlare.

Fråga inte vad AIK Hockey kan göra för dig
- fråga vad du kan göra för AIK Hockey

Jerker Löv

Havrepuck

Som vanligt är jag lite trög när det gäller att hänga med i världsliga händelser som inte kretsar kring Gnaget. Via Kent och Bloggarkivet hittade jag in till Hawerchuk. Redan i början av februari bjöd denne bloggande modoit på enna riktiga godbit. Är det inte festligt så säg!

När Boris kallar kommer Greken

(Förortsdjungelordspråk)

När större delen av den gnagiska, tragiska bekantskapskretsen viker ner sig. När vissa hellre ser en träningsmatch i fotboll än en seriematch i hockey. När Gregers kommer till stan och utmanar Gnagers. När Boris är allena och längtar efter en vän.

Då kommer Han.
Mannen, myten, mångkulturen.

Det finns bara en Greken.

A nightmare before Mora.

Svettigt värre

Precis som Jon skriver i en kommentar kan det behövas deodorant de sista matcherna. Det blir svettigt värre att vara hockeygnagare framöver. Kanske är det tur att vi är så få som vi är. Jag menar, risken att hela Hovet skulle förvandlas till en enda stor svettfläck vore annars påtaglig och uppenbar.

En och annan blöja kan för all del behövas också. Inte för att jag personligen tänkt pinka i pantalongen men man vet ju aldrig med den närmaste omgivningen. Tänk om Gnaget exempelvis går till pausvila med 3-0 mot Mora på onsdag. Då vet i alla fall jag en kille som kommer att bli skitnödig (nämner inga nationaliteter eller namn).

¤ ¤ ¤

Säg vad har säsongen gett

hittills mer än rysk roulette

oro, kris och bristbudget?

- Jo, en jävla massa svett!

¤ ¤ ¤

Jons finfina hockeyblogg hittar ni för övrigt HÄR!